Hello!

Det kom ju lite andra saker i vägen för redogörelsen av min härliga helg med Görel, typ tankar som var tvungna att processas nu-nu-nu! En riktig blogger hade väl suttit och uppdaterat med sin smartphone i realtid under sin exotiska Värmlandsvistelse, men jag får erkänna att jag var rätt "här och nu" och hade fullt upp med våra Gilmore-Girls-snabba samtal (på lördagen blev jag illamående. Av att prata, tror jag. För mycket intryck liksom. Snacka om funktionsnedsatt kompis ;) men då hjälper det alltid att borsta en häst och hålla käft en stund :) ) och sedan när jag skulle göra ett försök på fredagskvällen hade jag tagit så mycket allergipiller (Görel har katt. Världens sötaste och försiktigaste kisse, men fortfarande: så allergiframkallande) att jag somnade med telefonen i ansiktet.

Sammanfattning intryck Värmland: Godare pizza än i NKPG (om än ej med tryffelcreme som tillval...) och "en häst är en häst är en häst" (alltså att saker är sig lika, oavsett Östergötland eller Värmland). Lite besviken. Jag och Fredrik återvänder i sommar för att bli visade raggare, grov värmlandsdialekt, dansband, polisstationer stängda på grund av kompledighet och andra fördomsfulla nidbilder vi har som kan skyllas på Smala Sussie.

I fredags var jag och Görel på clinic med Helen Langehanenberg. Det var mest ett svepskäl för att vi skulle få träffas. Ni vet att jag brukar skriva rätt utförliga reflektioner från olika evenemang jag varit på, men ärligt talat, den här clinicen försvann mest i nätdejts-exaltation, dålig ljudanläggning och engelska med tysk brytning....

Men vänta lite... Helen är faktiskt en av de där ryttarna som jag gärna tittar på och lyssnar till, så någon form av sammanfattning förtjänar faktiskt clinicen ;) Det är mjukt när Helen rider, och av de saker jag snappade upp på clinicen var det mesta sådant jag gärna lät mig inspireras av. Upplägget var sådant att hon mer eller mindre höll lektion för två ryttare; en på en mycket lovande unghäst som gått unghäst-VM och ett ekipage på stadig INT1-nivå. Det blev kanske lite tradigt att titta på tillslut, för när man sitter som åskådare på en clinic vill man gärna ha förklaringar och tankar kring vad som görs och varför, men jag tror att Helen levde sig in så mycket i ekipagen att hon liksom glömde bort publiken (och det är ju något jag verkligen skulle uppskattat om jag var en av dem som red; att tränaren var engagerad) och inget samspel uppstod med åskådarna.

Generellt kan jag tycka att man ser rätt många ryttare som rider sina hästar "mellan hjälperna", fast på det lite krampaktiga sättet; att man varken vågar släppa i hand eller skänkel för att... man är rädd att hästen ska trilla isär? och Helen påminde ständigt om det: att stretch/uppvärmningspositionen inte är en låg hals med nosryggen bakom lod, utan en mule som går framåt/nedåt. Det kom många uppmaningar om att släppa hästen ifrån sig och att inte vara så kontrollerande, att misstag är OK och inget att hetsa upp sig över, att de händer alla och att man måste våga låta hästen vara ifred. Hon sade även en sak som påminner en del om det Per har sagt till mig: "Dont't think of the horse. Don't think of what the horse is doing. Think of something else, something nice" och det handlar om just det där att inte tänka på allt hästen "ska" och kanske tillochmed fokusera på saker som inte går som man tänkt sig, för då börjar man gärna blockera oönskade reaktioner från hästen, istället för att bara "rida på". Även min kloka bloggkompis Camilla bemästrar de där övermänskligt buddhistiska tankegångarna för att inte sätta spänningar och frustration i sig och hästen. Jag ska sno hennes senaste mantra: "Oj vad behagligt vi har det", när jag rider nästa gång ;)

Ett av de trevliga ekipagen. Detta var med den lite mer rutinerade hästen.


