Header

Nu ligger jag helt ofantastisk nedkrupen i sängen med fyra kuddar uppradade bakom huvudet. En instutionsvit t-shirt tre storlekar för stor ligger som ett täcke över min kropp. Håret är uppsatt i en fånig knut, det är för kort och räcker knappt till och slinga efter slinga kryper långsamt ur det okuvliga greppet av min hårsnodd. Den billiga acer-datorn ligger varm på magen och spelar Alan Walkers faded. Jag kände mig nu efter en månad redo att skriva på min blogg igen. Och jag känner mig fortfarande redo. Men istället för att likt ett raseriutbrott ge mig på tangentbordet fumlar jag bland bokstäverna en efter en. Vad ska jag skriva?

Skriver långa meningar, suddar, suddar och suddar igen.

Mycket kommer nu att ändras här på bloggen. Det som min beskrivning antyder är hästinriktat, läggs nu på is på obestämd tid. Headern med mig och skäckponnyn seglandes över tävlingshinder försvinner för alltid och inläggen skrivna av ambitiösa hästtjejen är ett minne blott. Eller nja, ridningen kommer nog dyka upp på kartan igen, jag håller mina dörrar öppna. Men stallet som jag så länge kallat min hemmaplan är nu förflutet.

Jag har hela tiden önskat att jag aldrig skulle behöva säga mer än så. Men så virvlade det upp onda ord och onda handlingar. Det piskade från alla håll likt en storm. Jag stod länge stilla i motvinden och när det äntligen kändes vindstilla var det duggande regn kvar. Det retar, hånar och påminner mig ständigt om den genomskinliga, sorgliga sanningen.

Men hela mitt liv har jag gått genom stormar, pressat mig fram i vindens motstånd. Jag har vacklat, men solens sken däremellan har gjort mina ben starka. Såpass att det idag om möjligt känns som att jag frusit fast mina fötter i asfalten. Jag står upp. Jag tar emot det som omvärlden inte tycks kunna sluta erbjuda. Desperata lögner, tafatt skitsnack och förlägna handlingar.

Jag må ha svikit andra, men störst av allt är nog sveket mot mig själv och vad jag tror på. Jag vill i dagsläget inte förklara mer, jag kan inte förklara mer. Jag ville bara säga några ord. Sedan är det mycket jag önskar vore annorlunda.

Ta hand om er där ute så hörs vi snart igen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Alltså vad är det här?! Jag som var expert på att plugga för inte så många veckor sedan har nu hamnat heeelt åt helskotta! Jag satte mig nyss och skrev tre/fyra meningar i min uppgift innan jag bara kände neej, det går bara inte. Och då ska den som en allra sista uppgift vara inlämnad om fyra dagar. Som man bäddar får man ligga... Istället häckar jag ju här på bloggen och nyttjar mobilen om vartannat.

Eter att ha halvdåsat hela förmiddagen ska jag nu ut och njuta av solen som besöker oss. Blåser som sjutton gör det förvisso, men man får försöka bortse från den. Lite senare blir det lite stalljobb och efter det träning i Mariestad. Det känns kanske lite sådär att dressytrimma dagen innan hopptävling, men en Trauditräning sitter aldrig fel!

Håll tummarna för oss ikväll och imorgon. Jag gillar människor som ödmjukt hejjar på ❤


När vi ändå är inne i ett ganska tomt och tråkigt bildflöde kan jag passa på att visa upp den här! Fotad av Björn Evans på tidigare helgs tävlingar i Mariestad. Cajsa gjorde sin allra första start på sin favoritponny. Ekipaget blev uteslutet och jag fick gång på gång tala om för syrran att resultatet sällan är det viktiga. Båda två gjorde väldigt bra ifrån sig och behöver bara lite mer självförtroende. Over all var det stora framsteg från tidigare pay and jumper dom varit på. Allt byggs inte på en dag, eller hur?


