Hej!

I veckan som var har jag fått äran att rida den här fina Nordisen. Emma som vanligtvis rider honom var en sväng utomlands och då var hon gullig som lät mig hålla igång honom lite medan hon var borta. Så kul att jag fick förtroendet nu när Anton inte rids.

Loman är en superfin nordis med många fina kvalitéer. Han har en fantastisk gång och är så vacker att titta på. Men han har mycket mycket energi och kan lätt bli springig och stark. Det gäller att omvandla energin så att han använder den rätt. Men han är så snäll och go och jag tycker ju om hästar som går själva.

Jag bjuder på några få bilder och en kort film där Loman jobbar lugnt och avslappnat i en lite lägre form, utan tryck och flashig trav. Trots det rör han sig lätt och ledigt och vackert. En fröjd att sitta på när han verkligen är med en.

Dom kommer få en mycket rolig framtid ihop!

Jag behövde verkligen komma upp i sadeln i veckan. Hela min vecka har varit så jobbig för mig och jag har varit så låg, vilket jag fortfarande är. Det kändes bra att lova Emma att jag skulle rida så när jag väl kom till kritan blev jag tvungen att tvinga mig själv ut till stallet och upp i sadeln. För all tid i sadeln gör allt i livet lite lättare även om det känns tungt att väl ta sig dit.

I söndags red jag och Loman dessutom ut med Sara och Sune. Helt kravlöst men en hel del trav. Vi fick fantastiskt väder och kvällen var verkligen perfekt och magisk. Som jag behövde det här för att få mer energi. Nu ska jag försöka resa mig upp igen och fortsätta stå på mina svaga ben veckan ut.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag har vi varit ute på en kvällstur i cirka 45 minuter. Jag bara räknar ner nu tills jag får sitta i sadeln igen. Bara 6 turer till.

Som tur är kommer jag rida lite ändå den här veckan. Jag har ju fått turen att rida fina Loman så det blir spännande och kul!

Nu ska jag hoppa i säng så jag är pigg imorgon och så att det blir snabbare morgon! Godnatt på er! 😃

Likes

Comments

I måndags var jag iväg med Sara och Emma till Mälarkliniken i Sigtuna. En ganska lång resa för oss som tog ca 2 timmar 45 minuter enkel resa. Men det är så skönt att Anton är van att åka och gör det så fint. Det var skönt att ha sällskap med sig så att tiden gick lite fortare och det är självklart alltid tryggt att ha någon med.

När vi kom dit fick vi ett mycket proffsigt bemötande med mycket trevlig personal. De gick igenom Anton noggrant och vi var där i cirka två och en halv timme innan vi blev släppta för hemfärd. De gick igenom Anton både högt och lågt och vi longerade honom ett flertalet gånger så jag verkligen hann få fram det som jag har sett och upplevt hemma vilket var skönt.

Jag hade lite otur först på morgonen då Anton oturligt klivit på skon så att den böjt sig vilket självklart påvisade en aning hälta i höger fram. Men de hade suverän hjälp på plats så en hovslagare drog av skon och kunde konstatera att det smitit in en sten mellan skon och hoven. Han fixade skon och slog snabbt och smidigt på den igen så att vi kunde få en rättvis bedömning vid hältutredningen. Det var sån lättnad, när vi ändå åkt så pass långt.

Veterinärerna hade lite svårt att sätta fingret på Antons problem. Det var mycket som gick ihop och tog vi och bedöva ena stället så framhävdes ett nytt problem. Han hade lite småproblem på flera ställen men det var absolut inte i den grad som han tidigare har behandlats för som tur är. Han tror att Anton är en riktig krigare och kör på ända tills han går över tröskeln när det verkligen inte går mer. Men vi hade tur som upptäckte det här i ett tidigt skede trots allt. Det var upp till 3 veterinärer som kikade på Anton. På ultraljudet kunde vi i all fall konstatera att han hade två inflammationer i båda sina bakknän så jag hade rätt att problemet satt bak och högt. Trots att vi bedövade så försvann dock inte problemet till 100 % även om det blev mycket mycket bättre.

Vi har nu börjat med att behandla knäna eftersom det var den största branden för dagen att släcka. Jag kommer att åka tillbaka om två veckor och se hur han har svarat på behandlingen och därefter får vi se om de andra problemen försvinner med det. Annars fortsätter vi att felsöka vad det är som han blev dålig av. Inflammationer kommer ju från en överansträngning men det behöver inte möjligtvis vara träningen i sig. Det kan ju vara SI-leden, höft, rygg, underlag, träning i kombination med något, patella osv. Veterinären trodde dock inte på att det är något som jag har orsakat vilket känns otroligt skönt att höra för min egen del. Jag får självklart annars en stor ångest om man själv skulle ha utsatt sin häst för det. Även om det självklart inte går att bevisa.

