- Fick din pappa ingen son?

- Jo?

- Räckte det inte med en son eller varför försöker du vara man?

- Du får ursäkta att min kuk är större än din, men det är inget jag kan rå över...

Kvinnor ska inte köra lastbil. Kvinnor ska inte ha manliga yrken, då är det något fel på dem. Har de manliga yrken så är de självklart män på insidan och gillar tjejer, vara heterosexuella och ha ett manligt yrke? Det går inte ihop sig. På frågan om min pappa inte fick en son eller varför jag är uppfostrad till att vara man - jag är inte uppfostrad till att vara man, jag är uppfostrad till att vara en stark och självständig kvinna. Att köra lastbil är bara något alla har fått för sig är ett manligt yrke, medan kvinnor kör enligt sifo bättre än män då de kör mer defensivt. Varför skulle inte en liten tjej klara av att gasa, bromsa och kolla i backspeglarna? Det som skiljer tjejer från killar är kromosomtyper och att killar har snopp, men så länge man rattar med händerna och inte med kuken så är det lika lätt/svårt att köra lastbil/bil+släp oavsett vilket kön man har.

Bulgarerna tutar, hoppar upphetsat i sitt säte och kastar slängkyssar, jag vet inte om de tror att jag blir sugen och våt i byxorna av det där eller hur de tänkte... Har det någonsin funkat på en tjej? Man borde väl inte bry sig om sånt där men äckelkänslan satt kvar lite för länge, men jag får väl vara glad över att han inte drog av sig byxorna och visade sitt manliga könsorgan medan han körde. Trots mitt utsatta yrke så händer det inte alltför ofta, de flesta har respekt eller har vetskap om att lastbilsbrudar är inga man bråkar med - vi är ofta skickliga med både stora bilar och hammare och kan därmed göra större skada på dem än vad de kan vinna på att äckla sig mot oss.


Senaste veckorna har inneburit att lära sig köra truck - jag kan nu både vifta på rumpan och skaka på höfterna för att kunna stå kvar när trucken svänger häftigt. Stolt över framgångarna på truck-träningsfronten, blir jag totalt utskälld fredag eftermiddag av en översittare med en extrem hybris. Jag blev skickad på ett jobb jag inte hade behörighet till och då blir detta mitt fel..., hur kan det vara mitt fel att bli skickad på jobb de vet jag inte har behörigheter till att utföra om jag inte vet om att den behörigheten krävs? Tänk att bli utskälld för att man inte har ett jävla truckkort.. Ge mig kortet då? Jag tränar ju? Inte nog med att killarna på lagret kör bakom en för att spana in ens rumpa, anser att jag omöjligt kan vara hetero och inte associera mig som en man EFTERSOM jag har ett manligt yrke - jag blir alltså utskälld för att jag inte har ett jävla truckkort. Sexismen och alla konstiga kommentarer är jag så van vid så jag gör helikoptern tillbaka - men att bli utskälld och personligt påhoppad utan grund bara för att en översittare inte gillar kvinnor är inget jag accepterar. I am out! Sade i princip upp mig bara för att bli uppringd av en annan chef inom ett par minuter och därför är jag på samma arbetsplats igen, fast med en annan chef - jag tar jävligt mycket men man ska fan ha respekt för andra människor oavsett vilket kön, ålder eller annat de än må vara!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Samtidigt som allt släpar sig fram i långsam takt händer även oförutsedda händelser - plugget är på paus, Cosmic är skadad, Helga ska snart på bete, lastbilarna rullar i oerhört snabba 80 km/h - och jag får mitt första stipendium! Proud, klappar mig själv på axeln som efter att ha pantat burkar och känner mig allmänt nöjd med mig själv! Some extra cash till höstens studier och tävlingar sitter aldrig fel

Jobbar min första vecka med bara nätter. Solnedgången i ryggen på väg upp norrut in i de småländska skogarna, en mindre lyxig måltid på antingen Rasta i världsmetropolen Klevshult eller en korv på Statoil-macken i Hyltena. Byta bil, till en bil med parfymflaskor och rosa handklovar i taket...

