Header

Vi har nu jobbat på detta ställe tre dagar och hatar det som attan sedan dag ett.
Samma dag som vi kom till Margaret fick vi jobbet och skulle börja jobba redan nästa dag.
06.30 mötte vi vår "supervisor" som tog med oss och några andra backpackers till en vingård där vi skulle plocka lite druvor, detta gjorde vi knappa tre timmar och sedan sa supervisorn att det var slut för dagen. Vi fick iaf några flaskor vin av bonden som ägde stället.
Vi tyckte det var jäkla tråkigt att bara jobba få timmar när vi ställt in oss på så mycket mer, det blev ju nästan en förlust med tanke på bensinen som vi själva bekostar resan dit.
Vi pratade med vår supervisor som förövrigt kallas "goldie" men han är inte gold någonstans(visste inte vad han hette/kallades två första dagarna). Han hade faktiskt mer arbete åt mig och pisa.
Vi följde med honom och vi visste inte alls om vad vi skulle få göra, han berättar aldrig någonting, förmodligen för att han själv inte vet något.
Bara vi tjänade pengar så var vi ju glada.
När vi kört 55minuter kommer vi fram till nästa ställe, här skulle vi tydligen få betalt timlön istället när man annars får betalt hur mycket vindruvor man plockar.
När vi hoppar ut ut bilen får vi tydligen reda på att vi kört till fel ställe och får hoppa in igen och köra mot "rätt" ställe som ligger 45minuter bort. Äntligen framme på rätt ställe och förhoppningsvis börja tjäna lite pengar.
Såhär har de senaste tre dagarna sett ut. En himla massa körning(10-15mil per dag), ingen struktur i arbetet och supervisorn som hela tiden är med oss är ett jävla kontrollfreak, ursäkta uttrycket!
Denna "goldie" upprepar sin egen mening flera gånger i timmen och vi har numera slutat lyssna, det gör detsamma ju. (han tror nog att vi är efterblivna men vi tror tvärtom)
Idag tillexempel så for vi iväg på våra "uppdrag" och till slut så kom vi till ett ställe där vi skulle plocka vindruvor på timlön(kan man ta det lugnt ju) och när vi hoppar ut så ser vi att det saknas lådor som vi ska lägga vindruvorna i så goldie ringer ett samtal till firman(som han alltid gör) i ett hopp om att dom ska säga till vad han ska göra.
Efter lite pratande i telefon så frågar goldie mig om jag kan köra släp, javisst säger jag och det slutar med att jag får åka några kilometer bort och hämta ett släp med dessa lådor. Vad hade han/firman gjort om vi inte hade varit där den dagen, han hade ju själv ingen dragkrok. Såhär ser det ut varje dag haha. Helt sjukt oorganiserade så det är otroligt. Pis fick åtminstone två vattenmeloner av bonden vi arbetade för i slutet av dagen, så hon var ju lycklig!
Saker vi har gjort på olika ställen dessa senaste dagar för denna firman är picking(plocka vindruvor), dropping(klippa bort mögliga druvor), netting(ta bort fågelnät från vinträden) samt clips(ta bort klips från fågelnäten)

 

näten vi plockade av06:00 på vingårdengoa och glada efter några timmars jobb i stekvärmen

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vi tog oss ut ur träsket som vi sist höll till på, tog ett tag och vi klarade oss på centimetern till bensinmacken(löser sig sa jag ju)
Margaret River var nästa destination och detta är den finaste vinregionen i världen vad det nu betyder.
Det enda vi förstod var att 95% av hela stället består av vingårdar och var än man kör så passerar man hundra stycken.
Vi har ju inte jobbat någonting på sju veckor och vi båda två kände att några slantar hade inte suttit fel så vi ringde upp 'Harvestguide' vilket är en arbetsförmedlingen för mestadels backpackers skulle jag tro då de enda arbeten dom förmedlar är fruktplockning. Vi fick inget jobb denna gången av dom men dom tipsade om en annat nummer vi kunde prova med, detta nummer ringde jag upp och visade sig vara ett företag som ligger i Margaret River och anställer backpackers för en riktigt skitlön när dom själva fakturerar bönderna vi jobbar hos för hur mycket som helst. (anställda får 20$/H när bonden blir fakturerad 35$/H)
Varför inte tänkte vi? Lite pengar är bättre än inga pengar.