Likes

Comments

Hoppdags idag sisådär lagom för tävling. Alantich kändes trött tråkigt nog, men det gick ändå bra överlag. Han hoppar bra och är alltid med helhjärtat. Vi hade med vår stora grind idag och den skuttade han över med alla ben i säkert förvar i luften... Modig! Sedan hade vi bara några enkla linjer till ett räcke och en oxer som vi kunde rulla på. Vi avslutade med flera riktigt bra språng. Efteråt tränsade jag av och tog ett språng extra. Jämfört med första gången jag red utan utrustning har han tagit sig riktigt bra. Han blev lite förundrad först, men lyssnade genast på alla de andra signalerna jag kunde ge. Han är så gooo ❤


Likes

Comments

Idag har jag hållt igång minst sagt. Jag tror jag spenderade närmre tre timmar med att städa släp och bil under förmiddagen. Man tror att det ska gå någolunda fort, men att skrubba, spola och dona vägg för vägg tar sin lilla tid. Jag var inte sådär aspetig, då jag var helt ensam och i ett ganska elakt väder. Men något blev gjort iallafall!

Efter det åkte jag och Cajsa till stallet och red ut. Vädret hade då snarare blivit sämre och det ena och det andra, både på oss och runt omkring oss, blåste på rätt bra. Men Alantich tuffade på ändå. Han var väl inte jätteförtjust i plast och liknande som for runt spöklikt i luften, men han går ta mig tusan överallt när jag ber honom ❤

Vi var ute en lite längre sväng och hästarna fick skritta, trava och galoppera på friskt. Och vad dom frustade sedan! Förutom miljöträningen som automatiskt blev med vädret och ny runda i åtanke, så jobbade vi med lydnad i tempoväxlingar. Jag känner vad jag och Alantich gör för fel mot varandra när det gäller förhållningarna, så nu försöker jag vid varje stund i sadeln att ändra om...

Imorgon ska jag jobba och avsluta dagen med träning för Åsa. Dagarna till helgen går fort, vilket betyder att det är dags för tävling igen! Denna gången blir det Falköping.


Likes

Comments

Igår startade jag Alantich två klasser i Mariestad, hans andra tävling. Han har tillsammans med mig tidigare varit ute på mycket. Hoppträningar, terräng både ute och inomhus, någon liten pay and jump och till och med dressyr i samma form. Men jag säger det igen, inget slår den tävlingsmiljön som blir när det blir på "riktigt".

Gentemot Alantichs första start hade han coolat ned sig rejält och vart inte så spänd när vi entrade banorna. Vi har ju också haft turen att träna en hel del på denna anläggning, vilket givetvis minimerar de nya intrycken för hästen. Jag tyckte Alantich hade alldeles lagom spänning. Det som blev kunde jag liksom uttnyttja i rundan, snarare än det skulle förstöra.

Jag började med en 90 cm clearround och hade bästa Åsa till coachning innan start. Det är lyxigt att ha med sin vardagstränare, då det blir en trygghet på flera sätt. Hon fick mig att gå in på tävlingsbanan med rätt inställning och jag lyckades hålla mina nerver tillräckligt i styr. Ponnyn skötte sig toppen och nollade.

Sedan var det efter ganska mycket väntan dags för 1 metersklassen. Jag påpekar än en gång att mina nerver inte är de bästa när det är nytt på gång. Tankarna om det här och det där bara far runt, men, det är bara tills det att jag sitter upp på Alantich. Väl uppe på hans rygg känner jag mig tvärsäker. I början av banan blev jag lite passiv, men när jag kände hur dåligt jag stöttade honom mot hinder så ändrade jag ridningen direkt. Målet att bara få till en bra grund nåddes med råge då vi även red omhoppningen. Där red jag lite tightare vägar än vad man kanske vanligtvis gör med gröna hästar. Men Alantich är inte orutinerad på det sättet och jag kände att han var väldigt trygg i sin uppgift. Dessutom vet jag att han lyssnar på mig och hoppar som jag ber honom. Och han, vi, gjorde det verkligen skitbra! Jag klantade mig upp i en sväng mot ett räcke och tappade galoppsprång vilket gjorde att Alantich trampade om. Han lyckades än dock smidigt skutta över, vilket visar att han ändå är i balans och själva hinderhöjden är det minsta problemet.

