Header

Hejsan släkt, vänner och alla andra som läser!
Senaste dagarna har varit spännande men samtidigt nästan olidliga och varför ska ni snart få höra.

Vi har ju sedan sist ni var inne och läste avslutat vår resa på Gibb river road. Skönt men ändå inte att komma fram till lite civilisation, det lilla man nu kan kalla civilisation åtminstone.
Första "stad" vi körde igenom var Kununurra med en folkmängd på 6000.
Rolig information om Kununurra är att dom har världens största diamantgruva.
Vi klarade oss på kilometern till bensinmacken innan vi fick soppatorsk, senast vi tankat var för 501km sedan nämligen. Då var bensinpriset på 250cent men nu istället nere på billiga 149.9cent.
Full tank blev det och notan slutade på 105$ för 70L exakt.

Vi har inte haft wifi eller internetuppkoppling sedan Broome, alltså cirkus 1000km på 7 dagar.
Vi har heller inte duschat en enda gång under samma tid om någon känner för att veta hur äckliga vi är, tur så finns iofs sötvattnet som vi har badat i nästan varje dag.

Vi spenderade dagen i den olidligt varma och dödskvava staden. Det är absolut för varmt för att göra någonting alls så vi satt i bilen med AC igång och även inne på ett café, AC här med givetvis.

Efter klockan 16 lämnade vi så sakta och började köra mot stället som vi kom att sova på, vi passerade gränsen till North Territory och strax därefter även en skogsbrand därav rubriken.
Som att det inte var varmt tillräckligt innan det började brinna liksom.
Precis mitt i branden skulle vi dessutom svänga av vägen eftersom stället vi skulle sova på låg 25 km in i skogen, vi mötte några brandmän och frågade om det fortfarande fanns en chans att kunna stanna här över natten och dom sa att det inte skulle vara några problem.

När vi kört ett tag på grusvägen så kommer vi fram till ett litet ställe där vi slår läger och börjar ta fram kvällsmat så småningom. Solen går ju ner så förbannat fort så det nästan krävs en systemkamera för att hinna fota solnedgången.
Efter solen gått ner blir det väldigt snabbt mörkt, samtidigt kommer myggen, olika skalbaggar och annat skit.
Myggen här uppe bär smitta som heter något jag inte kommer ihåg för tillfället (dengua eller något) men det är inte malaria. Så det rekommenderas att man går heltäckande och myggmedel på sig.
Vi kom på den briljanta idén att ha ute bio med Pippi långstrump på duken. Tyvärr så visade det sig vara en urdum idé eftersom insekterna täckte skärmen så det blev snarare en "myrornas krig version".
Vi rymde direkt in i bilen när insektsinvassionen gick till attack.

Inne i bilen uppstod nästa problem, och jag vet inte vilket som är värst. Det är väldigt svårt att förklara för er hur varmt och kvavt vi har det. Man tror kanske att det inte är så varmt när det "bara" är 38-40 grader men då glömmer man bort fuktigheten (viktigaste faktorn).
Vi svettas konstant morgon till kväll och vi lider ärligt talat. Så länge man inte sitter inne i bilen eller på ett café så håller man på att dö. Jag tror inte det finns några människor med astma här uppe för dom har nog redan dött av andningssvårigheter.

Iallafall, efter vi hoppat in i bilen så känner man att svetten börjar rinna direkt, både på rygg och panna. Ja även armar, ben och allt annat svettas som bara tusan. Nästan så att sängen får vattenskador efter allt svettande.
Vi har ingen fläkt som blåser på oss men ska införskaffa det absolut snarast, prio ett på måste-ha listan.
Vi lyckades att somna otroligt nog men man vaknar en sjutton gånger under natten av antingen värmen eller att man blivit så pissig efter allt vatten man har behövt dricka dagen innan.

På morgonen är det dessutom väldigt väldigt kallt mellan klockan 03-06 kanske för att sedan bli stekhett innan klockan nått 10 igen. Tragiskt väder och jag förstår verkligen folk som bosätter sig här uppe, dom måste inte vara riktigt kloka. Man kan dessutom inte bada här pga krokodiler och brännmaneter(bägge dödar dig).

