Header
View tracker

Familj

Bild1 är sommar 2015

Bild 2 är mars 2016

Bild 3 är november 2016

Då har man gjort det igen. Ändrat frisyr och färg. Jag tycker det är superkul att förändras, det är ju bara hår för mig. Det växer ut nytt om det skulle bli tokigt, det är den lyx jag har!

Den gemensamma nämnaren är mina glasögon, vilket jag ser nu att det nog är dags att byta ut. Både för att synen försämrats och att dom inte passar längre, kanske lite coolare behövs hahaha

Lev livet, en dag är det försent, kram på er

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jobb

Jag jobbar som boendeassistent (precis som undersköterska fast utan utbildning) på ett äldreboende på Gotland. Min resa inom detta yrke började med att jag var arbetslös efter att ha varit anställd på Telia och i o m min flytt till Gotland så blev det till slut inte möjligt att fortsätta att jobba på distans så jag blev tvingad att säga upp mig el flytta till Stockholm igen.

Efter ett par år som arbetslös hamnade jag i FAS 3 och blev till slut tvingad att börja som Guldkant på detta äldreboende. Mina känslor var att detta var verkligen inte mitt kall. Tyckte det var kränkande för de gamla att tvätta intimt, hjälpa till o från toalett, tyckte faktiskt även det var otroligt svårt att hantera de gamla för jag såg inte vad vi hade gemensamt. Vad skulle jag prata med dom om? Men med mycket bra chef och personal så hjälpte de mig att uppmuntra mig och att allt fick sjunka in sakta men säkert. Till slut tog jag för mig mer o mer.

Ca 3 månader senare får jag frågan om jag vill hoppa in i reursen varvat med att vara guldkant och självklart gjorde jag det. Det blev vikariat och jag växte mer o mer i rollen och efter ca två år har jag min tjänst och inser att detta är mitt kall.

Jag är oerhört stolt över vad jag och mina kollegor gör för att vårda och se till att varje dag är meningsfull. Vi vårdar till livets slut och ser till att göra det med värdighet och med hjärtat i främsta rummet. Både den som ligger för döden och anhöriga måste känna sig omhändertagna, att vi finns där hela tiden. Vi stöttar, tröstar och hjälper till vid bortgång.

På boendet gör vi allt för att hitta aktiviteter som ska främja både fysiskt och psykist. Stimulera till både glädje och harmoni. Vi gör så att anhöriga kan få avlastning och istället kan få komma och uppleva mysiga stunder. personalen är fantastiska på att ta hand om våra boende och jag får ofta höra från anhöriga att vi är just, fantastiska. Det ger en så härlig energi. Kort o gott, vi har ett äldreboende med en superhärlig energi och vilja att göra gott.

Slutorden blir att jag ångrar inte att jag gick hit den 14 februari 2011 och att jag lärde mig att det är en myt att vi torkar skit och dricker kaffe. Det är nog det minsta vi gör fast vi torkar inte skit, vi gör intim tvätt.

Kram från en stolt Boendeassistent

Likes

Comments

View tracker

Att få ihop sin vardag är inte alltid lätt. Alla saker som måste göras, planeras och fixas både för mina ungdomar och mig själv. Ekonomi ska vi inte prata om, det är alltid tufft att behöva vända på varje krona som ensamstående. Kan ju också meddela er som inte förstår hur tufft det kan vara då det finns bidrag att söka hos försäkringskassan. Du kan få barnbidrag, csn för gymnasiebarn (om nu ungdomen är närvarande i skolan), underhåll (om barnen bor endast hos dig), vårdbidrag för de barn/ungdomar med diagnoser. Låter väl kanon och man borde hamna riktigt bra till ekonomiskt om man fyller upp dessa kriterier. Det man glömmer bort är att ex vårdbidraget är inkomstgrundande vilket resulterar till sänkt bostadsbidrag, + = 0. Har du gymnasieungdom med diagnos och inte klarar gymnasiet så blir du av med csn och du får heller inget från försäkringskassan., +=0... Löneökningen som vi väntat på i vården sedan i maj kommer nu på novemberlönen vilket resulterar i lägre bostadsbidrag och återbetalning för att jag fått för högt mellan maj-okt, japp löneökningen var ju kul uppskattning men det resulterade inte med mer pengar i plånboken. Nåja det handlade om ekonomi, tråkigt måste.

