View tracker

Måndagsmorgon och min väckarklocka skulle ringa 08:30 istället vaknade jag klarvaken 07:15 utan en minsta möjlighet att somna om. Sedan jag kom hem i lördags har jag känt en oro i kroppen. Tankar har malt runt i mitt huvud. En vecka i Uganda kan verka som en kort resa och jag håller med jag hade mer än gärna stannat kvar lite längre. Men om den fysiska resan till Uganda är kort så är den psykiska resan en helt annan. Det är först nu när jag har kommit hem till Sverige som jag kan börja bearbeta alla upplevelser och händelser jag varit med om. Jag blir lätt lite disträ dessa dagar och kommer på mig allt för ofta hur jag sitter i min egen värld med tankarna långt bort på andra sidan av ekvatorn. Det första jag gjorde när jag kom över den svenska gränsen i lördags var att slå på mobildatan. Jag bläddrade igenom alla sociala medier jag använder och hittar på twitter, instagram och Facebook ett återkommande tema. Livliga diskussioner om en klänning, diskussionerna handlar om klänningen är i guld och vit eller om den är svart och vit. Överallt livliga diskussioner och mängder av åsikter. Jag kände hur något grodde i mig. Jag blev nästan arg över diskussionerna och tänkte tillbaka på förra veckan i Uganda då jag mött barn påväg ner till en sumpmark med sina vattenflaskor för att sedan plocka upp vatten från ett förgiftat vattenhål och sedan dricka vattnet direkt ur flaskan, jag har mött familjer som lever i en sådan förgiftad luft så att deras plåttak bara på ett par månader har frätts sönder och de får snart leva utan tak. Jag har sett fattigdom och misär under en vecka och när jag kommer över till Sverige diskuteras det om färg på en klänning. Ja jag stängde ner de sociala medierna för en stund och såg det svenska landskapet svepa förbi utanför tågets fönsterruta. 

Mina tankar flög förbi och jag tänkte på hur mycket glädje jag mött i sådan svåra förhållanden. Jag ser de barn som egentligen inte har någonting men som skiner upp så snabbt de ser oss. Jag slås över hur varmt land Uganda är och glädjen man möter överallt det är en gemenskap som inte förekommer i Sverige. Samtidigt som jag inte skulle vilja byta ut mitt svenska liv så avundas jag dem lite. Jag avundas friheten de verkar ha, att inte vara slav under samhället att inte ha några medier som förklarar för dig såhär ska du leva , du måste träna, detta ska du äta och detta kan du inte äta, detta ska du ha på dig och såhär måste du bete dig. Ja listan kan göras lång och jag skäms. Jag är materialist jag älskar att köpa nya saker, jag älskar att köpa onödiga saker som jag egentligen inte använder eller nya fina kläder. Jag avundas människorna här som känner glädje i det lilla och den gemenskap som finns. De lever i så enkla förhållanden men de äger det som behövs för att överleva. Jag jämför med mitt egna liv där jag ofta är stressad över vad jag borde hinna med vad jag borde göra och hur jag hela tiden anpassar mig för att passa in under samhällets ideal. I Uganda är man glad för att man lever och jag avundas dem. Här finner man glädje i gemenskap med varandra och att man har varandra man uppskattar det lilla och jag tänker på hur viktigt detta är. Jag skulle kunna pladdra på om detta en hel dag och jag inser att efter varje resa till Uganda så rivs en liten bit bort ur en och ersätts med en annan. Man får nya perspektiv på saker och ting och jag känner att jag borde ta vara på dagen på ett annat sätt. Göra det som gör mig glad utan att tänka på vad alla andra tycker. 

Det låter så självklart när man skriver detta men sedan möts man ständigt hur man ska bete sig eller hur man ska klä sig eller vad man ska äta, trender hur man ska träna. Jag är slav under alla dessa inser jag. Jag tror inte jag är ensam om detta. Jag skäms lite över mig själv och inser att jag ska uppskatta mitt liv och det jag har på ett helt annat sätt. Vi i Sverige har resurser vi tar saker för givet i Sverige som människor i Uganda inte ens vågar drömma om. Ändå strävar vi hela tiden efter mer. Vi ska ha ännu mera nytt ännu mera saker vi har ett ha begär. Så därför går jag nu in i denna veckan med en tanke att jag ska uppskatta det jag har och den gemenskap jag har med mina nära och kära. Jag ber er alla nu att uppskatta det lilla i vardagen, jag tror inte materiell lycka gör en lycklig i längden jag tror man kan finna mer lycka i sig själv och hur man uppskattar sitt eget liv. 

