Efter Trademax tog vi en tur till RoyalDesign som nyligen öppnat i Helsingborg. Jag som annars bara handlar från deras hemsida tycker det är kul med en fysisk butik att handla i. Butiken kändes lyxig och fräsch!
Här hittade jag två stora krukor från ERNST som jag föll pladask för, men tänkte att det skulle vara bättre att vänta med handla dessa tills vi kommit i ordning i huset.
Mamma köpte iallafall med sig ett gäng friska örter och sen körde vi till FlowerTeam för att gå loss på växter inför fotografering av föräldrarnas gård.
Här hittade jag till mig förtjusning krukorna från ERNST. Kunde inte låta bli att köpa hem två stycken, hade nämligen 20% på ett helt köp. Klipp! Utöver dessa blev det två glaskupor för fågelmat, en kaktus och ett fikonträd.

En överbra lördag!

C.

Linslusen Otis får också vara med på ett hörn!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Dagens andra köp blev en fantastiskt tjusig 3-sits soffa med tillhörande fåtölj. Blir faktiskt mer och mer kär i den ju mer jag tittar på den. En soffa som växer i ögonen, inte fy skam det.
Nu tänker ni kanske att mina spontana inköp känns aningen märkliga, just med tanke på att huset bara är halvklart. Varför köper man på sig saker utan att ha någon direkt färdig plats? Jo, för sån är jag! Jag är en problemlösare och har inga problem med att stuva tills vidare.
Det hör till saken att vi egentligen inte skulle ha ny soffa utan vi tänkte ha min gamla skinnsoffa på övervåningen. Dessvärre insåg vi snabbt att den soffan var på tok för stor för vårt space i trappan, och att få upp soffan skulle alltså bli en smärre omöjlighet. Men det tråkiga förde med sig något roligt, som denna nya soffgruppen. Med det sagt så tror jag vi överlever denna förändring!

C.

(På bilderna ser ni kanske att benen fattas på soffan. Detta är medvetet och de åker på när det är dags att ställa den på sin rätta plats.)

Likes

Comments

Denna lördagen har varit en riktig shoppingdag. Jag och mamma har flängt in och ut mellan olika butiker. Vi började dagen tidigt med att köa utanför Trademax outlet för att kolla in utbudet. Som vanligt när denna damen inte suktar något speciellt hittar hon fynd ändå. Dagens första inköp blev fyra karmstolar i stål, svarta och simpla. Helt i min smak! Dessa tänkte vi ha i köket i framtiden.

C.

Likes

Comments

Hur har livets viktigaste händelser påverkat oss till hur vi är idag? Denna fråga lyfte jag idag under dagens workshop i skolan. Utmaningen var att komma på en uppgift om självkännedom och mitt resultat blev en levnadslinje. Helt enkelt en personlig tidslinje där du markerar ut dina viktigaste händelser i livet, två toppar och två dalar.
Mitt val av uppgift var inte självklar, men ju mer jag grottade in mig i mina egna tankar om livets viktigaste händelser, desto mer självklar blev tanken på varför jag är som jag är.
Jag tänker inte gå in på djupet om vilka personliga händelser jag valde att lyfta i klassen. Men jag kan konstatera att allt jag gått igenom verkligen gjort avtryck på mig. Idag har jag större självinsikt än någonsin. Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag inte vill, jag vet vilka jag vill ha nära mig och jag vet vilka jag vill ta avstånd från. Jag vet allt om målmedvetenhet, att hårt slit lönar sig, att inget kommer gratis. Jag vet att psykisk misshandel och nertryckning inte biter på mig i längden. Det har påverkat mig något otroligt under extremt tuffa omständigheter. Där och då när självförtroendet grävts ner under ytan och där jag faktsikt inte trodde att jag var något värd, genom att jag fått höra det gång på gång. Det har påverkat mig, men det gör det inte längre. Jag lyckades inse att jag är starkare än så.
Idag står jag med huvudet högt och älskar livets alla stunder. Samtidigt som en del från det förflutna har rivit mig sönder och samman inombords, så är jag så tacksam över alla erfarenheter jag fått med mig i bagaget. Jag vet att jag aldrig kommer hamna i samma sits igen, inte liknande för den delen heller. Jag vet att min tid är här och nu, och jag tänker ta tillvara på allt livet har att erbjuda. En stund på jorden liksom.

