Jag Ä L S K A R bröd, alltså en macka med ost och smör & lite kaffe; jag dör av kärlek. Däremot, min kropp älskar inte bröd lika mycket ... Jag är inte glutenallergiker, visserligen laktosintolerant, men önskar jag att hålla vikten och styrkan behöver jag hålla min kost och därmed utesluter jag "vanligt" bröd.

Dett

Hur gör man då? Jo! Bakar eget bröd som är bra för kropp och själ

Detta bröd upptäckte jag precis innan jul; och jag älskar dess variationsmöjlighet!

Egentligen är det en basgrund, som sedan går att trixa med för att få sitt eget unika bröd, kanske tillsätta nötter & fröer, kryddor, eller som i detta fall morötter!


RECEPT:
7 dl havregryn (som mixas till ett mjöl)
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
2 ägg
3 1/2 dl filmjölk
1 stort äpple / 2 st rivna morötter

Den

Sätt ugnen på 180 grader. Mixa havregrynen till ett mjöl i en matberedare eller mixer med knivar. Blanda de mixade havregrynen, bikarbonat och salt i en bunke. Vispa äggen fluffiga med en elvisp i en bunke. Skala och riv äpplet. Blanda ihop de torra ingredienserna, äggen, filmjölk och äpplen till en kladdig smet. Häll smeten i en limpform, ca 1 ½ liter, klädd med bakplåtspapper. Strö över lite havregryn. Grädda limpan längst ner i ugnen i ca 55 min.

Som sagt går denna limpa att mixtra med till egen smak! Brödkryddor, hasselnötter, solrosfrön, linfrön, hackade nötter, russin -va man känner för!

Brödet håller sig saftigt länge; men tips! Frys in halva och ta fram eftersom så minskar du risken för att det blir dåligt i skafferiet.


Lycka till!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Detta är Zaga, SWB e. Careful, född 2011 och ägs av min sambos mormor Lilian.

Zaga är egen uppfödning och jag kom egentligen in i hennes liv våren 2015, av anledningar jag just nu inte kommer ihåg. Innan Zaga ägde jag en underbar ponny valack, Tuffe. Han var lite av ett impulsköp men han var precis vad jag behövde där och då. Han var tidigare ridskolehäst och jag köpte honom då jag ville återfå glädjen med ridningen igen. Då han tyvärr var triangelmärkt blev det aldrig några tävlingar, men vi hittade på bus ändå! Efter att ha tränat bort hans olater från ridskoletiden, stärkt honom och utbildade honom till den nivå han var fysiskt kapabel till sålde jag honom till en fantastisk familj där han fick fortsätta sitt pensionär-skritt-liv.

Tuffe stod i samma stall som Zaga och därmed blev hon en del i mitt liv. Då var hon nästan 4 år gammal, och ja ännu inte inriden. Då Zaga fortfarande gick tillsammans med sin mamma, behövde hon åka bort för att vänja sig av den relationen. En period som skulle vara 2-3 månader, den blev 6 månader...

Då Zaga personifierar både ordet sto och envis, ville hon liksom inte acceptera sin nya roll som självständig unghäst. Så vi valde att det var bättre för henne att stanna hos Silvio (han som Zaga åkte till) tills han ansåg hon var redo att komma hem. Så i november 2015 kom Zaga hem igen, något magrare, något långhårigare men härligt mognare.

När Zaga kom hem igen hade hon blivit självständig från sin mamma, men inte riktigt inriden... Hon accepterade sadel och att jag satt på henne. Men vad bettet innebar eller skänkeln det var inte lika solklart. Så egentligen reds Zaga in november 2015, alltså 16 månader sedan.

Så Zaga är 6 år i sin kropp, men utbildningsmässigt är hon något år efter, Men det är helt OK!
Med hennes träning har vi fokuserat på att göra henne till en modig, självsäker och trygg dam - något jag stolt kan säga vi lyckats med! Med den personlighet hon har hade vi absolut kunnat rida in henne fortare, varit ute på tävlingsbanorna långt tidigare: men det hade kommit med ett pris. Troligtvis hade vi inte kunnat rida i mörket i blåst, möta alla sorters fordon, rida barbacka och bettlöst, eller ens kunnat vara själv i stallet.

För mig och för hennes skull, har allt det där andra varit viktigare än rosetter och procent. Hon är efter i sin utbildning, men hon är fasiken mycket coolare och modigare än andra 6 åringar jag känner till.


Vi hinner både tävla och vinna, för sicken häst det är... vi KOMMER ta rosetter i år.. Vänta bara

Likes

Comments

Hej!

I fredags var jag hos min syster i Göteborg och fick smaka på hennes gudomliga kladdkakemuffins! Självklart innehöll de allt som jag vanligtvis inte äter, men för sakens skull åt jag två då de var såååå goda!
Fick receptet med mig hem, och så som jag är tänkte jag "hur svårt kan det vara att göra om det?" . Alltså, kan jag byta ut de ingredienser jag vanligtvis inte äter till något som är bättre för mig?

Sagt och gjort! Hem och testa!

Här är länken till original receptet: jennysmatblogg.se

Det jag inte äter i hennes recept är: vetemjöl, strösocker, vaniljsocker, smör*. Så.. istället för att köpa mjöl som jag knappt aldrig använder gjorde jag mjöl av havregryn, bytte ut strösockret och vaniljsockret mot steviaströ och halverade smöret och la till kokosolja. Såå ...

...TA DAAAA!!

Ingredienser:

  • 2 ägg
  • 2 dl havregryn (som mixas till ett mjöl)
  • 5 msk kakao
  • 50 g smör (riktigt smör!)
  • 0,5 dl kokosolja
  • 0,5-1 dl vatten
  • 0,5 tsk bakpulver
  • 1 dl kasein choklad
  • Barebells nötkräm* . Jag toppade lite nötkräm i mitten på några muffins.

Ställ ugnen på 175 grader. Blanda de torra ingredienserna, ej kaseinet, tillsammans med äggen, smält smöret och kokosoljan, låt svala något tillsätt det sedan i äggblandningen. Tillsätt kaseinet - beroende på hur hård smeten blir tillsätt 0,5-1 dl vatten. Häll upp i formarna 2/3 – med smet. Och grädda sedan i mitten på ugnen i cirka 7-8 minuter.

125 kcal/muffins
P: 5 gram
K: 9 gram
F: 4 gram

Ska utveckla detta recept! Önskar högre proteininnehåll och lägre fetthalt, men i nuläget är det helt ok att äta en med gott samvete!

Likes

Comments

Mitt första inlägg..

Fick plötsligt enorm skrivkramp. Varför? Har funderat på denna idé i snart två månader; att jag ska starta denna blogg. Dela med mig av den resa jag gör så jag kanske kan inspirera någon annan.

Men ok, om jag tar det från början. Varför jag gör det jag gör idag och varför jag vill dela med mig.

För lite mer än ett halvår sedan stod jag framför spegel och gillade verkligen inte vad jag såg, magen var för stor, låren för tjocka, fladdriga armar (det vanliga) . Egentligen inga ovanliga tankar, jag hade haft dem sedan flera år tillbaka. Jag var absolut inte olycklig, bara missnöjd. Säker känner många igen sig i detta: man är missnöjd över sitt utseende men inte så pass motiverad/missnöjd att man orkar göra en större förändring. Så var det i mitt fall. Jag har en fantastisk sambo som älskar mig, och med en stöttande partner som älskar en som man är, är det ännu lite svårare att motivera att göra en större livsförändring.

Egentligen började allt den 10 augusti, jag och min sambo satt i bilen hem och vi diskuterade livet och detta kom på tal, och efter jobbiga frågor från han insåg jag att jag vill inte känna så här. Jag S K A göra något åt det. Så den 11 augusti skrev jag ett öppet ärligt mail till Jenny Andersson och fick svaret;

"Du kommer att få min hjälp och vi skall se till att du börjar må bättre."

Det var början på en lång resa, med både toppar och dalar men f*n jag har gjort det!


Jag vill med denna blogg dela med mig om mina tankar kring allt detta, vad jag genomgår och hur jag resonerar. Om jag lyckas inspirera en person till att ta ett steg närmare ett bättre välmående: Då har denna blogg en mening.


Så Carolin, lycka till - och välkommen till min nya blogg.

Likes

Comments