View tracker

I slutet på augusti åkte jag alltså ensam till Vietnam och efter det vidare till Indien, för att jobba som volontär på olika barnhem. Detta är det absolut värsta och absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Allt jag fått uppleva och alla fantastiska barn jag har fått träffa. Höra deras historier och komma dem nära. Har fått träffa barn i Vietnam som blivit lämnade till ödet på gatan när de är små bebisar. Om barn som inte kan bo hos sina föräldrar p.g.a fattigdom eller att deras föräldrar är döda.. Men som nu blivit omhändertagna av världens finaste människor. Nunnorna på barnhemmet är helt fantastiska med barnen och de märks verkligen. Barnen är så fina och omtänksamma mot varandra. ❤️

Har träffat flickor på ett barnhem i Indien som bor som i ett fängelse med galler och lås till varande rum och vrå. De för att skydda dem från att bli kidnappade och bli offer för barnprostitution som är otroligt utbrett i Indien.. Höra deras historier, hur de känner sig och om hur de önskar att de bara kunde bli äldre så de kan få komma därifrån. Att hörs dessa flickor berätta om sina drömmar var fantastiskt, de ska bli läkare, lärare, sångerskor eller hjälpa fattiga barn. Helt fantastiska flickor.❤️

Se små barn springa runt uppe på slumområdet Monte Hill bland ruttna sopor. Det är som att vara i reklamen man ser på tv från olika slumområden i världen. Inte ens när man står mitt uppe i det förstår man att människor faktiskt bor där. De bor i små hyddor utan varken rinnande vatten eller el. Men också här kan man verkligen känna glädjen, alla barnen springer mot oss och kramas och leker. Så roligt att komma upp hit för alla är väldigt välkomnande och vänliga.❤️

Att få uppleva Vietnam har definitivt varit det bästa. Barnhemmet Mai An har verkligen fått en stor del av mitt hjärta. Kommer definitivt att komma tillbaka dit snart. På en månad blev de som en andra familj. Människorna där är verkligen de absolut finaste jag träffat i hela mitt liv, absolut fantastiska. I Vietnam träffade jag även en annan tjej från Sverige som heter Mimmi. Är verkligen så tacksam för att jag fick göra allt tillsammans med henne. Vi var med varandra dygnet runt i 1 månads tid, och det är konstigt hur nära man kommer varandra när man upplever något sånt tillsammans. Känns som jag känt henne hur länge som helst och är så så så glad för att jag fick göra detta tillsammans med dig Mimmi och tack för att du är du. ❤️❤️

Efter dessa månader så har jag verkligen lärt mig mycket. Och det jag kommer ta med mig extra mycket är verkligen att man aldrig ska gnälla över småsaker. Vi är så lyckligt lottade som bor i Sverige och jag tycker verkligen att man borde tänka på det lite oftare än vad vi gör.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 204 readers

Likes

Comments

View tracker

Första veckan som volontär i Indien är nu gjord. Efter en månad i Vietnam ska jag nu vara här i en månad och jobba som volontär.

Huset vi bor i är superfint och maten här är helt fantastisk! Det är 5 minuters promenad till Goa beach. Där ser man inte änden på stranden, den kritvita sanden och de blå vattnet. Hit kommer turister, bor på lyxiga hotell och badar. Några kilometer längre in i landet är det ett enormt slumområde. Ett stort stinkande sopberg där tusentals människor bor.. Kontrasten är ganska stor kan man säga.


De första dagarna på jobbet var helt fruktansvärda. Kulturskillnaderna kom som en käftsmäll. Heeeelt sjukt.. Just nu fokuserar jag bara på att inte tänka för mycket och spara det tills jag kommer hem, annars tror jag inte jag skulle klara detta..

På förmiddagen är jag på en förskola. Där går ca 30 barn och alla är 3 år. Istället för att leka lekar, mysa, lära sig samarbeta och vara en snäll kompis lär sig dessa barn alfabetet både på Hindi och engelska, siffror osv.. De har skrivböcker och små bänkar. Alla barnen är heeelt fantastiska, så smarta och duktiga. De som är problemet är de vuxna. De skriker barnen, hotas med linjaler, mörka rum osv... Tex om de inte skriver rakt på linjen ställer sig läraren upp och skriker som jag aldrig hört någon skrika innan, inför hela klassen på barnet som är TRE ÅR (!!!!) som står och skakar av skräck..

Äter de inte tillräckligt snabbt blir de hotade med att bli instängda i ett litet kolsvart rum. De kan vara exakt vad som helst, ibland behöver det inte ens vara någonting som gör att de tre vuxna blir helt galna. Går inte en minut utan att de skriker etc... De kan säga till barnen att deras föräldrar aldrig kommer att komma tillbaka för att få barnet att börja gråta, då skrattar de och tittar på mig.. De kämpar för och tycker att de är kul när barnen gråter och är rädda.. De retar en nerv-skadad kille för att han inte kan gå osv, VEM GÖR DET????

