Header

Här kommer två sammanfattningar på en gång eftersom jag glömde lägga upp den sista när vi lämnade Vietnam.

Jag börjar lite med Vietnam då. Detta landet har för oss varit både bra och dåligt på sina ställen, precis som alla länder. Dock tror jag ändå att Vietnam är det suraste och jobbigaste land vi rest i.
Med jobbigt menar jag inte att det bara tagit lång tid att ta sig runt utan det har också varit otroligt äckliga bussar man åkt med.
Det röks på majoriteten av bussarna och man har inte mycket att säga till om.
I vissa bussar har det även funnits kackerlackor och andra äckliga kryp.

Människorna har i allmänhet varit okej, speciellt i söder. Men uppe i norr var det andra miner dock, de var sura mest hela tiden.
Första destination i Vietnam var just i dom norra delarna och det var avskräckande otrevliga och vi funderade nästan på att ta bussen tillbaka till Laos igen.

Naturen, historia och nöje finns det gott om. Landet är väldigt långt så man får dessvärre sitta på buss många timmar för att se allt.
Taxis är dyra.
I norr är naturen som vackrast men där uppe är det även väldigt kallt, så glöm ej tjocktröja och jeans typ.

Maten är och var usel från start till att vi lämnade landet. De hade ärligt talat ingenting som lockade oss på någon restaurang.
Det blir pyttelite bättre desto mer söderut man kommer men ha inga höga förväntningar på maten.
Som tur var fanns västerländsk mat för ett hyfsat pris på några ställen, det brukar annars vara himla dyrt i resten av asien.

Sevärdheter värda att se:
Sapa - kolla in alla gigantiska teodlingar. Viktigt att vara i rätt säsong.
Naturen här uppe är otrolig, värt att stanna 1-2 nätter.
Cat Ba - en mysig ö där man ser Halong Bay från olika utkiksplatser. Att ta en båttur känns onödigt.
Nha Trang - mycket mycket ryssar. Annars riktigt bra ställe för att ligga på stranden men ändå ha nära till boende och restauranger.
Dalat - Från Nha Trang kan man hyra moppe och köra fram och tillbaka till Dalat. Häftig upplevelse och mycket natur.
Cu chi tunnels - en av anledningarna till att man besöker Vietnam sägs det, vi blev inte extremt imponerande. Mycket kändes konstruerat och tillgjort.
War museum i Ho Chi Minh City är ett måste när man är i staden.
Ho Chi Minh City - staden i sig var inte särskilt spännande. För stor och jobbigt mycket trafik. Svårt folk att kommunicera med och inte särskilt hjälpsamma.
Trasu forest - ett måste. En underbar utflykt i en roddbåt, endast fågelkvitter och natur runt en.

Sammanfattningen av Kambodja kommer i ett seperat inlägg idag så glöm inte kolla det också om ni vill.

Antal dagar i Vietnam
21

Vietnam spenderade slantar
Mat 1989sek
Nöje 1161sek
Boende 1669sek
Transport 1629sek
Visum 892sek
Övrigt 303sek
Total 7643sek
Dagligt snitt i Vietnam 364sek

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Dag 102

Skönt att komma bort från både denna staden och detta landet. Ni läste rätt! Vi har flytt till ett nytt land.
Imorse tog vi en buss tidigt som ska ta oss gränsen över till Kambodja.
Kambodja är ett fattigare land än de andra vi besökt och invånarantalet i landet är lika många som i Bangkok. Galet!

Åt på samma hotell som igår. Servicen är pinsam. Vi kommer in genom dörrarna och sätter oss vid ett bord. Alla som jobbar där kollar på oss.
Vi får inte in några menyer utan bara sitter där. Sitter där säkert fem minuter innan vi får gå fram och be om meny. Då blir killen förvånad, "jaha, ska ni äta?" ja men vad tror du? Vi sätter oss ner i er restaurang. Klart som korvspad att vi ska äta?

Vi blev upphämtade på ett annorlunda sätt utanför vårt hotell lite senare. Vi trodde att bussen vi köpt skulle hämta upp oss här men istället kom det fyra mopeder som först fick köra oss några kilometer dit bussen ska stanna.
Bussen luktade riktigt jäkla unket. Kanske beror det på alla hönor och ruttna matvaror som vietnameserna tar med sig på bussen. Kanske beror det på vietnameserna?
Vi var tvungna att öppna upp för tvärdrag genom bussen men höll ändå på att spy av stanken.

Vid gränsen fick vi gå av bussen. Vi var de enda turisterna. Gränspolisen ville ha lite papper ifyllda samt pass och ett passfoto. Papper och pass var inga större problem men jag kom på att jag inte har något foto.
Det fick bli en impulsare och klippa itu mitt fina utländska körkort där det satt en bild.

Sedan var det betalningen.. vi har försökt hitta på internet om hur mycket visum egentligen kostar men ingen verkar veta eller kunna säga rätt ut.
Vi har hört både 20, 25 och 30 dollar. Poliserna ville ha 34$ pp.
Vi hade precis växlat till oss dollar av en tant här och hade totalt 62$, så vi hade inte råd.
Åtminstone inte innan vi tjafsat med dom och fått ner priset till 60$ för oss två.
Dom gav sig men var inte alls glada på oss.

Det gick relativt fort att komma in i landet och det märks att vi är i ett nytt land redan efter gränsen. Här i Kambodja är dom duktiga på att överlasta fordon, speciellt mopeder. Vi såg flertalet mopeder som drog både bil och stora traktorsläp. Fråga mig inte hur det ens går ihop.

Det märks skillnad på vägarna med. Vi visste om att Kambodja ska ha urusla vägar, men såhär illa trodde vi faktiskt inte att dom var.
Detta har förmodligen varit den dyraste bussresan om man räknar per timme. Vi stannar nämligen hela tiden på små pauser.
Det skulle ta max fyra timmar inklusive tiden vi väntade på visum. Istället blev vi tre timmar försenade.
Inne i stan fick vi stå i en massa köer, då märkte vi nästa stora skillnad mot Vietnam. Här tutar det inte alls så mycket som där, nästan inte alls faktiskt.

