Header

Nu har vi varit hemma i några veckor och träffat de flesta av våra nära. Vi är ju för tillfället arbetslösa och njuter av det! Vi har arbetat endast 10 dagar under de nästan 8 månader vi varit borta.

Nu bor vi hos Pis plastpappa ute i Kågeröd och det funkar väldigt bra. Vi var iväg på en introduktionsdag på Findus för ett tag sedan och skrev även på anställningsbevis samtidigt. Pisa som kommer att jobba mycket med att just sitta i en bil och köra runt i Skåne för att ta prover behöver ju en billig sådan för att vi ska kunna spara pengar på bästa möjliga sätt, därför köpte vi oss en.. Peugoet 106. Ja ni behöver inte lämna bloggen endast för denna sakens skull, jag förstår er besvikelse över val av bil. Vi har dock fortfarande kvar Mazdan som förmodligen kommer att säljas under sommaren.

Inför kommande resor bestämde vi oss för att prioritera om en del, väskorna som vi haft med oss sist förstod vi var på tok för stora så dessa ska lämnas i Sverige och nya mindre ska fixas. Även kamera, vilket var mobilen duger egentligen inte. Så vi köpte oss en Sony HX60v som vi är grymt nöjda med än sålänge, den är liten och kompakt till ett bra pris. Dessutom grym zoom. Precis vad vi behöver.

Nu ska vi bara ta det lugnt fram till måndag antagligen för Pis del då hon antagligen börjar. För min (Anton) så dröjer det förmodligen till 4-5juli, pga det kalla vädret.

Ha de gött sålänge!

 

 

vi har dessutom hunnit med en del sedan vi kom hem. zipline med jobbmekat bilfirat min födelsedagfirat midsommarfirat annu mer födelsedag och ätit ännu mer kakoroch vår kamera

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vi har nu spenderat 3 dagars väntande i London på just en specifik bil som vi ville ha.
Vi hade bestämt en träff med denna killen iaf och vi fick ta tåget till honom.

Vi kände ju att detta var rätt bil och allt kändes bra så vi bokade tåget som tar oss och bilen över från England till Frankrike några timmar senare samma kväll, bokad tid var 20.00 och det bil-tåget kostade 1100 svenska kronor.

När vi mötte upp honom så började vi gå igenom bilen och allt såg bra ut, han förklarade för oss att bilen varken var skattad eller besiktigad vilket jag inte brydde mig mycket om eftersom vi endast skulle köra bilen knappt två timmar i England innan vi kom över till Frankrike. 
Efter vi snackat med honom ett bra tag så skrev vi på papperna och vi började känna oss stressade eftersom klockan var 17.30 och det tog två timmar att ta oss till bil-tåget. 


Oturen som vi hade så började försäljaren förklara att vi inte längre fick köpa bilen av olika anledningar samt att det skulle innebära problem för honom om vi gjorde det, jag som stod på mig lyckades övertala honom att ändå få köpa bilen men jag ville dubbelkolla med bil-tåget att det gick att ta över en oskattad och obesiktigad bil vilket jag skulle ha kollat upp flera dagar innan egentligen om jag vore smart.

Jag ringde upp ansvarig personal på tåget som skulle ta vår bil över till Frankrike och efter lite om och men så fick vi den tråkiga nyheten att det inte skulle vara möjligt. Klockan var nu 18.00 och vi hade precis två timmar på oss att hinna till vår bokade tid på tåget. 

Vi hade ju redan skrivit papper och ägaren till bilen förklarade att han behövde köpa nya ägarpapper vilket skulle kosta 50pund, alltså nästan 700 svenska. Arg och förbannade som vi var så slängde vi pengarna på honom och gick därifrån med våra stora ryggsäckar släpandes efter oss. 

Vi såg nu sanningen framför oss. Att vi spenderat 3 dagars väntan, tåg tur och retur till denna cirkus försäljare, onödiga pengar för ägarpapper samt att vi skulle med största sannorlikhet missa vårt bokade tåg. Summan för detta kalas var nästan 4000 svenska, för absolut ingenting mer än irritation! Pisa var oehört förbannat och behövde mat kvickt så det var vi snabba med att ordna, jag själv var innerst inne väldigt sur men situationen var så osannorlik och ironisk att jag inte kunde göra något annat än att le och bara skratta. 

 

Vi tog oss tillbaka med tåg till vårt hotell där vi stannat natten innan och lånade deras Wifi. Vi gick in på Ebay och hittade första, "bästa" bil. Jag ringde upp denna killen som sålde en likadan bil fast den svarta modellen som jag nu i efterhand faktiskt tycker är snyggare, han begärde från början 1650pund men lyckades få ner bilen till 1300pund över telefon. 

Vi hoppade på första tåg till honom och jag lyckades åter igen pruta ner ytterligare 250pund, dock  behövde vi en bankomat för att ta ut pengarna och vi började köra runt i byn, den enda bankomaten var trasig (ja, förvånande..) så vi fick köra till grannbyn och lyckades ta ut pengar där. Efter betalningen var gjord så skrev vi papper på bilen, klockan var nu 20.30 och vi hade missat vårt bil-tåg med 30minuter. 
Vi började köra ner mot Dover där tåget befinner sig, och gasade på ganska friskt i hopp om att dom skulle släppa på oss ändå, tveksamt med tanke på vilket otur vi haft tidigare. 

