Ikväll har jag & Jontha hjälpt Wille med en överraskning till hans flickvän. Han tyckte att hon också skulle få en tidig julklapp i form av ett sminkbord. Så det blev en sväng till Birsta för inköp av alla prylar och sen lite montering på Storgatan. Vilka himla fina killar vi har måste jag säga! Hade varit kul att se hennes reaktion men som jag förstår blev hon superglad- WIN!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Eftersom kameran bestämde sig i fredags för att ej skicka över bilderna till min telefon, så blev det inte ett inlägg som jag hade lovat. Det fick bli nu istället då allt fungerar som det ska igen.

Här är då min tidiga julklapp från Jonathan. Ett sminkbord! Jag är ju ingen ”sminktjej” egentligen och äger knappt en enda pryl eftersom det inte intresserar mig så mycket MEN att ha en egen liten hörna där jag kan sitta och göra mig i ordning med bra ljus, lyssna på musik och bara ta det lugnt låter jättebra i mina öron. Så nu har jag en egen plats inne i sovrummet. Fint va? Hundra fingeravtryck på spegeln och Jonathan råkade göra ett litet hål i bordsskivan men jaja. Jag är jätteglad!

Bord, förvaringen i lådan, stol, lampor, från IKEA
Spegel (med rätt mått 60x50) från Bauhaus
Sminkförvaringen i akryl från Åhléns

Likes

Comments

Börjat dagen så onyttigt man kan nästan haha. Rostade mackor med ost och apelsinmarmelad! Tusen år sedan jag åt det känns det som. Hur gott som helst dock.

Nu med mackorna i magen ska jag iväg och hämta ett par längdskidor (tänkte börja åka lite på Södra berget) och sedan ska jag knäppa kort och visa en tidig julklapp jag fick av Jonathan igår. SÅ glad!

Hej på en stund!

Mitt favorit-te! En liten klick honung i skadar aldrig heller hihi.

Likes

Comments

Som många av er säkert vet om så är jag sjuksköterska (firar 1 år om lite drygt en månad) och jobbar på ambulansen i Härnösand, mitt absoluta drömyrke sedan många år tillbaka. Tjusningen med mitt jobb är (klyschigt nog) att ingen dag är den andra lik. Jag har ingen aning om vad som väntar under min arbetsdag och jag har heller ingen aning om när den är slut. Jag jobbar 3-skift vilket innebär dag, natt och dygnspass. Det här kan vara ganska krävande ibland, speciellt om man ska vara 24 timmar på jobbet och har körningar i princip hela dygnet.
Ena larmet kan jag vara på ett hjärtstopp, en stroke eller en bruten höft och på det andra larmet en stor trafikolycka, en anafylaktisk chock hos ett barn eller kanske ett självmordsförsök. Listan går att göra jättelång. Man får se och vara med om otroligt mycket.

Till skillnad från sjuksköterskor som jobbar inne på ”huset” som vi brukar säga så har vi ingen läkare som sitter några dörrar bort och hjälper oss om det krisar, heller inte ett gäng kollegor för den delen. Vi har varandra, 2 stycken sköterskor som får slå sina kloka huvuden ihop. Tänka utanför boxen. Självklart har vi möjlighet att ringa jourläkare, t.ex när vi behöver vissa ordinationer (trombolys-behandling under pågående hjärtinfarkt) eller kanske bara har en fundering kring en annan medicinsk behandling, men oftast är vi ganska ensamma. Räddningstjänsten finns också att tillgå vid exempelvis HLR-situationer eller om vi behöver bärhjälp. Ibland har vi patienter som väger över 100 kg och ligger 3 km in i skogen, då kan det vara ganska tufft att bara vara två. En trång trapp är inte heller rolig.

Vi har tillgång till i princip allt man behöver prehospitalt- syrgas, förband av alla slag, defibrillator, EKG, sugar, potenta läkemedel, material för att kunna genomföra en förlossning, immobilisering osv osv. Även denna lista går att göra lång. Som en hel avdelning och lite till, fast i en bil. Allt ska finnas där för oss att kunna hjälpa t.ex en mormor, en medelåldersman eller ett spädbarn. Everyone in need.
Just Härnösand ligger ju så pass bra till på kartan i avstånd till Sundsvall så vi oftast hinner påbörja en behandling och hjälpa patienten ganska omfattande innan vi rullar in i ambulanshallen på akuten. Det här gillar jag eftersom patientkontakten är min favorit-del i yrket. Är patienten dock svårt sjuk och jag får göra det mesta jag kan bara för att hålla personen vid liv på väg ner till sjukhuset (och kollegan har plattan i mattan) så är kanske inte avståndet det bästa just då, men mår patienten relativt bra och vi kan konversera så tycker jag det är helt perfekt. Mycket tid till att skriva en bra journal och förbereda för överrapportering på akutvårdsavdelningen.

