Header

ja, nu sitter vi i soffan hemma i kågeröd och lämnar landet inom några timmar.
kl 16.35 går flyget från Köpenhamn och går allt enligt planerna så är vi framme i Darwin 05.15 den 10 september.

nya, mindre väskor är inhandlade och just mindre väskor rekommenderar jag till er alla som har planer på att ut och resa. Våra gamla väskor var på 75 samt 55liter, de nya är på 25 samt 20liter.

ny blogg också. hoppas ni tycker om den, vi är mycket mer glada över denna.

ha de bäst, vi här av oss när vi är framme!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hallå allihopa! 

Lite saker har hänt sedan sist, vi har inte bloggat så bra som vi skulle ha velat men vi ska försöka bli bättre.

Bilen som vi köpte i London hade vi endast ett kort tag som därefter byttes bort mot en fyrhjuling, en Kawasaki KFX450r -10.
Skälen till bytet grundades dels ekonomiskt samt ur nöjes synpunkt. Vi slapp besikta bilen och därav spara in de pengarna samtidigt som fyrhjulingen ligger i högre prisklass än vad bilen gjorde för tillfället. 

 

Vi har även fått en del gjort på gården, som målat utestallet (anton hjälpte med socialt stöd) och kapat ner en ganska stor björk som skuggade hela innergården. 
Bilen som vi införskaffa till pis började ju givetvis strula ganska direkt (peugeot säger jag bara..) där startmotorn slutade fungera, vindrutan sprack, en torkararm hänger upp sig och sist men inte minst - avgasröret gick rakt av. Pis som varit ganska tålmodig vad gäller bilen tog tålamodet slut när bilen började väsna som en formel 1 bil så det fick vi svetsat väldigt fort. Resterande fel återstår och lär aldrig fixas till om jag känner mig rätt. 

 

Vi har bägge även börjat jobba, äntligen! Det är skönt att veta att pengarna rullar in. Som vi nämnt innan så jobbar pis med provtagning av ärtor där hennes uppgift är att gå ut i fälten runt om i hela Skåne och samla in 10kg ärtrev (hela plantan dvs) från varje fält som hon fått i uppgift för skiftet, brukar bli 8-10 fält. Alltså blir det en massor av körning och gå i fält samt många kilon att släpa på. Pis hade ju problem med knäna för något år sedan när hon sprang mycket för att klara fys testerna till polisutbilningen och det börjades kännas av igen nu efter mycket gående i fält tyckte hon så en snabb runda upp till Gekås fick det även bli där nya springskor inhandlades som hon kan ha i fältet. 
Jag köpte även mig en ny plånbok då min gamle som hållt i 5 år tyvärr hamnade i tvättmaskinen.

Själv kör man tröska för fulla muggar och hinner inte med så mycket på den "lediga" tiden. Jag är ledig varannan lördag men annars jobbar jag 12-16 timmars pass. Nu har vi inte bilder på tröskorna men det kommer strax! Pisa ska besöka mig på fälten när vi kommer närmare Helsingborgs trakterna. Just nu är vi i Kristianstad och tröskar, vi fick den roliga uppgiften att köra tröskorna dit, vilket tog 7 timmar. Woho.

 

Vi ser väldigt mycket fram emot när vi flyr landet åter igen. Det är skönt att veta att vi inte sitter fast i Svensson-livet.

 

Tjolahopp!

 

Förbereda lite vägg

Slutresultatet!

Går igenom motorn lite! 

Ett filter som inte behövdes rensas men tog ändå 4 timmar att få ut det ut motorn, trist!

Likes

Comments

Nu har vi varit hemma i några veckor och träffat de flesta av våra nära. Vi är ju för tillfället arbetslösa och njuter av det! Vi har arbetat endast 10 dagar under de nästan 8 månader vi varit borta.

Nu bor vi hos Pis plastpappa ute i Kågeröd och det funkar väldigt bra. Vi var iväg på en introduktionsdag på Findus för ett tag sedan och skrev även på anställningsbevis samtidigt. Pisa som kommer att jobba mycket med att just sitta i en bil och köra runt i Skåne för att ta prover behöver ju en billig sådan för att vi ska kunna spara pengar på bästa möjliga sätt, därför köpte vi oss en.. Peugoet 106. Ja ni behöver inte lämna bloggen endast för denna sakens skull, jag förstår er besvikelse över val av bil. Vi har dock fortfarande kvar Mazdan som förmodligen kommer att säljas under sommaren.

