Long time no seen!

Jag är verkligen inte en bloggare, speciellt inte när schemat är fullspäckat så datorn har legat avstängd i över en vecka haha! Förra veckan var Edvin och Maya på besök hos Vendela och vi passade på att umgås med dom i måndags. Vi gick runt i bland annat Holland Park och satte oss på en Pub och åt god mat, både lunch och middag, fast på olika ställen. Nu har även en ny kurs dragit igång och första inlämningen skulle in i fredags, så i tisdags satt jag och pluggade hela dagen. Man märker verkligen att vissa korta kurser bara är för att fylla ut poäng, då denna känns extremt onödig och komplicerad. Vi ska göra en forskningsöversikt, fast ändå inte. När det blev onsdag kunde jag inte hålla mig borta från hostlet längre och jag åkte dit med en hel resväska fylld med donationer från mina roomies! Donationer är verkligen något som uppskattas och oftast kommer folk med bilar proppade, så snällt. <3 Jag umgicks med mina klienter och pratade massvis med arbetskollegorna. Jag träffade då även en annan student Asha som jag umgåtts med en del och vi gick ut och åt middag och tog några drinkar för att fira mig i förskott. Jag fyllde nämligen 21 på torsdagen! Då var jag och Cijade på Warners Bros Studios, där vi fick se hur skapandet av Harry Potterna filmerna gått till. Om jag ska vara ärlig så blev jag lite besviken, i mina ögon FINNS fortfarande Hogwarts och all magi men det där stället gjorde så magin dog. Nu vet jag hur allt gått till och det kändes lite tråkigt. Däremot var det häftigt att få vara där, se alla kostymer och ändå samtidigt få veta hur de har gjort!

I fredags var det tänkt att jag och Billy skulle gå till domstol, då vår klient skulle bli dömd. Dock ringde dem och sa att alla papper inte var klara, så det skulle bli framskjutet till 3 juni... så jag kommer missa det :( det blev en besvikelse, då jag verkligen såg fram emot att få se hur det skulle gå till men också säga hejdå till min klient. I lördags kom ju som sagt Ada och hon stannade tills i eftermiddag. Vi har bara ätit, pratat och shoppat i repeat i fyra dagar. Det har varit jättemysigt att få ha lite bästistid med henne som avslut i London.

Nu är det inte mer än cirka tre dagar kvar i London innan jag åker hem. Jag har redan börjat organisera min packning och faktiskt plockat och lyckats packa ihop en av mina två resväskor. Dock lär jag behöva packa om och omfördela vikten med den andra, men nu vet jag iallafall att jag kan få hem alla kläder! Nu gäller det att allt annat kommer med också. Förmodligen så kommer det inte bli så många fler inlägg, för nu är min tid i London slut.

Hoppas att ni har tyckt att det varit kul att följa min resa i London och på St Mungos!
Kram

Fler bilder kan komma upp senare!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Herregud

Igår såg jag, Cijade, Vendela, Freddy och Linnea Lejonkungen på musikal. WOW säger jag bara. Den var helt magisk. Det var mer än bara en musikal, kostymerna, rekvisitan, sättet de planerat scenen på, rösterna, allt. Det var helt otroligt att få se en sån fantastiskt musikal här i London. Är man ett fan av musikaler, eller inte, så rekommenderar jag den starkt. Jag har sett många musikaler i mitt liv, men den här slog alla med hästlängder. Helt otroligt.

Nu är det mindre än två veckor kvar tills jag åker hem. Det känns lite sjukt. Efter att ha varit här i 4 månader ska jag packa upp mitt liv här och flytta tillbaka till Sverige. Det kommer bli bra, men känns fortfarande lite tungt. Jag insåg när jag höll på att planera mina sista dagar här är att mitt schema redan är rätt fullpackat. Vi får se hur mycket jag faktiskt hinner med sen när det gäller. Höjdpunkten är att Ada kommer nästa lördag, så vi ska mysa tillsammans i några dagar. Jag och Cijade ska även på Warner Bros Studios The Making Of Harry Potter på torsdag, vilket ska bli riktigt jävla awesome! Hört mycket bra om stället så det ska bli en dröm som går i uppfyllelse.

