Header

Natten har spenderats hos Bec - Jennys dotter. Bec har ett ställe tillsammans med sin sambo närma flygplatsen i Melbourne och därför passade det bättre att stanna här då vårt flyg lämnade tidigt imorse.

Jenny ställer som sagt alltid upp och körde oss hit. Otroligt snällt, tack!

Vi hade satt alarmet imorse, första gången på länge och även sista gången på länge.
Klockan var fem på morgonen när Bec körde oss till bussen som tog oss vidare mot flygplatsen.

Under den tråkiga bussfärden så började det regna, det kunde inte ha blivit bättre. Dit vi ska kommer det med största sannolikhet inte att regna - snarare värme o sol.

Bussen stannade utanför flygplatsen och vi satt kvar på bussen tills att alla stigit av, vi hade gott om tid på att lulla rundor - ni ska se att vi säkert missar flyget bara för det!

Ingen frukost och eventuellt stress på en flygplats är ingen bra kombination så vi försöker hitta ett ställe att äta på.
Vi bestämmer oss att vi ska ta oss igenom säkerhetskontrollen först innan frukosten.
Men vi har glömt att fylla i några (o)viktiga papper och dessutom också glömt att lägga i alla vätskor i den lilla plastpåse som dom gärna ser att man gör.
Egentligen hade vi inte glömt det men vi var trötta och sköt upp det in i sista stund vilket inte riktigt var meningen. Slutade med att vi fick stå i kön till säkerhetskontrollen och fylla i alla papper i farten som någon jäkla turist.

Igenom säkerhetskontrollen och det gick ju bra. Tur vi lämnade alla vapen och olagligheter hos vår oz-familj.
Pisa som är den snällaste och oskyldig som en kattunge fick (som vanligt) ställa sig i röntgen.
Därefter fick vi båda två (lovar att det är pga pisas flygplats-otur) bli bortförd till ett annat bord där personalen utförde drogtester. Enda drogen vi tagit skulle isåfall varit huvudvärkstabletten.
Dom var nöjda och vi fick äntligen tillsammans med alla andra asiater gå vidare.

Frukost var fortfarande vår plan, det kvittar egentligen var man äter på flygplatser - allt kommer kosta multum och smaka skit. (no offence Ida o PT)
Vi gick förbi ett ställe som vi ätit på innan och passade på att köra säkra kort. Det var förmodligen vårt billigaste alternativ dessutom.

Vår gate öppnade inte förens om 30 minuter men det är lika bra att gå bort till den direkt och vänta annars ger jag mig tusan på att dom lämnar oss här.

Nu sitter vi äntligen på planet som tar oss till vår första destination i Sydostasien.
Vi har åtminstone inte missat planet men vi får hoppas att planet inte försvinner, detta flygbolaget har ju haft lite oturs incidenter förut.

Billiga flygbiljetter till skillnad från många andra flyg som vi har haft. Här var det ingen all-inclusive, inte ens mat ingår på det fem eller var det sju timmar långa flyget.

Man får ju kosta på sig när man kan, vi går igenom menyn och slår till med tvåminuters nudlar. Två stycken, en till mig och den andra till pis.
Första gången vi använder valutan Ringgit. Kostade 15myr/30sek, vilket är ett jäkla pris bara det för lite nudlar.

Vi har fortfarande inte nämnt vilket land vi flyger till väl? Har ni varit snabba så förstår ni väl redan att det är Malaysia.

Ett av Sydostasiens säkraste och stabilaste länder, tror jag. Med en folkmängd på nästan 30 miljoner, majoriteten asiater.
Valutan här är mega enkel för oss svenskar, man antingen halverar eller dubblerar beroende på vilket håll man räknar.

Planet landade 16:30 lokal tid och såklart har vi inget boende bokat.

Det billigaste alternativet att ta sig från flygplatsen in till centrum var med buss. Efter lite svårigheter att finna disken där biljetter kunde handlas så klev vi slutligen på bussen.
Malaysia är urusla på att skylta, de flesta Asien länder är väl förvisso detsamma men inne på en flygplats så borde det ändå finnas någon skylt kan man tycka.

