Header

Dag 104

Idag vaknade vi upp av tystnaden. Det blev strömavbrott och fläkten på rummet dog som skapade en total tystnad. Det har aldrig hänt innan att vi vaknat upp av att det blivit tyst, ofta är det tvärtom dock.

Idag har vi varit och besökt en plats som idag är ett museum öppet för allmänheten. Förr utgjorde de totalt fyra byggnaderna två skolor. År 1975 stängdes skolorna ner och istället omvandlades till ett säkerhetsfängelse under Pol Pots tid.

Det är endast sju överlevande från Toul Sleng eller S21 som fängelset också blev kallat.
Hit skickades vanliga människor utan att ens ha gjort en fluga förnär på order av Angkar regeringen (Pol Pots hittepå).
Alla som hade någon sorts utbildning eller räknades som intellektuell arresterades. Personer med glasögon ansågs intellektuella därför dom eventuellt kan ha läst.
Som ni vet ville Pol Pot ha ett land uppbyggt på jordbruk.
I fängelset svalt och torterades människorna innan dom avrättades efter vanligvis två eller tre månader.
Ofta dog personerna även i cellerna av antingen svält eller efter blivit torterade.

De avrättade benämndes som "fiender för landet" och alla blev tvingade till att erkänna saker dom aldrig gjort. Bekännelser som dom själva var tvungna att hitta på för att slippa bli torterad ännu mer.
Antalet personer som blev dödade här är okänt men uppskattningsvis mellan 14-20 tusen människor.

På väggarna inuti byggnaderna ser man fortfarande många blodspår. I en av rummen fanns två blodiga handavtryck mot väggen. Många sängar står kvar precis så som dom lämnades.
År 1979 gick Vietnamesiska trupper in och störtade Pol Pots regim. Fjorton kroppar hittades döda i fängelset och kunde inte identifieras.
Ovanför de fjorton sängarna där personerna hittades döda fanns ett foto på hur dom anträffades.
Jag fotograferade inte inuti rummen för respekt, dom bad oss att inte fota nämligen.

Alla som suttit här som fångar har blivit fotograferade när dom först togs in. De fick inga namnskyltar utan istället ett nummer. De var allt de var, en siffra. I ett rum fick vi se stora tavlor fyllda med tusentals bilder på personerna. Många log och jag undrade först varför.
Vi fick förklarat att personerna som log fortfarande hade hopp och trodde sig komma till en bättre plats, det visade sig snart att de hade så fel.

Målet med fängelset var att få fram bekännelser (som aldrig hänt) och det finns fortfarande kvar flera tortyrredskap som användes, flera är fortfarande fläckiga av blod. 
Det var tydliga regler som gällde innanför murarna och det var hårda straff. De flesta celler var små, vissa inte större än 1.5x2 meter. Här satt ibland fler än en person.

Det finns endast sju överlevande från fängelset. Alla räddade av sin egen specialkunskap som var viktig för de röda Khmererna. Varav dessa sju så fanns det en skulptör, en fotograf och två konstnärer. Det var deras yrke som räddade deras liv.
Vi träffade Chum Mey som är en av de överlevande som var här och signerade böcker.
Chum Mey var en duktig mekaniker och tack vare denna kunskap så lever han idag.

Citerar honom här nedan:

"I heard my son crying and then they fired again, killing him. When I sleep, I still see their faces, and every day I still think of them."

Här finns vittnesmål och berättelser från fångarna i några av rummen.
Det tog strax över två timmar att kolla och lyssna på allt som allt. Vi var ändå ganska snabba i slutet eftersom hungern närma sig.

På kvällen delade vi på en hamburgare. Den var betydligt dyrare än vad vi brukar handla mat för men jäklar i gatan vad god den var. Smakade precis som hemma.
Vi spelade kort och drack öl på ett ställe och hela tiden kom det små ungar in och ville sälja grejer till oss, istället tog vi roliga foton tillsammans med dom. Körde lite faceswap med en av dom.

Innan vi gick hem så lira vi lite fjäderboll (heter det så?), det är en liten grej man sparkar på iallafall. Man står i en ring och kan vara hur många som helst till antalet.
Det började med att det bara var vi fyra men det fylldes snabbt på med folk från gatan och snart var vi hur många som helst. 

Avslutar med lite citat från fångarna idag:

"Angkar forced us to marry to produce children for the labor force and to strengthen their power."

"Two female cadres tied me down and got my husband to rape me."

"My baby died from malnutrition three or four months after it was delivered."

Dagens spenderade slantar
Mat 121sek
Nöje 50sek
Sprit 28sek
Vatten 18sek
Boende 65sek
Transport 25sek
Total 307sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
400sek

vår väska gick sönder så vi fick visa våra sykunskaper. tur Pis har sykörkort

de fjorton kropparna som hittades oidentifierade ligger begravda här

här satt människor fastkedjade och blodiga. inga bilder togs på bilderna i sig men de var väldigt hemska kan jag berätta. golvet var täckt av blod

en av de fyra identiska byggnaderna

här hängdes människor upp och torterades tills att de blev medvetslösa, då släpptes de ned till marken och doppade i kärlen som var fyllda med avföring och gamla matrester blandat med vatten

taggtråd sitter kvar än idag. de var till för att undvika att folk hoppade från byggnaden för att ta livet av sig och slippa allt plågande

celler fanns det i mängder

svenska samarbetet

reglerna på stället. man gjorde bäst att lyda

försäljare redan som barn

en väldigt god hamburgare

2$ för en kanna

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments