Header

Personligen tycker vi att Kambodja var roligare och trevligare att resa i. Dessutom lättare, de pratade inte perfekt engelska men det kändes som dom förstod bättre. Åtminstone så var folket mer hjälpsamma.

Landet är en blandning mellan himmel och helvete. Ett väldigt spännande land trots

att det inte fanns så mycket att se utan det var mest historia faktiskt.
Trots en dålig förfluten tid så log människorna, men samtidigt så stöter man på mycket tiggande och arbetande barn.
Många sover på gatorna och det är svårt att inte känna sig oförskämt rik.
Inte alls ovanligt att se tjocka gubbar med små tjejer heller.

Snittet blev högre än väntat men det var tack vare visum kostnaden samt att vi gjorde saker nästan varje dag vi var där.

Maten är dyr här. Mycket dyr. Det var en sak som verkligen sög med Kambodja. Som tur är var maten riktigt riktigt god. Går inte att jämföra med Vietnam.
De billiga boenden kompenserade matpriserna en del.

Det var skönt att slippa de långa och skabbiga bussarna som vi haft i Vietnam. Här hade bussarna AC och aldrig någon som rökte.

Sevärdheter:
Phnom Penh - Huvudstaden. 1.5 miljoner invånare men trots det höga antalet människor så ligger staden helt död om kvällarna. Det är inte alls lämpligt för rastlösa turister.
Siem Reap - Mysig stad, mycket bättre än Phnom Penh i alla lägen. Här finns gågator och marknader. Antalet turister har pressat upp matpriserna.
Angkor - ni känner ju till denna majestätiska ruinstad. värd att se men ruskigt överpris.
Killing fields - ett absolut måste. En av de bästa (om man kan säga då) upplevelserna på resan.
Tuol Sleng S21 - Tortyrfängelset som har så mycket historia att man blir alldeles matt.
Glöm absolut inte ljudguide på bägge dessa grejorna. Utan hörlurarna är man helt ovetandes om man som hänt.

Antal dagar i Kambodja
10

Kambodja spenderade slantar
Mat 1471sek
Nöje 728sek
Boende 638sek
Transport 423sek
Visum 491sek
Övrigt 491sek
Total 4242sek
Dagligt snitt i Kambodja 424sek

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Dag 112

Efterlängtad frukost idag. Igår hade vi vart och köpt lite flingor och mjölk. Mjölk är ju något ovanligt och dyrt i asien. En endaste liter kostar 17sek.

Detta är första gången vi dricker mjölk på hela asienresan faktiskt. Det är ju förbannat vad mycket man har saknat mjölk. Hemma dricker man lätt en liter eller två om dagen själv. Det sägs vara bra för.. ja, vad var du nu? Benen! just ja!

Vår "såkallade" 8 timmars buss hämtade upp oss utanför hotellet. Vi har inga stora väskor att lägga under i bussen så vi är först på trots att det fanns flera folk före oss i kön innan.
Bussen är fylld av turister när alla satt sig ner, det är någon enstaka asiat men jag tror dom är turister dom med.

Bussen luktar varken höna, jästa ägg eller svett som alla föregående bussar vi åkt. Ingen som röker heller.
Dessutom är det tyst. Det är kul, för vanliga fall är asiaterna otroligt högljudda och nästan skriker till varandra trots att de sitter två decimeter mellan. Nu när det bara är turister och hälften är säkert från Sverige så är det knäpptyst. Inte för att jag har någonting emot det men vilken skillnad.

Tar ungefär tre timmar till gränsen och där tar vi vårt pick och pack och korsar gränsen till fots. Först blir vi utsämplade från Kambodja.
Vi ska inte åka med samma buss på andra sidan.
Vi korsar bron och ställer oss i kön till incheckning i Thailand. Vi får fylla i lite papper men sen så är det klart. I Thailand behövs inga pengar för visum och sånt trams utan här är turister så väldigt välkomna ändå.

Vi får vänta på en busshållplats och passar på att äta mat. Vi är ju i asien och då vet man aldrig hur lång tid det faktiskt kan ta innan man får mat nästa gång.
Maten är så sjukt billig trots att det är turistigt här. God är den också. Vi äter oss bägge två mätta inklusive dricka alltså för halva priset av EN BILLIG rätt i Kambodja, utan dricka. Vilken skillnad det är alltså.

