View tracker

Hej i värmen! 🌞
Bloggandet har gått väldigt segt senaste tiden och det känns lite tråkigt att jag inte hunnit blogga så mycket som jag skulle vilja. Jag vet inte om jag kanske tillfälligt tappade suget också? Vad gör man när bloggmotivationen tryter?

Jag har försökt skriva ett nytt inlägg flera gånger men har suddat ut, skrivit nytt, suddat ut och ej publicerat. Jag älskar att skriva och oftast så flödar orden fram utan att jag tänker på det. Men ibland så är det precis som att man står fastklistrad på samma plats och inte vet var stegen ska fortsätta. Kanske har det varit lite mycket bara efter att vi flyttade och jag inte fått iordning min efterlängtade kontorsplats än och det blir då också mer komplicerat att ladda över bilder från kameran till datorn dagligen. Jag är med andra ord inte alls lika glad för att blogga med mobilbilder som med kamerabilder även om jag gör det ändå då och då 😉


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Min blogg är ju ganska nystartad och jag tänkte ha en liten frågestund där ni får ställa alla möjliga frågor ni vill till mig som person, mamma, egen företagare etc. Lär känna mig ännu bättre 😃. Ställ gärna fler än en fråga. Skriv frågorna i kommentarer så svarar jag på alla i ett nytt blogginlägg 👍.

Likes

Comments

View tracker

Idag blev det en ny tatuering för mig. Jag har 2 sedan innan. En älva på ryggen och barnens namn på ena handleden.

Jag var SÅ nervös innan för att det skulle göra mycket mer ont på låret än vad jag varit med om innan, men det var faktiskt helt ok. Men sista halvtimmen var tuff då huden redan är så irriterad och det sista ska fyllas i. Men det var det värt.

Nu blev det en elefant på låret med dotwork tekniken som jag blivit helt kär i. Det är också första gången  jag provar på en tatuering med färg. För bara några år sedan gillade jag inte tatueringar alls och ville inte skaffa det själv. Men det har blivit vanligare och vanligare och jag som verkligen uppskattar fina bilder och motiv gillar nu verkligen att även smycka kroppen med det. Kroppskonst 👍

Älskar dessa prickar istället för vanlig skuggning.

Likes

Comments

När vi är så många i familjen blir det mycket frukt och grönt att köpa hem varje vecka. I vårt nya kök har vi en egen liten bänk till bara frukt och grönt och man blir så sugen på att ta någonting varje gång man går förbi 😍.

Tidigare så har vi förvarat alla grönsaker i kylen, alltså även gurka och tomat. Men min mamma gav mig tipset att låta det ligga framme då de behåller smaken mer. Det har jag aldrig tänkt på innan. Dessutom är det himla skönt att slippa dra fram grönsakslådan längst ner i kylen flera gånger om dagen och rota fram det man ska ha. Så att låta det vara framme är en win win situation. Bättre smak och lättare att komma åt 👍

Likes

Comments

När jag var som mest orolig fick jag äntligen  första riktiga ögonkontakten med Thias. Han var då 3 månader och 1 vecka gammal. Då hade han också ett läkarbesök inbokat på grund av att han var så sen med detta.

Efter att jag fick första ögonkontakten med honom så har det bara ökat stadigt och nu kan man inte ens tro att han inte hade ögonkontakt för en månad sedan. Han tittar och ler och reagerar tillbaka. Jag kunde aldrig tro hur viktig en så "enkel" sak som ögonkontakt med sin bebis kan kännas.

När vi var på läkarbesöket på barnmottagningen så sade hon att han är precis där han ska i utvecklingen. Hon förklarade också att det kan vara hans kolik som har gjort att det tagit lite längre tid för honom eftersom han mest skrek eller kämpade med magen sin vakna tid de första 3 månaderna. Då hinner eller orkar inte bebisen med att söka kontakt och utvecklas i rätt takt. Det kan då ta längre tid.

Fortfarande är vi ju inte helt säkra på vad det var som gjorde att det dröjde så, men så länge han mår bra nu så är det inte så viktigt att veta. Det kan även vara synen som tog längre tid att utvecklas. Minnah har ganska dålig syn och det kan ju även han ha. Därför ska det göras en tidigare undersökning på honom vid 2-års åldern än vad det gjordes på Minnah som först fick glasögon strax innan hon fyllde 3.

Likes

Comments

Jag blir mörkrädd idag när jag ser och hör små barn, alltså barn långt innan tonåren som pratar om att de ser för tjocka ut i vissa kläder, att de vill sminka sig tidigt för att vara finare osv. Barn i Julias ålder och ännu lägre. Detta kommer oftast från oss föräldrar när de är så små.

