View tracker

Det här måste uppmärksammas!
Jag fick min diagnos adhd när jag var 21 år gammal! Egentligen alldeles för sent, under hela min uppväxt och skolgång har jag känt mig udda, onormal och störd. Jag fixade inte ens ett godkänt på ett prov. Jag började jämföra mig med andra och konstaterade att det var nått fel på mig men vad visste jag inte.
Jag gick i en liten skola från lekis till 6an, så det var inte förrens i 7an som man började märka tendenser i mitt beteende som var oroväckande. Fick självmordstankar, började skolka, kom i fel umgänge, utsatte mig själv i farliga situationer.
Jag provade saker, (visst det är vanligt att tonåringar gör det) men jag kunde inte tänka åt mig själv. Jag var så impulsiv att jag inte kunde hantera mig själv. Hann inte tänka innan det var försent.
Mina föräldrar började bli oroliga, så dom sökte hjälp till mig på bup, jag vägrade gå dit efter första gången för dom fattade verkligen INGENTING.
Sen var det vuxenpsyk. Det var där dom ville utreda mig för adhd.
Och jag är så glad att jag tog den chansen och fick den chansen. Det tog 4 år från att jag ställdes i kö till att jag fick diagnosen men det var det värt.
Jag mår så mycket bättre nu. Just nu har jag en medicin som inte hjälper längre utan min adhd tränger igenom. Det här med mediciner är så individuellt och det händer att man får prova flera olika preparat innan man hittar sin medicin som passar.
Jag skäms över att jag har denna diagnos men jag skäms inte över att prata om det. Jag vill att alla ska förstå hur det är att leva med denna diagnos. För då blir det även lättare för mig att acceptera den.

Det jag hör hela tiden är kommentarer som: - tänk inte så mycket, -du grubblar för mycket. - men ansträng dig lite, -du kan koncentrera dig och lugna ner dig om du bara vill.
då säger jag: ne det är inte så lätt, jag kan inte hantera det. Försöker jag att göra det så är jag helt slut i flera dagar sen.
Jag vill va normal, det är det jag alltid velat.
Men då kommer det till nästa frågor: vad är normalt? Vem har bestämt vad som är normalt?

Jag kämpar varje dag att vara stolt över min diagnos, att alltid få ut nått bra av den.
Jag är på god väg. Jag har bland annat bra social kompetens, även att det kanske går över gränsen ibland;) och varje dag märker jag bra saker med den.

På varje jobb har jag alltid berättat för både chef och kollegor om mina svårigheter. Och förklarar för dom hur dom ska hantera allt, då tycker jag att det blir bäst för alla i slutändan.

Men nu kommer vi till detta; när ska man ta dessa diagnoser på allvar? Det är ingen lätt värld vi lever i och då är det så himla viktigt att man uppmärksammar dom som har det svårare i samhället.
Neka inte hjälp. Vi behöver all hjälp och förståelse vi kan få.
Nu är jag så fruktansvärt glad över att jag har en familj som förstår, ett helt fantastiskt jobb med underbara kollegor som förstår mig och som jag kan prata med. Jag har verkligen hittat rätt.
~ You never know how strong you are until being strong is the only choice you have ~

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Usch nu känner jag att jag inte bloggat på ett tag. Så är det jämt med mig, börjar jag med nånting så glömmer jag bort det efter ett tag haha.. Men nu är det faktiskt så att jag har haft mycket att göra så har bara inte blivit av att orka/hinna/kunna blogga:)

Idag har det varit en strålande dag på jobbet (som alltid) :) just nu ligger jag i badet för jag frös nått hemskt innan, men nu svettas jag som en gris istället haha

Ikväll är det hoppträningen med skrutten hoppas han är på lika strålande humör som förra hoppträningen;)
Ha en awsome kväll <3