Inför kommande resor bestämde vi oss för att prioritera om en del, väskorna som vi haft med oss sist förstod vi var på tok för stora så dessa ska lämnas i Sverige och nya mindre ska fixas. Även kamera, vilket var mobilen duger egentligen inte. Så vi köpte oss en Sony HX60v som vi är grymt nöjda med än sålänge, den är liten och kompakt till ett bra pris. Dessutom grym zoom. Precis vad vi behöver.

Nu ska vi bara ta det lugnt fram till måndag antagligen för Pis del då hon antagligen börjar. För min (Anton) så dröjer det förmodligen till 4-5juli, pga det kalla vädret.

Ha de gött sålänge!

 

 

vi har dessutom hunnit med en del sedan vi kom hem. zipline med jobbmekat bilfirat min födelsedagfirat midsommarfirat annu mer födelsedag och ätit ännu mer kakoroch vår kamera

Likes

Comments

Vi har nu spenderat 3 dagars väntande i London på just en specifik bil som vi ville ha.
Vi hade bestämt en träff med denna killen iaf och vi fick ta tåget till honom.

Vi kände ju att detta var rätt bil och allt kändes bra så vi bokade tåget som tar oss och bilen över från England till Frankrike några timmar senare samma kväll, bokad tid var 20.00 och det bil-tåget kostade 1100 svenska kronor.

När vi mötte upp honom så började vi gå igenom bilen och allt såg bra ut, han förklarade för oss att bilen varken var skattad eller besiktigad vilket jag inte brydde mig mycket om eftersom vi endast skulle köra bilen knappt två timmar i England innan vi kom över till Frankrike. 
Efter vi snackat med honom ett bra tag så skrev vi på papperna och vi började känna oss stressade eftersom klockan var 17.30 och det tog två timmar att ta oss till bil-tåget. 


Oturen som vi hade så började försäljaren förklara att vi inte längre fick köpa bilen av olika anledningar samt att det skulle innebära problem för honom om vi gjorde det, jag som stod på mig lyckades övertala honom att ändå få köpa bilen men jag ville dubbelkolla med bil-tåget att det gick att ta över en oskattad och obesiktigad bil vilket jag skulle ha kollat upp flera dagar innan egentligen om jag vore smart.

Jag ringde upp ansvarig personal på tåget som skulle ta vår bil över till Frankrike och efter lite om och men så fick vi den tråkiga nyheten att det inte skulle vara möjligt. Klockan var nu 18.00 och vi hade precis två timmar på oss att hinna till vår bokade tid på tåget. 

Vi hade ju redan skrivit papper och ägaren till bilen förklarade att han behövde köpa nya ägarpapper vilket skulle kosta 50pund, alltså nästan 700 svenska. Arg och förbannade som vi var så slängde vi pengarna på honom och gick därifrån med våra stora ryggsäckar släpandes efter oss. 

Vi såg nu sanningen framför oss. Att vi spenderat 3 dagars väntan, tåg tur och retur till denna cirkus försäljare, onödiga pengar för ägarpapper samt att vi skulle med största sannorlikhet missa vårt bokade tåg. Summan för detta kalas var nästan 4000 svenska, för absolut ingenting mer än irritation! Pisa var oehört förbannat och behövde mat kvickt så det var vi snabba med att ordna, jag själv var innerst inne väldigt sur men situationen var så osannorlik och ironisk att jag inte kunde göra något annat än att le och bara skratta. 

 

Vi tog oss tillbaka med tåg till vårt hotell där vi stannat natten innan och lånade deras Wifi. Vi gick in på Ebay och hittade första, "bästa" bil. Jag ringde upp denna killen som sålde en likadan bil fast den svarta modellen som jag nu i efterhand faktiskt tycker är snyggare, han begärde från början 1650pund men lyckades få ner bilen till 1300pund över telefon. 

Vi hoppade på första tåg till honom och jag lyckades åter igen pruta ner ytterligare 250pund, dock  behövde vi en bankomat för att ta ut pengarna och vi började köra runt i byn, den enda bankomaten var trasig (ja, förvånande..) så vi fick köra till grannbyn och lyckades ta ut pengar där. Efter betalningen var gjord så skrev vi papper på bilen, klockan var nu 20.30 och vi hade missat vårt bil-tåg med 30minuter. 
Vi började köra ner mot Dover där tåget befinner sig, och gasade på ganska friskt i hopp om att dom skulle släppa på oss ändå, tveksamt med tanke på vilket otur vi haft tidigare. 

