Header

Dag 133

Skönt att komma iväg på en liten utflykt idag. Det var på tiden känns det som, fastän vi inte tröttnat vid poolen riktigt än.
Ingen klocka som väckte oss tidigt utan vi tog oss upp när vi vaknat, åt frulle för att sedan hyra moppe.

Vi körde över en bro från ön Panglao där vi befinner oss till Bohol, en betydligt större ö. Här på Bohol lever världens minsta primat, men jag kommer inte på namnet.

Vi kom inte hit för att kolla på några djur, de hålls förmodligen i fångenskap ändå.
Något som intresserade oss mer var "Chocolatehills"
Detta är namnet på ett udda geologiskt fenomen bestående av hundratals (kanske tusentals) kullar av kalksten.
Det tog ungefär två timmar att köra hit från vårt hotell på Panglao.

Kullarna är så gott som identiska med varandra och kallas just Chocolatehills tack vare den växtlighet som finns på kullarna blir alldeles brunfärgad vid torrsäsongerna.
Det är ännu inte riktigt klart hur denna numera turistattraktion uppstått men det finns vissa hypoteser.
En av dom är att det är jättar som kastat stenar på varandra. En annan är att det är avföring från en gigantisk vattenbuffel.

Själva kullarna var ju sjukt tråkiga att kolla på. Knappt värt inträdet (9sek per skalle) men det var häftigt att alla såg likadana ut. Vi tog några snabba foton för att sedan åka därifrån.

Vi körde till nästa stopp. En zipline! Lite mer spänning än stenbumlingarna.
Det kostade 61sek per person och var väl värt pengarna. Det var en rolig upplevelse att åka fram över skog och flod högt uppe i luften.
Det som sög med hela grejen var att kameran började krångla. Detta är inte första gången och absolut inte sista, men att vi knappt fick ett enda bra foto var ju tråkigt.

Jag var ganska sur när vi körde vidare. Det kändes som att vi slängt pengar i sjön. Hade jag bara vetat att kameran skulle cpa så kunde jag ha njutit mer av upplevelsen istället för att försöka ta bilder.
Vi körde igenom en skog som sådd för hand påväg hem.
Det märktes direkt när vi kom in i skogen, för temperaturen sjönk säkert flera grader och det blev alldeles mörkt inne bland träden trots att solen stod högt på himmelen.

Påvägen hem så hann vi köra inom både ett bageri och köpcentrum.
Köpcentrumet var ju inte särskilt stort men vi hittade det vi sökte, några hygienprylar som deo och tandkräm.
Vi lämnade därefter staden vi kört igenom så snabbt vi kunde. Trafiken här var alldeles för jäklig. Kör man inte ihjäl sig så gör någon annan det åt en.

Kvällen gick åt att spela kort, yatzi och kolla solnedgången.

Dagens spenderade slantar
Mat 40sek
Nöje 201sek
Hygienprylar 40sek
Vatten 5sek
Boende 159sek
Total 445sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
384sek

den goda pannkakan och en äggröra

Chocolate hills

syns bättre i verkligheten tror jag

"a man made forest"

zipline

Pis är redo

slut på det roliga. jag fick sjukt många bra bilder men kameran håller på att gå itu så dom bilderna finns inte längre.

inom ett bageri o köpa lite mellanmål

dom hade både tårtor och mongo bröd

vår lunch

påväg hem. små ungar roar sig med vad dom nu gör

öns brandbil rycker ut och fyller upp dricksvatten till befolkningen

kvällsmat.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Dag 132

För tillfället finns det inte så mycket att skriva om. Vårt liv just nu är väldigt basic.

Vi vaknar när vi vaknar. Vi äter när vi blir hungriga. Dagarna spenderas vid poolen och med en bok i handen.

Har ni några frågor om någonting så ställ dom nu isåfall. Finns gott om tid för att svara på dom.

Dagens spenderade slantar
Mat 63sek
Boende 159sek
Total 222sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 383sek

pannkakor både till frulle o lunch. kommer vi någonsin tröttna?

