Hej <3

Wow vad tiden går fort, dagarna går verkligen i ett. Idag blir Elle två månader gammal. Två månader av så mycket glädje och kärlek men också två månader av tårar, frustration och otillräcklighet.
Elle har haft kolik från att hon var ca en vecka gammal. Som en klocka börjar hon skrika runt 20,00 på kvällen, allt i från en till fem timmar.
Frustrationen att se sitt barn lida och vara otröstlig är så pinande. Kvällarna går ut på att vagga, byta ställning, amma, massera, pumpa benen och vagga igen tills ryggen krampar.
När hon väl har lyckats somna i min famn är jag livrädd att röra mig så mycket som en millimeter. Livrädd att hon ska vakna och börja skrika igen. Ni som haft eller har barn med kolik ni vet hur hjälplös man känner sig. Stressen inombords när kvällen börjar komma är inte hälsosam.
Det bästa med koliken är att det tillslut går över.

Jag ska inte säga för mycket nu men den senaste veckan har Elle börjat må mycket bättre. Hon är mycket mer nöjd när hon är vaken och skriker sig inte längre till sömns.
Det är knappt så jag vågar hoppas att det är på väg att vända.

Jag tycker annars bebistiden är otroligt mysig men roligast är nu när Elle hela tiden utvecklas. Hon är en superglad bebis som börjat ge svar på tal. Rör sig och sprattlar för fullt. Precis som det ska vara.





Här var Elle en och två dagar gammal. Helt otroligt hur hon ändrar utseende. Om jag ska vara ärlig tycker jag hon bara sötare och sötare.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej fina!

Hur mår ni?
Vi har precis piggnat till efter att ha haft höstblåsor och förkylningar.

I samarbete med Twistshake har vi fått hem den vita Hot or Cold termosen.
Eftersom Philippe fortfarande dricker välling så kommer den komma till stor användning hemma hos oss.
Älskar deras sortiment och har använt deras produkter sedan Philippe började med flaska.

Hoppas ni får en trevlig helg och firar alla bästa pappor på bästa sätt!

Vilken är er favorit? Här har ni några av våra.
Om ni använder koden Carolinedemir20 får ni 20% på hela sortimentet.

Likes

Comments

Hej!

Amning har vart ett självklart val för mig med båda barnen.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig vilket fantastiskt band amningen ger plus alla positiva hälsoeffekter den ger. Att jag genom naturens väg kan få min bebis att växa upp till en lite minimänniska genom min mjölk. Stunden tillsammans och ögonkontakten mellan mig och mitt barn tycker jag är oslagbart.
Jag har haft turen att det har gått bra redan från start utan några som helst komplikationer med båda barnen. Båda har tagit bröstet direkt efter förlossningarna och allt har fungerat superbra.

Philippe helammande jag fram till han var ca 6 månader. Jag hoppas jag får den möjligheten med Elle också.



Imorgon är det dags för efterkontroll hos min barnmorska. Tycker det ska bli jätteroligt att gå igenom Elles förlossning.
Jag kommer självklart skriva om den lite längre fram.
Vad tror ni, hade jag ett likande förlossning eller skiljde dom sig mycket åt?

Trevligt kväll fina ni <3

Likes

Comments

Hej <3

Hoppas ni mår bra!
Här hemma är Philippe sjuk igen. Det var bara två veckor sedan P hade tredagars feber. Nu är stackarn hemma igen och är dålig.

Det började med hög feber, ont i halsen och små röda utslag över hela kroppen.
Idag hade utslagen blivit värre och det har även dykt upp blåsor runt munnen som blommat upp mer och mer. Tror även det finns endel i munnen pga jätte dålig aptit.
Natten ska vi inte ens prata om, den var kaos. Stackarn har haft extrem klåda på hela kroppen och har inte legat still mer än några minuter i taget.
Läkaren konstaterade att det var höstblåsor. Ett virus som läker ut av sig själv men som är väldigt smittsamt. Det är oftast barn som drabbas så jag hoppas verkligen inte Elle blir smittad. Men det är inte jätte stor risk eftersom jag helammar.

Jag hoppas natten blir bättre så vi alla få sova lite mer och att medicinen mot klådan hjälper vår prins.


Hoppas ni får en bra kväll ✨






I samarbete med Twistshake har vi fått hem denna snygga flaska som är räddaren i nöden just nu då bara kallt och flytande går ner.

