View tracker

Photo by Eve's Eye Picture Perfect

Lägg märke till mina höga klackar, mina svarta nylonstrumpor och den korta kjolen. Se mina gyllene lockar och mitt röda läppstift. Det du ser är en bråkdel av den jag är men för all del skapa dig själv ett första intryck.

När jag går ner för gatan vad ser du?

Att jag gått förbi dig och att min parfym fastnat i vinden ger inte dig rätten att ropa efter mig, att försöka på det mest osmakliga av sätt flörta. Jag kan verkligen inte understryka nog att bara för att jag väljer att ignorera din osmakliga komplimang ger detta verkligen inte dig rätten att kalla mig något billigt, smutsigt och oförskämt ord för att förminska mig som kvinna.

Bara för att jag väljer att klä mig i höga klackar, en kort kjol och vinrött läppstift stämplar inte detta mig.

När du ser en kvinna komma gående i ett par höga klackar, tänker du då att hon kanske äntligen lyckats spara ihop för att köpa just de där klackarna hon längtat efter så länge med pengar hon själv slitit för att förtjäna, som hon möjligen förnekar gör en aning ont, allt för att få känna sig själv en aning mer elegant.

När du ser en kvinna i svarta nylonstrumpor tänker du då att hon antagligen alltid går i ett par svarta jeans och att hon just denna kvällen äntligen får känna sig glamourös och feminin.

När du ser en kvinna i en kort kjol tänker du då att hon kanske precis kommit att acceptera sina lår och stolt vill framhäva det hon nu börjat älska med sig själv.

När du ser en kvinna med gyllne lockar tänker du då att hon säkert stått 1h innan hon gick ut bara för att uppnå den där perfekta Hollywood looken, allt för att hon önskar världen kunde bli så där underbart romantisk som en gammal 50-tals film.

När du ser en kvinna med vinrött läppstift tänker du då att hon vill upptäcka en ny sida av sig själv, en sida som hon kanske bara plockar fram för speciella tillfällen, allt för att inte behöva begränsa sig själv och aldrig sluta drömma om nya möjligheter.

Nej när du ser den där kvinnan ser du bara klackarna, den korta kjolen och de röda läppar. Du ser kvinnan som ett objekt och något som du har rätt att kommentera över och något som du har rätt att äga.

När jag går ner för gatan går jag med stolta steg och med ett brett leende på läpparna. Jag går utan problem förbi dig som ropar så omogna ord efter mig för jag vet bättre. Jag vet att jag är värd mer än vad du ser. När du ser mig nästa gång, när du ser nästa kvinna gå förbi, lägg märke till det som betyder något. Lägg märke till allt slit bakom fasaden, lägg märke till personligheten och intelligensen men viktigast av allt respektera att någon vågar att inte se ut som alla andra.

Det gör inte dig dum i huvudet att du inte förstår, att din kvinnobild är så sne men vad det ger dig är något att förbättra. Något att tänka på och viktigast av allt något att våga förändra. Om DU vågar erkänna och viktigast av allt förändra ditt beteende så kommer andra våga vilket jag vill våga tro kan göra denna världen till en bättre plats för alla.

Notice my high heels, my black nylon stockings and short skirt. See my golden curls and my red lipstick. What you see is a fraction of what I am, but by all means create yourself a first impression.

When I walk down the street what do you see?

That I passed you and that my perfume got stuck in the wind does not give you the right to shout after me, trying in the most distasteful of ways to flirt. I really can not emphasize enough that just because I choose to ignore your distasteful compliment, it really does not give you the right to call me a cheap, dirty and rude words to diminish me as a woman.

Just because I choose to dress in high heels, a short skirt and red lipstick does not mark who I am.

When you see a woman come walking in a pair of high heels, do you think that she might of finally managed to save up to buy those heels she yearned for so long with the money she toiled to earn herself, as she is possibly denying that they are slightly painful, all to get to feel a little bit more elegant.

When you see a woman in black stockings, do you think that she probably always walks in a pair of black jeans and that she that evening finally gets to feel glamorous and feminine.

When you see a woman in a short skirt, do you think she had just come to accept her thighs and want to proudly show what she has started to love with himself.

When you see a woman with golden curls, do you think that she stood 1h before she went out just to achieve that perfect Hollywood look, because she wishes the world could be wonderfully romantic like an old 50s movie.

When you see a woman with burgundy lipstick, do you think she wants to discover a new side of herself, a side that maybe she just picks up for special occasions, all to not have to limit herself and never stop dreaming of new possibilities.