Väl framme i Dover, 22.30 alltså 2.5 timmar för sent så kör vi fram till luckan där en tant står och förmodligen ser ilskan, irritationen och desperationen i våra ögon säger hon snällt och glatt att vi kan hoppa på nästa tåg utan extra kostnad. Jag som inte tror mina öron är tvungen att fråga igen om det tanten säger verkligen är sant vilket det var. Vi hann med vårt bil-tåg och slapp köpa en ny biljett och allt kändes så mycket bättre, kändes som fyra ton tegelstenar släpptes från axlarna.

 

Vi kom fram till Calais i Frankrike 45minuter senare, vilket var det tåget tog över. Vi började köra mot Sverige, utan GPS. Gick förvånadslätt bra och klockan tickade på, någon gång runt 03 på natten så blev vi så jäkla trötta och ingen av oss var speciellt sugna på att köpa ytterligare en natt på hotell. Speciellt inte för några timmars sömn så vi svängde av motorvägen och ställde oss bakom en mack, fällde ner stolarna och somnade. Vi sov ungefär 2.5 timme och fortsatte sedan på vår resa upp mot kalla Sverige. Vi kör igenom Belgien, Holland, Tyskland, Danmark och kommer till slut fram till vårt kära, kalla hemland (Vad passet säger iaf)

Något som måste noteras är att vi givetvis svängde inom Bordershop i Tyskland och handla på oss 12 flak och några flaskor vin. Skulle gärna velat ha mer men pengarna sätter stopp och bilen är inte särskilt lämplig för last så vi fick nöja oss och nöjda var vi verkligen.

 

 

Tillbaka i kära Helsingborg, vi bodde en natt i hemstaden på City hotell i centrum.

Max var första prio när vi kom in i Sverige igen!

 

Regn, välkommen till Sverige!

Jag var faktiskt väldigt tveksam om det skulle funka..

Ja, det var pisa också. haha.

Dream!

Vinprovning på Bordershop!

Bilen som vi fick med hem, -04 med 12.000 mil på mätaren. 10.500sek fattigare.

Likes

Comments

Då var vi tillbaka. Men inte till Darwin som ni trodde, utan tillbaka till London!

Efter vi flugit 18 timmar och fått vänta några timmar på att andra flyget eftersom det var något tekniskt fel så är vi lagom yetlaggade.
Vi har fått lite sömn på flyget men känns som de gjort en mer trött än nytta.

Vi landade runt 08 lokal tid i Heathrow och hade absolut inga planer om var vi skulle ta vägen eller bo om vi ens behövde boende.

Vi ville ju bara hitta en bil och köra hem men det är ibland lättare sagt än gjort. Jag försökte kontakta ett gäng men ingen av dom som svarade.

Vi hade lyckats att ta oss ifrån flygplatsen in till centrala London, så himla stressigt och kallt här är jämfört med Bali. Ta oss tillbaka, direkt!
Vi gick rundor litegranna och frös, var svårt satt hitta wifi här men vi satt oss på något café och använde deras internet.
Sjukt trist att man nästan är tvungen att ta ett lån här för att kunna fika. På Bali äter man ute varenda måltid och det blir ändå billigare än om man hade lagat maten själv.

Klockan blev rätt mycket och mobilen var död men vi hade kollat in ett hotell i sista minuten innan mobilen dog som låg 20km utanför centrum. Vi lyckades efter en jäkla massa krångel och bytade av tåg att ta oss dit.
Jag förstår inte hur dom kan ha så många tåg!

Vi checkade in på rummet och vi somnade i sängarna direkt. Klockan var kanske 5 på eftermiddagen.
Hotellet var inte direkt billigt men ändå ett av de billigaste.
Det var dock riktigt skönt att få ett ställe man kan slappna av på, vi fick betala nästan 800spänn för en natt här.
Vi har gått från dyrt -> billigt -> dyrt igen, först Darwin sedan billiga Bali och tillslut dyra London.

Hotellet här hade rätt dåliga recensioner på internet men det är av gnälla jävlar. Det var inte alls så dåligt som folk påstod, kanske inte de fräschaste men det är ju ett av det billigaste man hittar här.

Frukosten var liten men riktigt god, dom hade "aussi-style frukost". Nutellamacka o flingor, mumsigt!