Bussen skulle ta en timme men trafiken förlängde det ytterligare en halvtimma. Kostade 11myr/22sek för bussen.
Självklart började det regna något jävulskt under ett tag, det är endast för att jag sa att det skulle vara sol här.
Varmt som satan är det dock så tröjor tjockare än ett linne åkte i papperskorgen.

På centralstationen var det fullpackat med folk, vi var helt lost och hade ingen karta. Människorna som knappt pratar engelska försökte förklara för oss hur vi skulle ta oss vidare, vi ville nämligen in till "China town"

Efter ett tag så hittade vi rätt biljettautomat och fick ut våra biljetter. Nu hade vi nästa projekt framför oss - att hitta rätt perrong.
Det är inte särskilt mycket turister här, inte många alls faktiskt men vi följde efter några i smyg som verkar vara säkra på var dom ska (hoppas de är China town bara)

Alldeles riktigt, vi vandrar rundor i vad vi tror är China town. Vi har fortfarande ingen karta och det är så oerhört mycket trafik överallt. Det är inga problem att lyckas vinka in en taxi men vi vet ju inte vart vi vill.

Hungern har krypit på rejält nu och vi börjar bli irriterade - en hungrig människa är en arg människa.
Vi bestämde oss för att ta in på första bästa hostel och slänga av väskorna.
Daddys home, låter ju trevligt och vi fick en natt här inklusive frukost för 60myr/120sek. Inte jättebilligt men här fanns AC och varmduschar, dessutom är vi jävligt trötta och hungriga.

"Daddy" visar oss rummen som finns tillgängliga, det är något man alltid ska ha till vana att kolla på rummen, vi gjorde misstaget i Bali en gång utan att kolla på rummet - första och sista gången det gjordes.

Det fängelseliknande rummet var utan fönster, detta valdes bort medvetet då fönster betyder oljud från gatorna utanför - bra att komma ihåg till er som vill resa!

Väskorna slängs av, min behåller jag på ryggen förvisso. Värdet är för högt för att lägga av den på ett hostelrum. Alla värdesaker finns i min väska - dubbla kameror,pass och bankkort samt kontanter till ett värde av 10.000sek.
Anledningen varför vi har "onödigt" mycket kontanter är för att vi jobbade lite svart i Australien innan vi for iväg.

När vi går vidare igenom tv rummet på hostelet så ligger där en kille i soffan som ser ut att vara från UK, i den andra soffan sitter där en asiat. Bredvid står där en bebis-stol i vilket där sitter en apa i. Alla dessa lirarna kollar på något program på tvn.

Ut på stan och leta upp en restaurang vilket aldrig är svårt.
Man kollar i första hand efter hur dom tillagar/hanterar maten, om det går att se. Annars får man kolla på antalet kunder som finns där.
Sist kollar man på priset, även om det inte behövs så känns det som att man blir snålare desto fattigare land man kommer till. Vi spenderar hellre lite mer än blir magsjuka första dagen.

Jag beställde in någon ris-och-kyckling-i-en-annanas historia. Pisa tog en pasta med rökt lax. Gick väldigt fort att få in maten, pisas mat smakade förjäkla fint.
Min däremot satte igång mina svettkörtlar, heelsike vad starkt.
Jag lyckades efter lite harklande, mycket dricka och svett att få ner maten medan pisa fortfarande njöt av sin lax som det inte var några fel på.

Tillbaks till rummet och här slutar denna dagen. Den var ganska lång och mycket har skett idag.
Nu ska vi krypa ner i världshistoriens oskönaste säng. Vi glömde ju bort att känna på madrassen innan vi tog rummet. Madrass och madrass - snarare fjädrar med en filt ovanpå. 

