View tracker

​Ursäkt ännu en gång för sega uppdateringar, jag har haft väldigt mycket att göra. Men nu kan jag iallafall berätta att jag fått nytt jobb, på Telia men denna gången som säljare på butik. Jag är väldigt lycklig och trivs superbra! Jag har jobbat ganska mycket så inte orkat skriva nått om det än men nu tog jag mig tiden när jag ändå är ledig några dagar. Det känns super bra att få jobba med det man vill och med ett så bra företag!  Igår var vi ute med jobbet på olearys, fick lära oss om nya mobiler som kommer ut och åt och hade det anmält trevligt. Blev dock en ganska tidig kväll eftersom jag var så trött. Känns väldigt skönt att ha ett jobb som inte är så fysiskt krävande för då orkar jag mer och kan jobba hela dagar, det känns bra att lära sig hur man ska leva och vad man är kapabel till igen. Man får helt enkelt lära sig på nytt vad ens kropp kan göra men det gör mig ingenting. För även om det är svårt ibland kan jag säga att jag gillar verkligen mig liv!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ursäkta för att jag inte skrivit på ett tag. Har nog inte kommit in i bloggandet riktigt än. Men ska försöka bättra mig. I helgen var vi på västkusten. På fredagen när vi var påväg till ullared fick jag väldigt bra nyheter. Tyvärr kan jag inte än berätta vad det är utan är bara en del som vet än så länge. Men självklart när allt är klart kommer jag skriva här i bloggen. När vi hade handlat så köpte vi med lite att skåla med ( alkoholfritt såklart! ). För första gången fick jag skjuta en kork på en ciderflaska och jag hade inte sönder nånting! Det var skönt med lite goda nyheter. Sen skålade vi för en bättre framtid. En framtid jag verkligen hoppas och tror blir ljus!

Likes

Comments

View tracker

Har haft en väldigt bra helg. På fredagen var det upp tidigt på morgonen för att åka till Liseberg med Kevin, Amanda och Oscar. Vi hann med väldigt mycket karuseller och behövde knappt köa alls. Var inte så mycket folk eftersom vädret var lite från och till. Efter Liseberg gick vi till Universeum och kollade runt. Fick tom se apor för första gången där. Tydligen så har dom 6 st apor av 3 olika raser. Men brukar aldrig se dom. 

Nu under helgen så var det ju Arvika hamnfest så på lördagen åkte jag till Madeleine med Julia. Var väldigt trevligt och fick även träffa en del gamla vänner vilket alltid är kul. Förfestade lite och sen gick vi till Mulan. Det var helt okej där, dock ganska mycket äldre folk men var ganska kul ändå. Drog till Timmys och käkade där blev det lite bråk men gick bra tillslut.
Så nu sitter jag i soffan och kollar på Orange is the new black och väntar på pizza. Mår lite som man förtjänar men kunde varit mycket värre faktiskt. 

Likes

Comments

​Sover faktiskt i Deje inatt, nu när Kevin är borta tills imorgon. Måste säga att det är ganska mysigt att sova i sitt gamla rum och sin gamla säng. Var ute och gick med Zelma förut och jag kan inte hjälpa att minnas saker vart jag än tittar. I lekparken där man spenderat många timmar på gungorna, på kullen där man både cyklat ner för och åkt pulka, ja överallt finns det minnen och jag saknar dom flesta faktiskt. Ibland önskar man att man kunde åka tillbaka till dessa tider. Då man gick på dejeskolan och livet var helt enkelt lättare. Ja, man kan inte hjälpa att man blir nostalgisk i deje och när man åker runt. Men jag älskar det.