Likes

Comments

Hej!
Tänkte dela med mig av dagen då min son Philippe föddes.
Att få föda barn är det mest magiska och bästa ögonblick jag vart med om i hela mitt liv. Efter 9 månaders väntan och längtan föddes Philippe torsdagen den 2 juni 2016.
Graviditeten med Philippe var inte lätt, jag hade problem med i stort sett allt som går att få från början till slut.

Tisdagen den 31 maj 2016 gör jag mitt sista besök hos barnmorskan, då var jag i vecka 39+0. Där på plats kommer vi överens om att göra en hinnsvepning, jag var verkligen så less på att vara gravid, precis som alla andra mot slutet.
Direkt efter besöket så lossar slemproppen, men det behöver ju inte betyda att något är på gång. Om svepningen är lyckad brukar den ge effekt inom två dygn.

Onsdagen den 1 juni känner jag vid ett flertal tillfällen hur det sipprar ”vatten”. Jag får på eftermiddagen komma in till förlossningen för en undersökning. Ctg n visar svaga men regelbundna värkar som jag uppfattar som sammandragningar. Läkaren konstaterar att det inte var en vattenavgång utan vattentunna flytningar. Jag minns att jag kände mig så dum att inte bli tagen på allvar. Det är klart jag känner skillnad om det är något annat en bara en tunn flytning som läcker.

Klick och splash säger det runt 20,00. Då gick alltså det ”riktiga” vattnet, jag visste att det var vattnen som sipprat under dagen. Ni som vart med om detta splash vet vilken häftigt känsla det är, plus att jag var ett steg närmare min bebis.
Jag ringer till förlossningen för berätta att det ”riktiga” vattnet gått. Dom ville att jag skulle hålla mig hemma och ringa tillbaka efter en timme för att vara säker att det var på riktigt. Hur sjukt låter inte det! Men men.
Efter en timme var vi äntligen på väg till förlossningen då även värkarna börjat komma men ganska oregelbundet.
Jag blev uppkopplad till ctg n och blir även undersökt. Jag har inte öppnats nästan något alls. Så jag valde att åka hem i väntan på regelbundna och kraftigare värkar.
Vi hinner lagom hem då värkarna blivit mer intensiva och kommer allt oftare.
Jag lägger mig på soffan och börjar klocka värkarna.
Dom varar runt minuten och kommer regelbundet.


Vi åker in igen till förlossningen med glädjen att nästa gång vi kommer hem är vi TRE i familjen <3

När vi kommer in är jag öppen 3 cm, klockan är då runt 12 på natten.
Värkarna är riktigt intensiva så jag börjar med lustgas. Hade bestämt mig för att försöka så långt det går med bara lustgas eftersom jag är LIVRÄDD för nålar.

Smärtan är ganska snart outhärdlig. På de två kommande timmarna öppnades jag väldigt fort, från 3-8cm.
Jag tror faktiskt smärtan blir kraftigare ju fortare öppningsskedet går.
Jag spydde av lustgasen och kände att jag inte skulle klara denna intensitet och bestämde mig för att ta epidural.
Väntan på narkosläkaren kändes som en evighet.
Jag kunde nästan andas ut när läkaren väl var på plats, då jag intalade mig själv att om ca 30 minuter är jag helt bedövad så jag kan hämta kraft till krystvärkarna.
Allt förbereddes och rengöring gjordes och duken kom på plats på ryggen. Samma sekund går läkarens akutlarm!!! Och nästa sekund var han borta.
Jag ville bara ge upp i detta ögonblick då smärtan var hemsk. Ni som fött barn ni vet.
Som tur var dröjde det inte länge innan han var tillbaka och jag fick min bedövning, klockan var nu runt 04 på morgonen och jag kunde ladda om.

Nattpersonalen var ganska säkra på att bebisen skulle hinna förlösas innan skiftbytet kl 07.

Runt kl 05 började jag få sån tryck känsla neråt, som om jag behövde gå på toaletten. Jag kände att de var dags och larmade på personalen. Jag var då öppen 10 cm men bebisen hade inte sjunkit ner tillräckligt så jag fick upp och stå med gå bordet och ombads att INTE krysta.

