I dag har jag haft en riktigt jobbig dag med mörka tankar om mig själv och livet i stort. Jag grät massor, vilket inte händer ofta, och fick inget vettigt gjort. Fy tusan så jobbigt!
Allt vände när Axel satte sig bredvid mig och lutade huvudet mot mig, och sa att jag var bäst. Sedan kom Frans och Ruth och överöste mig med värme och kärlek. De fattar de där barnen! Fast man försöker skratta och vara som vanligt så känner de att något är fel. Och tröstar och säger kloka saker. Tack och lov för att de finns i mitt liv.

Tog mig samman lite på eftermiddagen och städade Axels rum, hängde en tvätt och handlade mjölk. Mycket mer än så blev det inte denna tisdag och det är väl helt okej antar jag.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I går åkte vi upp till skogarna i Dalarna för att ta farväl av farmors syster. Jag hade aldrig träffat henne men det kändes självklart att följa med ändå, för att hjälpa och stötta, och för att träffa en del av släkten min C kommer ifrån. Med oss hade vi Ruth, som aldrig upplevt en begravning tidigare. Lite orolig för hur hon skulle reagera var jag och om hon skulle klara av att sitta stilla!

Då mostern inte var medlem i Svenska kyrkan hölls akten ett litet kapell på kyrkogården. Kistan var vackert utsmyckad med blommor, en bild av henne och runt den stod tända ljus i mängder. En kvinna, som inte var präst, läste vackra ord över den döda som rörde mig till tårar. Hon pratade om livet, vår korta tid här på jorden, om sorgen och om hur viktigt det är att minnas de som är borta genom att säga "minns du" och "kommer du ihåg".

I högtalare spelades vackra låtar som bidrog till den fina stämningen och inte en enda psalm sjöngs. Inte ett ord om Gud nämndes men att det finns en annan värld efter denna var klart.

Ruth var tyst och stilla och nog tagen av allvaret. Hon följde med fram till kistan och lade på en liten ros och satt sedan i pappas knä.

I slutet fick alla gå fram och tända ett ljus, vilket kändes som en väldigt fin gest. Den dag mitt liv är över vill jag också begravas så här, utan präst och utan psalmer. Sedan vill jag brännas för att spridas ut för vinden. Vill inte ligga i jorden och ta plats.

En fin stund med mindre fin mottagning efteråt, men det tar vi en annan gång. Begravningar är fina, sorgliga och väcker många tankar. Det är så mycket jag vill göra! Så mycket jag vill hinna med innan jag går vidare. Det finns så mycket att vara tacksam för.

Ha en fin lördag!

Likes

Comments

Jag ska börja blogga igen!!
Har verkligen saknat det och och det känns som att jag har många tankar som behöver komma ut på vädring.
Jag har lite svårt att hålla mig till ett ämne så en kategori bara är inte aktuell- jag vill skriva om allt som ryms i mitt liv.

Hoppas någon vill läsa!

See you.

Just nu är stöket ett faktum. Dammsugaren la av i går och jag orkar bara inte plocka mer.

Likes

Comments