That's life

Jag bor i ena hörnet av soffan just nu. Jag har alla nödvändiga saker där så jag slipper gå så långt eller sträcka mig. Dock känns faktiskt ryggen bättre, vilket är så skönt! Det hugger fortfarande till i ryggen ofta, men jag är rörligare.
Kryckorna behövs dock fortfarande och hela min vänstra sida gör fortfarande riktigt ont, nästan värre vissa stunder.
Jag har svårt för att sova fler än 6-7 timmar. Visserligen gör jag ju ingenting på dagarna så jag blir trött men efter 6-7 timmar har jag legat för länge och måste komma upp och sträcka på mig och efter det är det svårt att somna.

Förhoppningsvis klarar jag av att gå ut idag och hitta på något en stund, har så fruktansvärt tråkigt hemma. Johan är ju iallafall ledig så nåt ska vi nog hitta på. Hade egentligen planer att åka till Gekås och kanske bio men det känns som två aktiviteter jag inte klarar av riktigt än..

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Man blir väldigt innovativ och nytänkande när man är ensam hemma och är såpass handikappad i ryggen fortfarande. Jag har fortfarande riktigt ont och kan inte gå utan kryckorna. Hade jag försökt hade jag trillat ihop på golvet. Har liksom ingen styrka i vänster sida av kroppen. Det är också i vänstra sidan det gör som allra ondast. Jag kan fortfarande inte riktigt sitta upp, bara kortare stunder och det får inte vara för hårt eller mjukt.
Jag sover ändå okej men i natt fick jag gå upp och lägga mig på soffan för sängen var alldeles för mjuk för mig.
Det är nog en pytteliten förbättring, men då pratar vi verkligen liten. Men all framgång är bättre än ingen framgång.
Var även ute hos naprapaten igår igen, det gick lättare denna gången och så men man har ju så ont efter man har varit där. Hela ryggen och höfterna känns som ett enda stort blåmärke. Var även efter naprapaten på mitt jobb och lämnade sjukintyg.
Har väldigt ont idag för jag rörde en del på mig igår men det var så skönt att komma ut lite och hitta på något. Jag är rastlös till tusen nu när jag är hemma men ingen ork eller kraft till att göra speciellt mycket. Ryggskottet har tagit fruktansvärt mycket av min energi och min glädje. Jag känner mig inte lika deprimerad längre och gråter inte för varje steg jag tar.
Förhoppningsvis så vänder det i helgen..

- Shit happens'

Som sagt, man blir väldigt innovativ. Såhär förflyttar jag någonting jag måste ha med mig till vardagsrummet. Ganska smart om jag får säga det själv.

Såhär underhåller jag mig på dagarna. Tidningar, sudoku och Greys Anatomy. (Tur att det finns så många säsonger.)

Likes

Comments

That's life

Min rygg känns som ett enda stort blåmärke. Jag säger det ännu en gång, jag har aldrig upplevt sån här smärta.. Jag hade hellre haft mensvärk varje dag för resten av livet, eller använt min epilator var enda dag än att ha den här smärtan. (Jag vann förresten över min epilator i helgen. Japp, rakade båda benen. Jag bara gav mig fan på det.)

Dessutom längtar jag så efter Johan. Han är ju här hela tiden, men ändå så långt borta.. att inte bara kunna krypa upp i hans famn eller sitta så nära som jag alltid brukar. Men allt är jobbigt, att ens behöva tänka på att jag måste resa mig upp om en stund för jag behöver gå på toaletten är jobbigt. Jag känner idag att jag har ätit och druckit mindre för att jag tycker det är jobbigt och gör så ont att resa mig och sitta på toan. Jag kan bara sitta ytterst korta stunder och jag orkar inte mer nu. Jag känner mig så nere och ledsen över hela situationen. Jag har helt plötsligt hamnat i den situationen som mina brukare är i. Jag är i konstant behov av hjälp, vad det än är. Och jag kan säga att det är inte en situation jag är bekväm i..

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Det är tur att man har en mamma som jobbar inom vården. Hon fick nämligen komma och hjälpa mig duscha idag och komma till vårdcentralen. Jag blev sjukskriven i två veckor och får inte lyfta eller vrida mig. Bara vila. Och för någon med energi till tusen och noll tålamod så kommer det bli två långa veckor..
Det gick bättre än vad jag trodde att sova, dock vaknade jag varje gång jag behövde vända mig, dessutom sov jag ganska oroligt men ändå. Trodde jag skulle ligga hela natten och titta i taket och bara ha ont..
Min snälla, fina mamma fixade även mat till mig och Johan så vi slipper tänka på det.
Nu ska jag parkera mig på golvet framför tvn, har jag tur hjälper alla diverse tabletter mot smärtan också men det är väl bara en önskedröm..

