That's life

Min söndag bestod av IFK-Elfsborg. 1-1 blev resultatet och matchen orkar jag inte ens prata om, blir bara rent utsagt förbannad.
Men det var skönt att vara tillbaka på läktaren, som jag har saknat det! Men framförallt skönt att min ångest fixade det, ett steg i riktningen mot att bli fullt normal och frisk.

- Shit happens'

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

That's life

Eftersom jag fortfarande är sjukskriven har jag egentligen inte så mycket att berätta om.

🌸 IFK-match mot bönderna från Borås imorgon. Så taggad, det var riktigt längesen jag stod på kommandobryggan nu. Längtar riktigt mycket.

🌸 Fick tipset om att köpa en stresskub. Tydligen ska det vara lugnande och jag som alltid måste sitta och pilla med något tror att detta kan vara något för mig. Ska testa och utvärdera så fort den kommer så får ni reda på om den är värd att köpas.

🌸 Åt pulled chicken taco igår. Godaste på länge!

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Allt låser sig. Hela mitt liv låser sig. Bara jag går in på jobbet kommer panikångesten. Den smyger sig inte på utan den kommer från 0-100 på en halv millisekund. Det är okej när jag åker hemifrån, det är okej när jag börjar närma mig jobbet, det är okej när jag står utanför och tar en cigg. Men så fort jag går innanför dörrarna så kommer paniken. Jag kan inte andas, jag kan inte tänka, jag kan inte vara där. Hela huset som egentligen är hur stort som helst krymper och jag får ingen luft. Jag kan inte hantera situationen, allt jag vet är att jag måste ut, ut och få luft.
När jag kommer därifrån får jag dåligt samvete, att jag inte fixar det. Jag får ångest av att jag får ångest. Ångest av att jag känner mig så fruktansvärt dålig, att jag inte ens kan vara på mitt jobb.
Jag kommer hem, ligger under täcket och tankarna bara snurrar.
Jag vill inte ha det såhär, vad har jag gjort för att jag ska må såhär?

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Idag har jag haft mitt körkort i hela 5 år. Helt otroligt hur snabbt tiden går.

Jag går fortfarande runt med ångest konstant i princip och med en känsla av tomhet. Jag har så svårt att veta hur jag ska hantera det.. Tur att jag har min Johan vid min sida som stöttar och alltid finns där.
Har varit ute en del och åkt cabbe i det fina vädret, det har gjort att jag har glömt ångesten en liten stund iallafall.
Fick även i fredags träffat en väldigt saknad Victor som också gjorde min ångest lite bättre. Han har själv mått dåligt och vet vad jag går igenom.

Häromdagen rymde Glenn också. Fatta paniken som uppstod.. Jag skulle bara ta ut lite skräp i buren och hade inte öppet gallret mer än några cm. Det var så klockrent hur han tog sig igenom luckan så jag misstänker att han har planerat det länge. Han är verkligen inte dum. Iallafall, han tog sig ut och flög runt i lägenheten medan jag fick stängt balkongdörren så han inte tog sig ut. Johan stod uppe på soffan i panik och visste inte vad han skulle göra. Jag var mer rädd för att Glenn skulle krascha in i ett fönster och bryta nacken. Tillslut fick jag fångat in honom med hjälp av en filt i köket. När han var tillbaka i buren var han inte lika nöjd som jag var.
Så hela kvällen flög han runt i hela buren och försökte ta sig ut. Fast det är klart, har han fått se hur livet som en fri fågel är hade jag inte heller velat sitta i en begränsad liten bur.
Han pratar mer och mer nu och försöker härma oss när jag och Johan pratar med honom.

- Shit happens.