Blev avsläppta utanför stan och fick ta en tuktuk till riverfront där alla boende och restauranger finns.
Vi märkte att det är betydligt mer skitigt och skräpigt på gatan här än resten av ställena vi besökt i asien.
Smuts och skräp överallt och det stinker därefter.

Vi satte oss ner på en restaurang och snabbt kom det fram små barn och tiggde pengar samt ville sälja armband.
De äldre barnen samt vuxna försöker sälja på oss brajj samt andra droger. Det blev inte bättre för att jag hade Bob Marley på tröjan heller.
Även restaurangen vi satt på sålde allt som "happy" som tillval.

Helt plötsligt blev det kväll och vi hade långa funderingar om hur vi lättast gör med valutan. Det används ju två olika valutor här, deras egna "riel" samt amerikansk dollar. Det kvittar vilken man betalar i för man får alltid tillbaka växel i dubbla valutor. Man blir knäpp första gången.

Vårt rum ligger på högsta våningen i ett hus och det är ingen hiss upp. Varje gång man klarat av alla trappor så är man helt svettig. Vi har ingen AC på rummet egentligen, själva maskinen sitter på väggen men det fattas batteri i fjärrkontrollen. Som tur är har vi extra batteri med oss och på så sätt fick vi igång ACn.

Dagens spenderade slantar
Mat 118sek
Vatten 4sek
Visum 491sek
Boende 65sek
Transport 252sek
Uttagsavgift 41sek
Total 971sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 401sek 

här står vi efter tre timmar. hela resan skulle ta fyra. jag tror inte det kommer gå enligt planen

ny valuta

vi såg släp betydligt större än detta men hann aldrig fota. sjukt

bråk med poliser och sönderskuret körkort

framme i Phnom Penh

grodlår

Royal Palace. kungen bor här

kvällsmaten eller? död råtta

försök knäcka denna sedeln då!

Likes

Comments

Dag 101

Lika tidigt som igår ringde alarmet. Det är nu bekräftat att vi inte vänjer oss vid Svensson-liv på två dagar.
Helst behöver jag sex månaders semester två gånger om året. Betald givetvis!
En grej jag kan säga om hela denna dagen är att mycket inte går att ens sätta ord på. Det är lite som annars också men mycket går endast att bara uppleva i verkligenheten. Det går inte ens att ta bild på.

Ni känner väl till att den enda anledningen till att vi kom hit till Chau doc var för utelivet i stan och de fina restaurangerna va?
Kanske inte, nej vi kom ju hit för en anledning och en anledning endast. Det är att göra en båttur i skogen Tra su.

Mopparna vi hyrde igår stod utanför hotellet vi hyrde dom på. Vi åt också frulle här, det är endast för gäster på hotellet egentligen men jag var beredd att böna och be. Slänger ni ut mig på gatan i denna staden så är det första jag dör av svält. Även om det skulle låta rimligare att jag dött i trafiken.
Detta hotellet hade baguetter och ägg, och det är vi alla väldigt tacksamma för.

Vi höll faktiskt på att krocka endast två gånger påväg till Tra su forest. Det är ungefär snitt per moppefärd tror jag. Kvittar hur jäkla långsamt och försiktigt man kör. Det kommer alltid någon bakom i nittio eller från en parallellgata lika fort.
Här väntar man inte utan det körs fullt hela tiden och de räknar med att folket från andra hållet stannar. Samma sak gäller såväl i rondeller som "motorväg".

Vi har fått en hyfsad beskrivning till skogen av vår hotellvärd. Det tog ungefär en timme och var inte alls svårt att hitta. Vi höll oss till dom stora vägarna påväg dit.
Parkerade mopparna och i ett litet hus satt där en tjej och sålde biljetter till denna båtturen.

Det fanns inga andra människor eller turister här. Vi visste inte ens vad vi skulle förvänta oss eller hur lång tid det skulle ta. Vi ville åka båt i en häftig flod vi sett på Google, det var allt vi visste.
Sedan har allt bara flutit på och nu köpte vi ett par biljetter som vi inte vet vad som ens ingår.
Tänk så sålde dom biljetter till en råtta och snigelbuffe, man vet ju faktiskt inte.

En kille dirigerade oss ner i en mindre motorbåt och tog oss alla fyra ut på en flod med tusentals näckrosor.
Klockan var fortfarande tidig på morgonen och det är nu det är bäst chans till att se fåglar. Inte för att jag är fågelskådare och Pis hatar dessutom fågelfä men ska man ändå ta denna turen så kan man göra det på riktigt vis.

Vi var helt ensamma i båten och inga andra turister runt oss. Det var så skönt.
Vi körde in i skogen och kom ut på ett ställe där alla fåglar samlats på samma plats.
Kapten stängde av den högljudda motorn och vi möttes av en underbar natur, fåglar och en tystnad vi inte fått på länge.
Vilken otrolig kontrast mot vad det var en timme tidigare.
Det finns inget annat än fåglarna som gör ifrån sig tysta läten. Alla i båten satt helt tyst och tog in alla intryck.

Redan nu kände jag att det skulle bli den mest prisvärda upplevelsen på hela resan. Hela 24 sek per person har vi betalat. Vi har knappt börjat, tror jag iallafall. Vet inte hur länge till vi ska åka. Kanske är det slut nu, eller också två timmar till?
Detta är verkligen en dröm för alla fågelskådare och fotografer. Vår kamera går inte att ta några särskilda bilder med utan istället använde vi våra ögon och nu finns minnena där för evigt.

Vi gled försiktigt bort från fåglarna och kapten vrider igång motorn igen och fortsätter kanske tio minuter längst skog och näckrosor. Han släpper av oss på en jordvall och det är inte samma ställe som vi hoppade på får början, det bör betyda att det inte är slut riktigt än.

På andra sidan vallen ligger där några mindre båtar utan motor i vattnet och väntar. En tjej sitter i en av dom och vinkar på oss.
Vi hoppar i och låter åter igen naturen visa sitt sanna jag utan förstörelse och oljud.
Vi är fortfarande helt ensamma och naturen gör oss mållösa.

Skogen är närmre oss nu och båten är mindre. Det känns som vi tagit ett steg närmare naturen så att säga. Det ligger någon död råtta i vattnet men annars är det så himla fint.
Vi kommer ut från alla träd och det öppnar upp sig med grönska framför oss.
Gröna växter ligger som ett täcke på ytan och det ser ut att ha varit orört för evigt.