Likes

Comments

View tracker

Du öppnar Facebook och möts av bilder på sunda vältränade människor som berättar hur många kilometer de sprungit innan frukosten, som den fantastiske maken serverat med tända ljus och rykande chailatte, medan barnen skrattar och morgonmyser. På kvällen, ett härligt bubbelbad och minimalistisk grafisk middag med finaste vännerna, avfotograferade glas rödvin och incheckning på gymmet. Fånga dagen!
Så bra alla verkar ha det. Eller? Att mediera sitt liv som en reklambroschyr har blivit norm, ett identitetsarbete, en status- och klassmarkör. Om du visar upp din lycka för andra, då framställs du som en god människa. Det är bilden som räknas, inte huruvida den är sann eller inte.
Men vad händer när glappet blir för stort mellan den värld som publiceras och den du lever i? Och vad är egentligen lycka? Borde man ens jaga den?
I Facebook-flödet verkar lycka vara när man lyckas få andra att tro att man löst livspusslet, tycker man själv är förträfflig och tänker positivt. Alltid. Även när man innerst inne inser att det som läggs ut bara är ett tjockt lager smink på ett alldeles vanlig liv med precis så mycket stress, sorg, motgångar och tristess som de flesta andras.
Kanske är det extra svårt för oss svårmodiga hälsingar att foga oss i det här. En man född på femtiotalet i min närhet har sagt att han varje morgon vaknar med tanken "jaha, en dag närmare döden." Han och hans gelikar har alltid bemött svårigheter med sanningen att "det är bara så det." Punkt. Acceptera, var realist.
Över en halv miljon svenskar äter lyckopiller och försäljningen ökar med 20 procent varje år. En femtedel lider av social oro. Folk går till doktorn för att bota sorg. Ett piller och några glas vin. Sen känns den inte, sorgen. Då kommer ångest och sömnlöshet som också kan medicineras. En annan tablett finns för att stå ut med orealistiska arbets- och familjeförhållanden.
Självklart behövs bot ibland, men faktum är att verka lycklig har blivit viktigare än att vara det. Vår strävan efter att försöka maximera allt har kanske vänts emot oss.
Vi drunknar piller, terapi, träningsappar och personliga coacher som lägger allt ansvar på individen. Uppfyller du inte kravet på att vara lycklig får du dåligt samvete. Är du arbetslös eller sjuk? Kanske är det inte är så konstigt, enligt normen, eftersom du inte alltid är happy, happy, tränar, äter superfood och mediterar?
På väggarna har vi österländska citat om att tänka positivt för att avhjälpa otillräcklighetskänslan. Men buddhismens devis är i själva verket precis som de gamla hälsingarnas. Att inse allts förgänglighet, acceptera att livet är ett lidande och möta sina rädslor. Har du misslyckats eller förlorats något? Det är helt i sin ordning, livet är inte perfekt. Är du rädd? Okej, gå rakt på. Gör det ont? Bra, du lever, känn efter bara, det går över.

Denna text läste jag nyligen på internet, det stämmer så jävla bra.. Och jag känner, alla som lägger ut hur jävla underbart deras liv är, med perfekta och felfria bilder när dom bakar med sina barn utan en enda fläck nånstans, eller att barnen aldrig skriker för att dom inte får som dom vill ibland, eller att det ser ut som i en reklamtidning hemma hos dom även att dom har barn hemma, som tydligen inte rör nånting, eller stökar till. Hmm.. Är det för att dölja det liv dom lever egentligen eller att få så många kommentarer och likes på media?
Jag kan säga det, min son, han spiller, kladdar ner, tar sönder saker, skriker, gråter, skrattar, för han är ett barn.
Barn lär sig inte vara perfekta vid födelsen, det är vi som föräldrar som lär dom under deras uppväxt.. Jag tror jag skulle bli tokig om jag sprang runt som en tokig höna runt min 3 åriga son för han inte ska kladda, ta sönder nått eller annat, barn gör fel för dom vet inget annat förrens vi lär som vad som är rätt och fel!
Så jag skiter fullständigt i om folk lägger ut alla dyra märkeskläder dom köpt till sina barn, eller alla dyra presenter dom får, eller hur fint deras rum är.. Min son får iallafall lära sig från början att det handlar inte om pengar i saker och ting utan värdet i allt!