 

Likes

Comments

Här kändes man nästan hemma när man passerat skyltarna till denna by. Fanns inget att göra där dock, och regnade gjorde de(precis som hemma)! Vi körde dock igenom vår 'första' skogsbrand, brann inte direkt när vi passerade men alla vägar var avstängda och det glödde fortfarande i alla stockar.
På eftermiddagen börja vi kolla rundor var och vad vi kunde göra innan vi hittade en sovplats och vi hittade tur nog en galet rolig 4wd väg att köra på, vi hade inga idéer om hur lång tid det skulle ta men det skulle snart visa sig att det tog lååång tid att köra väldigt sakta.
Jag tror medelhastighet inte var högre än 10km/h. Det var en till mesta dels sand som underlag och det är rekommenderat att man släpper på däcktrycket men det var inget vi orkade med faktiskt. Vi är inte lata, bara bekväma!
Som vanligt ljuger bilderna om vilka hålor och backar vi passerade men vi har även spelat in mycket som ni ska få se någon gång. Vi körde även igenom en å! Första men absolut inte sista!
En av backarna vi kom till var vi nervösa av att behöva vända(om det nu hade varit möjligt) eftersom bilen började spinna i uppförsbacken och till slut stannade, mitt i backen! Då hade vi redan kört två timmar eller så på denna 4wd vägen och hade absolut ingen lust att ta samma väg tillbaka! Bensinmätaren började snart gnälla också, ja jag ska bli bättre att ha koll på den har jag lovat pisa. (allt löser sig ju, eller hur!?)
Jag kom iaf loss från sanden och upp för backen, vi bägge var väldans glada!
Efter några(många) timmar så hade vi kommit fram, det var till ett ställe dit bara 4wd bilar kan ta sig fram och det fanns några utkikställen som vi tog foton på, det var faktiskt inte särskilt spännande men det behövdes ju knappast efter den senaste bilfärden.

här var det höst, och skogsbrand

Likes

Comments

Little beach! Helt klart finaste stället både jag och pisa sett i hela våra korta liv. Vi hade läst i någon lokal guidebok att denna strand blivit utsedd till en av australiens "bästa" strand.
Vi hade ju såklart ingen aning om vad dom menade med "bästa" strand, vad är en bra strand lixom?
Vi körde iaf dit, utan förväntningar och när vi parkerat och hoppar ut så får man en överblick över hela stranden, helt sjukt fint! Knappt något folk, delfiner simmade längst stranden, vattnet var mer klart än poolen på Landskronas badhus och framförallt, ingen tång!
Varmt som attan var det också så strandkostymen åkte på och vi packade väskan och gick ner för trapporna mot stranden. Det var verkligen galet fint, bilderna ljuger tyvärr alltid.(finare i verkligheten denna gången)
Vi var tvungna att snorkla och ta några bilder under vattnet, tyvärr snorklade vi inte så länge eftersom det var faktiskt ganska kallt i vannet.


På kvällen åkte vi in till Albany som är ett väldigt mysigt ställe och stannade över natten. Denna stad med 30.000 invånare är en av dom största i Western Australia, vilket är galet stort.


Dagen efter spenderade vi genom att besöka ett Anzac monument eller vad de kallas, detta är en minnesplats för folket som gick bort i världskrigen. Fick se en väldans massa bilder, läsa texter och kolla på gamla maskiner, utrustning och bunkrar från förr som än står kvar. Gubbar går förbi och frågar om jag fortfarande är ett barn när jag sitter helt fanatisk i en stor granatkastare och trycker på alla knappar. Och ja, det är väl klart jag är ett barn. Hjärnan blev aldrig riktigt färdigutvecklad för vissa!
Efter denna runda som tog x antal timmar så hade jag samlat på mig huvudvärk för första gången i Australien, stackars mig! Vi begav oss ner mot stranden för att äta och jag ville ta ett bad efter detta men som på många ställen senaste tiden så varnas det för haj. Det var väldigt synd då jag ville snorkla och mor vill inte att jag ska bli uppäten av en haj så det sket sig.
Another day in paradise.

 

heeelt underbart!!

Likes

Comments

Det var som folket har pratat om, det man ser på internet och det man läser om i böckerna. Esperance, en dröm för fotografen.
Största staden sedan vi lämnat Adelaide, med ett invånarantal på 15.000.
Kristallklart vatten och sand vit som snö, inte riktigt men det är väldigt fint. Vi for iväg till en strand som är utsedd till australiens vitaste strand, ganska missnöjda då det var lite tång på stranden och vi hade höga förväntningar efter allt vi läst om stranden.
Jag la i fyrhjulsdriften och körde ner på stranden och framför oss låg wallabies på stranden och solade. Vi parkerade och hoppade ut, sanden är så fin så det gnisslar när du trampar ner i den.
En kanguru går fram till oss och sniffar lite, detta var ju hur häftigt som helst tyckte vi som bara skjutit dom tidigare. Vi börjar ta fram kamera och ska ta selfies med dom, vilket dom inte hade något emot.