Likes

Comments

Dag 131

Inte riktigt lika bra natt som gårnattens. Madrassen var hård så man var tvungen att ligga antingen på rygg eller mage. Varför finns det inte normala madrasser för?

Vaknade dessutom av strömavbrott och att fläkten slutat gå. Var varmt som i en bastu. Gick raka vägen in i badrummet och efter en kalldusch var man hyfsat nedkyld.

Frukosten bestod av ris med tonfisk i någon sås med vitlök. Vitlök kanske inte är det man önskar sig mest på morgonen. Förstör resten av dagens andedräkt på en endaste tugga.

Vi börja gå tillbaka mot vårt gamla boende som vi bokat idag. Mopeder och tricycles susar förbi oss och tutar. Vi sträcker ut armen och en moppe stannar.
Han frågar vart vi ska och vi hoppar på.
Vi hade kunnat gå som vi gör annars men med väskorna och i denna solen så känns det bättre att ta sig fram snabbt.

Klockan var inte så mycket när vi kom fram så rummet var inte redo än. Det gör inte oss något, vi hoppade i poolen och stannade här resten av dagen.

Lunchen blev en pannkaka här på hotellet. Vi var osäkra om det var ännu godare denna gången eller om det faktiskt var lika gott sist. Svårt att avgöra, svårt att förklara.
Till pannkakorna får man så gott iste, det sitter perfekt i denna värmen.

På kvällen så gick vi in till stan. Det är inte för att vi är snåla som vi går utan för att det är skönt att röra på sig. På dagarna är det för varmt för att gå runt så när väl solen gått ner så är det bara skönt att få gå lite.
Vi hann inte hela vägen in till stan då en minivan stannar. Han frågar om vi ska in till stan för isåfall kan vi åka med gratis.

Vi hoppar in och blir förvånade över hans sett att erbjuda oss denna tjänst.
Det har aldrig förr hänt i asien att någon skjutsas oss gratis. Här är ju ingenting gratis, bara extremt billigt.

Det var najs att gå nere vid vattnet nu på kvällen. Restaurangerna har dukat upp och ställt fram sina bord med fisk och skaldjur på.
Man kan inte önska sig färskare fisk.

Vi åt inte de fina firrarna för att vi ville testa en korvkiosk som vi gått förbi igår. Såna finns ju annars inte här.
Det slog en kraftig doft mot oss som påminde mycket om den svenska grillkrydda som vi har hemma.

Menyn var enkel och priserna låga. Det fanns ett erbjudande, ta två betala för en. Vi tog totalt sex hamburgare.
Ganska små men antalet kompenserar storleken. Väldigt goda, och priset var 2.50sek styck.
Vi skulle egentligen radat upp dom alla och tagit foto men hungern var större än viljan att fota lite mat.

Vi gick hem i mörkret med en glass i handen.
Vi har börjat ta tag i träningen, jag har glömt att nämna det men varje kväll så tränar vi. Det går ju lättare nu när man har ett stort rum att göra det på. I Moalboal var rummet för litet så vi fick köra knäböj i duschen. Men det gick ju det med.

Dagens spenderade slantar
Mat 70sek
Sprit 16sek
Vatten 6sek
Boende 159sek
Transport 7sek
Total 258sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
385sek

frullen med massor av vitlök

skål!

här går vi längst stranden på kvällen. alla restauranger har dukat fram fisk o grejor

kvällsmaten på korvkiosken

discot haha

1L San Miguel. lagom storlek

Likes

Comments

Dag 130

Så najs vi har sovit alltså. Sängen var en dröm i jämförelse med de tunna madrasserna i Moalboal.

Frukost skulle ju ingå men man vet aldrig riktigt vad det är som ingår. Det kan lika gärna vara en torr brödskiva med lite smör på.
Vi kunde dock välja mellan några sorters pannkaksvarianter. Jag tog den med choklad och banan. Pis valde mango och choklad.