Nu är vi påväg mot Katherine, tredje största staden i North Territory med sina hela 9000 invånare. Finns typ inga städer här uppe och det förstår man ju med tanke på varmen. Uppe i Darwin bor det 176.000 har jag för mig.
Darwin är dock till sitt låga invånarantal, Australiens modernaste stad. Detta på grund av att staden totalt förstördes i cyklonen Tracy år 1974 och fick byggas om helt på nytt.
Cykloner är inget ovanligt alls i North Territory samt i Queensland och topparna på Western Australia. Det är under "wet season" då man ska undvika dessa stater eller åtminstone vissa delar. I skrivande stund precis när jag skriver här om cyklonerna så kommer det fram en gubbe ifrån Queensland och börjar prata med oss och det första han nämner är cyklonerna. Roligt att sånt händer! Vad är oddsen liksom!
Han berättade även att dom har haft tre stycken cykloner detta året varav en av dom förstörde en hel stad.

Tack o hej leverpastej!

 

wohoo!

Här är de 130km/h som gäller, vägarna är fortfarande urusla.

Solnedgång i skogsbrand

Två faror i en smäll.

Cyclonstatus - All clear!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Citat Anton.

Tid är inte något viktigt för oss. Detta är något positivt som jag bara vill förmedla för alla som läser detta.
Att istället ta det lite lugnt och inte bli så stressad av något som vi själva skapat.
Alltså, tid är en stressfaktor och kan man undvika denna så ska man alltså göra så också.
Självklart får man ju göra hur man vill men efter allt resande senaste tiden så förstår man verkligen hur urfånigt tid är egentligen.
Vi var så trötta på att solen gick ner före arton tiden varje dag och det löstes enkelt genom att flytta fram tiden några timmar. Nu sitter vi här i solen och njuter.

Förvirrade hälsningar från mannen som kom på tidsmaskinen.

 

längst Gibb river road

Pentacost river crossing

Dingo till vänster, väldigt dålig bild.

Pinnacles desert, dock är detta strax efter Perth

Bör kanske sola fötterna mer

Natural window, Shark bay.

Ingen aning var, någon lookout.

Pink lake

Pink lake

Pinnacles desert igen.

Likes

Comments

Det var en sjukt underhållande morgon för oss, pis vaknade av att jag väckte henne mitt i natten av att jag satte mig upp i sängen och hojta till högt o glatt "Du!"
Pisa som vaknade upp väldigt snabbt efter mitt rop i den tysta natten frågade "Vad är det?" och då svarade jag. "they are here to see us swimming" och jag upprepade detta ett antal gånger eftersom pis inte hade hört vad jag sa, hon trodde det var någon polis utanför som skulle ge oss böter ju.
Hon frågade mig åter igen vad jag sa och jag sa en sista gång "they are here to see us swimming" Innan jag la mig ner och somna om.
Jag har inte den blekaste aning om vad jag har drömt om eller varför jag ens skulle bry mig om vem som var där för att se oss simma. Att man sedan pratar i sömnen på engelska är ju inte dåligt direkt, eller vad tycker ni?!

Vi vaknade strax före 06 och skrattade åt situationen som hänt under natten ett tag.
Vi hade ätit frukost och gett oss iväg före klockan 08 för vår sista bit på denna Gibb river road.
Vi hade mycket att göra idag så det var lika bra att sätta igång direkt med körningen, det var fortfarande en del mil att gå igenom.

Vi körde igenom två långa river crossings innan vi kom fram till första stoppet, ena var igenom floden Durack och den andra igenom floden Pentacost. Den sistnämnda är djup och omtalad.

Första stoppet vi gjorde var runt klockan 10 och det var på stället som skulle få mig och pis att bli helt kära.
Detta stället var en varmvattenskälla som var omringad med palmer.
Vattnet håller 28-32 grader året om, helt okej! Zebedee spring heter den.

Vi satt där o njöt och hade inga planer på att lämna som ni förstår.
Men vi hade fortfarande mycket att stå i så vi körde bort till El questro station efter två timmar. Detta är en liten by mitt uppe bland bergen, ingen aning om hur många som bor här men man kan förmodligen räkna dom på en hand.
Ett väldigt mysigt ställe, precis när vi kör in i byn så står det två åsnor precis bredvid vägen som vi hälsar på innan vi for vidare. Dom var hur coola som helst.

Efter att ha besökt byn så kör vi mot El questro gorge, åter en gorge jag vet. Här skulle vi först få passera en väldigt djup river crossing med bilen för att komma till parkeringen. Vattnet gick ovanför däcken och upp till dörren, så vi hade stängda dörrar kan jag säga!
Det tog två timmar tur o retur att gå till den mysiga lilla poolen uppe i berget, på vägen tillbaka stötte vi på fyra ormar, pis var väldigt nära och trampa på en och jag hoppade nästan rakt ner på en annan.