No, when you see that woman, you see only the heels, the short skirt and red lips. You see women as objects and something that you have the right to comment on and something that you have the right to own.

When I walk down the street, I walk with proud steps, and with a broad smile on my face. I go without problems past you calling so immature words after me because I know better. I know that I'm worth more than what you see. When you see me next time, when you see the next woman pass by, notice what matters. Notice all the hard work behind the facade, notice the personality and the intelligence, but most importantly respect that someone dares not to look like everyone else.

It does not make you stupid that you do not understand, that your image of women is so askew but what it gives you is something to improve. Something to think about, and most importantly something to dare to change. If you dare to admit and most importantly change your behaviour others will do the same to which I would dare to believe can make this world a better place for everyone.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Photo by Moa Niemeyer

Hur många gånger kollar du upp när du går längst gatan? Hur många gånger lägger du märke till husens detaljer eller himmelns nyans. Hur många gånger intalar du dig själv att idag ska jag ha ett leende på läpparna. När solen skiner blir livet lätt, då lyfter vi alla blicken. Kanske blir en gata som tidigare verkat trist och grå fylld med möjligheter och inspiration. Men när himmeln är grå och regn öser ner hur ofta går vi längst gatan fylld med nyfikenhet. Hur ofta ser vi det vackra och möter dagen med ett leende när vinden slår mot kinderna.

Jag försöker varje dag. Ibland misslyckas jag. Ibland måste jag lägga mig på kvällen och vara besviken på mig själv. Det räcker inte alltid med att försöka för att man ska få känna sig stolt på kvällen. Det handlar ibland inte om andras krav utan om kraven man har på sig själv. Därför är det viktigt att kolla upp. Börja dagen med ett leende. Men viktigast av allt, är det för svårt att kolla upp se vad du kan hitta genom att kolla ner. Jag har i alla fall alltid tyckt att en regnpöl är väldigt kul- och nej man blir aldrig för gammal för att plaska runt i en regnpöl.

Du ska alltid försöka men när det inte går på ett sätt prova ett annat. Var nyfiken. Nyfiken på det runt omkring dig, på din framtid och på sådant som känns omöjligt från början. Det är många gånger jag har känt att jag bara står och stirrar rakt in i en cementmur, livet är grått och det tycks inte finnas en utväg. Sen kollar jag upp och då inser jag att muren faktiskt inte är så hög. Det gäller bara att ta sats och hoppa. Vi har alla olika förutsättningar men det viktiga är att komma ihåg att aldrig ge upp. Det finns alltid ett sätt- ditt sätt. Var nyfiken och nöj dig aldrig med att du bara kan klara dig på ett sätt för det finns oändligt med möjligheter.

Så hur nyfiken känner du dig idag?

How many times do you look up while walking down a street? How many times do you notice the details on the houses or the colour of the sky. How many times you tell yourself that today I'll have a smile on your face. When the sun shines, life becomes easy, then we all look up. Maybe a street that previously seemed dull and grey changes to being filled with opportunities and inspiration. But when the sky is grey and the rain is pouring down how often do we walk down a street feeling curios. How often do we see the beauty and meet the day with a smile when the rough wind hits your cheeks.

I try every day. Sometimes I fail. Sometimes I have go to bed in the evening and being disappointed in myself. It is not always enough to try to be able to feel proud of yourself in the evening. It's nat always about others peoples expeditions but your own. Therefore it is important to look up. Start the day with a smile. But most importantly, if it's too difficult to look up, see what you can find by looking down. I have always found a puddle really enjoyable and no one is ever too old to splash around in a rain puddle.

You should always try but if it doesn't work in one way try another one. Be curious. Curious about things around you, on your future and the things that seems impossible from the start. There are many times I have felt that I'm just standing and staring straight into a concrete wall, life is grey and there appears to be no way out. Then I look up and I realize that the wall is actually not that high. You just have to take a step back and jump. We all have different circumstances, but the important thing is to remember to never give up. There is always a way - your way. Be curious and never be content with the fact that you can only get by in one way because there are endless ways to reach your goals..

So how curious are you feeling today?

Likes

Comments

View tracker

Photo by Moa Niemeyer

Jag är bara 19 år. Varje morgon väcker jag mig själv, ordnar en kopp te och tar mig själv till universitet. Jag ansvar för mina egna studier och mina egna val. Ibland är det tufft, såklart syftar jag på biten om att få upp sig själv på morgonen. Skämt åsido, det är inte lätt att både motivera sig själv och trösta sig själv när livet är stressigt. Jag är omgiven av en sådan fantastisk familj som värnar om mig och som varje dag underlättar så mycket för mig även om det blir på ett visst avstånd. Någon som även förtjänar erkännande är min fantastiska pojkvän som också befinner sig långt ifrån.

