- Har 4 mil kvar till Lund... åååh, kan inte tänka for the moment... hur lång tid tar det?

Kör o kör, kommer aldrig fram. De senaste dagarnas turer, plugg och fokus tar ut sin rätt i en natt med hård sömn. Vilket innebär att jag behöver vila efter sömnen, en längre vila efter att ha sovit för hårt.

- Hur fort kör du?

- Om polisen frågar så är det 110 km/h, kanske lite fortare så säg 120 ish

- 4 mil... 2 timmar va?

Ja S-Håkan är inte den mest snabbtänkta i gänget. Grillen är i vanlig ordning tänd for the Lunda-family och jag känner ett behov av att visa denna konversation för SmartEmil för att förolämpa S-Håkan

- Haha, 4 mil i 120 km/h.... - det är väl 3 timmar?

- Rolig du är

- Vadå, det är väl 3 timmar...? Eller?

SmartEmil kallas numera för Listerlandet.


Grannen under attack gråter och överröstar tvn. Visserligen var det bara ett program om bröllopsklänningar - vad ska man annars se på en tisdagskväll när internet ligger nere? Så himla intresserad av bröllopsklänningar är jag ju inte heller, jag ska inte gifta mig, jag är inte ens med i svenska kyrkan. Så den psykiskt sjuka på våningen under valde rätt dag att släppa lös sina aggressioner på "ondskan". Visserligen släpper hon lös dessa varje dag och panikgråter såväl klockan 3, 10.30, 14.45, 21.15 eller 00.00. Ljuden är inspelade och ivägskickade till värden, det kanske är att hoppas på Jesus att något skulle hända så jag kunde se på tv ifred. Men kanske de sponsrar med ett par öronproppar?

Internet ligger nere, Helga har tuktat till mig och visat vad hon anser är passande moment att utföra på arbetstid (hon hade fått dåligt med jobb i det verkliga livet, kassan på ICA max), Cosmic skrittar på och min pt aka ESB hårdkör med mig på gymmet. Jag har aldrig känt mig så ensam, uttråkad och med förlorad livsgnista som efter gymmet, jag förtjänar Coca Cola och godis för att få tillbaka viljan att inte försöka strypa mig själv (eller någon annan) med mitt headset.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Del 2 i psykologi och del 1 avklarades igår och läraren har inte så mycket val än att ge mig högsta betyg

- Ska jag behålla boken om det gick dåligt? Gör om det till hösten i så fall!

- DEN TAR JAG! Jag blir stressad bara av att se på dig, har du alltid varit sån här?

- Ja det har hon

Min underbara gamla mentor var förrädisk och höll med provledaren... Jag är inte stressad, vill bara att saker ska gå fort och utnyttja dygnets alla timmar till olika projekt? Man hinner allt bara man vill, prov mellan 10-17, mot Lund, framme i Lund 19.30.... Ibland blir sömnen kanske lite lidande men det är ingenting lite kaffe, energidryck eller brist på mat inte kan hjälpa till med - slavarna grillade under fredagkvällen medan jag åkte dirre till stallet för att mocka och rida mina springare. 21.00 infann jag mig smidigt hos stripp-Håkan (40 väg större delen av vägen innebar inga problem att köra en Mr Bean och byta byxor och köra samtidigt) för att ta del av lagom bränd mat och kall potatis, visst jag kom lite sent men några kockar har vi nog inte i gänget utan bara singlar som försöker få ihop ekonomin med en grill.

Grannen grät hela natten lång och 06.00 ringde klockan - tävlingsdebut med den där unghästen jag precis plockade ner, den där som stod på bakbenen och voltade ner i en rapsåker för ett par dagar sedan? Ja den. 80cm i Dagstorp, på gräs, en av de första starterna

- Ska du brodda?

- Äh, det går nog utan

Förväntningarna: vi kommer aldrig att komma så långt som in på banan. Jag har förberett mig själv med säkerhetsvästen från min korta fälttävlanskarriär och med känslan av att vara en kamikazepilot som infann sig redan för ett par dagar sedan. Debutera med en unghäst brukar inte vara roligt, det brukar vara ett självmordsuppdrag där man är lycklig om man överlever. Att gå i mål är målet såklart, men det brukar mest vara en positiv bonus. Resultatet spelar aldrig någon roll, skulle en unghäst i ren chock hoppa felfritt så är det ett mirakel.