På bilden ser jag en stark tjej som lyckats klättra upp ur en ond period och tagit sig till den plats i livet bara hon drömt om. Den tid hon kämpat för och lyckats nå. Ynka 20 år, i sitt egna hus, med livets katt vid sin sida. Vad hon inte visste här var att hon kort därefter skulle träffa kärlekens man, en respektfull och omtänksam sådan. Vilka svängar det kan ta, livet. Häftigt va!

Idag tänker jag skänka extra kärlek till mina nära. Det kan man inte ge för mycket av, kärlek alltså.

C.

Likes

Comments

Slutresultat industriell takkrona, check. Jag känner mig alldeles lyrisk och kär. Igår kollade vi på Outsiders, där fick man följa en kvinna som bokstavligt talat förälskade sig i lampor. Där och då undrade jag vad som inte stod rätt till med henne, men idag tycks jag ha hamnat i en liknande fälla - kärleken för lampor. Okej jag överdriver en liten smula, men resultatet är högt över förväntan, och då var redan förväntningarna goda sedan start.
Detta projekt drog jag igång för ett tag sedan, men kom bara en liten bit eftersom jag väntat på mina specialbeställda ramar. Igår blev de klara och idag blev allt ihopknåpat. Det bästa jag vet är att skapa möbler/lampor/inredningsdetaljer och jag skulle utan tvekan påstå att egen design är top of the line!

Vad tycker du om resultatet?

(Om vissa hylsor hänger lite på sniskan, så är det för att kronan inte hänger på sin rätta plats än och jag har därför inte varit speciellt petnoga med att justera dem.)

C.

Likes

Comments

Då var det helg igen då, en längre variant. Ska bli skönt! Veckan då. En hektisk sådan med uppstart av ny kurs i skolan bland annat. Handlar om läraren som ledare, vilket känns väldigt intressant.

Nu är jag slut som artist. Steg upp runt fyra imorse, det var äggjakt i Helsingborg nämligen. Jag och mamma gav det ett försök likt förra året, men ingen vinst i år heller. Tror det handlar mer om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt än något annat. Men älskar idén och tackar för promenaden!

I skolan hade vi föreläsning om socialpsykologi fram till lunch. Därefter möttes halva klassen upp på O'Learys i Halmstad för käk och bowling. Ett härligt avslut på veckan och början på påskhelgen!

C.

Likes

Comments

Förbered er på ett långt inlägg!

Var ska jag börja... Jag börjar väl från början. Mitt intresse för hästar har funnits från den tiden jag började förstå vad saker och ting var för något. Vid tre-fyra års ålder fick jag en plats på Starby ridskola. Där red jag en gång i veckan tillsammans med mamma och syster. Det var alltid en stor längtan att få åka till stallet och lusten i mig växte för var gång, intresset med. Någonstans i början på min karriär hände en fruktansvärd olycka för min mamma. Under ett träningspass började hennes häst stegra, första gången fick hon ner hästen, men andra gången föll den baklänges och mamma hamnade under, fastklämd. Otroligt dramatiskt och hemskt att uppleva. Allt gick så fort och jag var så liten. Men än idag kan jag se denna händelse i mitt huvud och än värre, bilderna från lasarettet. Det fanns en stor risk att hon aldrig skulle kunna gå igen, men eftersom min mamma är kämparnas gudinna klarade hon denna utmaning. Krigare!

Åren gick och mamma blev bättre och jag blev äldre och gjorde framsteg inom ridningen. Jag tror att jag hade hunnit fylla åtta år när vi kände att vi ville köpa egen häst. Tänk er, en alldeles egen häst åtta-nio år gammal. Nästan alla flickors dröm. Under den här tiden hade mamma jobb som säljare och reste därför runt i hela Sverige. Hon kollade på hästar från sydligaste söder till kallaste norr. Det var en speciell ras vi var ute efter, en Tinker. En fläcklig, robust tinker med stort yvigt hovskägg och lång man. Visst fanns det tinkrar i Sverige, mest importerade från Irland, men de fanns. Jag vet inte exakt hur många olika hästar mamma provade under det året, men det var så pass många att vi var nära att ge upp hoppet. Men så en dag hade mamma köpt med sig en tidning hem, med motorer och hästar. Där, långt bak i sidorna, där var han, vår finaste mest älskade prins. Med den änglalika manen och det yviga hovskägget. Han var redan min där i tidningen, jag kände det.