Idag ska vi spendera dagen genom att gå rundor i svinkalla staden och fönstershoppa. Vi har bestämt en träff med en kille som har en bil till oss imorgon, så vi får tyvärr övernatta en natt till här. Det är betydligt dyrare att leva här än vad vi är vana vid.
Vi kanske ev ska växla in lite pengar också, vi har nog 4-5000 i kontanter i olika valutor, känns lite onödigt!


flyget bjöd på mat påflyplatsen eftersom dom var två timmar försenadelåt bilden tala för sig själv..

Likes

Comments

Efter sju månader i oz, samt tio dagar på Bali och en snabb resa igenom Europa med bil så förväntar inte sig svenska släktet att vi kommer och hälsar på.

Ni som inte känner till anledningen redan så är detta för att endast hälsa på, och det är under ärtsäsongen mitten juni-slutet aug.

Vi har inte planerat denna vistelse för mer än tre-fyra veckor sedan så det blev väldigt spontant och idéen väcktes när vi var befann oss i Perth efter ett telefonsamtal.

En fågel viskade i mitt öra om att det fanns en ledig tjänst till mig på Findus.
Jag ringde upp och hade inga planer på att bli anställd men det ena ledde till det andra och både jag och pis fick varsin säsongstjänst på Findus.

Det är ju möjligt för oss att hälsa på hemma och sedan återvända eftersom vi har ordnat vårt andraårs-visum som tillåter oss att stanna totalt 27 månader i Australien.

Så tack vare en oplanerad sommartjänst på Findus så är det ekonomisk möjligt också.

Ni som väljer att stanna kvar på bloggen trots att vi är hemma över sommaren får väldigt gärna göra detta och vi kommer att fortsätta uppdatera bloggen så fort tid finnes, dock om vårt svenska liv.

Man jobbar ändå runt 320 timmar i månaden som ärt-rullare på Findus så vi lovar inga inlägg dagligen kanske.

Inläggen i sommar kommer handla om livet som tröskförare och morgonprovtagare som vi kommer berätta mer om. Och givetvis härliga bilder i vardagen som kanske kan lyfta på smilbanden!

Vi har bokat flyg tillbaka som lämnar köpenhamn den 25 augusti och tar oss tillbaka till den varma staden Darwin där vi ska fortsätta vår resa igenom landet.

Beslutet att hälsa på hemma tog inte mer än 24 timmar att ta, ekonomiskt sätt så löser det sig väldigt bra när bägge fick tjänst på Findus.
Dock innebär det mycket planering. Från ena dagen när vi var så ovetande att vi inte ens visste om vad vi skulle äta till lunch tills 24 timmar senare så hade vi både flyg till Bali och London bokat för att sedan ta oss hem.

Varför Bali undrar ni? Det räcker med ett svar och ett svar endast på den frågan. MAT.
Bali har enormt stort urval och goda maträtter, till ett pris som inte kostar mer än ett skosnöre i Sverige. (Ett billigt sådant alltså.)

Att vi sedan for till England för att införskaffa en Mazda Rx8 vet jag inte egentligen varför. Men det räcker med en anledning - för att vi ville det.

Hadt sålänge!

Likes

Comments

Idag hade vi bestämt oss för att dyka. Eller snorkla närmare bestämt. Vi hade bokat en snorkeltrip dagen innan där en kille tar med oss ut med båt cirka 4 timmar för 160sek. Här ingår utrustning och hämtning på hotellet med.

Vi kom ner till båten runt 8 på morgonen och börja köra ut. Pis är riktigt bra på båtar utan att må illa och så, jag är ju tvärtom och håller på att spy bara av tanken att sitta på en båt som gungar.

Det gick iallafall bra denna gången och första stoppet av tre blev på ett ställe som hette Secret point.
Det första stället var lite av en besvikelse men de andra två stoppen vi gjorde var det absolut finaste vi sett någonsin under ytan. De hette Crystal Bay och Mangrove point.
Extremt mycket korall och fiskar, fiskarna var så sjukt färgglada och fina, likaså korallen.
Vattnet var riktigt varmt och klart dessutom, det var ju ett djup på kanske 10 meter på vissa ställen men såg ut som 2 meter på grund av att vattnet var så klart.

