Header

Dag 141

Stranden hela dagen. Läst klart kråkflickan, första boken i en triologi. Läsvärd men riktigt dåligt slut eftersom jag inte har resten av böckerna. Det slutar verkligen med en cliffhanger.

Originalet som brukar störa oss har nog förstått att vi inte vill prata med honom. Det är jobbigt varje gång han kommer fram men sedan står han där tyst på avstånd och avvaktar, kanske för att han tror att vi ska börja prata med honom?
Efter ett tag när han inte för gehör så lämnar han oss.

Dagens spenderade slantar
Mat 107sek
Vatten 4sek
Boende 105sek
Total 216sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 378sek

sjuka burgare

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Dag 140

Belgiska våfflor till frukost. Det är så jäkla gott. Inget slår dock en svensk frulle och vi börjar vi riktigt äcklade av maten här. Inte bara här utan i hela asien, var finns riktig husmanskost liksom?

Idag har vi hyrt en moppe och kört runt hela ön. Ön är ganska stor i omkrets men det finns inga städer utan endast mindre byar här och där.
De flesta byar är väldigt fattiga, det går inte att missa. Hyddorna dom bor i är så enkla att en tioåring kunde ha byggt dom (vilket säkert stämmer).
Vissa bodde även i tält från UNHCR, det är väl efter den senaste tyfonen skulle jag tro.

Det blev inte så många foton tyvärr får jag säga. Vi försökte ta något foto men de bästa upplevelserna, som denna går inte att fota.
I varje by finns minst ett bageri, och där i några av dom sponsra jag till med lite pengar.
På ett av ställena fanns där stolar som vi slog oss ner i och köpte in en liten fika om två bullar och en läsk. Den fikan kosta oss hela tre spänn. Tänk om det vore så rimliga priser hemma.

Hur enkelt och fattigt dom lever så är alla så glada för vad dom har. Det är så uppiggande och roligt att köra på dom enkla grusvägar i 3km/h och bara vinka tillbaka och ropa hej till alla.
Barnen blir helt galna av sig att se två turister komma körandes igenom deras by och vissa pekar helt förvånade, precis som dom aldrig sett vitingar innan.
Vissa så pass exalterade att dom ropar tills vi försvinner ur hörbart avstånd.

Vår solkräm suger så vi försöker linda sarongen runt axlar och så men jag är ganska säker på att vi kommer få lida av detta imorgon.
Det tar kanske tre timmar att köra runt hela ön, jag vet inte exakt. Det är inte så att vi har koll på tiden direkt.
Jag vet att vi kom tillbaka när vi skulle äta lunch.
Pis var riktigt modig idag och beställde in kammusslor. När det väl är tillagat så ser det inte så illa ut men annars så fy sören.

Hela eftermiddagen satt vi i skuggan. Vi har varit ute i solen när den är som värst och behöver inte mer strålar på oss just idag iallafall.
"Originalet" kom förbi en sväng även idag och det är duktigt frustrerande, jag vet fan inte hur man ska bli av med han alltså.

Dagens spenderade slantar
Mat 109sek
Nöje 44sek
Vatten 15sek
Boende 105sek
Total 273sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 379sek

stannar till och fikar lite

3 spänn för allt detta

lunch . musslor till Pis

kyckling burrito till mig

pisas skugga poserar

riktigt riktigt goda pannkakor

Likes

Comments

Dag 139

Idag hittade vi "stället", vi menar den restaurang man tycker om extra mycket och återkommer till hela tiden. Det tar alltid några dagar innan man hittar sin favvo restaurang.

När vi satt i solstolarna på stranden idag så kommer det fram en kille som kommenterar en tatuering på mitt ben. Jag vill vara vänlig, samtidigt är jag totalt ointresserad av honom och vill hellre fortsätta läsa i min bok.
Han visar sig snart vara en sådan jäkel som är svår att bli av med. Han frågar vart vi kommer ifrån och förklarar att han har så många vänner från samma ställe och allt vad han kommer på.

Han vill ju såklart bli vän med oss på Facebook så jag är tvungen att använda ett annat namn, sorry om någon vän eventuellt får en förfrågan av denna killen snart.
Vi förstod ju väldigt snart att denna killen lider av någon kraftig skada och måste viftas bort som en fluga. Jag fick be han gå ifrån säkert tio gånger innan han till slut avlägsna sig. Han var ett äkta original.