Mamma åkte upp till Katrineholm för att se om det skulle tänkas vara något för oss. Helt ärligt, så nej. Han var den mest bångstyriga, trotsiga, envisa och ilskna femåring hon stött på. Men trots det så var där något som fick hennes intresse på plats. Här fanns något att jobba på.
Så efter detta besök beslutade mina föräldrar att vi skulle åka upp igen och denna gången fick jag följa med.

När vi kom upp och jag fick se honom, Qalle med Q, stå där i hagen med öronen bakåt, som att han höll koll på resten av flocken i hagen, tänkte jag "vad är detta"? Där stod inte den picture-perfect-horse från tidningen, där stod en kille med rakade ben och kortklippt man. Men herregud, det var ju ändå mina drömmars häst. Provridningen vill jag inte påstå var bland mina bästa ritter heller. Där satt jag, en liten liten tjej på nio år, på en stor och bred femårings rygg och skumpade med hela kroppen. Kan väl likna det med en vante som flyger. Får ni bilden? Men återigen, han var fem och jag var nio. Vi var valpar båda två.
Vi valde att stanna en natt och tog därför in på hotell. Hela natten låg vi vakna och funderade, djupa tankar om framtiden. Dagen efter stod beslutet lika självklart som dagen när jag såg honom i tidningen. Han var vår. Det var ju inte för inget som vi faktiskt chansade och tog med tomt hästsläp upp. Denna dag åkte han hem med oss.

Vår resa vi sedan gjorde tillsammans går inte att beskriva med ord. Vi gick från matta gatustenar till skinande diamanter. Okej vi var aldrig bäst på dressyrtävlingar, okej vi var sällan bäst på hopptävlingar, men vi hade så förbannat roligt under tiden. Jag trodde på honom och han trodde på mig. Vi har varit nere i grusen, bokstavligt talat, många gånger, men vi har rest oss varje gång. Jag skrattar fortfarande åt den gången när Qalle snubblade på en träning och benen vek sig där fram, och jag flyger över honom med huvudet först i grusen. Det var grus i munnen, grus i ögonen, hjälmen var sönder och på insidan av kläderna var hela jag täckt i grus (måste sett roligt ut för åskådarna). Det enda jag tänkte på i den stunden var hur Qalle mådde. Så jag reste mig upp illa kvickt och vände mig mot honom. Han hade fått ett litet litet skrapsår på sin mule och jag börjar storböla och pussa och krama på honom. Just för stunden fanns bara hur det gick för Qalle. Han har alltid varit min nummer ett, så är det bara.

Jag vet inte hur många som skrattat åt oss, hur många som stört sig på Qalle under ridläger, hur många som aldrig trott att det skulle gå bra för oss på tävling. Men oj vad fel folk haft om oss. Vi har briljerat utan dess like, men det viktigaste av allt, vi har haft kul på vägen. Jag har aldrig missunnat någon en vinst, men tyvärr har många gjort det åt mig. Hästfolk är speciella. Det finns två grupper, de som aldrig är glada för någon annans skull och rider hellre förbi när fallit med ett leende på läpparna, eller de som stannar och plockar upp dig, hjälper dig och pushar dig, men framförallt gläds åt din framgång. Jag har träffat båda grupperna och ni kan ju gissa vilka som står högst i mina ögon.

Westernridning. Det fastnade jag för några år efter vi köpt Qalle. Efter att jag fick upp ögonen för detta blev det inte så mycket annat. Jag tror det är på grund av den bredden och de olika möjligheterna som finns inom western. Det finns något för alla och framförallt så får alla vara med. Men de två kategorierna på hästfolk jag nämnde tidigare, de överensstämmer även här. Jag är glad att jag ständigt gått min egen väg och struntat i vad andra tycker och tänker, det har stärkt mig och jag har även gjort resultat därefter. Utöver tävlingar så har vi även deltagit på många uppvisningar runtom i landet. Jag får inte glömma att skriva att Qalle är den som hjälpt mig när jag haft det svårt, i skolan, med kompisar eller liknande. Han har alltid visat en speciell förståelse de dagar jag haft det som tuffast. Min älskade älskade stöttepelare. Handen på hjärtat så tror jag han är världens snällaste häst. I min värld är han det!

