Header

Hej!

Nu börjar Tahoe-tiden lida mot sitt slut och de senaste dagarna har varit fantastiska här med resor runt i Sacramento, South Lake Tahoe och även över en sväng till Nevada-sidan.

Jag mötte upp mamma och pappa på hotellet i fredags förra veckan. Jag var helt inställd på att de skulle komma till USA på lördagen, så det blev verkligen en positiv överraskning när de dök upp från ingenstans och var framme en dag tidigare än jag väntat mig. Det var verkligen härligt att träffa dem igen efter sex månader ifrån dem.

Vi gick ut och åt i Sacramento på kvällen och planerade de kommande dagarna och vad vi skulle hitta på. I lördags gjorde vi ett heldagsbesök på Vacaville Premium Outlets där det blev shopping för oss alla tre. Vi avslutade dagen med en megagod (och stor) middag på en fiskrestaurang och gjorde oss mentalt redo för att klockan skulle ringa 04.30 för att hinna med frukost innan California International Marathon på söndagsmorgonen. Mer om maratonet kommer i annat inlägg! :D Kan till att börja med bara säga att det var en toppenbana, bra dagsform, härlig löpkänsla och perfekt väderförhållanden för att göra en grym tid på säsongens sista långlopp.

Resterande del av söndagen spenderade vi med att strosa runt i Old Sacramento längs med vattnet, äta en stor lunch på en mexikansk restaurang och därefter in i affärerna i Downtown Sacramento innan vi begav oss mot en mysig restaurang inne i Sacramento, Paragary's.

Måndagen innebar en färd upp mot Tahoe. På vägen uppåt stannade vi på ett par vingårdar i El Dorado Wine District där vi njöt av vyerna, testade viner och lärde oss mer om den Kaliforniska vinproduktionen uppe bland kullarna. På kvällen åt vi middag på en restaurang där man plockade de råvaror, såser och tillbehör man ville ha och därefter tillagades maten på en stor stekhäll i mitten av lokalen.

Mamma och pappa var jet-laggade "åt rätt håll", det vill säga pigga på morgonen och trötta på kvällarna. Det underlättade när vi ville komma iväg tidigt för att promenera i bergen. Jag tog med dem till Emerald Bay och Rubicon Trail där jag tidigare sprungit ett lopp. Vi vandrade, åt lunch i solen och njöt av utsikt och finväder.

Sedan tog vi en sväng förbi området där jag bott i Tahoe och gick in på kontoret likaså. På kvällen åt vi middag tillsammans med Craig och Michaela som jag jobbar för. Riktigt mysigt!

Onsdagen spenderade vi med att ta bilen över till Nevada för att besöka de gamla vilda västern-städerna Carson City och Virginia City som verkligen blomstrade under Gold Rush-tiden här i USA. Härliga vyer och spännande historier om hur guldgrävandet gick till förr i tiden. Därefter åkte vi vidare upp till "The biggest little city of the world", Reno. Vi åt lunch på en härlig vegansk restaurang och tog en promenad runt i Downtown Reno, för att inse att Reno är likt Las Vegas, med casinon och nöjen, men utan den där härliga stadskänslan man får i San Francisco, Los Angeles eller New York. Ingen hit med andra ord.

Carson City, State Capitol of Nevada

Virginia City

Igår, torsdag, var vi uppe i bergen på förmiddagen för en hike innan vi begav oss mot Edgewood Lodge & Spa som ligger precis vid Lake Tahoe, på Nevada-sidan. Hotellet är nybyggt sedan fem månader tillbaka och verkligen ett ställe som erbjuder sina gäster allt. Vi firade mammas 55-årsdag och hon fick en härlig ansiktsbehandling på spat. Jag testade även på gymmet och joggade loss mina ben efter maratonet. Det blev även ett dopp i utomhusjacuzzin med utsikt över sjön, fantastiskt god mat, och allt därtill.

Nu är mamma och pappa på väg tillbaka neråt mot San Francisco där de spenderar en natt till innan hemfärd till Sverige igen. Det har varit fantastiskt att ha dem på besök här i Tahoe och resa runt tillsammans med dem. För mig väntar nu en veckas jobb till innan även jag jag tar mina väskor och far tillbaka hem till Sverige den 19 december. Det känns overkligt att åka hem efter alla upplevelser jag fått vara med om här borta. Jag längtar så mycket hem till Sverige på många sätt, men det känns ändå jobbigt att lämna South Lake Tahoe och den "fristad" som det har blivit för mig här här uppe i bergen. Dock ska det bli en väldigt spännande vår, så jag har mycket att se fram emot.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

... så får jag ett meddelande av mamma och pappa att de har landat IDAG och inte imorgon, som jag har varit helt inställd på! Tidsskillnaden ställde till det lite i mitt huvud när mamma sa ”vi ses imorgon” igårkväll hos mig. Så ja, nu har världens bästa föräldrar precis landat i San Francisco och jag sitter snart på bussen till Sacramento där vi möts. Wow! Gissa vem som precis fick bästa fredagsfeelingen?!