Nästa buss är en minivan. Jag drar en vit lögn blandad med sanning för chaffören, att jag är åksjuk. Det är jag förvisso men han satte oss längst fram så vi slipper trängas med dom andra. Här framme är också svalare i bussen än längst bak.
Det är tur att vi åt förut, det tog inte riktigt 8 timmar denna bussresan. Totalt tog det 11 timmar istället.

Det var skönt att bli avsläppta på Khao San Road, detta stället känner vi till utantill. Ännu skönare var att slippa sitta i minibussen, chaffören körde så likt många andra här. Som en idiot alltså. De gasar fullt och tvärnitar bara sekunder efter, sedan håller de aldrig en jämn gas utan det känns som att man hoppar fram.

Boendet vi hade sist i Bangkok var fullt, såklart. Men vi kollade runt lite till och hittade ett ställe i närheten för samma pris. Vi vill ha vårt "gamla" hotell från och med imorgon så vi passade på att reservera ett rum imorgon.

Kvällsmaten var den sämsta på länge. Vi satte oss på några plaststolar längst gatan och beställde in klassiska thai rätter. Det är faktiskt (nästan) omöjligt att misslyckas med dom. Vi har aldrig ätit dålig thai mat men rätten jag beställde in smakade absolut ingenting.
Jag var sjukt besviken och sa till men även andra försöket blev dåligt.
Jäkla otur att få äcklig mat första dagen i Thailand. Imorgon blir det bättre!

Dagens spenderade slantar
Mat 128sek
Boende 106sek
Transport 150sek
Total 384sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
398sek

gemensam ekonomi men ärligt talat borde vi ha ett delat mjölk konto..
jag dricker rätt mycket mer mjölk än Pis ;)

Dagens rutt

går över gränsen till Thailand

första rätten i thailand

känner oss hemma på Khao San Road

gött!!!

maten som smakade pyton. eller rättare sagt ingenting alls.

Likes

Comments

Dag 111

Efter gårdagens strapatser så kände vi oss för att ta det lugnt idag och det är precis vad vi har gjort.
Gick inte upp förens sent och legat i sängen halva dagen och läst böcker.

Vi har precis läst ut samma bok som heter "En shopaholic får en syster", den handlar om ett par som är ute och reser världen runt, precis som oss.
De får hemlängtan en dag och bestämmer sig för att komma hem och överaska allihopa, men när de kommer hem så går allting fel och de ångrar sig ifrån både varandra och bort från allting.
Efter att ha läst boken så är vi tveksamma om vi ska komma hem någon gång eller om det vore bättre att faktiskt stanna borta.

Jag har blivit totalt ägd av två personer idag och de båda personerna var kambodjaner.
Den första tjejen var kanske åtta år och ville sälja på oss armband. Jag sa till henne med min tillgjorda gubbigaste röst jag kunde att hon skulle gå i skolan.
Snabb som en orm hugger hon tillbaka med att det är söndag och det är ingen skola idag.
Jäkla unge till att vara snabb i truten, hon borde satsa på att bli politiker, hon behöver bara kunna ljuga med sen så uppfyller hon alla kraven.
Jag var både imponerad och helt tom på ord men jag ler fortfarande när jag tänker på henne.

Andra gången någon tryckte ner mig i skiten var på nattmarknaden som vi gick på kvällen. Alla skriker ju jämnt efter en här, det är något man får vänja och leva med.
Vanliga repliker är antingen att dom skriker ut föremålet dom säljer, eller priset (trots man inte vet vad man får för själva priset de skriker ut) eller så försöker de vinna våran uppmärksamhet genom att börja meningen med "mister" eller "madame".

Tjejen, kanske tjugo år står vid sitt stånd och säger "misteeeeeeer, bayy somtinng" och jag svarar tillbaka "madaaaaame, no thaaaank you".
Lika snabb som åttaåringen eller ormen så förklarar hon att hon bannemig inte är en madame eftersom hon är singel.
Men men, det kunde ju inte jag veta.

Vi har varit i Kambodja nästan två veckor och det är en skam att vi inte har provat på deras nationalrätter innan idag.
Det är inte bara en skam, utan väldigt synd också. Imorgon åker vi vidare nämligen.
Maträtterna jag pratar om heter Lok Lak och Amok. Dessa två rätter är överlägset de godaste vi ätit i hela asien. Otroligt goda och mycket smaker.
Billiga var de också. Hade jag fått välja så hade jag ätit de varenda dag jag kunnat medans vårt besök i Kambodja. Lite för sent nu som sagt.

