View tracker

Nu är min pälsboll äntligen klippt igen. De senaste träningarna har han varit så svettig. Mycket beror ju såklart på att han verkligen använder hela kroppen nu när han arbetar men mycket har också haft med pälsen att göra. Han var ju hårigare nu en när jag klippte honom första gången för drygt en månad sedan :) Vi får väl se hur många gånger jag behöver klippa honom i år men förra året så räckte det med två gånger så jag hoppas på det i år igen. Det är ju ganska drygt att klippa en hel häst med huvud och ben och allt. Men det är det värt eftersom det är snyggast enligt mig ;)

Som en liten avrundning på denna fredag så får ni även den här bilden med ett otroligt starkt budskap enligt mig. För att komma framåt så måste man våga utmana. En stor anledning till att jag har kommit dit jag är idag då jag får några år sedan begränsades av min mentala spärr, att våga misslyckas!

Hoppas ni får en trevlig fredag allihopa! Har ni något önskemål som ni vill läsa om så lämna gärna en kommentar, eller varför inte sätta rubriken ? :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Alltså den här hästen! Han kan gå huuur långt som helst. Titta bara på videon. Han gör allt och lite till för mig och han tar i så han spricker. Vilken guldprins. Idag dammade vi av vårt snygga Dyón kandar också och som han dansade. Det blir helt klart fler dressyrpass på med kandaret framöver. Jag ska snart försöka att fixa lite bättre bilder och filmer på oss också. Det blir inte alltid så bra kvalité när man ställer upp mobilkameran emot läktarkanten för att filma. Men det är så värt att göra det när hästen dansar såhär. Det är ju inte alltid man har kamera med sig när hästen väl är klockren! :D

En idag undrar folk hur det kom sig att jag köpte en hopphäst fast jag ville ha en dressyrhäst. Men det var som hans uppfödare sa, "ni passar som handen i handsken". Då kan man ju göra allt tillsammans bara man har viljan till det! Tack Anton för att jag får uppleva det här med dig. Du gör så att mina drömmar går i uppfyllelse! <3

Likes

Comments

View tracker

Hej!

I tisdags var jag iväg på träning med Anton till Vika för bästa Emma. Jag hade sen en tid tillbaka fått i uppdrag att måla av min tränare med hennes häst. Men eftersom jag inte har tränat på ett tag så har de inte blivit av att jag kunnat lämna tavlan till henne. Så i tisdags så överraskade jag henne med denna tavla och om hon blev glad. Jag blev alldeles varm och glad i hjärtat att kunna få någon så glad. Det kändes som att det var mitt sätt att tacka Emma för allt som hon har gett till oss.

Inte nog med det fick jag ett stort gensvar från många andra följare till Emma och det har rasat in beställningar nu. Stressigt, men jätte roligt! Jag är så lyckligt lottad att jag har det här som en hobby och det finns verkligen inget roligare en när en nöjd kund kommer till mig och säger hur glada de är för presenten eller tavlan som de själva beställt!

Helt underbart! Nu ska jag bara försöka hinna klart med allt som måste bli klart innan jul! :)

Likes

Comments

Hej på er!

Eftersom vi snart går in för det nya året och jag fortfarande lägger plan för hur mitt år 2017 kommer att se ut så tänkte jag blicka tillbaka hur det har sett ut under året för mig och Anton. Dels för att det är bra för min egen del att se vad som faktiskt har hänt på det här året men också för att det kanske skulle vara rolig läsning för er antingen som en ren påminnelse eller också för er nya läsare som kan tycka att det är lite roligt att få se,

so here we go!

Januari

Under Januari månad så fick jag och Anton en helomvändning, han började utvecklas något otroligt. Min springiga lilla ponny blev en pampig storhäst:)

Februari

Under Februari fick jag frågan om att få vara med i Dala Dressage utvecklingsteam för att vara en utav flera satsande ambitiösa dressyrtjejer för att pusha och stötta varandra för att komma framåt och må våra drömmars mål. Så glädjande att tillhöra detta inspirerande gäng! :)

Anton Började dessutom bli finare i kroppen och gångarterna blev större och luftigare ju mer styrka han fick.