Nästa vall vi blir avsläppta på verkar lite ödslig. Kapten pekar bortåt och vi börjar väl gå. Efter inte så länge så är vi tvungna att korsa floden över en riktigt häftig bro. Det finns en större bro bredvid men den är inte lika häftig så den nämner jag inte.
När vi korsat bron så finns det lite människor som bor här. Jag vet fortfarande inte syftet med att vi med avsläppta här.
Vi trodde att vi var färdiga men det är inte rätt, då har vi blivit avsläppta på fel ställe.

Vi kollar runt och upptäcker rätt många inhägnader och burar. Sitter olika djur där i. Sköldpaddor, ormar, palmmårdar, fåglar, bambi, grisar. Grisarna var mest underhållande.
De var sociala och verkade ändå glada trots sitta bakom galler. De fattar nog inte bättre.

Vi försökte hitta utgången men det fanns ingen. Istället gick vi tillbaka till båten, vi hoppades att den skulle vara kvar och det var den ju.
Vi hoppade i båten igen och denna gången tog kapten oss till mark vi kände igen.

Påvägen hem med mopparna så körde vi lite småvägar. Passerade igenom några mindre byar/samhälle eller vad det kallas. Bara några enstaka hus alltså.
Där bor folket och brukar sin jord som i gamla dar. Använder sina oxar i bruket och gamla redskap. Det var inget vi tog foton på men verkligen häftigt att uppleva.

När vi kommit ut på större vägar så kör vi igenom en mindre stad. Vi stannar då Pis måste gå på toa. Först och främst så får vi hela stans uppmärksamhet för att vi är vita. Sedan skulle Pis ge sig på att försöka förklara "toilet".
Varför har vi inte tänkt på att översätta det till Vietnamesiska innan?
Dom fattade nada och vi fick köra vidare i full fart med full blåsa.
När vi kommit utanför stan så får Pis använda naturtoaletten.

Dags för käk och vi stannar på restaurang nr 1 i stan. Vi får in menyer och ska beställa men helt plötsligt så drar servitören fram sin telefon och översätter "maten är slut idag tyvärr."
Jaha. Maten slut på stans restaurang. Tur det finns en till ifall att lixom.
Vi sätter oss på restaurang nr 2 och lägger av en specialbeställning för att hålla nere kostnaderna.
Kokt ris med ett ägg får duga för tillfället.

Mätta och belåtna kör vi in i stan och lämnar tillbaka mopparna. Vi går tillbaka till vårt hotell och bokar en buss härifrån imorgonbitti. Jag stannar inte längre än vad jag behöver här. Ge mig riktigt mat tack!

Ligger i sängen och skriver blogg nu. Har hela fyra dagar att skriva ikapp. Är precis klar efter dessa orden och det har tagit mig tre timmar. Bra tidsfördriv men kanske inte för Pis. Hon somnade för länge sedan och klockan är inte ens kvällsmat.
Ha de gött! Snart väcker jag Pis så ska vi ut och käka råtta eller något.

Dagens spenderade slantar
Mat 69sek
Nöje 112sek
Vatten 8sek
Boende 65sek
Uttagsavgift 19sek
Total 273sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 395sek

sjukt najs bro

billig mat

Likes

Comments

Dag 100

Dagar som denna är motsatsen till vad min hjärna önskar sig. Jag är ingen morgonmänniska och det är inte Pis heller, hon är nästan värre än mig.
Att vi satte alarm på 06.24 tills idag visste vi om men satan vad jobbigt det var att ta oss upp ur sängen.

Dagen fortsatte lika dåligt. Vi checkade ut med våra väskor och skulle till bussterminalen men först käka frulle på vårt favoritställe. Så klart hade restaurangen stängd och det var startskottet för en fortsatt dålig dag.

När vi ätit klart så gick vi i en riktigt mot en buss som skulle ta oss de elva kilometerna till bussterminalen. Vi gick förbi favoritrestaurangen och såg att det visst var öppet, jag hade bara missat det förut. Hur irriterande är inte det?

Vi går och går men hittar vilse. Frågar flera personer men de flesta bara rycker på axlarna. Jag börjar bli stressad och irriterad, mer irriterad alltså.
Bussen ska gå från centralen om en timmes tid men det vet man ju aldrig. Vi har inte bokat några biljetter heller så de kan ju ta slut.
Jag och okontrollerad stress är ingen bra kombination. Istället tar hjärnans oförnuft över och hoppar in i en taxi som kör oss hela vägen dit för alldeles för mycket pengar.

Det var ju tur i oturen att vi tog taxi. För när vi går fram till luckan och vill köpa biljett till Chau doc så verkar biljett-tanten lite stressad och ringer ett samtal.
Det visar sig att bussen redan har gått trots att den inte ska gå förens om 30 minuter.
Det verkar inte vara några problem ändå och vi blir dirigerade till världshistoriens skramligaste bil. Värre än alla mina bilar tillsammans alltså.

När vi kör ut i trafiken så vet vi fortfarande inte vart vi är påväg eller hur länge vi ska åka. Att fråga chauffören är inte ens lönt. Ingen har sagt att vi är påväg att köra ikapp bussen men det förstod vi snart.
Byte av äcklig bil till en lika äcklig minibuss mitt i trafiken.
Biljetterna till bussen var billiga och nu vet vi varför. Det är grejor som detta som gör vår resa. Åtminstone efteråt när man tänker tillbaka. För tillfället är det en rent helvete.

Ingen AC och öppna rutor. Vi sitter längst fram och väskorna trängs mellan våra ben. Vi har vietnameser bakom oss som är väldigt högljudda (normen!).
Halva färden har jag och Pis musik i öronen. Mestadels för att slippa höra den skrikande vietnamesen.

Väl framme så var det inte så illa trots allt. Lite ont i ryggen och träsmak i gumpen men de fem timmarna hade rullat på ganska bra och chafförens musikval sista biten gjorde hela resan.
Gamla klassiker som Aqua, Metallica och den lemontree låten. Han kunde sjunga (nunna och mima) men han hade verkligen ingen roll om vad låtarna handlade om eller vad han sa.
Konstigt att han fick för sig att lyssna på sånt.

