Ikväll var det dags! Första skarpa testet, äntligen!

Vattenfall Try Triathlon, testkväll

Det gick, sammanfattat, åt #%*$

Jag är en dålig simmare, och lade mig sist för att bröstsimma. Det gick utdåligt. I 250 m. Sedan gick det inte alls. Kände mig instängd och hade svårt att röra mig. Rundade bojen vid 200 m på ren envishet, och strax efter det bröt jag och blev uppfiskad av coach Rosén.

En del av det är att jag är en dålig simmare. Efter 2 nybörjarkurser i frisim har jag fortfarande inte knäckt andningen utan bröstsimmar. Det kostar tid och energi.

Den andra delen visade sig att jag tydligen lyckats köpa helt fel våtdräkt. Jag (som bor granne med köpladorna i Barkarby) hade ju så klart gått in på en av mina närliggande spritbutiker och förklarat mitt ärende. SIMMA! TRIATHLON!
Killen i butiken tog fram en våtdräkt som han "sålt till maaaassor av triathleter". Han ljög nog. Våtdräkten visade sig vara någon typ av surfdräkt som inte alls var anpassad till simning, och inte ens dammodell.

Och här har jag trott att anledningen till att det varit så tungt i våtdräkt varit bara för att jag är dålig simmare, när jag tydligen dessutom är dålig shoppare. Inte konstigt att det går tungt när jag varken kan andas eller röra mig ordentligt!

Imorgon blir det en utflykt till Hammarby Sjöstad och Trispot för en riktig dräkt, och om någon surfare eller vattenskidåkare är intresserad av en billig våtdräkt- hör av er!

Lite fina bilder från innan eventet

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Som löpare får man plats med sin utrustning i en byrålåda. Några ombyten, skor och pulsklocka och man är hemma.

Triathlon däremot:
Våtdräkt, cykel, tillbehör. Har gått från en låda till en hel garderob...

Att packa för en träning blir som att packa för en utlandsresa och planeringen för transport när jag saknar bil (bilpool snart?)

Lägenheten svämmar över av prylar till tre sporter, ett under att inte sambon ger upp och slänger ut grejerna, och vi som vill vara minimalister och leva med så lite prylar som möjligt, det målet går verkligen inte bra 🙈

... och jag som inte ens har börjat tävla än, vart ska detta sluta?

Likes

Comments

När jag startade denna nya blogg igår importerade jag även min gamla blogg.

Jag har inte läst den på ett tag och det var ingen rolig läsning. Jag förstår varför jag slutade uppdatera den.

När den bloggen slutar är även jag slut. Utmattad, deprimerad, utan livslust. Bara tanken att röra på mig är jobbig. När vi senare flyttar till Barkarby och hamnar granne med ett gym, blir jag i princip inburen på gymet av min sambo och uppskriven på ett medlemsskap. Jag avskyr det. Håller mig i tjejgymet. Går på klasser men står längst bak. Och saker börjar ändras.

Under våren 2015 får jag en fråga om min bucketlist. Jag skämtar om att springa ett maraton. Det är något jag drömde om som yngre, men som aldrig kommer att hända. Personerna som ställt frågan tar mig på allvar och frågar "när?"

Det är den avgörande frågan och jag anmäler mig till och joggar runt vårruset. Illröd i ansiktet tar jag mig i mål. Senare det året springer jag midnattsloppet...

...och till dagens datum har jag sprungit 8 millopp, 3 OCR- lopp, 5 halvmaror och dessutom kryssat av de där maran från listan, i juni i år gick jag i mål på Stockholm Marathon.

På lördag väntar mitt 3:e midnattslopp och om 2 veckor ska jag göra mitt första triathlonlopp, och nu börjar Ironman dyka upp på listan, det som verkar omöjligt har förskjutits rejält.


Likes

Comments

Fjärde bloggen, fjärde gången gillt.

Jag har haft en hel del bloggar tidigare. Bloggat om livet på landet, om privatekonomi och om mitt liv allmänt. Det kanske hade varit lättare att behålla och uppdatera samma blogg gång på gång, men så har det inte blivit. Jag har valt allt eftersom livet gått i nya riktningar att välja att starta nya bloggar, på det tema jag för tillfället fokuserar på.

Nya bloggar, nya bloggportaler och nya ämnen.

