Header

God kväll. Här är det verkligen dags att göra kväll, Joline börjar förskolan imorgon. Egentligen skulle hon varit ledig en vecka till, men R ringde och rådfrågade med och kom fram till att det bara var bra om hon kom tillbaka tidigare.

Vi känner att det nog är bäst för oss alla då vi börjar gå varandra på nerverna. Hon har varit ledig så jäkla länge nu och har det nog roligare där just nu. Ska bli skönt med lite ordentligare rutiner igen!

Idag har vi tagit första barnvagnspromenaden med lillasyster och Jolines nya ståbräda. Gick kanon. Blev en mindre tur till affären för att köpa kräftor och popcorn som jag aldrig tycks få nog av. Mina cravings kanske inte var kopplade till graviditeten 😂

Nu håller mitt huvud på att sprängas, lika bra att gå till sängs. Hoppas att ni haft en bra helg! ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Många frågar mig "men visst är det så Carro, man är mycket lugnare nu med andra barnet än med första?" Nej, jag är mer orolig denna gången än vad jag var med Joline.

Jag har försökt komma på varför och tror att jag har ett svar.

Med Joline kom allting så naturligt för mig, jag tyckte inte att någonting var läskigt. Visst kollade jag en extra gång att hon andades och så, men jag var inte alls lika nojig som exempelvis min sambo.
Den här gången kan jag inte sova och katastroftänket flödar ständigt i huvudet, såpass att jag inte kan tänka på så mycket annat än att det värsta kan hända, när som helst.

Jag tror att det här är kopplat till min mammas bortgång. Eller jag är övertygad. Efter månader av sorg efter att någon jag älskar så mycket plötsligt tagits ifrån mig, är jag så jävla orolig över att det ska hända igen. Visst känner jag oro över alla, men mer på ett naturligt sätt än vad jag någonsin gjorde med mamma eftersom hon var sjuk. Nu ligger oron för PSD och gör sig påmind hela tiden.

Försöker såklart att inte tänka så, för varför ska man gå runt och vara orolig, det mår väl ingen bra av? Men hur lätt är det?

Likes

Comments

Här ligger vi och myser. Joline har lite platt-tid, lillan värvar sömn med mat och jag njuter av stunden. Älskar det här. Och ja, mitt liv just nu är att vara ko, så kan inte uppdatera om så mycket annat än om vardagen med dessa 😂

Hoppas på att kunna fortsätta med några DIY-projekt snart, men får nog bli när Joline är tillbaka på förskolan igen.


Likes

Comments

God morgon solstråle, sovit gott? Jag sov några få timmar innan jag vaknade av mig själv för att jag sovit för många timmar i sträck utan att "kolla till". Denna jobbiga oron som påverkar allt.

Men kände mig konstigt nog inte trött. Gick upp och bytte blöja, satte på diskmaskinen efter gårdagens middag och fixade lite annat. Nu ligger jag i sängen igen med en snarkande familj. Alla fyra i sängen, det är trångt men mysigt.

Nu på morgonen ska jag vara själv med barnen för första gången då R ska byta framruta på vår gamla bil innan försäljning. Det ska bli spännande att se hur det går då Joline visat tendenser till lite avundsjuka. Tycker dock att det går väldigt bra ändå och jag tror att vi hanterar det ganska bra. Aldrig någonsin har lillasyster fått mer uppmärksamhet, vi försöker även att båda ska ge Joline mycket tid, även om det av olika anledningar är lite svårare för mig att släppa lilla plåsterlappen som vill ha mycket mat. Joline är även delaktig i saker vi gör, som blöjbyten osv.

Vi kan inte göra så mycket mer än vad vi redan gör och jag tror att detta är naturligt. Det är ju en omställning även om hon ständigt vill pussa på lillasyster och älskar henne.

Nu ska jag mysa vidare innan alla vaknar och en ny dag börjar ❤️

Likes

Comments


Hallå mitt i natten. Ligger just nu med bebis på bröstet då jag inte kan slappna av alls just nu. Sov i någon timme och hann drömma så mycket hemskt att jag inte vågar somna om. Ögonen bränner av trötthet. Hur ska jag orka dagen?
Och varför är jag mer osäker och orolig den här gången?

Vi ska dessutom upp tidigt (såklart efter en natt som denna) för att bege oss ut för första gången sedan vi kom hem. Dags för återbesök på BB och PKU-test. Ska bli spännande att se hur lång tid det tar att göra i ordning alla innan avfärd. Är genuint nyfiken!

Idag har vi haft första "hälsa på bebis"-besöket. Först ut var R's mamma, syster och moster. Dom kom med mat att äta direkt samt lagat till oss att ha i dagarna för att vi ska slippa tänka på det. Hur snällt? Jag är så tacksam över hur fina människor vi har omkring oss. Vi åt pizza, fikade och avslutade med några kräftor (skulle kunna äta kräftor i en evighet, får inte nog!)
Vi hade en mysig kväll helt enkelt.

Ska försöka mig på att sova igen så jag får några timmar i alla fall. Wish me luck ❤️


Likes

Comments

Vilken dag. Båda barnen sover och vi kollar på film, trötta som bara den egentligen.

Tålamodet har verkligen satts på prov idag. En bebis som varit frustrerad vid bröstet, en trotsig 3-åring och två trötta föräldrar. Men ändå är allting så underbart. Även om det inte blir samma "bebisbubbla" som med första barnet. Äntligen verkar det som mitt och bebis teamwork börjar ge resultat, tror att amningen har goda chanser även denna gång 👌🏻

Nu hoppas vi att natten ger mer sömn så vi kanske orkar mer imorgon. God natt ❤️


Likes

Comments

Äntligen får jag presentera lillasyster. Dock utan namn än så länge. Vi har ett som vi haft i bakhuvudet i några månader, men vill ta några dagar och lära känna henne lite bättre innan vi bestämmer oss. För denna gången var det verkligen inte lätt med namn. Med Joline var det självklart när vi kom på det.

I lördags bestämde sig lilltjejen att det var dags och det gick väldigt fort allting. Igår fick vi komma hem till en superglad och stolt storasyster.

Nu ligger vi och myser efter en intensiv natt då vi försöker komma igång med amningen. Jag fick inte sova förrän vid 4, vakna 5 och sen vid 6. Har väldigt svåra eftervärkar också som gör det hela väldigt jobbigt. Förhoppningsvis går det över snart och jag hoppas verkligen att amningen funkar lika bra som förra gången.

Förlossningsberättelse kommer inom kort.

Det är så svårt att förstå att hon är här, vår sista pusselbit
❤️

Likes

Comments

Vecka 38+2. Vaknade som vanligt imorse (12/8), men hade lite onda känningar när jag gick upp. Tog en dusch, åt frukost och sen började det mer och mer. Värkarna var oregelbundna, men dom var i alla fall här!

Nu njuter vi av fina lillasyster som kom en dag innan Jolines födelsedag. Idag (13/8) fyller vårat stora hjärta år och vi längtar hem till henne så det nästan gör ont. Familjen är komplett, men hon fattas just nu!

Vi alla mår bra, tack för alla lycko- och gratulationsönskningar ❤️

Likes

Comments

God morgon. Här ligger jag och Joline och myser innan det är dags att ta tag i dagen. Sambon jobbade över igårkväll så han kommer strax hem och då ska vi köra Joline till sin morfar. Gäller att passa på att ta hjälp innan folk börjar jobba igen.

Jag ska fixa klart barnens garderob och packa det sista i BB-väskan, samt ta en lång dusch. Passa på att göra sådant som annars inte blir ordentligt gjort när Joline är hemma.

Borde egentligen gå ut i solen, men den gör mig bara ännu mer orkeslös. Vill njuta av det sista av sommaren men det går verkligen inte just nu. Blä!

Dags att sluta gnälla! Snart är min ork och lust för att göra saker förhoppningvis tillbaka. Är bara lite tufft under tiden.. ❤️

Likes

Comments


Vecka 39. Jag hade hoppats på att jag skulle få presentera en bebis och inte skriva en ytterligare veckouppdatering.

Jag vet att det kan hålla på i veckor med förvärkar och efter att slemproppen lossnat, men trodde faktiskt inte att det skulle hålla på såhär länge. Inte med tanke på hur många gånger jag haft sådär superont och varit övertygad om att det nog blir bebis inom kort. Såhär var det aldrig med Joline. Då släppte slemproppen, en vecka senare satte värkarna igång och dagen efter var hon ute. Där var det inga förvärkar i en evighet och gå runt och tro hela tiden att det är dags.

Det är jobbigt. Riktigt jävla jobbigt. För jag vill så gärna göra det här nu. Vill ha tillbaka min kropp och må bra igen. Men framför allt träffa henne. Längtar ihjäl mig. Får försöka stå ut (i värsta fall flera veckor till), för snart är hon här oavsett vad och då är allt det jobbiga ett minne blott.

Lilla lillasyster, kom nu ♡


Likes

Comments