Header
View tracker

Från en så fin game drive för ett tag sen. Vi satt vid vattenhålet och tittade på vildhundar i solnedgången när en buffelhjord bestämde sig för att komma ner till vattnet. Först försökte vildhundarna attackera bufflarna men insåg snart att dom inte hade någon chans och valde att dra sig därifrån.

Likes

Comments

View tracker

Sista dagen på min Sydafrikaresa idag. 182 dagar sen jag åkte hemifrån. Imorse väckte dom oss vid 2:30 med frukost. Jag var trött så somnade om för att sedan vakna 20 minuter senare. Kollade på ytterligare en film fram tills vi landade precis innan 5 på morgonen (6 turkisk tid). Var verkligen så trött!! Vi landade även till beskedet att det var 3 grader och regn. Jippi. Tänkte även på en sak som jag och Chad pratade om - jag har ju bloggat varje dag i ett halvår nu för att hålla familj och vänner i Sverige uppdaterade. Men nu åker jag ju från min vänner på södra delen av jordklotet. Därför ska jag inte lägga bloggen åt sidan under denna månaden utan fortsätta, fast på engelska. Så dom kan förstå!

Hur som så kom vi av planet och jag trodde jag skulle trilla ihop. Alltså det var så kallt och blåsigt! Hade liksom flipflop på mig? Väl inne på flygplatsen kunde jag ändra min biljett och lyfta vid 10 istället för 14 vilket jag tyckte var perfekt. Tog mig bort till loungen och åt en skål yoghurt innan jag somnade i stolen. Vaknade upp i panik och trodde jag missat mitt plan men var självklart ingen fara. Åt ytterligare en skål yoghurt och började sen röra mig bort mot gaten. Ville undvika det som hände här för 182 dagar sedan... Hann till flyget i bra tid men blev försenat pga massa familjer som snodde andras platser. Till slut kom vi iväg och jag somnade igen. Åt sedan frukost och såg ännu en film innan vi landade. Mamma, pappa och Martin mötte mig på flygplatsen vilket var väldigt kul! Resten av dagen fikade jag med dom, började packa upp, handlade och träffade Hanna. Nu har jag precis lagt mig i sängen och ska precis sova! Godnatt!

Likes

Comments

View tracker

20 januari
Vaknade upp i Chads armar och vi låg kvar en stund och bara väntade. Vid halv 8 gick jag upp och duschade, packade färdigt mina väskor och gjorde mig iordning. Var så stressad att jag glömt något att jag hade svårt att fokusera. Runt 9 tog vi oss bort till Sibon för att äta frukost men inget var färdigt så jag och Chad fick säga hejdå till alla för att styra bilen mot Bushpub. Bussen skulle gå 10.45 så vi var en halvtimme tidiga. Jag hade ont i hjärtat och tårarna kunde inte sluta rinna. Vi båda satt i bilen och lipade - det var så jobbigt att säga hejdå. Till slut kom transfern och efter lite krångel var vi på väg. Med vad som kändes som en kniv i bröstet och tårar nerför kinderna vinkade jag hejdå till Chad genom fönstret. På väg ut ur Hoedspruit somnade jag och vaknade upp en timme senare. Var så stressad men satt mest och lyssnade på musik tills vi vid 2-tiden kom fram till Lydenburg för toa-stopp och jag köpte en macka. Åt för första gången på ett dygn och maten kunde äntligen stanna inne. När vi hoppade in i bussen igen öppnade sig himlen och vi for iväg från ovädret. Somnade ytterligare en gång och vaknade av att chauffören meddelade att vi var 20 min från Alzu (bensinstationen 1,5 timme utanför Johannesburg). Det lugnade ner mig lite och där köpte jag mig min sista mint-Magnum glass för ett tag och sen var vi på väg igen. Kom fram till flygplatsen halv 6 och planet skulle lyfta 2 timmar senare så jag hade panik. Först hittade jag inte in-checkningen men väl där gick allt bra. I säkerhetskontrollen var dom inte strikta alls, tog liksom med mig stora flaskor med vätska och man behövde inte ta upp datorn eller något. I passkontrollen tog det tid med mitt visum och sen var det bara att springa till gaten. Tog bussen ut till planet i solnedgången och tyvärr var min rad helt full. Jag förberedde mig för en hemsk flygresa men några killar jag snackat med när vi gick på planet hade två hela rader för sig själva. Därför sa dom att jag kunde sitta där vilket var mycket bättre. Hade två säten för mig själv och kunde ligga ner. Kollade på en film och käkade middag innan jag totaldäckade i stolen.