Kort därefter fick starkare och starkare krystvärkar som absolut inte gick att hålla emot. Där stod jag enda fram till 07 utan att få hjälp av en barnmorska, pga kaos på förlossningen. Det kom endast in olika sköterskor och bad mig slappna av och inte krysta.
Hur är det möjligt??? Jag hade redan haft starka krystvärkar i snart 2 timmar!!!!!
Blev lovad att det snart skulle komma in en barnmorska och hjälpa mig krysta effektivt.
Mitt i denna kaos är det INGEN som påminner mig trycka på knappen för påfyllning av epiduralen. Jag hade totalt glömt bort den eftersom jag fortfarande kännde mig bedövad.

Runt 8,00 får jag äntligen hjälp av en barnmorska som försöker få mig krysta rätt så bebisen ska sjunka lite till.
Inget händer efter 45 minuter aktivt krystande. Har nästan hållit på krystat i 4 timmar vid den här tidpunkten och var helt slut vill jag lova.

Läkaren som förlöjligade mig om mina ”vattentunna flytningar” dagen innan kommer in i rummet och SUGKLOCKA förbereds. Hade ingen aning om vilken smärta jag hade att vänta mig framöver.

Vid varje krystvärk som kom skulle läkaren vara med och hjälpa till och dra ut min bebis som var uppkopplad till sugklockan.
Jag lovar, det var den värsta smärta jag någonsin vart med om! Jag trodde kroppen skulle slitas itu vid varje krystning. Jag har aldrig skrikit så högt i ren panik vid varje drag han gjorde.
Uppskattningsvis drog han ett tiotal drag innan jag ser läkaren flyga bakåt.
Sugklockan släppte !!!!
Just i denna stund trodde jag aldrig bebisen skulle komma ut, för huvudet hade inte ens nått öppningen innan sugklockan flög av.

Kl 10,42 den 2 juni föddes äntligen Philippe efter ca 6 timmars krystande! Tror jag födde så gott som helt obedövad.
Jag han med att få se en skymt av min bebis innan dom snabbt tog ut honom från rummet.
Minns hur dom sa till min man ”Mikael du följer med oss ut, bebisen måste snabbt få syre. ”

Där låg jag, helt chockad efter en hemsk förlossning och helt ovetande om vad som hände med min son. Utan min man, fullt med personal som jag inte ens hunnit sett ansiktena på. Hade ingen aning om hur många som ens vart i rummet och ingen aning om vem som förlöst mig.

Efter en stund kom Mikael in med vår perfekta son Philippe som återhämtat sig bra efter att ha fått lite extra syrgas.

Här är Philippe 1 dygn gammal.

Idag är Philippe 17 månader och han har förgyllt vårt liv med så mycket glädje och kärlek.

Likes

Comments

Hej igen <3

Va kul att så många hittat hit!

Festligheter och syskonmatchning står på schemat.
Dom två kommande helgerna har vi barnens kusiners dop att se fram emot.
Har självklart planerat inför barnens outfits och har så klart tänkt matcha dom.
Vitt och blått är temat.
Syskonmatchning är något ni kommer se en hel del här på bloggen. Tycker det är så kul att se hur fina Philippe och Elle är tillsammans och speciellt när dom matchar.

Håll utkik efter helgen med resultatet.

Hoppas ni alla får en trevlig kväll!

Philippes kläder kommer ifrån

Vit skjorta Tommy Hilfiger
Blå skjorta Tommy Hilfiger
Marinblå tröja Tommy Hilfiger
Marinblå chinos Lindex
Marinblå fluga Name It
Marinblå fluga med ankare Gekås
Skor Skopunkten

Elles kläder kommer ifrån

Vit klänning Next
Marinblå klänning Benetton
Vit rosett Lillaja
Marinblå rosett Lillaja
Skor Lindex


Likes

Comments

Välkomna hit!
Jag har äntligen bestämt mig för att börja blogga, det ska bli så kul.
Jag älskar livet som nybliven tvåbarnsmamma och ni kommer få följa vår vardag med fokus på barnkläder och inredning.
Jag har fått lyckan att föda två små guldklimpar, storebror Philippe och lillasyster Elle.
Philippe föddes den 2/6-2016, han har från dag ett vart världens snällaste bebis. Han har utvecklats till en otroligt intelligent och kärleksfull pojke som har ett hjärta av guld.
Elle, min skrikande lilla prinsessa föddes den 13/9 -2017 och har redan i magen vart en vilding. Det ska bli underbart och se dom växa upp tillsammans.

Hoppas ni ska trivas och inspireras!

Trevlig kväll fina ni.



Likes

Comments

Instagram@carolinedemir