Heeela tiden är det något.. Efter några dagar fick jag nog. Sa till att detta funkar inte. Jag skiter i om det är kulturen här, någonstans får ju gränsen ändå gå.Så skönt. De retar inte barnen liks mycket och säger iallafall nu att de inte slår barnen och det känns sååå mycket bättre nu..


På eftermiddagen är jag på ett barnhem för flickor som drivs av en katolska nunnor. Första dagen när jag kom in stod en flicka mot ett stort galler och grät hysteriskt. När hon såg oss komma in tog hon bort huvudet från gallret och släppte ena handen, då kom en kvinna rusandes fram och slog henne flera gånger i huvudet.. På kinden hade hon ett stort blodigt sår och hon såg helt tom ut i blicken.. När den vuxna kvinnan såg oss skrek hon: "GÅ IVÄG, FRÅGA INTE VARFÖR HON GRÅTER" Detta är det absolut värsta jag sett i hela mitt liv. Tack och lov har jag inte sett någon mer vuxen där efter det. Så jag är ensam med barnen på eftermiddagarna vilket är underbart.

Här hjälper jag iallafall flickorna som är mellan 7-17 år med deras läxor och håller lite lektioner. Sååå kul för man har verkligen fått bra kontakt med dessa flickor. De kan bra engelska och är så fina personligheter. De alla har trasigt förflutet. Många av deras föräldrar är antingen döda, fattiga eller missbrukar. Och man märker att de inte trivs på hemmet.. Alla säger att de vill bli vuxna snabbt så de kan komma där ifrån.. De längtar efter sina föräldrar och vill bara där ifrån. Dessa flickor bor som insett fängelse, de är galler och lås exakt överallt. Vart man än ska gå så måste de komma någon och låsa upp...

Ja vad ska man säga? Vad gör man? Ingen aning..         Tacksam för att jag bor i Sverige.


Samtidigt som detta är det absolut värsta jag varit med om har jag det väldigt bra och känner att denna tid faktiskt är väldigt betydelsefull. Glad att jag får denna upplevelse.

Likes

Comments

View tracker

Sista kvällen, efter 1 månad med världens finaste människor. På morgonen myste vi med bebisarna som vanligt, hade lektion med de lite äldre barnen, lektion för de vuxna systrarna, lunch och på eftermiddagen lektion med de lite yngre barnen.

Efter lektionen åkte jag, den andra volontären Mimmi och två lokala tjejer till ett suuperstort shoppingcenter och köpte maassa tårta, popcorn, dricka, lite fina tallrikar och glas!

När vi kom tillbaka hade systrarna fixat med film på projektorn mot garageporten. Sååå mysigt!

Efter filmen var det såklart daaans! Eftersom jag tränar dans, tävlar och håller barnkurser så skulle vi såklart göra det! Helt fantastiska allihop, så glada, omtänksamma och otroligt fina barn.

När jag var klar med mina danser hade barnen en liten överraskning, de hade tränat ihop en egen koreografi och alla var med och dansade och visade för oss. Då brast det helt och hållet. Alla vi som stod runt om började gråta. Så himla fint alltihop. Barnen och deras livsöden, hur de trots de kan va så otroligt glada och positiva, det är verkligen helt fantastiska allihop.

Sedan fick jag en present från systrarna med ett handskrivet kort i, och ett brev från en av de äldre flickorna jag kom närmast. Armband som barnen gjort osv. Denna stund var den den absolut bästa och värsta i hela mitt liv. Barnen grät, jag grät, alla grät, helt förfärligt och samtidigt helt fantastiskt.

Bland de sista sakerna jag gjorde var att gå in till flickan som är blind, stum och lam i benen. Första dagarna när vi kom till barnhemmet grät hon hela tiden när hon inte sov. Men efter någon vecka upptäckte vi att hon älskar musik, bli klappad i håret, sitta upp i rullstolen och massage! Under en månad hade hon förvandlats, hon ler och skrattar till ibland. Hon är en av de jag kommer minnas starkast och sakna mest. När jag gick in till henne fick jag ha med mig en bebis in för att inte bli knäpp. Jag försökte nynna på hennes favoritlåt och hon låg och log och höll mig i handen, den stunden kommer jag aldrig att glömma. Aldrig.

För att inte avsluta med att alla gråter så satte jag på en sista låt och vi dansade. Sedan fick jag krama alla igen och fick gå ganska snabbt ut, ville att det sista hejdå skulle vara glatt.

När vi stängde den stora porten bröt vi alla ihop totalt. Grät som små barn. Den känslan var otroligt speciell. Man kände sig heeelt förstörd samtidigt som man var så glad och tacksam för att få träffa dessa barn.