På kvällen åt vi hos vår grekiska vän (igen),
mängden lök i pitan var väl tilltagen precis som igår.
Det tillsammans med den stora mängden Tzatziki får inte bara vår andedräkt att bli ledsen utan även tårarna rann i floder när vi tryckte i oss födan.

Dagens spenderade slantar
Mat 142sek
Vatten 10sek
Boende 105sek
Total 257sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 380sek

halväten god frulle

helt inne i läsningen

kyckling pita

Likes

Comments

Dag 138

Frukost på franskt bageri. Detta stället lockade mest med sina baguetter men dom visade sig vara ganska torra tyvärr.

Idag tänkte vi hänga på stranden hela dagen, dock så hatar jag att ligga rätt ner på stranden. Får så ont i hela kroppen då, känner mig som en gammal tant efter att ha legat i sanden några timmar.

Det fanns en lösning och den lösningen var nyckeln till våra problem. Går man in på ett hotell längst stranden med självförtroende och raska steg så anar ingen att man endast är där för att snylta på deras solstolar.
Dom blev helt sålda på att vi bodde här och frågade om vilket rumsnummer dom skulle sätta upp notan på när vi hade tagit något i baren.
Där går vår gräns åtminstone och vi valde att betala kontant.

Vi har inte ätit så mycket filipinsk mat förut och idag var nog den sista gången.
Smaklös och den både såg och smakade som att den varit förvarad i timmar i väntan på att någon ska komma och köpa.
Vi köpte dock en mega stor shake som mättade mer än tillräckligt, den ser kanske inte så stor ut på bilderna men hela 1 liter rymde den stövelformade karaffen.

Kvällen blev det grekiskt hos vår grekiska vän. Galet god mat och enormt mycket vitlök och lök. Andedräkten kommer vara förjävlig nästkommande dagarna. Totalt värt det för stunden dock.

Dagens spenderade slantar
Mat 147sek
Vatten 15sek
Boende 105sek
Total 267sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
380sek

fransk frulle typ

helt okej strand

här har vi tagit oss in på hotellet och använder deras solstolar

filipinsk mat. inte alls gott faktiskt.

en shake. väldigt stor sådan, denna är på 1 liter.

grekiskt på kvällen. Pita gyros för hela slanten.

Likes

Comments

Dag 137

Som vi misstänkt och var rädda för stämde precis. Natten var hemskt. Precis så som vi minns den förra gången.
Redan igårkväll när vi gick och la oss så förstod vi att natten inte kommer gå lätt.
Det har inte blivit många timmars sömn, värmen här i rummet är extrem. Trots fläktarna på fullt flås så hjälper det inte, blir nästan värre av att det blåser varmt.

Att jämföra den stinkade värmen här mot någonting annat är omöjligt. Det kanske skulle vara en bastu isåfall. Vi båda har huvudvärk efter nattens svettningar.
Vi lovande varandra att aldrig någonsin i våra liv komma hit till detta hemska boende igen.

Med våra väskor så gick vi ut på gatan. Här var det mycket luftigare trots att solen stekte sönder, här gick det åtminstone att andas, mestadels avgaser men ändå.
Vi försöker hitta frulle eller någon sorts restaurang men det är totalt hopplöst i en stad som denna. Här finns ingenting som tilltalar en, endast fattigdom.

Det blev ingen frulle, eller vi hittade alltså inget ställe som serverade mat. Vi gick runt ganska länge och hela vägen bort till SM mall men dom öppnade inte förrän klockan tio och det var mer än en timme tills dess.

Vi hoppar på en jeepney som kör oss till norra busstationen. Här ifrån ska vi ta en buss till Bantayan Island.
När vi kommer fram till busstationen så ser vi bussen vi ska med. Den ska precis lämna och vi tänkte att det var ren tur att vi kommer i tid.

Busschauffören säger att det inte finns fler lediga platser på bussen och att vi får ta nästa buss. Det gör väl inte hela världen, då hinner vi åtminstone äta något innan.
Nästa buss visar sig gå två timmar senare.

Två timmar på en busstation är längre tid än vi önskat oss. Att vi hinner äta frulle är inget konstigt, vi hade hunnit äta en tio rätters middag på den tiden.
Det finns några stånd som serverar mackor och ett bageri finns här med.

Vi köper lite allt möjligt och äter så mycket vi kan bara för att få tiden att gå. Lite mat och socker i kroppen så blir man lugnare. Men ändå kan jag inte låta bli av att reta mig på alla folk som glor. De gör det inte särskilt osynligt utan helt öppet kan de stå och glo i all evighet, precis som vi är apor på ett zoo.