Väl framme i Dover, 22.30 alltså 2.5 timmar för sent så kör vi fram till luckan där en tant står och förmodligen ser ilskan, irritationen och desperationen i våra ögon säger hon snällt och glatt att vi kan hoppa på nästa tåg utan extra kostnad. Jag som inte tror mina öron är tvungen att fråga igen om det tanten säger verkligen är sant vilket det var. Vi hann med vårt bil-tåg och slapp köpa en ny biljett och allt kändes så mycket bättre, kändes som fyra ton tegelstenar släpptes från axlarna.

 

Vi kom fram till Calais i Frankrike 45minuter senare, vilket var det tåget tog över. Vi började köra mot Sverige, utan GPS. Gick förvånadslätt bra och klockan tickade på, någon gång runt 03 på natten så blev vi så jäkla trötta och ingen av oss var speciellt sugna på att köpa ytterligare en natt på hotell. Speciellt inte för några timmars sömn så vi svängde av motorvägen och ställde oss bakom en mack, fällde ner stolarna och somnade. Vi sov ungefär 2.5 timme och fortsatte sedan på vår resa upp mot kalla Sverige. Vi kör igenom Belgien, Holland, Tyskland, Danmark och kommer till slut fram till vårt kära, kalla hemland (Vad passet säger iaf)

Något som måste noteras är att vi givetvis svängde inom Bordershop i Tyskland och handla på oss 12 flak och några flaskor vin. Skulle gärna velat ha mer men pengarna sätter stopp och bilen är inte särskilt lämplig för last så vi fick nöja oss och nöjda var vi verkligen.

 

 

Tillbaka i kära Helsingborg, vi bodde en natt i hemstaden på City hotell i centrum.

Max var första prio när vi kom in i Sverige igen!

 

Regn, välkommen till Sverige!

Jag var faktiskt väldigt tveksam om det skulle funka..

Ja, det var pisa också. haha.

Dream!

Vinprovning på Bordershop!

Bilen som vi fick med hem, -04 med 12.000 mil på mätaren. 10.500sek fattigare.

Likes

Comments

Då var vi tillbaka. Men inte till Darwin som ni trodde, utan tillbaka till London!

Efter vi flugit 18 timmar och fått vänta några timmar på att andra flyget eftersom det var något tekniskt fel så är vi lagom yetlaggade.
Vi har fått lite sömn på flyget men känns som de gjort en mer trött än nytta.

Vi landade runt 08 lokal tid i Heathrow och hade absolut inga planer om var vi skulle ta vägen eller bo om vi ens behövde boende.

Vi ville ju bara hitta en bil och köra hem men det är ibland lättare sagt än gjort. Jag försökte kontakta ett gäng men ingen av dom som svarade.

Vi hade lyckats att ta oss ifrån flygplatsen in till centrala London, så himla stressigt och kallt här är jämfört med Bali. Ta oss tillbaka, direkt!
Vi gick rundor litegranna och frös, var svårt satt hitta wifi här men vi satt oss på något café och använde deras internet.
Sjukt trist att man nästan är tvungen att ta ett lån här för att kunna fika. På Bali äter man ute varenda måltid och det blir ändå billigare än om man hade lagat maten själv.

Klockan blev rätt mycket och mobilen var död men vi hade kollat in ett hotell i sista minuten innan mobilen dog som låg 20km utanför centrum. Vi lyckades efter en jäkla massa krångel och bytade av tåg att ta oss dit.
Jag förstår inte hur dom kan ha så många tåg!

Vi checkade in på rummet och vi somnade i sängarna direkt. Klockan var kanske 5 på eftermiddagen.
Hotellet var inte direkt billigt men ändå ett av de billigaste.
Det var dock riktigt skönt att få ett ställe man kan slappna av på, vi fick betala nästan 800spänn för en natt här.
Vi har gått från dyrt -> billigt -> dyrt igen, först Darwin sedan billiga Bali och tillslut dyra London.

Hotellet här hade rätt dåliga recensioner på internet men det är av gnälla jävlar. Det var inte alls så dåligt som folk påstod, kanske inte de fräschaste men det är ju ett av det billigaste man hittar här.

Frukosten var liten men riktigt god, dom hade "aussi-style frukost". Nutellamacka o flingor, mumsigt!

Idag ska vi spendera dagen genom att gå rundor i svinkalla staden och fönstershoppa. Vi har bestämt en träff med en kille som har en bil till oss imorgon, så vi får tyvärr övernatta en natt till här. Det är betydligt dyrare att leva här än vad vi är vana vid.
Vi kanske ev ska växla in lite pengar också, vi har nog 4-5000 i kontanter i olika valutor, känns lite onödigt!


flyget bjöd på mat påflyplatsen eftersom dom var två timmar försenadelåt bilden tala för sig själv..

Likes

Comments

Efter sju månader i oz, samt tio dagar på Bali och en snabb resa igenom Europa med bil så förväntar inte sig svenska släktet att vi kommer och hälsar på.

Ni som inte känner till anledningen redan så är detta för att endast hälsa på, och det är under ärtsäsongen mitten juni-slutet aug.

Vi har inte planerat denna vistelse för mer än tre-fyra veckor sedan så det blev väldigt spontant och idéen väcktes när vi var befann oss i Perth efter ett telefonsamtal.

En fågel viskade i mitt öra om att det fanns en ledig tjänst till mig på Findus.
Jag ringde upp och hade inga planer på att bli anställd men det ena ledde till det andra och både jag och pis fick varsin säsongstjänst på Findus.

