View tracker
View tracker

Alltså åh, borde seriöst sova nu men drack kaffe för serb på jobbet så lär ju va uppe någon timme till... Iallafall, jobbade långpanna idag 11-23 så är rätt trött i kroppen om man säger så! Ligger och degar i soffan och kollar på PH. Faktiskt första gången jag kollade för denna säsong, vet inte riktigt vad jag ska tycka. Inte my cup of tea om man säger så iallafall hehe.

Iallafall till en sak som gjorde mig så glad idag (alltså var ju glad innan också förstås men det toppade lite hihi)! En på jobbet sa: alltså jag älskar ditt leende, det är så jävla fint! Man blir så glad när man ser dig liksom!
Blev så glad för det är verkligen en komplimang om att man sprider glädje. Gillar att få komplimanger om utstrålning/aura, nästan mer än att få om ens utseende? Håller ni inte med? :-) jag har tidigare haft problem med min syn på mig själv och min personlighet men är numera mer trygg med mig själv. Men jag blir ändå glad av att få en sån komplimang, blir typ rörd haha. MER komplimanger till folket tycker jag!!! <3

FAN sitter och hostar som en jävla crackhoe här alltså.... Dags att dricka vatten och gå till sängen nu tror jag. Vi hörs!

Likes

Comments

View tracker

Hur duktig är inte Danny? Får fullkomligt gåshud av hans version av super 8. Så fint att han verkligen sjunger av egen erfarenhet, det för ju det hela så mycket mer rörande. Kan ju kanske inte relatera så mycket till låten då jag själv aldrig haft någon partner hehe, men fan ändå... Man kan ändå förstå å leva sig in i det. Kommer ihåg när han var med i Idol och hur bra hans framförande var av Öppna din dörr <3. Han är verkligen talangfull denna unge mannen!

Likes

Comments

Sämsta kvalitén men whatevaaahhh... Håller på å rengöra hyn lite. Så skönt när man är sjuk att man slipper gå med massa smink och då också renar hyn samtidigt. Inte för att jag har något på hyn direkt, förutom brun utan sol. Men använder inte foundation liksom. Men mascara å eyeliner är ett måste för mig hehe. Alltså utan den där eyelinern känner jag mig så fruktansvärt naken. Den är liksom pricken över iet och ger ögonen ett helt annat liv :-) fördelen när man har gått runt ett tag utan smink tycker jag är att när man väl sätter på sig smink igen så blir det så snyggt och man blir som en ny människa typ haha!

Nog om det... Har precis ätit middag med mamma och pappa, vi pratade framförallt om avundsjuka och elaka människor. Vad får människor att vara så elaka utan att en känner personen? Så sjukt det där med hur människor kan döma varandra, den värsta egenskapen måste jag säga.

Nu ska jag kolla på Wahlgrens värld, tycker det är fett kul faktiskt haha, dom har lite sjuk humor liksom. Tjingeling!!

Likes

Comments

Vi har sedan sommaren hållt på med att bygga ut en glasveranda och målet är att det ska vara klart till jul. Än så länge är taket helt klart och detta blev då resultatet! Det är faktist mamma som gjort det och bestämt hur det skulle se ut, vilket jäkla jobb hon gjort alltså! Stjärnbelysning och guldtak på det. Kanske inte syns så mycket på bilden då det är lite mörkt. Men visst blev det fint?! Ser så framemot när allt är klart för än så länge ser det ju hur drömmigt ut som helst!