Avsläppta på en busstation utanför stan. Vi visste inte ens om det fanns en stad. Det enda vi vet och vill göra här är att ta en liten båttur i en skog. Det är hela syftet att komma hit.
Vi gick ut på vägen och mot vad vi trodde var civilisation.
Det stannade en gubbe med moppe som lyckades sälja in sig. Det slutade med att vi checkade in på hans hotell.

Först fick vi ta en buss in till stan då vi var några kilometer utanför. Det var en rolig upplevelse. Det finns inga turister här och det är nog inte många gånger de sett turister heller för den delen.
Var en kvinna som gick på bussen och pekade på oss och skrattade helt öppet. De andra på bussen har inte släppt oss med blicken en enda gång sedan vi kom på.

Vi är hungriga och slänger av väskorna på rummet och går ut för att äta. Stan är skit svår. Eftersom det inte kommer hit några turister så är det inte alls anpassat för det heller. Finns inga s.k restauranger.
Istället finns det marknader eller stolar längst gatan där man kan äta.
Detta är den "svåraste" staden vi någonsin varit i.
Det finns inte en enda affär eller supermarket utan endast marknad. Hade det bara funnits 7Eleven som i Thailand så hade jag varit överlycklig.
Vi har inte sett en 7Eleven butik sedan vi befann oss i Thailand föresten. De finns inte i Laos eller Vietnam.

Blir bara mer och mer hungrig. Gått runt halva stan utan att ha hittat något. En gubbe går ifatt oss. Han måste vara äldre än hjulet.
Han vill vara snäll och visa oss till en turistig restaurang. Bara den meningen låter för bra för att vara sann men vi följer med, vi börjar bli lite desperata efter mat.
Restaurangen är längst gatan och inget för oss just nu. Det serveras råttor där(sanning).
Vi tackar och går vidare. Gubben lyckas springa ikapp oss. Han vill ta oss till nästa ställe. Vi tackar vänligt men bestämt och försöker skaka av oss honom.
Förstår inte hur jäkla snabb en sådan gubbe kan vara.

Han tappar avstånd efter att vi gör en liten fuling och nu ligger vi på bra avstånd från honom. Vi hittar fortfarande ingen mat dock, speciellt inte nu när gubben satt oss på villospår.
Efter ytterligare fem minuter är han ikapp oss igen. Detta är ju otroligt. En gubbe som förföljer oss.
Vi går med på att han visar oss nästa alternativ som är snäppet bättre men fortfarande inte vad vi letar efter.

Denna gången försöker jag förklara att vi gärna kollar själva i fortsättningen och att han inte behöver anstränga sig för vår skull. Han vill väl men vi behöver inte hans hjälp.
Vi sätter full fart mot vattnet, där måste ju finnas någon restaurang tycker vi.
Gubben tappar avstånd och vi tror äntligen att vi lyckats skaka av honom.
Just när han är utom sikt så hör jag någon som ropar bakom. Vem tror ni har tagit snålskjuts på en cykeltaxi och jagar oss? Jo, gubben.

Påvägen ner till vattnet så hittar vi ett ställe som ser ut som en riktig servering. När sätter oss ner så är allas ögon på oss, som vanligt. Man är lite van nu.
Servitören kommer ut med kallt te och en meny som står på något helt annat språk än de vanliga.

Att någon ska förstå er kan ni helt glömma. Ingenting står på engelska och det är svårare än aldrig förr och göra oss förstådda. Det är komiskt att försöka göra en beställning (som faktiskt är så pass enkelt egentligen) medans alla vietnameser som sitter bredvid glor på en.
Google translate kan vara riktigt skoj att använda, ni kanske känner till hur fel översättningen kan bli. Det satte oss alla i skratt idag.

Det fanns ingen mat här men vi tog det ändå lugnt med varsin juice ett tag. Det var skönt att slippa gubben och framförallt sätta oss ner.
Hungern var fortfarande där och måste snart ha mat innan jag börjar äta på någon.

Vi har wifi här och kollar upp på Google om det finns några restauranger alls här och jovisst gör det. Två stycken faktiskt. Då kan man både välja och vraka.
Den första av dom två är dyr. Inget förvånade men ändå.
Den andra restaurangen är en flytande sådan. Priserna var detsamma men vi sätter oss ner ändå. Nu måste vi äta annars dör man ju.

Billigaste måltiden är 32 sek. Det låter säkert billigt i era öron men det är tre gånger så mycket som det annars kostar här. Dessutom krossar denna måltiden nästan dagens budget.
Maten vi fick in höll måtten och vi blev så mätta. Trots att det var en sen lunch eller också tidig kvällsmat så var vi mätta resten av kvällen.
Hyrde en moppe längst vägen hem. Den ska vi använda imorgon. Vi hoppas på en riktigt bra dag.

Gick på marknad på kvällen. Fanns råttor, både levande och slaktade om man ville köpa. Fisk i alla former och stanker. Lite sniglar också, taget från fransmännen väl?
Det är väldigt skitigt här. Så pass mycket skit på marken så jag knappt vill utsätta mina flipflop för det.
Det är som ett lager på marken av endast fett, smuts och matrester som suttit där i hundra år.
Pisa tvättade sina flipflop i duschen häromdagen och nu får hon detta. Haha!

Godnatt! Nu ska vi försöka sova trots högljudda vietnameser utanför rummet. Det blir en tidig morgondag.

Dagens spenderade slantar
Mat 116sek
Vatten 4sek
Boende 65sek
Transport 164sek
Total 349sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
396sek

inte frullen vi tänkt oss precis

taxi till bussterminalen sedan in i den skramliga bilen och köra ifatt bussen

Dagens rutt

avsläppta och börjar gå in mot city

släppt av väskorna på rummet och blir efterföljda av gubben.

yes tänkte vi. han är borta.

men här kommer han förbi igen

göra en beställning är svårt men google hjälper till lite längst vägen

stans andra restaurang

typ dyraste måltiden på resan men väldigt god

lagom lastad

AC i bankomatbåsen.

nostalgi. ps1 och sånt

Likes

Comments

Dag 99

Vet inte vad som hände med oss idag men vi sov världslänge. Inte sovit så bra och länge på typ år. Vaknade halv elva och låg ett tag med telefonen innan jag var tvungen att väcka Pis med. Hon hade säkert sovit bort hela dagen annars.