Nu blir det rehabilitering och ett par dagar med behandling av metacam och sedan hoppas jag på bättring vid återbesöket. Jag ska göra allt jag kan för att få reda på vad det är. Fråga tusen frågor till veterinären. Men det var så skönt att få ett kvitto på att min magkänsla pekat rätt denna gång. Jag känner även fullt förtroende för veterinärerna som verkligen var stjärnor när vi var där. Så fort jag får mer klarhet i vad det är så blir det behandling direkt, vad det nu kommer att innebära om det blir en annan typ av träning, skoning, djupvågsbehandlingar, kiropraktik med mera. Det får diagnosen avgöra.

Anton fick i alla fall MVG i uppförande och han visade en fantastisk sida som veterinärerna gång på gång berömde oss för. Han är ju fantastisk min lilla häst! <3

Jag hoppas bara att jag snart får dansa omkring med Anton igen. Men det viktigaste av allt är att han blir helt bra. Och det får ta den tiden som han behöver! <3

Foto av bästa Emma Johansson.

Likes

Comments

​God eftermiddag allihopa!

Det är äntligen fredag! Jag känner mig trött och sliten och fredagen kommer inte en dag för tidigt. Jag skulle ha varit i Örebro i helgen för att tävla egentligen men det är ju självklart avanmält som ni vet. Jag har med andra ord ingenting inplanerat. Skönt!

Jag ska försöka att bara ta det lugnt och samla ork och energi till nästa vecka som kommer vara väldigt känsloladdad för mig. Förhoppningsvis hinner jag bli klar med lite beställningar också! Det blir lite terapi istället för ett måste när jag kan göra det i min takt.

På måndag är jag ledig och åker med Anton till veterinärkliniken och på fredag nästa vecka är jag också ledig eftersom då är det exakt 3 år sedan olyckan då jag förlorade min Markus! Jag hoppas på att jag åtminstone kommer att kunna hålla mig ganska stadig på benen och jag är jätte tacksam att det är på fredag nästa vecka så att jag har helgen efter på mig att ta igen mig och resa mig upp igen. Nog med dystra tankar, det är fredag! 

Bilden ovan är projektet jag håller på med nu. Förhoppningsvis blir den klar redan ikväll, annars blir den definitivt klar tills imorgon. Jag tror att den kommer att bli fin! :) Ska ni göra något roligt i helgen som ni planerat? Eller blir det något spontant? :)

Likes

Comments

På måndag bär det av till Mälakliniken.

Efter vår MSVC start i Smedjebacken fick Anton gå ett par lungna turer i skogen i skritt rakt fram. Jag ville att han skulle få ta det lite lugnt efter två helgers starter med blandat resultat. Jag ställer sällan av hästen helt eftersom de ska få gå av sig eventuella slaggprodukter och träningsvärk. Aktiv vila med andra ord. Jag kände ingen skillnad på honom då. Men först på onsdagen efter när det var dags att jogga igenom honom i kroppen lite lång och låg i alla gångarter och jobba de där nödvändiga övergångarna så märkte jag att något inte kändes bra.

Till en början när jag joggade honom kändes han mjuk och fin, men efter ett tag kände jag att han börja stå emot trots att det bara var ett oerhört lätt men gymnastiserande arbete. Jag hoppade av och skrittade honom för hand.

Dagen efter så valde jag att ta ut honom på lina för att kunna se honom från marken. Första varven visade han ingen som helt tendens till motstånd eller ojämnhet. Men sedan helt plötsligt såg han jätte halt ut bak. Han böjde inte igenom hasen och tog kortare steg. Han hoppades dessutom lite jämfota bak och nästan studsade några gånger och markerade att det inte var bra när jag försökte få honom att röra sig mer framåt. Han tog gärna till galopp istället för trav. Så min känsla är att det sitter högre upp och inget som markeras lågt.

Anton har nu fått vila och tid för klinik är inbokat. Tankarna går såklart i ett och jag försöker tänka på vad det kan vara, en muskelbristning, ett snett bäcken, någon låsning, någon inflammation, funderingarna är många. Just nu så försöker jag koppla bort det och inte oroa mig själv så mycket vilket man alltid gör ändå, men svaret får jag ju förhoppningsvis på måndag och först då kan jag besluta hur jag ska lägga upp fortsättningen.