Ja ni läste rätt. Imorgon åker vi vidare. Vi har redan bokat en buss som avgår klockan åtta imorgonbitti. Vi har förberett med frukost som vi köpte på i en mataffär här.

Dagens spenderade slantar
Mat 120sek
Vatten 12sek
Boende 66sek
Hängmattor 33sek
Total 231sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
398sek

handikappade som försöker tjäna ihop pengar

lok lak

amok

köpt två hängmattor! nu jäklar ska de hängas

Likes

Comments

Dag 110

Haj hallå! Idag var det dags att kolla lite ruiner. Trots min mansförkylning..
Det känns inte alls bättre efter nattens sömn. Snarare värre. Jag brukar ju aldrig va sjuk men på sistone så har det blivit några gånger.
Vi fick inte särskilt mycket sömn heller för den delen, klockan ringde tidigt och vi for iväg med vår tuktuk innan klockan fem.

Det var inte kallt ute men fartvinden gjorde det ganska kyligt. Eftersom vi ska till tempel och grejer idag så har vi ju långärmat på oss, det är ju en klädkod som är ett måste och dessutom så skyddade det bra mot fartvinden påväg dit.
Undra bara hur svettigt det kommer att bli i eftermiddag med alla kläderna på.

Angkor är en ruinstad mellan 800 och 1400 talet. Staden var centrum i ett rike med samma namn.
Runt området finns stora dammar som förr möjliggjorde för alla risfält.
Stadens centrum är Angkor Thom, den är omringad med en mur och vallgrav.
Det finns 72 större tempel kvar och ungefär 1000 lämningar. Hade det inte varit för att trä ruttnar bort så hade det även funnits stora palats kvar här idag.

Angkor ligger bara tio/femton minuters körning bort från stan. Områden i sig är ofantligt stort. Vi tänkte bara att besöka några av de närmsta och mest omtalade templena.
Man får köpa biljetter innan man kört in på området. Biljetterna har olika giltighetstid, vi köpte en dagsbiljett men bara priset på denna sved till i våra plånböcker. Tjugo dollar!! Per person. Bara för att kolla gamla tempel. Sjukt!

Vi blir fotograferade och får biljetterna med våra fantastiskt morgonglada leendeleenden. Här vid biljettkassorna står det flera hundra andra personer som väntar på sina biljetter medans vi fortsätter vidare mot första stoppet - Angkor Wat.

Tuktuken och sin ägare parkerar utanför templet och vi får gå den sista biten mot ingången. Det är fortfarande riktigt mörkt ute. Alla tempel är stängda men nu undrar ni säkert varför vi kommit hit här så tidigt och det är ju för att kolla soluppgången över Angkor Wat.
Vi är säkert tusen personer som väntar på solens uppgång utanför ingången. Alla står redo med sina kameror och många har med stativ och har redan börjat ställa in kameran.

Det är inte kallt som tur är men mitt huvud sprängs av smärta och jag har också börjat få ont i magen sedan igår. Jag trodde kanske att det var spindeln som satte sig på sniskan i magen men lite tvekande på den faktiskt.
Att vänta på en soluppgång hade jag tänkt mig vara stillsamt och tyst och vackert. Här är allt förutom det jag just nämnde. Kineserna trängs, folk gapar och när solen äntligen bestämt sig för att komma upp så gör den det bakom molnen.

Vi lämnar folkmassan, försäljarna och trängseln bakom oss och går in på templet som nu har öppnat.
Vi blir förvånade över hur stort bygget är, det är verkligen enormt. Och precis överallt finns detaljer som måste tagit en evighet att göra. Så gott som varenda stenbumling har antingen skrift eller bilder inristad på sig.
Jag förstår inte hur man har lyckats bygga något sånt här utan lyftkranar och maskiner utan endast med hjälp av slavar?

När vi kommer ut från templet igen så hoppar det runt apor i mängder. Pisa hatar dessa djur och vi undviker dom så gott vi kan.
Det är intressant att se alla turister som aldrig förr sett en apa.
Det är otroligt hur blaserade vi har blivit när det gäller apor och andra djur. Första gången när vi såg apor i Indonesien så blev vi så upphetsade att vi fyllde ett halvt minneskort med dåliga bilder. Nu nöjer vi oss med att säga: "titta, en apa."

Vi kände oss klara med det första templet och begav oss tillbaka till vår chaufför som snällt väntat på oss.
Det tog bara några minuter till nästa tempel som var Bayon Wat.
Detta var enligt oss mycket häftigare än det förra. Betydligt mindre men så mycket häftigare.
Här fanns ansikten utkarvade ur stenarna, vilket ni kommer att se på bilderna snart. Det var inte några stycken ansikten utan hur många som helst.