Likes

Comments

Hela mitt liv har det varit så. Att leva med någon som är sjuk, min mamma. Vi har alltid prata öppet om det i våran familj men även om vi barn alltid varit medveten om det så har mamma visat sig stark. Men ändå minns jag hur det var, en ständig oro för hur det skulle bli härnäst. Paniken när hon blev kvar på sjukhuset. När man grät sig till sömns pga alla tankar och för att man saknar sin mamma. Men allt detta har gjort oss starka. Det som har hänt och händer formar hur vi blir. Och vi syskon har alltid varit sammansvetsade och hjälpt varandra. Även i min egna sjukdom är jag lugn och försöker att inte tänka på det allt för mycket, vill inte tynga ner familj och vänner. Men det är en som alltid ser, den som bor med mig. Min älskade pojkvän och sambo. Att leva med någon som är sjuk är aldrig lätt och även om han är världens bästa stöd för mig så finns det tankar. Tankar om hur framtiden kommer bli för oss. Att han kommer få det besvärligare med mig, redan nu oroar han sig massor och tyvärr kan man inte alltid dölja smärta... Och efterom jag vet att jag kommer bli sämre och sämre tycker jag synd om honom. Att han ska behöva leva med att se den han älskar bli sämre, att kanske behöva ta mer ansvar för att jag inte klarar det. Även min psyke blir värre av dessa tankar och jag kan verkligen inte hjälpa att tycka synd om alla runt omkring som måste se, som måste anpassa sig. Allt för att jag ska krångla och bli besvärlig. Men jag är ändå så glad för att jag har Kevin, för när jag har mina tankar så finns han här för mig, för att lugna ner mig och diskutera med mig. Allt för att jag ska må bättre, för att jag ska fortsätta vara glad. Och jag försöker, tro mig, men jag hoppas att folk förstår att jag inte är mig själv och att jag inte orkar så mycket just nu och att det tyvärr kommer bli sämre och sämre, hoppas bara att jag kommer ha några vänner kvar, för just nu känns det som att folk tar avstånd från mig.

Likes

Comments

Haft en väldigt bra helg måste jag säga! Fredagen började med jobb sedan utgång på kvällen med Sabrina. Vi började med att sitta på balkongen hemma och dricka, sedan hamnade vi på en tjugo års fest. Sen drog vi till nöjes, först så såg det ut att det skulle bli rätt så tråkigt eftersom de flesta var på tempel då det var nått där också. Men det var väldigt kul måste jag säga mötte en väldigt gammal kompis som jag inte sett på många år. Blev en väldigt lyckad kväll faktiskt! Jag blev inte ens bakis trots att jag blev helt okej dragen och tog sista shoten vid 2 på natten. Avslutade självklart kvällen med lite subway. Var väldigt kul att få dra ut och få vara sig själv igen.

På lördagen tog jag och Kevin det först lungt och sen åkte vi ut till deje. Till mamma och pappa och grillade. Även 2 av mina bröder var där, så det var väldigt trevligt. Under söndagen så har vi också tagit det lugnt, varit ute och käkat med några kompisar. Just i detta nu sitter jag i bilen medans den bogserar en bil. Vi står mitt ute i ingenstans så det här kan nog bli intressant! Tack iaf för en väldigt bra helg alla inblandade!!

Likes

Comments

Ville testa något nytt och nyttigare alternativ till frukost igår, så tänkte testa avokado med knäckebröd. Det var väldigt gott tyckte jag och jag som aldrig gillat avokado egentligen, men det var en god blandning. Åt och det tog inte lång tid så fick jag sån jävla smärta i min högra sida. När jag fick reda på min sjukdom så var dom väldigt noga med att fick jag ont i sidan och feber måste jag åka in akut för då kan gallkanalerna vara för trånga och då måste jag opereras. Så var påväg att ringa till Kevin så vi kunde åka in, men envis som jag är så väntade jag lite. Och sen kom jag på det, jag får inte äta vissa grejer om det är för fett och sådär, så nu har jag lärt mig något nytt om att avokado är ganska fet mat och tyvärr kan jag inte äta det nått mer. Typsikt när man faktiskt försöker vara nyttig för engångs skull... Fick helt enkelt gå och lägga mig med kramperna, svära åt mig själv tills dom gick över, nu är det bara att faktiskt vara noga med maten och även alkohol ska jag inte dricka för ofta eller för mycket då min lever tar stryk och när den blir sämre kommer jag behöva en levertransplation och det vill jag helst vänta med så länge som möjligt. Tur man kan vara chaufför istället och få vara med på det roliga ändå. Måste bara säga det att jag har en del vänner som i princip bara vill dricka med en, när jag väl har sagt att jag inte får dricka och så är det inte en enda gång någon har frågat varför bara sagt okej och sen vänta några veckor och frågat igen, sagt samma sak men dom verkar inte fatta riktigt. Jag tror många människor är så att bara dom sjävla mår bra så bryr dom sig inte om andra. Men jag ska absolut inte dra alla över kant! Har också vänner som är så förstående och verkar iallafall bry sig. Och jag måste säga att det är skönt att ha folk omkring sig som bryr sig och som faktiskt ens orkar med mig efter dessa år med det ena problemet efter det andra. Så er tackar jag för att ni finns och jag tror nog dom som ska ta åt sig gör det! På båda punkterna.