Frullen blev snarare lunch. Efteråt så gick vi allihopa bort till ett krigsmuseum som Olle hittat på internet. Det är lika varmt idag som igår. Gpsen på mobilen visade att det endast skulle ta femton minuter dit men efter att ha gått fyrtio minuter så förstod vi att det inte var inställt för gångtakt utan med bil.
Jag hade inte så höga förhoppningar, antingen är museum otroligt bra och spännande eller också uruselt och tråkigt. Detta stället var det förstnämnda och verkligen prisvärt. Kostar 15.000dong/4sek per person.

Det fanns flera stridsvagnar, flygplan, helikoptrar och båtar utanför. Hela stället var verkligen wow.
Gick igenom ett litet (återskapat?) fängelse med mycket texter.
Det stod om olika misshandlingsmetoder och antalet som dött (90.000?) samt torterade (800.000?).

Därefter gick vi in i själva museumbyggnaden. Den var på tre våningar och allting stod på engelska. Jag och Pis läste inte så mycket utan kollade mest på föremål och bilder. Det var för mycket folk för att stanna upp och läsa men ändå så sakta men säkert blev det att vi läste ändå.
Vi hade knappt hunnit innanför dörrarna innan vi och Olle och Nicole tappat bort varandra.

All information som finns här är väldigt känsligt och ärligt. Det hymlades inte med varken fakta eller bilder.
Allting här hör ihop med tunnlarna vi gick i igår.
Jag är ganska dålig på att återberätta allting då det var mycket information och jag läste inte allting själv. Men ni som vet ni vet, ni andra får ta reda på det själva om ni vill det. Google funkar ju ganska bra för många.

Det fanns olika avdelningar och sista rummet var målat helt orange. Detta rum var fylld med information om miljögiftet Agent orange.
Användes flitigt under kriget och det talas om ca 80 miljoner liter sprutade ut men senare beräkningar säger en siffra mellan 140-150 miljoner liter.

Miljögiftet gjorde att alla växter dog och det gjorde det svårare för vietnameserna att gömma sig. Giftet tog även hårt på människan och många dog och nästkommande generation blev missbildade.
Runt 5 miljoner drabbade av Agent orange samt minst en halv miljon är födda med missbildningar.

USA som sprutade ut denna sörjan hjälper numera till att sanera bort det i alla vattendrag och åar. Bidrar med cirka 275 miljoner kronor. Men det räcker väl inte särskilt långt.

Vi har sett väldigt många fall där människor har problem med sin kropp. Antalet personer som fått bokstavligt talat släpa sin egen kropp längst gatorna här är läskigt högt. Senaste ikväll såg vi en person som gick på alla fyra. Kroppen har aldrig blivit utvecklad för att ställa sig på benen.
Lika många har vi sett där ben och armar saknas. Nu förstår vi varför.
Hemska konsekvenser av både bomber och Agent orange.

När vi var helt klara med all läskig sanning så gick vi tillbaka till vår gata.
Vi har fortfarande inte återförenats med Olle och Nicole. Ingen aning vart dom tog vägen.
Vi slog oss ner på en restaurang och beställde in lite kvällsmat.
Priserna var helt okej, faktiskt bra. Lite för bra så vi var rädda att få in extremt äcklig eller lite mat på tallriken.
Istället får vi in två sjukligt goda maträtter. Blir mätt som en plätt.
Vi går ifrån restaurangen och personalen tackar oss.
Det med artighet från restauranger är inte vanligt här. Detta är en av få gånger vi blivit bemötta riktigt bra. Det är synd. I Thailand och Laos tackade dom alltid oss efter vi betalt.

Imorgon åker vi vidare lite längre söderut. Kan snart inte komma längre söderut. Vi ville inte boka buss från en resebyrå då det alltid är överpriser. Istället fick vi googla och fråga oss fram var vi kunde ta bussen imorgon. Det tog halva kvällen att få reda på.

Gick bort till en rooftop bar och försökte komma upp där men tydligen hade vi för fula kläder så det sket sig. Det hade blivit häftiga bilder på trafiken ovanifrån.
Avslutade dagen med en pannkaka och shake på vår nya favoritrestaurang.
Ska definitivt äta frukost här imorgon.

Dagens spenderade slantar
Mat 108sek
Nöje 11sek
Boende 95sek
Total 214sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
397sek

tortyr tekniker

"600 000 ton of bombs left behind" av denna anledning att man håller sig till stigarna här

över fyra miljoner ton bomber. skrämmande

80 miljoner liter kemiska miljögifter inkluderat Agent orange

Agent orange vid de röda fläckarna.

vill egentligen inte visa upp bilder men detta är sanningen. dessa två bilder får förklara konsekvenserna så att ni förstår hur det ser ut. Detta är något vi ser dagligen nästan

gå hem i den tunga trafiken

omagaaad vad god denna var då

"restaurang koriander" haha nej tack

kvällsmaten

Likes

Comments

Dag 98

Klockan sju vaknade vi upp av att det var ljust i bussen. Solen hade gått upp för länge sen. Trafiken var stressig och höghusen står tätt intill varandra.
Vi är framme i Ho Chi Minh City eller även kallat Saigon.

Detta är den största staden i Vietnam. Dock inte huvudstad utan det är ju Hanoi. Invånarantal 7.2 miljoner.
Vietnam är landet med näst flest mopeder i världen. Med Taiwan som har några miljoner fler.
Vietnam har cirka 40 miljoner mopeder och ynka 2 miljoner bilar.
Antalet mopeder beror ju på att familjerna är väldigt fattiga och vissa har inte råd med fler än en moped medans andra inte har råd med en enda. Istället ser man hela familjer, ibland 5-6 stycken sitta på en liten moppe.
De är även mer praktiskt att ta sig fram i trånga utrymmen, och trångt är det nästan överallt här ju.

Vi blev avsläppta i region 1 som ligger mitt i staden. Det var massvis med trafik men vi lyckades korsa gatorna med livet i behåll.
Efter tio minuter så hittade vi en mindre sidogata med restauranger och hotell.
Det kändes billigt men både priserna på boende samt mat var himla dyrt.
Vi hittade några boende som vi gillade men vägrade att betala så pass mycket. En av killarna gick med på vår bud efter en halvtimmes prutande. Skam den som ger sig!