Efter ormincidenterna körde vi nöjda där ifrån. Fy Fabian säger jag!
Klockan var runt 15 och vi hade ett sista ställe att kolla in innan solnedgången.
Detta var åter en gorge som heter Emma gorge. Här tog det 1,5 timme tur o retur att gå dit, det är ju inte direkt grusväg man går på utan världens största stenar o stockar får man krossa för att komma fram.

Vi kommer efter en tids vandring fram till denna fantastiska pool med ett vattenfall som man kunde simma under. Här var betydligt kallare än resten av ställena vi varit på men det fanns en varmvattenskälla som man kunde sitta i precis i ena hörnet av poolen.
I samma del droppade det regndroppar från dom 65 meter höga klipporna, kollade man rakt upp i luften under dropparna så kändes det som man for fram i rymden. Ni vet när stjärnor bara flyger förbi en, jag tror iallafall det känns så (har aldrig flugit i rymden).

Vi såg även en massa Cane toads. Det är en groda som förstör naturen(?) tror jag. Jag vet iallafall att alla hatar dom och det är strikt förbjudet att ta med dom över gränserna osv.
Varför man nu skulle vilja ta med en groda förstår jag inte men om man inte vill ta med dom frivilligt så hoppar dom istället upp och gömmer sig någonstans utanpå bilen och åker snålskjuts över gränsen. (sanning)

Dessa grodor är även giftiga, som allt annat i detta land.
Jag frågade Pis efter en del undrade om hur hon trodde att grodorna förgiftade en människa. Då får jag till svar:
"ja.... Dom slickar väl på en??"
Jag som nästan skrattade ihjäl mig när hon sa svarade på de sättet frågade om hon var säker på det och hon svarade då:
"mja... Annars hoppar dom på en kanske"

Hahaha. Ni hade kissat i byxan Gisela och Moa om ni varit här.

Kvack kvack

Cane toad.

Emma gorge med en pisa som räcker tungan i bakgrunden

Emma gorge igen

och igen

"township" jäkla skämt ju

Påväg mot El questro gorge

El questro gorge

Belino på bild (bara vissa fattar detta och de är meningen)Zebedee springs, 30grader varmt vatten!

Zebedee springs!

bubbelbad i Zebedee springs

där är han allt nöjd ;)

Pentacost river crossing.

Liten tjur längst vägen, som sagt bara en i mängden.

Likes

Comments

Del två på Gibb river road. Sist gick vi och la oss i tid(som vi brukar) och därför vaknar vi också väldigt tidigt, runt 6 tiden brukar det bli, ibland tidigare.
Hemma i Sverige hade jag aldrig klarat av att vakna så tidigt men här i Oz har man vant sig och vaknar riktigt pigg vid denna tiden vilket är jäkligt skönt!
Det är även sjukt varmt och kvavt på kvällarna men typ iskallt på morgonkvisten, jobbigt! Ingenting av de är lagom ju.

Vi äter lite frukost och kollar på kartan var vi ska köra efteråt. Kommer ni ihåg tyskarna som vi hade träffat? Vi träffade nämligen dom igen på denna campingen.

Efter frukost börja köra igen på denna tillsynes oändliga resa.
Efter 483km nådde vi macken och nålen på bensinmätaren stod i botten.
Bensinen var ju ganska dyr får man säga, 250 cent för en liter. Det är mer än dubbelt så mycket jämfört med bensinen i städerna. Full tank blev det iallafall och notan slutade på 158$ och i vanliga fall brukar det bli en 90$ ungefär.
Vi hade även slut på både dricksvatten, mjölk och bröd så vi fyllde på förrådet.
Två liter mjölk och en gammal vit limpa (best before 22april) fick vi betala 12$ för, det är 85spänn! För lite gammalt bröd o mjölk, komigen liksom! Vi köpte också en glass! En Magnum med dubbel choklad och kola. Verkligen något vi rekommenderar!

Efter blivit så gott som rånad (därav rubriken) av denna macken for vi glatt vidare mot Galvans gorge (himla massa gorge här) som var ett 20m vattenfall med en najs pool att simma i vilket vi gjorde såklart! Här såg vi även vår första stenmålning. Alltså konst gjord på bergen av urbefolkning för en himla massa år sedan.