Detta templet har precis som alla andra, blivit drabbade av landets naturkatastrofer och sånt. Skillnaden är att det inte har skett så mycket renovering som det har på Angkor Wat.
Flera stenar och murar har rasat.

Vi går till fots till nästa tempel som ligger bara några hungra meter längre bort. Vid utgången skulle vår chaufför möta upp oss. Problemet är att när vi kommer ut så står det ungefär 300 andra tuktuks. Vi går runt i över en timme och letar efter vår chaufför. Det var riktigt hopplöst och vi funderade på att bara dra tillbaka till stan igen.
Slutligen stod han bara där bland alla andra och vi for direkt till vårt sista tempel för dagen.

Kommer ej på namnet på sista templet men det var här Angelina Jolie lekte filmhjälte. Ni har väl sett filmen Tomb Rider?
Mitt huvud var helt slut och jag ångrade lite att vi åkte iväg en dag som denna. Jag har knappt orkat kolla på sakerna idag.
Det sista templet var överlägset det häftigaste enligt mig. Stora träd, säkert flera hundra år gamla växte sig stora ovanpå taken och murarna.

När vi kommit tillbaka på rummet så däckade jag i sängen direkt. Klockan var runt 11 när vi var tillbaka. Som för ett tagsen vaknar jag upp av strömavbrott och att fläkten stängdes av.
Det blir alldeles för varmt på rummet och vi gick ut och åt. Försökte att underhålla oss i stan men alla gator och stånd har vi redan sett hundra gånger. Att gå tillbaka till rummet är inte ens ett alternativ, strömmen är fortfarande borta.

Vi hittade en bio på internet som inte skulle ligga långt borta.
Bio är alltid en bra underhållning. Vi köpte biljetter till filmen Aladdin för 3$ styck.
Det fanns bara några enstaka engelska filmer och Aladdin verkade minst B.
Jag kan säga nu när vi sett filmen att den överträffade våra förväntningar, den är verkligen rolig och sevärd.

På kvällen hittade vi en stor nattmarknad som vi inte sett förut. Vi som trodde att vi redan kände till hela stan. Det var tur att vi hittade den eftersom den var riktigt mysig och dessutom var den utan trafik.

Dagens spenderade slantar
Mat 182sek
Nöje 440sek
Vatten 8sek
Boende 66sek
Total 696sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 399sek

varning för många bilder på tempel!!! ⚠

vi var inte själva med att vänta på soluppgången

jag hängde inte med hela tiden. vet inte ens varför Pis tog denna bilden. men där sitter jag och deppar.

påväg ut från angkor Wat

detta är tyvärr den bästa soluppgångsbilden vi fick.

varning för elefant

ingången till Angkor Thom

ni ska bara förstå hur smala och brant denna trappan är. snarare en stege med mikromaliska steg

här är det stenar som ligger uppstaplade. de har en gång i tiden haft sin egen plats på bygget

en liggande Buddha tror jag att det ska likna. ser ni ansiktet liggandes ner till vänster i bilden?

så jäkla häftigt!!

tillbaka o kränger pizza

denna filmen vi kollade på. Aladdin på vårt språk!

Likes

Comments

Dag 109

Ja idag har vi inte gjort ett endaste dugg. Vi sov länge och satt på den "vanliga" restaurangen hela förmiddagen.
Stället vi äter frukost på har ganska dyra priser men mängden mat man får in räcker för att dela på två och mer därtill.

Vi har en ny favorit shake. Mango med passionsfrukt. Så jäkla god!
Bokade en tuktuk tills imorgon. Vår chaufför tar oss till Angkar under förmiddagen och kör oss runt bland olika tempel. Kostar 6$/50sek för två personer.
Eftersom man är tvungen att bära långärmat vid templena så köpte vi en tröja till Pis. Själv tänker jag använda skjorta, hoppas inte det blir för jäkla varmt bara.

Varmt är det annars jämt här. Alldeles för varmt för vårt tycke. Speciellt när vi kan svalka av oss i havet. Vi blir både sega och tappar aptiten i denna värmen.
För att få tiden att gå och kyla ner oss så gick vi och fick lite massage. Detta var starten för min mansförkylning som nu plågar mig.
Massagen var för övrigt riktigt najs! Blir lika förvånad varje gång när jag märker hur vig man egentligen är.
Vi håller tummarna att det går över tills imorgon för nu är redan tuktuken bokad.