Absolut bästa jag gjort att åka dit.
Helt fantastiskt.
Jag kommer definitivt tillbaka.

Likes

Comments

Nu har jag verkligen kommit in i vardagen här och alla rutiner. Lärt känna barnen, de vuxna på barnhemmet, staden osv! Helt fantastiskt här på alla vis!!!

På helgerna har vi även hunnit med en hel del utflykter! Första helgen var vi på Ben Than market, en enormt stor marknad som är väldigt känd och ligger mitt inne i centrum.

Andra helgen åkte vi till Cu Chi tunnlarna. De tunnlarna de använde under Vietnamkriget. Där hade vi en guide som gick med oss genom djungeln. Har nu testat att (krypa!!!) i tunnlarna. Jag kan säga att jag är verkligen inte avundsjuk på de människor som levde där.
Såå spännande men ganska läskigt!! 🙄

Tredje helgen åkte vi på en två dagars utflykt på Mekong-floden. Floden går genom Vietnam, Kambodja och ändå upp till Kina. Vi åkte med en supermysig gammal träbåt längs floden, besökte massor av olika små öar med olika aktiviteter. Tex. Bi-odling, buddistiskt tempel, tropiska frukter provning, nudeltillverkning, vietnamesisk folkmusik, godistillverkming osv.
Så mysigt med flera stopp på vägen!
Efter denna dag spenderade vi natten på ett hotell och dagen efter så var det dags för Floating market. Ett hundratal båtar som hade alla möjliga saker som de sålde. Såå mysigt att åka runt där och kika. Senare under dagen åkte vi i en liten kanot genom en fantastiskt fridfull liten flod, mitt inne i djungeln.

Bästa jag gjort att göra denna resa. Alla borde göra detta. #vietnam 🇻🇳❤️

Likes

Comments

Vart ska man börja? Wow.

Taxin släppte av oss mitt på en gata och vi gick mot en gränd med ganska slitna hus och mycket skräp.. Men i slutet av den långa gången så var barnhemmet och det va såå fint.
5 våningar + takvåningen där dom hade en liten klätterställning och leksaker.

Barnhemmet ägs av en kristen organisation och de vuxna som jobbar på barnhemmet är alla nunnor som vi förstår. Det bor ca 40 barn på barnhemmet varav 7 av dom är bäbisar. Den allra minsta är bara 2 veckor gammal.. Det äldsta barnet är 16 år. På hemmet bor också 5 st ganska grovt både fysiskt och psykiskt funktionshindrade barn. Och på alla dessa barn är de bara 7 vuxna och då är inte alla alltid där..

Jag och en till volontär som heter Mimmi jobbar tillsammans på barnhemmet och undervisar två klasser i engelska varje dag. Barnen går nämligen bara i statliga skolan halva dagen. På förmiddagen är det dom små som är i skolan, då har vi lektion för de lite äldre barnen på hemmet och efter lunch har vi lektion för de yngre. Barnen är heeeelt fantastiska och väldigt nyfikna på att lära sig. De minsta vi har lektion för är 5 år. De sitter 100% koncentrerade en hel timma, lyssnar och vill lära sig. Samma med de lite äldre.

Kl. 12 är det lunch och då hjälps alla barn och vuxna åt att duka fram maten. Efteråt tar alla ansvar för att duka bort, diska, torka bord, ställa upp stolar och sopa av golvet. Allt detta tar ca 10 minuter. Alla hjälps verkligen åt utan en ända tillsägelse eller mas. Så duktiga!

Det som är så fantastiskt är att alla barn verkar vara såå glada och de mår bra. Systrarna(de vuxna) är genuint snälla men samtidigt tydliga med hur man beter sig och behandlar varandra. Dom är också väldigt lugna vilket smittar av sig på barnen och stämningen är alltid positiv när man kommer! Detta känns väldigt skönt då jag va inställd på att dom kanske skulle slå barnen eller vara väldigt stränga då det kan förekomma här.. Men vi har haft tur och hamnat på detta hem som har fin lokal, fin personal och ganska okej med pengar.

Man märker dock väldigt tydligt att systrarna inte har tid för ett och ett barn.. I Sverige hade en förälder varit föräldraledig på heltid med en bäbis. En eller möjligen två personer hade varit anställda för att hjälpa ett av barnen med handikapp. Det ger ganska stort perspektiv på hur stor skillnad det faktiskt är... De "stora" barnen på hemmet (ca 8-12 år de flesta) får ta hand om de yngre väldigt mycket.. Och det ansvaret borde man inte ha som barn.. Det känns därför så bra att vi kan komma och hjälpa till, låta de stora barnen sitta i knät, gå ensam med något barn i handen eller sitta och trösta någon som ramlat. Man märker att barnen verkligen uppskattar det, suger i sig all uppmärksamhet och tyr sig väldigt mycket till mig och Mimmi redan efter några dagar bara på det sättet. Det är otroligt och man märker verkligen att det gör skillnad att vi är här.