Idag ska jag nog bara ta det lugnt och smälta allt som har hänt de senaste dagarna. Jag ska även face timea med en av klienterna, för hon var så ledsen över att jag slutade. Så söt <3

Vi hörs senare!

​Fina Vendela och jag samt Potters lane som jag hittade igår! 

Likes

Comments

Halloj

Vilka fina människor jag har fått äran att träffa på min praktik. Jag blev överraskad med tårta och paket från hela personalen på eftermiddagen och dagen gick ut på att mest säga hejdå till alla. Det måste vara tufft för alla klienter, men även för personal som klickar bra med varandra och sedan försvinner den ena. Det kan vara klienten, som får flytta vidare eller en student som måste tillbaka och fortsätta plugga. Jag har fått lära känna så otroligt många fina individer, personal och klienter. Jag är så tacksam för alla de har släppt in mig i sina liv. Av 65 stycken klienter, har jag lärt mig allas namn, vet vilka som engagerar sig mer och vilka som gör det mindre. Jag har sett klienter som personalen tidigare inte lagt märke till lika mycket och jag har gjort mitt bästa för att hjälpa dem. Vi alla gör fel val i livet, vissa får lida mer än andra för det. Dessa individer kanske inte har gjort de bästa valen, men det är deras liv. Det vi kan göra är att finnas där och stötta dem.

Jag är så tacksam för min tid på Spring Gardens, om jag kan, så kommer jag komma tillbaka och jobba där en dag. Det är häftigt att få träffa individer och höra deras historier. Det är något magiskt med det. Jag kommer aldrig glömma min tid här. Den var otrolig. Tack för allt <3

Cheers!

​Bilderna vägrade roteras åt rätt håll när jag la in dem, så det inte bästa kvalitén. Men här är bilder på mig och klienter samt en kollega. 

Likes

Comments

Ursch...

Jag blir ledsen av att bara skriva det. Igår påminde alla kollegor mig om att det var min sista vecka, även fast jag är medveten om det. Det är en tung känsla, ni vet när man har kommit nära personer som har blivit en del av ens vardag? Det kan vara klasskamrater, arbetskollegor eller familj. När man en dag bestämmer sig för att flytta, ta examen eller byta jobb så blir det en stor förändring i ens vardag. Vissa delar av det kommer kännas skönt, medan andra kommer kännas riktigt tunga. Det blir på ett sätt som att förlora en del av sin trygga hamn. Jag har verkligen kommit nära mina klienter, jag antar att jag inte riktigt har lärt mig hur professionell jag egentligen ska vara. För jag har tagit mig an dem och deras problem. Vi har försökt komma på lösningar tillsammans och vi har pratat många timmar med varandra om hur kaotiska liv dem har just nu. Det finns också klienter, som jag inte själv har pratat särskilt mycket med, men är arbetslagets största diskussion. Även fast den klienten inte känner mig, så känner jag ju hen...

Det har egentligen inte varit så mycket speciellt som har hänt sedan förra veckan. Det är liknande saker varje dag, men för varje dag får man också lite bättre kontakt med alla. Speciellt mycket jobb har det varit med en klient som har fått återfall och börjat dricka igen. Denna klient var i "end of life stage" förra året, men slutade dricka och blev bättre. Nu har klienten börjat igen och det gör att hela arbetslaget blir inblandade i hur vi ska på bästa sett hjälpa klienten. Hur hjälper man en person som inte vill bli hjälp? Vad säger man? Vad gör man? Det är ganska tunga frågor jag har i mitt huvud och tyvärr utan svar än så länge. Igår ramlade denna klient och slog i huvudet så det kom blod över hela golvet, jag och min kollega Dan var de enda på plats så vi fick ringa ambulans, ta hand om klienten och samtidigt försöka dölja det lite från andra nyfikna klienter. Klienten fick sys vid ögonbrynet och fick en rejäl blåtira, stackarn...