Efter lite fotande samt kelande med wallabies och körande på stranden så körde vi in i stan för att grilla och hitta en sovplats, samma kväll fick vi även oss vår första varmdusch på över en vecka. Dom har nämligen solpaneler som värmer upp uteduscharna här längst stränderna, lyxigt! Pisa var överlycklig och hon är numera kapabel att borsta håret igen.

 

australiens vitaste strandvaran utsikt pa morgonen

Likes

Comments

Nu börjar äventyret. Vi har så längtat efter Nullarbor, bland annat världens längsta sträcka av sammanhängande klippor utmed havet. Här finns även längsta raksträckan i oz på hela 146km utan en enda uppförsbacke, nerförsbacke eller sväng. 
Nullarbor som betyder "inga träd" lever verkligen upp till namnet, för här finns inga träd. Här finns ingenting, bara lång asfalt ute i ingenstans med knappt mötande trafik(möter en bil 3-5gånger i timmen)
Bensinmack hittar man var 20-25 mil, bensinen som kostar 98cent/L i Melbourne kostar istället här 196cent/L. 
Så om ni är sugna på att betala en massa bensinpengar på att se döda kängurus och dingos(vildhundar) längst den 120mil långa vägen så är detta något för er! Förstår inte hur man kan längta till det haha!


Nu är det iaf gjort, tog oss tre dagar. Vi kommer fram till Norseman vilket är en gammal men fortfarande aktiv guldgrävarby. Vi kollade rundor litegranna och byn(1000pers) hade inget att erbjuda förutom bensin och en väldigt fin mack(förvånande hur mycket dom spenderat på en mack ute i ingenstans) där fanns till och med wifi vilket var det första på nästan två veckor. 
Efter vi uppdaterat lite grejer så begav vi oss iväg på vår korta tjugo mil långa färd mot Esperance.

 

Varning for brumby, vildhastarBara en av manga overgivna bilar langs vagenDen var rak..Dingo, vildhund. Forsta vi har sett som dessutom var dod.Tyvarr sag vi inga kameler denna gangen :(En del av dogfence, som gar hela vagen fran queensland till south australia. Till for att stanga ute dingosen. 2500km langt! Aven kannt som Great Barrier Fence. 

Likes

Comments


Ceduna.. en stad med måånga aborginer, alltså urbefolkningen i oz. Ni kan ju tro vad ni vill men närmare apor kommer man inte, riktiga svin är det. Ceduna är inget som uppskattades av oss och att man inte kan lämna bilen olåst när man ska in och betala på macken eller att dom har murar och taggtråd runt varenda hotell och campingplats här tillhör bara vardagen. 

Dessa "folk" är bannade från alkohol och bensin. Alkoholen dricker dom och bensinen sniffar dom. Vi körde snabbt igenom, hittade en bensinmack o for därifrån. Man fick dåliga vibbar om man säger så. 

 eftersom ceduna inte var nagot att fotta so far ni en random bild fran en blue lake vi var pa en gang :)

 

Likes

Comments

Dagen efter fick vi hänga med ut i båt(som dom har på taket när dom kör bussen) och kolla till hummerlådorna eller vad de kallas men tyvärr ingen lycka denna gång. Vanligtvis brukar det vara en eller några stycken men vattnet var dåligt och dom hade inte fått något på 3 dagar nu. Påvägen in fiskade vi lite från båten och fick upp några Leatherjacket, Whiting, Rocky som Pete fileade upp till oss så vi hade något till kvällsmat.

Vi umgicks med denna familj så gott som hela dagen och slutade med att vi bytte varandras nummer och la till varandra på facebook, gubben i familjen skulle gärna vilja åka till Sverige innan han dör, han hade nämligen genomgått en himla massa skit i hans liv, blandannat kollapsa två av tre (artärer?) eller vad det heter. Det som man har tre av och pumpar en jäkla massa blod igenom kroppen. Han hade iaf bara en sådan kvar och detta hände för trettio år sedan och läkarna sa DÅ att han skulle vara lycklig att överleva tio år till. Han måste vara envis som en åsna. 
Dagen efter på morgonen sa vi adjö och begav oss iväg på nya äventyr!