Likes

Comments

Låt oss börja med en pulsklocka. Den där digitala lilla apparaten som jag knäpper fast runt handleden varje dag. Den som vibrerar och säger till mig hur jag ligger till. I jämförelse med vadå? I jämförelse med min tänkta maratonfart, i jämförelse till tröskelfarten eller i jämförelse till det där tempot som är perfekt för en lugn distansrunda. Helt enkelt i jämförelse till mina förväntningar och mina mål.

Den där pulsklockan som hjälper mig pressa mig lite extra, ser till att svetten rinner ordentligt i pannan och att hjärtat bankar hårt i bröstkorgen i varje intervall. Hjärtslagen som i slutet av passet sprider sig som värme och endorfiner ut i hela kroppen. Den där klockan som säger till benen att öka stegfrekvensen, trycka på lite extra eller hålla fast vid tempot jag bestämt mig för. Att vara uthållig, att bestämma mig för något och att kämpa för det. Det är vad det handlar om för mig. Inte klockan, inte tempot och inte tiden. Men att tro att jag kan, att bestämma mig för att jag kan, och att visa för mig själv att jag kan det. Att skapa framgång handlar just om det. Att starta där jag är och bli bättre. Inte i förhållande till andra utan i förhållande till vart jag var igår, eller för en timma sedan.

Jag fick frågan häromdagen hur jag tänker innan ett lopp, för att orka pressa mig så mycket jag bara kan. Vad driver mig?
Frågan fastnade i mitt huvud. Varför strävar jag hela tiden efter att sätta personbästa, att springa snabbt och snabbare och sen ännu snabbare än det? Varför nöjer jag inte mig bara med att springa tre dagar i veckan, ett par mysrundor i kvarteret och sedan njuta av en varm dusch? Som så många andra njuter av att göra. Vad får mig att tända till i loppsammanhang och tävla så in i norden från den sekund jag springer över startlinjen till målet?

Eller nummerlappen. Att göra mig redo för ett lopp, att känna in tävlingskänslan. Få fjärilar i magen och känna att det spritter i benen. Knäppa fast nummerlappen med säkerhetsnålarna en stund innan starten och känna att det är dags att pressa lite extra just idag. Att lägga ribban lite högre än på träningen och veta att det kommer bli alldeles fruktansvärt jobbigt vissa stunder, och alldeles fatastiskt härligt andra stunder. Att tänka på hur jag ska lägga upp mitt lopp. Hur ser banan ut? Backar, svängar, underlag och väder som kan påverka både löpningen och känslan. Hur känns kroppen? Är jag pigg eller sliten idag? Har jag sovit bra? Var middagen igår en bra uppladdning? Var frukosten tillräcklig imorse? Borde jag försöka stoppa i mig något mer innan starten för att hålla energin uppe hela vägen? Tusen frågor som surrar i huvudet innan jag ska springa lopp. Och jag älskar det.

Vad är det då, som gör att jag vill pressa mig mer, och mer och mer? Är det vibrationerna från pulsklockan som säger till mig att öka tempot, eller nummerlappen på bröstet som får mig att ta snabbare steg? Ja, både och, till viss del. Tävling är bästa motivationen för mig. Jag har alltid tävlat, mot mig själv, och mot andra. Men hur jag ser på resultat i slutändan är inte beroende av hur det gick för mig i jämförelse med andra. Resultatet beror helt på mina egna förväntningar på mig själv. Vad jag har bestämt mig för att jag ska klara av och vad jag har tränat för att klara av. Då spelar de andra tjejernas resultat ingen roll. Jag inspireras av tjejerna som springer snabbare och imponeras av hur hårt de tränat. Jag får energi av att se att andra är bättre än mig. Det visar att jag har möjlighet att fortsätta bli bättre. Jag ser upp till de som är snabbare än mig och tar rygg på dem. Det får mig att pressa mig framåt. En strävan efter utveckling och att överträffa mig själv. För det är så härligt att springa över mållinjen med världens leende och veta att jag gjort allt jag kunnat och mitt allra bästa. Det är vad som får mig att pressa mig.

Likes

Comments

Hej!
Lägger upp en uppdatering om läget här. Förra helgen gjorde jag en weekend trip ner till Berkeley, där jag strosade runt på stan på lördagen och hade bokat ett Airbnb-rum hos ett gäng studenter. Hade en fantastiskt trevlig kväll och på söndagsmorgonen var det löpdags för mig. Då sprang jag Berkeley Half Marathon på en rekordtid. 1h 25min och 18s, vilket gav mig en femteplats på damsidan och 67e plats totalt, av drygt 4000 löpare. Kul lopp, grym löpkänsla och en snabb bana, vilket också kvalificerade mig till SM i Halvmarathon till våren (under Göteborgsvarvet), om jag känner mig sugen på det!