Sedan åkte vi hem till Görel och åt och babblade så att vi helt glömde av att ta den obligatoriska dubbelmannaselfiensom dokumentation av vårt myyys. Jag har rått bot på det genom ett högkvalitativt fotomontage:


På lördagen bar det av till stallet! Dags för mig att få prova Görels vita distanspingla. Varnad för enmanshästfasoner tänkte jag att: "jaja, det löser sig nog", men icke! Skänkelkick och en mycket missnöjd häst som inte ville gå fram. Tycker vi redde ut det rätt bra, men Görel, om du läser detta får du fasen posta en film från en dressyrträning så man får se vad hästen går för (annat än att springa hästvarianten av marathonlopp, vilket ju faktiskt är hennes huvuduppgift här i livet). Starlight var gullig ändå, och väldigt mysig att hålla på med och sådär självklar i hanteringen som trygga hästar som har det bra blir. Inget stök. Och vilket fint litet stall det är, Stall Vall! PRECIS ett sådant där som jag vill ha själv; litet, men med alla förnödenheter man behöver (varmvatten) och helt utan EPA-lösningar som gör hästeriet krångligt.

Hmmm. Görel frågade mig efteråt om jag var avskräckt. Men jag blir ju liksom inte det. Jag blir snarare ett stort jävlaranamma som vill rida och rida och rida tills jag har kommit på vad hästen gillar och tycker att det är kul att ha mig på ryggen. Jag tror kanske att jag klämde lite för mycket på Starlight och nästa gång skulle jag vilja prova att vara lite mer passiv tills jag faktiskt vill henne något, men det är en ful ovana som gärna kommer fram när jag blir lite stressad (vilket jag såklart blir av att sitta upp på någon annans häst för första gången under dennes överinseende) att jag "klämmer fram" hästar, och särskilt om man känner av den skeptiska handbromsen redan från början.

Men Starlight, med din mattes goda nåd: We will meet again ;) Och Görel ska så gärna få låna Stina så fort hon är hemma och i ridbart skick!


Hag- och borstmys gick mycket bra. Det var innan vi visste vad som komma skulle ;)
Kände mig som en jätte. Det ser ju inte alltför galet ut, men stackars Starlight. Det var säkert en del av chocken också, att jag väger en hel del mer än Görel som är den enda som ridit Starlight på flera år.

Bjussar på ett par filmer på Värmlands mest missnöjda häst och landskapets mest konfunderade ryttare ;)

Gillar

Kommentarer

G
,
Väluppfostrad häst är banne mej den finaste komplimangen man kan få av dig 😍 Ska fortsätta jobba med det ridmässigt bara. Hade ju lite förhoppning om att hon skulle vara lite mindre känslig för förändringar och mer medgörlig så mkt framsteg som vi gjort under vintern men hell to the no 😅 Vi skulle ridit ut istället, då hade du fått känna på framåtbjudning hehe. Men du gjorde ett bra jobb med det något ovilliga materialet och fyi så har du en något skev kroppsuppfattning, det skiljer inte alls mkt i kroppsstorlek på oss. Ska fia film, måste få med min lite mer ovilliga man bara. (Hm börjar ana en röd tråd i mina närmaste 😏). Ser verkligen framemot att rida Stina, kommer kännas som en dröm att (troligtvi)inte bli ifrågaswww.stallvall.blogspot.se
G
,
Näe jag har inte druckit upp resten av vinet fr helgen, blev helt knäppt å skriva i slutet, hängde sig totalt 😁 Ser fram emot att rida Stina framöver, hon ser ut att vara fantastisk och tänk att slippa bli ständigt ifrågasatt hästen man rider 😅www.stallvall.blogspot.se
carolineshästdröm
,
Haha! Ja, som sagt, målet är att alla ska älska att rida Stina. Lite fingertoppskänsla kommer man säkert att behöva, men den tror jag är väl inövad på din prinsessa 😉

Hästovilliga karlar tror jag är ett genomgående tema hos oss hästtjejer 😉 Man lär sig även manipulation och diplomati som hästmänniska... 😉
nouw.com/carolineshästdröm
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229