Efter vi simmat ett tag så stack vi vidare, vi hade ingen idé var vi skulle härnäst utan vi bara körde. Vi körde förbi en skylt där de stod Barnett gorge men vi körde först förbi den men ångra oss snabbt och valde att ändå kolla läget. Till alla dessa ställena så svänger man av från grusvägen in på riktiga 4wd vägar, det var inget undantag denna gången och efter en timme och 3km senare så var vi framme!
Så glada för att vi bestämde oss för att komma hit ändå. Så fint detta stället är med en fin pool att bara sitta i och lyssna på små vattenfall o fåglar. Klockan var inte mer än 12.30 men vi bestämde oss för att stanna eftersom det var så fint. Helt ensamma var vi också, de enda bilar vi såg var två stycken påväg dit dagen efter när vi körde därifrån.

Dagen efter när vi lämnade detta paradis vid lunchtid så börja vi åter igen köra på denna oändliga grusväg. Man möter både lastbilar och ser kossor och dingos överallt. (finns som sagt inget staket mellan oss och kossorna)
Vi kör typ hela dagen och stannar tillslut längst vägen på en lastbilsparkering och lagar till en riktigt god kvällsmat.
Den bestod av två nudelpaket, en gul lök, två stekta ägg, sweet chilli sås och kryddor. Steker allt detta tillsammans och det blev som någon kinesisk grej. Sjukt gott!

Ching chong!

Vår ching chong mat

Rockart.

Stängd pga skogsbrand

Såhär duschar man som backpacker

Campet vid Barnett river

Snabb brunch vid Barnett river

Vår kostcirkel, här hittar man både kalorier och kolhydrater ;)

Nöjda o belåtna!

Inte som Sverige direkt

Påväg till någon gorge.

En av alla river crossings (igen)

Likes

Comments

Vi har nu börjat köra på en 665km lång grusväg med två tankstationer, dock så är den ena nerstängd för okänd anledning.
Denna väg sträcker sig från Derby till Kununurra i Western Australia.
Vägen heter som rubriken och byggdes från början för att kunna transportera boskap och består mestadels av grov grus men skicket på vägen varierar från dag till dag och det är rekommenderat att ha en fyrhjulsdriven bil även om vägen blir bättre med åren.

Man får passera igenom väldigt många åar, vissa djupare än andra.
Något man får vara beredd på är att möta lastbilståg som kan vara upp till 53m långa. Man träffar även på mängder med kor längst vägen, dessa är inte inhängnade och det förklarar därför alla döda kor man även stöter på längst vägkanten.

Här är en blandannat, ganska rutten dock.



Övergivna och/eller uppbrända bilar är också väldigt vanligt, det är det generellt i Australien får jag säga men längst hela denna grusvägen har vi sett kanske ett tiotal. Det är för dyrt att ordna bogsering om dom går isönder samt att de långa avstånden får folk att köra av vägen av trötthet.

Vi hade planer att göra denna vägen på 3-4 dagar men efter ha pratat med massor av folk så tycker dom snarare en 1-2 Veckor. Så nu tar vi det som det kommer istället och ser vad som händer, det är som sagt svårt att planera när man inte vet vad komma skall.

 

Långa vägar, tur bilen är "bensinsnål".

Första stoppet blev på ett ställe som heter Tunnel Creek, det är en 2km lång grotta som sträcker sig igenom bergen och vi bestämde oss för att gå igenom hela. Vissa sträckor var riktigt kluriga men det löste sig. Man fick även vada igenom vatten upp till knähöjd och hoppas på att inga krokodiler fanns där. Risken finns även om den inte är stor just här och det är dom noggranna med att varna om på skyltar.

Det finns både saltvattens (lever även i sötvatten) och sötvattenkrokodiler, de sistnämnda ska vara mer lugna men man vet ju inte riktigt. Under våtsäsongen så kommer saltvattenskrokodilerna in i åarna och skapar oro kan man säga.
Efter vi tagit oss fram och tillbaka i grottan utan några incidenter så tog vi oss mot en "gorge" som hette något konstigt, Windjana gorge kanske. Det är en stor älv som går igenom bergen och man kunde vandra precis längst med vattnet och se på alla krokodiler som låg och solade i kanten.

Krokodilspår längst vattenkanten.



På eftermiddagen skulle vi egentligen hittat en sovplats innan vi tog oss mot nästa destination men det blev aldrig så och vi körde mot Bells gorge istället.
Vi var framme vid 16 tiden och det blir kolsvart vid 17.30 så vi hade inte alls mycket tid på oss, solen var påväg ner vilket var fint förvisso eftersom bilderna blir riktigt coola när all röd sten lyser upp på marken.

