Bonjour babes!

som sagt för tillfället strejkar min kropp, den vill helt enkelt inte vara med...Hela förra veckan låg jag hemma liggandes i sängen och mådde usch och jag tänkte väl att de skulle hålla en vecka för att sedan varat över men NOPE! Nu tisdag sitter jag här i sängen igen och har ont i huvet och en feberkänsla i kroppen. Är det bara jag eller får ni också ont i lederna? aja iallafall! jag hoppas bli av med detta så fort som möjligt för jag har verkligen inte tid att vara borta från skolan något mer!!!!

Au revoir!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej vänner!

Det är lätt att glömma bort att skriva när livet kommer i mellan MEN jag ska bli bättre! Nu är skolan igång igen, sista året nu och oj vad de pirrar. Kan nog inte räkna hur många gånger jag har sagt " idag är det bara xx dagar kvar" och ska jag vara helt ärlig så tror jag att mina vänner stör sig lite på de

Nog om skolan för de kommer jag tjata om resten av året iallafall! Denna sommar har by far varit den bästa! jag har haft turen att få omringa mig av fantastisk människor och skapat helt nya och underbara minnen med bland annat Alex, Lykke och Louise! Energin som jag laddat upp med under dessa månader kommer vara välbehövligt nu när mörkret kryper allt närmre och kylan blir allt mer påtaglig.

Under sommaren har jag som jag skrivit om tidigare varit på Rhodos med Alex och sen flög jag till Mallis på lite familjemys, sätt DIF torska mot Bajen och fotat lite. Blivit jagad av fiskmåsar och blivit i tvingad frukt. Skrattat och gråtit, ja lite av varje helt enkelt!

Likes

Comments

Att vara deprimerad innebär inte att man är ledsen heltiden, man kan vara minst lika glad som vilken annan människa. Att vara utmattad betyder inte att du inte kan ha kul. Att ha ångest innebär inte att du är ett konstant nervvrak.

MEN.... det kommer stunder där du är nedstämd och har ångest.

Det är inte på låtsas. Bara för att det inte syns betyder de inte att det inte finns. Jag vet inte om det är av okunniga eller ignorants men att få svaret " men oj! du som är så glad! är du verkligen deprimerad? " gör att man själv börjar tvivla på sin sjukdom. Oavsett vad folk säger så är det en sjukdom och den är inte rolig! Den varken syns eller hörs men den känns. den känns på insidan och på utsidan. Även om jag själv är skyldig till ett antal skämtsamma kommentarer så skämms jag, det känns som om jag har något som inte är värt att ta på allvar. Ibland ifrågasätter jag mig själv, Har jag hittat på allt? Men känslorna är för äkta för att vara på låtsas, det känns ju som om jag ska dö....


Att gå från en fullt fungerande människa som älskar livet och som älskar att umgås med folk. Men en dag så känner du att du börjar glömma saker, känslan av trötthet tar över din vardag och om du bara fick så skulle du kunna sova flera dagar i sträck. Ett stort svart hål börjar växa inom dig och det slukar allt som gör dig till dig. Mat är inte gott längre och folks röster skär i dina öron så att det gör fysiskt ont. Efter ett tag har du knappt någon ork till att göra de mest basic i vardagen.

Jag har tappat kontakten med många av mina vänner pågrund av detta och jag lägger inte skulden på dom på något sätt utan jag har inte haft orken att investera den tiden som krävs för att hålla vänskapen vid liv. Jag har inte orkat vara social utan den energin och kraften har gått åt till att bara orka existera. Ett tag orkade jag nästan inte gå till skolan, jag var där någon timme på morgonen och sen vart ångesten för mycket. Den åt upp mig helt och skoldagarna om man nu kan kalla dom för dagar slutade i panikångest attacker och en liten borttappad varelse inlindad i ett täcke.

Idag går jag i skolan och jobbar. Vilket jag ser som ett enormt framsteg! Men till och från faller jag tillbaka in i mörkret. Alex, min älskade Alex kan intyga om att han funnit mig gråtandes i panik mitt i natten. Ibland vet jag inte ens varför jag är ledsen och ibland kan det vara för så små och töntiga grejer som att jag missat att lämnat in ett skolarbete... Men hans varma famn får mig alltid att känna mig trygg och efter ett tag så kan jag somna någorlunda lugnt.

Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag vill få fram. Kände väl mer att jag behövde får skriva ner mina känslor och på något sätt hitta något som gör att jag slipper skämmas för den jag är... och detta är mitt sätt att berätta utan att behöva se personen i ögonen..