Idag har vi haft "End of Life" utbildning. Det är i stort sett vad vi kan göra när en klient har fått tillsägelse av en doktor att personen bara har ett visst antal månader kvar att leva. Vilka behov ska man ta speciellt hänsyn till och så vidare. Det vi fick veta främst är att vi ska ta hänsyn till vad klienten önskar och inte vad vi anser vore bäst. Till exempel har vi en klient som är i detta stadie just nu och vi tror inte att detta ställe är det bästa stället för hen att bo på. Det finns för mycket frestelser kring alkohol och droger som klienten inte borde använda. Men hen ser vårt hostel som sitt hem och vill inte vara någon annanstans. Då måste vi acceptera det och hjälpa till så gott vi kan. <3

Det blir definitivt med tunga steg jag lämnar hostlet på fredag eftermiddag. Men jag kommer tillbaka. Jag måste.

Ta hand om er!

​Saknar värmen så mycket, och verkar inte som att jag kommer få uppleva den i Sverige i år...

Likes

Comments

Hej på er,

Shit, nu är det verkligen lite tid kvar på praktiken och jag har ångest. Det är blandade känslor om jag ska vara ärlig. Denna resa har varit helt otrolig på så många olika sätt. Jag har verkligen fått känna på hur det känns att arbeta på botten av samhället. Vissa dagar har varit tuffa och utmanande, medan andra har varit riktigt bra. Denna vecka har varit lite utmanande då en klient som varit nykter hela min tid på hostllet fick ett återfall och började dricka igen. Vi behövde kolla till klienten varje 30onde minut, medan klienten smet iväg och var på andra individers rum och så vidare. Medan andra dagar har jag klickat bra med klienter och suttit ute och pratat med dem i över en timme om allt möjligt.

Idag har jag dock varit hemma, eller rättare sagt på Canada Water Café, där jag har suttit och pluggat hela dagen. I 7 timmar satt jag där och belönade mig själv med mat lite då och då! Gick väldigt bra att plugga där, då jag här hemma inte får någon ro eftersom att vi är lite för många personer i huset. Jag antingen somnar eller kollar på serier eller hittar något annat att göra. Men med två inlämningar som ska in kände jag att jag behövde komma bort från allt annat och fokusera, så det gick bra. Nu jobbar jag torsdag och fredag och sedan är det helg då jag ska plugga igen. Sedan är jag inne på min absolut sista vecka på praktiken. Ursch. Vill inte tillbaka och plugga på universitetet, jag har lärt mig mycket mer på praktiken än av böckerna.

Vi ses!

​Glömde ju att nämna att vi hade finbesök i helgen av Janu och Ludde! Matilda var även här tillsammans med sin familj så vi hann inte träffa henne så mycket. Jag jobbade fredag och måndag, så Cijade fick spendera mer tid med killarna än mig. Vi hann göra alla turist saker man kan tänkas vilja och samtidigt ha väldigt roligt. Vi hann med Camden market igen och herregud vad jag och Cijade hade missat på den. Vi insåg ju inte alls att den var så stor senast vi var där, haha! Så nu måste vi två tillbaka dit och shoppa. Supermysigt var det att ha lite sällskap här hemma och huset fullt. 

Likes

Comments

Glad påsk på er!

Hjäääälp vad tideb går fort nu!!! Får panik! Måndag och tisdag jobbade jag kväll, alltså 14-22:30 vilket var kul att prova på. Väldigt mycket lugnare på kvällen, så jag tyckte mest att det var tråkigt, haha. I onsdags följde jag med en klient till CGL (Change, Grow, Live) vilket är typ ett ställe där dem har en mentor som de kan prata med om sitt missbruk, om de försöker sluta bli stöttade och få medicin utskrivet och så vidare. Var kul att se hur deras arbete är, vilket var rätt likt vårt förutom att det känns som att de kan öppna upp sig mer till dessa personer än oss på hostlet. Vilket är jättebra!