Det är ju möjligt för oss att hälsa på hemma och sedan återvända eftersom vi har ordnat vårt andraårs-visum som tillåter oss att stanna totalt 27 månader i Australien.

Så tack vare en oplanerad sommartjänst på Findus så är det ekonomisk möjligt också.

Ni som väljer att stanna kvar på bloggen trots att vi är hemma över sommaren får väldigt gärna göra detta och vi kommer att fortsätta uppdatera bloggen så fort tid finnes, dock om vårt svenska liv.

Man jobbar ändå runt 320 timmar i månaden som ärt-rullare på Findus så vi lovar inga inlägg dagligen kanske.

Inläggen i sommar kommer handla om livet som tröskförare och morgonprovtagare som vi kommer berätta mer om. Och givetvis härliga bilder i vardagen som kanske kan lyfta på smilbanden!

Vi har bokat flyg tillbaka som lämnar köpenhamn den 25 augusti och tar oss tillbaka till den varma staden Darwin där vi ska fortsätta vår resa igenom landet.

Beslutet att hälsa på hemma tog inte mer än 24 timmar att ta, ekonomiskt sätt så löser det sig väldigt bra när bägge fick tjänst på Findus.
Dock innebär det mycket planering. Från ena dagen när vi var så ovetande att vi inte ens visste om vad vi skulle äta till lunch tills 24 timmar senare så hade vi både flyg till Bali och London bokat för att sedan ta oss hem.

Varför Bali undrar ni? Det räcker med ett svar och ett svar endast på den frågan. MAT.
Bali har enormt stort urval och goda maträtter, till ett pris som inte kostar mer än ett skosnöre i Sverige. (Ett billigt sådant alltså.)

Att vi sedan for till England för att införskaffa en Mazda Rx8 vet jag inte egentligen varför. Men det räcker med en anledning - för att vi ville det.

Hadt sålänge!

Likes

Comments

Idag hade vi bestämt oss för att dyka. Eller snorkla närmare bestämt. Vi hade bokat en snorkeltrip dagen innan där en kille tar med oss ut med båt cirka 4 timmar för 160sek. Här ingår utrustning och hämtning på hotellet med.

Vi kom ner till båten runt 8 på morgonen och börja köra ut. Pis är riktigt bra på båtar utan att må illa och så, jag är ju tvärtom och håller på att spy bara av tanken att sitta på en båt som gungar.

Det gick iallafall bra denna gången och första stoppet av tre blev på ett ställe som hette Secret point.
Det första stället var lite av en besvikelse men de andra två stoppen vi gjorde var det absolut finaste vi sett någonsin under ytan. De hette Crystal Bay och Mangrove point.
Extremt mycket korall och fiskar, fiskarna var så sjukt färgglada och fina, likaså korallen.
Vattnet var riktigt varmt och klart dessutom, det var ju ett djup på kanske 10 meter på vissa ställen men såg ut som 2 meter på grund av att vattnet var så klart.

 

Vi tog båten över tillbaka till Sanur igen på eftermiddagen. Vi var rätt nöjda med allt vi sett på Nusa Lembongan.
På båten tillbaka så satt vi ovanpå båten på taket. Det var inga problem för besättningen, "safety first" jovisst - Inte på Bali.

 



Vi tog en taxi tillbaka till Kuta där vi sov första natten på Bali.
Det är lite skämtsamt vad billigt taxi är här nere. Man behöver absolut inte vara rädd för att hoppa in i en när man inte orkar gå, framkörningen kostar 5000rp (3sek) och därefter 1000 rp per km (0.60öre), billigt billigt!
Jag har inte nämnt att säkerhetsbälte knappt existerar här nere men så är det. Vägskyltar och adresser finns inte heller, vi har inte sett en enda hastighetsskylt medans vi varit här.
Åter igen, oorganiserat kaos men det löser sig alltid på något sätt.

Vet inte om jag nämnt något om staden Kuta, det är en av de första städerna på Bali och det är som svenskarnas "mallis" för australiensare. Alltså den billiga semesterdestinationen.
Här har skett två bombningar, 2002 och 2005. Detta stoppade inte turismen och här i staden är det fortfarande fullt av fulla Australiensare.

På kvällen lyxade vi till det med shopping, god restaurang och helkroppsmassage (vardag här nere).
Imorgon ska vi nämligen lämna denna underbara ö.

Shoppingen blev lite linnen till oss bägge och shorts till pis. Handlade även armband, vi köpte 34st för 100.000rp (65sek) och en tanta som var inne i samma stånd som oss betalade 350.000rp (225sek) för 16 st. Inte för att något av de är särkilt mycket pengar men jäklar vad vissa är bra/dåliga på att pruta.

Vi kommer sakna priserna och allt folk här nere som pratar till en börjar alltid sin mening med "boss", "Mr" eller "sir".
Man känner sig lite extra och nästan så att man skäms när man hör det.
Även balineserna som går i kostym eller väktare här kallar en boss, känns gött!

Likes

Comments

..you will never be happy with yourself.

Vi har hittills upplevt att många saker verkar oorganiserade.. Men det är ett "organiserat kaos" kan man väl säga. Som i många andra u-länder så är det inte så noga med biljetter, instruktioner osv, det löser sig ändå och människorna här är väldigt "no-stress" jämfört med i Sverige. 

Imorse vaknade vi upp på hotellet "Gustav Bali Inn" som ligger i centrala Sanur. Ett av de bästa hotellen vi sovit på hittills. Kanske inte finaste eller modernaste men riktigt härlig värd och med välkomstdrink som dom bjöd på. Här ingick även frukost och till ett pris av 200.000rp (130sek) vilket var helt okej!
Här ingick även wifi(standard) men också varmvattensdusch! Inte alls vanligt, inte ens på alla hotell.