I februari gjorde vi dessutom vår första start för säsongen. Vi startade en LB:3 där vi hamnade på en 3dje plats. Så vi startade säsongen på bästa sätt. Vi debuterade även att starta en LA:4 alltså LA på lång bana och regionalt. Anton var dock väldigt trött så vi skapade ihop 60,2%.

Mars

I Mars så tränade vi på, Anton blev ihopsläppt med en ny hagkopis som han älskade. Vi var även ut och tävlade med väldigt bra resultat.


Första starten i mars blev en LB:1 i Svärdsjö. Anton hade två riktigt stora missar som drog ned resultatet. Jag blev överlycklig att vi ändå skrapade ihop 65%. Under hela förra säsongen kämpade vi att rida över 62-63 % så jag var lycklig att få protokollet i handen även om vi inte blev placerade. Vi slutade dessutom att starta två klasser när vi är ut och tävlar eftersom Anton blir så trött i andra klassen.

​Strax därefter åkte vi till Avesta för att tävla. Vi red ännu en LB:3 regionalt mot bra startfält där jag och Anton slog personligt rekod på regionalnivå och på långbana där vi tilldelades 67,88% och en fin femteplats i riktigt bra startfält trots att Anton för dagen var något spänd vilket också stod i protokollet.

Efter denna start lossnade det verkligen för mig och Anton tävlingsmässigt. Vi började tävla och rida på procent som jag bara kunde drömma om att vi skulle göra. Strax efter det här startade jag och Anton i Ludvika, en lokal LB:1 där vi skrapade ihop hela 69,1% och vann klassen. Det blev dessutom dubbelglädje då Sara kom två och Emelie red ihop en tredjeplats. Trippel seger för Daladressage tjejerna kan man säga! Det var också första tävlingen som jag och Anton åkte på helt själva! :)

April

I April fortsatt vi att träna flitigt för Emma. Snön smälte och vi kunde gå ut och börja träna på utebanan:)

Jag fick även nypa mig i armen när vi fick besök av Charlotte Haide-Bondergaard och Minna Telde som hade en clinic här i Dalarna. Jag fick förfrågan om jag ville träna för Rasmus Haid-Bondergaard vilket jag också gjorde, och vilket fantastiskt träningspass vi fick! :D

Senare åkte vi även till Gagnef för att tävla där vi startade en LB:1 på hela 71,4% och därmed spräckte jag 70 gränsen. Inte nog med det så red vi hem segern i klassen och vi vann vårt första segertäcke tillsammans! Vi startade även LA:1 klassen där Anton var tröttare och jag gjorde en felridning, men ändå skrapade vi ihop 70,9% och tog hem vår första placering i LA vilket blev en fin tredjeplats med två andra Daladressage ryttare framför mig.

Under April var jag och Anton även igång med hoppträningar. Vi hoppade bland annat studs på 90 cm vilket jag aldrig trodde att jag skulle överleva. Men Anton gjorde det lätt och med glädje. Jag fick även möjlighet att ställa ut och sälja tavlor på Norells, vilket sålde slut direkt, så kul! :)

I slutet på April så hände det mycket både med utvecklingen och med Anton kropp, han växte på sig och blev mer maffig. Duktiga Ida Wallberg var ut och fotograferade oss.

Maj

Under maj månad så fokuserade vi mycket på att rida ut, stärka banden mellan oss och bara mysa med våra underbara stallkompisar. Det här lade också grunden för att allt gick bättre för oss träningsmässigt även om tävlingsresultaten hade en liten dipp.

Anton och jag fortsatte att hoppträna och vi anmälde oss till vår första lokala hopptävling tillsammans,

Anton fick sina tänder raspade och alla i stallet passade då på. Vi satt och umgicks och beställde pizza och bara mös! :)

Anton och jag kom sedan till start i hoppning. Vi startade en 70 cm och en 80cm clear round. Vi red runt två felfria ritter vilket Anton hade kunnat gjort i sömnen. Men det får bli lågt när det är en feg dressyrryttare som är pilot!