Igår var jag ledig, jag skulle träffa Matilda som är på besök över helgen. Janu och Ludde kom också igår så nu är vi nästan hela gänget här! Ska bli skönt att hänga och bara umgås i helgen. Idag jobbar jag dock men ikväll ska vi alla ses, det ska bli super.

Vi hörs! 🐣

En härlig tb från Östersund med gänget

Likes

Comments

Hej på er,

Söndag, vilket betyder att det är slutet av veckan och oj vilken vecka det blev. Det var kalla kårar som spreds över kroppen när jag läste att en lastbil hade kört in i Åhléns i fredags, mitt i Stockholm. Den gatan som förmodligen flest människor promenerar på i Stockholm. En fredag och klockan var tre på eftermiddagen. En sådan tid på dugget, då vem som helst kunde gå runt på stan. En förälder, ett syskon, ett barn, en vän. Det var en maktlös känsla, att sitta på mitt rum i London och inte kunna göra någonting. Det enda jag kunde göra var att följa Aftonbladet direkt och höra att mina nära och kära var i trygghet. Hela helgen har jag haft en tung känsla över mig. Hur kan jag hjälpa till här ifrån? Vad ska jag säga till min vän som var i stan under den tiden? Vad ska jag säga till familjen som förlorade ett barn och en familjemedlem? Hur hjälper man en person som blivit utsatt för sånt man aldrig ska behöva uppleva?

Det är gånger som denna jag blir mer och mer säker på vad jag vill göra i framtiden. Jag vill hjälpa människor. Jag vill göra en skillnad. En upplevelse som denna kan bryta ner en person helt innan det bygger upp en. Vissa återhämtar sig aldrig. Vissa söker inte hjälp när dem behöver den. Vissa kommer aldrig mer att kunna gå på Drottninggatan igen. Att en så ond händelse förstör så många liv. Men samtidigt enar så många människor.

Det är ofattbart för mig som sitter i mitt rum, i England att se hur mina vänner lägger upp bilder från stan idag. Att förstå att det är i min hemstad tusentals människor har enats och sörjer tillsammans. Se blommor, ljus och främlingar stå hand i hand. Det är som att mitt i den mörkaste tiden, så finns det ett ljus. Människor som enas till ett. Människor som öppnar upp sina hem för främlingar, människor som kör främlingar hem, för lokaltrafiken är stängd. Mataffärer som bjuder på mat till barn. Främlingar, som för en gångs skull inte visar en främlingsfientlighet, utan kärlek och värme till varandra. Mina tankar går till de förlorade, deras anhöriga och alla individer vars liv blev evigt förändrade efter denna dag.

Idag är jag en stolt Stockholmare. Tack Stockholm och Sverige, för att ni visar precis hur det ska gå till när tragedin slår till. Ni är fantastiska och jag är så stolt.

Likes

Comments

Halloj!

Redan mitten av veckan, det är läskigt hur snabbt tiden flyger förbi här... igår fick jag en ny klient som jag och Billy tillsammans ska arbeta med. Klienten är inte den lättaste att handskas med, då hen har en hjärnskada och lider av kortminnesförlust. Tänker verkligen på Doris i Hitta Nemo när jag arbetar med klienten. Igår tog jag hen till Specsavors för hen behövde nya glasögon. När vi väl kom tillbaka så frågade klienten mig resten av dagen när nästa möte var, hur det hade gått idag osv. Så det lär bli intressant idag och se om hen ens kommer ihåg att jag arbetar med en, haha! Mitt mål för dessa tre veckor är att klienten ska komma ihåg mitt namn. För när vi pratade med Billy, så kom hen ihåg mitt namn men när jag frågade klienten 5 minuter senare hade hen glömt det, haha. Det ska bli en rolig utmaning :-) Det coola med klienten är att hen har långtidsminnet, så hen kommer ihåg allt för flera år sedan. Bland annat har hen varit i typ hela världen, det enda landet jag hade varit i, som hen inte hade varit i, var Etiopien! Då blev hen avis, haha!