För att minska riskerna med att dö på tävlingsplatsen fick den nya så kallade tävlingshästen åka i full tävlingsmundering (den billiga gamla sadeln, visserligen med ett vitt schabrak) och hästskötaren är utrustad med longerlina och ridspö. Vita fläckiga ridbyxor på mig själv, en gammal sliten hjälm (den som borde ha varit kastad i måndags) och en billig kavaj - de inre förväntningarna går att se på hur ryttaren väljer att klä sig. 

Resultatet: Helga står som ett tänt ljus. Kliver upp, ma professional hästskötare leder oss en bit för att sedan släppa oss lösa på den stora framhoppningen. Nya hästar, ny plats - skulle det vara något konstigt? Hästen uppför sig exemplariskt tills hon får syn på fälttävlanshindrena. Att hennes mamma kvalade breeders i fälttävlan på första tävlingen är svårt att förstå med tanke på Helgas uppenbara skräck för dessa monster. Hoppar fram över ett par små hinder - nemas problemas. Mot tävlingsbanan. Står redo utanför och allting är frid och fröjd, tills startsignalen till nästa ekipage ges. En jävla gonggong? 

En gonggong?

Det var inte jag själv som var nära döden i detta fallet utan herr morfar och fru mormor som gick precis bakom Helga. Avspärrningen mellan publik och häst samt att man inte ska gå för nära andra hästar går alltid att diskutera men denna gång hände inte mer än att det äldre paret kommer att tänka en extra gång innan de går precis bakom en häst. Tydligen fick vi bara ett ekipage framför oss innan det var vår tur och detta ekipage stannar ut sig på hinder nr 3. Helga fick knappt se halva banan innan det var hennes tur att starta. Vi kröp in mot första hindret och kom över andra hindret. Hinder nr 3 stod i en taskig sväng, mellan banken (full av funktionärer och andra hinder) och publiken? Ett smalt hinder utan stora infångare - Helga valde andra vägen bort från den otäcka banken och vi tog en volt i slowmotion för att sedan komma över hindret, i en gångart mellan trav och galopp. Ett riv, tre fina språng och därefter en sväng mellan 90 och 180 grader tillbaka till sista hindret - bredvid banken.

Ett stopp, två riv och lite tidsfel blev resultatet i papperna men i verkligheten så blev resultatet något annat - ingen dog, jag överlevde! Att hoppa en 80cm är den största fysiska ansträngningen jag någonsin har gjort, att hoppa 1.40m två rundor är ingenting i jämförelse. Jag har efter att ha haltat in med mjölksyran till lägenheten sovit bort hela eftermiddagen och jag är säker på att både min hästskötare och Helga kommer att sova gott inatt de också! 

Likes

Comments

Kör från stallet och parkerar bilen

- Fan måste tanka, det är ju nästan slut!

Kör tillbaka till stallet för att tanka den pysande tanken och så mycket bensin har det aldrig gått i bilen tidigare. Ångesten släpper när jag läst en extra gång att jag verkligen har en bensinbil och det inte är en diesel jag tankat med bensin. Rullar nöjt åter upp bilen på parkeringen utanför lägenheten med den gråtande grannen.

- Mat. Har ingen mat hemma.

Bilen rullar vidare en sväng till Ica för att köpa: 2x färdigmarinerat kött, 2 Coca Cola Zero (tentaplugg) och 2x protein chokladpudding (extrapris). Den oerhört snygga, lite för unga killen i kassan blippar och ska skriva in mitt personnr.

- 940922

- Nej, 23

- Nu blev det för många siffror här

De fyra sista siffrorna blev för svårt med min icke skånska dialekt. Proceduren fick tas om inte mindre än fyra gånger och vid varje omtag höjdes den karlskrontiska rösten mer och mer. Skrek över hela Ica och jag förväntar mig ID-kapning inom en vecka och i fortsättningen kommer jag att handla på Coop.


- Kanske kan hoppa Falsterbo ändå med Helga!

- Fullt rimligt, bara en aning optimistiskt men okej.