Dagens spenderade slantar
Mat 121sek
Vatten 8sek
Boende 66sek
Kläder 17sek
Massage 182sek
Total 394sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
397sek

lite massage på detta så

bananchips och te fick vi efteråt

folk här sover precis var och när som helst på dygnet

middag. tonfisk baguette. två baguetter till priset av två

underhållning på gatan till lunchen

uppstoppade krokodiler hittar man överallt här.

kvällsmaten. crepe med kokosnöt och passionsfrukt

Likes

Comments

Dag 108

Godmorgon! Vi vaknar upp i Kambodjas största turiststad. Även om det inte bor mer än 175 000 i staden så är den utnämnd till staden som lockar flest turister i landet.
Inte är det så konstigt egentligen, Angkar templena ligger ju i närheten.

Känner ni inte till ruinstaden Angkar? Då kan jag berätta att det är listat på Unescos världsarvslista 1992.
Det finns ungefär 72 större ruiner i området och runt 1000 mindre.
Området lockar en miljon besökare om året.

Iallafall, mer om ruinerna när vi åker dit för att kolla på dom. Det blir inte idag, utan idag ska vi bara ta det lugnt.
Vi checkade ut från hotellet innan vi ätit frulle och planen var att hitta ett dubbelrum för en billig peng.
Ute var det riktigt varmt. Vi orkade inte gå så länge utan vände och gick tillbaka till samma boende, efter lite prutande så blev vi ändå nöjda.

Trött av varmen och hungrig som vi var så orkade vi inte leta för länge efter billig frulle. När vi sätter oss ner på en restaurang så konstaterar vi att vi kommer att bli tvungna att höja vår matbudget om vi ska överleva här.
Det finns nästan inte en endaste måltid under 32sek.
Vi tog ändå den billigaste maträtten men ändå är det tre gånger dyrare än en normal restaurang i Thailand.

Hela dagen har vi släpat runt på en påse med böcker, vi hade planen att byta in böckerna vi redan läst ut. Vi hittade ingen bokaffär så vi har släpat runt på påsen helt i onödan. Vi hittade dock pubgatan och nattmarknaden.
Det finns många bakgator och små gränder med restauranger här, väldigt mysigt.

På kvällen träffade vi åter igen våra tyska vänner. De har bokat en buss här ifrån ikväll så vi passade på att umgås och snacka lite.
När vi tackat adjö till dom så gick vi för att hitta något att äta och för första gången sedan Thailand så hittar vi ett stånd där det såldes roti pannkaka.
Självklart tog vi varsin, de smakade bra men inte lika bra som i Thailand.

Bredvid roti ståndet stod en annan vagn och sålde asiatiska delikatesser. Kackerlackor, syrsor, grodor och spindlar. Det var två tjejer som hade triggat varandra att prova på sig en spindel men dom tugga endast lite på benen. Resten fick jag av dom och jag kan väl inte säga att det är det godaste jag ätit. Föredrar roti isåfall.
Resten av kvällen hade jag små spindelrester mellan tänderna som lossnade då och då och gav efter sig en minst sagt speciell smak.

Dagens spenderade slantar
Mat 180sek
Sprit 16sek
Vatten 8sek
Boende 66sek
Total 270sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
397sek

vår frulle. dyrt och inte ens gott.

middagen var betydligt bättre

jag bad om Soya och Chilli. dom förstod mig åtminstone.. haha

roti pannkaka

Likes

Comments

Dag 107

Frulle på vanliga stället. Sedan gick vi till köpcentret som bara tar tio minuter. Vi köpte lite fika att ha med oss på bussen idag.
Bussen ska ta oss till Siem Reap.

Idag är det allvarligt varmt. Vi satt under fläkten på en restaurang med en shake i handen under tiden vi väntade på bussen. Det är så underhållande på denna restaurangen vi hittat, varje dag så är det en kille med turban som röker något ur en liten bong som han har i fickan.

Igår dansa han som vanligt men helt plötsligt slog det slint och han forma om sina händer till en pistol och sköt mot några personer. Han fortsatte snart med sin dans igen.

Klockan halv ett hämtade en minibuss upp oss. Den körde oss en kvart till en busstation. På den lilla turen var vi genomsvettiga. Rutorna på bussen gick inte att öppna fullt och det fanns ingen AC.

När den större bussen hämtade oss så hade vi sett fram emot att sätta oss ner i en kall buss med AC. Så fort vi kliver på så märker vi att den stora bussen inte heller har någon AC. Här ska vi sitta i sex timmar.