När vår buss kommer så stod vi förbereda längst fram där dörrarna skulle hamna. Asiater är speciellt duktiga på att tränga sig och snart var hela "kön" framför oss.
När dörrarna öppnades så krigade jag mig in så gott jag kunde och tog dom två sista platserna innan bussen blev full.
Kvar utanför stod många som missar även denna. Det är just en av anledningarna som gör att vi blir trötta på asien, att ständigt oroa sig för att inte få en plats på bussen. Eller att det inte går någon buss alls.

Bussen hade alldeles för små säten och inget armstöd så jag höll på att ramla ur sätet varje gång vi svängde höger. Dom två gubbarna bakom oss var mest högljudda på hela bussen och det hjälpte inte ens med hörlurar i öronen på högsta volym.
Det var hoppiga och svängiga vägar hela vägen fram till Hagnaya hamn. Tror det tog runt tre timmar och vi var lagom åksjuka när vi kom fram.

En lång kö bildades vid färjorna och åter igen blev man stressad för att missa båt eller något liknande.
Folk försökte trängas men denna gången förgäves.
Här i kön träffade vi på en grek som bor på Bantayan Island. Han tyckte vi skulle titta in på hans restaurang om vi gillade grekisk mat.

På båten var det inga problem att få plats. Vi hade till och med plats för att lägga upp väskorna i sätet. Båten tog cirka två timmar innan vi var framme på Bantayan Island.
Det var fortfarande en bit in till stan från hamnen och det väntade flera tricycle här.

Vi passerar alla skrikande tricyclegubbar och vill bara komma bort där ifrån. Folk överallt och stress stress stress.
Greken ropar på oss och vi vänder oss om, han håller på att hoppa in i en tricycle och frågar om vi ska in till stan för isåfall kan vi åka med honom.

Vi åkte med honom in och skiljdes snabbt åt men lovade att titta förbi på hans restaurang en kväll.
Eftersom vi inte bokat boende i förväg så fick vi gå runt och fråga om priser.
Dom första boenden vi kollar upp var orimligt dyra och vi letar vidare.
Kvällen höll på att infinna sig och snart var det mörkt ute.
Som tur var så hittade vi ett boende, billigt och nära stranden.

Vi gick bort till centrum som jag kommer att kalla det. Det är som en träffpunkt med 20 talet restauranger. Detta är det närmaste centrum man kommer på denna ön, vilket glädjer mig. Speciellt efter natten i Cebu.
Här finns knappt någon trafik. Mest motorlösa tricycle.

Vi satte oss på första restaurangen och beställde in en thai inspirerad rätt som var över förväntan.
När vi ätit upp så gick vi ner för att titta på stranden i mörkret. Vi hade även med oss ris från restaurangen som Pis inte ätit upp, vi tänkte mata alla lösa hundar som springer runt här. 

Nu är det dags för att sova. Blev en hyfsat tidig kväll och vi är helt slut efter all stress och förflyttning.

Dagens spenderade slantar
Mat 107sek
Vatten 8sek
Boende 105sek
Transport 121sek
Total 341sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 381sek

blev inte mycket foton på maten idag (skönt va?)
här äter Pis frulle, en munk från Dunkin donuts!

på båten var det gott om plats

börja skymma och vi är påväg i en tricycle till stan

Detta är alltså "centrum"

extremt lite mat men gott var det.

Likes

Comments

Dag 136

Nej, förvisso att vi lever billigt men att vi lever i misär vill jag inte påstå. Jag syftar på människorna som vi stöter på i Filippinerna. De stackars människorna som letar efter mat på gatorna. "Sommarkatter" i Sverige har bättre liv än många människor här.

Idag är det dagen vi lämnar Panglao Island. Vi lämnar "lyxen" med pool och bekvämligheter.
Kändes lite sorgset att för sista gången äta de goda pannkakorna. Vi tyckte de var lika goda fortfarande efter typ fjortonde gången.

Ägaren på hotellet körde oss i sin egen bil till något som ska efterlikna en busstation. Det stod en buss där som vi hoppade på, den ska ta oss in till Tagbilaran, staden där färjorna går.
Bussen kom inte iväg direkt, utan vi satt där ett bra tag och inte förens bussen blev full så körde vi iväg.

Vi hoppar av i city och börjar bli småhungriga, samtidigt så närmar sig klockan ett och då lämnar även båten.
Vi väljer att ta oss så snabbt vi kan till piren för att inte missa båten, snabbaste sättet är ju tricycle. Oftast åtminstone.
Gubben som körde denna kärran var gammal och seg. Han körde så långsamt att vi var säkra på att vi skulle missa färjan.