Åt frukost på samma gata och det var ju inte bara dyrt utan riktigt god mat också.
Varje gång vi kommer till ett nytt ställe så brukar vi söka på internet om vad man kan hitta på.
Det vi har hittat om HCMC är främst "tunnlarna". Dessa tunnlar är byggda för skydd under krigen.
Det var lika bra att få det överstökat idag tänkte vi och bokade en buss dit. Klockan är inte så mycket så vi hann vila ut på rummet och äta åter en gång innan vi hoppade på bussen.

Bussen var försenad men till ingens förvåning. Under hela resans gång hade vi världens roligaste guide. Han sjöng till och med för oss på bussen. Hans röst var inget vidare men satte ett stort leende på alla.
Han lättade verkligen upp stämningen i bussen.

Efter två timmar var vi framme på parkeringen utanför tunnlarna. Inträdet kostar 110.000dong/41sek per person.
Detta tunnelsystem är Asiens längsta. Upp till 200 km långt men mycket har rasar under årens gång så nu återstår "endast" cirka 120 km.

Vår guide "Tom", som egentligen hette något helt annat som jag inte ens försökte uttala var med oss hela dagen.
Han förklarade allting i detalj, och trots att det var tidvis svårt att förstå honom så var det otroligt intressant.
Han berättade om hur människorna gått till väga för att bygga alla tunnlar och att det gjordes på högre land för att inte tunnlarna skulle bli översvämmade.

Det finns tre våningar. Den första våningen byggdes på cirka 3 meters djup, här var syftet att kunna gömma sig snabbt om man varit uppe på "ytan", även fällor byggdes på första våningen för att ta kål på alla inkräktare.
Andra våningen var på 5 meters djup, här bodde man och åt och drack. Även alla toalettbesök gjordes under jord. Allt för att inte fienden skulle upptäcka deras gömmor.
Tre våningen var otroliga 10 meter djup. Här nere spenderades inte mycket tid då luften var väldigt svår att andas här. Istället så var det till för att operera och behandla folket med svåra skador.
Det fanns även flyktvägar på varje våning och många luftkanaler. Trots deras försök att få in mycket syre så kunde inte mer än 6-7 stycken människor vistas inom 1 km nere i tunnlarna.

Vi fick de både kratrar från bomberna och delar av gamla tunnelsystem.
Tom berättade att det fanns några olika sätt att gömma leran som blev över från utgrävningen på. Antingen i floden som låg här bredvid, det är ingen som ser om man gömmer lera på sandbotten.
Det gjordes även i kratrar när de fylldes med vatten under regnsäsongen. Ibland spred man också ut lera jämnt med marken, det fanns ingen skog att gömma sig i för allting hade blivit besprutat med "Agent orange", ett miljögift som tagit kål på all växtlighet.

Nästa grej som vi såg var fällor. Det var olika fällor för olika ändamål. Eller ändamålet var detsamma, men användes på olika ställen. Det är några sjuka fällor som byggdes. Och om man inte dog så gjorde man det ändå förr eller senare av blodförlust. De flesta fällor gick ut på att taggar eller vassa föremål punkterade kroppen på olika delar eller alla delar.

Här finns också en skjutbana som är väldigt populärt. Kanske lite för populärt för priserna var därefter. Därför hoppade vi faktiskt över detta. Tänker försöka få tag i lite skjutvapen där det finns mindre turister. Såg på när andra testade m16, ak47, m30 och m60.

Sist men inte minst så fick vi chansen att gå i några av tunnlarna. Det var en sträcka på ungefär 100 meter.
Nere i tunnlarna så var det jätte trångt. Vissa delar var nästan ogenomträngliga. Varmt var det också. Jag är glad att det är uppsatt lampor i "gången" annars hade det blivit jobbigt.

Tom tackade för sig och vi åkte tillbaka till HCMC med samma buss. Vi hoppade av lite tidigare än vad vi egentligen skulle eftersom det fanns en nattmarknad som vi tänkte äta på.
Det fanns flera olika ställen att välja mat på. Det kostade lite mer men väldigt trevligt var det och ett bra avslut på en dag som denna.
Nu ska det hem och duschas för vi har svettats hela dagen och blivit skitiga efter att ha krupit runt i tunnlarna.

Dagens spenderade slantar
Mat 141sek
Nöje 176sek
Vatten 3sek
Boende 95sek
Total 415sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 399sek

kung frukost

gatan vi bor på

lunch

guiden tom sjunger för oss

skön fälla

bombkrater

m41 tank

där var de trångt haha

foodmarket på kvällen

fet musse

turen från Nha Trang till HCMC

Likes

Comments

Dag 97

Sista dagen på Nha Trang spenderades på stranden. Vi låg mest i skuggan för vi är brända sedan den långa turen med mopparna.

Hoppade mellan olika caféer och restauranger på kvällen för att slå ihjäl lite tid. Bussen som är bokad idag är en nattbuss och lämnar inte förens nio.
Det fanns några bussar som lämnade tidigare men eftersom restiden är tio timmar så kändes det bäst att ta den sista bussen och kanske få en riktigt bra sömn.

Kvällsmaten var höjdpunkten på hela dagen. Vi satte oss för sista gången på den billiga restaurangen vi hittat. Jag provade grillad krokodil tillsammans med en stor tallrik pommes.
Detta var absolut det godaste jag ätit sedan Jennys mat i Australien. Kostade hela 19sek för min måltid.

Vi var först på bussen vid nio tiden, typ som vanligt. Det var tur för vi lyckades övertala chauffören om att få sitta längst bak i bussen.
Där fanns det fem säten och jag höll tummarna om att platsen i mitten skulle lämnas tom under hela resan.
Det var inte mycket att hoppas på för snart satte det sig en liten vietnames där.
Hud mot hud med en okänd man kanske inte är önskemålet under en tio långa timmar.

Vi båda lyckades somna och sov stora delar av vägen. Busschauffören var duktig genom att inte slå på lamporna hela tiden i bussen som alla andra chaufförer brukar göra.
Alla bussar här har av någon dum anledning neonljus i alla olika starka färger som är placerat i fönstrets ovankant. De slingorna brukar alltid vara tända.
Mer får ni höra imorgon!