- Varför har den rosa handklovar i taket?

- Jo, jag fyllde år... så de hade köpt en barbara-docka, blåst upp den och satt i passagerarsätet

- Hade den säkerhetsbälte på?

- Självklart! Alla som är med i bilen ska ha bälte, så man kan njuta av bilfärden

Glad att jag slapp den uppblåsta sexdockan och att det bara var resterna kvar av den i form av handklovar när jag började köra... åskan var framför mig på vägen hem till Malmö efter midnatt och blixtrarna som sken i skogarna kunde likväl ha varit blåljus - 80 km/h-ish blev absolut laglydiga 79 km/h. Det blixtrade konstant och lika laglydigt bländar jag av varje gång. Åska, polis eller ilskna chaufförer som får min lastbils hellyse i ögonen - har man missat att blända av ett par gånger missar man det aldrig igen, även om åskan troligtvis inte brydde sig så mycket om jag hade hellyse eller inte på.


HB kräver min hemkomst till Karlskrona för coachning på klubbens tävlingar. Pappas whiskey kompis aka HBs pappa och HBs mamma är i Niss (Nice, Frankrike) och HBs pojkvän är inte lika ordentligt tränad (förutom på att dricka öl och whiskey till pappas glädje) eller upplärd för det slavarbete jag har utfört i min hårda uppväxt med denna människa som de säger sig vara min kompis. HB med pojkvän och häst landade sent på lördagen, de skulle ju köra på eftermiddagen och absolut inte senare än 17.00 från Ljungby - det är första gången någonsin det har tagit över 3 timmar att köra sträckan Ljungby - Nättraby (normalt cirka 2h)

Likes

Comments

Fyraårskval inför Falsterbo på Grevlundagården gick inte så bra som förväntat.

- Jag har inga förväntningar! Allt hon gör nu är en bonus, hon utvecklas så fort och jag vill inte pressa henne! Är hon klar så är hon.

Inga förväntningar? Jag hade sjukt höga förväntningar. Hon har hoppat helt otroligt fint, haft en fantastisk rytm och galoppen är så jag gråter i speglarna. Det är bara en bonus? Kanske, men hon borde ha kvalat direkt!

Resultatet: spänd, jätte spänd och super spänd liten stor häst. Grevlundagården har mycket att titta på, till och med lite för mycket för Helga denna dag. Hon hoppade första hindret lika bra som alltid men landade i en korsgalopp som hade en never ending story... tvåan blev något tokigt och kombinationen fick ett stort och ett väldigt litet steg. På femman drog vi mot utgången och fick därmed en väldigt skev vinkel till sexan, mellan 7-8 var det 25m... 25m på korta 6 för gröna 4-åringar kan efter denna klass anses som en taskig distans. Jag borde ha valt att gå på 5 galoppsprång men man vill ju så gärna... för nära hindret och en bom trillade. Sista hindret hade Helga ögonen i alla fötterna och var väldigt säker på sig själv

Poängen: 7, 7, 6, 6 - eller något sådant. -3 poäng för riv = 23 poäng och långt bak i listan. För att vara hennes sämsta runda hittills med både korsgalopp, spända språng och ett riv så var väl poängen ändå godkända. Det säger mer om vilka poäng hon kan få när hon slappnar av och gör den rundan jag förväntade mig att hon skulle göra, en okomplicerad och felfri runda med samma rytm som hon har haft tidigare. På det stora hela är jag nöjd med debuten i 1m, efter 7 veckor i träning och hon debuterar 1m med ett nedslag och med helt okej poäng trots en sämre runda. Ett kval till i Fjärås nästa helg, därefter 4-års testerna i Osby och efter det välförtjänt sommarvila!