07.30 så hade vi ätit vår frulle och satt utanför vårt rum på terrassen. Snart skulle en kille hämta upp oss för att ta oss vidare mot en ö som ligger bara en halvtimmes båtfärd bort från Sanur.

Denna ö var alltså Nusa Lembongan, en väldigt liten ö med inte så mycket turister som på Bali. Båten över var en snabb rackare och den fick vi betala 600.000rp (380sek) tor för två personer. Normalt pris vad vi har hittat att folk betalar är 800.000rp iallafall så vi är nöjda med priset vi fick till.

Våran båt hade fastnat på land när tidvattnet hade gått ut..

 

När vi kom över så hoppar ju lokalbefolkningen på en som vanligt och tjatar om att man ska köpa allt ifrån boende, mat och souvenirer.
Det är sjukt irriterande och tyvärr så förstår dom nog inte det, hade dom bara varit tysta och låtit en tänka själv så hade man ju eventuellt köpt något.

Vi tackade snällt och fortsatte gå längst gatan, jag stannade en kille på en moped och frågade vad han ville ha för att vi skulle få hyra en moppe två dagar. 100.000 rp (63sek) fattigare och 2 minuter senare så satt vi på moppen han hade kört med och han började gå till fots istället.
Vi hade inte skrivit på några papper eller visat någon sorts av identifikation. Han visste inte ens vad jag hette, så slappt är de!
Här på ön finns varken hjälmar, avtal eller regler. Jag förklarade att vi behövde moppen till kl 4-5 imorgon och han bad mig bara ställe den nere längst stranden och låta nycklarna sitta i så är de lugnt.



Otroligt nog så finns det bilar här. Vi började köra med moppen runt på ön och såg inte en enda bil den första halvtimmen och vägarna här är absolut inte anpassade för någon trafik. Jag rekommenderar inte ens någon att gå till fots på dessa vägarna, så dåligt skick är de!
Men efter ett tag så mötte vi en bil, den var bredare än vägen själv men ändå så är bilarna här generellt små så ni kan tänka er hur smala vägar de då finns.

Dock så kunde bilarna endast köra på vissa vägar då vägarna var för smala på andra ställen. Och bilarna som fanns på Cenigan tillexempel fick stanna där, bron var för smal för att köra över en bil.

Vet inte hur stor denna ön är men inte särskilt stor, ändå tar det en evighet att ta sig fram på grund av skicket på vägen. Ena stunden kan det vara "hur fint som helst" och nästa sekund så är det som en crossbana.

Vi körde rundor ett bra tag och kom fram till ett ställe där man knappt såg "vägen" för all rök. Luktade även fruktansvärt äckligt, som det gör stundtals lite överallt på Bali pga dom eldar upp sina sopor med mera.
När vi kommit ut ur röken så kunde vi skymta en väldigt stor öppen äng med tonvis med sopor, alltså de svarta vanliga plastsäckar fulla med allt skräp man kan tänka sig. Allt detta eldade dom upp, detta var alltså deras soptipp.

Därefter kommer vi till en hängbro som är så smal så det knappt gick att köra moppen över. Denna bron tog oss över till en ännu mindre ö, Nusa Cenigan. Cenigan var väldigt trevligt, väldigt lite trafik och väldigt lite turister. Väldigt perfekt med andra ord.
Man kunde ju inte föreställa sig sämre vägar än förut men det var det minsann! Vägarna här är urusla, det värsta vi någonsin sett. Obeskrivligt dåliga.

Vi passerade lokalbefolkningen som var i full gång med att torka sjögräs (till mat?) och reparera mopeder samt bygga hus och allt vad dom hittade på. Ingen av dom pratar engelska, eller en del förstod enkla ord som No Yes och money.

Sjögräs som ligger på tork


Efter detta så körde vi till blue lagoon som låg en bit bort på ön Cenigan. Ett ställe där dom en gång i tiden har haft en bar utmed en 13m hög klippa som man även har kunnat hoppa ifrån.
Dock så har det för cirka sju månader sedan varit sådant oväder att vågor har slagit upp på den 13 meter höga klippan och dragit med sig turister ut i vattnet så numera är det stängt och väldigt övergivet.
Jag var ju väldigt sugen på att hoppa själv men eftersom det inte fanns något folk i närheten och att ta risken att kanske dö då de var rätt strömt så struntade jag i det vilket pis tyckte var en klok idé!

Typ där den rosa flaggan står kunde man hoppa ifrån

Vi körde tillbaka in mot "city" och när vi åter kört över hängbron och en bit in i byn så passerar vi en skylt. "Underground house", lät ju ändå ganska häftigt så vi svängde ner där.
Detta underjordiska hus byggdes av någon kille med uppenbarligen för mycket fritid. Huset är 500kvm stort och det tog honom ensam, 15 år för att gräva ut det. Där nere några meter under jorden så fanns både 2 kök, vardagsrum, badrum och ett antal sovrum.
Fråga mig inte varför han byggde det..

Försöker att hålla inläggen korta men svårt när det finns så mycket att berätta. Ändå lägger vi upp var/varannan dag. Kanske får lägga upp två om dagen?