Likes

Comments

15 stjärnor för dom här serierna 🌟 dom är sååå bra, nu har jag att göra ett tag framöver :D och i feb börjar nästa säsong av min allra bästa serie, the walking dead, 2016 börjar bra;) men dessa två är helt klart värt att börja kolla på :)

Likes

Comments

Idag är det en riktigt seg söndag! Jag och min sambo sov till efter 12, vi åt en god frukost och sen har vi bara kollat på serier hela dagen! Så skönt att ha en dag utan några måsten! Bara ligga och slappa:) känns som det var evigheter sen vi gjorde det.

Igår kväll hade jag världens bästa kväll på länge. Mina gamla klasskamrater från gymnasiet va här. Det blev tacos, vin, film och en massa skratt! Har inte skrattat så mycket på läänge:))
Så skönt att ha sådana vänner som får en att må så bra inombords. Har verkligen saknat dessa stunder.
Förr var vi ihop jämt, hittade på massa roliga saker, tokiga saker;p men det förändrades..
Jag skaffade barn och allt blev annorlunda. Så är det ju alltid när man bestämmer för att skaffa familj, livet förändras.
Men det värsta är att förlora kontakten med vänner som man mådde så jäkla bra med. Dessa brudar får mig att må sådär bra, får en att känna sig viktig.
Så Alla där ute. Känner ni att ni har en eller flera vänner som ni tappat kontakten med men som ni saknar så mycket, hör av er till den/dom. Äkta vänner som får en att känna sig levande är det viktigaste av allt. Finns sånna jävla rötägg och falska vänner, tro mig, jag vet. Man ska hålla fast vid dom äkta och ärliga.
Och det har jag förstått nu, ska aldrig släpp taget om dessa två hjältar! Jo jag kallar dom hjältar för dom har räddat mitt liv <3

Stal andra och tredje bilden från älskade Jennifer som är en sån klockren fotograf <3

Likes

Comments

Måste ju bara visa va kreativ jag var på jobbet idag;) ska föreställa en drake haha, och det var ett helvete att vika den, men envis som man är så lyckades jag något sådär, efter typ 4 försök;p

Likes

Comments

Jag och Benjamin åkte ut till stallet en sväng i förmiddags för att fodra hästarna. Så skönt att komma ut i lugnet:) och hästarna var lika nyfikna som vanligt och glada för lite sällskap:)
Men fyy va kallt det var. 13 minus låter inte jätte kallt men fy, kunde inte ens vara utan vantar i 2 min utan att jag fick ont i fingrarna x(
Men vintern är så jävla vacker när det är riktigt kallt och klarblå himmel och sol, framför allt på landet. Såå vackert <3 skulle tagit fler bilder på naturen och omgivningen och hästarna men mobilen dog :/ får dela med mig av det en annan dag:)
Nu väntas kvällsjobb, ha en underbar dag i kylan <3