Mirre då, eller Brave Frosted Miracle som hon så fint heter. Hennes ras är American Paint Horse, en renodlad westernhäst. Denna lilla dam köpte vi redan som föl år 2005. En fantastisk resa att få vara med om, att se utvecklingen från födseln fram till vuxen häst. Det har defintivt inte varit någon dans på rosor. Men jag har älskat denna häst så innerligt och djupt ändå. Hon är bland det vackraste jag skådat och en mer kelig och mysig häst är svår att finna. Hon har så mycket kärlek i sig. Vi två har haft helt otroligt roliga och fina år tillsammans.

Jag är så stolt över våra resultat, för vilka meriter jag tagit med mig. För att endast nämna några:
Flerfaldig guldmedaljör med Qalle, klubbmästare och Skånemästare, även fina resultat i teamtävlingar på kor i Danmark och på High Chaparral, samt många många andra goda resultat genom åren.
Med Mirre SM-silver- och SM-bronsmedaljör, guldmedaljör i Danmark och goda meriter på andra tävlingar.
Men den absolut största vinsten jag tar med mig är den jag vann i Fort Worth, Texas. När jag år 2010 blev titulerad världsmästare i ungdomstrail. Mäktig känsla att få ta emot ett sådant pris över atlanten, med mamma på läktaren framför mig och där endast min egen kunskap räknas. En känslosamt ögonblick som jag mer än gärna gjort om igen.

Men i slutändan så är inte meriterna allt. Den viktigaste vinsten jag gjort är alla nya vänner jag träffat på vägen. De som jag delat skratt med, delat tårar med. De som trott på mig och de som jag trott på.
Men hur eller hur så hade inget av detta varit möjligt utan det enorma stödet från mina egna föräldrar. Det går inte att tacka dem nog över vad de gett mig. Jag hoppas ni läser detta, mamma och pappa, ni är fan BÄST!

Förra sommaren tog detta hästäventyr slut för mig. Ett annat liv tog fart och tiden för hästarna räckte inte till. Det var inte utan att tårarna rann när hästarna lämnade gårdsplanen för sista gången. Efter att ha ägnat nästan hela livet med Qalle (i 13 år) och Mirre (i 11 år), kändes det tungt men samtidigt otroligt skönt.
Idag följer jag deras nya resor i livet och kan inte annat än att vara glad för deras skull och framförallt lättad över att se hur bra de har det.

Slutet gott, början bättre!

C.

Qalle

Mirre

Champion i Texas

Likes

Comments

Äntligen kunde jag dra fram rollern och färgen igen. Har under en tid känts som att bygget stått stilla, trots att vi slitit var dag. Dagarna har bestått av "tråkigt" men nödvändigt arbete, så som slipning av tak och väggar, formgivning av dörrvalv, slipa och spackla trappa, elomdragning och maskering i köket. Jag som vanligtvis har svårt med tålamodet, är glad att jag har en man som drar ner mig på jorden och intalar mig att det får ta sin tid. Man kan liksom inte börja måla i ett rum, när man slipar taket i rummet bredvid. Onödigt arbete much. Men så kom den dagen, dagen då jag kunde dra första rundan färg i köket. Himmelrike! Äntligen lite synliga resultat som ger lugn i själen.
Ut med sunkigt fulgrönt och in med fräscht vit-vitt. Ser ni skillnaden? Det gör jag!

En sista omgång färg, måla tak och in med nytt golv, sen håller vi oss tills vidare med köket. Större renovering får vänta ett tag.

C.

Likes

Comments

Resultat av vårt spontana liv. David var trött på sitt långa yviga hår och dessvärre har han dåligt med tid att gå till frisören i det närmsta. Fram med rakapparaten och jag bakom styret. För att vara frisör-debut känner jag mig otroligt nöjd. Klapp på axeln. Å hur snygg är inte min kära i tofs då?! Älskart!

C.

Likes

Comments

Idag blev en tidig söndagsmorgon. Jag och mamma hade bokat träff för att kika in en lokal vårmarknad. Vädret var disigt och luften fuktig. Men vad gör det när det blomstrar runtomkring och fåglarna kvittar på sitt ljuvaste vis. Det blev en mysig start på dagen, att bara få ta en stund med finaste kvinnan jag känner, och strosa runt.

Resterande timmar av dagen har jag spenderat med David i huset. Pill och fix och don. Framåt mot målet!

Nu blir det grill hemma hos mina föräldrar och solen har minsann också hälsat på. Fantastisk kväll med andra ord.

C.

Likes

Comments