Vill iallafall berätta att det är hemskt vilket dåligt förhållande vissa balineser lever i.
Många sover ofta i deras affär skulle jag tro, och affären består av någon hemmasnickrad hydda med bambu som byggmaterial.
Är det riktigt lyxigt så har dom till och med byggt ett litet skjul av lite träpinnar, detta har givetvis inget rinnande vatten eller dusch.

Samtidigt är hotellen överallt, även om det är mitt ute i skogen hur fina som helst. Med elektricitet, varm duschar och fina gräsmattor.

Maten är också jäkla skillnad på, jag tror många Balineser äter "bakso" och uttalas utan k. Detta är en nudelsoppa med köttbullar, kostar typ 3000rp alltså typ 2 spänn.
Vi turister får lyxen att bli serverad fin god mat på vita tallrikar med ett bananlöv i botten som dekoration oftast. Dom är väldigt noga med att skära ut gurkor och andra grönsaker prydligt.
Ändå kostar det inte mer än 30sek för en riktigt fin måltid.

Onödigt arbete, det blandas ju i magen!

Till vänster; ett hyfsat fint hus, till höger; en sleten hydda

Likes

Comments

Idag vaknade vi bägge med halsont men för mig var det riktigt jäkligt. Pis hade ju masserat mig dagen innan så detta är väl priset antar jag.

Först kunde jag inte komma på varför jag hade så ont. Jag brukar aldrig vara sjuk och har bara varit sjuk en gång de sista sju månaderna.
Vi hade pratat med växsjö killarna dagen innan och den ena hade blivit drabbad av Dengue feber, så man blev ju lite nojig innan vi kom fram till anledningen av min förkylning och huvudvärk. Jag hoppas iallafall innerligt att detta är anledningen eftersom sjukhuset tar 50.000sek om dagen för att vara inlagd.

Dengue feber är en feber som smittar genom myggen som finns både här på Bali och i Darwin där vi kom ifrån.
Sjukdomen kallas även benbrytarfeber då smärtan kan liknas så kraftig att det känns som ben knäcks av.
Denguefeber kan utvecklas till två livshotande varianter och första gången man smittas är chansen att överleva 98% men andra gången nere på 70%.

Det är ju inte särskilt svettigt i plånboken här på Bali men några 50.000sek om dagen har vi inte råd att punga upp.

Slut på tråkigheterna, efter vi ätit frukost så hyrde vi en moppe, det kostade 65.000 rp (40sek) för en dag.
Vi ville åka till templet "Ulu watu temple" och kika in läget. Här skulle det också finnas apor, vilket alltid är roligt!

Det var ganska lugn trafik runt omkring där vi hyrt moppen vilket är väldigt ovanligt här annars. Det kan även varit så att vi har vant oss lite vid trafiken och bara inbillar oss att den är lugnare..

Iallafall så gick det väldigt bra att köra och man vänjer sig väldigt fort vid att köra i trafiken. Det är absolut inget konstigt när folk kör om en på både höger och vänster sida, efter bara ett litet tag så gjorde vi ju likadant själva.

När vi kom fram till templet så gick vi rundor och kolla på de gamla murarna och byggnaderna vilket vi bägge tycker är ganska trist men det är imponerande vilken tid dom har lagt på det en gång i tiden. Dock så har man sett sånt här en gång så är det likadant var man än kommer.

Vi kom in i en liten skog eller buskage och här fanns det gott om apor, dessa var mer aggressiva än på "monkey forest" där vi var sist. En av aporna försökte attackera mig ett antal gånger men jag höll en pinne i högsta hugg och viftade framför honom när han fräste och hoppa mot mig. Han gav upp efter ett tag vilket var skönt, apor är så smarta och envisa. Dom glömmer knappast om någon är bråkig som jag var eftersom denna apa hade snott glasögon från en annan turist här och jag försökte ta tillbaka dom, det var där dispyten uppstod.

vår finfina moppetjusiga "skjolar" man får på sig när man går in i templen
Efter templet så körde vi till en riktigt mysig restaurang utmed en klippa. Kommer inte ihåg namnet men det var riktigt häftigt att sitta där och dricka våra milkshakes.

På kvällen begav vi oss till Sanur. En ganska stor stad och vi hade en plan. Taxin dit tog 1 timme och denna gången körde vi på taxameter, kostade 200.000rp (130sek). Ni får vänta med att höra vår plan till nästa inlägg.

Chilla livet!

här var det många surfare som roade oss under vår lilla lunch

Likes

Comments

Vi har varit här i 5 dagar skulle jag tro och det är såå fint att leva här.

Båten från Gili Island tillbaka till Bali var lugn, väl framme i hamnen på Bali igen så tog vi en taxi till staden Ubud.
I Ubud bor där 30.000 människor men upplevs som mer, samma som överallt på Bali.
Detta eftersom trafiken är så tät och stressad, det kvittar när på dygnet eller var någonstans du åker, man kommer känna sig fast i trafiken oavsett.

På båten träffade vi två härliga svenskar från växsjö. Dom var också påväg till Ubud så det slutade med att vi tog in på samma hotell och gick ut och käka på kvällen. Restaurangen var någon organisk historia och med små portioner och "dyr" nota. Maten var förvisso god men ingen av oss var riktigt nöjd. Tur det är så pass billigt så att man kan köpa flera gånger om!

Vi var typ alla ganska trötta på kvällen, vi satt uppe på balkongen alla fyra och spelade kort. Vi hade en privat stor balkong mellan våra hotellrum, här serverades frukost på morgonen.
Efter några rundor av olika kortspel så tröttnade vi och tog fram datorn för att kolla på lite film. För en gångs skull - lyckad utebio!