Framme vid hamnen så springer vi fram till kassorna där det redan är en lång kö. Vi kunde knappast tränga oss förbi.
När det är vår tur så är klockan bara några minuter i ett och vi hoppas på det bästa.
Tyvärr säger tanten och vi fick istället köpa biljetter till nästa avgång, det är klockan två så det kändes ändå helt okej. Synd att stressa helt i onödan bara.

Vi var nu ganska irriterade så som man (vi) blir när vi inte ätit på ett tag. Vi hittade en kiosk där dom sålde vatten och snacks. I samma kiosk köpte vi varsin nudelsoppa.
Den timmen som vi väntade på båten gick fortare än vi trott och snart satt vi på båten.

Vi hade valt dom billigaste biljetterna och då får man inte sitta inne på båten med AC. Istället får man sitta uppe på båten med TD (tvärdrag).
Solen stod och stekte i nacken men så fort vi lämnat hamnen och båten ändrat kurs så blev det bättre.

Båten tog två timmar och som vanligt så lyssnade vi på radio P1 hela vägen.
Det kändes skönt att vara tillbaka i Cebu. Inte för att vi gillar Cebu, nej verkligen inte. Vi avskyr Cebu mest av alla städer vi någonsin besökt.
Däremot var det skönt att känna igen sig och fått ytterligare ett kapitel avklarat.

Vi tog en klassisk jeepney till samma boende som vi bodde på sist vi befann oss i Cebu. Vi kommer så väl ihåg så dåligt vi sov den gången. Rummet var outhärdligt varmt.
Vi hoppades på att det skulle vara bättre inatt, det finns som sagt inte så mycket till val.
Här i Cebu är det inte så generöst med hotell och de få som finns är bara äckligt dyra.

Bara en jämförelse vad vi betalar här, det kostar 140sek för en natt. Då är det ett delat badrum, ingen AC, ingen frulle, hårda madrasser och kuddar, kalldusch och väldigt väldigt varmt på rummet.
För ungefär samma pengar i Panglao där vi nyss kom ifrån så fick vi frulle, varmdusch, tv, kylskåp, gratis vatten, pool. Det rummet kostade förvisso 17sek mer men ändå.

Här i Cebu stannar vi bara en natt. Helst skulle vi inte stanna alls men alla bussar här ifrån har redan gått för dagen.
Ute på gatan är det som vanligt här, fullt med trafik och smutsigt. Vi får gå längst gatan och känner konstant en otrygghet när vi går där.
Jag vet inte om det är tack vare allt folk som dör här i såväl mord som i trafiken. Det sker ju konstant rån och väskryckningar med.
Jag kan inte säga någonting positivt om Cebu.

Vi styr våra steg mot SM mall, enda stället vi kan tänka oss att spendera tid på under dagens lopp. Här finns ju beväpnade vakter och AC iallafall.
Innan vi kommer fram så går vi igenom slumområde och ser hundar inspärrade i små burar. Buren var inte tillräckligt stor att de tre hundarna skulle kunna ligga ner samtidigt.

Vi går längst en illaluktande kanal där människorna har satt upp presseningar som bildar små kojor där dom bor och sover.
En kvinna kryper på alla fyra och har precis vält omkull en överfylld soptunna där hon letar efter vad jag misstänker ska vara hennes kvällsmat.
Ut på gatan igen och trottoaren som knappt existerar är full med sopor. Vi tar ett långt kliv för att inte trampa på den döda kattungen som ligger på gatan.

Att det finns extrem fattigdom och tiggande barn är omöjligt att missa här. Barn som vuxna ligger på sina knän och ber om hjälp. Man ser att dom inte fått sig en dusch på säkert flera år. Skiten i deras hud sitter så ingrodd att den säkert aldrig försvinner igen.
Ett gäng ungar stormar fram och samlas i en ring runt oss. Dom är inte särskilt gamla, jag skulle kanske gissa på 7-8år.
En av dom håller i en hundvalp. Jag vet inte om hunden är död eller levande, den ser faktiskt mer död ut.
Barnen gör oskyldiga miner och säger "please money, please money".

Här i Cebu kan man inte blunda för verkligenheten. Den visar sitt sanna ansikte vart man än vänder sig.

