Daily Life

Igår gick jag och la mig vid 22 men hade ovanligt svårt att sova... gissar på att de var nerverna som började spöka. Innan läggdags gick jag och mamma igenom vad som skulle hända.

5:45 Vakna för att äta lite

8.00 väckas igen för att göra mici ordning för dagen äventyr. Innan vi åkte fick jag rycka i mig 2alvedon och 1 Ipren i förebyggande syfte. och alls detta skulle ner med så lite vätska som möjligt. Oh juste! jag fastade ju också dvs jag fick inte äta något så från 5:45 var mitt sista mål och operationen var schemalagd 10:30. Jag vet inte vad ni känner men 5 timmar? hade de varit frivilligt så hade jag varit cool med de hela men nu var de ju inte så.

9:30 är vi på plats på Eastman Institutet sån ligger bara några 100 meter från Odenplans T-bana. väl där fick jag svälja yttligare 4 tabletter i forma av penicillin / antibiotika.

Dom som jobbade där hade noll koll på vart jag skulle vara så mamma och jag sprang upp och ner för trapporna som galningar innan vi bestämde oss för att vi tänker inte leta längre dom får helt enkelt hitta oss. Vilket dom snabbt gjorde. Väl på rätt avdelning stod min kirurg med två små koppar i högsta hugg! I en av dom låg de två små tabletter och i den andra vara de lugnande. Lugnandes var mest för den psykiska påfrestningen operationen kan ha då man är vaken under hela ingreppet.

10:15 drog dom igång och jag hade super trevligt. Jag låg under en filt med mina lurar på mig och lyssnade på Ed Sheeran vilket gjorde att jag inte hödi ljudet från när dom drog tanden.

Sen nu har jag en minnes lucka om jag ska va ärlig. Jag vet inte hur jag tog mig därifrån. Jag vet inte hur jag hamnar i mamma bil eller i min säng vilket är lite läskigt. men mamma berätta att jag satt helt utslagen i bilen och att hon fick hålla i min hästsvans för att hålla mig upprätt och att de var pappa som ledde in mig och till honom adr jag tydligen skrikit " puttas inte" för att sen hitta något roligt på mina skor o garvat åt de. Jag fick just reda på att dom tagit en bit av mitt käkben och då känner jag såhär vi kom överens om tanden inte lite käkben också så är ni snälla och ger tillbaka de?

Än så länge är det inte allt för illa bedövningen från operationen sitter fortfarande i lite vilket hjälper en del men den ska släppa snart och då får vi helt enkelt se hur jag mår. De tre dagarna efter operationen skatydligen vara de värst amen vi får väl se ツ




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Daily Life

Ibland känner jag bara att jag behöver skriva av mig och idag är precis en sådan dag.

Under en period så har jag fightas med mina känslor. Det har kunnat varit om allt! Jag har helt enkelt bara inte kunnat kontrollera dom och det är nu många tänker men " det kan väl inte vara så svårt" nej precist är grejen, det är inte svårt vilket har gjort att jag mått rätt risigt. Saker som man normalt ska klara av under normal press och stress knäcker mig. Jag blir så stressad av att stresskänslan att jag stressar upp mig själv så mycket att de bara kokar över och jag börjar gråta. Helt ärligt så vet jag inte vad jag ska göra åt de.

Varje morgon vaknar jag och kollar mig själv i spegeln och måste övertala mig själv om att jag är stark och att jag kommer klara denna dag! Men varje gång stressen kokar över så rasar de självförtroende jag byggt upp. Jag tror och hoppas innerligen att jag har kommit till punkten där jag inser att det är okej att inte alltid må bra, att de är okej att gråta när man behöver gråta. Jag ska inte ha skuldkänslor för att jag är ledsen och känner saker det betyder bara att jag är mänsklig.

Just nu är livet lite trassligt och det kommer att ta tid o reda ut allt...

