View tracker

Har någon mer än jag känt sig som en riktig soptunna som bara fylls med skit. Folk kastar sitt skit på mig som om jag vore en soptunna, när jag blir full töms jag och därefter matas jag på med mer skit.

När jag töms, menar jag med att jag tömmer mig själv. Jag tömmer mig själv genom ilska och tårar. Detta sker när jag är ensam. För jag har inte riktigt någon att dela min skit med och då får jag bära allt detta själv..

Jag förstår mig verkligen inte på folk som bara kan mata på någon annan skit. Jag behandlas som skit verkligen och jag är trött på att vara den folk ser ner på. Inte för att jag är kort, utan ser ner på mig som person. Jag må vara liten, men då ska människor hjälpa mig upp, inte ner.

Jag är trött på att folket väljer ut sina offer. Varför ska folk se ner på andra, varför vill människor trycka ner andra? Jag förstår inte vitsen med det hela. Ingen tjänar på det. Varför inte hjälpa alla istället?

Jag är en person som har varit med om riktigt mycket. Riktigt många saker som de flesta inte vill vara med om, inte jag heller. Men tyvärr utsatts för det. Jag har bland annat blivit osynligt mobbad, jag kallar det så. Jag har aldrig riktigt sett det själv. Dels för att jag kanske inte riktigt visste vart gränsen gick för att det skulle räknas som mobbning eller för att jag helt enkelt bara försökte ignorera det, jag kunde ju inte tänka tanken om att jag, Caroline är ett mobboffer.

Innerst inne så försvinner inte detta. Det är nog just det här som får mig att sjunka tillbaks till ruta ett. För att jag aldrig tog mig igenom den rutan. Man måste ta sig igenom ruta för ruta för att kunna gå vidare, det går inte att hoppas över. För då kommer det alltid finnas en lucka som måste bli fylld och drar en tillbaks och jag har fruktansvärt många rutor som måste fyllas.

Jag ska fighta själv så mycket det behövs, men en dag hoppas jag att jag kan visa mig stark inför en hel grupp och att några vågar ställa sig bakom min rygg.

Jag kommer skriva mer om mobbning och mina tankar kring min sits en annan gång. För annars blir det här inlägget för långt. Men med det här inlägget får ni iaf veta lite mer om vad den här bloggen kommer innehålla.

Om ni känner att ni behöver prata med någon, kom till mig. Jag lyssnar.

Mejl: caroline.ahlinder@hotmail.com || Instagram: aliinders || Snapchat: carolinealinder

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Internet är exakt som den riktiga världen vi lever i. Exakt lika farlig, men ändå finns det positiva saker med internet.

Man kan använda internet på många olika sätt. Både till bra och dåliga saker, det väljer man själv.
Men ibland kan unga personer inte veta vad som är ont och gott ute på internet. På de olika sociala medierna.
De som drabbas mest av de onda är de små osjälvsäkra individerna, som söker all bekräftelse de kan få.
Det är ju alltid kul att prata med nya människor som gör en glad, får en att känna sig fin och wanted. Alla vill känna känslan att man betyder något, att man kan göra något för någon annan.

Det finns människor som vet exakt vad dem ska säga för att fånga din uppmärksamhet. De vet exakt hur dem ska göra, för dem vet vad vi vill höra, de vet hur vi fungerar. De vet våra svaga punkter. They know how to do it..

Jag hade tur som liten att det avbröts. Jag som yngre levde mitt liv på datorn. Direkt efter skolan och så fort jag fick tillgång till internet tog jag mig till datorn. Till mina kontakter jag hade där. Jag kunde sitta flera timmar framför skärmen. Det var där folk ville snacka med mig, där fanns det folk som ville skriva till just mig. De som fick mig att känna mig som någon.

Jag har inte haft många riktiga vänner som stannat och funnits där för mig. Jag har alltid varit den där ensamma som folk knappt bryr sig om, jag har alltid kämpat för att ha kvar någon. Jag har alltid varit den som sagt förlåt, även fast det inte är mitt fel. Jag har alltid varit DEN. DEN där som det alltid är fel på, vad jag än gör. Hur mycket jag än försöker, så är jag alltid DEN. Den ensamma flickan som allt hon behövde var kärlek och en plats i världen. Men jag fick höra och ta åt mig mycket skit..