På morgonen därpå hade vi bestämt att ta oss till "monkey forest", detta är ett ap tempel som låg 5 minuters promenad bort från vårt hotell.
Detta visade sig vara riktigt kul, det roligaste hittills på Bali i mitt tycke.

Vi kommer fram till templet och köper lite bananer och fortsatte gå på stigen. Aporna hoppade på oss när dom såg bananerna, hur många som helst. Aggressivt beteende också, och man vill knappast smittas av någon sjukdom som apan bär på.
Det är ju ändå en del som dör av apor årligen sägs det, mindre kul utan försäkring också.

Det slutar med att jag gömmer mina bananer under tröjan, men aporna är ju inte dumma så en hoppar upp på mitt ben och håller ut min tröja och ser bananerna.
Han visar tänderna och fräser åt mig så jag kastar en banan till honom och snabbt gömmer undan resten av klasen mellan min ryggsäck och ryggen.
Detta såg aporna och började leta under min tröja igen och bakom ryggsäcken men dom hittade som tur inte klasen och gav upp efter ett tag.

Vi fortsatte vår promenad genom skogen. Jag gick förbi ett av träden och ner hoppade en apa. Han satte sig ovanpå min ryggsäck och sedan satte sig uppe på mitt huvud. Jag var lite livrädd får man ju ändå erkänna, jag kunde inte på något sätt skaka av honom heller och hade jag försökt lyfta ner honom så hade han garanterat bitit mig.

Han satt där och chillade några minuter, han visste förmodligen att jag hade bananer kvar och när pisa närmade sig så visade han tänder och fräste.
Jag gav upp och satte mig försiktigt ner på huk och tog ut en banan från mitt gömställe, jag höll den så långt bort jag kunde ifrån min kropp så att han var tvungen att hoppa ner.
Det var en rejäl lättnad att få bort den fulingen!

Efter vi överlevt ap templet så bestämde vi oss för att hyra en taxi och åka rundor till olika platser som var värt att kolla in. Det var fortfarande alla 4 av oss så vi delade en taxi som tog oss först till en risterass som var väldigt häftigt att se dock livsfarlig att klättra i.

Efter risterassen körde vi till ett kaffe ställe. Här gjorde dom blandannat det billiga balinesiska kaffet som smakar jord enligt många men här görs även det fina kaffet - kopi luwak.
Kopi luwak görs av kaffebönor som först äts av ett litet sött djur för att sedan bajsa ut bönerna igen. Magsyran gör att kaffet smakar bra tydligen.
Därefter rostar och maler man bönerna till världens dyraste kaffe.
En kopp av detta kaffe kostar upp till 800sek hemma men vi beställde in en kopp för 50.000rp (30sek)
Jag som inte dricker kaffe tycker fortfarande att kaffe är vidrigt efter att ha testat världens dyraste kaffe.

Vi hade även en te och kaffe-provning. Vi fick tolv koppar med olika smaker på drickat, jag och pis föredrog lemongrass te.
Efter kafferepet så drog vi vidare mot ett vattentempel, ur trist tyckte jag själv så det finns inte mycket att berätta om.

På kvällen tog vi adjö för denna gången med de härligaste växsjö borna. Pis och jag tog en taxi till staden Ulu watu. Det är två timmars bilfärd exakt (knappt 6 mil) ifrån Ubud och taxin kostade 250.000rp (160sek).
Vi hade fått ett namn på ett hotell här av svenskarna och taxin tog oss dit.
Hotellet hette Kenanga Inn och kostade 175.000 rp/natten (110sek) för två personer. Dom hade billig mat och gooooda pannkakor, jag tog en pannkaka direkt när vi kom fram.
Kan man så ska man.

 

m

svenskarna vi träffade, urtrevliga!

risterass

te/kafferep, känner oss gamla

djuret som bajsar ut världens dyraste kaffebönor.

kopi luwak, kaffeböner

två apor i en bild.

svenskarna som vi träffat, vi delade balkong =)

chillaxing in the pool

 

 

Likes

Comments

Jadå. Ni blir säkert jätte oroliga när ni läser rubriken. Men det ska ni inte vara, jag tror inte jag blev smittad. Kommer mer om detta längre ner i inlägget.

Det är tredje dagen i Indonesien och vi har lite svårt att hålla koll på pengarna. Vi gör av med flera hundra tusen i timmen, bränner 2 miljoner på en dag eller så.

Det börjar likadant varje morgon här på Bali. Vi vaknar när vi vaknar. Därefter tar vi vår väska, endast en liten numera då vi slängde av dom andra stora på ett hotell sålänge.
Vi tar iaf den lilla väskan och går längst gatorna och lyssnar på alla balineserna som skriker efter vår uppmärksamhet.
Lyssnar man på dom så är dom väldigt ödmjuka och snälla. De anstränger sig väldigt mycket för att göra sina kunder nöjda. Dom är även glada när man prutat ner det man vill köpa till en tredjedel av priset. (dom verkar iaf glada)

Vi går där och letar efter ett mysigt ställe och äta frukost på. Det är så skönt att veta att pengar inte är ett problem. Man kan äta vad och var man vill. Man behöver inte ens kolla på priserna när man beställer.