Vi gick in på SM mall och det var som i en annan värld. Inne på köpcentret är det AC och inga tiggande barn. Välstädat och man känner sig ändå trygg här. Det är otroligt vilken kontrast det kan vara. Detta är vad vi svenskar är vana vid men ett steg utanför dörren så dör folk i svält.

Dagens spenderade slantar
Mat 51sek
Vatten 12sek
Boende 140sek
Transport 158sek
Total 361sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 382sek

goodbye pannkakor!

väntan i långa köer

äckligaste rummet ever

"professional grooming"

stackars hundar

hund gömmer sig förmodligen mer från människorna än solen.

tiggande barn

kvällsmaten

Likes

Comments

Dag 135

Imorse skulle vi ha checkat ut och begett oss vidare egentligen. Det var något vi hade planerat iallafall. Det blir ju aldrig som man planerar ändå och lata som vi är så stannar vi en natt till.

Vår plan är egentligen ingen plan utan mer som en idé eller ett förslag. Vi nämnde igår för varandra att vi snart borde lämna. Men att stanna så här på en bra ställe gör en väldigt bekväm.

Det är verkligen så lugnt och skönt här. Bortsett från den bortskämda och ouppfostrade snorungen som skriker i poolen. Dom har varit här lika många dagar som oss men varenda dag har dom varit iväg på äventyr så vi har sluppit dom. Idag var dom på hotellet hela dagen och drev oss till vansinne. Tror ni att vi ångrar att vi aldrig stack eller?

Efter vi fått i oss den sedvanliga frukosten så la vi oss på solstolarna som vi också brukar.
Tror ni inte att det börjar regna också? Verkligen spöregnar. Snacka om otur. Vi som hade tänkt ha en sista dag vid poolen och bara slappa, förhoppningsvis slippa ungjäveln också men nu kom allt samtidigt. Vi borde verkligen ha lämnat imorse.

Det regnade så mycket att vi fick gömma oss under tak men ändå skvätte det lång väg när dropparna smattrade mot marken. Vi spela många matcher yatzi som jag totalt sög på. Förlorade sex matcher i rad.  Även gången när jag fick yatzi på ett slag så vann Pis.

Efter regn kommer solsken sägs det och det stämmer ju bra. Så snabba som vi är så hoppade vi tillbaka till solstolarna.
Solen stekte på bra resten av dagen.

Varje kväll brukar det bli att vi går in till city. Det är ungefär 2.5 kilometer bort. Själva sträckan är inte så jobbig i sig men att gå ute i trafiken och riskera livet är mindre kul.
Gatubelysning är det inte på tal om, att det saknas belysning på ungefär var tredje moppe gör inte saken bättre.

Något som sticker ut lite ur mängden idag är vår kvällsmat. Vi har ätit på samma ställe och samma mat så jäkla länge nu. Det finns tusen andra restauranger och dom känner vi till, men tyvärr är vi för snåla för att betala nästan samma pris som hemma för en måltid.

Ikväll slog vi på stort. Vi ska komma ihåg Panglao Island som ett bra ställe och vi åt en riktigt fin kvällsmat. Det var förvisso hamburgare denna gången med men inte de skruttiga små som vi brukar äta. Utan dessa rejäla burgarna var påkostade med riktigt kött och sånt. Väldigt gott var de!

Dagens spenderade slantar
Mat 109sek
Boende 159sek
Total 298sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
382sek

Likes

Comments

Dag 134

Pooldag idag. Gjort absolut ingenting.
Billigaste dagen i Filippinerna och billigaste dagen på länge.

Dagens spenderade slantar
Mat 56sek
Boende 159sek
Total 215sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
383sek

Likes

Comments

Personligen tycker vi att Kambodja var roligare och trevligare att resa i. Dessutom lättare, de pratade inte perfekt engelska men det kändes som dom förstod bättre. Åtminstone så var folket mer hjälpsamma.

Landet är en blandning mellan himmel och helvete. Ett väldigt spännande land trots

att det inte fanns så mycket att se utan det var mest historia faktiskt.
Trots en dålig förfluten tid så log människorna, men samtidigt så stöter man på mycket tiggande och arbetande barn.
Många sover på gatorna och det är svårt att inte känna sig oförskämt rik.
Inte alls ovanligt att se tjocka gubbar med små tjejer heller.

Snittet blev högre än väntat men det var tack vare visum kostnaden samt att vi gjorde saker nästan varje dag vi var där.

Maten är dyr här. Mycket dyr. Det var en sak som verkligen sög med Kambodja. Som tur är var maten riktigt riktigt god. Går inte att jämföra med Vietnam.
De billiga boenden kompenserade matpriserna en del.

