Header

Efter väldigt mycket träning har nu Alantich som åttaåring gjort sina första hoppstarter. Vi har varit på gång att komma iväg flertalet gånger men alltid fått förhinder. Igår var vi i Falköping som en början på äventyret och det startade så bra som med 80 och 90 cm. De klasserna är inte jättevanliga på storhäst tävlingar. Men nu sådär i början på säsongen dyker de upp och då får man passa på!

Ankomna och färdigdressade på tävlingsplatsen var nog Alantich allt lite pirrig. Nya hästar omkring honom, speakers med musik samt allmänt mycket rörelse. Med andra ord en helt annan miljö mot våran vardagliga träning. Jag som tycker Alantich fram tills idag fått en stor rutin på olika hinder och banor tycktes få ett mindre hjärnsläpp när vi entrade banan. Han stirrade sig blint på de pyntade infångarna och visste inte var han skulle sätta någon av de fyra hovarna. Och trots att inte heller skänkeln för galopp verkade finnas i systemet innan start tog han sedan banan med bravur. Jag som var väldigt säker på min sak kunde tryggt lotsa runt honom, även om Alantich genom sin spändhet överlag blev något överilad. Att Alantich älskar att hoppa spelade såklart stor roll. Och förutom en extra växel bjöd han genom sitt mod på centimetrar över den faktiska bomhöjden.

Jag känner Alantich såpass, att jag hade rätt när jag förstod att han skulle lära sig snabbt. Vi red ju sedan samma bana igen efter en höjning och då var han betydligt coolare. Nu hade han lite koll på vad som förväntades av honom och det var som vilken hederlig hoppstund som helst. Jag lyckades få in en ryttarmiss där jag inte tog upp honom innan hinder, vilket resulterade i att en Alantich som inte var helt på bakbenen, slog i ett par bommar. De var snälla och låg kvar å våra vägnar, men kunde likväl rullat ned i och med den mindre existerande försiktigheten från ponnyns sida.

Jag är så himla nöjd och stolt över båda våra insatser. Jag är löjlig och ville ha en nolla i hans första och än så länge enda resultat på tdb. Men mest glad blev jag såklart över den känslan tävlingsdagen gav over all. För det är ju precis det här jag längtat efter. Och nu fortsätter vi här ifrån!


Likes

Comments

Tre dagar bortkopplad från livet. Nästan som att ligga på dödsbädden... Tro mig när jag säger att jag åkte på en pangförkylning! Lungorna har varit våldgästade av det outhärdliga och numer spränger nässprayen den känsel som finns kvar. Imorse var jag åtminstone lite piggare och har under dagen iallafall stått på benen!

I lördags lyckades jag med nöd och näppe åka iväg på terrängträning med favoritponnyn. Vi som inte hade hoppat terräng sedan våren trodde jag skulle vara ringrostiga. Men Alantich mindes nog tamejfan allt. Speciellt hur roligt det är att få galoppera på lite extra och ta stora språng för att övervinna udda dekorerade hinder. Jag vet inte vem av oss som var gladast...

Den träningen lever jag länge på och den har tröstat mig i dagarna då jag stått över från ridning. På träningen träffade vi även på en klubbmedlem som med sin pålle agerade fotomodell. Lite mer terrängvana än oss, men det verkar inte min ponny veta 😁



För övrigt fick jag godkänt på min förra, nervösa, inlämning. Och det lyste upp min dag ytterligare. Men det tar inte bort resterande plugg som måste göras nu i veckan innan en av kurserna avslutas för gott. (Kändes ju gött att skriva det iallafall). Imorgon tänkte jag dock ta en paus, svira om till ridkläder och ta en lugn tur i sadeln. Jag hoppas på mer vårsol som kan tina upp mitt hjärta efter en vinter som dystert försökt hålla mig tillbaka!

Likes

Comments

Besviken som satan. Jag bara måste påpeka det. Jag hade två träningar inbokade denna vecka, för att liksom gardera mig inför nästa vecka då jag behöver prioritera plugg in i det sista.

En av de träningarna var idag för Lennart. Men 45 minuter innan vi ska åka upp till stallet pajar min mage. Så jag låg bara ihopkrupen på sängen, försökte lösa och komprimissa allt som uppstod och var bara allmänt arg för att jag insåg att jag själv inte skulle komma iväg på träning.

Rolig torsdag right, det är så roligt att bara sitta still... Nu ligger jag bara och hoppas på att allt ska vara long gone imorgon när jag vaknar. På lördag är det inomhusterräng för Elin och det tänker jag fan inte missa. Okey, deal kroppen?


Likes

Comments


Alltså, som isbitar kom vi hem efter typ över två timmars stall. Min replik när vi möter den helvetiska kylan blev "ja men vi behöver ju inte rida så länge". Så sitter vi sedan där ändå i en lång timma och trimmar, jag, Moa och Cajsa. Fruktansvärt envisa om att få till markarbetet. Men det gjordes med bravur!

Jag googlar en fin vinterbild och håller inlägget lika kort som tiden som spenderats utanför en filt. Det vill säga ytterst litet engagemang och med få tecken...

Likes

Comments


Alltså, som isbitar kom vi hem efter typ över två timmars stall. Min replik när vi möter den helvetiska kylan blev "ja men vi behöver ju inte rida så länge". Så sitter vi sedan där ändå i en lång timma och trimmar, jag, Moa och Cajsa. Fruktansvärt envisa om att få till markarbetet. Men det gjordes med bravur!

