50 meter ifrån barnens farmors hus hittade vi denna utsikten. Jag och loppan kilade bort, tittade på soluppgången, kastade stenar i vattnet och gick hem igen med rosiga kinder. Nu ska vi snart iväg på badhus, hon och jag!

Likes

Comments

En till sak som jag inte kunde låta bli igår. Det är en pyjamas, men helt ärligt? Det är slöseri på fint att bara sova i den. Bossi får ha den som heldress 🌈

Likes

Comments

Sprang förbi denna tröjan och kände att jag absolut inte kunde låta bli. Så himla härlig!!

Likes

Comments

Jag och Agnes har precis kommit in efter en stund på stranden. Vi grävde, kastade stenar, kastade tång och ramlade ner i vattnet en gång, haha! Agnes ramlade ner och satte sig i vattnet. Och ändå var hon bara lite, lite blöt på strumpan när vi kom in. Bra kläder!!

Så mysigt att bara prata och umgås med stora, lilla loppan ibland!

Likes

Comments

"Ungen min, hjärtat mitt,
Se på dig nu!
Jag älskar dig så innerligt
Den som blev du."

Likes

Comments

Vi har köpt en ny hylla, städat upp och fixat lite i vardagsrummet. Absolut inga stora förändringar men det gjorde en del för känslan. Nu trivs jag mycket bättre och vill vara här inne mer.

Vårt nya stora mission är dock att få ut denna filuren ur hyllan....

Likes

Comments

Det är helt knäppt vad tiden går snabbt. Jag hinner inte riktigt med och om bara två veckor börjar jag jobba. Det känns jättekonstigt efter att inte ha jobbat på två år. Men också skönt att få komma iväg och vara något utanför familjen. Det blir nog bra för oss alla. Något annat som känns jättekonstigt är att jag och Bossan är ensamma hemma nu. Mitt på dagen, en helt vanlig vardag. Agnes är på förskolan. Idag gick jag bara med in lite snabbt, läste en bok och sen sa vi hejdå. Det var inga problem idag heller. Dom har berättat att hon kan bli väldigt arg ibland när hon får en tillsägelse eller när hon inte får sin vilja igenom. Men det känner jag igen, haha! Igår försökte jag natta henne där men det gick inte riktigt, så idag ska vi se om hon kan somna där utan mig. Det blir spännande! Jag är inställd på att det inte går och att jag får komma och hämta henne.

Tills dess har jag och denna filuren egentid. Om han vaknar någon gång...

Likes

Comments

Jag skrev ju att jag hade fotat Isa, Wilma och Alice förut. Jag bläddrade lite bland mina bilder och hittade dessa. Dom två första från 2012, nästa från 2014 och sen de senaste nu för en vecka sen.

Likes

Comments

Idag var fjärde dagen på Agnes inskolning. Det känns skönt att vi tar det i lugn takt utan någon stress. Vi ska ju fortfarande vara hemma med Bosse, så vi har inget speciellt datum att passa. Lyxigt! Idag var jag med en stund och sen lämnade jag så hon fick vara där själv och även äta lunch där själv. Sen kom jag och hämtade efter lunchen. Hon sa hejdå utan problem, bara gav mig en puss och kram som vi brukar göra. När jag hämtade hade hon ätit tre portioner mat, haha! Hon hade blivit lite ledsen någon gång när hon inte fick som hon ville, men det hade gått över snabbt och när jag kom hann jag se att hon dansade runt i kapprummet innan hon såg mig. Hon verkade nöjd och glad! Då är jag också det.

När vi kom hem var hon prutt trött så nu ligger hon och vilar i moffes säng.

Likes

Comments

Vi behöver hjälp. Jag vet inte vad vi ska göra. Agnes puttar Bosse. Mycket, ofta och helt oprovocerat. Det går på några sekunder bara, ibland trots att vi är precis bredvid men oftast om vi bara gått för att hämta något eller lämnat rummet för en sekund. Alltid när hon puttat honom kommer hon och ropar "mamma, titta! Bosse ledsen!" Hon erkänner alltid när vi frågar vad som har hänt.

Vi har testat att ta bort från situationen, bli arga, förklara lugnt och pedagogiskt, ignorera henne och istället plussa på Bosse, m.m. Det gör varken till eller från. Hon blir aldrig ledsen och visar ingen ånger för vad hon gjort. Ibland kan hon säga "flåt Bosse, flåt!"

Bosse blir såklart ledsen, men hämtar sig snabbt. Jag är bara så rädd att han ska landa illa på någon leksak eller slå i något annat på vägen. Nu står han upp så pass mycket och puttar hon honom då blir ju fallet högre.

Jag vet inte vad vi ska göra!! Det är ju uppenbarligen någon form av uppmärksamhetssökande grej. Men uppmärksamhet får hon. Vi försöker att dela på oss med barnen och turas om med vem vi har. Hon har börjat bli väldigt delad i att känna sig stor eller liten. Hon utvecklas ju massor och vill göra mycket själv och blir stolt när hon klarar av saker. Samtidigt vill hon krypa på golvet när vi lockar på henne som vi gör med Bosse och bli vaggad i famnen som en bebis.

Jag vet inte åt vilket håll förskolestarten kommer dra henne. Om hon kommer känna det som att hon blir lämnad när Bosse får följa med oss eller om hon kommer få utlopp för sin energi och kreativitet på ett positivt sätt. Omöjligt att säga. Jag har sen vi fick platsen sagt att hon är redo nu, det är rätt tid. Men jag vet inte längre. Så som det har eskalerat med dessa puttningar den senaste tiden så vill jag egentligen inte göra någon förändring som hon faktiskt kan se som negativ. Men samtidigt kan det ju bli bara positivt också?

Detta föräldraskapet... Helt klart det svåraste jobbet jag har haft. Är det någon som har några tips och råd? Vad ska vi göra för henne för att hjälpa henne att sluta?

Likes

Comments