Åkte hem, ett par timmars sömn före jobb resulterade i en kvarts sömn och tv-serier. Jobb började 18.00 i Malmö, för att klockan 19.00 börja rulla mot Klevshult och byta med en gnällande Örebroare... Den dialekten är inte vacker, i år heller. Fick en panikattack på 2+1 vägen hem, ösregn och lätt lastad hög bil gav sådant rus i kroppen så prickarna började dansa vid ögonen och min hjärna fylldes med tankar på att jag skulle tippa och rulla av vägen. Har aldrig ens haft sönder något med lastbil så vart denna ångest kom ifrån helt plötsligt är svårdefinierat, men att vägen var absolut för liten för bilen var ett faktum. Krypkörde tills panikattacken gick över, vilket den gjorde samtidigt som vi kom ut på motorvägen. Där i mörkret i en gigantisk lastbil känner man sig rätt liten, för att sedan åter känna sig som en kung när man rullar fram.

Dagchaufförerna möter en på parkeringen

- Vilken bil körde du hit, så jag vet vilken bil jag ska ta idag?

- En av de nya Volvosarna?

- Eh ja men vilken?

Min frågande blick var svar nog.

- Vilket släp då?

- Ingen aning? Om jag inte ens vet vilken bil jag körde, hur ska jag kunna veta vilket släp det är då?

- Var det den 5-axlade?

- Hur ska jag kunna veta det? Jag bara kör

- Jaaha ookej, men var den vit?


Lite kulig han, alla Schenker bilar och släpar är vita. Det kan ju vara bra att veta vilken bil man kör, eller vilket släp för den delen. Jag tycker dagarbetarna ställer för mycket frågor så sent på dagen, aka 5.30.

Likes

Comments

Det negativa med detta underbara lastbilsyrke är det här med toaletter. Är man bajsnödig, så är det bara att hålla igen tvåan och lydigt vänta till lunch eller dagens slut, alltså tills det finns en anständig toalett att släppa ut tarminnehållet på.

- Du får väl skita längs med vägen?

Bajsa i ett dike... Tack men nej tack, E20 i Skåne består dessutom av öppna fält. Sitta där och bajsa till allas beskådan och med bil+släp stående vid vägrenen är jag inte så bekväm med.

- Nja, jag vill faktiskt kunna torka mig där bak och tvätta händerna.

Om man då får behov av nr 2 i början på dagen, och det är lite mer än 4h kvar till lunch... då sitter man också på veterinärens toalett med förstoppning åt båda hållen. Ingenting går att trycka ner i magen och det magen är full på går inte att trycka ut. Vilket kanske är lika bra med tanke på alla de olika sorters kakor som finns i väntrummet - förstoppad = inga kakor, inga kakor = inga extra och onödiga kalorier. Alltså går jag inte upp i vikt av detta yrke som många verkar tro.


Cosmic lurade av snälla veterinären både en sockerbit och en annan godisbit av okänd kemikalisk karaktär innan hältutredningen ens hade hunnit börja. Som ett barn vid godishyllan, en hund vid matbordet när dess ägare har gäster... Cosmic jobbade stenhårt på att få ytterligare godbitar av både veterinär, djurskötare och andra patienters ägare. Snälla veterinären byttes dock snabbt ut mot djävulens påfund när han skadade Cosmic illa, så illa så ett benbrott hade varit en fis i vinden. 3 sprutor i det första benet = kan inte stödja på detta ben, det är kört. Cosmic var lika ynklig som min egna pappa efter att blivit vaccinerad på vårdcentralen.

Andra benet = 2 sprutor. Hästen hade så ont så han hellre lade sig ner än försökte stödja på sina ben. Det fanns bara en sak att göra för att slippa smärtorna - amputera bort benen! Cosmic är absolut inte någon drama Queen, han är bara en karl.

Båda kotorna, båda hovlederna och en strålbensbursa.

- Du har inte frågat hur skadorna har uppkommit? Varför gör du inte det?

- För det är väl på grund av skoningen?

- Jo, han behöver nog special skor i fortsättningen

Cosmics hovar har aldrig sett så bra ut som de gör med denna hovslagaren (vilket också kostar) - men jättebra är inte bra nog enligt C... Jag har haft fullt förtroende för denna hovslagare och kommer fortsätta att ha, en hovslagare skor utefter vad han ser på utsidan eftersom han inte har röntgensyn.