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Är faktiskt förvånad över att jag har kunnat sova någonting över huvudtaget i natt. Jag har dock vaknat varenda gång jag måste ändra ställning eller sida vilket är ganska ofta för en ställning blir lätt obekväm efter bara en liten stund.
Det jag funderar mest över är att Johan snart ska till jobbet och jag har ingen aning om hur jag ska klara mig ensam. Den här dagen lär ju knappast bli bättre. Kanske och förhoppningsvis känner jag mig bättre imorgon men idag tror jag inte riktigt jag kommer ha lättare att göra saker. Bara en enkel sak som att gå på toaletten blir jobbig. Eller bara det att bära en tallrik med mat från köket till vardagsrummet..

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Måndag, ny vecka och massor att göra. Men vad gör Carro då? Jo, hon drar på sig ett ryggskott. Japp, fruktansvärt smart gjort. Jag vet inte ens vad som hände.
På jobbet kom det. Jag hade lite ont i ryggen sådär som jag brukar ha, inget allvarligt eller ovanligt. Men från det att klockan var 7 tog det 3 timmar där ryggen successivt slutade att fungera och började göra mer och mer ont. Blev hämtad från jobbet efter att snälla kollegor hjälpt mig. Jag tog mig upp i lägenheten och hade ingen aning vad jag skulle göra. Sitta? Stå? Ligga? Inget av alternativen var bra. Jag "fastnade" på golvet och kom inte upp för jag hade så ont. Jag ringde Johan och bara grät som blev förtvivlad av att han var så långt borta och inte kunde hjälpa mig.
Jag ringde mamma som lovade att komma. Och efter det tog jag mig samman och försökte resa mig genom små förflyttningar och rörelser.
Mamma tog med mig till naprapaten (som för övrigt var den deiligaste norrmannen jag har träffat.)
Han knäckte och trixade i diverse ställningar. Jag vet inte hur mycket det gav egentligen. Jag är ju väldigt öm nu och kan knappt röra mig. Jag tar säkert dryga 5-10 minuter till att ta mig ner på golvet, varenda rörelse gör ont. Hugger i ryggen och jag skriker och gråter av smärta. Jag har aldrig i hela mitt liv känt på något liknande. Dessutom kan jag inte ligga i en bekväm ställning för länge innan det blir obekvämt så jag måste ställa mig upp igen och den proceduren tar nog 10-15 minuter innan jag står någorlunda upp.
Jag sitter ner i kanske 5 minuter innan det börjar göra ont med och inser att jag måste lägga mig på golvet igen.
Inget just nu är kul, det enda jag tänker på är smärtan. Jag vet verkligen inte hur många timmars sömn jag kommer få..
men mest synd tycker jag om Johan, han får göra allt just nu. Jag kan ju inte göra någonting. Inte ens duscha själv. Fast duscha själv gör jag aldrig för jag och Johan duschar alltid tillsammans. Men jag vet inte ens om jag klarar att komma i badkaret eller kunna stå där i några minuter..

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Jag och Johan har bara umgåtts, hela helgen. Skrattat, pratat och pussats. En väldigt bra helg. Imorgon väntar jobb och ansvar igen. En vecka med många jobbrelaterade saker inbokade. Imorgon, jobb 7-15. Men ska med en brukare till läkaren så lär sluta 16-17 istället.
Det bästa med den här veckan är att jag är ledig den här helgen med.

- Shit happens

En från helgen

Likes

Comments

That's life

Min mormor och morfar är nog världsmästare på att göra köttbullar. Alltså jag skojar inte, dom hade lätt vunnit guld i köttbullar om det finns ett sådant pris. Man säger ofta det om någon nära att dom gör någonting bäst för att man är uppvuxen med det och är van vid det och det är därmed bäst. Men inte i det här fallet.
Jag har alltid velat få till dom där perfekta köttbullarna som verkar omöjligt men som dom alltid fixar på nåt vänster.
Igår däremot klarade jag det. Once in a lifetime. Det dumma är bara att jag har ingen aning om hur jag gjorde. Alltså jag vet vad jag hade i och så, men vilken mängd som alltså var perfekt har jag ingen aning om. Det kanske är det som är hemligheten, att inte gå så mycket efter recept, utan mer på magkänsla. Men jag lovar att nästa gång så fixar jag det inte.
Har länge funderat på att gå en matlagningskurs. Jag har aldrig riktigt varit intresserad av matlagning förrän nu. Men jag har ingen koll på hur man lagar mat, egentligen. Jag följer recepten till punkt och pricka, för jag är rädd att göra fel.
Men att inte veta vad man gjorde fungerade ju ändå så jag borde kanske inte vara rädd för att laga mat?

-Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Två dagar ledigt och äntligen börjar man bli lite människa igen. Har verkligen inte gjort mycket dessa dagarna. Igår låg jag hemma hela dagen, sov ut och bara tog det lugnt.
Idag har jag varit och handlat till kvällens middag, bakat och hunnit med en tur till solariet. Imorgon väntar jobb igen.

- Shit happens'

Likes

Comments