Dessa pannkakorna vad de godaste vi någonsin ätit. Frukten vad alldeles perfekt mogen och smakrik tillsammans med en sjukt god pannkaka och sirap på det. Bara denna frukosten gör att vi vill stanna.

Vi låg i poolen till klockan tolv. Det som suger är att vi måste byta boende, efter idag är det fullbokat ju. Vi vill ändå komma tillbaka så vi bokar några dagar imorgon och framåt.

Vårt nya boende ligger nära pubgatan och all nattlig rörelse. Det är inte så lätt att hitta billigt boende i Filippinerna och speciellt inte här.
Vi fick betala samma pris som igår men det nya rummet var mycket mindre, utan tv, utan kylskåp och utan handukar. Ingen pool heller.
Vi lyckades diskutera till oss både handukar och frukost men mer än en natt stannar vi ju inte.

Vi gick ner till stranden för att kolla läget. Alona Beach. Den var inte alls som vi förväntat oss. Ganska liten men massor av turister som trängs. Det kändes inte bra så därför gick vi till vårt gamla hotell och fråga om vi kunde använda poolen vilket gick bra.
Den står helt tom annars, konstigt att inga andra väljer att bada här.

Vi åt på samma ställe som igår. Det är en liten restaurang vi hittat, förmodligen den billigaste i stan.
De har en sån här combo meal där man får ris, kyckling och en cola för 79peso/14sek.

Vi gick tillbaka till vårt boende och spelade shack för första gången på länge. Första gången någonsin för Pis.
Jag spelade schysst i början för att hon skulle komma in i det men snabbt lärde hon sig och bara sådär så vann hon.
Hon tänkte för mycket så hon fick huvudvärk. Inte alls förvånad.

Dagens spenderade slantar
Mat 77sek
Boende 159sek
Transport 7sek
Total 243sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
386sek

äckligt god frulle. bästa pannkakan på hela resan. eller bästa någonsin skulle jag nog kunna påstå.

najs pool o sånt.

alona beach

lunch. baconlindad kyckling och en carbonara

inte ens här slipper man hundarna.

nya rummet. samma pris men betydligt mindre o fattigare.

kasta pil. jag var betydligt sämre än jag ville vara

första gång Pis spelar shack. hon ansträngde hjärnan så att hon fick huvudvärk

Likes

Comments

Dag 129

Vi är absolut sämst på att planera. Eller så är vi bäst på att ta det som det kommer? Igårkväll hade vi inga tankar på att förflytta oss men någon gång ska det ske ju.

Det har varit några sköna dagar på stranden. Imorse bestämde vi oss för att ta oss till ön Bohol.
Det är en ganska stor ö och den enda färjan som går dit är från Cebu city, därför var vi tvungna att ta bussen tillbaka dit.
Känns helt onödigt för att geografiskt sätt så är vi löjligt nära.

Bussarna avgår titt som tätt och inte alla har AC. Vi har ingen lust att sitta på buss utan AC så vi väntade in en buss som hade det.
Man får kriga sig på bussen för att få sittplats. Många får tyvärr stå men har vi ingen lust med.

Det tar ju 2.5 timme tillbaka till Cebu men tiden går snabbt. Vi har laddat ner massa podcast från radio P1 som gör bussresan mycket roligare.

I Cebu så äter vi varsin kebabrulle på ett köpcentrum. Vitlökssåsen var skrämmande lik den i Sverige. Ja, jag kan knappt vänta till den dagen när jag äter kebabrulle i Sverige.

Från gatan utanför rusar trafiken fram. Vi har trott att Filippinerna skulle vara svårt/jobbigt att resa i men det stämmer inte alls överens om vad vi upplever.
Faktiskt så är det enklare än resten av asien, här är dom nämligen hjälpsamma och grymma på engelska.
Från trottoaren vinkar vi in en jeepney som kör oss hela vägen till piren.

Vi har inte bokat några båtbiljetter men framme i kön vid kassorna ser vi att båten går om tjugo minuter. Då är kön ganska lång och vi blir lite stressade för att missa den.
Vi hinner igenom alla säkerhetskontroller och flertalet biljettkontroller.
Glada att vi hann med båten men inte särskilt förvånande att båten ändå inte lämnar när den skulle.