Jag trodde aldrig jag skulle börja blogga igen. Men sista tiden har hänt så mycket att jag helt enkelt behöver ytterligare ett forum. Jag har skrivit mycket på instagram, men instagram är ett ganska begränsat medium. Jag är en textmänniska, kanske för att jag inte är så fotogenisk, kanske för att text helt enkelt passar mig bättre.

Sista tiden har jag börjat en ny resa. Jag vet inte vart den ska ta mig, men jag vill dokumentera den. Om två veckor kommer jag att debutera i en helt ny sport, triathlon. Denna blogg kommer att handla om den resan.

Välkommen in!

Likes

Comments

Hohoho, till och med för en person som inte uppskattar julen knackar den på dörren varje år…man kommer helt enkelt inte undan.

Jag jobbar INTE på handelns utredningsinstitut men jag har en spådom om årets julklapp. Detta år står välgörenheten i fokus. Jag tror att det i år kommer ligga ovanligt mycket presentkort på tält till flyktingar, matpaket via röda korset och vaccinationer till barn i Afrika. Denna höst har varit helt fantastisk i form av hur vi ställt upp. Hela Sverige har skramlat, delat med oss av våra kläder, haft insamlingar både till höger och vänster. Självklart kommer vi i år att toppa detta med rejäl välgörenhetsgåva i julklapp till nära och kära. I min familj där alla fyller år på hösten slog vi rekord i den typen av presenter i år. Självklart ska vi göra samma sak i år.

För er som vill ge bort något som ändå kommer mottagaren till godo mer än det goda samvetet vill jag tipsa om en julklapp jag kom i kontakt med för ca 5 år sedan, och som jag skrivit om tidigare på bloggen.

Ett gåvoträd från better globe. Jag har själv köpt regelbundet både till mig själv och nära och kära i snart 5 år, och även varit nere och sett verksamheten på plats i Kenya. Vad är då better globe? Kort sagt, så handlar det om en win-win lösning. Vi köper träd som planteras i Kenyas semiöken. Där står trädet och växer och förhindrar ökenspridning och suger åt sig våra utsläpp. Under tiden ger det arbete åt lokalbefolkningen (vill man slå på stort köper man ett av better globes donationspaket som även ger en extra krona till skolprojekt). Efter fem år börjar trädet sakta ticka avkastning, och trädets ägare får in någon euro på sitt konto. Efter tjugo år fälls trädet och då betalas vinsten ut. Perfekt gåva till barn som har mer nytta av pengar om tjugo år än av ytterligare en leksak nu, eller 40-åringen som borde börja se över sin pension. Eller alla andra som uppskattar idén på att klimatkompensera, hjälpa fattiga bönder och samtidigt själva få någon krona in på kontot. Ett träd kostar 17 euro. Se mer på Better Globes hemsida eller kontakta mig på caroline.auren@gmail.com så berättar jag mer.

 

i Kiambere

 

Jag i Kiambere vintern 2012, massa sticklingar som ska bli stora träd.

Likes

Comments

Visst blir alla som bloggar lite besatta av visningar?

I min första blogg, som låg på aftonbladets bloggverktyg (hjälp, minns knappt 2005-2006 någongång…) så minns jag inte ens att det fanns någon funktion för att mäta sidvisningar. Man var glad om någon läste och på något sätt var jag nog intressant, som ung akademiker utanför storstadsvärlden. Hade t.o.m någon journalist som ringde och ville intervjua mig, tyvärr var timingen sämsta tänkbara eftersom hon ringde veckan efter ett beslut om separation, och jag hade mer fokus på vart jag skulle bo än på att berätta för någon journalist om mitt intressanta liv.

Därefter har jag bloggat om mitt ekonomiintresse, på bloggen miniekonomi. Den tröttnade jag på eftersom intresset växte, plötsligt kändes det för futtigt att blogga om spartips när jag var på väg mot de stora affärerna.

Och nu? Tja, denna blogg är väldigt sporadisk, den är en dagbok. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om vem som läser, även om jag varje dag kollar sidvisningarna. Det känns skönt att ha en blogg med mitt namn på som bara handlar om mig, mitt liv och mina upp och nedgångar. Visst vore det härligt att ha en blogg att tjäna pengar på, att kunna få ut något av sitt bloggande, samtidigt som jag tror bloggen skulle bli ganska tråkig då. Miniekonomi blev ju väldigt begränsad då den skulle handla om ett specifikt ämne och jag saknade en kanal för allt annat som dök upp i hjärnan.