Med tre egna nollor och dessutom Åsas tre nollor i bagaget var jag meeer än nöjd när dagen var slut. Och dessutom var det helt underbart vårväder. Då kan man inte må mycket bättre!


Likes

Comments

Likes

Comments

Igår lyxade vi till det med hoppträning mitt i veckan. Vi red på lite linjer i bana för Åsa och jag red favoritfläcken. Vi jobbade lite på utgångstempot, hur förhållningarna ska gå igenom och övrigt noggranna vägar och sådant som hör till.

Jag är väldigt nöjd, jag fick sonika jobba på det som behövdes jobbas på och Alantich var trevlig som vanligt.

Idag bröt vi paddocktrimmet med en uteritt. Förutom ett kort galopprace tog vi det verkligen hellugnt. Vi skrittade på rätt friskt men var ändå ute i runt timman. Vädret var dessutom perfekt och alla ponnyer på deras bästa humör. Det här förtjänade dom nu innan helgens tävlingar.


Likes

Comments

Igår eftermiddag trimmade vi lite bommar i snöblåsten. Eller det var tanken iallfall. Så fort jag och Alantich värmt upp började han slå något fruktansvärt med huvudet av snön som nuddade mulen. Så det var faktiskt bara att ge upp på den fronten, för både min och hans skull.

Sedan red jag Ozzy på samma vis, men vi kunde såklart fullfölja hela passet. Det glädjer mig att han nu accepterat och förstått min ridning såpass att jag nu kan reglera honom mer. Tempot, formen och vägarna går att påverka utan spändhet osv. Galoppen är fortfarande svår, men självbärigheten har kommit mer och mer. Igår red vi på jämna galoppsprång mellan två bommar samt över lite sockerbitar för att byta varv. Han kunde reglera på både 5-6 språng och hoppa av både stort och litet på sockerbitarna, det blir alltså speciellt synligt här vilka framsteg han gör galoppmässigt. Dessutom behövdes det bara några språng innan han även med enkelhet kunde fatta högergalopp. Han är envis just där och vägrar inse att han faktiskt är i balans för högergalopp när kommandot ges. Han är mycket säkrare på den vänstra. Eller var, snarare.

Mycket framsteg får ni gällande Ozzy! Men det är roligt att berätta om honom. Det här är ju en helt ny värld som öppnats för honom i och med att han inte alls blivit riden under samma förutsättningar i sitt tidigare liv. Men han tar verkligen allt nytt med ro nu och det är inte omöjligt alls att han med bra resultat skulle kunna gå de lätta klasserna i dressyr eller hoppning. Dock ska han säljas som familje/hobby/skogs häst, det han är allra bäst på. Och jag hoppas innerligt att han får komma till någon som älskar honom så mycket som han älskar oss människor.


Likes

Comments

I dagens snöväder valde jag bort en klassisk uteritt mot en 1.5 timmas promenad med både två och fyrbenta. Emma som jag lärde känna genom brukshundklubben för några år sedan, kom med sin hund och tillsammans med mig, Amis, Ozzy och Alantich bar det av ut!

Frustande hästar och hundar vars svansar gick i ett. Promenader som dessa är verkligen givande på alla vis. Alantich släpptes efter många funderingar lös under någon kilometer och han nyttjade stunderna till att smaka på grässtrån, rulla sig och springa ikapp. Det gäller att ge och ta i alla lägen. Oh vad jag älskar dessa djur ❤


Likes

Comments