Jag är inne i en fas i livet när man står lite mitt emellan att vara barn och att vara vuxen. Jag behöver mina föräldrar men jag behöver samtidigt också få lov att vara självständig och hur kommer då en pojkvän in mitt i allt ihop? Varför ska jag ens hitta en kille om jag nu borde öva på att vara självständig.

För en tjej är inte poängen med livet att hitta en kille. En kvinna behöver generellt inte någon som tar hand om henne eller som säger åt henne vad hon ska göra. Att en flicka idag växer upp och får drömma om vad hon själv vill och sedan får höra att det är hon själv som bestämmer hur hon ska nå sina egna drömmar är något att vara stolt över. Självklart är samhället men även världen långt ifrån perfekt men för varje dag som går får kvinnor mer och mer självständighet och möjlighet till utbildning vilket är ett steg i rätt riktning.

Innan jag fortsätter skriva vill jag understryka att det spelar ingen roll ifall en tjej älskar en tjej eller en kille. Att jag väljer att skriva på ett speciellt sätt har enbart med mina egna erfarenheter och preferenser att göra.

Jag har har hittat någon som respekterar mig, någon som älskar mig och tar hand om mig. Jag hittat någon som utmanar mig att försöka och som påminner mig att aldrig ge upp. Min pojkvän är det bästa som kunde ha hänt mig och utan honom så hade vardagen definitivt blivit försvårad. Det handlar inte om att jag som kvinna behöver någon som tar hand om mig utan att jag som kvinna vill ha någon att ta hand om mig. Det borde inte vara tabu att erkänna att man vill ha någon att luta sig mot men det är det idag. Kan någon förklara för mig hur att ha en person som tröstar mig när jag mår dåligt, en person som får mig att vakna med ett leende på läpparna och en person som hjälper mig utvecklas kan vara en dålig sak. Kan göra mig mindre självständig. Om ni frågar mig så ska det inte vara så här. En flicka som drömmer om att kille ska ta hand om henne bör inte bli uppläxad för att hon inte förstår konceptet om självständighet. Att en flicka drömmer om att ha någon som stöttar henne och som motiverar henne kan inte vara något annat än bra. Varför ska alltid glaset vara halvt tomt när det kommer till hur flickor som följer ”normen” agerar.

Jag nämnde tidigare att jag är någonstans i en mellanfas. Detta har ett stort avtryck när det kommer till hur folk ser mig med tanke på att jag har en pojkvän. Vad jag älskar med hans och min relation är hur vi alltid kan prata, att båda förstår att vår relation är något levande som kräver att vi båda öppnar upp oss och lyssnar. Om någon väljer att döma mig för min relation så har jag inget att skämmas för tvärt om. Men varför ska någon ens döma? Oavsett om personen är underbar, min relationsstatus och personen jag är exklusiv med bör inte definiera vem jag är och vad jag drömmer om i framtiden. Ännu viktigare, det bör heller inte spela någon roll om jag har varit tillsammans med någon en kort tid eller en längre tid, det är inte upp till dig som utomstående person att avgöra om det är den personen jag kommer att slutligen välja, för det är enbart upp till mig.

Jag är fortfarande ung men jag ändå 19 år gammal. Jag är min egen person, mina val ska definiera mig dock ska inte sättet du skulle hanterat mina val avgöra bilden du har av mig.

I'm only 19 years old. Every morning I wake myself up, I'll arrange a cup of tea and take myself to the university. I am responsible for my own studies and my own choices. Sometimes it's tough, of course I am referring to the bit about getting myself up in the morning. Jokes aside, it is not easy to motivate both myself and to comfort myself when life is stressful. I am surrounded by such a great family that cares about me and who helps me every day even if it is at a certain distance. Someone who also deserves recognition is my amazing boyfriend who also is very far away.

I'm in a phase in life when you are a bit in between being a child and being an adult. I need my parents but I also need to be allowed to be independent and how will a boyfriend makes since in the middle of all that? Why should I even find a guy if I should practice how to be independent.

For a girl the point in life is not to find a guy. A woman generally do not need someone who takes care of her or tells her what she should do. That a girl is growing up today and gets to dream about what she wants and that she's then being told that it is she who decides how she will achieve her own dreams is something to be proud of. Obviously society but also the world is far from perfect, but every day, women gain more and more independence and opportunity for education which is a step in the right direction.

