Jag sitter och chattar med en av dem, mina bloggbekantskaper, när det slår mig att internet inte bara är bitska kommentarer, okunskap, brist på källkritik och ett forum där folk törs säga bra mycket mer än vad de hade gjort irl (på gott och ont iofs), utan även är ganska fantastiskt. Sedan jag startade den här bloggen har jag träffat på människor som berikar mitt liv och som jag aldrig hade stött på utan bloggen eller deras bloggar. Det är ju så man hittar varandra: man ser att någon med blogg har kommenterat på någon annans blogg, tycker den som kommenterade verkar knäpp eller rolig, går in på hens blogg och kanske lämnar ett avtryck. Ibland hittar man något hos varandra som gör att man vill fortsätta snacka, man blir facebookkompisar, bubblar om ditt och datt och rätt vad det är så kommer ett tillfälle då man kan ses i verkliga livet också. Fantastiskt!

För mig, just nu, passar de här bekantskaperna extra bra. Jag kan ju se att jag har fått ett meddelande på Messenger och gå i total spinn över stressen att någon.vill.mig.något. Detta hanteras ibland genom total förnekelse (glömmer bort meddelandet) eller att jag helt enkelt får ångest. Dock verkar inte mina internetkompisar bry sig så mycket, om det är för att de anar hur jag mår, eller för att det helt enkelt är ett lättsamt sätt att umgås lite kravlöst, sådär på messenger, låter jag vara osagt. Något jag däremot vill ha sagt är att jag är tacksam! Tacksam över ett umgängessätt som förvisso stressar mig, men ändå ger mig utrymme att andas. Messenger är en sval bris jämfört med när telefonen ringer. Då vill jag bara trycka av den, gå och gömma mig och hoppas att ett mirakel ska ha skett så att det inte står "missat samtal" på displayen när jag väl tittar på telefonen igen (men detta är inget som märks jätteväl, för oftast "skärper jag mig" (vilket kan vara en av mina mest destruktiva egenskaper, självdisciplinen) och antingen tar luren eller ringer tillbaka inom kort).

Fredrik undrar lite över mina internetkompisar tror jag. Vad jag får ut av att sitta och chatta med främmande (eller nja, för mig är de ju inte främmande längre) personer om typ... hästar. Jo, det ska jag berätta, och låta förstå att all denna pepp, perspektivvidgning, humor och feed-back inte hade funnits i mitt liv utan mina internetkompisar (iallafall inte i denna utsträckning, på detta tangentbordsavstånd).

Görel : Jag är nästan lite rädd för att träffa Görel, för vi har ett soulmateförhållande på nätet där vi lägger opassande ord i ständigt pågående Wordfeud-matcher, skrattar åt dråpligheter, svär över livet, alltings jävlighet och vart världen är påväg. Görel rider distans. Bara en sådan sak! Jag kan INGENTING om distans och ska få följa med och grooma på en tävling i mitten av mars. Efter det kanske planerna för Stina ändras ;) Till Görel kan jag höra av mig med roliga kattklipp eller med riktigt självömkande meddelanden när jag behöver en klapp på axeln. Vi tycker rätt så likadant om en hel del saker, jag och Görel. Sådana personer behöver man också i sitt liv. Särskilt en sådan som jag som ofta låter andra intala mig att jag har fel.

Camilla : Camilla har jag träffat irl. Något som jag ser fram emot att göra igen. Camilla är en väldigt duktig ryttare med en stil som jag beundrar. Hon finns alltid några tangentklick bort för råd och stöd, utan att någonsin döma. Jag tror att vi spekulerar bra ihop. Camilla är en sådan där person vars kunskaper och idéer jag litar på, utan att de alltid överensstämmer till 100% med mina egna. I den tilliten blir jag öppen att tänka annorlunda.