Halvvägs stannar vi för matpaus och vi båda har svettats konstant. När vi börjar köra igen så ser jag att det är möjligt att öppna våra rutor. Inte en sekund för sent ju och sliter upp dom så mycket det bara går. Luften som strömmar in är varm men bättre att det fläktar varm luft än ingen luft.

När vi är framme så blir vi som vanligt avsläppta utanför stan. Bussen kör in på en liten gränd där det är kolsvart. Några människor utanför bussen spärrar av med kravallstaket och jag tänker att nu blir vi rånade.
Vi blev aldrig rånade men folket som spärrat in oss ville bara tjäna lite pengar på att köra oss till stan.

Jag hade först inget emot deras annorlunda säljknep men när personerna inte svarar på mina frågor så blir jag irriterad.
Det var två andra personer från Tyskland som också skulle till stan. Totalt var det vi sex personer som var de enda turisterna här.
Det uppstod lite dispyt, och det slutar med att vi skrattar åt dom allihopa och går där ifrån. Detta är att slå tillbaka med deras egen medicin.

Två tuktuk killar följer efter oss och nästan går på knäna för att tjäna sina slantar. Vi var rättvisa och sjysta mot dom i början men dom ville ha mer och nu får dom ingenting istället. Dom borde visa mer tacksamhet och respekt mot sina turister, det är tack vare oss att många av dom ens överlever.

Det tyska paret, Anabelle och Daniel är väldigt trevliga. Vi pratar medans vi till fots försöker ta oss in till stan.
Det blir några kilometer och svetten rinner. De gamla tuktuk killarna har nu gett upp och gett sig iväg men det står hela tiden nya längst vägen som vi ständigt prutar med.
Vi får ner priset till 3$ för oss sex personer, normalt går det inte in så många i en liten tuktuk men med lite vilja så går det.
Han kör oss ända in i stan.

Vi är hungriga nu. Tillsammans med våra nya vänner så går vi ner för centrumgatan och sätter oss på en restaurang.
Redan nu gillar jag detta stället betydligt mer än Phnom Penh. Atmosfären är så mycket bättre.
Alla restauranger vi går förbi är dock dyra och det är väl isåfall det som är negativt med stället.

Vi umgås resten av kvällen. Tyskarna har redan boende bokat men för vår del så fick vi inte leta så länge.
Precis utanför den väldigt turistiga gatan finns ett boende. Dagen har blivit ganska dyr idag då vi beslutade att vi alla fyra delar ett rum och på så sätt får ner priset.
Imorgon blir det att byta boende och bara ta det lugnt!

Dagens spenderade slantar
Mat 164sek
Sprit 37sek
Vatten 8sek
Boende 49sek
Transport 110sek
Total 368sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
398sek

turbankillen

sex pers i en tuktuk? inga problem

Likes

Comments

Dag 106

Phnom Penh må va en stor stad men den känns inte alls stor. Jag tror det bor 1.5 mille här.
Det är typ den tråkigaste platsen ever för en turist. Det finns inga gågator eller centrum att gå runt bland. Utan här ser det likadant ut oavsett vilken gata man befinner sig på.

Vi har varit på två olika köpcentrum idag. Först på ett nära vårt hotell men det var som en inomhusmarknad fördelat på flera våningar. En våning lockade mig ganska mycket, det såldes elektronik i mängder. De fanns konsoller och dvd skivor för små pengar. Tyvärr vet man aldrig vilket skick eller om filmen man köper är på något annat språk än kambodjanska(kan man säga så?).

Vi tröttnade och gick ut på gatan. Lite längre bort ligger "centralmarknaden". Det är hundratals stånd i ett stort hus, dom säljer väldigt mycket kläder, smycken och elektronik. Min mobil är ju sönder sedan jag köpte den typ, den vägrar starta. Jag försökte pruta ner en fake Samsung S3 till 20$/160sek men han ville inte gå lägre än 30$/240sek så det blev ingen affär.

När vi blev hungriga så var vi bägge överens om vart vi skulle äta. Såklart tänker vi på erbjudandet vi missade igår.
Vi prutade på tuktuk men de var några envisa jäklar. Vi fick kompromissa och betalade vad vi ville men istället för en tuktuk så blev vi körda till köpcentret bak på en moppe. Det var ganska trångt, både på  moppen men också i trafiken. Tur att det går att ta sig fram på vissa trottoarkanter.