Jag och Anton var iväg och startade två LA:4 i Insjön och Hedemora. Båda starterna med dålig känsla. Det visade sig också på procenten då vi landade på 63,87% båda starterna.

Jag och Anton åkte sedan till lövåsen på ridläger för Ricardo Reis med vårt underbara gäng! :)

Juni

Sommarens månad. Jag och Anton tränade på och Han visade återigen storform.

På nationaldagen tävlade vi igen en LB:1 på hemmaplan i Aspeboda där jag även sitter med i styrelsen. Vi slog till med personligt rekord på 72,1% och vi hamnade på en välförtjänt andraplats :)

Jag åkte sedan till Norge på Min semester och Anton fick vila en vecka. Tråkigt nog när jag sedan kom hem var Anton konstigt halt. Vi fick en snabb tid in till klinik där det visade sig två kotledsinflamationer som gjorde att Anton fick vila i två månader.

Juli

Under Juli när jag själv inte kunder rida Anton så var mina underbara stallkompisar så snälla att de lånade ut sina hästar så att jag fick rida lite och hålla mig aktiv själv. Det var ju självklart jätte roligt att få rida lite andra typer av hästar som jag fick lära mig mycket på.

Augusti

I Augusti blev Anton friskförklarad och vi fick äntligen sätta igång igen. Dock tog vi det väldigt försiktigt och red nästan bara ute.

Oktober

I oktober så flyttade jag till Finnbo. Jag lämnade mina goa stallkompisar och var verkligen splittrad. Men eftersom anläggningen där jag stod innan hade verksamhet fram till 20.00-21.00 varje vardag så såg jag inte det som hållbart att komma hem 23.00 på kvällarna och sedan upp och jobba vid 8.00. Men det blev verkligen så bra och jag och Anton trivs så himla bra i nya stallet och hälsa på kommer jag ju göra mer än en gång :)

November

Ni i november har vi bara tränat vidare och vi gjorde som sagt vår MsvC debut på 64,89%.


Det blev en lång men förhoppningsvis lite rolig sammanfattning på vårt år tillsammans. Nu laddar vi för 2017, och jag håller tummarna på att det blir vårt mål och att vi uppnår de mål som vi gärna vill uppnå!

Ha en trevlig helg allihopa! :)

Likes

Comments

Hej på er!

Nu är MSVC debuten gjord. Jag och min mamma och Sara åkte iväg i lördags på årets sista tävling. Eller tävling och tävling, klubben anordnade deras klubbmästerskap och där alla ekipage fick välja vilket program man ville rida för en domare som dömer lokalt regionalt. Det var ekipage från LD upp till och med MSVB. Jag hade egentligen inte tänkt starta något mer för i år men jag såg min chans att få en bedömning innan den riktiga vinterträningen drar igång och för att kunna få prova på och känna på programmet.

Sagt och gjort. Jag och Anton åkte dit och red. Min egna känsla var inte alls bra. Anton stänger mig ute väldigt mycket på tävlingsplats och jag kände att han var så svår att påverka på framridningen. Jag försökte bara rida på honom och få honom framåt och kvick. Emellan åt kändes han kalas fin, men sedan la han i handbromsen igen.

När jag red programmet så kände jag att jag inte hade den där sista bjudningen som jag hade velat ha i honom för att få mer tryck. Så mitt under programmet så fick jag fatta ett snabbt beslut och det blev helt enkelt att försöka lotsa runt honom på bästa sätt och inte tänka för mycket på trycket. Se till att han är lydig och gör skolorna som är i programmet bra. Jag skulle ´ljuga om jag säger att jag var nöjd med känslan, det var jag verkligen inte. Men vi utförde programmet ganska bra med en stor miss som vi fick en 4 för så det kostade oss mycket eftersom det var med koefficient. Däremot resultatet och procenten är jag mer en nöjd med. Vi slutade på 64,9% så 65% i debuten är jag riktigt riktigt nöjd med. Hade vi dessutom inte fått 4 i protokollet utan den siffran som domaren först satt på oss hade vi landat på 66% vilket är sjukt bra för oss!