Så detta är min blogg idag. Ta den för vad den är. Förnuftig ibland, rådgivande ibland, knasig ibland. Mest det sista men det är ju så jag är.

Masken är av och alla läsare välkomna, och jag lovar att jag fortsätter kolla sidvisningar!

Likes

Comments

Efter en vecka utan mobil har jag insett hur beroende jag är. En vecka. Utan alla mina nödvändiga appar.

Vardagen utan tillgång till mobilt BankID. Utan swish (tänk att ta fram en papperslapp för att betala din del av den gemensamma festkassan!)

Utan enkel tillgång till sociala medier. Utan min älskade sr- app och P1 morgon på vägen till jobbet (gillar helt enkelt nyheter mer än musik på morgonen).

Natural Cycles fick jag ladda ner till paddan, och det känns lagom smidigt på morgonen när man är nyvaken att dra fram en hel Ipad för att fylla i temperaturen. Evernote innehåller hela mitt liv, jag som inte kan hålla reda på papper har allt i evernote, och nu har jag den inte i fickan.

Det är rätt skrämmande att se hur beroende man är av den där lilla prylen. Och samtidigt inser man hur befriande enkel vardagen är när allt fungerar. Allt på plats, tillgängligt, hela tiden. Jag saknar verkligen min mobil!

(och inser att jag antagligen borde läggas in på digital avgiftning)

Likes

Comments

Jag kör dagens spartips. Det betyder att det finns en sak jag inte gillar. När jag måste slösa. Eller överhuvudtaget spendera pengar jag inte vill spendera. Det senare är förresten en bra definition på slösande. Att spendera pengar man inte vill spendera.

I helgen gick det mycket sådana pengar. Min dator kraschade för ett tag sedan och jag har inte tagit tag i att köpa någon ny. Nöjt mig med paddan och lånat sambons dator när jag verkligen behövt lite större skärm och tangentbord. Nåja, det fanns på inköpslistan. Värre var att vakna upp på lördagmorgonen med insikten att mobilen är tvärdöd. Utan den klarar jag mig INTE!

Så bara att väcka en morgontrött sambo för att få moraliskt stöd och iväg till 3butiken i Kista galleria. Två veckor med lånemobil (minst!) och konstnadsförslag om ca 10 arbetsdagar. Hjälp! Jag är beroende av min mobil, jag har allt i den! Att gå från min vanliga mobil till lånemobilen är som att gå från ny BMW till en gammal volvo. Inte så att informationen är borta, jag är bra på att använda molntjänster, var väl någon bild från systerdotterns ettårskalas förra helgen som fattades, men det är lätt att återställa. Nej, men att vara utan Natural Cycles, Evernote, bank- ID, jag ni fattar. Även om jag kan ladda ner det till paddan blir det inte riktigt lika smidigt. Jaja, vi får vänta på domen. Åter till ämnet.

När vi ändå var på elektronikshoppingmode passade vi på att äntligen köpa en ny dator till mig. Ett mycket tråkigt inköp. Dyrt men nödvändigt.

Jag är ingen datanörd. Tvärtom. Jag skulle gärna leva i en tid med gåspennor och brevduvor. Datorn för mig är en skrivmaskin och en administrationscentral. Det är allt. Att tvingas lägga pengar på det svider. Rejält. Men det är i alla fall skönt att ha ett tangentbord igen. Och nu kan jag äntligen ta tag i massa surdegar som jag kunnat inbilla mig att jag ”inte kan lösa utan dator”. Bort med den ursäkten. Bloggen är tillbaka, jag är tillbaka. Plånboken får gråta ett tag till, och jag har fått ett nytt hatobjekt som antagligen inte heller kommer lyda mig, men jag har tagit bort en ursäkt i alla fall.

Likes

Comments

Jag är boknörd. Jag läser otroligt mycket. Men mina arbetstider passar dåligt för biblioteksbesök.

Därför vill jag tipsa om en jättebra tjänst där man kan läsa hur mycket som helst för en månadsavgift (jag har så klar abonnemang för både tidningar och böcker).

Här hittar ni Readly

Likes

Comments

Jo, det var dags att börja igen. Så vi kör ett dagens spartips!

Jag har har den senaste tiden använt en tjänst som heter refunder, där man får återbäring på sina internetköp. Hittills har jag fått tillbaka 470 kr på ett par månader.

Följ länken för att komma igång med Refunder.

Likes

Comments