Ojj vilket djupt inlägg detta blev tiden flyger och det är dags för mig att gå till skolan snart. 

Med ett par sista ord vill jag bara säga. Uppskatta det ni har och ta vara på det. Alla självklara saker och tänk på att någonstans på andra sidan jorden springer ett par barn lyckliga ner till ett förgiftat vattenhål och dricker det vattnet. 

Nu rinner det nästan tårar i mina ögon så tagen har jag blivit av detta. Så nu måste jag fräscha upp mig, 

XOXO

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

​Jag har alltså en balkong på mitt hotellrum och varenda gång jag kommer tillbaka till mitt rum tar jag mig en sväng ut dit. Det är en slags terapi att bara kunna stanna upp en stund släppa allt för ett ögonblick och låta tankar och reflektioner skena iväg ett tag. Idag när jag kom hem från workshopen så reflekterade jag över följande saker. 

1: mitt huvud var helt utmattat

2: Att vi hade överlevt den hårdaste utbildningsdagen. 

3: Att alla faktiskt hade lärt sig något av dagen. 

4: Att jag skulle ut på spännande äventyr och nu måste sluta filosofera på balkongen. 

Idag var en bra wikipedia dag och vi mötte vid nio imorse nyfikna deltagare som var motiverade med sitt arbete. Idag fick deltagarna verkligen jobba inne på wikipedia och de skapade sin användarsida, sin diskussionssida, vi pratade om wikimmarkup, källkritik och källhantering. Mycket idag men efter att vi noggrant gått igenom alla så lyckades alla gå igenom sina övningar på ett bra sätt. Nöjda stängde vi dagens workshop och tillsynes såg våra deltagare också nöjda ut. 

Sedan begav vi oss ut på äventyr i byn. Vi skulle besöka stadens våtmark och vi tryckte oss in i en bil. Första stoppet gick till ett reningsverk. Där vi fick se hur vattnet från sumpmarken togs upp och blev renat. Därefter fick vi utav två deltagare som jobbade med att förhindra förgiftningen av sumpmarken en tur runt om i små hus. I Masaka har man en stor skinnfabrik som producerar skinn utav olika koskinn. Man får då koskinn levererat till sig och för att kunna ta vara på detta använder man sig av enorma mängder av salt och andra kemikalier som går direkt ut i sumpmarken, backe och i luften. Detta leder till att sumpmark och luft blir förgiftat. Vi fick se bevis på detta då vi såg hur tak gjorda utav plåt hade brytits ner och var helt påväg att försvinna. Vi fick möta befolkningen som drabbats av detta och se hur mycket stryk tak och luft tar av skinnindustrin. Där gick barnen alltså ner till hålet med det rent av förenade vattnet och sedan drack utav det. Eller människor vars tak blivit så förorenade av luften som lever i denna luft dagligen. Killarna som visade oss detta är hjältar som jobbar och försöker förminska dessa utsläpp. 

När vi kom hem till hotellet bestämde vi oss för att gå ut och äta och hamnade på en belgisk trevlig resturang där sju procent av vinsten går till projekt inom hållbar utveckling. Perfekt för oss. 

Bilder kommer i nästa inlägg , Nu ska en alldeles för trött Caroline sova . 

XOXO

Likes

Comments



Deltagare under undervisningen.


Vårt konferanskortx


Under promenaden i masaka


Under promenaden i masaka


Under promenaden i masaka


Under promenaden i masaka


Under promenaden i masaka


Under promenaden i masaka

XOXO

Likes

Comments

Dag ett på vår workshop och jag måste erkänna, fy vad nervös jag varit för denna dag. ​Jag gick idag nervöst ner till frukosten och pillade i mig lite att äta. Pannkakor, omelett och sedan färsk underbart söt frukt till efterrätt. Ja frukosten i Uganda går inte att klaga på. Eller i alla fall inte den på hotell även om alla möjliga kombinationer av matoke (mosad matbanan som liknar cement i konsistensen och smakar absolut ingenting) eller någon pumpablandning. Efter jag noggrant valt ut frukost och fått i mig en hyfsad kopp kaffe, så var det nu dags. Vid nio började utbildningen och jag var sådär väldigt nervös. 