Likes

Comments

Nu in på något annat ämne som jag inte varit inne på så djupt tidigare. Nämligen om dåliga miljöer som kan förstöra din psykiska hälsa...
Jag har tidigare i bloggen skrivit om min tid i Nya Zeeland där jag bodde under en lång tid. Första tiden pluggade jag i störta staden Auckland och andra tiden backpackade jag. I bloggen skrev jag mest under tiden som jag bodde i Auckland och pluggade, mest för att jag faktiskt inte hade så mycket att göra där och för att jag knappt hade några vänner. Jag skrev aldrig riktigt hur jag egentligen mådde, men det är lättare att se ljusare på saker och ting när man är i situationen, medans man nu i efterhand verkligen inser hur förjävligt man mådde. Alltså såhär: jag kunde gå och lägga mig vid kanske 1-2 på natten och sova tills klockan 18.30 dagen efter. Hur sjukt? Varför? Det fattade jag inte då men att sova sådär länge är inte normalt och ett tecken på att jag faktiskt var deprimerad. Jag hade liksom inget att leva för och trodde att allt var fel på mig. Jag hamnade i en internationell skola där jag ständigt blev utsatt för fördomar om svenskar, att vi är lätta och blonda osv.... Killarna var trevliga men det fanns alltid en baktanke med det. Majoriteten av tjejerna var rent utsagt förjävliga mot mig? Jag blev idiotförklarad gång på gång fast jag kanske var bättre på engelska än vad dom var. Sa jag att jag var från Sverige till framförallt tjejer från Schweitz fick jag en fnysning. När jag hade presentationer framför klassen så kunde vissa av tjejerna titta konstigt och prata under tiden som jag hade mitt framförande. Frågade jag glatt om jag fick hänga på så fick jag alltid ett tveksamt ja. Ett exempel när det handlade om att följa med på grejer var när en väl till mig bjöd in mig på pubkväll och jag tackade ja. När jag väl kom dit satt hela gruppen av tjejerna och knappt sa hej och betedde sig jätte konstigt åt. Fattade ingenting tills jag i efterhand fick veta att en av tjejerna hade blivit sur för att jag skulle komma då hon inte gillade mig? Det roliga var att människan knappt hade snackat med mig förutom grupparbeten i klassen. Jag själv anser mig som väldigt trevlig och framåt och jag hade kanske inga problem med att vara det i klassen heller och vara aktiv. Iallafall så var inte detta det enda. Stötte på flera tjejer som var så sjukt trevliga mot alla, men inte mot just mig! Jag fattade inte vad felet var på mig och jag försökte och försökte få alla att gilla mig men det gick inte. Det slutade ju med att jag gick ner mig totalt och bara hade negativa tankar om mig själv och livet i sig. Jag grät nästan varje dag efter skolan och gick med släpande steg därifrån. Trodde iprincip att det var såhär livet skulle vara.
Jag pratade förstås ibland med mina päron och alla vänner från Sverige jag hade, men det var inte alltid enkelt att få ihop en tid. Så majoriteten av tiden spenderade jag för mig själv. Men såklart fick jag alltid peppande ord från alla där hemma som verkligen förklarade att jag bara hamnat på fel plats med fel människor.
Jag sov bort dagarna och försov mig ofta till skolan. Jag hade absolut noll motivation till ingenting.. Jag var i början så hoppfull och trodde saker skulle bli bättre och just därför stannade jag kvar. Jag är en ganska hoppfull människa som inte ger upp så lätt och jag är även rätt plikttrogen.
Jag har nog skrivit om det lite i bloggen om krossad kärlek. Det hände under tiden jag var där. Jag träffade en kille som jag släppte in på livet och öppnade upp mig för, vilket jag annars typ aldrig gör. Jag såg det först mer som en kul grej och hade inte en tanke på att jag skulle få känslor för han, tills han total dissade mig plötsligt en dag utan en förklaring. När det hände rasade iprincip hela jag och jag insåg att jag faktiskt fått känslor för honom utan att jag velat det. Jag blev deprimerad pågrund av sveket och att behöva se han varje dag i skolan fullkomligt krossade mig. Fy-fan.

Såklart träffade jag ett par vänner, men många kom ju och gick och skulle iväg till nästa ställe så ibland stod man ju där utan någon.