Suvi : Suvi hittade jag tack vare hennes blogg och jag har varit hos henne på kurs en gång. Hon är både tränare och domare och en stor inspiration i det att hon driver en verksamhet som är lite utav en dröm för mig, på ett smart och rationellt sätt dessutom som gör att hon faktiskt kan ha en dag ledigt här och där också (ja, det ingår i drömmen, det med ;) ) Dessutom en person som visat sig finnas där när jag är risig. Det gör mig så rörd och glad.

Liv: Är typ världens gladaste och mysigaste människa. Vi har inte lyckats träffas än, men när en dröm om sommar, Falsterbo, vin och härliga middagar. Med Liv kan jag prata om unghästbryderier, folk-bryderier, livsbryderier... Ja, det mesta faktiskt. Av min fina, gulliga sambo fick jag i 30-årspresent en skulpturhäst som Liv har gjort, som jag verkligen önskade mig men aldrig skulle ha unnat mig själv. Den har en central plats i köket och jag blir glad varje dag som jag ser den, och den påminner mig varje fredag om att det är dags för min och Livs messenger-tradition: att skicka varandra en bild på fredagsskålen ;)

Ida: Där sade det klick. Ida är så empatisk. Vi delar en del värderingar, andra inte, men jag kan alltid skriva till henne och mötas av en öppen famn och förståelse. Hon är liksom jag intresserad av det mesta när det kommer till häst, såväl olika inriktningar som perspektiv. Vi möts i någon slags källkritik-kamp och nyfikenhet på världen. Även om jag nog är mer "tvär" än Ida ;) Ida har jag dessutom också fått träffa live. Hon är sådär som jag: ingen bilresa är för lång för ett gott snack och lite häst. Senast när jag var i Kalmar och skulle hem till NKPG hade jag ju "vägarna förbi" Växjö där Ida håller till (typ) och det känns som att vi kommer ha "vägarna förbi" varandra igen ;)

Jamen, ni hör ju! Internet är faktiskt fantastiskt också! Här får jag tillgång till dessa fina tjejer, utan att ens ha så mycket krav tillbaka på mig och vad jag ska orka och prestera. Jag är fasen tacksam. Jag är tacksam över mina IRL-vänner också, det är jag verkligen, men just nu var det fenomenet med bloggkompisar som slog mig när jag satt och bubblade helgens hästbegivenheter med Camilla.

Gillar

Kommentarer

Malin
,
Men åhh! Vad härligt att läsa! Det är så vi måste försöka lyfta internet, inte bara baksidorna. Messengervänner är dessutom en väldigt lagom socialkontakt, det är fint det!doohs.blogg.se
carolineshästdröm
,
Ja, åh, du fattar "lagom social kontakt". Precis! Och ja, ibland, när jag bara känner att man borde logga ut for life, så kommer jag faktiskt att tänka på allt bra också. En annan grej: att googla "vad ska jag äta till middag". Så jävla bra. Första träffen 😉 nouw.com/carolineshästdröm
Suvi Räsänen
,
Tack Carro! 😊
En till bra sak med internet är hur lätt det är att marknadsföra sig om man har företag! Det är så självklart nu, men jag inser ju hur mycket svårare det hade varit för 20 år sedan. Dels är det mesta gratis, alltså FB, instagram och att driva en blogg - istället för att betala för annonser. Sedan sprids ju rykten (på gott och ont) så snabbt också - och positiva rykten får ju gärna sprida sig fort. Tror att jag får mycket kunder "indirekt" pga andras kommentarer på FB och dyl. Hade aldrig kommit igång såhär fort med mitt företag utan internet, helt säker på det. (Eller jag hade i alla fall fått jobba hårdare för det.). Internet är bra till mycket, om det används på rätt sätt!
www.ryttarutbildning.se
carolineshästdröm
,
Ja just det! Tänk vad du hade fått lägga på annonser i tidningar annars 😉 Eller typ stå i en monter på nån mässa. Hua! nouw.com/carolineshästdröm
IP: 82.99.3.229