Efter vi ätit frukost så bestämde vi oss för att sticka över till Gili Island. En liten ö som ligger 1 timmes båtfärd bort från Bali. Eller precis utanför ön Lombok.
Vi pratade med en kille längst en gata som sålde biljetterna till båten, först ville han ha 1.200.000 rp/person (750sek) men vi fick ner priset till 425.000 rp/person (265sek)
Detta är ju fortfarande väldigt mycket pengar i sig på Bali men alternativet vi hade var att skita i det eller att ta den långsammare båten vilket skulle ta 6-7timmar över, denna båten kostade endast 40.000rp (25sek).

Vi kom ner till hamnen efter en två timmars galen bilfärd. När jag säger galen så vet ju folk hur jag brukar köra själv och jag har dessutom åkt både bil i Turkiet och Kina men detta slår all galenskap i bilkörning.
Tutan används flitigt och att det står 4-5 fordon i bredd på en två filig väg är mer regel än undantag. Man kör om på bägge sidor och även att köra på fel sida vägen går om det behövs.
Rödljus existerar inte, eller jo det gör dom förvisso men ingenting man behöver bry sig om. Övergångsställe finns det, även på motorvägen.

Vi kom åtminstone helskinnade ner till hamnen där vi hittade vår båt. Bak på satt där 8 stycken motorer, alla på 300hk var. Dom är väldigt glada för att ha många motorer på sina båtar här.
Efter gick vi ombord och snart påbörjades den timmes långa färden, båten höll runt 35 knop vilket är snabbt förvisso men inte särskilt imponerande med tanke på hur många motorer han hade bak på.

Vi hade turen att överleva båt "turen", det händer ganska ofta båtolyckor i dessa vatten runt Indonesien.

Den största skillnaden vi fick se här på Gili gentemot Bali var trafiken. Det är olagligt med all motortrafik, alltså inga motorcyklar, inga bilar och inga hundar. Inte för att det sista tillhör kategorin motorfordon men hundar är även olagligt och inte existerande här.

Dock finns här miljontals katter, och här kommer rabies historien även in.
Katterna är tanigt byggda, såsom även hästarna och balineserna. Katterna har genetisk kort svans, fråga mig inte varför men så är det.
Dom må se gulliga och mysvänliga ut, vilket dom även utger sig för att vara men något jag varnar er för där hemma är katterna på Gili !!
Dom är högst opålitliga och aggressiva. Jag har även vittnat en annan attack mot en turist som låg oskyldig i solstolen.

Min historia började med att jag låg i solstolen och sörplade min dricka vad det nu må ha varit. Solen brände och allt var perfekt. Jag hör ett jamande i bakgrunden och vänder mig om, där står den gyllenbruna katten med kort sne svans och ger mig en klappa-mig-blick.
Djurvännen som jag är (inte första gången jag skriver det va?) lockar fram den lille kissemissen och börjar klappa, jag ligger där i solstolen och klappar kissen flera minuter innan kattakräket får ett ryck och fräser till.
Jag hinner inte att ta bort min arm innan kattafan biter mig och sätter klorna i hela handen.
Jag funderade på att skriva mitt testamente om jag skulle dö i rabies eller någon okänd sjukdom men det finns inte mycket jag äger så jag struntade i det.

Dag två på Gili Island.
Idag stack vi iväg till en bar längst stranden efter frukosten. Killen i baren "kände" vi eftersom vi hade varit där kvällen innan på några öl. Kostade oss 85sek för 4 stycken 700ml bintang.
Man får ju passa på medans ölen är billig för när vi kommer tillbaka till australien så blir priserna sjuka igen!

Han gjorde iordning två milkshakes till oss och när vi druckit upp dom så hyrde vi snorkelutrustning av honom och gick ut och snorkla.
Vattnet är såå varmt och skönt, och man slipper alla dödsfarliga djur som finns i Australien.
Vi hade kanske legat i vattnet 10 minuter och vi får syn på massor med sköldpaddor. Dom är rejäla och inte alls rädda av sig, man kom hur nära man ville.
Därför tog vi lite selfies med dom!
Sjukt mycket fisk också, i alla färger och former.

Vi snorklade typ hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen.
Man hade kunnat ligga där i dagar men törsten och hungern kallade så vi började gå bort längst stranden och sätter oss på en av alla bungalows som finns här. Knappt något folk så att hitta en bar helt för sig själv är inga problem.



Efter vi ätit så hyrde vi en tandemcykel som vi faktiskt glömde ta foto på helt, vilket retar mig nu i efterhand.
Vi cyklade iaf runt ön vilket tog oss 4 timmar men med en massa milkshake/pannkaks stopp därimellan.
Vanligtvis tar det bara 1 timme att cykla runt, så vi var rätt långsamma.

Balineserna här på Gili sålde svamp och marijuana överallt. Det fanns "säljes skyltar" om det även om det är olagligt.
Man kunde inte gå 100m utan ha blivit tillfrågad om att köpa, flertal gånger dessutom.
Även polisen här nere, vilket är korrupta svin hela högen sålde öppet.

 

 

Klassiker på bali, inga konstigheter alls

Svart sand

Renoverar båt!

Hyddorna som balineserna bor i..

Friterad glass

Bintang glassen var förvånadsvärt god. äta sig "full" :D

Såhär såg alla båtar ut. Notera att de e två feta utombordare, ibland fler.

Höna på strand

Bygger barfota eller i flipflop, ända rätta..

Tandemcykeln vi hyrde och cyklade runt ön med.

Liten sköldpadda =)

 

Likes

Comments

Dagarna går fort och min födelsedag är förbi och pis födelsedag närmar sig med stora steg.
Vad kan vara ett bättre sätt att fira detta på om inte en semester ifrån semestern?