 

Vi tog båten över tillbaka till Sanur igen på eftermiddagen. Vi var rätt nöjda med allt vi sett på Nusa Lembongan.
På båten tillbaka så satt vi ovanpå båten på taket. Det var inga problem för besättningen, "safety first" jovisst - Inte på Bali.

 



Vi tog en taxi tillbaka till Kuta där vi sov första natten på Bali.
Det är lite skämtsamt vad billigt taxi är här nere. Man behöver absolut inte vara rädd för att hoppa in i en när man inte orkar gå, framkörningen kostar 5000rp (3sek) och därefter 1000 rp per km (0.60öre), billigt billigt!
Jag har inte nämnt att säkerhetsbälte knappt existerar här nere men så är det. Vägskyltar och adresser finns inte heller, vi har inte sett en enda hastighetsskylt medans vi varit här.
Åter igen, oorganiserat kaos men det löser sig alltid på något sätt.

Vet inte om jag nämnt något om staden Kuta, det är en av de första städerna på Bali och det är som svenskarnas "mallis" för australiensare. Alltså den billiga semesterdestinationen.
Här har skett två bombningar, 2002 och 2005. Detta stoppade inte turismen och här i staden är det fortfarande fullt av fulla Australiensare.

På kvällen lyxade vi till det med shopping, god restaurang och helkroppsmassage (vardag här nere).
Imorgon ska vi nämligen lämna denna underbara ö.

Shoppingen blev lite linnen till oss bägge och shorts till pis. Handlade även armband, vi köpte 34st för 100.000rp (65sek) och en tanta som var inne i samma stånd som oss betalade 350.000rp (225sek) för 16 st. Inte för att något av de är särkilt mycket pengar men jäklar vad vissa är bra/dåliga på att pruta.

Vi kommer sakna priserna och allt folk här nere som pratar till en börjar alltid sin mening med "boss", "Mr" eller "sir".
Man känner sig lite extra och nästan så att man skäms när man hör det.
Även balineserna som går i kostym eller väktare här kallar en boss, känns gött!

Likes

Comments

..you will never be happy with yourself.

Vi har hittills upplevt att många saker verkar oorganiserade.. Men det är ett "organiserat kaos" kan man väl säga. Som i många andra u-länder så är det inte så noga med biljetter, instruktioner osv, det löser sig ändå och människorna här är väldigt "no-stress" jämfört med i Sverige. 

Imorse vaknade vi upp på hotellet "Gustav Bali Inn" som ligger i centrala Sanur. Ett av de bästa hotellen vi sovit på hittills. Kanske inte finaste eller modernaste men riktigt härlig värd och med välkomstdrink som dom bjöd på. Här ingick även frukost och till ett pris av 200.000rp (130sek) vilket var helt okej!
Här ingick även wifi(standard) men också varmvattensdusch! Inte alls vanligt, inte ens på alla hotell.

07.30 så hade vi ätit vår frulle och satt utanför vårt rum på terrassen. Snart skulle en kille hämta upp oss för att ta oss vidare mot en ö som ligger bara en halvtimmes båtfärd bort från Sanur.

Denna ö var alltså Nusa Lembongan, en väldigt liten ö med inte så mycket turister som på Bali. Båten över var en snabb rackare och den fick vi betala 600.000rp (380sek) tor för två personer. Normalt pris vad vi har hittat att folk betalar är 800.000rp iallafall så vi är nöjda med priset vi fick till.

Våran båt hade fastnat på land när tidvattnet hade gått ut..

 

När vi kom över så hoppar ju lokalbefolkningen på en som vanligt och tjatar om att man ska köpa allt ifrån boende, mat och souvenirer.
Det är sjukt irriterande och tyvärr så förstår dom nog inte det, hade dom bara varit tysta och låtit en tänka själv så hade man ju eventuellt köpt något.

Vi tackade snällt och fortsatte gå längst gatan, jag stannade en kille på en moped och frågade vad han ville ha för att vi skulle få hyra en moppe två dagar. 100.000 rp (63sek) fattigare och 2 minuter senare så satt vi på moppen han hade kört med och han började gå till fots istället.
Vi hade inte skrivit på några papper eller visat någon sorts av identifikation. Han visste inte ens vad jag hette, så slappt är de!
Här på ön finns varken hjälmar, avtal eller regler. Jag förklarade att vi behövde moppen till kl 4-5 imorgon och han bad mig bara ställe den nere längst stranden och låta nycklarna sitta i så är de lugnt.