- Har han inte alltid haft problem med hovarna?

Jodå, hejdå alla olika Falsterbo-klasser och andra sommartävlingar. Vi hänger lite med röntgen istället och kollar läget lite bara. Vi är rutinerade på grejen och trivs tillsammans, även om jag hoppas varje gång att det är den sista, hur svårt ska det vara att gå i lite skor liksom?

Likes

Comments

Fjärde dagen med 10,5h arbetspass och 2 hästar är det enda som håller igång en kaffe och stark thaimat. Magen och huvudet kämpade på trots den motiga tröttheten i kroppen och träningsvärk i benen...

- Man gör väl inte så mycket? Man sitter väl bara och kör?

Ja jag kör mest, har bara lite panikattacker i Lund och Malmö centrum och ett tryck över bröstet innan klockan 11 varje dag på grund av trafik, vägmärken och trafikljus som är dåligt utplacerade. Hur tänkte man när man satte upp dessa? Att ta död på sommarchaufförer som inte vill ha sönder åkeriets äldsta bil? AKH, som har en växellåda inte ens dess tillverkare kan älska...
Halva arbetslaget tycker synd om mig och den andra att det är rätt åt mig. Avundsjukan gryr när jag fick äran att köra den splitternya Volvo-lastbilen ett par timmar

Tidigare i veckan ansåg jag att Falsterbo inte var något att satsa på. Helga är för grön och för orutinerad. Väljer att hoppträna lite under lördagen - vilken liten häst! Hoppar mig ur sadeln på de trånga distanserna och visar att tekniska svårigheter inte är några konstigheter. En mer färdig 4-åring har jag aldrig haft... Man kanske skulle prova att kvala till Falsterbo ändå? Betalar in och första kvalet är redan på onsdag. Det tar en vecka för kvalpappret att komma i vanliga fall och nu är det dessutom någon nationaldag på tisdag, fullständigt onödigt.

Jag har betalat in nästan en tusenlapp och hinner nog inte få mitt papper innan kvalet - ibland straffar sig mina impulser lite väl och onödigt hårt. Nästa kval är i Fjärås, lite struligt med jobb men jag löser det, no worries. Har jag äntligen fått tummen ur röven och betalat så ska jag då fan hitta ett kval också!

Likes

Comments

Efter ett snabbesök hos den där nyfödda hemma i Karlskrona drog helvetesveckan igång. 10,5h arbetspass, 2 dagar i rad, + två hästar... mitt liv känns som en enda stor work - eat - sleep - ride - repeat. Jag känner mig som ett nyfött barn, som ett tomt blad i en ny bok. Mina tankar är en grå dimma och jag har inte analyserat en enda sak de senaste dagarna, inte varför solrosor är gula, hur man döljer ett mord på bästa sätt eller nästa renoveringsprojekt i lägenheten.

- Jag hinner till affären idag! Klockan var bara 21.05 när jag åkte från stallet idag efter att ha varit igång konstant sedan 06.00 (idag igen) - klockan är snart 22 och jag kan alltså till och med påbörja en middag innan 23!

Den lilla nyfödda SV hästen verkar vara en pigg liten sak med för långa ben. Hekla har rådamp på att damen är precis som alla andra damer på Stora Vörta, självständiga, bryter normerna och skiter totalt i vad alla andra tycker. Jag kommer först och jag tänker bara på mig själv - namne av en grekisk gudinna, Hera SV. Hon måste dock inte leva upp till sitt namn, enligt wikipedia: "Hera ansågs vara en hämndlysten och straffande gudinna mot dem som förargat henne". Det är som sagt okej att skita i vad alla andra tycker och vem man har fått sitt namn efter.

Måndag eftermiddag, terminens sista förfärliga arbete skulle in klockan 18 och en hel del skulle såklart göras sista dagen, varför vara i god tid? Stresskrev det sista och arbetet lämnas in 17.59 prick, en minut till inlämning är fortfarande på rätt sida linjen, och skulle jag lära mig på detta? Nej, detta är ju fortfarande ett vinnande koncept.