Dagens spenderade slantar
Mat 133sek
Vatten 3sek
Transport 153sek
Total 289sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
399sek

frulle

lunch

kvällsmaten! mums

först helt tomt med folk

men denna killen joina oss snart

vi löste den kalla luftkonditioneringen såhär

andra såhär..

Likes

Comments

Dag 96

Upp tidigt idag! Idag ska vi köra tillbaka till Nha Trang och mopeden är fortfarande knäpp. Den lät helt cp imorse när vi skulle starta den. Precis likadant som igår.

Jag vet inte vad som är fel men bryr mig inte heller sålänge vi kommer fram till Nha Trang utan att behöva reparera mopeden längst vägen.
Trafiken var tjock som vanligt ut ur stan och det var lite knepigt att komma fram nu när moppen inte hade någon kraft.
Ibland fick jag köra som alla andra vietnameser, mot trafiken alltså.
Det går snabbare och smidigare än att korsa vägen.

Det gick fortare än vad jag trott att köra hem. Fick putta stora delar av vägen dock. Ansträngde nog den fungerade mopeden lite för mycket för den dog av eventuellt överhettning vid ett tillfälle. Lite vila gjorde den gott och sedan körde vi vidare.

Tog strax över fyra timmar att ta sig hem. Vi hade hyrt mopparna i fler dagar men lämnade tillbaka dom så fort vi bara kunde. Man vill ju inte riskera att den gör sönder mer än vad den redan gjort. Tur att dom inte ville provköra den. Vi fick tillbaka passen och var glada för det.

Våra "stora" väskor hade vi lämnat på det gamla hotellet och där tänkte vi ta in för natten men var nu fullbokat. Istället gick vi längre in i centrum och tog ett nytt boende.
Passade också på att boka en buss inför imorgonkväll.
Vi känner oss helt klara med ryska Nha Trang faktiskt och det finns inte så mycket som lockar oss här.

Blev lite öl till kvällen. Gick förbi dykcentret där Olle och Nicole tagit sina certifikat. De bjöd oss på lite fler öl generösa som dom var.
Kvällen slutade här. Skulle egentligen gå till någon najs bar men finns bara ryska klubbar så vi gick till hotellet istället.

Dagens spenderade slantar
Mat 110sek
Nöje 41sek
Sprit 9sek
Vatten 8sek
Boende 95sek
Total 263sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 400sek

häftigt hus som låg längst vägen

kaffeplantage

lite moln

lagom lastad

dagens lunch

en shake till kvällen

får det vara en orm eller groda kanske?

hellre frukt!!!

jadå! öl och hamburgare

vårt rum

Likes

Comments

Dag 95

Vaknar och inser att myggorna har varit på oss. Har tusen myggbett över hela kroppen. Det fanns ett myggnät ovanför sängen som jag inte såg igårkväll. Det var inget jag tänkte på heller för vi hade inga problem med mygg i Nha Trang. 

Har varit iväg på mer äventyr under dagen. Dagen började spännande med att moppen inte ville starta. Den gav ifrån sig ett väldigt underligt ljud från motorn när jag försökte få igång den.
Det gick ju tillslut som tur var dock så dog den vid minsta lilla gaspådrag.
Jag blev ganska irriterad för ett ögonblick och var rädd för att få betala en jäkla massa pengar för att få den lagad.

Jag var envis och fortsatte med mina försök. När den stått och blivit varm på tomgång så var det möjligt att ge gas. Trots att jag höll full gas så orkade inte moppen köra iväg.
Vi fick putta den några kilometer innan den ville för egen maskin. Ni kan tänka er att putta rundor i trafik som denna. Det är inte det lättaste.
Moppen gav ifrån sig en jäkla smäll och det flög iväg någon metallbit från motorn. Nu när vi börjar tappa reservdelar så är det säkert minuter kvar tills att den ger upp, men icke.

Vi körde ungefär en timme tills vi var framme vid Elephant waterfall. Tog längre tid än vad det skulle göra tack vare att moppen inte gick så jäkla snabbt. Vi var glada om vi kom upp i trettio.
Vägen vi körde på var riktigt häftig, det var längst ett berg så vi hade ju ett stup på ena sidan om oss.
Fanns massa granskog också. Lukten är så najs, påminner så mycket om hemma.
Halva vägen var nerförsbacke och det var ju både bra och dåligt. Går ju lättare när man kan rulla nerför men det betyder samtidigt att vi blir tvungna att putta moppe uppför senare idag när vi ska tillbaka.

Vattenfallet var maffigt och man är tvungen att klättra en bit för att få bästa sikt. Den upptrampade stigen var i dåligt skick.
När vi gick tillbaka mot mopederna så blev vi stannade av lokalbor vid ett stånd.
De bjöd på kallt te som inte imponderade på någon av oss.

Nästa destination var en silkefabrik som var lite bökig att hitta. Vi körde fram och tillbaka och frågade om vägbeskrivning men ni vet ju vid detta laget hur dåliga dom är på språket.
Efter att ha kört förbi skylten till fabriken tre gånger så såg vi den. Ögat är det första man blir blind på sägs det.

Inträdet kostar några kronor och var väl värt det. Man fick se hela processen från puppan från larven till att dukar vävdes ihop av tråden.
De har stora maskiner som separerar tråden från puppan och spinner ihop tråden till en stark sådan.
Efter besöket var hela kroppen full av tunn silke som var hopplös att försöka ta bort.

Vi körde vidare till en kaffe"fabrik". Det var ingen särskild upplevelse i sig. Jag skulle vilja se hur bönerna blir malda i en massproduktion.
Detta stället var omringat av kaffeplantage och i ett av husen så bodde de stackars kattdjuren som medverkar i processen.

Kopi Luwak kallas detta kaffet och är en väldigt dyr sort. Världens dyraste.
Kaffebönorna skördas endast i Indonesien, Filippinerna och här i Vietnam.
Kaffet utvinns från palmmårdens spillning som sedan tvättas och rostas.
Tyvärr har den ökade populariteten lett till att produktionen av de tvångsmatade kattdjuren också ökat.

Vi stannade inte särskilt länge utan begav oss hemåt istället. Uppförsbacka nästan hela vägen så det var bara till att putta.
Ställde ifrån oss mopederna så fort vi kunde och gick till vår favoritrestaurang. Maten smakade lika bra idag.