Men när vi väl började att prata efter vår powerpoint kändes det som förra året och efter en presentation av wikipedia så flöt det på hyfsat bra. Vi hade dock i början väldiga problem med de tekniken och det laddade och laddade när vi skulle starta upp våra filmer så gick det inte. Det var bara att skippa och fortsätta på nästa. Vi är ändå nöjda med dagens workshop och när vi stängde igen allt vid fem och tog kväll så hade vi nått ut med vårt syfte. 

Deltagarna fick idag en presentation om wikipedia, vad wikipedia är , hur man använder den och till vilket syfte det är bra. Efter presentationen var det dags för övningar och deltagarna fick nu testa att söka sig fram efter olika bestämda grejer, de fick lära sig att ändra språk från engelska till swahiili därifrån till franska och tillbaka till engelska igen. De fick göra ett grupparbete där de fick läsa igenom , tolka och diskutera wikipedias fem grundpelare. Dessa handlar för er som inte vet om hur man ska behandla varandra och förhålla sig på wikipedia. Efter att vi ätit den fantastiska local food ännu en gång så började eftermiddagens workshop. Germund utbildningskordinator för WWF började att presentera sitt arbeta som han gör här nere i östafrika. Vi pratade om om ESD (education for sustianable development) och andra utmaningar som måste besegras. Ett imponerande arbete som görs här nere i östafrika som alla borde få ta del av. Här arbetas det med att bygga upp sustianable communitys där man redan från primary school (lågstadiet) får lära sig om hur man ska hushålla med jordens resurser. Man vill sedan sprida vidare detta i samhället till ungdomar och vuxna. En sjukt intressant presentation led mot sitt slut och vi tog över igen . Efter mycket tekniska strul kunde vi presentera vårt arbete vi gjorde förra gången i Uganda. Därefter fortsatte vi med att presentera detta med att man ska skriva ur en neutral punkt på wikipedia. Deltagrna fick nu skriva en "artikel" och sedan läsa upp den man fick därefter diskutera två och två om den skulle passa på wikipedia eller inte. Denna uppgift skapade härliga diskussioner och helt plötsligt var det dags för fika och avslutning. 

Dagens lärdom handlar om att vi alltid ska säkerhetskopiera det vi har tänkt att visa då tekniska bekymmer lätt kan ske. Dagens highlight måste vara den sista gruppdiskussionen då deltagarna verkligen diskuterade med varandra och kom fram att wikipedia måste skrivas ur en neutral punkt. Det var häftigt att se när ljuset gick upp för deltagarna. 

Efter att ha avslutat utbildningen vid klockan fem begav vi oss till city Masaka. Vi gick planlöst runt och njöt av solnedgången och staden. Så mysigt vi träffade en del barn på vägen och stannade upp och pratade en del. Ja det är en charm i det. Att få se ett helt annat liv. Jag låter bilderna från denna tur tala för sig. 

Nu sitter vi här i lobbyn och äter chapatti och ska nu gå igenom morgondagens workshop. 

XOXO

Likes

Comments

Ja och efter många timmar uppe i luften så landade vi äntligen i Uganda. När vi steg ut från flygplatsen möttes vi av värmen och njöt till stor del att vi hade klarat oss från planet. Igår bara två timmar efter avgång så började vi få turbulens. Inte vilken som helst utan planet bara föll, vi fick bokstavligen talat hålla i oss i stolarna och maten på våra tallrikar flög åt alla håll och kanter. Personen skrek rakt ut och jag lovar att på ett eller annat håll så bads nog en bön för livet också. Ja så hemskt var det och även om turbulensen inte höll på i mer än två minuter så var dessa två minuter bland dem värsta i mitt liv. Jag såg mitt liv passera eller nä det gjorde jag inte ens, rädslan var total och jag bara väntade på att gasmaskerna skulle falla ner på oss. De föll aldrig ner utan istället kom vi ut ur turbulensen och kunde nu fortsätta vår resa emot Uganda. Så när vi kom ut från flygplatsen kändes det helt fantastiskt att vara vid liv. Vi tig oss sedan till ett hotell i Kampala och vilket hotell sen! Så fint och jag lovar att det var dubbelt så stort som min studentlägenhet hemma i Växjö. Jag tog en oslagbar dusch och somnade på stötten så skönt att få sova i en riktig säng igen.