Efter ritten och lite pepptalk av både mamma och Sara så känner jag mig supernöjd med vår prestation. Det var ju vår första start i medelsvår, en klass som jag aldrig trodde att jag ens skulle kunna rida som barn, det kändes näst intill omöjligt. Hade vi varit ute regionalt hade vi haft ett kval till MSVB. Helt sjukt när jag tänker efter. Nu i efterhand när jag har fått se filmen på ritten så ser det inte alls så hemskt ut som känslan sa så jag blev faktiskt glatt överraskad. Däremot måste jag och Anton jobba lite på att han tappar takten ganska ofta så det blir lite av och på som drar ner på intrycket. Men jag är så nöjd med att vi satt båda enkla bytena och jag fick 7,5 på första bytet. Helt otroligt!

Vilken häst jag har. Nu ska vi satsa stenhårt under träningarna i vinter så kommer vi att gå ut i dessa klasser under våren med förhoppningsvis riktigt gott självförtroende! :D <3

Hard work beats talent, when talent does not work hard!

Likes

Comments

Hej!

Året börjar lida mot sitt slut, så i det här inlägget tänkte jag gå in på målsättning.

Klarade jag målen som jag satte upp för år 2016 och hur ser mina framtidsplaner ut?

Egentligen handlar min målsättning om att utvecklas och så länge som vi har roligt och fortsätter att utvecklas så spelar det egentligen ingen större roll om vi uppnår de mål som jag sätter upp eller inte. Om man inte uppnår de mål som man satte för året så har man oftast klarat andra mål och därför är det viktigt att alltid tänka att målen ska vara riktlinjer och inget krav och måsten. Det finns inga skrivna regler om hur man når framgång och vägen dit är absolut inte spikrak. Därför behöver man ibland byta inriktning för att klara det långsiktiga målet istället för de kortsiktiga.

Men för att göra det enklare och för att veta vad jag behöver sträva efter så ska jag visa er några punkter som jag vill ha som mål för 2017. Fokuset kommer självklart att ligga på träingen och inte resultatet men resultat kommer att komma av träning. Eftersom mitt mål är att utvecklas så är det bra att sätta upp mål för att man ska blicka åt rätt håll. Annars kan träningen ibland kännas som att man stampar på samma ställe. Anledningen till att jag oftast skriver mina mål som tex " jag vill debutera MSV" är för att varje klass innehåller olika svårighetsgrader. LA skiljer sig från MSV då enkla byten tillkommer samt öppnor och slutor, då vet jag att jag behöver introducera och jobba på dessa övningar för att utvecklas. Man behöver ta allt i rätt ordning. Sedan är hästar såklart individer och för att bli bra på något så kan man behöva fokusera på något annat för att till slut få kvalité i det monumentet som man ville utveckla fån början.

2015 satte jag upp mål för vad jag ville prestera under året 2016 och så här såg mina mål ut;

Dressyr:

- Jag vill rida LB på 70% (detta uppnådde vi, med bästa resultat på 72,1%)

- Jag vill rida LA på mer en 65% (Detta uppnådde vi med bästa resultat på 70,92%)

-Jag vill ta placering i LA (Detta uppnådde vi med en 3dje plats som bästa resultat)

- Jag vill debutera LA på långbana (detta uppnådde vi, då vi startade flera LA:4)

- Jag vill debutera MSV (Vi kommer att debutera den 19 november)

Hoppning:

- jag vill debutera hoppning på lokal nivå (Detta uppnådde vi, 70 och 80cm med två felfria rundor)

I år har alltså varit ett riktigt bra år för mig och Anton både tränings och tävlingsmässigt där vi utvecklas något helt otroligt sedan föregående år. Där vi kämpade tappert att ta oss över vår magiska gräns att ens kunna rida över 62-63% i LB klass. Det var näst intill omöjligt. I år har Anton flertalet vinster och hela 5 starter över 70% och då tävlade vi endast under våren då hela sommaren och hösten gick bort på grund av skador. Det är egentligen bara MSV debuten som vi inte har hunnit med ännu, men som tur är så kommer vi nu att komma till start den 19 november om två helger alltså. Jag kommer att gå in100% och jag är så taggad. Inte det minsta nervös faktiskt. Anton har verkligen visat på storform så här i början på vinterträningen. Men det har sin risk att satsa 100%. Antingen blir det flip eller flop men det får allt visa sig. Vi går inte in med inställning att kriga om placeringarna eller så, utan jag vill bara känna att vi gav allt vi kunde för dagen för att få siffror och omdöme på protokollet så vi vet vad vi ska jobba emot till våren när vi ska satsa på att endast tävla MSV så mycket vi kan och få in rutin. Därför kommer vi in på vilka mål som jag faktiskt har satt för 2017:

Dressyr:

- Jag vill starta MSV på regional nivå

- Jag vill rida två godkända ritter i MSVC och kvala till MSVB

- Jag vill rida MSVC på över 65%

- Jag vill ta en placering i MSVC

- Jag vill debutera MSVB


Hoppning:

- Jag vill starta minst 3 tävlingar i hoppning under året.

- Jag vill debutera 90cm

- En dröm vore att få starta på Dalahoppet som jag drömt om sedan jag var liten.

- Jag vill debutera hoppning med omhoppning/tävlingsklass på lokalnivå (ej clear round)


För 2017 så har jag satt ganska höga mål. Jag och Anton vill ju utvecklas och vi gör det i en rasande fart och jag tror absolut inte att det är orimliga mål snarare tvärt om. Nu ska jag bara hinna med i utvecklingen som Anton gör. Men efter att båda mina tränare har ridit Anton nu och jämfört honom med hur han var förra året så tror de båda att jag har en framtida Grand Prix häst om han förvaltas såklart på rätt sätt. Det är helt otroligt att få höra det och känslan att veta att min egna lilla Anton har så mycket kapacitet. Nästan så mycket att jag är rädd att jag inte ska kunna förvalta honom för det som han kan vara lämpad för. Men det får tiden utvisa. Jag har ju trots allt tagit honom dit han är idag och vi fortsätter i samma takt så kanske kanske en dag att vi är där. För hoppningsvis när han är 15-16år :) Sedan är frågan om det blir med mig eller med någon annan.

Jag ska dock försöka att se detta som en rolig utmaning och utmana mig själv hela tiden. Istället för att se det som en press och tyngd på mina axlar. Oavsett om jag och Anton kommer dit eller inte så lovar jag er att vi kommer ha fruktansvärt roligt och vi kommer att lära oss massor på vågen dit. Det är som man brukar säga, satsa högt så kanske man kommer halvvägs. Och jag vet att vi båda kan bara huvudet är med oss hela vägen, då jag tror att det mesta sitter i den mentala biten faktiskt.

Mest av allt är jag ju otroligt glad att jag hittade denna lilla häst. Han gör verkligen allt för mig! Så följ oss gärna under vinterns hårdträning och kommande år så får vi se om vi sätter målen 2017. Men vi börjar nu! :D


If you focus on results, and stop caring about training

you will never get better.

If you focus on getting better, and listen to peolpe who have the result you want,

You will get result!

Likes

Comments

Some horses Will test you, some Will teach you, and some Will Bring out the best in you! ❤️Antrax❤️ #theoneandonly

Likes

Comments

Anton var magisk på träningen igår! Här kommer ett kort filmklipp på honom😍 kan knappt fatta att han är min! Och tänk hur han kommer att dansa efter den här vintern! Jag längtar! 😍

Likes

Comments

Hej!