Slantar spenderade idag:

Mat: 302sek 

Boende: 122sek

Transport: 45sek


påväg till flygplatsen

snabbmat jovisst - men inte maccas som vi lyckats undvika 13 månader hittills

​här har vi en karta på Sydostasien, Malaysia söder om Thailand 

första som händer i Malaysia, regn..

get used to it they said

ser ni hur madrassen har en bananform - najs!

behövde lite dricka till den förbannat starka maten
ser ni svenska flaggan? det är väldigt likt åtminstone

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Helgen har varit full rulle! Vi började med en julfest på fredagen. Byn har en stuga där man kan träffas vid såna här evenemang.

Vi åkte ut tidigare än resten av folket, det blåstes upp ballonger och hela hallen pyntades med julpynt, även en plastgran fanns där.

Snart var hela huset fullt av människor från byn och runt omkring, invånarantalet i byn är inte så högt så det är bara positivt att det kom lite folk utifrån.

Det fanns en kille som stod vid grillen hela kvällen och det fungerar som ett knytkalas där alla hade med sig olika sallader och desserter.

Jultomten skulle också hälsa på, han har tappat bort sin släde så Brad som är byns bästa brandman tar på sig äran att köra taxi åt tomten.
Tomten glider gärna med lite stil så det dög inte med en vanlig bil utan det blev byns brandbil.
Jag hängde med och blev andra pilot i brandbilen och hade ansvar för alla sirener och blåljus vilket jag gjorde galant, tror jag.

Partajandet pågick och det blev en sen kväll och en halvrolig lördagmorgon.
Lite ägg och bacon fixar biffen och snart var man på fötter igen.

Under dagen så åkte jag bort till grannen och testade hans gevär. Ingen direkt anledning utan bara för att jag kan, och vill.
Geväret är en 410 revolver historia och .45 cal. Samma sorts gevär jag sköt fåglar med sist men utan revolver magasinet.

Det sattes upp några petflaskor fyllda med vatten lite längre bort. Jag började med vanliga skott vad de nu kallas, de med en kula. Fortsatte sedan med hagel.

Magasinet rymmer fem patroner och efter ett tag så blev jag familjär med geväret.
Jag ställde mig på tio meters avstånd från flaskorna och kramar avtryckaren som en toke, skott efter skott tills magasinet är slut. Det är sjukt häftigt att få prova på.

Det var dags att bege sig hem och förbereda inför kvällen. Det skulle bli en stor kväll och mat skulle förberedas till de 50-tal personer som kommer.

Alla de kära människorna som vi fått träffa under vår resa ville gärna säga adjö till oss, även om vi snart vill tillbaka.

Jenny och pisa stod i köket precis hela dagen och trots många kockar så blev det bra soppa som ordspråket inte brukar säga.

Som vanligt så är det knytkalas som är den oskrivna regeln. Det finns vissa favoriter bland köttet, salladerna och desserterna sedan innan. Som en viss cheesecake, tur det bara fanns en begränsad mängd av den annars hade jag kallats köttbullen hädanefter.

Såklart tar vi fram kubbet och spelar, mest barnen förvisso för vi vuxna är för fulla.
Det var frid och fröjd tills Jenny och Brad kallar mig på och Pis.
Vi kände direkt allvaret och blev nervösa när alla kollade på oss.
Jenny sträcker fram ett paket som vi tar emot. Det är en sådan jobbig känsla att ta emot presenter men fantastiskt uppskattat och roligt.

Det är en fin text skriven i ett kuvert och i paketet så ligger där en "Bessiebelle receptbok" med alla våra favoriträtter som vi kommer njuta mycket av hemma i Sverige.
Det fanns även ett certifikat tillsammans med två brosch? som visar att vi är certifierade byvånare.

Brad och Jenny ska ha ett stort tack för allt ni har gjort för oss. Ni har alltid ställt upp för oss. Varje gång min öl tagit slut tillexempel ;)
Vi kommer tillbaka och när den dagen kommer så kan vi också passa på att ta ner er motorsåg som vi hängde 10meter upp i taket på verkstan.

Kvällen avslutades riktigt bra och vi kom inte i bädd förens efter tre tiden.