En sväng till mina fina springare i stallet som kämpade sig igenom skrittmaskinen medan jag fixade boxarna som en zombie vilt pratandes med the Little one i gänget. Samtalet fortsätter såklart hela vägen hem och 19.15 avbryter Diktatorn (the one and only) samtalet.

- Jag är uttråkad

- Men skrev inte du precis också klart arbetet?

- Jo... jag kommer upp till dig

Ut på balkongen med katten medan jag diskar och avslutar samtalet med Lille John.

- Hybrisen kommer också, jag bjöd in henne

- Okej...

Funderar på att gå o duscha en sväng, börjar städa upp den begagnade el-grillen jag fann/fick av päronen och 5 minuter senare

- S-Håkan kommer också

Jaha... Jaja, jag ska upp och jobba på tisdagen men lite famljemys med lundafamiljen är aldrig fel!

- ESB kommer också förresten

Hinner inte vara hemma i en timme innan hela lägenheten är fylld av Lunda-familjemedlemmar och ingen kom tomhent - mina vänner vet hur man köper min lojalitet -> vin, choklad, mat, sällskap och sockerfri Coca Cola

Likes

Comments

- Vi har sett att din pappa är lantmästare och vill därför bjuda in dig till årets Grisfest!

Namnet låter inte så pråligt, men finkläderna ska på och vett o etikett reglerna behöver fräschas upp.

- Vad har tjejer på sig för kläder?

- Klänning

Klänning? Jo men jag äger ett par balklänningar och några väldigt korta festklänningar samtidigt som jag är ytterst bekväm i jeans och t-shirt. Bekväm av en anledning, kroppen är inte 18 år smal och snygg längre... Klänning användes innan 20+ kroppen kom och man inte hade lagt på sig 10 kg i en massa som inte består av muskler utan snarare av vin, choklad, vin, pasta, övrig alkohol och vin. Kostymbyxor, klackar som en högre än de på ridstövlarna tillsammans med något linne och vit kavajjacka. Ett fint jobbmöte eller fest med släkten och främmande människor på en lantbrukarskola - lite samma sak i verkligheten...

Ovan kan bilder ses på de senaste veckornas tentaplugg, omtenta i augusti? Inte helt osannolikt. Tyckte dock att jag kunde det mesta som gick att lära sig men tentan var inte utformad enligt mina kunskaper, helt klart fel på tentan och inte att jag hade lärt mig fel delar eller medvetet uteslutit någon handlingsteori...

Grisfesten, helt otroligt varmt, en extremt lång kö och ett naket spex. Mina studier är inte på långa vägar klara men ändå sitter jag där och observerar normerna i salen. Hur åhörarna skrek "VISST" och andra saker medan folk höll tal var något som var helt nytt för mig. Skulle någon skrika något sådant under våra föreläsningar hade de ringt ett samtal och därefter hade en blivit utsläpade av två starka (stora) vakter. 580 pers, en jäkla massa mat, en missad efterrätt och ännu mer alkohol. Dans? Dans? Det man var tvungen att lära sig i skolan och därefter endast utövade de få gånger man följde med bönderna till Eringsboda brunn? I klackar dessutom.

Träningsvärken dagarna efter var inte nådig, inte heller var bakfyllan dagen efter. Mer död än levande blev jag dessutom utsläpad till Klostergården för att därefter debutera utgång på T-bar - studentlivet i Lund är orimligt hårt emellanåt

Likes

Comments

Tunga lass har dragits för att grupparbete, tenta, hästar och jobb ska flyta på tillsammans med det vardagliga livet. Cosmic har blivit behandlad, en misstänkt sträckning vid ett ligament... det förvånar mig fortfarande vilket hjärta denna häst har. Att han kan ha så ont men hoppar vidare för att göra mig glad. Behandlad förra veckan men han känns fortfarande inte fräsch så vi väntar på fortsättning med vila, återbesök och genom att skära upp mulen i skrittmaskinen.