Jag har firat Amerikansk Thanksgiving och sett den största kalkonen i hela mitt liv. Och drabbats av Black Friday-stressen och konsumtionshetsen. Men blir mer och mer anti än någonsin att köpa något när alla bolagen tävlar om att ha de bästa priserna och locka på sina kunder allt möjligt, så länge de tjänar pengar.

I övrigt är det mycket plugg för tillfället. Jag skriver projektarbete om kosthållning för långdistanslöpare och pluggar inför tentan som jag har i veckan. Jobbar på för fullt hos Avalex och löptränar inför sista marathonet (California International Marathon) som går av stapeln om exakt en vecka nere i Sacramento. Denna vecka lättar jag upp träningsmängden och fyller på energidepåerna för fullt. Jag känner mig i toppform och det ska bli fantastiskt kul att avsluta löpsäsongen med ett stort marathon här i Kalifornien. Sen väntar någon vecka fullständig löpvila och därefter ett styrkefokus för att bygga upp kroppen. Hållbarhetsträning och rörlighetsträning. Styrka och smidighet är ledorden för december och januaris träningsfokus.

Mamma och Pappa kommer över till USA på lördag, om sex dagar. Herregud som jag saknar dem, mina underbara föräldrar. Mamma har hunnit fylla 55 år och vi ska fira henne ordentligt när de landar i Tahoe! Ser fram emot en veckas semester här med dem. På agendan står vinprovningar, sightseeing i Sacramento, Reno, Tahoe och San Francisco, spabesök och maratonlöpning (löpningen står jag för, och supporten är mamma och pappas uppgift). Beroende på väder kanske vi till och med får åka skidor här i Tahoe, men jag nöjer mig gärna med hiking uppe i bergen. Vi får se hur vädret utvecklar sig!

Slutligen har jag även bokat mig en hemresebiljett. 19 december står väskorna packade och redo för hemfärd till Sverige. Då ska jag krama om familj, släkt, vänner och hunden. Som jag saknar dem alla. <3 En jul som spenderas hemma på väst(bäst)kusten och nyår likaså. Sen får jag se vart livet tar mig. Oavsett så har jag en bra känsla inför 2018, efter ett 2017 där det skett oerhört många stora förändringar för mig, och jag nu börjar känna mig hemma i en ny livssituation och en framtid som bjuder på många spännande möjligheter och utmaningar. Heja livet!

Jag är fantastiskt tacksam för allt vad South Lake Tahoe har gett mig hittills och allt jag fått uppleva under mitt sex månaders internship, alla människor jag fått möta och platser jag fått besöka. Vi hörs så småningom, nu ska jag tillbaka till plugget igen!

Likes

Comments

Hej!
Veckan innebar lite feber, mycket jobb, mycket studerande och rapportskrivande och noll kilometer löpning. Tills idag. Jag ville känna att kroppen kändes 100% frisk innan jag gav mig på loppet jag signat upp för, American river Parkway Run. Det är ett pre-run (typ träningslopp) inför California International Marathon, och jag sprang distansen 20 miles, dvs 32 km. Kroppen kändes kalasbra till en början. Jag hade förväntat mig tunga ben och flås efter en vecka utan träning så jag blev positivt överraskad när benen liksom bara rullade på. Riktigt härligt! ... Lite för härligt. Höll ett tempo runt 4.05 min/km de första 16 kilometrarna, sen blev jag tröttare och vid 18 kilometer funderade jag på om jag skulle gå hem istället.. Ungefär. Men, utifrån dagens förutsättningar (en vecka utan träning, dålig sömn med feber och inte fullkomligt frisk) så bet jag ihop och kom (nästan) tillbaka. Jag sänkte tempot och bestämde mig för att springa på, helt förutsättningslöst.

Det var en bra idé, och jag kom i mål efter 2h 18 min 38 s, ett snittempo på 4:18 min/km, och en sjätteplats på damsidan (av 544 tjejer), och en total 27e plats (av 924 löpare). I detta fall helt irrelevant för mig, då jag var inställd på ett träningslopp. Men.... desto roligare att se att det var 544 kvinnliga löpare, och 347 manliga löpaare. Inte ofta statistiken är vinklad åt det hållet, men nuså! :D

I vilket fall som helst så var loppet (bortsett från mitt idiot-upplägg med totalfel tempo) riktigt bra anordnat. Det fanns vätskestationer, energidryck, toaletter etc. längs banan. Trots att vi var ca 1000 20-miler löpare och ett gäng halvmarathon-löpare så var det verkligen inga problem att ta sig fram, med startgrupper etc utan allt flöt på bra och det fanns gott om tydliga markeringar längs vägen.

Jag träffade en amerikansk/dansk tjej i målgången som också ska springa CIM och satsar på samma tid som mig, kul med andra kvinnliga löpare, det finns många killar som springer sjukt snabbt, men svårare att hitta andra tjejer som har högt tempo att träna och utvecklas tillsammans med.

Likes

Comments