Nu är det dags att bege sig ut på nya äventyr. Vi har ett flyg bokat imorgon som ska ta oss ut från landet down-under.

bra gjort Anton. jag spall lite

haha guilty as f#ck

riktigt fett ju

Likes

Comments

Söndagsnöjet blev att att skjuta lite kanin. Alla var trötta och orkade inte göra någonting ansträngande.

Kaninerna uppskattas så mycket av hundarna.

Detta blev nog det kortaste inlägget hittills men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om.

hejhopp

ärtbössa no1 och no2

Likes

Comments

Hallåå! Hoppas ni inte fryser för mycket där hemma.

Idag har vi suttit under den stora eken och tagit det lugnt, ikväll så ska vi iväg.
Bössan tittade fram under en kort period därimellan, vi skulle eventuellt göra oss av med skadedjur.

Jag vet inte om ni minns att vi var på speedway förra året, det var vi iallafall och det var så jäkla roligt så vi bestämde oss för att åka ut där ännu en gång.

Det är ingen vanlig speedway på två hjul utan här är det fyra hjul som gäller.

Blev detta årets kortaste inlägg? Så får det vara isåfall. Vet inte vad jag ska skriva om bara. Vi mår bra och hoppas ni gör detsamma.

"strictly no BYO"

Likes

Comments

Nu är ridbanan som vi har byggt på så gott som färdigställd. Det enda som saknas är en stabil grund av sten och sand ovanpå.

När vi satte upp de sista reglarna så hör vi att Pip (en av de tre hundarna här) börjar skälla och morra borta bland träden under vår husvagn.
Vi misstänker direkt vad vi tror de kan vara och springer bort bakom husvagnen där Pip skäller, Choppy(grannens hund som alltid hälsar på) är också här och följer med oss.

Det visas vara vad vi trodde, en sur Pip och en sur koala.

Jag har precis tagit några bilder på ridbanan som tur är och har kameran redo.
Bägge hundarna var på krigsstigen och ville ta kol på koalan så vi fick flytta på den till ett lämpligare ställe.

Vi var ute på ännu en skjut-runda idag, eftersom Choppy ändå var med oss på gården idag (som varje dag) så fick han hänga med oss ut och jaga.
Choppy är en riktig jägarhund och älskar det, han tvekar inte en sekund om det skulle behövas. Han är tio år tror jag men det märks inte, pigg som en mört.

Riktigt kass kväll för att skjuta. Ännu en gång med väldigt lite djur. Vi var påväg hem när vi såg en liten känguru längre fram, jag både kör bilen och håller i geväret.
Pisa håller hunden Pip sällskap under täcket i baksätet, de är kallt ikväll. Choppy får stå på flaket men det gör honom ingenting, han är så lycklig att få hänga med oss.

Jag stannar bilen och stängde av lamporna. Brad sitter i framsätet och gör sig redo med strålkastaren, när geväret lutar mot backspegeln så tänder Brad strålkastaren och jag knäpper av ett skott.
Choppy for iväg fortare än vad man förväntar sig från en tio år gammal hund.

Han springer fram till kängurun innan jag hunnit säkra av geväret. Choppy är bra att ha med till skillnad från Pip som nu krypit ännu närmare pisa, Pip verkligen hatar vapen men älskar att vara med ute med oss.
Choppy ser till att döda djuren om man skulle råka skadeskjuta dom vilket tyvärr händer allt imellanåt. Man vill ogärna skadeskjuta ett djur som lyckas försvinna ut i skogen ju.

Ganska nöjda efter detta, vi var ju som sagt påväg hem.

pisa tränar Gunner, favorit hästen som fått spark i munnen

sätter upp sista gummit runt banan som ska hålla sanden innanför. Vi ser Choppy i bakgrunden

Choppy till vänster och Pip till höger. Vi har satt på en grind provisoriskt så att pisa kunde provrida banan.

bommarna som pis gjort ett otroligt bra jobb med

redbellied black snake på tomten - överkörd

det var sista ölen för den kängurun
.22 för den som undrar.