Den lugna färden tog två timmar. Återigen lyssnade vi på radio P1.
På gatan utanför väntade en stor skara människor som körde både taxi och tricycle.
Vi frågar lite snabbt om priset till ett boende vi hittat över internet, inte för att vi tänkte ta hans erbjudande utan för att få en ungefärlig prisuppfattning.

Går man en bit till och prutar så får man ner priset till en tredjedel.
Vi bad honom att köra oss till ett av hotellen vi hittat över internet. Förhoppningsvis är det inte fullbokat.
Chaffören var pratglad men vi var ganska trötta och svara kort på hans frågor. Istället börja han sjunga för oss vilket var mer uppskattande.

Trettio minuter senare var vi framme på hotellet. Dom hade ett rum kvar.
Rummet var det största på nästan hela resan. Detta är det tredje finaste boendet vi haft under asien, vi betalar ju därefter.
Frukost ska ingå och vi har pool utanför.

Den största nackdelen med detta hotellet är möjligtvis läget. Det har ju nära till stranden och så men om man ska till pubgatan eller restauranger så får man antingen ta en tricycle eller gå en halvtimme.

Vi gick hela vägen dit för att få lite kvällsmat i magen. Det var skönt att gå efter allt vi suttit ner idag.
Imorgon får vi ordna nytt boende för tyvärr är det fullbokat efter inatt. Då kanske vi löser ett boende närmre staden. 

Dagens spenderade slantar
Mat 100sek
Vatten 10sek
Boende 159sek
Transport 264sek
Total 533sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
387sek

tricycle till bussen

tricycle med och utan motor

klassisk jeepney

vakter överallt. alltid vapen

kebabrulle

vårt stora nya rum

påvägen in till restaurangområdet så gick vi förbi en folksamling. Vi blev intresserade och gick fram. Det visar sig att dom spelar något spel med pengar inblandade.

kvällsmat

matundehållning. lilla killen med den hemmagjorda banjon var grym.

Likes

Comments

Dag 128

Stranden hiile dan idaaag.

Vad ska man säga. Vi har upplevt grym solnedgång åter en gång.
Vi har matat gatuhundar.

Ni får kolla på bilderna och vänta på ett roligare inlägg helt enkelt.

Dagens spenderade slantar
Mat 96sek
Vatten 18sek
Boende 106sek
Total 220sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 386sek

alltid dessa hundar. inget jag stör mig på, de är rätt duktiga på att stå på avstånd om man säger ifrån.

stackars liten. helt sönderbränd eller något

hela omgivningen blir röd när solen går ner.

Likes

Comments

Dag 127

Idag har vi gjort en grej som länge varit på vår bucketlist. Vi har simmat med världens största fiskar.
Vi fick stiga upp tidigt som tusan, det var väl skönt att komma upp ur dom obekväma sängarna förvisso.

Anledningen varför vi går upp så pass tidigt som vi gjorde (klockan ringde vid 4.30) är för att fiskarna vi ska simma med befinner sig endast på den platsen vid en viss tid. Så är vi inte i tid så missar vi det.

Vi hyrde en moppe igårkväll som stod och väntade på oss utanför i mörkret.
Det var inga människor förutom oss ute vid denna tiden. Först när vi brummar iväg så känner vi hur kyligt det är. Jag vill inte påstå att det var kallt men fartvinden gjorde sitt, efter ett tag så frös jag nästan.

Pis var förberedd och hade med sig tjocktröja och sina långa byxor.
Hade jag också varit lite smart så hade jag tagit med mig bättre kläder. Om inte för att det var kallt så iallafall för att slippa den bränna jag fått idag. Långärmat funkar på bägge hållen, både när det är kallt och sol.