Likes

Comments

19e januari
Gårkvällen spenderades vid Sibon huset som vanligt och efter middagen fick vi höra att en lejonflock var ute på asfaltsvägen så vi tog bilarna och kollade på dom. På vägen hem från lejonsightingen hittade vi även en leopard på vägen så i var alla mer än nöjda!
Imorse var klockan ställd på kvart över 5 då vi skulle göra en tidig morgon. Jag mådde riktigt dåligt men bestämde mig för att följa med ändå. Jag satte på mig 2 tjocktröjor, en skinnjacka samt en stickad filt över mig men var ändå kall. Insåg då att det skulle bli en väldigt lång dag. Vi hade en del bra sightings, elefanter på nära håll samt noshörningar till fots. Frukosten åt vi på Sibon och efter lite mingel där åkte vi till våran bungalow. Klockan närmade sig 1 och jag och Chad totaldäckade i sängen. Vaknade upp 2 timmar senare efter en lång nap och mådde aningen bättre. Vi tog oss till poolen där vi mötte upp resten av gänget. Köpte glass. Badade. Minglade runt. Blev attackerade av apor och blev bestulna på alla våra chips. Sen var det dags för game drive och det första vi hittade var Shongile (leoparden). Efter det några bufflar och sen var det drinkstopp. Vi hade en vacker solnedgång och jag njöt av sista kvällen i Afrika. Tog vara på allt och var så lycklig. Tillbaka på Sibon åt vi middag och jag fick verkligen inte i mig någonting. Känner som sagt hur jag håller på att bli sjuk så drack flera liter vatten för att skjuta på det så länge som möjligt. Sen satt vi runt elden och pratade tills sent på kvällen när vi tog bilen hem igen. Hade en så bra dag trots att jag inte mådde så bra. Kunde inte haft en bättre sista dag.

Likes

Comments

Då är det dags för oss att spendera 3 veckor ifrån varandra. 21 dagar utan att ses. Usch vad länge. Vi båda är så himla vana att spendera dagarna tillsammans. Det är en sådan enorm trygghet att veta att han alltid är där, som mest 500 meter bort. Försöker tänka positivt och intala mig själv om att detta är bra för oss. Att lite tid ifrån varandra kommer göra att vi uppskattar varandra ännu mer när vi väl ses. Men det är svårt att tänka så. Väldigt svårt, när det enda jag vill är att vara med honom. Nu får vi som sagt pröva på det där med långdistans-förhållande. Jag har alltid varit väldigt emot långdistans. Jag har sett långdistnasförhållanden gå i kras men samtidigt är det vissa som klarar det och kommer ut starkare än innan. Och det ska vara jag och Chad. Jag vet att det bara är 3 veckor denna gången. Men sen är det ytterligare 2 veckor. Och beroende på hur det går med mitt visum kan det bli flera månader.. Nej så får jag inte tänka. Nu är det bara att räkna ner de 21 dagarna tills vi ses igen.

  • Tankar

Likes

Comments

View tracker

Det var inte lätt att vakna imorse kan jag säga. Trots att solen sken in genom fönstret och vinden hade lugnat sig var jag så trött. Tog bilen tillbaka till lodgen och började min sista dag. Kan utan att överdriva säga att detta var en av dom värsta dagarna hittils. Allt var verkligen så stressigt och komplicerat när gruppen skulle checka ut. Utöver det känner jag att jag håller på att bli sjuk. Vi hade massa gäster som kom in och vi försökte göra det bästa av situationen. Pga stormen de senaste dagarna sprack ett av våra stora träd mitt itu så dom fick såga ner det vilket kom som en chock för oss alla. Sen dess har jag bara försökt överleva då huvudet och bihålrna känns som dom ska sprängas. Framåt 1 tiden släppte det lite och mådde mycket bättre vid lunch. Åt med dom andra och var sedan tvungen att säga hejdå. Packade ihop det sista och sen kom Mpumi och Thandy och sa hejdå. Fick ett halsband och ett kort och jag blev tårögd. Känns lite jobbigt att lämna alla... Nu är jag iallafall redo att gå bort till Angie för att säga hejdå och sedan åka mot Ingwelala. Vet inte när jag får wifi nästa gång men ska försöka uppdatera så snart som möjligt! Ha en fin kväll!

Likes

Comments

Började packa resväskan / I bilen mot Ingwelala / Utanför huset där bröllopet ska vara