Likes

Comments

Vaknar upp till hagelstormen från helvetet. Man kan tro att vi är tillbaka i Sverige så kallt det var imorse. Under tio grader och vinden välter nästan husvagnen uppochner!

Vi låg kvar i sängen läänge, vi ville verkligen inte upp. Detta är en typisk tv-tittar-dag.
Tre träd hade dock vält över häststaketen i stormen och måste kapas upp i mindre bitar för att kunna flytta på det.

Pis har varit upptagen med att måla hopphinder till en av Jennys vänner. Det var tjugo stycken som skulle målas i vilka färger och mönster som Pis kände för.

Alla tjugo pelarna är färdigmålade och riktigt bra gjort dessutom så nu vill Jenny också ha några till sig själv.

Vi gjorde köttbullar och gräddsås till kvällsmat, de var riktigt uppskattat av alla. Vi har köpt sill och lingonsylt på Ikea så det blev nästan ett svenskt julbord.

köttbullar!!

blev en film på kvällen trots allt

Likes

Comments

Idag så åkte vi upp till ett ställe för att rida tjur. Det är samma ställe som förra året och vi var alla sugna på en favorit i repris.

Förra gången gick det som på räls och jag höll mig kvar på tjuren i sju sekunder, för att kvala vidare så behövs åtta sekunder.
Detta är ingen tävling utan en helt vanlig träningsdag, men i tävlingar så är det åtta sekunder.

Jag ville rida tjur igen och det var en del som ville se mig bli skadad så vi fick ta skolbussen som Jenny kör till vardags.

Om nu någon dramatiskt skulle hända, så som dödsfall eller liknande så har försäkringen börjat gälla idag, detta förstod vi senare förvisso men ändå.

De var de riktiga pojkarna som började, något som händer imellanåt är att handen fastnar i fästet när man blir avslängd och släpas efter en arg hoppande tjur.

Oftast springer tjuren mot staketet och då vill man inte bli klämd mellan där.
Detta hände med de två sista killarna innan jag skulle hoppa på, det var inte betryggande men killarna klarade sig bra.

En väst, hjälm och försäkring krävs för att få rida. Jag fick låna lite utrustning och en tjur blev utvald.
Adrenalinet pumpar och jag går upp på rampen där tjuren står.

Jag kasar ner på tjuren och människorna där hjälper mig spänna fast min hand. Görs det för mjukt så blir det betydligt svårare att hålla sig kvar. Görs det för hårt istället så händer det jag förklarade innan, man fastnar.

När dörren öppnas så hoppar tjuren ut, allting går så fort och folk skriker och tjoar vilket taggar en till att verkligen sitta kvar.

Jag blir avslängd efter 7.5 sekunder, aningen bättre än sist vilket jag är sjukt nöjd med förutom att den satans tjockisen hoppade på mitt ben.
Förra året när jag red så blev jag också stampad på så det börjar bli en vana snart.

satans tjuren

Likes

Comments

Inatt höll hundarna oss vakna, hundarnas skäll var befogat när det visade sig att en koala hade tagit sig in på tomten och hoppat på en av hundarna.
Koalan var säkert rädd för sitt liv när han satt fastklamrad bakom en hund som vill döda honom och med två som springer bakom som också vill döda honom.

Jenny fick efter lite försök med en kvast tag i koalan och fick pressa ner den i marken innan den ville släppa taget om stackars hunden.

På morgonen kom en av Brads vänner förbi med ett gäng kängurus. Vi använder oss av köttet till hundarna.
Vi skär upp köttet på direkten och lägger det i frysen.

Har fortsatt bygga på ridbanan. Vi har färdigställt alla pelare och bommar runt om och jag har jämnat ut marken med traktorn där sanden ska ligga. Hade varit betydligt lättare med en bobcat men det blev betydligt bättre än förut.

bättre än köttdisken på Ica

en känguru som sprang ut framför bilen idag, vi hjälpte honom till himlen

maten i micron är nog klar

Likes

Comments

Idag har det varit fullt upp och lite till. Livet på en gård passar mig o pis perfekt.
Livet går vidare och ena dagen sitter man och pillar navelludd men nästa dag så kan det vara något helt annat.