Den andra sidan av mitt jobb, den som ej är lika positiv enligt mig, är alla krav på fortbildning, att vara en stark person mentalt (fysiskt också egentligen) och att orka helt enkelt. För mig som klivit direkt från skolbänken in i den prehospitala akutsjukvården är det mer påtagligt eftersom jag är så pass ny i min yrkesroll och ej hunnit få så mycket erfarenhet än. Vi har ganska mycket krav på att vara utbildade och hålla oss uppdaterade vilket inte alls är konstigt egentligen med tanke på allt vi finns till för. I och med det kan pressen/stressen kännas ganska stor ibland eftersom (om man är som jag) vill kunna allt. Jag har det typiska "duktig flicka-syndromet" och vill alltid göra allting så perfekt och ha en högre växel i än vad jag kanske egentligen är kapabel till.
I just ambulanssjukvården tar det ganska lång tid att bli erfaren med tanke på att det är så mycket nytt hela tiden. Jag har kollegor som jobbat i över 20 år och fortfarande känner att det är saker de "inte kan" eller har stenkoll på. Därför får man inte vara som jag och ställa för höga krav för då kan det gå käpprätt åt helvete (ursäkta uttrycket haha). Det gäller att hitta en balans och kunna nöja sig med bara "bra" ibland.

Det är jäkligt kämpigt, det är det faktiskt och jag skulle ljuga om jag sa nånting annat, men jävlar vilket fantastiskt yrke det är. Snacka om spännande va? Visst känner man sig ibland misslyckad när saker och ting ej går vägen så som man kanske hade önskat, men för att då väga upp detta så känner man sig ibland som en hjälte också. Det är när den där patienten säger att man är "den bästa eller snällaste sjuksköterskan han/hon nånsin träffat" som man känner att allt slit är så så värt det.


Har nån liten bild här på lager också som jag kan visa.
Första bilden. Här hämtar vi våra kläder innan arbetspasset börjar. Alla har sin hög.

Här är våra larmskåp. Det är hit vi "springer" och klär på oss ytterkläder och skor när vi får larm. Vattenflaskan och några bars (alltid bra att ha eftersom jag aldrig vet när eller ens om jag får äta) ligger i mitt skåp, ett extra tuggummipaket också såklart, annars snor jag av Cristian hehe.

Här är vagnhallen där det står 4 stycken Chevy’s parkerade innanför portarna. Ni ska bara veta hur roligt det är att köra. Över 5 ton väger de jäklarna.

För att få köra våra ambulanser behöver man ett C-körkort vilket jag tog förra vintern. Då fick jag köra runt i den här lastbilen, skitkul var det.

Här är jag. Till vänster har jag standardklädseln på mig och till höger har jag även larmjackan. Den använder man mer när det börjar bli kyligt ute men regeln är egentligen att den ska sitta på vid alla trafikolyckor/liknande trots 25 grader varmt ute. Om det där följs så himla bra är en annan fråga haha.
Det jag har på mig varje pass är den gröna klädseln då förstås, vår så kallade Rakel-apparat (radion som ni ser sitter fast på min höft), bilnycklar, siths-kort som gör att jag kommer in där jag behöver på olika hälsocentraler och sjukhuset etc, pennor, ficklampa vid kontroll av ögon & hals, anteckningsblock, "fusk"-lappar för trauma, doseringar gällande barn osv. Hörlurar har jag också såklart. Ibland behöver jag lyssna på en pepplåt påväg tillbaka till stationen. Helt ärligt har jag sen min första dag haft en och samma låt som peppar mig lite extra av nån anledning-> lyssna på I feel- Jetfire.

I framtiden ska jag göra ett utförligare inlägg med de material och utrustning jag använder på jobbet. Kan ju vara kul för er kanske att se vad vi gör? Dötrist kanske nån tycker också men jaja. Så får det bli.

Stor kram till er alla.

Likes

Comments

En lyckans ost är jag denna jul då Jonathan köpt Body Shops finaste julkalender till mig! Känner mig jättebortskämd. Idag är det ju då 1 december vilket innebär att jag äntligen får börja öppna luckorna.

En duschkräm i första luckan. Luktar supergott! Inviger den senare idag när jag ska ta en dusch.

Likes

Comments

Nu har jag gjort mig iordning för en kväll på Södra berget med Ullis. Det blir föreläsning om hur man tränar sin inre mentala kondition för att öka sitt välmående. ”Ju mer du kan lita på dig själv, desto mindre oro och stress kommer du att uppleva i dina vardag”. Bli en bättre medmänniska. Kommer säkert vara hur bra som helst, Tomas Gunnarsson som föreläser. Återkommer ikväll eller imorgon med lite egna recensioner.