Before I continue writing, I want to emphasize that it does not matter if a girl loves a girl or a guy. I choose to write in a certain way, only because of my own experiences and preferences.

I've found someone who respects me, someone who loves me and takes care of me. I found someone who challenges me to try and remind me to never give up. My boyfriend is the best thing that could have happened to me and without him everyday would definitely have become problematic. It's not about me as a woman needing someone to take care of me but that I as a woman want to have someone to take care of me. It should not be taboo to admit that you need someone to lean on, but it is so today. Can someone explain to me how to have a person who comforts me when I feel bad, a person that makes me wake up with a smile and a person who helps me develop can be a bad thing. How can that make me less independent. If you ask me, it should not be like this. A girl who dreams of a guy that will take care of her should not be lectured like she does not understand the concept of independence. That a girl dreams of having someone who supports her and motivates her is nothing else than good. Why is always the glass half empty when it comes to the girls who follow "the norm".

I mentioned earlier that I'm somewhere in the middle phase. This has a large footprint when it comes to how people see me, given that I have a boyfriend. What I love about his and my relationship is how we always can talk, that both understands that our relationship is something alive that requires us to both open up ourselves and listen. If someone chooses to judge me for my relationship, I have nothing to be ashamed of quite the opposite. But why should any one judge? Even if the person is wonderful, my relationship status and the person I'm exclusive with should not define who I am and what I dream about in the future. More importantly, it should not matter if I have been together with someone for a short time or a long time, it's not up to you as a third party to determine whether it is the person I will finally choose, for it is only up to me.

I'm still young but I'm still 19 years old. I am my own person, my choices will partly define me, however, the way you would handle my choices should not determine the image you have of me.

Likes

Comments

Photo by Moa Niemeyer

Vad hände med 30 lager tyg, musiken från en orkester och tidlösa danssteg? När valde vi att glömma drömmar inspirerade av Marge och Gower Champion när de dansade under stjärnorna i filmen Lovely to look at från 1952. Visst, tiden förändras och saker och ting kan inte förbli som förr men har vi inte glömt något viktigt på vägen.

Någonstans mitt uppe i samhällets jobb att bryta könsnormerna glömde man något annat på vägen. Mycket var bättre förr men inte allt. Något som gör mig stolt är att idag växer en liten flicka upp och får höra att hon är precis lika kapabel som en pojke, att det är okej att gilla blått och att leka med bilar, vilket är något som inte kan beskrivas som något annat än på tiden. Det är något att vara stolt över. Men vad som gör mig riktigt besviken är hur samhället glömmer den lilla flickan som drömmer om att få utforska den allra mest feminina sidan av sig själv. För en tjej idag så är det så otroligt viktigt att vara sin egen hjälte att om man ens yttrar att man drömmer om killen på den vita hästen så har man praktiskt taget avskrivit sig sin självständighet. För vad ska vi annars lära oss från dåtiden om inte det romantiska sättet, vänlighet, artighet och tacksamhet. Tvärt om är det några få saker jag tror samhället behöver komma ihåg att de brukade göra väldigt bra en gång i tiden.

Flickor som pojkar ska få vara precis vad de själva vill vara och de ska få leka med vad de själva tycker är roligast. Ännu viktigare, det ska inte bli någon skillnad bara för att flickan växer upp till en kvinna och pojken växer upp till en man, allas drömmar bör och ska respekteras.

Så för alla flickor som vuxit upp till de kvinnor de är idag, glöm inte den där lilla flickan ni en gång var. Glöm inte drömma, dansa, skratta, älska dig själv och det du har på dig för då kommer andra att göra det samma. Livet bör vara en 50-tals film och bara för att man vuxit upp betyder inte det att sagan är slut, tvärt om, den har bara börjat.

Så minns du vad du drömde om som liten?

What happened to 30-layers fabric, the music from an orchestra and the timeless dance steps? When did we chose to forget the dreams inspired by Marge and Gower Champion when they danced under the stars in the movie Lovely to look at from 1952. Sure, times change and things can not remain as before, but haven't we forgotten something important on the road.

Somewhere in the midst of society's job to break gender standards it forgot something else on the road. Much was better before, but not everything. What makes me proud is that today a little girl grows up and she is told that she is just as capable as a boy, it's okay to like blue, playing with cars, which is something that can not be described as anything other than about time. That is something to be proud of. But what makes me really disappointed is the way society forgets the little girl who dreams about exploring the most feminine side of himself. For a girl today, it is so incredibly important to be your own hero that if you even utter to dream about the guy on the white horse and you have virtually written off to its independence. For what else can we learn from the past if not the romantic way, kindness, courtesy and gratitude. On the contrary, there are a few things I think society needs to remember that they used to do very well at one point..