Här är jag, mitt riktiga jag...

PS. så här cool har jag varit



Likes

Comments

Rätt slapp dag idag!

Planerna var att stiga upp vid 7 men den planen ändrades så fort klockan ringde! vi bestämde oss istället för att sova vidare och kliva upp vid 9. klockan 10 var vi ut i solen och hade laddat upp med både olja och tidningar för att maxa brännan. Alex har tidigare sagt att han är för otålig för att sola men gissa vem som böja klaga på värmen först? ja, inte va det han iallafall... efter några dopp i vattnet och fem timmar i solen fick jag nog och ville gå in så ja! nu är vi inne för jag pallar inte mer sol....


Vi får se vad vi hittar på senare tjenixen!

  • RESOR
  • 124 Readers

Likes

Comments

Efter ett slitsamt år i skolan så tyckte både jag och Alex att det var dags för semester! Vi tog vårt pick och pack, satte oss på planet och stack Grekland! Tidig uppstigning men det var de värt! nu är vi äntligen här i 27 graders sol och om jag ska vara ärlig så skulle jag inte vilja vara någon annanstans just nu! Helt klart bästa tänkbara start på sommarlovet!

Vi bor precis vid stranden och har havsutsikt från vår balkong! 20 min från Rhodos stad om vi nu skulle få ett ryck och vilja åka in till stan. än så länge är vi mer än nöjda här och kommer njuta av varje sekund!

Puss o hej från oss! ♡



  • RESOR
  • 132 Readers

Likes

Comments

Hejsan hoppsan!

Kan nu meddela att jag ÄNTLIGEN börjat nedräkningen! Idag är det 17 dagar kvar till sommarlov!

Jag och A sticker ju iväg på avslutningsdagen till Grekland för en välbehövd semester. Det ska bli riktigt skönt att få komma iväg. Insåg idag när jag kliade passet att jag inte varit utanför Sveriges gränser sen jag var i San Diego 2015! Om jag ska vara helt ärlig så är jag lite pirrig inför resan. Jag har ju rest själv innan men nu är det ju med A!! hallååå? känns väl ändå som om man tar ett steg i rätt riktning när man väljer och resa tillsammans, det är väl något man gör för att förhållandet ska växa?

In för resan har jag in handlat de mesta av nödvändigheterna nu. Även om det är ett tag kvar så gillar jag att vara välförberedd. Då slipper jag stå där kvällen innan när jag packar och inse att jag har missat något.

Och dessa blev Söndagens inköp!


Puss o Kram!! ♡


SHORTS: H&M/ SOLGLASÖGON: NELLY/ TRÖJA: GANT/ BRALETT: BIKBOK

Likes

Comments

Visst är de sjukt? Denna lilla filur på 154 cm ska bli 18???? What?

Can we all take a moment och tänka på de en stund? Jag fattar inte ens själv. Snart får jag göra allt en vuxen får göra, eller ja nästan... jag får inte gå o handla på systemet but whatever💁🏻

MEN jag kan byta namn om jag vill! Vad tycks om Caroline Thi Sofie Räkan Nylund?


Byeeeee😘

Likes

Comments

För fyra dagar sen hände de som inte fick hända, för sånt händer inte i Sverige.. Det ska inte behöva hända någonstans men allt blir så verkligt när de händer i en stad som man tillbringar så mycket tid i. Det blev som ett uppvaknande för mig där jag insåg att jag inte kan leva i min lilla bubbla längre för världen är så mycket större en den och oavsett om jag inte vill ta del av de som sker utanför den så måste jag. För världen anpassar sig inte efter mig..

Fyfan vilken tur jag hade den dagen! Planen var att jag o mor skulle iväg till hennes bästakompis o fira 50 års firande. Tanken var att vi skulle mötas på mammas jobb inne i stan. 14:19 går tåget jag tänkte ta då skulle jag vara på centralen 14:40 men jag bestämde mig för att sminka om mig och då skulle jag inte hinna de tåget så de blev de som skulle rulla en timme senare. 14:59 ringer mamma mig och frågar om jag åkt hemifrån än och jag säger att jag valde att ta ett senare tåg. Det är då hon berättar vad som hänt.. 14:43 hände de som inte fick hända..