Vi hade en bra bit framför oss att köra. Jag körde så försiktigt jag förmådde. Dels var det knappt någon belysning på moppen, inte heller längst vägarna (som är urusla).
Dessutom hade inte jag någon hjälm. Hjälmar finns knappt här, jag har sett någon enstaka turist ha på dig en hjälm bara. Vi lyckades ragga tag i en hjälm till pisa men det var också den sista som vi fick tag på.

Vägarna är som alltid dåliga med sprickor och plötsliga hål. Vissa delar av vägarna är till och med borta efter naturkatastrofer.
Det var som jobbigast att köra i början när det var så mörkt att man inte hann planera sin körning, lite då och då springer det ut hundar framför en så vi var tvungna att tvärnita.
Först när det börjat ljusna till kunde vi gasa på, men då höll bensinen på att ta slut.
Alla bensinmackarna var stängda vid denna tiden, vi fortsatte att köra tills mätaren stod i botten. Först då hittade vi en mack som just öppnat, riktigt tur.

Två timmar tog det innan vi var framme i Oslob. Detta är stället där vi ska simma med våra fiskar.
Vi var inte först på plats utan här stod redan två hundra andra personer som ville i vattnet.
Trots total kaos så gick det fort tills att vi hoppade i en av båtarna som skulle ta oss ut en bit i havet.
Vi hade redan betalt 1000peso/177sek per person och fått flytväst och ett snorkelset.

I båten var vi sex personer och vi la till vid en en boj ute i havet där flera andra båtar redan stod.
Valhajarna som vi nu skulle få se kommer ju inte fram självmant utan tyvärr så lockas de fram med mat.
När vi låg där i vattnet och väntade på valhajarna så börja min mask att läcka in vatten. Sjukt irriterande.
Jag fick hålla i den med ena handen för att den inte skulle läcka.

Valhajarna simmade förbi oss gång på gång och jag blev inte väldigt imponerad av storleken. Jag trodde faktiskt att de skulle vara större. De var ju inte direkt små, den största var kanske 8-9 meter. Jag föreställde mig 5 meter till iallafall.
Upplevelsen var ju häftig och värt pengarna men tyvärr lite för mycket turister.

När vi körde samma väg hemåt så stannade vi till på ett vattenfall. Just detta vattenfallet är ganska känt, av vilken anledning vet jag inte men vackert var det ju verkligen.
Man kunde hoppa ner i vattenfallet från typ 15 meter eller vad det kan ha varit. Jag var riktigt sugen men det ska finnas stenar under ytan som man inte ser så jag vågade inte.

Vi lämnade vattenfallet och körde vidare med vår moppe. Vi märkte inte hur mycket vi egentligen brände oss när vi satt där på moppen med all fartvind.
Hela tiden smörjde vi in oss men solkrämen vi köpte sist suger, det går lika bra att använda vatten.

I Moalboal town åt vi middag och avsluta med en god glass. Solen har gjort oss helt slöa och ont i rumpan har vi. Men innan vi körde tillbaka moppen så kollade vi in White Beach. Det är en sandstrand som låg några kilometer bort. Vi tänkte kolla in några boende och så ifall vi kanske skulle sticka hit några nätter. Dock så blev vi inte alls imponerande av stället. Bara dyra hotell och knappt några restauranger.

Nu är vi tillbaka i Panagsama Beach och sitter och skriver blogg i väntan på mat.
Duktigt solbrända vi blivit idag. Huden stramar åt rejält och läpparna är helt torra och ömma. Hoppas fan att färgen stannar i huden och inte väljer att ramla av. Det får vi se i dagarna. 

Dagens spenderade slantar
Mat 123sek
Nöje 489sek
Vatten 23sek
Boende 106sek
Total 741sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
387sek

framme på parkeringen efter två timmars körning. lagom trött i röven

den ser ju ganska liten ut tack vare avståndet

söt moppe vi hyrde va

detta blev vårt mellanmål

varför inte bara "People crossing"? man känner ju sig verkligen som ett djur i detta läget.

apropå djur

påväg hem

Kawasan falls

pisa simmar under vattenfallet

carbonara och pommes

dessa glassarna alltså..

kvällsmaten

Likes

Comments

Dag 126

Stranddag. Kort och gott, vi har inte gjort något mer än läst böcker och tagit det lugnt.