Nu är det nära för vår MSV Debut. Eller ja, vi har faktiskt tänkt att endast rida en pay and ride i år så någon riktigt tävling är det såklart inte där vi möter andra ekipage. Men för oss är det lika mycket tävling för det då vi tävlar helt emot oss själva och vår gemensamma presentation och procent!. Först trodde jag att vi inte skulle hinna med att starta någon MSV i år på grund av att han blev stående i somras. Sedan anmälde vi oss till en MSVC1 men jag kände att Anton tyvärr inte var tillräckligt igång för att göra sig helt till rättvisa att debutera en högre klass, så vi avanmälde. Nu kom denna möjlighet upp och till en början så tänkte jag strunta i det, men sedan har jag funderat fram och tillbaka och Anton kan alla skolor i programmet och hur bra är det inte att rida programmet, få ett protokoll med omdömen för att kunna ta med sig det in i vinterträningen sen? Helt perfekt enligt min mening. Då har vi hela vintern på oss att slipa på det som vi behöver och sedan gå ut till våren och känna oss mer redo en någonsin.

Jag längtar redan efter nästa års tävlingssäsong där jag ska kriga skiten ur mig själv för att vi ska hoppa upp ett steg till på trappan. Men just nu längtar jag ännu mer efter alla vinter träningar. Det är här vi ska bygga grunden och styrkan och det är ju det som ligger till grund för hur nästa års resultat kommer att se ut! Bring it on, vi är taggade! :D

Likes

Comments

Jag vet att jag nästan bara skriver inlägg om mig och Anton här, oftast glada och trevliga inlägg. Det är ju faktiskt så jag vill ha det. Men samtidigt är jag bara jag. Och när jag har det tufft ibland så är det här ett av alla sätt för mig att uttrycka mig.

Idag är vår årsdag, min och Markus dag. Vi skulle ha firat 6år tillsammans om inte den hemska dagen 2014 hade inträffat! Jag har varit så låg och jag har mått så dåligt och motivation till att göra något eller att rida har varit miltals mil borta, inget konstigt egentligen kan man tycka. Men omvärlden känner inte alls som jag...

Det är ungefär 2,5 år sedan som Markus omkom. Lång tid tycker de flesta. Så långt tid faktiskt att alla konversationer med mig ser helt annorlunda ut idag jämfört med första året.
Förr frågade alltid folk mig, hur mår du? Är allt okej? Vi behöver inte om du inte känner för det! Det har nu istället gått från "fan vad du är stark" "vad glad jag är att du är här" till att istället uttrycka sig, 2 år Caroline borde du inte vara över det nu, finns det inga mediciner du kan få, du äter väl mediciner? Du är ju sjuk gämt, du måste få allt att funka...

Om jag kände mig något Stark för dagen när jag klev upp på morgonen till att bli bemött av detta sjunker min självkänsla ned på botten igen som betongklump ned i asfalten. Caroline du borde må bättre nu du borde vara "klar". Det får mig bara att känna mig misslyckad. Jaha är jag inte normal, är det fel på mig att vara ledsen? Är jag psyko, är jag det?

Ni kan inte förstå hur det är att förlora er närmsta anhörig. Att bli lämnad kvar. Sedan ska ni kliva upp varje morgon och se hur era vänner er familj som ni träffar och spenderar tid med varje dag, går runt och lever de liv som du själv vill ha. Förlåt om jag har svårt att gratta er när ni får barn, förlåt om jag har svårt att gratta er när ni gifter er. Det är för att jag också vill.

Istället får jag höra hur sjuk jag är och jag borde leva mitt liv efter all den här tiden. Finns det ens ett vettigt svar på det? Jag skulle vilja att alla fick gå i mina skor, bära på min ryggsäck. Men bara för en dag så att ni skulle förstå mig.
Varenda gång jag träffar nya människor så kommer alltid frågan, hur är det med dig då, har du pojkvän? Autsh! Tramp på tårna direkt!
Där och då har jag oftast inte svårt, en del säger jag bara nej till och låter det svida i bröstet på, eller så är jag ärlig och berättar min hemska berättelse. Men jag besparar de flesta de eftersom det annars blir dålig stämning. Istället väller det över när jag får komma hem i lugnet i ett tyst rum. Bara där kan jag vara ärlig mot mig själv och grina om jag behöver, för annars är det ju faktiskt fel på mig...


Likes

Comments