Likes

Comments

Daily Life

Jag vaknade i morse i min egna älskade säng men när jag ska upp ur sängen skriker hela kroppen att jag ska stanna kvar under täcket. Vad gör man när hela kroppen skriker nej?

Motvilligt så drar jag av mig täcket och stiger upp. Väl i duschen så hoppar hjärnan igång och tankarna börjar snurra. Tankarna går som pingisbollar och en lätt tyngd sätter sig över mitt bröst. Jag är snart 18 om ett år tar jag studenten, så långt är mitt liv planerat men vad händer sen? Köpa lägenhet? Söka till universitetet? Börja jobba på heltid? JAG ORKAR INTE! Kan man ba säga ifrån sig allt ansvar o säga att man vill vara barn för resten av livet?

Mina tankar avbryts av att jag inser att jag har duschat lite för längre och måste skynda mig för att hinna..FAN!

Likes

Comments

Adventure timeee

Dagarna i Romme blev lite till en blurr. Jag glömde helt att skriva och för att vara helt ärlig så hade jag inte orken jag var rätt trött även om de inte blev så mycket åkning.

Alla dagarna var de slask och de blåste, bättre skidväder har man sett men men de var ett äventyr de med! Nu är jag äntligen hemma igen och har spenderat fyra välbehövliga dagar hos min kille. Fyra dagar av bara mys och ladda batterierna in för kommande skolvecka

Likes

Comments

Vi rullade in rätt sent igår så liftarna hade hunnit stänga... men vi passade på att göra oss hemmastads i rummet och packa upp lite, Jag och Johan passade på att testa de nya skidkläderna vi fått och sprang runt med dom innan de var dags för oss att ge ge oss tillrestaurangen för ett välbehövligt mål mat.

Nu är jag på rummet igen o tar en vili pausa. Man känner sig så orutti fyra åk och jag har redan ont i knät, Skärpning Carro! det är ytligare tre dagar kvart v skidåkning. Men nu sitter familjen i alfafall samlad och ska nu iväg och käka lite lunch för att ladda upp med lite energi! Tjingelling kanske dyker in och skriver lite till senare idag <333

  • 66 readers

Likes

Comments

Adventure timeee

Stockholm i mitt hjärta♥

För några dagersen var jag och möte upp en vän till mig inne i stan. Det blev lite mat och en hel del gång men mitt under vår promenad och jakt på solens härliga strålar finner jag mig ståendes i eftermiddags sol med utsikt över Södermalm. Oavsett om de lockar att vara utomlands så skulle jag nog ändå aldrig vilja byta bort denna fina stad mot något. Här känner jag mig verkligen hemma.

Idag ( söndag) bär det av mot Romme, I dalarna och det är dags för lite skidåkning Efter en långperiod av ovetande om hur det skulle gå för Johan så verkar vi som familj äntligen ha orken att göra något kul. Inte för att vi måste. Detta är bara for nöjesskull!

Jag vet inte hur det här ska gå för sist jag stod på ett par skidor var på min klassresa i nian då vi åkte till Trysil men det är ett tag sen! Jag håller tummarna att jag inte får allt för ont eller att jag slår ihjäl mig! Nu ska jag ta och hjälpa mina föräldrar att packa ut allt i bilen och så ska vi nog börja rulla snart!





Likes

Comments

Vad har hänt sen senast?

Sist jag var här och skrev så hade jag precis fyllt 17, nu sitter jag här ett halvår senare och skriver igen, inte för att folk ska ha något att läsa utan mer för att jag ska ha något att titta tillbaka på när jag vill minnas speciella stunder. Jag vet inte ens om någon läser men ifall det är någon som gör de så säger jag Tjenare, Välkommen kul att du hittade hit!

Men vad har hänt sen senast? på sex månader har jag hunnit skaffa ett jobb, börjat andra ring och lyckats hitta en människa som gillar mig. Låter väl helt okej?

Ha de bra så länge och så hörs vi!IMG_9397.JPG

 

Likes

Comments

bday3bday1

bday2

 

Bday babyyy!