Lunchen som blev fish n chips överträffade våra höga förväntningar. Det var serverat lika snyggt som det var gott! Man fick in rätten i en stekpanna och dricka till det för 3.5$/29sek per person. Det var inga små rätter heller.

På kvällen mätte vi upp Olle och Nicole. Vi pratade lite planer och bestämde oss för att boka en buss här ifrån imorgonbitti. Det börjar bli lite långtråkigt att vara på samma ställe.
Jag och Pis delade en god hamburgare på kvällen. Nästa gång vi äter en sådan fin hamburgare så befinner vi oss nog i Sverige igen.

Dagens spenderade slantar
Mat 182sek
Kläder 58sek
Vatten 13sek
Boende 65sek
Transport 24sek
Total 342sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
398sek

centralmarknaden

bakpå moppe ut i trafiken mot aeon mall

tuktuk står och väntar på oss utanför.

kvällsmaten

Likes

Comments

Dag 105

Inget planerat idag så vi har mest tagit det lugnt och spenderat en massa tid på ett köpcentrum.

Vi var snåla och gick hela vägen dit, var fyra kilometer tror jag. Det är inte så långt men i denna värmen och trafiken är det riktigt jobbigt.
Det finns inte så många trottoarkanter och de få som finns är fullt ockuperade av tuktuks. Svettig är man redan innan man går upp från sängen och inte blir det bättre ute i solen. Enda räddningen är just köpcentrum med AC!

Detta köpcentret var förvånande stort och nytt. Det är inga stånd utan riktiga butiker där inne. Inte alls likt det sista vi var på.
Vi kolla ungefär i varenda butik som fanns för att tiden skulle gå, man lär sig alltid någonting nytt. Vi hittade en kyl och frys med touch funktion. Om det nu skulle vara för jobbigt att bara öppna den manuellt.

Det finns en bageri som vi inte var sena med att hitta. Det var här vi åt vår middag idag. Helt okej priser och hur mycket som helst att välja på.

På översta våningen fanns en skridskobana. Sjukt otippat. Vi åkte upp för skoj skull. Det var riktigt dyrt att hyra skor men jag förstår varför asiaterna betalar för det.
Hemma kan vi åka gratis på isarna ju.
Vi var inte kvar där inne särskilt länge, kylan runt ringen var outhärdlig. Värst vad gnällig jag är.. är det inte för varmt så är det för kallt.

Vi åkte några våningar ner till restaurangerna när vi blivit tillräckligt hungriga på kvällsmaten. Vi hade hittat ett erbjudande på fish n chips som hade varit i våra tankar hela dagen sedan vi först såg det.
Tyvärr så var erbjudandet slut och serverades endast under en viss tid och den tiden hade vi helt missat.

Vi velade mellan att ta något annat att äta eller åka in till stan igen. Vi åkte till sist in till stan med en tuktuk. Det gäller att vara stenhård med prutandet, det var flera som inte tog vårt bud men är man ihärdig så går det. Jag prutade nog på gränsen iallafall. Tuktuk här är mycket dyrare än i Thailand. Kostar cirka dubbelt upp.

Hejhopp

Dagens spenderade slantar
Mat 154sek
Boende 65sek
Transport 12sek
Total 231sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien) 399sek

frulle

aeon köpcentrum

middagen

tuktuk tillbaka

kvällsmaten

Likes

Comments

Dag 104

Idag vaknade vi upp av tystnaden. Det blev strömavbrott och fläkten på rummet dog som skapade en total tystnad. Det har aldrig hänt innan att vi vaknat upp av att det blivit tyst, ofta är det tvärtom dock.

Idag har vi varit och besökt en plats som idag är ett museum öppet för allmänheten. Förr utgjorde de totalt fyra byggnaderna två skolor. År 1975 stängdes skolorna ner och istället omvandlades till ett säkerhetsfängelse under Pol Pots tid.

Det är endast sju överlevande från Toul Sleng eller S21 som fängelset också blev kallat.
Hit skickades vanliga människor utan att ens ha gjort en fluga förnär på order av Angkar regeringen (Pol Pots hittepå).
Alla som hade någon sorts utbildning eller räknades som intellektuell arresterades. Personer med glasögon ansågs intellektuella därför dom eventuellt kan ha läst.
Som ni vet ville Pol Pot ha ett land uppbyggt på jordbruk.
I fängelset svalt och torterades människorna innan dom avrättades efter vanligvis två eller tre månader.
Ofta dog personerna även i cellerna av antingen svält eller efter blivit torterade.