Ja så var vi här med tiden igen. Igår fick vi informationen att vi skulle bege oss från hotellet vid klockan tio på morgonen och imorse när jag äntligen satt mig till frukostbordet och skulle avnjuta den färska frukten på min tallrik kom det andra beskedet, vi skulle åka vid nio. Hade nu alltså bara fem minuter på mig att hetsäta min söta ananas på tallriken springa upp till hotellet packa ihop alla mina saker och sedan ner till receptionen för att checka ut. Vi begav oss nu till nature Uganda där vi blev så väl bemötta. Vi hade ett möte och fick träffa deltagarna på vår utbildning. Mötet handlade till mest del om vad nature Uganda gör och sedan var det dags att åka ut och se hur det fungerade i praktiken. Påväg till Masaka stannade vi längs vägen nästan och fick sedan träffa de som höll på med TDI (togheter for development inititive) Detta handlar om hur man ska hushålla med resurserna man har. Vi fick se hur man odlar vitlök , hur man tar hand om kycklingar, en kaffeodling och det som sätter mest spår hos mig en primary school inom detta projekt. Skolan handlar om att man redan till en början lär barnen grunderna att man ska sortera sitt skräp, hur man odlar på rätt sätt, att man ska tvätta händerna efter toalettbesök. Glädjen man möts av när man kommer till en skola i Uganda är total. Det har förberett sång och dans för oss och man blir allmänt glad av att spendera tid där. För mig är dessa besök vi gjorde under eftermiddagen det bästa med Uganda att få se hur saker och ting fungerar i praktiken och inte bara läsa om det. Besöket skulle ta oss en timme, det fick vi schema på men vi var där vid klockan tre och klockan sju åkte vi därifrån. Efter en riktig buffé med local food. Local food är inget jag höjer upp till skyarna i Uganda och ofta är det riktigt smaklös mat som lastas upp på tallriken. För ja det lastas upp och man har inte en chans att säga nej tack det räcker. Ja men mätta och belåtna åkte vi till Masaka och anlände för en stund sedan till hotellet.


Det ska tydligen finnas wifi på hotellet men just nu ligger detta nere, osis för mig så vi får se om detta inlägg publiceras idag (måndag) eller om det kommer imorgon. Håller tummarna för att wifi problemet är löst tills imorgon då vi ska börja vår utbildning.

Nu ska jag upp till hotellet och ta en dusch, varm eller kall är frågan men det ska bli skönt att få bort sig allt damm.


Imorgon börjar det riktiga äventyret, ska bli så spännande.

XOXO

Likes

Comments

​Sitter numera på ett golv lite undangömt bakom ett kafé på schipols flygplats i Amsterdam. Detta är Europas femte största flygplats vilket märks tydligt då flygplatser liknar ett köpcenter och det tar 19 minuter att gå till gaten till Entebbe. 

Jag lyckades alltså ta mig hela vägen till Holland och har nu lokaliserat upp gaten som ska ta oss till Uganda. Flyget hit gick snabbt och jag sov hela vägen jag fick till och med ingen frukost då jag sov och fick nu köpa mig en svindyr macka här istället. Om en timme lyfter vi alltså emot kontinenten Afrika och destination Uganda. Det ska bli så härligt att komma ner nu. 

Fick också skåda en mäktig soluppgång när vi kom till flygplatsen. Nu sitter jag här och återigen fascineras av livet på en flygplats. Alla springer omkring nervösa, förväntansfulla och glada. Alla på språng någonstans, på sina egna äventyr. Men det ligger i allas ögon någon slags förväntan. 