Allt det här tog min självkänsla, det åt upp mig inifrån. Jag tappade bort mig själv och jag håller än idag fortfarande på att försöka hitta mig själv. Felet jag alltid har gjort är att förtränga saker, jag har försökt lägga allt inom mig. Men man påminns om det hela tiden, man går runt med det. Man bär det tunga varje dag och till slut orkar man inte mer. Man går runt och hatar sig själv, trycker ner sig själv, omedvetet.

Att berätta allt man har inom sig är svårt. Man kan inte bara rabbla upp allting på en gång. Det här är bara början för mig och jag ser fram emot att berätta allting för er. Det kommer ta sin tid, men jag är redo att ta den tiden. För det är nu jag vill kämpa för att kläcka ur mig alla känslor inom mig. Steg för steg kommer allting krypa fram och till slut kommer jag vara där. Vid mitt mål.

Sköt om er och om ni vill skriva till mig, så finns jag på snapchat, instagram och på mejl. Jag svarar på allt!

Snapchat @ carolinealinder

Instagram @ aliinders

Mejl: caroline.ahlinder@hotmail.com


Likes

Comments

View tracker

Jag har alltid varit den ensamma personen, den som gått undan för att inte vara i vägen, den som alltid har känt sig som ett problem och som aldrig har varit tillräcklig.

Alla har alltid haft någon som bryr sig om en, någon som följer efter dig om du går ifrån och är ledsen eller något liknande. Någon de kan snacka med, om allt. Någon som alltid finns, någon som de alltid prioriterar först.

Jag har aldrig känt mig som ett första alternativ. Jag har alltid funnits där, men aldrig känt känslan av att någon vill ha mig. Jag har alltid varit den som gör som folk säger och har alltid varit rädd att tycka som jag vill och säga mina egna åsikter. För jag har alltid varit rädd om vad folk ska tänka och tycka om mig. Jag har alltid velat ställa upp för folk, finnas, göra allt för att göra alla glada. Men jag har aldrig fått känna dessa saker själv, bara gett.

Jag har varit flickan med noll självförtroende och respekt för mig själv och som hatat på mig själv. I hemlighet har jag förstört mig själv, jag visste inte ens själv vad jag höll på med ett tag. Jag visste att det på något sätt fick mig att må dåligt, ändå gjorde jag det. För det kändes som jag behövde det på något litet sätt. Jag ville känna mig tillräcklig, fin, få bekräftelser att jag var bra, att någon ville ha mig.

I min ensamhet, i mörkret där jag kände mig som minst fann jag något som jag trodde var något bra. Något som fick mig att känna mig mindre ensam och som någon. Men det visade sig vara något helt annat.

Jag heter Caroline Alinder och är född år 2000. Min blogg kommer att handla en del om mitt liv innan idag. Hur jag har varit, vad jag har gjort som inte varit så bra för mig själv, vad jag har varit med om och vad jag ska göra för att gå vidare. Med min blogg vill jag nå ut till dem som har varit eller är i samma sits som jag var då. Jag vill berätta min hemliga sida som ingen vet om mig, som jag har hållit hemligt för alla utomstående.

Jag har bestämt detta för att jag känner att det är dags att börja öppna sig, visa vem jag är och stå för vad jag har gjort och för den jag är. Jag måste börja acceptera mina handlingar och bekräfta mig själv. För att försöka gömma allting inuti sig, funkar inte. Man kollapsar till slut. Därför har jag bestämt mig för att öppna mig för sociala medier. Det är ett ganska stort steg för mig och som jag tror kommer få många att få en annan bild av mig. Men jag måste visa vem jag är och börja känna mig själv, för annars kommer ingen kunna göra det.

Jag hoppas att min blogg kan vara en hjälp för andra i samma sits och att folk kan acceptera vem jag är och vad jag har gjort. Istället för att kolla ner på mig och döma mig fel. Jag mår inte bra över det jag har inuti mig och behöver inte ha andra som sänker mig ännu lägre ner. Utan allt jag begär är kärlek och stöd.

Utöver bloggandet om mitt liv kommer jag också skriva om mina tankar positivt och negativt, lägga upp lite från vardagen och lite annat skoj. Ett liv består inte bara av positivitet eller negativitet, utan livet består av de båda delarna och det kommer min blogg bestå av.

Hoppas ni kommer följa min resa!

Sociala medier: Instagram @ aliinders, Snapchat @ carolinealinder

Likes

Comments

Det här blir bara det första standard inlägget innan jag börjar sätta igång med bloggandet ordentligt.

Kommer skiva senare om vad min blogg kommer handla om och lite mer.

Nu ska jag sova, så hinner inte nu 👎



Likes

Comments