Vi bestämde oss för att unna varandra en liten tripp över till Bali.
Bilen förvarar vi hos Garry här uppe i Darwin under tiden vi är över.
Flyget över, tor kostar 1400:- så man får ju passa på när det är så tokbilligt!

Vi har inte förbokat något boende men det brukar ju lösa sig, värsta fall får vi sova på stranden! Eller bästa fall kanske?!

Vi landade någon gång på kvällen i Denpasar. Klockan stod på runt 20 tiden när vi lämnade Australien. Flyget tog två och en halv timme, väldigt lugnt över.
När vi väl kommit igenom alla kontroller så återstod ännu några hinder innan man var i "hyfsat" lugn o ro.

Dessa hinder var med andra ord hundratals Balineser som sitter längst gatorna och skriker "taxi taxi".
Vissa var väldigt närgångna och nästan klängde på en, vi tackade vänligt och sa att vi hade redan en taxi som dessutom var mycket billigare än hans alternativ, oavsett vad han sa trots att vi inte hade någon taxi bokad alls.

Efter ett tags gående så kom vi in i världens slum, kändes det som iallafall. Man får en väldigt bra inblick hur landet ser ut och fungerar efter bara en halvtimme här.
Vi gick igenom en lång mörkt gränd, eller vi gick faktiskt igenom flera men det blir jobbigt att skriva om alla. Iallafall så kom vi till slut fram till en "huvudgata" även om den inte var bredare än en enkelriktad gata i Sverige. Här for det förbi miljontals motorcyklar(åter igen jag som överdriver en smula) samt bussar, bilar och ännu fler motorcyklar.

Vi gick längst denna "huvudgata" utan någon vidare destination eller riktning. Vi försökte gå mot ljuset så att säga, eftersom klockan var sen och det är mörkt längst alla gator så följde vi ju ändå denna gata som var hyfsat upplyst.

Balineserna har skrikit och följt efter oss nästan ändå från flygplatsen och efter ett tag lyckas ändå en Balines få vår uppmärksamhet.

Det var en tjock tjomme som verkade vara en härlig snubbe. Han jobbade som taxi chaufför och jag förklarade ganska omgående att vi inte behöver taxi utan ett boende. Gärna billigt o nära.

Han erbjöd sig att köra oss till ett ställe som ligger väldigt nära för 20.000rp (12sek) men vi ville gärna gå istället. Han fortsatte att övertala oss och efter mycket snack så gick han med på att köra oss gratis.
Vi ville fortfarande gå till fots, det är inga fel på våra fötter liksom!
Han började iallafall gå med oss och skulle visa vägen bort till detta hotell.

När vi gått 25meter så hoppar han ut framför en av alla motorcyklar som kommer på gatan, han sa något på utländska som kan ha betytt vad som helst. Killen på motorcykeln hoppade iaf av och den tjocka balinesen hoppade på och slog till bak på sadeln och ville att vi skulle hoppa på.
Vilket vi gjorde men det var lagom trångt med tre personer, två stora ryggsäckar hängandes efter.

Efter 50 sekunders vansinnes färd, vilket man ändå får kalla det när man kommer runt hörnen här, alla tre utan hjälm. Han var ju duktig på tutan åtminstone.
Så kommer vi fram till "hotellet", vi hade kört in på åter en mörk gränd och stod utanför en helt vanligt hus typ. Hans bror var där, tydligen ägaren till huset som släppte in oss och det var verkligen riktigt fräscht med klinkergolv och ljusa väggar.
Jag sa att jag ville ha "kompispris", det är väl så man prutar? (hans bror hade lovat mig ett pris på 300.000rp/natt (190sek)) men ägaren prutade tydligen själv ner till 200.000rp/natt eller 125sek. Detta är för två personer och kanske inte det billigaste direkt men det var fräscht och vi orkade varken diskutera eller leta vidare.
Vi hade ändå gratis wifi, AC och rummet var fräscht.

Vi lastade av väskorna och börja gå på huvudgatan som jag kallar den. Vi var lite småhungriga och intresserade av hur billigt det egentligen är här. Vi går förbi några restauranger, finns ju ungefär en 10 restauranger på 10 meter (överdrift igen men väldigt väldigt många åtminstone).
Eftersom vi blir mer och mer hungriga när vi kollar i menyerna så sätter vi oss på någon uteservering och beställer in.

Jag tog en ayam maki eller vad tusan det hette och pis tog en ayam seafood. Jag lyxade till det med en stor bintang (lokal öl), den var på 700ml medans pis tog en nypressad annanasjuice.
Totalen för kvällen blev hela 109.000rp (hela 65sek), tur man är miljonär på denna ön. Räknat i deras valuta förvisso..

Efter vi blivit riktigt mätta o belåtna så fortsatte vi gå på gatan och kolla på priser och restauranger. Klockan var runt 01.00 på natten men alla hade fortfarande öppet. Vi gick förbi några riktigt billiga restauranger, där maten kostade en tredjedel av vad vi hade betalt förut, där ingick det förmodligen Ebola och aids också.

Vi vände och gick tillbaka mot vårt rum efter detta. Nu ligger jag här i den faktiskt ganska hårda sängen och skriver detta. Klockan står på 01.43 och jag tackar för mig.

Godnatt på er!

 

käkar litta pankaka

liten gecko som finns på typ alla hotellrum!

Ännu mera mat!

Notera kräftdjuren som ligger i petflaskor för att inte äta upp varandra.

Likes

Comments