Vi gick nästan 2km (tar lång tid i terräng) innan vi kommer fram till detta stora vattenfall med en pool nedanför som man kunde bada i. Vi är fortfarande tveksamma över krokodilerna men hoppade i lite snabbt iallafall.
Sötvatten från bergen brukar ju vara iskallt men denna poolen kändes nästan uppvärmd, urskönt!
Vi knäpper några bilder men får sedan försöka skynda oss tillbaka till bilen innan det blir helt mörkt. Solen hann gå ner när vi väl var tillbaka och vi började köra mot närmaste campingplats som faktiskt inte var längre än 40km bort, tyvärr var det ju 40km 4wd väg och inte asfalt så det tar ju ändå över en timme att köra.

Vägen tillbaka innehöll 4 stycken river crossings varav en av dom var ganska seriös med sandbotten och vattnet gick upp till dörren. Vi såg även tre dingos, de är vildhundar för er som inte vet, inte särskilt rädda av sig faktiskt.
Det hann bli kolsvart innan vi kom fram förståss och vi var jäkla trötta efter en fullspäckad dag så vi åt och sedan gick och la oss tidigt (som vanligt).

Tjolahopp

En av alla river crossings

jajaja, himla tjat

Durack river crossing

Någonstans på Gibb river road

Man får klättra för att komma fram till sevärdheterna

Ja, och river crossings till fots.

Bells gorge, fett najs!

Campet för kvällen, pis ordnar lite i datorn medan ja städar bilen och håller utkik för krokodiler.

Boab tree. Vi har sett ungefär fyra miljoner av dessa träd. Vissa tjockare än andra.

 

 

Likes

Comments

Sista kvällen i Broome. Pis är ganska sur för att behöva lämna denna fina stad. Vi måste ju dock resa igenom norr innan regnperioden kommer då det är omöjligt att ta sig fram utan att ha en båt till hands, samtidigt som regnperioden kommer även cyklonerna - mindre kul.
Broome hade ju verkligen allt pis önskade, så som varmt väder, varmt vatten och fina stränder.
Det har varit en himla najs stad att vara i faktiskt men tyvärr lite för liten med sina 16.000 invånare och saknas gågator att ströva på under dagen. Det var ju varmt i vattnet när vi var där men en vecka innan hade dom haft 32grader i havet, lagom!


Trevliga människor fanns det gott om här uppe också. Vi träffade blandannat några tyskar som hade med sin bil över från öl-landet. Det var en stor Toyota som dom hade skickat över med färja för "endast" 2000 aud, vilket är 13.000sek
Inte så farligt för en sådan resa tycker jag. Dom skulle sedan över till Amerika när dom rest runt här ett tag, otroligt.

Kolla regplåten, "D"


Samma kväll så träffade vi otroligt trevliga aborginer. Äntligen! Vi snackade bra länge och dom gav oss en massa restips och krokodilvarningar. Man ska springa sick sack om en krokodil jagar en, krokodiler har ju en sådan speciell synvinkel.
Aborginerna förklarade också att det fanns sötvattens-aborginer och saltvattens-aborginer. Detta är dagens sanning och varför är eftersom sötvattens-abbo bodde inåt landet vid floder mot saltvattens-abbo som istället bodde ut med kusten. Dessa vi träffade var sötvatten.

På kvällen åkte vi till samma brygga som vi varit på sist men den enda napp jag fick var bottennapp och jag förlorade mina krokar. Man kan ju inte ha tur varje gång!

Här i Broome finns väldigt många aborginer och man hör att det skriks när man går igenom staden, oftast väldigt mycket svordomar.
Man ser många som går på gatorna på morgonen vid 07 tiden med en öl i handen. På kvällen samlas dom på en stor äng och dricker och skriker, inte alla men man får den upplevelsen.
Vi satt på en restaurang häromdagen och åt när vi efter ett tag hörde ett jäkla liv, det var någon abbo som hade inkräktat på någon annans abbo sovplats och polisen fick rycka ut.(klart man fick de på film)
När vi ordnar bloggen så försöker vi hitta en hotspot för wifi och det brukar ju finnas runt i centrum. Telefonkiosker har det alltid så vi brukar ställa oss vid dom och undertiden vi sitter där i bilen så kommer det fram kanske 5-6 aborginer i timmen och frågar efter cigg. (svamlar mest) Dom kommer ju till fel personer som inte röker men någon trevlig får sig en dollar ändå!
Aboriginerna i allmänhet har inte varit hotfulla men kan vara riktigt obehagliga.