Tankarna börjar såklart snurra tänk om jag varit där! Tänk om de hade varit en udda vecka? Min lediga helg? Då hade jag som enligt rutin tagit ett tidigt tåg på väg mot A och tagit min vanliga strof genom stan med start vid Åhléns- Zara( Drottninggatan) o sen vidare till NK. Man blir lite rädd och jag ska erkänna denna tanke slutade inte snurra... fy jag satt o grät o skakade hela kvällen de låter töntigt för jag var ju inte där men jag var så skärrad över de som hänt samt att en räddsla att vistas ute började gro inom mig för reda från början så tycker jag att de är jobbigt att vara på ställen med mycket människor och de vet A. Jag kämpar emot känslan att fly eller springa och gömma mig varje gång och detta hjälpte inte..

Men nu fyra dagar och en promenad inne i stan senare så inser jag att även om detta hände så kommer Stockholms puls aldrig sluta slå❤

Likes

Comments

Igår gick jag och la mig vid 22 men hade ovanligt svårt att sova... gissar på att de var nerverna som började spöka. Innan läggdags gick jag och mamma igenom vad som skulle hända.

5:45 Vakna för att äta lite

8.00 väckas igen för att göra mici ordning för dagen äventyr. Innan vi åkte fick jag rycka i mig 2alvedon och 1 Ipren i förebyggande syfte. och alls detta skulle ner med så lite vätska som möjligt. Oh juste! jag fastade ju också dvs jag fick inte äta något så från 5:45 var mitt sista mål och operationen var schemalagd 10:30. Jag vet inte vad ni känner men 5 timmar? hade de varit frivilligt så hade jag varit cool med de hela men nu var de ju inte så.

9:30 är vi på plats på Eastman Institutet sån ligger bara några 100 meter från Odenplans T-bana. väl där fick jag svälja yttligare 4 tabletter i forma av penicillin / antibiotika.

Dom som jobbade där hade noll koll på vart jag skulle vara så mamma och jag sprang upp och ner för trapporna som galningar innan vi bestämde oss för att vi tänker inte leta längre dom får helt enkelt hitta oss. Vilket dom snabbt gjorde. Väl på rätt avdelning stod min kirurg med två små koppar i högsta hugg! I en av dom låg de två små tabletter och i den andra vara de lugnande. Lugnandes var mest för den psykiska påfrestningen operationen kan ha då man är vaken under hela ingreppet.

10:15 drog dom igång och jag hade super trevligt. Jag låg under en filt med mina lurar på mig och lyssnade på Ed Sheeran vilket gjorde att jag inte hödi ljudet från när dom drog tanden.

Sen nu har jag en minnes lucka om jag ska va ärlig. Jag vet inte hur jag tog mig därifrån. Jag vet inte hur jag hamnar i mamma bil eller i min säng vilket är lite läskigt. men mamma berätta att jag satt helt utslagen i bilen och att hon fick hålla i min hästsvans för att hålla mig upprätt och att de var pappa som ledde in mig och till honom adr jag tydligen skrikit " puttas inte" för att sen hitta något roligt på mina skor o garvat åt de. Jag fick just reda på att dom tagit en bit av mitt käkben och då känner jag såhär vi kom överens om tanden inte lite käkben också så är ni snälla och ger tillbaka de?

Än så länge är det inte allt för illa bedövningen från operationen sitter fortfarande i lite vilket hjälper en del men den ska släppa snart och då får vi helt enkelt se hur jag mår. De tre dagarna efter operationen skatydligen vara de värst amen vi får väl se ツ




Likes

Comments

Ibland känner jag bara att jag behöver skriva av mig och idag är precis en sådan dag.

Under en period så har jag fightas med mina känslor. Det har kunnat varit om allt! Jag har helt enkelt bara inte kunnat kontrollera dom och det är nu många tänker men " det kan väl inte vara så svårt" nej precist är grejen, det är inte svårt vilket har gjort att jag mått rätt risigt. Saker som man normalt ska klara av under normal press och stress knäcker mig. Jag blir så stressad av att stresskänslan att jag stressar upp mig själv så mycket att de bara kokar över och jag börjar gråta. Helt ärligt så vet jag inte vad jag ska göra åt de.

Varje morgon vaknar jag och kollar mig själv i spegeln och måste övertala mig själv om att jag är stark och att jag kommer klara denna dag! Men varje gång stressen kokar över så rasar de självförtroende jag byggt upp. Jag tror och hoppas innerligen att jag har kommit till punkten där jag inser att det är okej att inte alltid må bra, att de är okej att gråta när man behöver gråta. Jag ska inte ha skuldkänslor för att jag är ledsen och känner saker det betyder bara att jag är mänsklig.

Just nu är livet lite trassligt och det kommer att ta tid o reda ut allt...

Likes

Comments

Nya inlägg

Snapchat
Instagram
Blogkeen
Nouw