Det är viktigt att vi tänker på vad vi förmedlar till våra barn i tidig ålder angående mat och motion. Går man på en viss diet så tycker jag absolut inte att man ska säga till barnen att det är för att man vill  bli smalare eller gå ner i vikt osv. Då börjar barnen fundera på om det är bättre att vara smalare. Blir man mer omtyckt då? Eftersom mamma eller pappa vill bli det.

När vi motionerar mer så är det bättre att säga att man gör det för att orka mer, må bra osv. Att man vill ha starka ben för att orka gå långt, starka armar för att orka bära och lyfta. Och inte nämna något om utseendet. Då lär de sig att se träning och mat som verktyg till kroppens funktion istället för till utseendet. Det är viktigt att även tänka på vad man pratar om när man pratar vuxna sinsemellan och barnen är i närheten. De lyssnar och funderar ofta mycket mer än man tror.

Eftersom samhället ser ut som det gör idag, med tydliga kroppsideal som präglar och påverkar både flickor och pojkar med sociala medier och vanliga medier osv så tycker jag att det är EXTRA viktigt att vi förmedlar rätt budskap till våra barn för att stärka deras syn på sig själva och sina kroppar. Att vi älskar dem precis som de är och att vi äter och motionerar för att må bra och orka göra saker.

Hur ser ni på detta? Någon mer som upplever att barn idag blir påverkade av vikt- och utseendehetsen i tidig ålder?

Likes

Comments

Med flytten kom lite extra kaos och utan fast internet och utan en bra plats för datorn så har jag (ofrivilligt) fått vänta med bilder och blogg.

Vi har hunnit med så galet mycket under dagarna sedan vi flyttade så jag vet inte ens var jag ska börja. Vi har packat upp och prioriterat kök, badrum, barnens rum och pysselhörnan. Allt för att det vardagliga livet ska fungera. Mitt och Denis sovrum har fått vänta och vi har fortfarande det mesta av våra kläder nedpackade i sopsäckar.

Barnen hade påsklov under flytten och nästan alla dagar gick åt att packa upp men vi hann ändå med ett par turer till Ikea för att köpa saker till barnens rum. Vi har även hunnit med en tripp till hembygdsparken i Ängelholm, en tur till tropikariet i hbg och Colins födelsedag med kalas.

Så fort vi kommit lite mer iordning så vill jag ta bilder på huset, de olika rummen och berätta om våra planer med färg m.m och så hoppas jag på att få massor med tips och inspiration av er som är duktiga på inredning 👍. Jag älskar ett snyggt och inspirerande hem med smarta förvaringslösningar osv men är dock väldigt dålig på att komma på sådant själv.

När vi flyttade hit så trodde jag att det skulle ta lite längre tid för barnen att vänja sig och trivas men de har verkligen trivts från start. De älskar att vi har en lugn liten återvändsgata utanför så att de kan använda asfalten till cyklar, sparkcyklar och styltor. Trots att vi nu har en mycket mindre tomt/trädgård så leker barnen ute minst lika mycket som innan och har massor att göra. Nu har de dessutom kunnat använda sina stora kritor som de gjort både konstverk och hopphagar av :)

(Bilderna är klickbara för att ses i större format)

Likes

Comments

Emma Bolmgren blir mitt första bloggtips 😃

------> @bolmgren

Här har ni en härlig 24-årig tjej som precis blivit mamma till lilla Wilma som föddes i december, samma månad och år som Thias ☺.

Hon skriver väldigt ärligt om sina tankar om småbarnslivet och livet i sig. Jag älskar att läsa mammabloggar där man får en riktig inblick i deras liv vilket man får hos henne ☺.

In och kika: nouw.com/bolmgren

Likes

Comments

Snart 12 år tillsammans, 4 barn, små barn som kräver mycket tid och uppmärksamhet. Hur hinner vi med oss själva och hur hinner vi med kärleken? Den frågan har man fått några gånger och i perioder har man också själv ställt sig den frågan.

Småbarnslivet kan för de flesta vara en stor prövning. Det är inte bara gulligull och mys helatiden. Det kan vara vakna nätter, blöjbyten, sjukdomar, trotsperioder, alla barn vill något samtidigt, det är matlagning, städning, TVÄTT (detta eviga tvättandet)...ja, listan kan egentligen göras hur lång som helst ☺.

Hur klämmer man då in tid för kärlek?

Mitt svar är helt enkelt. Kläm in det i vardagen, i allt 😊. Man kan inte gå och vänta på de få tillfällen man kan gå på restaurang själva eller ta en hotellnatt. Det är ju i vardagen man vill må bra och vara lycklig. En bra grund är viktig. Att ta hänsyn till varandra, samarbeta, dela på ansvaret så inte en står med allt jobb. Visa för varandra att ni SER varandra och finns där. Ställer upp.