Likes

Comments

​I helgen var vi hos Kevins mormor och morfar, dom bor i Falkenberg vid västkusten.  Där har vi ungefär 5 min till havet. Tyvärr var det väldigt blåsigt men det var också wings and wheels så vi fick se väldigt mycket fina bilar.  Också några flygplan som sköt fyrverkerier och sådär. Vi var också på ullared men vi höll oss faktiskt i skinnet och köpte inte alls för mycket, några lyktor, en brödrost och med andra ord. På söndagen var vi på high chaparral och kollade in lite western. Blev faktiskt lite besviken för trodde det skulle vara mer liv i staden men kanske det var lugnt för att det var söndag. Men var mysigt att gå där och sen var vi inne på big Bengts museum och såg massa gamla fräna saker. Såsom bilar och gamla spelmaskiner. Så har haft en väldigt mysig och lugn helg. Det är så gött att bara åka bort ett tag och bara ta det lugnt och umgås med Kevin och hans familj. 

Likes

Comments

Nu har det äntligen hänt, vi har förlovat oss! Detta är något vi har pratat lite löst om innan men nu har det verkligen skett. Det hände väldigt spontant och utan planering som det mesta i vårat förhållande. Jag har alltid sagt att jag vill vara med och välja ringar så jag kan få en jag trivs med och jag vill vara delaktig, sen har jag alltid sagt att jag inte vill förlova mig på typ alla hjärtans dag eller nyår osv. Jag vill göra en obetydlig dag till något viktigt. Så nu är det så, en helt vanlig dag den 3/7-16 är nu våran speciella dag, och jag kommer älska den dagen föralltid. För det var den dagen jag fick förlova mig med min bästa vän och sambo! Jag har egentligen alltid varit skeptisk mot kärleken, allt detta med förlovning och sådär. Men allt känns så jävla rätt! Kevin har alltid stöttat mig i alla mina konstiga beslut och alltid fått mig att tro på mig själv. Även nu i dessa tider finns han här för mig och får mig att le när jag bara är nere och ledsen. Han är verkligen det största stödet och vet precis hur han ska hantera mig när jag mår dåligt. Han är verkligen min bästa vän och jag älskar honom enormt. Tror inte jag kan vara lyckligare än vad jag är just nu!

Likes

Comments


När jag var liten så var jag väldigt kry och friskt barn, älskade att vara ute och leka och hitta på saker. Hade många vänner och älskade livet. När vi väl kom upp i högstadiet gjorde jag som många andra, slutade äta. Ville bara vara smal och fin som alla andra, se bra ut och få uppmärksamhet av pojkar, jag var en sån som gärna ställde mig I bakgrunden när det gällde pojkar. Jag slutade i princip äta helt och älskade att utmana mig själv för att se hur länge jag kunde gå utan mat osv... Detta ledde till att jag ofta blev sjuk och mådde dåligt eftersom jag inte fick i mig någon näring. Jag försökte fortfarande vara pigg och visa mig bästa sida även om det kunde vara svårt både i skolan och privatlivet. Men men efter några år och lite bättre självförtroende kom jag ur detta beteende och började äta normalt och gå upp mer och mer i vikt. Men pga att jag var så dum så har mitt immunförsvar tagit stryk. Jag har också alltid haft stressmage och svårt att äta vissa saker. Men i höstas blev allt värre, jag började bli tröttare och tröttare och orkar nästan ingenting, jag som alltid velat vara med folk och vara social orkade inte mer, ville bara sova och inte träffa någon. Efter mycket prover så fick jag för bara en kort tid veta att jag har en sjukdom, en sjukdom som oftast gör att man blir trött och sliten. Denna sjudom innebär att mina gallvägarna blir tajtare och ärrvävnad bildas, detta brukar oftast sluta med att man behöver levertransplation. Denna sjukdom är väldigt osäker och man vet inte hur långt jag har gått i sjukdomen eller om det kommer gå fort eller sakta innan jag blir sämre och sämre. Egentligen är detta en sjukdom som drappar män i 40-års åldern så jag känner mig inte jätteträffad precis. Men det är något som kan hända alla men det är inte ärftligt iaf. På bloggen kan man följa mina framsteg eller bakslag, och då folk är ganska nyfikna kan man här kika om det är så att man inte själv vill fråga mig. Däremot är jag väldigt lugn i detta just nu så om nån faktiskt vill fråga nått eller så, så svarar jag på alla de frågor jag kan svara på. Just nu kan jag säga att mycket är upp och ner, jag vet inte så mycket men mår sämre vissa dagar. Detta gör att jag inte orkar göra alla de saker jag gjorde innan, jag har blivit begränsad och jag hatar det.

Likes

Comments