Vi snorklade ett tag och passerar man all korall så kommer man fram till en "vägg". Jag skulle vilja beskriva det mer som ett stup.
Från att det kan vara 3-4 meter till botten så försvinner botten rakt ner i ett djup som uppskattas vara 25-35 meter.

Denna vägg är så gott som rakt ner, alltså 90 grader.
Om man ligger och väntar precis vid denna sk vägg ett tag så får man snart se sardiner i miljontals.
De följer väggen fram och tillbaka. Det enorma antalet gör att fiskarna skapar en stor gråsvart skugga. De simmar så tätt in på varandra att man inte kan se igenom stimmet.

Det blev inga bra bilder på stimmet tack vare att vi saknar rött filter till gopron. Men jag lägger upp en bild från google så ni kan förstå hur jäkla coolt det såg ut där nere.

hej o hå! nu ska vi äta middag!

Dagens spenderade slantar
Mat 90sek
Nöje 18sek
Vatten 19sek
Boende 106sek
Total 233sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 384sek

under snorklingen så brände sig pisa på en brännmanet

så här såg sardinerna ut. snodde bilder från Google då vi inte fick några bra själva.

läsa bok och ta det allmänt lugnt i skuggan

lunchen

plötsligt blev de kväll

no filter needed

no filter needed

kvällsmaten

Likes

Comments

Dag 125

Hallå! Hela dagen har vi mer eller mindre befunnit oss på stranden.
Imorse efter vi ätit frulle så kollade vi faktiskt upp lite andra boenden. Som tur är så hittade vi ett ställe som var billigare och dessutom låg det mer centralt.

På stranden träffade vi två svenskar, Max och Pernilla. De är här på en två veckors semester.
Vi pratade om precis allt men mest om dykning och snorkling. Max är utbildad fridykare så vi fick några tips och sånt.

Det springer ju runt lösa hundar lite överallt här. Alla är väldigt magra och många av dom är även totalt sönderbrända av solen skulle jag tro. Det är hundarna med ljus päls som verkar vara känsligast. Pälsen liksom ramlar av och fullt med sår och skorpor i deras hud. Kan lika gärna vara någon sjukdom dom bär på.

Men hundarna gör ingen skada. Dock så uppskattas dom inte av alla, sett både restaurangägare och turister som skrämmer bort dom.
Jag matade en liten stackare som satte sig bredvid oss när vi skulle äta, det var han värd.

På kvällen så träffades vi fyra svenskar på en restaurang och hade trevligt. Dom tyckte nog att vi var galna när vi visade upp vår matvimåsteköpanärvikommerhem lista.

Dagens spenderade slantar
Mat 128sek
Sprit 46sek
Vatten 18sek
Boende 106sek
Total 298sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
385sek

Bamse till omelett

vårt lilla krypin till rum

varför har man en gås som husdjur?

strandbaren, beställer nog lite mat

eller kanelbulle kanske jag beställde föresten

när man börjar få in sin mat så kom en stackare till hund. han var säkert både hemlös och hade rabies

Han la sig ner efter en liten stund. resterna fick han av oss, efter vi ätit upp

det gav honom en jäkla energi. Hans vän kom förbi som också ser ut att behöva lite energi

lite fika vid solnedgången, bullarna kostar för tusan 1 krona styck. men vem strösslar ost ovanpå kanelbullar??

såhär började solnedgången, färgerna som kom och gick efteråt var helt otroliga. vi använde samma inställning under hela tiden

kvällen med Max och Pernilla. här har vi en en riktig god sak, den andra saken på bilden är bara en förrätt.

jag och Pis delade en pizza men när Max och Pernillas "seafood platter" kommer in så kände vi oss lite avundsjuka

vår pizza var inte dålig den heller, speciellt inte med färsk annanas.