När man har en stark grund, inte går och irriterar sig på varandra för små och stora saker så är det så enkelt. Kärleken finns där och man kan krydda den varje dag genom att ge varandra komplimanger, skriva fina och längtande sms när man är ifrån varandra och inte glömma den lilla (men ofta viktiga närheten). En hejdå och hej puss, en lång kram i köket, hålla handen i bilen (när man kan) och ännu mer närhet när barnen sover (där låter jag fantasin flöda och går inte in på detalj) 😉.

Vi försöker få kvällstiden tillsammans. Med tydliga kvällsrutiner för barnen så somnar de nästan alltid utan krångel på kvällarna. Då har vi en stund för oss själva.

Sist men inte minst. En positiv inställning till varandra. Alla har vi brister. Men vi har valt att leva med varandra och så länge man vill fortsätta göra det så vinner man på att tänka positivt om varandra, se de bra sidorna och inte lägga så stor vikt vid de dåliga. Man kan styra sina tankar mycket mer än man tror när det gäller det ☺.

Efter 12 år tillsammans har vi gått igenom flera mindre eller större kriser. Och varje gång har vi tagit oss starkare ur dem och lärt oss något mer om oss själva, varandra och vårt förhållande. Jag älskar min man så galet mycket, han är verkligen min bästa vän, älskare, bästa pappan till våra barn. Mitt allt ❤❤❤❤❤❤

Likes

Comments

Det kan nog i mångas öron låta konstigt när jag säger att jag sörjer att amningen inte fungerar. Jag vet inte riktigt varför jag hade så stor tro på att amningen skulle fungera denna gången, men jag tycker att det är så himla mysigt och väldigt praktiskt när det fungerar. Maten är färdig, rätt temperatur och man har den alltid med sig. Men tyvärr är det inte alltid så enkelt som det låter 😯.

Med en bröstförminskning i bagaget hade jag redan inte de bästa förutsättningarna men jag ville ändå få det att fungera. Jag visste att jag kunde producera mjölk men med erfarenhet från amningen med Minnah så visste jag att det fanns risk för att mjölken skulle stocka sig i sidorna och ha svårt för att komma ut. Ändå tänkte jag att det inte behövde bli likadant denna gången.

Thias föddes och ni som har läst min förlossningsberättelse vet att det blev en väldigt omtumlande start och att han fick ersättning av personalen redan innan han lyckats suga på mitt bröst. Detta gjorde att han inte lyckades få tag de 2 första dygnen. Vi fick fortsätta koppmata hemma och jag kämpade för att få honom ta tag och till slut så gick det. Produktionen gick igång och han verkade bli mätt. Det tog dock inte lång tid innan jag fick så kraftiga sår att det blödde och Thias kräktes upp blodfärgad mjölk.

När han var 5 dagar gammal blev vi inlagda på neo då han hade allvarligt skyhöga gulsotsvärden. Då bröt jag ihop och visste inte alls hur jag skulle få amningen att fungera. Det fanns underbar personal som ville hjälpa men de sade så olika saker och de flesta sade att det såg bra ut trots att bröstvårtan var tilltryckt efter amning vilket visar på fel tag. Thias blev slöare och slöare av solningen vilket resulterade i att han inte alls orkade amma. Han fick sondmatas och koppas lite när han orkade. Han låg i solsängen helatiden förutom de små matstunderna var tredje timme. Det var väldigt psykiskt jobbigt att inte kunna ha honom nära. Efter 3 dagar inne på neo hade jag kraftiga stockningar på sidorna av brösten. Pumpen kunde inte få ut det och Thias kunde inte få ut det. Thias krävde dessutom extra mycket mat och väldigt ofta och då jag tyckte det var obehagligt och svårt att koppmata så kändes det bäst att börja med flaska när vi kom hem. Jag kände mig så ensam och ledsen.

Min man stöttade mig i mina långa samtal med honom över telefon och sa till mig att det har fungerat jättebra med flaskmatning innan med de andra 3 och kommer göra det nu med. Jag hade ändå SÅ svårt att släppa det. Det kändes som att jag skulle förlora en stor och viktig del av min och Thias närhet. Det var sista gången jag skulle få en chans att få amma länge, så som många andra. Men det gick inte 😢. Jag grät första gången jag matade honom med flaska. Samtidigt som det kändes skönt att få mata honom utan att jag fick fruktansvärda smärtor.

Jag ångrar mig inte idag och det var skönt att en stor del av stressen och ångesten släppte då den hindrade mig från att kunna njuta av min bebis och orka med allt som nybliven 4-barnsmamma. Jag vet att jag gjorde mitt bästa försök och han fick iallafall den första bröstmjölken. Men fortfarande idag kan jag känna en viss sorg över att jag inte kan amma och en viss avundsjuka när jag ser andra mammor amma. Inte en sådan avundsjuka att jag missunnar dem det, men att jag önskar att jag också kunde. Det är något av det finaste som finns tycker jag.

  • 2199 readers

Likes

Comments