Idag är en vanlig dag och imorgon ska jag och Billy tillbaka till domstolen och perukerna. Ska bli spännande att se vad som händer i morgondagens fall. Känns så tråkigt att jag förmodligen inte kommer vara här när det gäller... men vad ska man göra? Det kommer bli tufft att släppa Spring Gardens och alla klienter. På något sätt har dem alla påverkat mig på varsitt sätt. Det är en häftig känsla. Men också jobbigt att då behöva släppa allt och lämna organisationen. Mina tankar går redan i avslutningsfasen, jag får inte glömma att njuta de sista veckorna istället!

Kram

Likes

Comments

Godmorgon på er!

Förra veckan lyckades jag inte vara jätte aktiv här på bloggen, jag hade allt för mycket annat i huvudet! Det intressanta förra veckan var ju självklart Brighton som jag åkte till på torsdag morgon med mina arbetskollegor. Vi skulle ha samarbetsövningar och en dag ifrån hostlet. Det var skitkul och efteråt stannade alla och vi gick till en pub och var där i flera timmar. På fredagen kom Cijade och vi hade verkligen tur med vädret!!! Stod att det skulle regna både fredag och lördag, men det var jätte soligt och varmt. Vi satt på stranden fredag-söndag och bara njöt av värmen och lyssnade på vågorna. Så sjukt lugnande. Åker man till England i en vecka eller så rekommenderar jag Brighton starkt! Kändes som att vi åkt och hamnat i Spanien eller något! 😍

Idag skulle jag och Billy egentligen till domstol igen, men dem hade ingen som kunde täcka hans skift. Så vi får gå på torsdag istället. Tycker så synd om min klient som är där helt ensam och ingen finns där och stöttar... 😩😔 jaja vad ska jag göra.

Kram

Åh vill så gärna tillbaka redan idag!!!

Likes

Comments

Hej på er!

Crown court var spännande! Det gäller att man har tålamod i domstol, vilket jag inte har. Det var mycket in och lyssna och sedan gå ut och vänta på deras svar och sedan in igen och så vidare.

Vi fick inte vänta jättelänge innan vi kom in första gången, då var det allmänt snack om att få ihop fallet. Eftersom klienten tyvärr redan är omhändertagen av polisen, så hann vi inte träffa hen, mer än att vinka. Vi fick gå ut och vänta ett tag och sedan komma in igen då de diskuterade att hen har flera fall som ska upp i Crown Court. Klienten fick säga om hen ansåg sig vara skyldig eller inte skyldig till två fall, där hen varit aggressiv mot andra individer och hotat dem. Efter tredje eller fjärde gången vi var inne ville de att Billy skulle gå upp och berätta om hur klienten engagerat sig på hostlet. Tack och lov nämnde han inte mig, så jag slapp gå upp. Jag tror helt ärligt att jag skulle ha svimmat på plats. Han fick svära eden och sedan prata inför domare, advokater och så vidare om hur klienten har betett sig hos oss. Snacka om att jag inte hade klarat det haha.

Det var en så obehaglig känsla att sitta framför en domare, där flera hade peruk och rock på sig (precis som på tv, haha) och behöva resa sig för domaren, buga när man gick och så vidare. Till och med jag var nervös av hela stämningen så kan inte tänka mig hur nervös min klient var... stackarn. Nästa vecka ska jag och Bills tillbaka till Crown court två dagar, då nästa fall är. Beroende på om klienten erkänner sig skyldig eller inte, får vi se om det blir rättegång eller fällning.

Det känns lite konstigt att sitta och lyssna idag och vara på den skyldiges sida. I Östersund när jag gick på en domstol, så kunde jag inte förstå hur en person som misshandlat någon fick gå fri. Nu hoppas jag istället att de ska se att min klient har haft en tuff barndom och behöver komma på rätt spår i livet och inte en fängelsedom. Fängelse är inte alltid rätt om man märker att det inte funkar. Ibland kan en individ bara behöva komma på rätt spår i livet och ha rätt individer omkring sig som lyfter upp en, istället för att bryta ner en.

Likes

Comments