Gjorde ett besök på ett ganska lustigt hus i stan. Huset kallas crazy house och inte utan vilken anledning som helst.
Inträdet var ganska dyrt men det stoppade inte oss.
Vi fick ingen karta av personalen men istället en snabb genomgång vid ingången.
Vi behövde ingen genomgång tänkte vi men så fort vi börjat gå runt bland de konstiga byggnaderna så hittade vi vilse.

En karta hade suttit på sin plats idag. Husen är alltså attraktionen här inne. De är som tagna ur en saga eller ett barn med väldigt mycket fantasi.
Barnsäkert är det inte dock. Det finns broar som går mellan de olika byggnaderna som är väldigt smala. Räckena är i knähöjd och ramlar man så är det säkert tio meters fall.
Det finns en möjlighet att bo här om nätterna. Rummen är dyra men väldigt häftigt inredda.
Varje rum är specialdesignat och med ett namn på temat där inne. Fanns Honeymoon room, Tiger room, Kangaroo room osv.

Detta avslutade vår dag väldigt bra. Vi tog en lätt kvällsmat på rummet. Eller Pis gjorde. Jag tog en glass medans Pis åt nudlar. Imorgon så är tanken att köra tillbaka till Nha Trang, om det nu inte moppen pajar helt innan dvs.

Dagens spenderade slantar
Mat 75sek
Nöje 105sek
Vatten 8sek
Boende 76sek
Uttagsavgift 42sek
Total 306sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
401sek

Elephant waterfall

asiater vill alltid ta foton med oss så vi gör likadant

klättra bakom vattenfallet

bakom vattenfallet

larver. mums

souvenirer från puppan

världens sjukaste korsning. kolla riktningarna

kaffeplanta

utbajsat-tvättade-rostade

ingång till crazy house

påvägen hem gick vi förbi en kyrka som var riktigt mäktig.

vårt rum

Likes

Comments

Dag 94

Då var det dags för att röra på sig lite. Har blivit rätt många slappa dagar nu. Skönt förvisso då vi inte lyckas göra av med så mycket pengar och på så sätt minskar vårt snitt rejält.
Vi har försökt att nå "milstolpen" att komma under 400sek i snitt, återstår att se om vi lyckas.

Efter frulle så försökte vi hitta ett ställe att hyra moppe på. Det var enklare sagt än gjort. I Thailand har det aldrig varit några problem att hitta moppe, inte här heller egentligen.
Dock har vi lite krav och turen vi tänkt oss är ganska lång. Därför vill vi ha en billig men samtidigt bekväm moppe.

Till slut hittade vi ett ställe som vi hyrde två moppar på. Mopparna är historiens fulaste. Garanterat. Ser ut som ett missbildat rymdskepp.
Det kostar oss endast 30 kronor om dagen att hyra så det kompenserar nästan fulheten.

De billiga mopparna skulle snart ge oss problem. Där fick vi för att vi ville vara snåla.
Denna turen vi tänkte göra kan man göra via en resebyrå men ni kan ju bara gissa vad det kostar. När ni gissat klart kan jag säga att det går på strax över tusen kronor per dag för två av oss.
Därför hyrde vi själva och det behövs verkligen min otur för sånt här.
Ni ska snart få höra.

Vi kom iväg och hann köra fem minuter sedan fick Olle och Nicole bensintorsk och vi fick putta dom igenom hela den trafikgalna stan till närmsta mack.
Fortsatte och stannade till på BigC och handlade lite färdkost. Det var skönt att komma bort från all trafik när vi lämnade stan.

Vi körde ut på väg TL723 som ska ta oss hela vägen till Da Lat.
Vägen är ganska liten och väldigt kringlig och krokig.
Det är backigt mest hela tiden och vår moppe hade inga bekymmer med backarna till en början. Utsikten är grym, likaså stupen utan räcke.

Det fanns flera ställen vi stannade till på och bara kollade ut över bergen. Mopeden började gå långsammare hela tiden. Raksträckorna var inga problem men uppförsbackar var värre. Snart blev det så pass illa att det knappt var styrfart.
Hastighetsmätaren visade knappt utslag och den hade varit möjligt att halvjogga ikapp oss.

Vi hade hunnit köra tre timmar redan och kommit ungefär halvägs till dagens mål. Vi hade ingen lust att vända om. Jag hade istället en större lust att köra ner moppen för stupet.
Skulle vi klara av att komma fram idag så var vi tvungna att göra något åt problemet.
Jag och Olle bytte moppe och jag fick putta den skrothögen till fordon upp för alla backar.

Tog många timmar och det fanns inte många bensinmackar längst vägen. Fick precis tag på en mack innan vi fick bensintorsk igen.
Strax innan Da Lat så förändras landskapet från berg till plantage och växthus så långt ögat når.
Aldrig sett så mycket växthus. De är verkligen i mängder.

Trafiken i Da Lat kan jämföras med tetris i snabbspolning. Det brukar inte finnas rondeller i högt trafikerade städer av just den anledningen att det blir kaos. Men här i Da Lat körde vi igenom en stor rondell och det var verkligen en upplevelse i sig.
Folk kör som vanligt både med och mot trafiken. Det är mycket smidigare att göra så än att korsa vägen.
I rondellen tappade vi bort varandra för ett tag.

Vi åkte upp och hittade ett hotell. Ägaren påstod att vietnameser betalar mer än oss turister för ett rum. Jo juste. Det tror jag säkert.
Det är åtminstone inga ryssar här vad vi sett än sålänge.
På kvällen gick vi runt på marknaden som ligger mitt i stan. Det är en gata som delar marknaden i två, så både trafik och hundratals människor trängs på samma ställe.

Åt godaste asiaträtten på en restaurang också. Eller alla rätterna vi beställde in var super goda. Det lär definitivt bli återbesök här.

Dagens spenderade slantar
Mat 72sek
Nöje 70sek
Vatten 8sek
Boende 76sek
Hygienprylar 15sek
Total 241sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
402sek

hyra de fulaste mopparna i stan

ja. då var det dags för moppen att ge upp

kaffepaus längst vägen

växthus

framme i Da Lat

sjukt god mat

Likes

Comments