Hästen blev röntgad och fick klartecken i slutet på mars. Hon blev riden 2 gånger i veckan under mars/april och idag har hon varit i Skåne i mindre än 3 veckor = hoppar hinder på 90cm, går i form, byter galopp, gör halter... inte helt perfekt men nästan. Vissa hästar har bara förmågan, viljan och intresset av att vara ridhästar och det går ibland läskigt fort - jag försöker att inte pressa gränsen utan låta henne ta det i sin takt, men hon har samma tänk som mig: "ingen hets men skynda på (sup) för fan". Veckans påminnelse har varit att man fortfarande inte ska tjafsa med brunstiga ston, någon gång kanske man faktiskt lär sig detta, jag har ju bara haft ston i hela mitt liv (Cosmic är min enda valack jag har haft förutom Herakles) - man kan hamna i en rapsåker. Man ska faktiskt inte tjafsa med ston alls, eller med tjejer för den delen.

Likes

Comments

- Vi ska bara ha rutinerade och beprövade hingstar till våra ston nu i början!

Därför är Hazel SV (Nöten) nu konstaterad dräktig på 17 dagars kollen med Kannando, Hästaks nya 3-åring och när Hekla väl har fått ut sin bebis ska hon betäckas med Casanova, en 4-åring. Istället för rutinerade hingstar blev det två unghingstar?


Helga har lite problem att kontrollera sina känslor. Helga är rädd för terränghinder. Helga står på bakbenen och jag får ett huvud i ansiktet och nacken knakar till. Helga vill galoppera. Det är kul. Jag vill trava, nacken gör ont. Helga är brunstig, hon vill galoppera. Helga står på bakbenen och trillar, ut i en rapsåker. Jag ligger kvar och kräks, blir upphämtad av ett vittne och hittar hästen ett par hundra meter bort, det vill säga 3 skånska fält längre bort.

Någonstans där när jag såg hästen löpa över fälten mot stora vägen och järnvägen, innan vittnet lade mig ner i en bil, hade jag olika tankar och förhoppningar om vad som skulle hända med djuret. I ena sekunden skulle jag inte bli ledsen eller ens fälla en tår, om tåget körde på henne och i den sekunden andra dog jag av oro att hon skulle vricka sig där ute på fälten, få ett litet sår eller skada sig!

- Jag vill ha min säkerhetsväst!

Mamma fick samtal om läget och Bonden som hittade mig hotade med ambulansen - men en liten hjärnskakning hit eller dit har väl ingen dött av? Körde hem ubder våldsamma hot om akuten från slavarna medan HB mest ansåg att det var ju onödigt och jag får ju hålla mig kvar på djuret, japp jag håller med, hade jag varit lite mer upprätt efter stegringarna när hon trillade så hade jag kanske klarat det.

Ja, jag ska fortfarande tävla hästen på lördag. Hästen klarade sig oförskämt bra men hade sönder min graman... Ingen ursäkt till att inte åka - jag kanske dör men jag har redan planerat allt! Hon ska åka sadlad och klar så jag bara kan kasta mig upp mot döden och hoppas att hon inte dödar någon annan mer än sin egna ryttare.

Det är underbart med unghästar. Särskilt brunstiga ston

Likes

Comments

- Hon är så märklig! Tror aldrig jag har sett henne le...

- Nä hon gillar inte din humor

- Sa ju att hon var konstig! Hur kan man inte gilla min humor?

Sanning, ärlighet och ironi - bästa kombinationen enligt mig. Efter en snabb personlighetsutvärdering från min pratade spegelbild kom vi inte fram till mer än att jag skiljer ut mig lite från mängden av vanliga tjejer, jag är inte en såndär falsk leende sak som säger "Ååh hur mår du, Ååh vad trevligt, Åååh..." i brist på annat, utan jag är nog mer "säg vad du vill säga eller låt mig vara"?

- Men jag tror att hon är rätt avundsjuk och att det är därför

Förståeligt, det är inte så lätt att vara lika bra som mig. Men alla kan skaffa sig en grym personlighet - det är bara fantasin som sätter gränser, klyschigt osv. Gå och vara avundsjuk gör en inte lyckligare direkt

- De enda orden ni säger är ju OKEJ, IDIOT och OKLART.

- Ja, de orden gör oss lyckliga, okej?