Likes

Comments

Detta är inget utrop på hjälp.
Som jag känner det så tycker jag att Alla flickor och kvinnor därute med lite hull ska vara väldigt nöjda.
Dom här bilderna visar hur jag ser ut nu, efter ett barn, efter 1,5 år. Jag skäms. Jag har kämpat ett år med min vikt nu. Som jag berättade i ett tidigare inlägg har jag gått ner många kilo på kort tid. Shaken har hjälpt mig mycket, har gått upp 2 kilo på en vecka nu, så det går sakta men säkert framåt.
Vad jag vill säga är att alla flickor och kvinnor där ute,
Va nöjda med er själva precis som ni är. Skit i om ni väger lite över strecket, bara ni mår bra så är det huvudsaken. Stå upprätta och va stolt över er själva.
Jag kämpar med att gå upp i vikt. Jag skäms över att mina höftben och revben och nyckelben syns. Det är inte såhär jag vill se ut.
Den första bilden nedanför är hur jag såg ut när min son var 6 månader, där mådde jag så bra, jag var pigg, hade matlust, orkade mer.
Nu är jag ständigt trött, är inte hungrig så ofta.
Jag HATAR alla modeagenturer som vill ha pinnsmala modeller, och killar som ber sina flickvänner gå ner i vikt. Åt helvete med er. Man ska inte behöva må dåligt för att man ska se snärt och fin ut (enligt dom)
Men sanningen är att det vackra finns inom oss. I våra hjärtan. Och det kan ingen ta ifrån oss.
Min sambo hjälper mig med allt, säger varje dag att jag är vacker, och oavsett hur jag ser ut eller kommer se ut så kommer han älska mig.
Så ska en man behandla en kvinna. Inte trycka ner och vilja ha större bröst och mindre midja.
Så låt er inte drivas av andras skitsnack, stäck på er, för ni är perfekta precis som ni är <3

Likes

Comments

Igår hände nått som verkligen fick mig att ta tillvara på mitt liv mycket bättre.
Jag var påväg från min kollega. (På landet)
Kom i en liten nedförsbacke mot landsvägen. Jag körde inte fort alls. Men när jag skulle trycka på bromsen så bara gled jag. Jag fick fan panik, och närmre och närmre kom jag stora vägen där jag såg massa bilar göra förbi. Precis innan jag nådde den vägen så svängde jag i ren panik åt vänster. I diket (ett plant dike som tur var haha) och körde in i en snöpinne. Inget större hände men vilken panik man får, phuu.
När jag hade hämtat andan, backade jag tillbaka på vägen och precis då körde en polisbil förbi och glodde som fan hahaha. Piiinsamt!
Dessutom hade jag bråttom till jobbet med, usch ja.
Men jag hann :D så jag klappade mig på axeln, eller ska jag tacka min adhd? För min flexibilitet. Haha skit samma. En stressig dag vart det iallafall, men strul på dagis med. Sånna dagar klarar man sig utan med en massa stress. Sånt fixar jag inte, inte för ofta iallafall.
Förr innan jag fick min medicin hanterade jag stress på ett helt annat sett. Blev arg och ofokuserad, allt i huvudet blev kaos, och jag blev som förstelnad. Kunde ingenting då, min hjärna strejkade totalt, fanns inte en enda tanke i huvudet. Stod bara still och tittade i tomma intet. Såå skönt att man slipper det nu. Jag kan fortfarande bli lite frustrerad men kan ändå handskas med det. Och som tur är har jag min fantastiska sambo som står ut med mig;) och hjälper mig genom allt <3

Nu ska jag sluta snacka och bjuda på lite bilder istället ;)

Likes

Comments

Okej, jag har ett stort nyårslöfte som jag verkligen ska hålla. Att gå upp i vikt!
Jag började gå ner i vikt pga min adhd medicin, men det gick över så frågan är varför jag fortfarande förlorar vikt. Känns som jag bara äter hela tiden men ändå går jag inte upp i vikt. Kollade min BMI, 17! Under 19 är man undernärd så jag måste bara göra nått innan jag försvinner.
MEN sen började jag dricka en shake som min sambo rekommenderade. Egentligen ska man dricka den när man tränar men jag har ju planer att börja träna så fort jag har fått upp lite vikt. Så jag har druckit den i en vecka ungefär och jag ser redan skillnad på vågen :D
Man kan inte ta denna istället för att äta utan man måste äta samtidigt, som vanligt:) men denna shake hjälper bara till att få i sig lite extra snabba kolhydrater :)
Ett bra tips för den som vill gå upp i vikt men har svårt för att lyckas :)

Likes

Comments