Otroligt nog så finns det bilar här. Vi började köra med moppen runt på ön och såg inte en enda bil den första halvtimmen och vägarna här är absolut inte anpassade för någon trafik. Jag rekommenderar inte ens någon att gå till fots på dessa vägarna, så dåligt skick är de!
Men efter ett tag så mötte vi en bil, den var bredare än vägen själv men ändå så är bilarna här generellt små så ni kan tänka er hur smala vägar de då finns.

Dock så kunde bilarna endast köra på vissa vägar då vägarna var för smala på andra ställen. Och bilarna som fanns på Cenigan tillexempel fick stanna där, bron var för smal för att köra över en bil.

Vet inte hur stor denna ön är men inte särskilt stor, ändå tar det en evighet att ta sig fram på grund av skicket på vägen. Ena stunden kan det vara "hur fint som helst" och nästa sekund så är det som en crossbana.

Vi körde rundor ett bra tag och kom fram till ett ställe där man knappt såg "vägen" för all rök. Luktade även fruktansvärt äckligt, som det gör stundtals lite överallt på Bali pga dom eldar upp sina sopor med mera.
När vi kommit ut ur röken så kunde vi skymta en väldigt stor öppen äng med tonvis med sopor, alltså de svarta vanliga plastsäckar fulla med allt skräp man kan tänka sig. Allt detta eldade dom upp, detta var alltså deras soptipp.

Därefter kommer vi till en hängbro som är så smal så det knappt gick att köra moppen över. Denna bron tog oss över till en ännu mindre ö, Nusa Cenigan. Cenigan var väldigt trevligt, väldigt lite trafik och väldigt lite turister. Väldigt perfekt med andra ord.
Man kunde ju inte föreställa sig sämre vägar än förut men det var det minsann! Vägarna här är urusla, det värsta vi någonsin sett. Obeskrivligt dåliga.

Vi passerade lokalbefolkningen som var i full gång med att torka sjögräs (till mat?) och reparera mopeder samt bygga hus och allt vad dom hittade på. Ingen av dom pratar engelska, eller en del förstod enkla ord som No Yes och money.

Sjögräs som ligger på tork


Efter detta så körde vi till blue lagoon som låg en bit bort på ön Cenigan. Ett ställe där dom en gång i tiden har haft en bar utmed en 13m hög klippa som man även har kunnat hoppa ifrån.
Dock så har det för cirka sju månader sedan varit sådant oväder att vågor har slagit upp på den 13 meter höga klippan och dragit med sig turister ut i vattnet så numera är det stängt och väldigt övergivet.
Jag var ju väldigt sugen på att hoppa själv men eftersom det inte fanns något folk i närheten och att ta risken att kanske dö då de var rätt strömt så struntade jag i det vilket pis tyckte var en klok idé!

Typ där den rosa flaggan står kunde man hoppa ifrån

Vi körde tillbaka in mot "city" och när vi åter kört över hängbron och en bit in i byn så passerar vi en skylt. "Underground house", lät ju ändå ganska häftigt så vi svängde ner där.
Detta underjordiska hus byggdes av någon kille med uppenbarligen för mycket fritid. Huset är 500kvm stort och det tog honom ensam, 15 år för att gräva ut det. Där nere några meter under jorden så fanns både 2 kök, vardagsrum, badrum och ett antal sovrum.
Fråga mig inte varför han byggde det..

Försöker att hålla inläggen korta men svårt när det finns så mycket att berätta. Ändå lägger vi upp var/varannan dag. Kanske får lägga upp två om dagen?

Vill iallafall berätta att det är hemskt vilket dåligt förhållande vissa balineser lever i.
Många sover ofta i deras affär skulle jag tro, och affären består av någon hemmasnickrad hydda med bambu som byggmaterial.
Är det riktigt lyxigt så har dom till och med byggt ett litet skjul av lite träpinnar, detta har givetvis inget rinnande vatten eller dusch.

Samtidigt är hotellen överallt, även om det är mitt ute i skogen hur fina som helst. Med elektricitet, varm duschar och fina gräsmattor.

Maten är också jäkla skillnad på, jag tror många Balineser äter "bakso" och uttalas utan k. Detta är en nudelsoppa med köttbullar, kostar typ 3000rp alltså typ 2 spänn.
Vi turister får lyxen att bli serverad fin god mat på vita tallrikar med ett bananlöv i botten som dekoration oftast. Dom är väldigt noga med att skära ut gurkor och andra grönsaker prydligt.
Ändå kostar det inte mer än 30sek för en riktigt fin måltid.