Perfaa låten som gick hela morgonen

Den 17 april var det dags igen! Då var de dags att fira lilla mig :)

17 jordsnurr har man nu spenderat på denna planet. fyfan vilken långtid egentligen jag menar det är ju 204 månader eller 624 veckor eller 6211 dagar.  Jag har ju egentligen inte rätten till att säga att jag börjar känna mig gammal men ändå.. liksom det är mindre en ett år kvar till 18 alltså mindre än två år till 20! Jag var ju typ 12 för en vecka sedan?! vad hände och vart tog tiden vägen?

Iallafall jag, pretty boy och 11 brudar samlades för att fira, äta lite och göra en catch up på vad som händer i varderas liv I guess.

Jag vill börja med att säga tack till alla som var där och gjorde dagen super! och tack för det trevliga sällskapet.  Ett extra stort tack till Lykke och Alice! Fyfan vad jag älskar er ni två asså! den ena stannar till 23 kvällen innanför att hjälpa till att förbereda och sedan dyker båda upp vid 11 dagen efter. Ni två har varit mina klippor som jag lutat mig mot när jag behövt stöd, dem som har peppat mig till att ta nästa steg och orkat fortsätta. TACK! 

 

 

Likes

Comments

Hej, Ja hur känns det egentligen att vara adopterad? det är en fråga jag har fått tusentals gånger.

Top tre frågorna är nog:

Hur känns det att vara adopterad?

Känns det inte konstigt att bo med främlingar?

och till sist vet du vilka dina riktiga föräldrar är?

Hur känns det egentligen att vara adopterad? Hur ska man svara på de? Jag har ju alltid varit adopterad, Men jag tror jag vet hur jag ska ge ett svar på det hela. Jag känner mig väldigt glad över att vara adopterad. Nu tänker vissa " hur kan du vara glad över att dina föräldrar lämnade dig?" men jag ser det verkligen inte på det sättet. Jag ser det som att mina föräldrar älskade mig så mycket att dom insåg att jag inte skulle ha någon framtid i Vietnam och valde då att chansa och då kanske ge mig möjligheter både akademiskt och medicinska som jag aldrig skulle haft ifall jag stannat.

När någon använder benämningen "främlingar" när dom pratar om min familj jag har växt upp i och bott med i 16 år så börjar jag fundera på om jag vill ha någon djupare relation till den människan, Nej men vadå främlingar?

och till sist vilka är mina riktiga föräldrar? och jag har alltid svara den samma, mina halv knasiga päron här i Sverige är mina riktiga föräldrar. För hur ska man annars definiera föräldraskap om inte oändlig kärlek till en liten ensam bortkommen individ som råkat hittat till ens famn?   Nu finns det folk som skakar argt på huvet och vill att jag ska säga att mina biologiska föräldrar är mina riktiga föräldrar men sanningen är att många kan göra ett barn men få kan uppfostra och älska någon som inte är ens egen. Det är få som har så stora hjärtan men vi är några lyckliga filurer som fick föräldrar med lite extra kärlek över. Mina riktiga föräldrar finns här i Sigtuna!

Så hur känns det att inte vara adopterad? det är jag nyfiken på att få veta

Likes

Comments

Hejsan och va kul att du hittade hit!

Det har gått 9 dagar på 2016 och jag kände att de var dags för en ny start helt enkelt. Min gammal blogg är full av minnen från åren 2014-2015 men jag kände att det var dags att lägga dessa tuffa år bakom sig och börja blicka framåt och fokusera på roligare och positivare ting.

Så här är jag. En kort brud från en liten stad i Stockholms utkant sittandes med min data och ett huvud med alldeles för många idéer. som sagt så har jag ett växande intresse för mode och skönhet och spenderar nästan all tid jag har över (efter skolarbetet är klart.. mamma jag veta att du kommer hitta denna blogg också) på att kolla nya trender och så.

Likes

Comments

  • Snapchat
  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw

Nya inlägg