Cable beach i Broome

 

Ett helt vanligt roadhouse, det är såhär de ser ut längst vägarna.

 

Likes

Comments

Hallå bloggen!

Det blev en tidig morgon för mig o pis. Även en sen kväll häromdagen så jag tar det ifrån ruta ett.
Igår efter många mil i bilen så körde vi igenom Port Hedland. En liten stad med knappt några invånare men extremt långa tåg, vi fick stanna vid en korsning och pis började räkna. 4 lok och 249 vagnar senare så var hon alldeles torr i munnen, hon kunde ju ha räknat tyst..


Det var ganska skönt att komma in i någon sorts av stad, svårt för er där hemma att föreställa er hur det är här med avstånd här kan jag tro.
Roadhousen har ett avstånd mellan 300-400km mellan varandra, därimellan finns ingenting förutom platt mark och döda samt levande kor längst den långa asfalten. Hagarna här är flera hundra, kanske tusen hektar stora. Utan staket, så man får ta det försiktigt när man kör.
Iallafall. Vi kör igenom denna lilla stad men det visar sig vara jättedött och allt var stängt, varenda affär! Kändes som en spökstad. Precis när vi ska köra ut ur staden så får vi reda på att det är Anzac dagen(googla om ni vill veta mer)


Vi kör tillslut ifrån denna stad efter fyllt upp tanken och här börjar bensinen bli lite dyrare också, runt 170cent/L
Vi kom efter en kanske två timmar ytterligare fram till Broome. En väldigt populär stad med ett invånarantal på endast 16'000 men med massvis med besökare och backpackers.
Här känner man varmen på riktigt, inget för isbjörnar direkt! Något annat otroligt skönt och lättande som vi inte märkte förens dagen efter vi kom hit var att de förbannade flugorna verkar ha gett upp, de finns inga här!
Det är så varmt vid detta laget, jag tror inte att uret var halv nio på morgonen ens när vi kom hit men ändå en 32grader i luften. Det tar inte lång tid förens vi inser att vi måste ner till någon sorts strand och svalka av oss. Vi kollar på vår karta och hittar en strand som heter Cable Beach.

Stingys (Box jellyfish, dödar dig på 2-3 min)


Detta är en av världens finaste "stretches of beach" och denna strand är 22km lång utan tång med klart fint vatten.
När vi går ner mot stranden så varnas vi av skyltarna att det finns maneter och krokodiler.
I Sverige hade detta inte varit hela världen men eftersom vi befinner oss i landet med djur som kan döda dig oavsett hur stort djuret är och oavsett om du befinner dig i luften, vattnet eller i skogen. Finns flertal olika dödliga maneter runt området under säsongen sep-juni. En av dessa heter "box jellyfish" och blir du stucken av en sådan så är man risigt ute! Körd med andra ord.
Vi ser även längst ner på skylten att det är 26grader i vattnet så vi springer ju såklart ner där.
Något man märker är att det är betydligt mindre människor på stränderna här uppe jämfört med i söder, detta tror jag är mest på grund av de farliga djuren.


Efter vi badat och solat några timmar så går vi upp mot bilen för att äta, vi ser en lapp på rutan och märker att det är en switzerman som vi hade träffat för länge sedan och han hade skrivit en lapp med sitt nya mobilnr.
När solnedgången var påväg så kom kameler ner på stranden. Man kan nämligen rida kamel i solnedgången för typ 70$.

Kameler på Cable beach.


På kvällen träffas vi switzermannen och några andra fransmän (tyvärr) på några öl och bestämmer oss för att åka ut till en jetty och prova fiskelyckan (igen)
Vi hinner knappt sätta ihop våra fiskespö på bryggan innan det kommer fram en gubbe och ger oss en ganska fin torsk som han inte ville ha, han fiskade endast för nöjet.
När vi kastat i linan i vattnet så känner man ju att någonting är där nere, och efter bara 15minuter så drar vi upp vår första firre, en torsk i hyfsat storlek. Efter ytterligare 5 minuter så rycker de i min lina och jag drar upp en till. Detta går ju på dans tycker jag och precis när jag höjer upp torsken från vattenytan så dyker en ca 3 meter tigerhaj upp. Otroligt synd att vi inte har bilder på detta, det var galet att se. Hade jag haft kvar fisken i vattnet 5 sekunder till så hade jag inte haft ett fiskespö kvar.
Hajen cirkulerade runt precis under oss i 5-10 sekunder sedan försvann han.