Finns såå mycket mer att säga, men blir alldeles för långt inlägg då så får ta lite dag för dag.

Så fantastiskt att vara här iallafall,
trivs🇻🇳🌏👧🏻👶🏻

Likes

Comments

Idag gick vi upp vid 07.00, åt frukost och efter det var det dags för all information! Genomgång och fakta om hela företaget IDEX. Vi fick också reda på att vi blivit flyttade till ett annat barnhem än vad det var tänkt från början. Nu ska vi vara på ett hem som heter Mai an Orphanage. Där bor barn som är mellan 1 månad upp till 16 år så åldersspannet är väldigt brett. Vi kommer bli de första volontärerna som har jobbat på detta barnhemmet vilket jag tycker känns positivt!

Efter att vi gått igenom all information osv så fick vi gå med Anna (en tjej som jobbar på vårt boende). Eftersom att staden är helt ofantligt stor så tog vi bussen ca 30 minuter till en annan del av staden för att se oss omkring lite och även handla lite kläder i väntan på att vi får våra bagage.. När man ser ut över staden eller åker igenom den känns och ser det inte ut som att den någonsin tar slut. Den räcker sig verkligen så långt man kan se!

Något speciellt med staden är också alla små motorcyklar. Alla i lokalbefolkningen använder dom då de är snabba att ta sig fram på här. Men helt livsfarligt samtidigt. I enorma korsningar bara man kör oavsett vilket håll man kommer ifrån eller vart man ska.. Jag ser verkligen inget system alls. Och rödljusen vet jag inte ens varför de existerar..? Helt otroligt att det inte händer fler olyckor.

När vi kom hem väntade det en lärare på oss i köket som tydligen ska komma hit varje dag och hjälpa oss förbereda lektioner. Detta var lite mer än vi väntade oss så nu ska vi tydligen hålla 2 engelska lektioner om dagen! Kommer bli spännande! Så nu har vi iaf fått lite material och så hoppas vi på att det blir en bra dag imorgon!

Nu ska jag sovaaa, nattinatti 😴💤

Likes

Comments

Äntligen äntligen äntligen är jag framme! Började min resa kl. 10 söndag den 28e och kom fram till Vietnam runt 20 idag måndag den 29e😬 Åkte från Köpenhamn->Berlin-> Abu Dhabi--> Ho Chi Minh. Jag hann med alla flyg meen tyvärr inte mitt bagage... Förmodligen tappade dom bort väskan i Berlin... Hoppas verkligen på att jag får tillbaka väskan inom de närmsta dagarna 🙄

Allt annat har dock gått braa så nu ligger jag i min säng på volontärcentret🙏🏼 Heeelt galet varmt och fuktigt här!

Imorgon skall vi åka iväg och upptäcka staden! Ska bli kul att äntligen få komma igång med resan på riktigt! Kommer inte till barnhemmet förens på onsdag vilket känns rätt skönt så man hinner landa lite i situvationen och staden innan!!

Det var ca. 30 minuters lång bilresa till boendet från flygplatsen och det hade redan hunnit bli mörkt, men man kunde ändå se en hel del! Man märkte hur trångt alla bor och hur fattigt det faktiskt är.. Läskigt men samtidigt så spännande att komma hit, väldigt blandade känslor ikväll!

Vi bor iallafall i ett supermysigt litet hus och har det braaa! Eftersom att klockan är 5 h fram i tiden här så ska jag sova nu så jag är pigg inför imorgon!! Natti nattiii ✈️👀🌏👸🏼💋

Likes

Comments

På söndag går alltså flyget mot Vietnam och Ho Chi Minh City Där jag ska jobba som volontär på ett barnhem. Barnen är mellan 3-15 år och alla är där på grund av att deras föräldrar inte kan ta hand om dom p.g.a till exempel: missbruk, sjukdom, dödsfall, ekonomi osv...

Mitt jobb kommer bli att umgås med barnen, leka och även undervisa lite då de både bor och har lektioner på hemmet. De är väldigt få vuxna på väldigt många barn och det är därför vi kommer. Alltså för att se och ägna tid med barnen.

I Vietnam stannar jag lite drygt 1 månad innan planet går vidare mot Indien. Jag skall vara i Goa på ett barnhem med liknande situation som i Vietnam. Men jag har ännu inte fått lika mycket information därifrån..

Men det var lite kort om min resa och jag kommer förhoppningsvis skriva mycket här om vad jag gör osv!

Så så så nervös nu men samtidigt så glad, äntligen är jag snart där!!

Likes

Comments