Jag hoppas bara på att han blir frisk snart och att det blir en kort konvalescens. Han blir inte så rolig att hantera och han springer och härjar bara mer i hagen när han inte får gå. Han tränas ju ändå 6 dagar i veckan. Men mest hoppas jag att han bli frisk så jag slipper får se honom haltandes:(

Håll alla era tummar och tår att det inte är något allvarligt! <3

Likes

Comments

Råkade bara klicka hem ett sånt här schabrak. Så snyggt! Jag är ju helt såld i schabrak och de bara växer på hög. Men vad gör det. Anton kommer att bli så fin i det och jag hoppas att jag kan inviga det när jag åker och tävlar igen om drygt en vecka :D

Jag har ju några andra schabrak redan från Equito som jag fullkomligt älskar. Så jag behövde ju faktiskt ett till vitt tävlingsschabrak så att jag kan variera lite ;)

Likes

Comments

I söndags kom jag hem med blandade känslor. Det går verkligen upp och ner för oss nu. Förra helgen kom jag hem med en seger och på söndagen skrapade vi endast ihop 59,8%. Nu var det ju bara vår andra MSV start som vi gjort så jag får inte glömma bort att vi är helt nybörjare på den här nivån och har inte rutin i dessa program riktigt. Men självklart måste jag ju analysera vad som gjorde att jag vann helgen innan och varför jag fick så dåligt resultat i helgen.

Anton var ganska fin på framridningen och kändes ganska ridbar om en något tung så vi behöver verkligen lägga in en stöt nu på att arbeta honom mer självbärig, speciellt i alla övergångar neråt. Men han kändes fantastiskt fin emellanåt i både traven och galoppen. Och galoppen gav mig rysningar från och till. Emma hjälpte oss på framridningen och Anton blev faktiskt väldigt fin.

Inne på banan så slutade Anton att ställa upp för mig på ett väldigt oschysst sätt. Vi red in i en fin rak linje på uppridningen, gjorde en fin halt och jag kände att det här kunde bli bra. Första problemet kom att Anton inte tänkte trava ur halten, så där fick vi låga poäng. sedan kom missarna på löpande band. Anton förekom mig i varje övergång neråt och bröt av ca 5 meter innan rätt punkt. Ur ryggningen tog han till galopp, och eftersom jag fick rida ihjäl mig för att ens få honom framåt så var ja så sjukt trött att jag missade en väg och fick börja om och ett avdrag för felridning blev resultatet av det. Något som jag helt får ta på mig själv. Tråkigt att Emma skulle få se oss i sämsta möjliga form när hon slitit så fint för att få mig att rida på framridningen. Visst kunde jag ha gjort saker mycket bättre en jag gjorde men jag tycker att Anton hade kunnat ställa upp mer för mig en vad han gjorde. Det var ju inte så jag ville visa upp oss. I ena slutan gick han till och med in i balanstrav/passagetrav och travade inte alls framåt så vi fick en 4,5. Det blir ett hårt slag när det är koefficient.

Allt var ju verkligen inte dåligt heller. Trots många missar så gnistrade Anton till också. Han fortsätter med att få 7 på mellantraven och han hade stadigt med 7or i princip hela galoppdelen och fick någon 7 på en volt i trav osv. På något sätt kändes det ändå inte svårt att rida programmet i sig trots att jag fick kämpa mig blå. Kan låta konstigt.

Därför kom jag ut skrattandes, mest för mitt egna misslyckande, att det var så dåligt men också för att jag red fel vilket aldrig händer. Men självklart skulle det ske när jag hade min tränare på plats och en stor vänskapspublik. Säkert påverkade det mig mentalt mer en vad jag tror.

Nu är det i alla fall gjort. Det är redan glömt och vi blickar framåt till nästa MSV start om två veckor. Nu ska vi verkligen träna på att tävla. Vi har fortfarande hela tävlingssäsongen framför oss att uppnå mina mål för året. Nu ska jag hem och konsekvent träna med Anton men mest av allt ska jag träna mig själv mentalt. Jag ska försöka se bra sakerna ur de dåliga och lära mig av det. Jag identifierade en hel del saker som måste bli bättre och det var ju en vinst i sig.

​Bjuder på några ovisade bilder från förra helgens start och vinst från Åsebo. Den övre bilden är tagen av Emma Johansson och De två nedre bilderna är tagna av Li Sjöstrand.

Mitt fokus ska inte ligga på det som var dåligt. Det ska ligga på det som faktiskt var bra. Jag ska ta vara på det och lära av det. Winners never guit and quitters never win.

Nu har jag ju visat alla att vi kan ha riktigt dåliga dagar också! Så nu kanske jag inte har lika stor press på mig att prestera på nästa tävling! Allt som är bättre nu är ju bara en bonus hehe! Som sagt har jag många saker som jag själv också vill jobba med. Speciellt när jag sitter ner i traven. Jag vill bli kvickare och effektivare i min ridning så att Anton inte har utrymme till att smita undan. Så det blir hårdkörning för både mig och Anton nu! :)

Likes

Comments

Hej på er!

Hoppas att ni alla har en fin onsdag.