Helga utvecklas, både framåt och bakåt. Första markarbetespasset för Meta avklarades förra veckan med högsta betyg i både uppförande och ridbarhet. Tänk, min 4-åring som kom ned för en månad sen, kan redan gå ett helt dressyrpass i form, öka och minska gångarterna och göra allting Cosmic fortfarande inte "kan"! Imponerande! En dags vila, en dag ut i skogen och backträning - hästen har ingen ryggmuskulatur. En dags vila, en dag hoppning - hästen har ingen hjärna. Vi sitter fast i ett träd som tydligen stod där.

80cm i Stensäter, en bana som kändes som en mindre internationell arena. De små liven ska tuktas tidigt och skrämmas till lydnad och felfria rundor. Den lilla jättehästen hoppade inga fantastiska språng men var inte i en bom, vad spelar hopptekniken för roll om man är felfri? Om 80cm är för lätt efteranmäls hon till 90cm om ett par dagar, de ska inte ha det för lätt de här små barnen och tro att livet är någon jävla dans på rosor

Likes

Comments

- Har 4 mil kvar till Lund... åååh, kan inte tänka for the moment... hur lång tid tar det?

Kör o kör, kommer aldrig fram. De senaste dagarnas turer, plugg och fokus tar ut sin rätt i en natt med hård sömn. Vilket innebär att jag behöver vila efter sömnen, en längre vila efter att ha sovit för hårt.

- Hur fort kör du?

- Om polisen frågar så är det 110 km/h, kanske lite fortare så säg 120 ish

- 4 mil... 2 timmar va?

Ja S-Håkan är inte den mest snabbtänkta i gänget. Grillen är i vanlig ordning tänd for the Lunda-family och jag känner ett behov av att visa denna konversation för SmartEmil för att förolämpa S-Håkan

- Haha, 4 mil i 120 km/h.... - det är väl 3 timmar?

- Rolig du är

- Vadå, det är väl 3 timmar...? Eller?

SmartEmil kallas numera för Listerlandet.


Grannen under attack gråter och överröstar tvn. Visserligen var det bara ett program om bröllopsklänningar - vad ska man annars se på en tisdagskväll när internet ligger nere? Så himla intresserad av bröllopsklänningar är jag ju inte heller, jag ska inte gifta mig, jag är inte ens med i svenska kyrkan. Så den psykiskt sjuka på våningen under valde rätt dag att släppa lös sina aggressioner på "ondskan". Visserligen släpper hon lös dessa varje dag och panikgråter såväl klockan 3, 10.30, 14.45, 21.15 eller 00.00. Ljuden är inspelade och ivägskickade till värden, det kanske är att hoppas på Jesus att något skulle hända så jag kunde se på tv ifred. Men kanske de sponsrar med ett par öronproppar?

Internet ligger nere, Helga har tuktat till mig och visat vad hon anser är passande moment att utföra på arbetstid (hon hade fått dåligt med jobb i det verkliga livet, kassan på ICA max), Cosmic skrittar på och min pt aka ESB hårdkör med mig på gymmet. Jag har aldrig känt mig så ensam, uttråkad och med förlorad livsgnista som efter gymmet, jag förtjänar Coca Cola och godis för att få tillbaka viljan att inte försöka strypa mig själv (eller någon annan) med mitt headset.

Likes

Comments

Del 2 i psykologi och del 1 avklarades igår och läraren har inte så mycket val än att ge mig högsta betyg

- Ska jag behålla boken om det gick dåligt? Gör om det till hösten i så fall!

- DEN TAR JAG! Jag blir stressad bara av att se på dig, har du alltid varit sån här?

- Ja det har hon

Min underbara gamla mentor var förrädisk och höll med provledaren... Jag är inte stressad, vill bara att saker ska gå fort och utnyttja dygnets alla timmar till olika projekt? Man hinner allt bara man vill, prov mellan 10-17, mot Lund, framme i Lund 19.30.... Ibland blir sömnen kanske lite lidande men det är ingenting lite kaffe, energidryck eller brist på mat inte kan hjälpa till med - slavarna grillade under fredagkvällen medan jag åkte dirre till stallet för att mocka och rida mina springare. 21.00 infann jag mig smidigt hos stripp-Håkan (40 väg större delen av vägen innebar inga problem att köra en Mr Bean och byta byxor och köra samtidigt) för att ta del av lagom bränd mat och kall potatis, visst jag kom lite sent men några kockar har vi nog inte i gänget utan bara singlar som försöker få ihop ekonomin med en grill.