Efter detta fick vi ingen mer fisk, inte så konstigt eftersom vem vill egentligen stanna kvar hos en haj som honom.
Nu när hajen skrämt iväg all fisk så gick vi upp till bilen och tillagade en otroligt god kvällsmat, blev ganska sent förvisso. När vi körde ifrån hamnen så var klockan efter 01 slaget på kvällen, vi körde bort till en strand i närheten där vi skulle campa över natten.
Alla fransmän gick och la sig men jag och pis träffade världens roligaste människor som vi stod och flabbade med ett tag. Klockan blev efter 03 när vi gick och la oss. Dessa människor var från Darwin och Broome själva och dom tyckte det var kallt på kvällen medans både jag och pis njöt av värmen! (dom är förmodligen vana vid 40grader dygnet runt)

 

Kvällsmaten!

 

På morgonen vaknar jag 06.12 av att pisa står upp i bilen och slår på mig och skriker. Första tanken är världskrig. Andra tanken är att jag förmodligen gjorde något jävligt dumt häromnatten.
Helt fel! Det var nämligen så att pis hade vaknat av en bil och märkte att det var "rangers" (polis) som stod precis utanför vår bil.
Jag som absolut inte är intresserad av fler inbetalningskort bestämmer mig för att hoppa snabbare än en höna skiter fram till ratten och startar bilen medans pis fortfarande är kvar i sängen och jag vinkar till polisen glatt och kör därifrån.
Han blev nog lika snopen som jag, jag var ju fortfarande kvar i zombie läge efter min tre timmars sömn men lyckades fly rättvisan ännu en gång! Ta inte från dom fattiga!

Hej hå!

Cable beach, #vin #öl #alhgrensbilar #livinlife

 

Likes

Comments

Vi for vidare till Exmouth, där det kända, stora och fina Ningaloo-reef finns.
Här i staden hade dom en "Marine village" dvs hus som är byggda längst en kanal med privata bryggor precis nedanför deras terrasser. Såg ju inte alls skitcoolt ut!

Coral Bay var vår första destination. En väldigt populär strand här och perfekt för snorkeling. Underbart fint och varmt vatten. Vita stränder men tyvärr förstör flugorna en del av njutningen.
Vi har ju våra flugmasker på huvudet men det är ändå inte lätt.

Bästa grejen man kan göra för att slippa dom är ju faktiskt att hoppa i vattnet, vilket vi snart gjorde eftersom det dessutom var riktigt varmt i luften.
Vi tog med vår snorkelutrustning och gick några hundra meter upp längst stranden där vi hoppade i och strömmen drev oss långsamt tillbaka där vi kom ifrån. Vi gjorde detta ett tag och när vi skulle gå tillbaka och lägga oss på handdukarna igen så hann vi inte ligga där mer än fem minuter innan högvattnet kom, vi båda låg ju såklart med huvudena iväg från stranden och såg inte vattnet komma, men vi kände det. Hela min handduk blev dyyyngblöt och min bok som jag läste förstördes!
Man kan även handmata fiskar här på Coral Bay, de vilda djuren har lärt sig att komma in ända till stranden när tidvattnet kommer vid 15 tiden. Då går folk ut i vattnet litegranna och handmatar helt vilda fiskar som bara ligger där i vattenytan.

Vi gav upp och körde mot nästa ställe, Turquoise Bay. Som ligger lite längre norrut. Här skulle vi testa på snorklingen igen men varningarna här var lika med livsfara, eftersom strömmarna drog ut en långt ut i havet om man snorkla på fel ställe.
Därför körde vi istället till något som heter Oyster Stacks där man fick hoppa i från stenar, här visade sig vara väldigt strömt också, lite för strömt för att kunna njuta av snorklingen.

På eftermiddagen körde vi till ett camp som vi trodde vi kunde stå på. Det kunde vi inte direkt. År 2014 hade denna campingplats blivit så översvämmad och förstörd så att den hade spärrats av och tagits bort. Synd eftersom den låg ända till stranden och såg trevlig ut!
Påväg mot nästa camp så kör en bil dessutom om oss och skjuter upp världens sten som träffade rutan så att den sprack. Sjukt osis!

Klart fint vatten, o varmt som attan!

Klart vatten!

Marine village

Här såg vi rockor,  hajar och delfiner i det klara vattnet. Sjukt dålig bild dock

 

Flugor, ett rent helvete.

ha... ha... kul..