Girls and boys should be exactly what they want to be and they should play with what they think is the most fun. More importantly, there should not be any difference just because the girl grows up into a woman and the boy grows up to become a man, everybody's dreams should be respected.

So for all the girls who have grown up to the women they are today, do not forget that little girl you once were. Do not forget to dream, dance, laugh, love yourself and what you have on you because then others will do the same. Life should be a '50s movie and just because you have grown up does not mean that the story is over, on the contrary, it has only just begun.

So do you remember what you dreamed about as a kid?

Likes

Comments

Photo by Filippa Richter

Att följa en omärkt stig någonstans djupt in i skogen, löven som prasslar under stövlarna och tystnaden som ekar mellan bokstammarna. Är det alla färger som naturen ödmjukt målat, känslan av en överstor tröja eller är det att man äntligen kan få mysa ner sig med en varm kopp te. Jag älskar hösten. Allting känns mycket enklare under denna tiden på året. Ingen vill att tiden ska gå fortare. Tvärt om, alla tar vara på de små tillfällena och ser till att krama ur det sista ur vad som räknas som ”varmt” väder. Om ni frågar mig så är detta perfekt. Denna tiden gör mig lugn och även om det är stressigt runt omkring så känns det som om jag kan tänka klart.

Ursäkten att få baka höstpajer en gång i kvarten och att få lägga sig ner framför en bra film eller med en god bok. Att komma hem är grädden på moset. Det finns inget bättre än att få träffa någon man verkligen saknat. Stockholm är underbart och jag trivs väldigt bra men någonstans behöver folket där uppe lära sig att stanna upp och andas. Om man har vuxit upp på landet som jag har gjort så är det lite av en omställning att flytta upp till storstaden. Visst finns de där vackra färgerna där uppe också men du omger dig av människor som stressar. Då är det viktigt att ta en promenad, sänka kraven på sig själv och viktigast av allt berömma sig själv för det man faktiskt åstadkommit.

Idag är det endast våra prestationer som ska utmärka oss men det är lika viktigt att våga erkänna att man försökte som att det är att leverera vinnande resultat. I Stockholm är det lätt att ge upp. Det finns 10 000 andra personer med samma drömmar och samma mål och för att inte låta allt för dyster så kommer de nog nå målen snabbare och bättre än vad du kommer att göra. Därför är det viktigt att stanna upp, andas, kanske åka hem för helgen. Få lite perspektiv. För det finns faktiskt bara en som jag. Kanske kommer det ta lite längre tid för mig, antagligen måste jag göra lite mer och bli härdad några fler gånger än resten men jag vet att den jag är och det jag kan göra kommer att ha betydelse. För visst är det tufft när löven faller men hur annars ska nya kunna växa fram till nästa år.

Så vad tycker du är det bästa med hösten?

To follow an unmarked trail somewhere deep into the forest, the leaves rustling under the boots and the silence that echoes around the forest. Is it all the colors that nature humbly painted, the feeling of an oversized sweater or is it that you can finally snuggle down with a hot cup of tea. I love autumn. Everything feels much easier during this time of year. No one wants time to go faster. On the contrary, everyone is focusing on the little things and they are squeezing the last out of what counts as "warm" weather. If you ask me, this is perfect. This time makes me calm and even if it is stressful around me, it feels like I can think clearly.

The excuse to bake autumn pies every fifteen minutes and getting to lie down in front of a good movie or with a good book. Coming home is the icing on the cake. There is nothing better than to meet someone you have really missed. Stockholm is wonderful and I'm very happy but people up there need to learn to stop and breathe. If you have grown up on the country side like I have it is a bit of an adjustment to move up to the big city. Certainly there are those beautiful colors up there too but you surround yourself with people who are stressed. Then it is important to take a walk, reduce demands on himself and most importantly to praise himself for what you actually accomplished.

Today it's our accomplishments that distinguishes ourselves but it is equally as important to dare to admit that you tried and failed, than to deliver winning results. In Stockholm it is easy to give up. There are 10,000 other people with the same dreams and the same goals, and to not sound too gloomy, they will probably reach their goals faster and better than you will. Therefore, it is important to stop, breathe, maybe go home for the weekend. Get some perspective. For there is actually only one like me. Maybe it will take a little longer for me, probably I have to do a little more and take a few more punches than the rest but I know that who I am and what I can do will matter in the future. Of course it's tough when the leaves fall but how else are new to grow till next year.

So what do you think is the best thing about fall?

Likes

Comments