När jag sedan skulle börja min backpacker resa var jag faktiskt lite rädd. Jag hade ju under en så lång tid stött på elaka och oöppna människor så jag undrade om detta skulle vara likadant. Men så blev det ju inte. Redan första dagen på resan så träffade jag vänner som jag fortsatte backpacka med och massor av underbara öppna människor som inte dömde en. Jag träffade folk som var som jag helt enkelt. Så nu i efterhand när jag tänker tillbaka på tiden i Auckland så inser jag ju att de människorna bara var extremt asociala och dömande. Sjukt det där ändå.

Såklart fattade jag ju att det inte egentligen var mig det var fel på, men tänk er att man hamnar på en plats där majoriteten är elaka och dömande mot enbart en person typ. Då är det lätt att börja tvivla på sig själv. Jag trodde aldrig jag skulle göra det igen på samma sätt jag gjort förr, då jag varit utsatt för mobbning och levt med både anorexi och depression och alltså haft en dålig självbild. Men det är så lätt hänt ändå. Jag försökte verkligen inte gräva ner mig för djupt, men det råkade bli lite så ändå utan att jag ville det. Det hände så mycket under tiden i Auckland att psyket inte pallade mer. Min aptit försvann mer och jag sov bort dagarna för att dämpa ångest typ. Men så fort jag började min backpacker resa så vände allt och jag är så tacksam för att jag jag fick ett bra avslut än om jag bara hade tillbringat tiden i Auckland. Skulle jag åka tillbaka till Nya Zeeland så skulle jag dock inte vilja åka till Auckland igen, dels pågrund av dåliga och smärtsamma minnen men också för att staden i sig är så fruktansvärt opersonlig och själlös.

Det jag lärde mig av min tid i Auckland är att jag aldrig mer ska utsätta mig för miljöer där jag mår skit. Min hälsa har inte råd med det! Om jag numera känner att jag inte trivs i en miljö så ska jag byta, det är inte värt att utsätta sig för det helt enkelt.

Jag hoppas även att ni själva gör likadant. Man ska få må bra här i livet och tillbringa det med människor som lyfter upp dig, inte ner dig <3

Likes

Comments

Så härligt morgonljus. Var inte på världens bästa humör när jag vaknade pågrund av min mage som spökar men att vakna upp med detta väder gör en på lite bättre humör iallafall. Men som sagt, magen spökar verkligen 24/7 nu så jag mår inte alls bra psykiskt! Nu är det verkligen noga med kosten. Har denna dag på mig tills imorgon att få ordning på magen då jag ska till jobbet och då vill jag ju att den ska må bra...

Iallafall... Sitter just nu och dricker kaffe och käkar på mitt vardagliga mellanmål mellan frukost och lunch. För mig behöver jag verkligen ett litet mellanmål däremellan för att blodsockret ska vara stabilt. Fungerar som bäst när jag äter 6 gånger om dagen. Funderar på om jag ska åka in till stan och trotsa min förkylning? Eller om jag bör vila... Får se hur jag gör med den saken men skulle verkligen behöva komma ut.

Likes

Comments

Kan jag vara den enda som inte sett den här hehe? Har ju hört så mycket om den och nu när man är sjuk och uttråkad så gick jag in på SVT play och letade efter serier, så tänkte väl att denna var värd en titt. Lite små mysig måste jag säga, älskar drama och kärlek inom tonårsrelationer hihi. Skönt är också att varje avsnitt är typ 10-15 min!

Btw så har min mage varit sååå bra hela dagen, fram tills middagen då jag åt ris, lax och grönkål. Hade HELT glömt bort att man ska undvika kål vid IBS, så nu är min mage alldeles uppsvullen :-( nya tag imorgon då. Ni får gärna slänga in en kommentar om ni själva har IBS och komma med olika tips!!

Nu ska jag kolla på andra säsongen av portkod! Heeej så länge.

Likes

Comments