Jag googlar en fin vinterbild och håller inlägget lika kort som tiden som spenderats utanför en filt. Det vill säga ytterst litet engagemang och med få tecken...

Likes

Comments


Den här härliga vyn låg framför oss under eftermiddagens ridtur. Trots solen som gör sig så fin på bild ovan, har jag huttrat hela dagen. Att rida ut en timma i sakta mak gjorde inte saken bättre. Vi var näst intill förfrusna när vi var åter på stallplan. Men vad gör det när Alantich har fått traska lite upp och ned i skogen, skrittjobba på lite djupare underlag och galoppera några sträckor på ängarna. Efter ridpassen i paddock tidigare i helgen (som dessutom kändes såå bra) var han mer än förtjänt av det.

Och ja, jag ska försöka uppdatera lite mer i svängarna. Lite mer kontinutet än så här har faktiskt i mitt liv 😂

Likes

Comments

Alantich rastades i skog och mark imorses. Sedan har det varit full rulle hela dagen. Men jag kanske ska bli bättre på att pausa och uppdatera lite tidigare här, hm...?

Vi var iallafall ute på en bustur. Han är ömfotad i bak nu när han går utan bakskor på det hårda underlaget så vi körde lite galopper på ängarna här omkring. Han fick lov att dra på lite extra och kravlöst idag. Ändå stannar han på nästan bara röstkommando! Emellan, som en liten paus, tog vi en slinga i klätterbackarna där Alantich fick jobba med styrkan, balansen och fotförflyttning. Avslutade gjorde vi med fri skritt. Det vill säga utan träns idag...

Igår hoppade vi, jag, syrran och Moa. Vi satte upp banan som vi har hoppat på en träning och den är verkligen suverän. Jag är skitnöjd över oss allihopa och det bara tar sig och tar sig, faktiskt. Och dessutom har vi sjukt trevligt ❤. Tyvärr hann det dock bli för mörkt för vettiga bilder eller filmer!


Likes

Comments

Efter tiiidigt tandläkarbesök, fortfarande halvt sovandes och iklädd rosa mjukisbyxor tog jag hemägen förbi stallet för att trimma Alantich. Han verkade ungefär lika slö som jag, då jag fick släpa in honom i stallet och lika långsamt tog vi oss ut till paddocken...



Men ridpasset, det var bra! Efter noggrann framskrittning för hand, med stretching och mys var ponnyn färdig för jobb när jag väl satt upp. Överlag jobbade vi vändningar, skänkelvikning, öppna, tempoväxlingar, halter och övergångar. Ett glatt helhetspacket, som inte var alls lika rörigt som jag här fick det att framstå!

Även om vissa delar kändes otroligt bra och att ridpassens minutrar hela tiden bjuder på framgång så känner jag att en Traudi-träning vore väl på sin plats. De startar dock först senare i februari, så tills dess får vi försöka finurla ut en del saker på egen hand. Vi fortsätter helt enkelt att med varierat och genomtänkt arbete stärka både fysiken och det psykiska. Alantich kommer vara en riktig stålponny när hans tid på tävlingsbanan kommer!


Likes

Comments


Nog skulle jag vilja göra som vår kissemiss här ovan, men fan heller sa plugget och dränkte mig. Egentligen har jag ju bara mitt hemska minne och min värdelösa prioritering att skylla. Men så ser dom närmsta dagarna ut iallafall.

Jag ville bara informera varför jag försinner, även om det kanske är i vanlig ordning 😂. Jag beräknar vara back on track här inom kort. Ridning emellan föreläsningar, bokläsning och uppsatsskrivning skall hinnas med iallafall. Jag måste hålla i den goa känslan jag fick på gårdagens hoppträning! Nu jäklar är vi on going!

Likes

Comments

Spenderade morgonen på favoritplacet idag igen. Det är ofta motigt att ta sig upp så tidigt och bila upp i både kyla och det kvarvarande mörkret. Men när man väl är på plats är man väldigt nöjd med valet att vara lite extra produktiv med dagens timmar.

Först ut var Alantich för ett dressyrpass på vår härliga året-runt-ridbana. Jag tyckte att han var riktigt fräsch. Lyhörd mjuk och gó, så vi smakade på lite svårare rörelser som vi kanske inte jobbat så mycket med innan. Det var till exempel skänkelvikningar på olika linjer och klassiska bakdelsvändningar. Det skall befästas i den mån det går i alla gångarter, men introduceras självklart på en mycket låg nivå. Annars var passet överlag ganska basic. Stretcha och lösgöra inför allt kommande arbete. Imorgon är det hoppträning igen och då gillar jag att ha ridit igenom honom ordentligt innan.

Ozzy fick sig sedan en tur ute. Han har vuxit till sig kan man säga (Trots att han till åldern är stor för länge sedan). Han ger storhäst-känsla att rida, utan att för den delen vara för maffig. Han börjar smyga till lite gång och blir mjukare och starkare för var gång. Idag galopperade vi lite på fältet och hoppade plättlätt tillhörande stockar. Denna genomsnälla kille som är omöjlig att inte förälska sig i, är till salu. Han har en stor plats i våra hjärtan minsann och förtjänar ett riktigt panghem!


Tänkte redigera och lyfta upp dessa bilder lite mer. Men sen kom jag på, exakt så här disigt var det!

Likes

Comments