Likes

Comments

Dag 124

Natten var nog jävligare än den förra. Varmt och svettigt har det varit. Det finns ju AC rum här med men tydligen är elen här jättedyr "jovisst", så de rummen är det dubbla priset på.

För första gången åkte vi en tricycle. Jag sa ju att jag skulle få en chans att förklara Filippinernas andra stora färdsätt.
Tricycle är oftast en moped med en påbyggd sidovagn, oftast med tak.
Men inne i städerna eller de större byarna så används också cyklar med sidovagn för att trampa runt turister som lokalbefolkning. Detta är vad vi kallar en tricycle.

Vi åkte en tricycle som var motordriven, alltså en moped med sidovagn.
Tanken idag var att snorkla och ta det lugnt men vi har faktiskt gjort världens tabbe. Vi glömde att köpa ett filter till gopron som gör att färgerna i vattnet blir sjukt mycket bättre.
Just tack vare denna glömska så åkte vi tricycle till det enda köpcentret som finns i närheten. Nästa skulle väl vara i Cebu, där vi just kom ifrån.

Köpcentret är inte värt att kallas just köpcenter. Det borde kallas någon lokalt, kanske "Sigges mataffär med annat skit på rea"
Vi hittade inget filter men det var faktiskt väntat. En sak gjorde resan hit värd det, och det var när vi köpte glass utanför. Den var alldeles mjuk precis som en mjukglass ska vara, och med en fyllning av massa jordgubbar och krossad oreo.

Utanför Sigges mataffär (eller kalla det vad ni vill) så väntar dussintals tricyclegubbar på kunder. Jag sa som det var och förklarade att jag inte ville betala mer än vad vi gett hit. Som väntat så trodde han inte på oss och tog inte vårt erbjudande, han ville ha det tredubbla.
Vi frågade några till och fick till sist fatt i en kille som gick med på vårt pris.

Fastän vi saknar ett filter så ska det inte hindra oss från att uppleva sakerna under ytan med våra egna ögon. Det fanns ett ställe nere vid stranden som vi hyrde ett snorkelset på.
Vi kunde låsa in alla värdesaker i en "säkerhetsbox" på rummet.
Jag är dock inte alls övertygad dess säkerhet. Så fort man sätter ett lås på en sån här box så säger det att något av värde förvaras där inne.
Jag har redan blivit av med en mobil och är inte alls sugen på att förlora nästa mobil, alla bilder, och typ 10k svenska i kontant.

Det var en risk att ta men det gick bra och vi fick se den finaste snorklingen från stranden vi någonsin sett.
Någon hade nämnt att det fanns sköldpaddor men det var inget vi letade efter.
Vi var fullt upptagna med att kolla på all korall och fiskarna som simmade rundor.
Sköldpaddorna gick inte att undvika när vi var på väg in till stranden igen. De var två, kanske tre stora bjässar som lugnt simmade under oss.
Någon gång då och då simmade de upp till ytan för att ta luft, då passade vi på att knäppa massa bilder. Tyvärr blev de väldigt väldigt dålig kvalle. Men ni borde se vad det ska likna iallafall.

Dagens spenderade slantar
Mat 94sek
Nöje 53sek
Vatten 18sek
Boende 150sek
Transport 14sek
Hygienprylar 6sek
Total 349sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
386sek

frulle utmed havet, det är bara till att vänja sig vid utsikten antar jag

en bit av stranden och början på restaurangområdet

att vattnet är klart är klart såklart

första gången i en tricycle

vi är inte ensamma. vissa trampar sig fram, andra använde motor

en jädra stor båt fraktas fram på gammalt vis

Pancit behon är vad vi ser. Filippinsk rätt med nudlar, kyckling och lite grönsaker. Det påminner om Thailands Pad Thai (som då är faaan så mycket godare, och billigare)

världens minsta apelsin? ja, det ÄR apelsin.

nej men vi tar det lugnt ett tag isåfall.

liknar en Pancit behon igen. Det är faktiskt inte så gott att man vill äta det fler gånger under samma dag. men billigt är det.

Likes

Comments