Likes

Comments

Bästa utflykten jag & Lina gjort hittills tillsammans. Bara nån dag innan snön täckte hela vårat landskap.
Vi tog bilen till trakterna där jag jobbar (Härnösand). Smitingen och klubbsjön ligger en liten bit utanför, H-sands paradis. Fantastiskt vad fint det var/är där. Till sommaren blir det definitivt en tur dit igen.

Likes

Comments

Vintern kom till Sundsvall. Genast blev det mycket mysigare här hemma med all snö utanför fönstren. P.s är kär i vår lampa i fönstret (har en till i vardagsrummet). Den är från Clas Ohlson. Där finns mycket fint, believe it or not.

Vi hade våra älskade vänner här på middag i fredags. Ullis, Issa, Anton, Anna, Johan & Mickan för att vara exakt. Taco-fredag för hela slanten!

Jag & Jontha testade en dejtbox. Har liksom inte blivit av än trots att jag/vi fått hem 3 stycken. För dåligt. Det var mysigt iallafall, lite annorlunda men annorlunda är kul tycker jag.

Världens finaste spegel hänger nu i hallen. Lånar den av mamma som fått den av sin mamma. Är så så nöjd med den.

Vi har hängt upp nya gardiner hemma (idag för att vara exakt, jag & Ullis som fixade). Bytte ut vita mot..... *trumvirvel*.... mörkgröna! I sammet! SÅ snygga, SÅ annorlunda. Tar ett tag att vänja sig kan jag säga. Lovar att knäppa några rättvisa bilder nån dag med rätt ljus.

Likes

Comments

Hej och god kväll mina fina, tappra läsare.
Jag sitter nedslagen i soffan medan min kära Jonathan befinner sig i klädkammaren aka hans "man cave" som det nyligen börjat kallats här hemma. Denna lilla skrubb uppstod för några dagar sedan då han bestämde sig för att sätta upp sin dator där inne. Jag låter ju honom inte (det förstår nog vem som helst) ha den nån annanstans i lägenheten och han vill så gärna kunna spela lite nu och då så ja, är det kompromissa det här kallas för? Mindre plats för förvaring men en nöjd och glad kille. Win.

Hur som helst så tänkte jag berätta om ett drömhus som dök upp på Hemnet i förrgår. Jag hänger ju där väldigt ofta (på Hemnet alltså), nån kik varje dag. Tycker det är så kul att se hur andra bor- dels pga inspirationen det ger men även av ren nyfikenhet och intresse.

Jag gillar de äldre husen mest. Trähus. Finns ett "Carro-hus" till och med. Vet ej hur jag ska beskriva det, om jag kan kalla det traditionellt svenskt? Funkishus kan slänga sig i väggen. Aja. Stort ska det vara, två våningar och en mycket mycket bra egenskap till detta hus är en tillhörande loge/ladugård. På landet ska huset stå som ni kanske har förstått vid det här laget.
Huset på Hemnet hade liksom allt, på ett lite annorlunda sätt, men det hade det jag söker i mitt framtida hem. Renoveringsobjekt dessutom- ännu bättre. Ju mer man får sätta sin egen prägel invändigt (och utvändigt såklart), desto mer attraktivt i mina ögon.
Här kommer då (en bra och dålig) egenskap fram hos mig= drömmaren. ​Henne har ni hört om förut. För ett tag glömmer jag tid och rum, bosätter mig i huset, renoverar, river väggar, möblerar och planerar. Gör om planlösningar i paint, fantiserar om breda golvsocklar, kakelugnar, en stor tvättstuga, lekstuga till barnen, inreder en loge för festligheter och målar huset vitt. Förstår ni? Jag svävar iväg och visst, jag älskar det, men samtidigt så är det så jobbigt sedan när Jonathan knäpper med fingrarna och jag inser att jag sitter hemma i soffan i våran lägenhet och det där huset är utom räckhåll för ekonomin och om jag river den där väggen så måste vi byta hela det originella golvet med den breda planken som jag tycker är så fint. Han är realisten, jag drömmaren. Två fina karaktärer, kompletterande karaktärer, vilket är så bra och gör mig väldigt tacksam. Jag tror att det är/vi är den bästa kombinationen trots att den svider så himla himla mycket ibland.

Iallafall. Att drömma livar upp min vardag, that's for sure, och en sak som jag är hundra procent säker på är att jag nog aldrig kommer sluta vara en drömmare. Det är av min natur. Jag sorteras in i den kategorin, jag tillhör den arten på planeten jorden. Nån gång vet jag att drömmen slår in, för det är så många som redan har gjort det och det visar på att jag aldrig nånsin ska sluta vara mig själv.  

Jag är en skog, i en vas.

Likes

Comments