Likes

Comments

That's life

Har ingen ork i hjärnan att koncentrera mig på olika saker. Kan kolla på en film i 10 minuter men sen börjar hjärnan stänga av. Jag glömmer saker som jag precis har hört och är konstant yr. Det är soligt ute idag och jättevarmt. Får sådan ångest av att jag ligger inne. Men jag fixar inte alla måsten just nu. Jag behöver lugn och ro. Få vara för mig själv och bara vara. Har svårt att sova på nätterna för hjärnan går på högvarv, hur stänger man av den?

Det enda jag faktiskt fixar just nu är att ta hand om Glenn. Han har gjort enorma framsteg på bara ett dygn. Från att vara rädd för exakt allt så vågar han faktiskt sitta på mitt finger nu. Innan lockade jag honom med mat. Men nu räcker det att jag sätter fingret framför honom och kliar lite lätt på hans mage så hoppar han över till min hand. Blir så stolt av det, precis som mammor blir när sina barn gör framsteg antar jag.

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Två steg fram och ett tillbaka. Varför lär jag mig aldrig? Så fort jag mår bra så tar jag på mig alldeles för mycket saker och så börjar det om på nytt. Kbt idag var en ögonöppnare. Min terapeut sa att hon under vårt år tillsammans aldrig hade sett mig såhär ledsen och nedstämd.
Vi gjorde ett depressionstest för att se vilken skala jag låg på. Hade man runt 20 poäng så var man påväg in i depression och jag hade 42. Jag har liksom inte ens haft ångest senaste veckan, allt har bara känts hopplöst. Inget har varit roligt och jag ser inte framtiden som något bra. Ingen levnadsglädje över huvudtaget. Så nu är jag sjukskriven veckan ut och förhoppningsvis blir det bättre av att jag får vara hemma lite och spendera tid med mig själv och bara fokusera på att jag ska bli bättre.

De senaste dagarna har jag blivit helt slut av ingenting och igår fick jag gå hem och lägga mig efter jobbet och sova i två timmar för att jag skulle orka vara vaken på kvällen. Sov 12 timmar i natt och vaknade imorse och var fortfarande helt slut och tom i hjärnan. (Enligt min terapeut är det ett tecken på borderline och depressionen.)

Mitt jobb verkade för en gångs skull förstå mig och min driftsledare sa att jag skulle fokusera på mig själv och att hon stöttar mig. Vilket var det bästa hon kunde säga i min situation. För då släppte ångesten av att jag kände mig så dålig för att jag inte fixade jobba. Äntligen kanske dom förstår att jag inte alltid mår så bra och att dom pressar mig lite för mycket vissa gånger.

Ska ta den här veckan och göra saker jag mår bra av. Sova om jag måste, gråta om jag behöver och försöka tänka på saker som kbtn har hjälpt mig med innan.

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Var och åt en supergod middag hos mamma och pappa igår. Ingenting slår mat som har legat på en grill! Vi småpratade lite av varje och bokade min och Johans kommande resa. Japp, den 17 augusti åker jag och Johan till Grekland. Platsen vi ska till heter Hersonissos. Vi hittade ett superfint hotell och jag längtar så tills vi kommer iväg. Har aldrig varit i Grekland så det ska bli spännande. Hotellet uppfyllde alla våra krav: bara några meter till stranden, en halv km till centrum och veranda mot havet där vi kan äta middag. Både jag och Johan är övertaggade!

Idag, jobb 7-15.
- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Hela min och Johans helg har varit grym. Eller ja, fredagen kanske vi inte riktigt kan räkna med. Oväntat besök från någon vi inte ville träffa och kaos. Men lördagen var så bra.
Först var farmor och farfar här och fikade och firade min födelsedag. Efter det åkte jag och Johan in till heaven 23 och åt räkmacka innan vi fortsatte in till bergakungen och kollade på Fast and furious 8. Den var riktigt grym och jag kan verkligen rekommendera den. Det enda dåliga var att den var så fruktansvärt lång.

Idag ska vi grilla hos mamma och pappa och bara mysa innan denna veckans jobb. Min sämsta jobbvecka, 55 timmar.

- Shit happens'

Likes

Comments