Igår var vattnet ännu lägre så jag kunde ta bilen hem på morgonen. Det regnade inte men det blåste så mycket. Var som en zombie under morgonen då jag var trött och bakis. Tur att det inte är mycket trafik här, hade inte kunnat köra annars. (Förlåt mamma och pappa, jag vet att man inte ska köra om man är allt för bakis) Kom iallafall i lagom tid till mötet och sen stängde vi in oss i receptionen med kaffe och brownies. Mums. Hela dagen gick åt till att förbereda för min långleave och det är många saker som ska göras och lämnas över innan jag kan åka. Tyvärr var gästerna och Marion flera timmar sena till frukosten så Adriaan lät inte mig och Sigrid äta förens efter halv 11. Jag var så hungrig då jag gick upp vid 6.. När jag äntligen fick min frukost var jag mer än nöjd. Fortsatte med att lämna över allt till Mpumi. Under dagen hade vi också en liten cermoni för Johannes som nu jobbat här i 20 år!! Folk höll tal och jag fick gåshud. Sen kom Musa tillbaka tidigt från sin leave och jag fick tårar i ögonen så glad jag blev att se han. Sa hejdå till honom för några dagar sedan och trodde inte jag skulle få se honom förens jag kommer tillbaka i februari. Blev verkligen överraskad att han kom tillbaka tidigare än väntat. När lunchen var över gick jag hem och satte på musik för att försöka packa ner de nödvändiga sakerna inför min tripp till Sverige. Lite innan 6 var jag nästan klar och jag hoppade in i bilen och åkte till Ingwelala. Tog bilen direkt till huset Sibon, där hela gänget bor och väntade på Chad som kom och hämtade mig. Vi åkte och mötte upp resten av familjen och avslutade vår game drive. Väl tillbaka vid huset åt vi en god middag och sen fortsatte med drinkar runt elden. Eftersom vi bara äter stora köttstycken varje dag till middag valde jag nu att avstå då jag verkligen inte klarar mer rött kött. Skojar inte när jag säger att det är vad som serveras 99% av tiden till middag. Mitt i natten drog vi oss iallafall hemåt till bungalown och gick och la oss.

Likes

Comments

Alltså jag har ganska (läs väldigt) svårt att ta in att jag bara har några dagar kvar här innan jag åker till Sverige. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Så mycket känslor som bubblar i mig. Kan inte vänta på att få träffa familjen och Hanna på flygplatsen på lördag. Leva livet med familj och vänner hemma i Göteborg i tre veckor. Äta svensk mat och mysa hemma i soffan. Jag längtar så jag spricker. Men samtidigt är det en del av mig som skriker NEJ. Jag vill inte lämna Chad. Jag vill inte sova själv. Jag vill vara granne med alla mina vänner och jag vill vakna upp med solen som går upp över floden utanför huset. Det är ju på något sätt här jag hör hemma?

Varför är det så svårt?

Likes

Comments

Floden utanför Ingwelala / På väg till jobbet när floden var i vägen

Hej där. Vi kunde knappt sova igår natt pga regnet. När vi vaknade var hela floden utanför huset fylld till skillnad från när vi kom fram på eftermiddagen dagen innan då det inte ens var vatten där?? Det gjorde att jag fick lite panik för nu kunde jag inte korsa bron för att komma tillbaka till lodgen. Jag fick helt enkelt lämna bilen där och Chad fick skjutsa mig genom reservatet i landrovern. Vi kom fram till första “rivercrossingen” men den var överfull. Samma med de andra två vi prövade. Vi insåg att jag inte skulle kunna komma till jobbet då vi inte kunde korsa floden för att komma till lodgen. Vi stannde till vid Geiger’s Camp (som var på vår sida av floden) och pratade med Ronny och Octavia som inte heller kunde ta sig över. Vi ropade på hjälp på radion och till slut kom Henry och Ephraim och hämtade oss med traktorn. Vi fick sitta uppe på hjulen på vägen tillbaka och när vi korsade floden försvann nästan hela traktorn under vattnet. Skrattade så jag höll på att kissa på mig åt den sjuka situationen. Pga allt detta blev jag en timme sen till jobbet vilket inte var någon fara som tur var. Jag gick hem och satte på mig torra kläder och sen gick jag upp till receptionen för jobb. Vi tömde vattenmätaren som visade runt 80 mm och alla var så glada att vi äntligen fått ännu mer regn. Hade lagom mycket att göra under dagen så jag var på bra humör då jag inte behövde sitta och måla hela dagen. Lyckades även boka mammas resa tills när hon kommer och hälsar på här i mars, wiho. En vecka får vi tillsammans här vilket ska bli helt amazing. Det regnade mest hela dagen och under lunchen kom Brad och Henry paddlandes i en liten båt upp till lunchbuffén. Dom hade paddlat ner för floden en ganska lång väg och det gav alla ett gott skratt. Ska lägga upp bilder så fort jag får chansen. Efter lunchen kom Chad och hämtade mig (vattnet hade nämligen runnit undan lite så det var möjligt att ta sig in).Vi tog oss tillbaka till Ingwelala och åkte på game drive med alla andra. Mysigt men kallt och i princip inga djur. Väl tillbaka vid huset åt vi middag och satt runt elden. Jag drack GT's med alla andra och vi drog oss till slut tillbaka till bungalown för att sova. Var så trött att jag höll på att trilla ihop.

Likes

Comments