 

Likes

Comments

Inte vet jag. Vi har ingen aning om vad vi ska skriva. Vad vill ni veta? Det måste ju finnas något ni undrar över där hemma eller?
Undrar ni inte om vi äter mer än nutellamackor till morgon, middag och kvällsmat? Det stämmer nämligen inte längre, vi äter även ostmackor och müsli ibland.
Vi sover perfekt i bilen och har kommit in i ett sovläge som varar mellan 20.00 till 06.00 varje dag typ haha, det får bli ändring! Gubbvarning ju.
Pisa har huvudvärk var, varannan dag som vanligt. Och jag ber henne imellanåt att kolla upp det vilket det inte blir något av, som vanligt.
Bilen går hur bra som helst men gör ifrån sig konstiga ljud ifrån allt typ, tur man har stereo! Bilen dricker 1.2 ungefär i genomsnitt. Bensinen kostar för det mesta 130 cent där vi är för tillfället.
Vi kör oftast kanske 20-40 om dagen när vi väl kör men det tar faktiskt hela dagen eftersom vi stannar på olika ställen samt håller 70km/H, för miljön. (fast plånboken om ni frågar mig, samt att hela bilen vibrerar sönder på högre hastigheter(över 70 dvs))
Mycket om bilen nu men det är ju faktiskt så att vi bor i bilen.
Ja! Pis som är så himla rastlös och somnar varje gång jag kör så har hon faktiskt hittat en hobby, en ungdomlig sådan. Det är inte stickning eller så utan nämligen något helt annat!
-Fingervirkning. Jo ni läste rätt där hemma, pisa virkar ihop en halsduk ifall hon börjar frysa, men den lär väl inte bli klar förrens vi nått Darwin där det ständigt är 45 grader varmt.
Jag, Anton har för första gången i mitt liv läst klart en(snart två) vuxenbok, en sån bok med flera hundra sidor utan bilder. Det låter ju kanske inte så spännande men den var på engelska och med massa konstiga ord som man aldrig hört förr. Detta gjorde jag på egen vilja och de var ju lätt värt de, så testa det ni där hemma som bara läser kalle anka annars.

Ni får kommentera här på bloggen eller fejan om vad vi ska skriva om eller göra. Finns massvis att fråga ju. Fråga inte något för dumt bara för då är vi kanske tvungna att ljuga.

tjarååååå

Likes

Comments

Resan börjar närma sig Nullarbor(betyder "inga träd" på abboiska)
Vi hade lämnat Streaky Bay och hittade ett camp på ett ställe som heter Smoky Bay. Vi körde rätt många kilometer grusväg innan vi kommer fram till en platt yta där vi bestämde oss för att stanna, precis intill stranden. Det var bara vi och en stor "hus"buss som stod där. Vi hoppar ut ur bilen och börjar med att ta fram stolar, bord och fälla ut markisen (dagliga rutiner) när det kommer en hund springade och skällande mot oss, pisa som har sådan respekt för djuren hoppar in och stänger dörren igen.


Djurvännen som jag är pratar jag sams med hunden som slutar skälla efter ett tag och pisa vågar visa sig ut igen. 
Ägaren(Pete 37år) till hunden kommer fram ganska fort och förklarar att hunden gärna markerar revir men vill ingen illa. 
Vi pratar ett tag och kommer på god fot, vi bestämmer oss för att testa fiskelyckan på detta stället då jag hade kvar bete sedan sist och Pete hade bra kunskap av fiske och han gav oss krokar och utrustning för att ta upp dom största och fulaste fiskarna.
Pete var på detta camp tillsammans med sina föräldrar, dom har varit här sedan nyår och är helt självförsörjande, dom har bott i denna ombyggda buss i 16 år och dessförinnan hade dom bott 5 år i en husbåt blandannat.

När vi kom ner till stranden för att fiska så gjorde vi oss iordning och fram med stolarna och kasta ut spöna. Vi satt där och pratade hela kvällen, det var alldeles molnfritt och lugnt i luften. När mörket kom så kom även stjärnorna, miljontals! 
Nästan för bra att bara sitta där så att man glömmer bort att man har en lina i vattnet.
Det finns fisk i vattnet, det märker vi då dom snor vårt bete hela tiden. Kanske lite för stor krok, men bara det största är gott nog! Efter ett tag rycker o sliter det i Petes spö och han hoppar upp ur stolen och börjar veva in. Efter ett bra tag ser vi tyvärr det vi INTE hoppats på, en stingray. Inget gott att äta men som tur var så spottade fisken ut kroken efter en våldsam fight så vi slapp dra ut den iaf.
Dagen efter tog vi en öl tillsammans med hans föräldrar och dom visade oss igenom deras buss. Till storleken var den förmodligen större än vår lägenhet och innehöll verkligen allt ett hem behöver, -ugn, spis, micro, dusch, toalett! Till och med två stora kyl/frysar fanns där. 
På kvällen gav dom oss en 1.2kilos hummer som var fångad någon dag dessförinnan. Kokt och frusen, redo att äta så fort den tinat! yum!
Dom fångade nämligen sina egna humrar och den största i år vägde 5600gram som dom mumsade i sig till nyår. 

 

 

Likes

Comments