 

Likes

Comments

Nu börjar värmen visa sig igen. Har varit lite kyligt och regn nere i "södra" Australien och det slipper vi numera.
Vi har passerat Geraldton vilket är en stad på 39.000 människor och där stannade vi bara en natt, fanns en fin strandpromenad här och ett bibliotek med gratis internet.
Dagen efter for vi vidare mot Shark Bay.
När vi kom in i denna lilla by så pratade vi med informationcenter och dom gav oss några kartor med information.
Dom berättade även att Monkey Mia som bara ligger 26km norrut var känt för sin mängd vilda delfiner(antal över 1900) så det var ju självklart att vi skulle kolla in det innan vi stack iväg.
På kvällen när vi skulle ha sovplats så hade vi lite problem. Eftersom detta är ett stort turistställe så kan man inte ställa sig var som helst och dom billigaste caravanparks kostar 36$, då ingår iofs toalett! (lyx)
Efter lite funderingar och övervägelser så körde vi in på en 4wd väg och körde cirka 15km vilket tar låång tid när man kör på sån mjuk sand så att man nästan fastnar.
När vi väl kommit fram så hamnade vi på en liten campingplats som heter Big Lagoon. Solnedgång var snart ett faktum och pis hade längtat såå efter påskmat. Så denna extremt försenade påskmaten åt vi till kvällsmat, blev ju potatis, sill, ägg och de där :)
Om ni undrar över rubriken så kan jag tala om att all världens flugor har bestämt sig att hålla semester från koskiten och ta sig över till australien. Har aldrig någonsin blivit attackerad av så mycket flugor som det är här, det är sjukt! Värre blir det, flugorna följer värmen och det gör ju vi också.
Vi vaknade 06.17 på morgonen därefter eftersom delfinerna vi skulle kolla på i Monkey Mia kommer in till stranden väldigt tidigt och eftersom vi hade kört en ganska lång tid på 4wd vägen så blev det en tidig morgon för att hinna dit.
Efter en och en halv timme stod vi på stranden där delfinerna höll till, det var en volontär som pratade lite och gav lite information om delfinerna. Blandannat att den äldsta delfinen som besökte var 40 år gammal och dom förökar sig tills dom dör.(vet ej hur gamla dom blir) och att 70% av delfinerna överlever hajattacker och nästan alla hade gamla sår av attacker vilket visade sig på fenorna.
Vi fick även mata delfinerna! (vi var 2 av typ 6 utvalda)
Efter det så gick vi ut på bryggan och nere i vattnet simmade sköldpaddor.
På eftermiddagen lämnade vi stället och påvägen så mötte vi tre tjejer som hade en hyrbil som hade slutat fungera(rattlåset hängt sig rejält) och stod i mitten av ingenstans, ingen täckning på telefonen här ute heller så det var himla tur att vi mötte dom. Jag gav det ett försök att fixa bilen åt dom och jag slog till rejält på några ställen under ratten, efter ett tag gick det att vrida om nyckeln igen och dom blev överlyckliga.

lite delfiner, alla var döpta

en sköldpadda fotograferad för antons(pis lillebror) skull, det blir bättre bilder, vi lovar!

Pis solar lite, man är verkligen tvungen att ha ett flugnät på sig.

kass bild men om ni kollar noga har alla flugnät på sitt huvud förutom italienaren som står upp till vänster.

Big lagoon, sovplatsen den natten.

Pååååsk

Likes

Comments


Sista kvällen i Perth. Vi är båda ganska trötta på city livet.
Alldeles för mycket stress och trafik för att kunna slappna av. Dessutom kostar ju allt i städerna, en helt vanlig parkering om man ska gå en runda i city till exempel kostar ju en 6$ i timmen. Är väl en 35kronor åtminstone?
Sedan så har vi inga direkta möjligheter att njuta av våra "campingkvällar" som vi brukar. Ni vet när man fäller ut markisen och fram med stolar och ett bord för att sedan bara slappna av till någon fett utsikt eller så.
Imorgon så ska vi äta frukost och sola några timmar på stranden om vädret blir som vi vill och sedan försvinner vi norrut igen! Men innan det så smiter vi inom Ikea och handlar på oss mängder med godis, choklad och har en sista köttbullelunch på kanske en vääldigt lång tid.
Ni får ha det bäst i kylan där hemma!

perth by dayperth by nighten av de stranderna i Perth

Såhär ser det ut 90% av tiden imellan städerna.

Termitbo, normal storlek.

Likes

Comments