Nu måste jag dock avancera 

Likes

Comments


Här sitter ju nu på en stol med fötterna liggandes på resväskan på kastrups flygplats. Jag lämnade alltså det trygga regninga campus i växjö vid nio och tog tåget först till Hässleholm där det visade sig att jag skulle få vänta i 45 minuter till nästa tåg. Jag tog mig på detta och vi rullade emot Köpenhamn och kastrups flygplats. Jag lyckades ta mig till rätt terminal och lyckades göra en själv check in nu kommer nästa problem, vart ska jag göra av min väska? Inget ställe där man lämnar sitt bagage är ännu öppet så jag antar att det får tiden utvisa.

Så här sitter jag nu i väntan på flyget som ska ta mig en etapp närmre slutdestinationen. Det finns få ställen jag älskar så mycket som flygplatser. Alltid så mycket folk överallt alla på språng ut i världen någonstans till alla möjliga ställen vissa ställen har jag inte ens hört talas om. Just nu är Kastrup väldigt tomt på folk och det är enbart jag och ett par till kostymsnubbar som sitter här och väntar på att flyga iväg. Vi sitter här med varsin dator uppe, var och en djupt nersjunken i sitt egna. Jag undrar lite vart alla ska, jag förmodar att de inte sitter och knappar på ett blogginlägg. Så här sitter jag nu omringad av massor av kostymnissar, de ser viktiga ut och jag förmodar att de inte säger samma om mig. Istället för nystrukna kavajbyxor sitter jag här i ett par slappa sköna byxor i prisklass billigaste du kan hitta från H&M, deras välputsade skor glänser och jag kollar ner på mina gympadojjor och inser att när jag i hast skulle ta genvägen till bussen så fick de ett lerbad, deras portfölj har jag bytt ut emot min kånken som följer med mig överallt, sminket glömde jag ta på mig och håret lät jag självtorka innan jag tog på mig min skidjacka. Ja jag känner mig inte så fancy just nu och det blir stora kontraster om man tittar sig omkring och jag väljer nu att sluta analysera allt. Men att sitta här och knappa på datorns tangenter klockan två på natten en lördag påväg ner till Uganda myser jag lite. Jag skulle utan några problem kunna vänja mig vid detta. Att under en vecka får åka ner och sprida det budskap man tror på som kan förändra vår värld till den bättre.

Jag ska spendera natten på denna stol och jag ser med spänning fram emot vad frukosten på planet kan erbjuda för gott. Känner att jag börjar bli hungrig nu och mina ögon börjar falla ihop. De vill vila , hela min kropp vill nog egentligen det men huvudet tillåter inte. Inte förrän du har satt dig på planet är det okej att vila ögonen. Bara fyra timmar kvar. Nu ska jag göra en kraftansträngning och se om jag kan hitta rätt ställe att lämna mitt bagage på så jag i alla fall kan få besöka en toalett.

Vi hörs senare då på en annan plats.

XOXO

Likes

Comments

Idag tog jag mig en rejäl sovmorgon och äntligen efter en hektisk vecka. Tog mig upp från sängen efter elva vilket var så skönt. Därefter har jag gått omkring här i min lägenhet på 27 kvadrat och väntat. Väntan på att sätta sig på tåget som ska ta mig till Köpenhamn. Jag gillar inte att vänta och i mitt huvud så är man redan påväg nu och man kan inte riktigt göra något annat. Innan jag lämnar ett tryggt men regnigt campus ska jag duscha i min egna dusch. 

Tåget går alltså från Växjö vid 21:48 ikväll och jag kommer att befinna mig i Köpenhamn vid ett inatt. Vid 06:00 lyfter första planet med destination schipol i Amsterdam. Är lite nojig över den mellanlandningen då jag nu har insett att denna flygplats är Europas femte största. Men det ska jag kanske klara av. Vid 10 imorgon ska jag bege mig från schipol till Entebbe och kommer att landa i Entebbe vid halv elva imorgon kväll. Alltså väntar ett dygns resa för mig. Vilket ska bli spännande. Jag gillar att vara på resande fot och flygplatser bara älskar jag mig att befinna på. 

Sedan när vi landat i Entebbe börjar äventyren på riktigt och det ska bli underbart att komma ner till Uganda. 

Vi hörs på en flygplats någonting inatt. 

XOXO​

Likes

Comments