Jag gillar livet när det är oförutsägbart, man vet aldrig vad som kommer att hända. Det är inte alltid det är roligt dock, som idag.

Vi vaknar som vanligt när vi vaknar. Går upp för att kolla till hästarna och möts av världens blodbad.
Det ser ut som någon blivit mördad.
Färska blodfläckar lite här och där på marken, alla hästar är här och ingen verkar skadad.
Varenda staket runt om oss har färskt blod.

Det finaste fölet av de alla, såklart, har ett blodigt ben så vi kollar igenom honom men hittar ingenting.
Först efter ett bra tag så öppnar jag munnen på honom och vi blir alla förvånade när vi ser att övre tandraden är spräckt, med tandköttet och hela alltet.

Det är tydligen en av hästarna som sparkat honom och träffat så förbannat dumt. Man får hoppas att han lärt sig en läxa och slutar att trycka huvudet igenom staketet.

Planen idag är ju att hämta hästar som varit på inseminering.
Nästan alltid så använder Jenny sin egna hingst men i vissa fall så blir hon intresserad av nya hingstar som hon trillat över på internet.

Klockan var ganska tidig för att det var en bit att köra, tur var väl det nu när vi har fler saker att göra idag.
Väl framme så hittar vi inga människor men de två hästarna som vi ska ha med oss hem fann vi och lastade in dom.

Kom hem utan bekymmer och sätter oss ner tjugo minuter innan vi lastar på nästa häst och kör mot veterinären.

Första gången han åker i släpet och dessutom ensam, han är dock så sjukt lugn så det gick lika bra som förväntat.
Väl hos veterinären, två timmar bort(åter igen långa avstånd) så får pålen lite droger för att slappna av.
Han är ganska liten så drogerna slog på extra hårt, han somnar nästan stående.

Det var inte riktigt så illa som veterinären fått förklarat av oss så hästen slipper både operation samt tandställning. Vi ska dock borsta tänderna på honom morgon och kväll med saltlösning.

Puh. Ikväll så ska vi bannemig sova tills vi vaknar.

Likes

Comments

Sist vi befann oss i Bessiebelle så hjälpte vi till med att bära hem hö till gården.
Det är ett förbannat tråkigt och jobbigt jobb.

Jag kommer så väl ihåg att vi skrattade åt det efteråt och sa att vi aldrig ska göra om det.
Dock är fallet så att vi befinner oss mitt i hösäsongen och det var 200 balar som skulle tas hem ganska omgående då dom fortfarande låg på marken och regnet är påväg.

Två hundra balar senare och man har hö precis överallt. Upp i näsan, öronen och till och med innanför ögonlocken. Hö är ju så vasst också så det skär ju nästan upp armarna när man bär på det.

På kvällen så pustade vi ut vid köksbordet när vi plötsligt får syn på kråkor runt hönshuset. På senare tid så har ägg försvunnit och blivit sönderpickade.
Nu ska fågelfäna få smaka på bly och Brad sprang och hämta pickan.

Jag förbereder genom att slita upp köksfönstret och drar fram en stol som han kan ha att luta mot. Brad kommer in med geväret i högsta hugg, hundarna hatar smällar och känner igen vapen så dom har redan sprungit och gömt sig under sängen.

Pang och pang igen. Två kråkor på marken och det ekar i huvudet. Det kanske inte var den briljantaste idén att skjuta innuti huset.
Jenny pratade med några viktiga personer i telefon och dom måste tyckt vi var dumma i huvudet efter hon fått förklara att vi skjuter kråkor från köksfönstret.

Nu ska vi förhoppningsvis få ha äggen i fred iallafall. Kråkorna hängde vi upp över hönshuset så nästa kråka kanske tänker efter innan han sätter sin fot här.

Två bilar, två släp, 100 balar.

inne i ladan!

andra skotten sköts utomhus, fyfabian vad de ekar i huvudet

lite hundmat som skärs upp

Likes

Comments