Det är inte lätt att vara ny i gänget, men de nyrekryterade slavarna lär sig fort

Likes

Comments

21 grader och sol, Helga står på bakbenen för ingenting, för broar, fälttävlanshinder, brunnar... och Cosmic har återigen glömt bort vad skänklar är för något och att man faktiskt ska röra på sig framåt när sporrarna trycks in i magen. Det måste vara rätt härligt att vara han, inte bry sig om någonting mer än sig själv - ungefär som jag själv. Han har sig själv o Helga, jag har mig själv och mitt slavgäng med en Diktator, Whitewalker, en Stripp-Håkan med flera.

Lördag eftermiddag, jo men hästen har känts fin den senaste veckan och Romelåsen har en 1.20m på en fin anläggning? Varför inte?

Hästen var kanonfin på framhoppningen, trots lite psykbryt från the truck driver - hoppade super och överbevisade varför han inte ska säljas.
Går in på banan med taskig magkänsla, hoppar första hindret och horsie fryser - når inte fram på distansen till andra hindret men ett spö på bogen och vidare mot 3-4 där vi totalt dyker över oxern. Klarar hindret men språngkvaliten och galoppen är borta.

Utgår. Allting känns skit och det känns som om jag tvingar C till att hoppa, han brukar vara stark som en maxlastad lastbil+släp i nedförsbacke där jag får äran att följa med på turen - men var idag mer som en tung lastbil i uppförsbacke.

Cosmic är inte på topp men jag vill fortfarande hoppa hinder - Helga kan ju hoppa istället? Står hon på bakbenen och bär sig åt har hon helt klart för lite o göra och för mycket energi. Dock lite väl mycket energi, hoppade även utan hinder och gav lite dödsångest

Likes

Comments

- Du får blogga snart så jag har något att läsa imorgon när jag är bakfull!

Det känns bra att ens blogg uppskattas även om det bara är hos bakfulla individer. Ett litet lönebesked droppade in idag också, man kan visst tjäna pengar på allt!

Horsi nr 1, aka Cosmic, är van vid full uppmärksamhet men känner sig nog nu åsidosatt när allt han får är skäll för att han är lat, har sönder skrittmaskinen, inte vill arbeta och skrapar i stallgången medan Helga blir daltad med, får morötter, leksaker, slickstenar och kommentarer som "är du mattes drömhäst". Jag kan förstå att C inte kände för att tävla förra helgen när denna klara favorisering tydligen har skett den senaste veckan - jag blir nog inte vald till veckans matte denna veckan heller. Ett stopp i omhoppningen i 1.20m förra helgen, jag gjorde en omhoppningssväng vi tränade på hos Fredrik dagen före men jag fick till den lika lite på tävlingen som på träningen... Någon gång kanske jag får tillbaka känslan för att rida fort och att faktiskt svänga min monster truck

Valborg levde under orden "Dricker du tillräckligt mycket behöver du inget smärtstillande". Vilket funkade bra hela dagen i Lunds stadspark men under kvällen när nykterheten kom tillbaka en sväng tillsammans med maten började de senaste dagarnas ansträngning kännas av. Att ett dansande par snubblade och landade på min redan krossade fot resulterade bara i att de vaknar upp med blåmärken dagen därpå som de inte minns något av och jag fick hjälp hem (med pizza tack o lov) och trots den rikliga mängd alkohol blev det en liten härlig morfintablett.

- Kan du jobba idag?

- Njae, jag är nog inte körbar...

Tur det var röd dag på måndagen så i alla fall bakfyllan hann lägga sig, men ett par nätter med morfintabletter för att kunna sova gör en inte körbar det närmsta dygnet efter.

Klart foten ska med och jobba, C o H vill ha nya saker nu när det börjar vankas sommar! Bit ihop, håll käften och skynda på. Det är inte jätte kul att jobba och det är absolut inte jätte kul att köra ute på vischan med både träd, smala vägar, grusvägar och andra jävla buskar överallt.

- Men jag kommer inte ner här utan att repa bilen mot trädet!

- Den är redan repig?

