That's life

Nu märker man att medicinen fungerar. Jag har fram tills för två veckor sen legat på soffan och varit deprimerad, ångestfylld och inte orkar någonting.
Men jag började smått få tillbaka energin och kunde hitta på mer och mer saker. Idag startade jag ett projekt som jag och Johan har dragit oss för sen vi blev tillsammans i princip. Men som vi har sagt ett antal gånger att vi måste fixa. Nämligen vår klädkammare. Jag tog ingen "före-bild" för jag skämdes så. Vår klädkammare har varit ett ställe där vi bara har skickat in saker. Det har varit saker från golv till tak och projektet har vuxit sig större och större. Idag sa min energi till mig att jag inte kan leva i den röran längre. Så jag tog ut ALLT och har fixat iordning där inne så jag kan ha mina kläder där och en sminkhörna.
Efter fyra vändor upp till vinden och minst lika många till soprummet så är jag färdig och jag är så nöjd!

Äntligen börjar orken komma tillbaka. Jag börjar bli mer och mer redo för jobbet. Dessutom är ångesten så gott som borta de flesta dagarna. UNDERBART.


- Shit happens'

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

That's life

Har sovit dåligt senaste veckan. Medicinen gör mig trött kroppsligt men hjärnan kan verkligen inte vila. Den tänker på allt och vid fel tillfällen. Antingen kan jag inte somna för hjärnan är så rastlös eller så somnar jag som en stock och sover fram tills 03-04 på natten och sen är jag helt klarvaken och kan inte somna om. Tror det är bra att jag ska börja jobba 50% om två veckor så hjärnan får aktivera sig lite.
I natt tog jag dessutom en insomningstablett för att jag var så trött och verkligen behövde sova. Den hjälpte men som alltid vaknar man upp dagen efter med en smak i munnen som bara smakar en smak. Vilket är den värsta smaken för mig för jag har emetofobi. Vilket är att man har fobi för att kräkas, se någon annan kräkas eller bara höra det. Det är min största fobi.
Inte för att äckla någon nu, men när man har haft en utekväll med lite för mycket alkohol och kvällen slutar med att man måste spy lite. Så, exakt så smakar min mun idag.
Det är konstigt, världen har gått så långt framåt. Dom har uppfunnit och kommit på de skummaste grejerna men så är det ingen som har kommit på en medicin som smakar gott.

Iallafall, lunchade med pappa och mamma igår och idag ska jag träffa Johanna. ❤️

- Shit happens

Första bilden - i fredags och jag var lycklig och skulle hämta Johan efter jobbet.
Andra bilden - JORDGUBBAR med CHOKLAD 🍓❤️
Tredje bilden - Glenn blir mer och mer tam. Nu har jag alltid buren öppen om jag är hemma och han flyger ute i lägenheten. Mest sitter han hos mig och gillar att bli gosad med.
Fjärde bilden - Min fina sambo kom hem med blommor efter jobbet till mig. Som vanligt rinner tårarna och jag blir så överraskad men jätteglad!

Likes

Comments

That's life

Idag har varit en aktiv dag. Jag känner i hela kroppen att medicinen börjar göra sitt. Samtidigt gör den så jag är så uppe i varv att jag knappt kan sova. Eller så är det kroppen och huvudet som börjar göra sig beredda för nya kommande utmaningar. Snart är det jobb igen och då hoppas jag verkligen samma energi håller i sig.

Iallafall, jag körde Johan till jobbet imorse och var med honom där första timmen. Efter det åkte jag till farfar och farmor. Jag var måttligt förtjust över att behöva köra stadstrafik så nära inpå panikattacken jag fick häromdagen i bilen när jag var i Göteborg. Men idag gick det bra och jag kom fram säkert till dom. Åt frukost där och hade en allmänt mysig morgon.
På hemvägen hade jag ingen lust att åka hem så jag åkte till min andra farmor i frillesås och tog en kopp kaffe där. Sist åkte jag och hälsade på mamma en snabbis för att se hur hennes sista jobbnatt hade varit. (Hon slutar sitt jobb på varbergs sjukhus idag och ska ha en lång och härlig semester innan hon ska jobba som sjuksköterska i Kungsbacka kommun.)