Grannen grät hela natten lång och 06.00 ringde klockan - tävlingsdebut med den där unghästen jag precis plockade ner, den där som stod på bakbenen och voltade ner i en rapsåker för ett par dagar sedan? Ja den. 80cm i Dagstorp, på gräs, en av de första starterna

- Ska du brodda?

- Äh, det går nog utan

Förväntningarna: vi kommer aldrig att komma så långt som in på banan. Jag har förberett mig själv med säkerhetsvästen från min korta fälttävlanskarriär och med känslan av att vara en kamikazepilot som infann sig redan för ett par dagar sedan. Debutera med en unghäst brukar inte vara roligt, det brukar vara ett självmordsuppdrag där man är lycklig om man överlever. Att gå i mål är målet såklart, men det brukar mest vara en positiv bonus. Resultatet spelar aldrig någon roll, skulle en unghäst i ren chock hoppa felfritt så är det ett mirakel.

För att minska riskerna med att dö på tävlingsplatsen fick den nya så kallade tävlingshästen åka i full tävlingsmundering (den billiga gamla sadeln, visserligen med ett vitt schabrak) och hästskötaren är utrustad med longerlina och ridspö. Vita fläckiga ridbyxor på mig själv, en gammal sliten hjälm (den som borde ha varit kastad i måndags) och en billig kavaj - de inre förväntningarna går att se på hur ryttaren väljer att klä sig. 

Resultatet: Helga står som ett tänt ljus. Kliver upp, ma professional hästskötare leder oss en bit för att sedan släppa oss lösa på den stora framhoppningen. Nya hästar, ny plats - skulle det vara något konstigt? Hästen uppför sig exemplariskt tills hon får syn på fälttävlanshindrena. Att hennes mamma kvalade breeders i fälttävlan på första tävlingen är svårt att förstå med tanke på Helgas uppenbara skräck för dessa monster. Hoppar fram över ett par små hinder - nemas problemas. Mot tävlingsbanan. Står redo utanför och allting är frid och fröjd, tills startsignalen till nästa ekipage ges. En jävla gonggong? 

En gonggong?

Det var inte jag själv som var nära döden i detta fallet utan herr morfar och fru mormor som gick precis bakom Helga. Avspärrningen mellan publik och häst samt att man inte ska gå för nära andra hästar går alltid att diskutera men denna gång hände inte mer än att det äldre paret kommer att tänka en extra gång innan de går precis bakom en häst. Tydligen fick vi bara ett ekipage framför oss innan det var vår tur och detta ekipage stannar ut sig på hinder nr 3. Helga fick knappt se halva banan innan det var hennes tur att starta. Vi kröp in mot första hindret och kom över andra hindret. Hinder nr 3 stod i en taskig sväng, mellan banken (full av funktionärer och andra hinder) och publiken? Ett smalt hinder utan stora infångare - Helga valde andra vägen bort från den otäcka banken och vi tog en volt i slowmotion för att sedan komma över hindret, i en gångart mellan trav och galopp. Ett riv, tre fina språng och därefter en sväng mellan 90 och 180 grader tillbaka till sista hindret - bredvid banken.

Ett stopp, två riv och lite tidsfel blev resultatet i papperna men i verkligheten så blev resultatet något annat - ingen dog, jag överlevde! Att hoppa en 80cm är den största fysiska ansträngningen jag någonsin har gjort, att hoppa 1.40m två rundor är ingenting i jämförelse. Jag har efter att ha haltat in med mjölksyran till lägenheten sovit bort hela eftermiddagen och jag är säker på att både min hästskötare och Helga kommer att sova gott inatt de också! 

Likes

Comments