Det var skönt att slippa de långa och skabbiga bussarna som vi haft i Vietnam. Här hade bussarna AC och aldrig någon som rökte.

Sevärdheter:
Phnom Penh - Huvudstaden. 1.5 miljoner invånare men trots det höga antalet människor så ligger staden helt död om kvällarna. Det är inte alls lämpligt för rastlösa turister.
Siem Reap - Mysig stad, mycket bättre än Phnom Penh i alla lägen. Här finns gågator och marknader. Antalet turister har pressat upp matpriserna.
Angkor - ni känner ju till denna majestätiska ruinstad. värd att se men ruskigt överpris.
Killing fields - ett absolut måste. En av de bästa (om man kan säga då) upplevelserna på resan.
Tuol Sleng S21 - Tortyrfängelset som har så mycket historia att man blir alldeles matt.
Glöm absolut inte ljudguide på bägge dessa grejorna. Utan hörlurarna är man helt ovetandes om man som hänt.

Antal dagar i Kambodja
10

Kambodja spenderade slantar
Mat 1471sek
Nöje 728sek
Boende 638sek
Transport 423sek
Visum 491sek
Övrigt 491sek
Total 4242sek
Dagligt snitt i Kambodja 424sek

Likes

Comments

Här kommer två sammanfattningar på en gång eftersom jag glömde lägga upp den sista när vi lämnade Vietnam.

Jag börjar lite med Vietnam då. Detta landet har för oss varit både bra och dåligt på sina ställen, precis som alla länder. Dock tror jag ändå att Vietnam är det suraste och jobbigaste land vi rest i.
Med jobbigt menar jag inte att det bara tagit lång tid att ta sig runt utan det har också varit otroligt äckliga bussar man åkt med.
Det röks på majoriteten av bussarna och man har inte mycket att säga till om.
I vissa bussar har det även funnits kackerlackor och andra äckliga kryp.

Människorna har i allmänhet varit okej, speciellt i söder. Men uppe i norr var det andra miner dock, de var sura mest hela tiden.
Första destination i Vietnam var just i dom norra delarna och det var avskräckande otrevliga och vi funderade nästan på att ta bussen tillbaka till Laos igen.

Naturen, historia och nöje finns det gott om. Landet är väldigt långt så man får dessvärre sitta på buss många timmar för att se allt.
Taxis är dyra.
I norr är naturen som vackrast men där uppe är det även väldigt kallt, så glöm ej tjocktröja och jeans typ.

Maten är och var usel från start till att vi lämnade landet. De hade ärligt talat ingenting som lockade oss på någon restaurang.
Det blir pyttelite bättre desto mer söderut man kommer men ha inga höga förväntningar på maten.
Som tur var fanns västerländsk mat för ett hyfsat pris på några ställen, det brukar annars vara himla dyrt i resten av asien.

Sevärdheter värda att se:
Sapa - kolla in alla gigantiska teodlingar. Viktigt att vara i rätt säsong.
Naturen här uppe är otrolig, värt att stanna 1-2 nätter.
Cat Ba - en mysig ö där man ser Halong Bay från olika utkiksplatser. Att ta en båttur känns onödigt.
Nha Trang - mycket mycket ryssar. Annars riktigt bra ställe för att ligga på stranden men ändå ha nära till boende och restauranger.
Dalat - Från Nha Trang kan man hyra moppe och köra fram och tillbaka till Dalat. Häftig upplevelse och mycket natur.
Cu chi tunnels - en av anledningarna till att man besöker Vietnam sägs det, vi blev inte extremt imponerande. Mycket kändes konstruerat och tillgjort.
War museum i Ho Chi Minh City är ett måste när man är i staden.
Ho Chi Minh City - staden i sig var inte särskilt spännande. För stor och jobbigt mycket trafik. Svårt folk att kommunicera med och inte särskilt hjälpsamma.
Trasu forest - ett måste. En underbar utflykt i en roddbåt, endast fågelkvitter och natur runt en.

Sammanfattningen av Kambodja kommer i ett seperat inlägg idag så glöm inte kolla det också om ni vill.

Antal dagar i Vietnam
21

Vietnam spenderade slantar
Mat 1989sek
Nöje 1161sek
Boende 1669sek
Transport 1629sek
Visum 892sek
Övrigt 303sek
Total 7643sek
Dagligt snitt i Vietnam 364sek

Likes

Comments