Nu sitter jag hemma däremot. Hade tänkt att dom på Apoteket skulle hjälpa mig att fixa en medicinlista inför Greklandsresan. Så jag inte blir stoppad i tullen för att jag har narkotikaklassade läkemedel med mig. Men tydligen så räckte den listan bara i 30 dagar och då gör den ju ingen nytta i och med att jag åker den 17e augusti så den får jag fixa senare. Konstigt ändå, jag som vill vara ute i god tid för att inte missa något och här ska jag helst vara ute i sista sekunden. Jag hatar sådant!

Jag och Johan gjorde ett fynd häromdagen. Vi har sen vi blev tillsammans pratat om att vi måste ha en ny säng. Den som vi har sovit i fram tills nu är drygt 15 år gammal. Inget jättebra säng och nu börjar kroppen bli påmind om det. Så vi var på Mio och hittade en säng. 180 cm bred (innan hade vi bara 160) sängen, sänggaveln och nackkuddarna hade kostat runt 25 000. Men nu var det rea och det slutsumman landade en väldigt bra bit under 10 000.
Det är dessutom den skönaste sängen jag har sovit i! Fruktansvärt nöjd är jag!

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

I fredags fick jag en av de största panikattackerna jag någonsin fått. Tanken var att jag skulle åka in till Johans jobb och hämta honom när han hade slutat. Jag kom dock inte så långt för 1,5 km innan gnistängstunneln så tar det stopp i de värsta köerna jag någonsin suttit i. Det var en flerbilskrock på Älvsborgsbron och det var total kaos.

När jag satt mitt i tunneln med bilar runt omkring mig och klaustrofobin börjar smyga sig på började paniken komma. Jag satt där helt själv och hade inte full koll på hur jag skulle köra för att ens komma till Johans jobb. (Brukar inte ta den vägen egentligen, men fick höra att det var ofantligt långa köer förbi Liseberg där jag normalt brukar köra så jag tog Säröleden istället.)
Iallafall, paniken och ångesten kom och tårarna började rinna ganska tidigt. Men jag visste på något sätt att om jag får en panikattack i bilen så är det kört, då kommer jag varken kunna ta mig därifrån eller lösa situationen.
Jag satt i köerna i 1 timme innan jag kunde svänga av för nu hade jag sådan panik att yrseln och hjärtklappningen hördes i hela hjärnan och tårarna var överallt. Jag visste knappt var jag var när jag ringde Johan och bara grät. Han lovade att försöka ta en spårvagn till mig istället för jag fixade inte att köra vidare. Det allra sämsta var att om detta hade hänt hemma hade jag fått chansen att se om min vid behovs medicin (oxascand) hade fungerat och kunnat lugna ner mig. Men eftersom jag körde bil är det inte bra att ta dom.

Där emot så ringde Victor av en ren slump när jag stod och grät och väntade på Johan. Det visade sig att han inte var så långt ifrån där jag var. Så han kom och höll mig sällskap och hjälpte mig att bli lugn igen tills Johan kom.

Resten av helgen har varit bra. Jag och Johan har varit ute i solen mycket och haft det mysigt. Helgen avslutades med att fira min kusin som fyllde 16 år.