Igår kväll så satt jag och målade en del beställningsjobb så jag tänkte passa på att visa en ovisad beställning som blev klar för någon vecka sedan. Jag tycker att den blev vacker i färgerna även om den här bilden inte riktigt gör den rättvis. Den har nämligen koppardetaljer så den skimrar super snyggt i vissa vinklar och ljus.

Jag har nu kommit till ett jätte svårt beslut om att inte ta in några nya beställningsjobb för tillfället. Jag älskar och måla och jag blir så otroligt rörd över alla som ger mig positiv feedback och beröm för det jag gör, för alla som visar intresse och gör beställningar hos mig. Men jag har tyvärr tagit åt mig alldeles för mycket just nu så jag har en hel lista med beställningar som tyvärr inte hunnit blivit gjorda ännu. Just nu vill jag bara lägga tid på dem så att deras ägare får de så snart som möjligt och att jag själv slipper stressa ihjäl mig. Tyvärr så har denna stress gjort att jag tyvärr tappat lite ork och glädje i det och därför behöver jag tagga ner och försöka hitta det igen.

Det är inte lätt att hinna med ett heltidsjobb, åka direkt efter jobbet för att fixa stallet och rida, åka hem och vara med katten, duscha, laga mat och göra de andra nödvändiga hemmasysslorna. Jag är oftast inte klar försen kl 21 på kvällen och då finns oftast inte tid eller ork att måla eller rita. Nu har jag äntligen börjat få lite inspiration igen och därför har jag tagit det här beslutet. Dels för att jag vill att alla mina kunder ska vara nöjda men också för min egen skull och min hälsa.

Jag kommer självklart att säga till igen när jag har möjlighet att ta in nya beställningar men jag kommer inte att stressa. Och när jag väl tar in nya arbeten, ska jag ta in lagom mängd! :) Jag hoppas att alla kan förstå mitt beslut ändå. För jag känner att det har blivit för övermäktigt att hantera.

Kram på er!

Likes

Comments

Igår var det en ledig måndag. Så välbehövligt efter en dag med tävling. En tävling som inte alls gick bra. Tänk vad snabbt det kan vända. Jag tänkte slänga ihop ett par rader om det senare faktiskt. Det är ju trots allt en del av utvecklingen efter vägen och jag fick många nya grejer att träna vidare på. Det gäller att se något positivt ur det negativa :)

Jag gjorde faktiskt ingenting mer en att se på lite film och spendera lite kvalitetstid med katten och min familj. Sedan var jag iväg en sväng och tvätta bilden och sedan red jag ut en sväng i skogen. Skritt rakt fram, helt kravlöst i underbart vårväder. Jag fick tanka lite kraft och energi!

Likes

Comments

Här kommer en kort film ifrån söndagens tävling. Nedanför ser ni även omdömet som vi fick ifrån domaren som dömde. Man blir lite extra glad att läsa vissa domares kommentarer. Jag håller med det hon skriver om eftergiven och självbärighet, något som vi jobbar med varje dag då Anton har lätt att gå något på spänning i vissa moment, speciellt på tävling där han inte riktigt blir igenom i kroppen. Men jag blev lite extra lycklig och glad över att hon ser fin potential i oss och det ger en verkligen motivation att fortsätta att träna på och det ger också ett kvitto på det vi jobbat på hitils.

"Elegant, rörlig häst som

behöver bli mer eftergiven och självbärig.

Finns fin potential. Lycka till!"

Det var även fantastiskt roligt på tävlingsplatsen då det kom fram flera personer och berömde oss och var intresserad av Anton, vem som har fött upp honom, vad han har för stam osv. Självklart passade jag på och gjorde lite bra reklam för hans uppfödare som jag själv köpte honom ifrån.

Det var även en kvinna som kom fram till mig som berättade att hon tyckte att det var väldigt roligt att få se Anton som dressyrhäst. Hon kände igen honom sedan tidigare då hon kände tjejen som red och tävlade Anton i hoppning. Fantastiskt roligt att det ändå finns de som kommer fram till en och delar med sig. Man blir så otroligt glad.

Ridsporten i sig är ju väldigt omtalat, en smula snobbig, och det är mycket tal bakom ryggen på folk men ridsporten är också väldigt vacker. Jag själv älskar att dela med mig av mina positiva tankar om ekipage, kanske inte så mycket på tävling då jag är så fokuserad själv men grattar självklart mina bekanta som det går bra för. Jag ska faktiskt ha den här känslan med mig nästa gång, utmana mig själv kanske att gå fram och berömma någon lite extra, gärna någon jag faktiskt inte ens känner. Jag är ju mest peppande för dom som står mig nära och tävlings och träningskamrater. Men det är absolut något jag ska försöka utveckla! :) För finns det något bättre en att ge någon ett leende på läpparna!

Likes

Comments