Onödigt arbete, det blandas ju i magen!

Till vänster; ett hyfsat fint hus, till höger; en sleten hydda

Likes

Comments

Idag vaknade vi bägge med halsont men för mig var det riktigt jäkligt. Pis hade ju masserat mig dagen innan så detta är väl priset antar jag.

Först kunde jag inte komma på varför jag hade så ont. Jag brukar aldrig vara sjuk och har bara varit sjuk en gång de sista sju månaderna.
Vi hade pratat med växsjö killarna dagen innan och den ena hade blivit drabbad av Dengue feber, så man blev ju lite nojig innan vi kom fram till anledningen av min förkylning och huvudvärk. Jag hoppas iallafall innerligt att detta är anledningen eftersom sjukhuset tar 50.000sek om dagen för att vara inlagd.

Dengue feber är en feber som smittar genom myggen som finns både här på Bali och i Darwin där vi kom ifrån.
Sjukdomen kallas även benbrytarfeber då smärtan kan liknas så kraftig att det känns som ben knäcks av.
Denguefeber kan utvecklas till två livshotande varianter och första gången man smittas är chansen att överleva 98% men andra gången nere på 70%.

Det är ju inte särskilt svettigt i plånboken här på Bali men några 50.000sek om dagen har vi inte råd att punga upp.

Slut på tråkigheterna, efter vi ätit frukost så hyrde vi en moppe, det kostade 65.000 rp (40sek) för en dag.
Vi ville åka till templet "Ulu watu temple" och kika in läget. Här skulle det också finnas apor, vilket alltid är roligt!

Det var ganska lugn trafik runt omkring där vi hyrt moppen vilket är väldigt ovanligt här annars. Det kan även varit så att vi har vant oss lite vid trafiken och bara inbillar oss att den är lugnare..

Iallafall så gick det väldigt bra att köra och man vänjer sig väldigt fort vid att köra i trafiken. Det är absolut inget konstigt när folk kör om en på både höger och vänster sida, efter bara ett litet tag så gjorde vi ju likadant själva.

När vi kom fram till templet så gick vi rundor och kolla på de gamla murarna och byggnaderna vilket vi bägge tycker är ganska trist men det är imponerande vilken tid dom har lagt på det en gång i tiden. Dock så har man sett sånt här en gång så är det likadant var man än kommer.

Vi kom in i en liten skog eller buskage och här fanns det gott om apor, dessa var mer aggressiva än på "monkey forest" där vi var sist. En av aporna försökte attackera mig ett antal gånger men jag höll en pinne i högsta hugg och viftade framför honom när han fräste och hoppa mot mig. Han gav upp efter ett tag vilket var skönt, apor är så smarta och envisa. Dom glömmer knappast om någon är bråkig som jag var eftersom denna apa hade snott glasögon från en annan turist här och jag försökte ta tillbaka dom, det var där dispyten uppstod.

vår finfina moppetjusiga "skjolar" man får på sig när man går in i templen
Efter templet så körde vi till en riktigt mysig restaurang utmed en klippa. Kommer inte ihåg namnet men det var riktigt häftigt att sitta där och dricka våra milkshakes.

På kvällen begav vi oss till Sanur. En ganska stor stad och vi hade en plan. Taxin dit tog 1 timme och denna gången körde vi på taxameter, kostade 200.000rp (130sek). Ni får vänta med att höra vår plan till nästa inlägg.

Chilla livet!

här var det många surfare som roade oss under vår lilla lunch

Likes

Comments

Vi har varit här i 5 dagar skulle jag tro och det är såå fint att leva här.

Båten från Gili Island tillbaka till Bali var lugn, väl framme i hamnen på Bali igen så tog vi en taxi till staden Ubud.
I Ubud bor där 30.000 människor men upplevs som mer, samma som överallt på Bali.
Detta eftersom trafiken är så tät och stressad, det kvittar när på dygnet eller var någonstans du åker, man kommer känna sig fast i trafiken oavsett.

På båten träffade vi två härliga svenskar från växsjö. Dom var också påväg till Ubud så det slutade med att vi tog in på samma hotell och gick ut och käka på kvällen. Restaurangen var någon organisk historia och med små portioner och "dyr" nota. Maten var förvisso god men ingen av oss var riktigt nöjd. Tur det är så pass billigt så att man kan köpa flera gånger om!