De avrättade benämndes som "fiender för landet" och alla blev tvingade till att erkänna saker dom aldrig gjort. Bekännelser som dom själva var tvungna att hitta på för att slippa bli torterad ännu mer.
Antalet personer som blev dödade här är okänt men uppskattningsvis mellan 14-20 tusen människor.

På väggarna inuti byggnaderna ser man fortfarande många blodspår. I en av rummen fanns två blodiga handavtryck mot väggen. Många sängar står kvar precis så som dom lämnades.
År 1979 gick Vietnamesiska trupper in och störtade Pol Pots regim. Fjorton kroppar hittades döda i fängelset och kunde inte identifieras.
Ovanför de fjorton sängarna där personerna hittades döda fanns ett foto på hur dom anträffades.
Jag fotograferade inte inuti rummen för respekt, dom bad oss att inte fota nämligen.

Alla som suttit här som fångar har blivit fotograferade när dom först togs in. De fick inga namnskyltar utan istället ett nummer. De var allt de var, en siffra. I ett rum fick vi se stora tavlor fyllda med tusentals bilder på personerna. Många log och jag undrade först varför.
Vi fick förklarat att personerna som log fortfarande hade hopp och trodde sig komma till en bättre plats, det visade sig snart att de hade så fel.

Målet med fängelset var att få fram bekännelser (som aldrig hänt) och det finns fortfarande kvar flera tortyrredskap som användes, flera är fortfarande fläckiga av blod. 
Det var tydliga regler som gällde innanför murarna och det var hårda straff. De flesta celler var små, vissa inte större än 1.5x2 meter. Här satt ibland fler än en person.

Det finns endast sju överlevande från fängelset. Alla räddade av sin egen specialkunskap som var viktig för de röda Khmererna. Varav dessa sju så fanns det en skulptör, en fotograf och två konstnärer. Det var deras yrke som räddade deras liv.
Vi träffade Chum Mey som är en av de överlevande som var här och signerade böcker.
Chum Mey var en duktig mekaniker och tack vare denna kunskap så lever han idag.

Citerar honom här nedan:

"I heard my son crying and then they fired again, killing him. When I sleep, I still see their faces, and every day I still think of them."

Här finns vittnesmål och berättelser från fångarna i några av rummen.
Det tog strax över två timmar att kolla och lyssna på allt som allt. Vi var ändå ganska snabba i slutet eftersom hungern närma sig.

På kvällen delade vi på en hamburgare. Den var betydligt dyrare än vad vi brukar handla mat för men jäklar i gatan vad god den var. Smakade precis som hemma.
Vi spelade kort och drack öl på ett ställe och hela tiden kom det små ungar in och ville sälja grejer till oss, istället tog vi roliga foton tillsammans med dom. Körde lite faceswap med en av dom.

Innan vi gick hem så lira vi lite fjäderboll (heter det så?), det är en liten grej man sparkar på iallafall. Man står i en ring och kan vara hur många som helst till antalet.
Det började med att det bara var vi fyra men det fylldes snabbt på med folk från gatan och snart var vi hur många som helst. 

Avslutar med lite citat från fångarna idag:

"Angkar forced us to marry to produce children for the labor force and to strengthen their power."

"Two female cadres tied me down and got my husband to rape me."

"My baby died from malnutrition three or four months after it was delivered."

Dagens spenderade slantar
Mat 121sek
Nöje 50sek
Sprit 28sek
Vatten 18sek
Boende 65sek
Transport 25sek
Total 307sek
Dagens snitt (baserat på antal dagar i asien)
400sek

vår väska gick sönder så vi fick visa våra sykunskaper. tur Pis har sykörkort

de fjorton kropparna som hittades oidentifierade ligger begravda här

här satt människor fastkedjade och blodiga. inga bilder togs på bilderna i sig men de var väldigt hemska kan jag berätta. golvet var täckt av blod

en av de fyra identiska byggnaderna

här hängdes människor upp och torterades tills att de blev medvetslösa, då släpptes de ned till marken och doppade i kärlen som var fyllda med avföring och gamla matrester blandat med vatten

taggtråd sitter kvar än idag. de var till för att undvika att folk hoppade från byggnaden för att ta livet av sig och slippa allt plågande

celler fanns det i mängder

svenska samarbetet

reglerna på stället. man gjorde bäst att lyda

försäljare redan som barn

en väldigt god hamburgare

2$ för en kanna

Likes

Comments