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Dagarna rullar på. På dagtid mår jag bra, oftast. Men kvällarna och nätterna är inte roligt. Det är då ångesten sätter igång. När jag är ensam och inte har någon att prata med och alla sover.
Pratade med min kbt-terapeut igår som föreslog ett kedjetäcke. Då känns det som någon håller om en hela natten. Det konstiga var dock hur svårt det var att få "recept" på ett sådant täcke. Nytt kostar det nästan 5000, hittade även på blocket för mindre pengar. Tydligen så var vanligaste orsaken till att man får ett sådant täcke på recept är om man har adhd. Men man tycker ju att det borde vara lika lätt att få det när man har psykisk ohälsa.
När jag har pratat med många som har ångest och depression så är det nätterna som är värst. Om nu ett kedjetäcke kan förhindra ångesten och ensamheten på natten så borde det vara lättare att få det. Jag menar, det är en sån enkel lösning!
Ska definitivt prata med min psykiatriker om det efter sommaren när han är tillbaka från sin semester.

På kbt pratade vi även om mina depressiva perioder, något som liknar manodepressiv. För i perioder mår jag jättebra, vill umgås med folk, jobbar och fungerar precis som vanligt. Men i vissa perioder så vill jag bara låsa in mig, inte prata eller umgås med någon och har kraftiga humörsvängningar.
Till hösten när min psykiatriker kommer tillbaka från semestern så är detta något jag ska ta upp med honom, bipolär sjukdom och manodepressiv. Om det finns tester man kan göra för att se hur jag och min hjärna fungerar i manodepressiva perioder.

Fick hem min stresstärning häromdagen, något av det bästa jag har testat på! Jag är konstant rastlös och saknar tålamod och stubin. Men den här tärningen, jag har med den överallt och jag måste säga att den faktiskt funkar. När jag blir uttråkad eller rastlös så vänder jag bara på tärningen så har jag något nytt att fixa med en liten stund. Den har ju 6 sidor och alla dom saker jag gillar att pilla med. Rekommenderas starkt!

- Shit happens'

Likes

Comments

That's life

Så som jag har mått idag önskar jag att jag mår varje dag. Har varit iväg hos vårdcentralen, (fick förlängd sjukskriven då jag ska höja dosen på medicinen snart igen och då vill dom att jag gör det i lugn och ro och inte behöver stressa iväg till jobbet i och med att det faktiskt är en del biverkningar.) var också på mitt jobb och pratade med chefen, driftledaren och hälsade på inne på avdelningen.
Jag ska inte säga att det var lätt att gå in på jobbet igen för det var det inte. Jag får fortfarande en liten "fly"-känsla av att vara inne på jobbet men inte lika stor som innan. Sen träffade jag pappa och åt lunch. Väldigt mysigt! Så idag har varit en bra dag. Skönt med ljusa dagar som visar att jag är påväg åt någorlunda rätt håll.

Det är konstigt hur ångesten växlar. Igår var en dålig dag. Från det att jag vaknade. Jag vaknade i princip med en panikattack och hela dagen låste jag in mig och hjärnspökena i mitt huvud sa allmänt elaka saker till mig. Men någonstans får man försöka att inte lyssna på vad dom säger. Bara andas lugnt och göra saker jag blir lugn av. Så igår satt jag framför Greys anatomy hela dagen och löste sudoku. Hade som mål att betala räkningarna och hänga tvätten också. Jag fick gjort det. Men det var många tårar och mycket stress inombords innan jag fick gjort det. Att man en dag inte ens orkar se sig själv i spegeln och göra det minsta som förväntas av en är hemskt. Man känner sig så värdelös. Det är iallafall vad hjärnspökena säger. Dock någonstans har jag lärt mig att inte lyssna på dom. Dom har fel. Jag är bra! Jag är bra. Jag är bra. hjärnspökena ska inte få styra mig och mitt liv. 

Som alltid efter en ångestfylld dag så sover jag dåligt. Förväntar mig bättre sömn i natt när jag faktiskt har haft en bra dag. För det har jag verkligen haft idag. Jag har faktiskt inte bara dåliga dagar. Det finns dagar som denna, och det är sådana här dagar jag ska minnas. Dom bra dagarna. Dom existerar faktiskt. 

- Shit happens'

Likes

Comments