Vi var typ alla ganska trötta på kvällen, vi satt uppe på balkongen alla fyra och spelade kort. Vi hade en privat stor balkong mellan våra hotellrum, här serverades frukost på morgonen.
Efter några rundor av olika kortspel så tröttnade vi och tog fram datorn för att kolla på lite film. För en gångs skull - lyckad utebio!

På morgonen därpå hade vi bestämt att ta oss till "monkey forest", detta är ett ap tempel som låg 5 minuters promenad bort från vårt hotell.
Detta visade sig vara riktigt kul, det roligaste hittills på Bali i mitt tycke.

Vi kommer fram till templet och köper lite bananer och fortsatte gå på stigen. Aporna hoppade på oss när dom såg bananerna, hur många som helst. Aggressivt beteende också, och man vill knappast smittas av någon sjukdom som apan bär på.
Det är ju ändå en del som dör av apor årligen sägs det, mindre kul utan försäkring också.

Det slutar med att jag gömmer mina bananer under tröjan, men aporna är ju inte dumma så en hoppar upp på mitt ben och håller ut min tröja och ser bananerna.
Han visar tänderna och fräser åt mig så jag kastar en banan till honom och snabbt gömmer undan resten av klasen mellan min ryggsäck och ryggen.
Detta såg aporna och började leta under min tröja igen och bakom ryggsäcken men dom hittade som tur inte klasen och gav upp efter ett tag.

Vi fortsatte vår promenad genom skogen. Jag gick förbi ett av träden och ner hoppade en apa. Han satte sig ovanpå min ryggsäck och sedan satte sig uppe på mitt huvud. Jag var lite livrädd får man ju ändå erkänna, jag kunde inte på något sätt skaka av honom heller och hade jag försökt lyfta ner honom så hade han garanterat bitit mig.

Han satt där och chillade några minuter, han visste förmodligen att jag hade bananer kvar och när pisa närmade sig så visade han tänder och fräste.
Jag gav upp och satte mig försiktigt ner på huk och tog ut en banan från mitt gömställe, jag höll den så långt bort jag kunde ifrån min kropp så att han var tvungen att hoppa ner.
Det var en rejäl lättnad att få bort den fulingen!

Efter vi överlevt ap templet så bestämde vi oss för att hyra en taxi och åka rundor till olika platser som var värt att kolla in. Det var fortfarande alla 4 av oss så vi delade en taxi som tog oss först till en risterass som var väldigt häftigt att se dock livsfarlig att klättra i.

Efter risterassen körde vi till ett kaffe ställe. Här gjorde dom blandannat det billiga balinesiska kaffet som smakar jord enligt många men här görs även det fina kaffet - kopi luwak.
Kopi luwak görs av kaffebönor som först äts av ett litet sött djur för att sedan bajsa ut bönerna igen. Magsyran gör att kaffet smakar bra tydligen.
Därefter rostar och maler man bönerna till världens dyraste kaffe.
En kopp av detta kaffe kostar upp till 800sek hemma men vi beställde in en kopp för 50.000rp (30sek)
Jag som inte dricker kaffe tycker fortfarande att kaffe är vidrigt efter att ha testat världens dyraste kaffe.

Vi hade även en te och kaffe-provning. Vi fick tolv koppar med olika smaker på drickat, jag och pis föredrog lemongrass te.
Efter kafferepet så drog vi vidare mot ett vattentempel, ur trist tyckte jag själv så det finns inte mycket att berätta om.

På kvällen tog vi adjö för denna gången med de härligaste växsjö borna. Pis och jag tog en taxi till staden Ulu watu. Det är två timmars bilfärd exakt (knappt 6 mil) ifrån Ubud och taxin kostade 250.000rp (160sek).
Vi hade fått ett namn på ett hotell här av svenskarna och taxin tog oss dit.
Hotellet hette Kenanga Inn och kostade 175.000 rp/natten (110sek) för två personer. Dom hade billig mat och gooooda pannkakor, jag tog en pannkaka direkt när vi kom fram.
Kan man så ska man.

 

m

svenskarna vi träffade, urtrevliga!

risterass

te/kafferep, känner oss gamla

djuret som bajsar ut världens dyraste kaffebönor.

kopi luwak, kaffeböner

två apor i en bild.

svenskarna som vi träffat, vi delade balkong =)

chillaxing in the pool

 

 

Likes

Comments