Tre dagars jobb är nu över och jag har övertid på varenda dag (jobb + övertid + två hästar = ca 5h orolig sömn, Max-mat och en kaosad lägenhet). Jag har på tre dagar fått en riktigt pluggmotivation, utlopp för eventuella hormoner/känslor och dylikt - idag körde jag en underbar tur genom Eslöv, Stehag, Biddinge och Höör. Alltså, in the middle of ingenstans och träd. Ett av de första stoppen i Eslöv var bara allmänt för trångt och allmänt hemskt, kärringar med rullatorer som inte förstår att en backande lastbil är en BACKANDE LASTBIL, parkerade bilar, körande bilar och en hemsk trapp som bara uppenbarade sig framför mig. En pers, helt uttömd efter denna strapats - slinter med handen och tappar greppet om en stötta, som faller med sikte på att döda (eller krossa) mig, mitt vänstra öra tog smällen och försöker rädda resten av kroppen. Tårarna sprutade och jag var så nära på att ringa och säga upp mig i denna stund.

Hittar man inte tar det längre tid, så är det. Någon lunch fanns det ingen tid för så där i slutet på dagen, klockan 14, absolut inte i slutet av dagen, hade mitt sista stopp stängt för dagen - för det var ju fredag! Så jag satt där, bakom stängda grindar, och grät ännu mer. Trött, ingen mat, hormoner - jag storgrät för att ett företag hade stängt.

Likes

Comments

Horsie and Horise verkar gilla att umgås tillsammans i samma hage, själv känner jag mig som det tredje hjulet och jag känner vibbarna av att jag inte är välkommen..

Horsi i blått täcke aka Cosmic hoppade mycket bra på dagens träning förutom på vattengraven? Hästen har aldrig kollat på vatten innan men idag, idag var det otäckt... Helga fick också hoppa lite, ett par småhinder efter varandra - nemas problemas men förstod inte att hindrena var 50cm höga och inte 1.20m höga. I like this one so far... även om hon inte kan stanna, obviously. Vi krockade kanske med några träd och staket innan vi fick stopp... Sen står vi lite på bakbenen och är hysteriska vid uppsittning osv, men hon hoppar bra än så länge! På 50cm hinder! Okej.

- Du ser smalare ut!

- Tack! Jag har gått upp ett kilo.

Alkohol - sex + godis + kakor + god mat + krossad fot(- gym) = en ekvation som inte går jämt eller i minus, tyvärr. Dock är svarta kläder riktigt bra och jag behöver inte deala med fetman mer än att mitt sista par jeans gick sönder

- Ser ut som en tumör som hänger ut där

- Är bara det ihoptryckta fettet som hittade sig en öppning att svälla ut igenom.

Likes

Comments

Smärtstillande i mängder, precis som doktorn rekommenderade. Första dygnet var inga problem och båda hästarna skötte sig utmärkt. Läkare tycker aldrig att det är en bra idé att rida men verkligheten säger att det går så då går det ju? Dessvärre fick mina vita slitna gympaskor offras för de var de enda som foten gick i.

Tisdagen tillbringades på toaletten. Sittandes på golvet och som den singel jag är, är jag alltså van vid att hålla mitt egna hår.

- FÖRGIFTAD!

Den enorma mängd smärtstillande svarade kroppen med att vilja få ur sig och det genom samma väg som den intogs. Yrsel, kraftigt illamående, trötthet - bilen fick stå fram till kvällen och hästarna fick chilla i hagen tills jag kände mig någorlunda körbar. Tabletterna ligger nu i sin förpackning inför framtida ändamål och kommer inte att intas för en krossad fot - att sitta och kaskad spy utan att ens ha druckit alkohol är bara ovärt.

Bästisarna Diktatorn och Dobby kom upp med soppa och Coca Cola denna hemska dag, fantastiska människor till att skämma bort en! Även om jag nu har flera olika bilder på mig själv när jag ligger och mår dåligt eller sover, men det var det värt. Vad de egentligen ville det minns jag inte, men soppa och Cola gjorde hela mitt liv uthärdligt igen!

Helga blev longerad där i början på veckan... efter 12 gånger i sadeln förstår hon fortfarande inte att man ska gå i form och att det är skönt där nere.

- Har du bara ridit henne 12 gånger kanske det är okej att hon inte förstår formen än...

Tyvärr men jag har inget tålamod. Jag vill se resultat och det omgående, Helixa gick i form redan 2a gången jag satt på hennes rygg så detta är ovant och dessutom chockerande! Att Helga dessutom har haft ont i nacken är inget att ta hänsyn till - longera, med graman. Hjälpte nästan. Jag var dock rätt så glad över att stå där på marken och inte sitta på när damen om och om igen försökte ta livet av sig genom att försöka sig på bakåtvolter. Stegrande hit och dit, gramanen satt stadigt tillsammans med min gamla slitna globus sadel och jag funderade faktiskt på om det där verkligen var den smartaste idén jag fått till att visa en unghäst den rätta vägen att gå... Men efter en kvart började hon förstå poängen och verkade hålla med om att ett fixerat huvud är ett fint huvud! 

- Skulle aldrig få för mig att använda graman! OCH verkligen inte på en unghäst!

Det där var jag för några år sedan. Idag sitter jag där på min 4-åring och tycker att livet är toppen, med en graman mellan fingrarna. Första uteritten på min 4-åring, ensamma tillsammans med gramanen. Ensamma traskade vi omkring runt åkrarna och först flög en fasan upp från grödorna 4m ifrån den lilla hästen - tv-antennerna till öron viftade lite och hon tittade intresserat. Okej, andra hästar hade väl flugit i luften (Cosmic framförallt) men en 4-åring på sitt livs första äventyr är lugn, eller bara för chockad för att kunna röra på sig. Färden fortsätter och vi galopperar sida vid sida om 4 kaniner som självmordsbenäget springer rakt framför fötterna på hästen, för att därefter åter hoppa ut ur buskarna lite längre fram. Allt detta går alltså bra, tills vi flyger först i luften och gör en 180 runt när vi möter något riktigt otäckt på stigen - en sten. En sten, stor nog att gömma en halv ödla ligger stilla vid stigen. Dödsångest, stenar är alltså betydligt farligare än både utfarande kaniner och flygande fasaner om flyktdjuret själv får bestämma.

Likes

Comments

Helga följde med till Skåne i fredags för att påbörja träningen mot den framtida karriären som tävlingshäst! Helga är en känslig dam och tyckte att förändringen med stallbyte, lämna kompisar och den trygga sfären var allmänt jobbig. Ett nervöst första dygn för att dagen efter både få Cosmics gamla leksak samt ett hårdare ridpass för att kunna varva ner och sova gott på natten.

Lördagskväll innebar fest, vilket många av mina facebookvänner, snapchatare med flera redan har blivit varse om - min telefon kom visst på villovägar där efter Malmö Nation och många intressanta saker hände på dessa sociala medier under denna tid. Jag kan inte riktigt förklara allting mer än att nej jag är inte intresserad av 15-åringar även om de är lagliga...

Jag kommer även att byta kod till telefonen och hålla hårt i den i mina faddrars närvaro, man tror att man kan lita på sina faddrar men jag är osäker på om dessa statusar verkligen var för mitt egna bästa... Vid körbart tillstånd denna söndagsmorgon åkte den skitiga lilla blå bilen till stallet och Helga var först på tur. Skritt och trav i ridhuset och försöka bli av med cruschen på sargen och istället bli en mer normal häst som går stadigt på fyrkantsspåret. In i boxen och jag skulle bara ta ut det sista innan mockningen var klar - damen blir livrädd när grannhästen sprätter till och tycker att ut, ut är en mycket bra idé! Att jag sen stod i vägen tillsammans med en förskrämd grep och en ledsen skottkärra märktes inte av - saker flyttar ju på sig om man sparkar till dom?

En sväng till akuten, inte för att ragga på snygga läkare utan för att ha chock växlande med frossa och få både röntgen och spännande tabletter. Inget brutet, svårt att se små sprickor så det ville de inte uttala sig om men alla mjukdelar var i alla fall krossade/klämda (som vanligt) och 6 veckors läkningstid var diagnosen.

Läkaren får tycka vad han vill om att stödja på foten/rida - jag ska tävla med Cosmic på lördag. Dessutom är det sittning på torsdag, Valborg på söndag och sittning nästa onsdag! Jag skyndar på läkningen med att ha frysta ärtor växlande med frysta wook grönsaker på foten, en skrattade chaufför aka Diktator som fixar mat (Max) och sätter på tecknad film! Jag fick inte åka ut till stallet för att rida Cosmic i eftermiddags, föreslog detta mycket seriöst och möttes av ett gapskratt och ett par kryckor? Tycker personligen att jag kan rida i flip-flops, de enda "skorna" foten går i

Likes

Comments