Har du tre ungdomar i skolan så måste man komma ihåg att det inte är bara är att få dom till skolan, läxor o fixa mat som är viktigt utan de har alla krav på sig att sälja minst två saker per termin för att de ska få ihop till sin ev klassresa. För mig innebär det oftast att jag får ta med mig newbody, delikatesskungen, småkakor, bakformar, grillkol, gutechark m m till jobbet. För att tro att ungdomarna själva är så drivna att de själva går runt o säljer är bara löjligt. Tänk dig då att all personal har ungdomar som även de sitter i samma sitts, hur tror ni då att vårt fikabord ser ut i personalrummet? Självklart blir det inte mycket sålt och som förälder skäms jag när jag rapporterar hur lite vi sålt när förväntningarna är minst mellan 10-15 pack per elev....

Du ska även har koll på schoolsoft för att se att din ungdom är på plats, sköter sig (för allt meddelas på schoolsoft) och även kolla in resultat på prov, läxor och andra aktiviteter. Sen ska du även ha koll i schoolsoft på matrisen så du ser vart din ungdom ev hackar efter för att hinna fixa till det innan betygssättning. Då kommer det tunga, hur ska jag kunna fatta instruktionerna på schoolsoft, classroom och inläsningstjänst mm för att hjälpa min ungdom, jag har ju inte varit på lektionen? Tonåringen har svårt men jag tror även vi tonårsföräldrar har det tufft och vi är fyllda av frustration.

Sen kommer frustrationen för att jag inte har bättre fantasi eller är kock av världsklass. Varierad mat och påhittiga maträtter kan alltsom oftast skapa frustration. Ungdomarna måste äta, helst tre lagade mål om dagen och däremellan ska det finnas mellanmål som faller alla i smaken. I slutet i plånboken så känner jag även frustration att fasiken, ska de behöva äta olika korvrätter i tre dagar tills plånboken blir påfylld, stackarna. Men då kommer jag åtminstone på bättre tankar och tänker, de får ju i varje fall mat, de går inte utan.


Ja det var väl allt från en frustrerad vardag, kram

Likes

Comments

Familj

Min pappa somnade in alldeles förtidigt han också, han blev endast 59 år. Även han hade levt ett tufft och hårt liv och drivits av ett alldeles för stort hjärta.

Pappa var en man som alltid hade lösningar, fanns inga bekymmer: Det löser sig eller så fixar jag det. Han levde även lite efter principen, Robin Hood, han stod på människornas sida.

Jag saknar min pappa varje dag, saknaratt han aldrig fick träffa mina barn medans han levde och att mina barn ej fick lära känna honom. Den pusselbiten saknas i deras liv. Det har redan gått 18 år sedan du somnade in i din lägenhet i Norge.

Älskar dig pappa, jag tänder ljus för dig idag

Likes

Comments

Familj

Alla helgons Afton idag


Idag är den dagen då vi alla tänkerlite extra mycket på de som ej finns med oss men i mitt fall även på det som gör mig ledsen. Det är mycket känslor en dag som denna och det bubblar i min kropp med funderingar hur jag ska göra saker bättre än vad tydligen har gjort.

Först o främst tänker jag på min ena storebror som jag förlorade i självmord den 20 september, en tragisk händelse som tog hårt men också gav mig glädje över att vi åter hade funnit varandra efter några års frånvaro. Jag är tacksam över att jag åter släppte in honom i mitt hjärta och in i min familj efter år av besvikelse och jag egentligen redan hade förlorat honom i droger för flera år sedan. Han repade sig och fick hjälp och blev bättre (trodde jag) och han ville knyta an till oss igen. Men som allt annat, allt är inte alltid vad det ser ut som.

Han kämpade länge o väl för att stå emot de hemska rösterna som gnagde i hans huvud och till slut orkade han inte längre och såg endast en utväg, ta sitt liv för att bespara oss ett ev helvete och att själv få slippa kämpa emot. Han var en kämpe min bror och han blev endast 50 år.

Jag saknar dig och älskar dig


Likes

Comments

Relationer

En annan känsla jag brottas med idag är relationer som misslyckats. Vad kunde jag gjort annorlunda? Kan man påverka och förändra andra människors redan inbitna syn på andra människor? Jag vet inte men jag har en stor sorg i mitt hjärta pga det. Jag vill så gärna förstå och tro att detta är en fas som kanske kan gå över men taggen verkar sitta alldeles för djupt. Vill inte hänga ut men vill skriva av mig för att kanske själv se vad jag kan göra eller inte göra.

När man ser och hör att personer mår dåligt över påtvingade relationer(som den ej själv valt) då är det jobbigt. Med mig är det svårt att prata med då jag är för nära och då hyllas sådan personer som ej gjort ett skit för att stötta förutom med att visa sin otroliga frånvaro. Jag är besviken på mycket men försöker oftast inte lägga så mycketenergi på det men ibland blir känslorna för övermäktiga. Jag vill bara hoppas och tro att allt kommer lösa sig om några år.

Någon partner är jag dock inte intresserad av, det verkar vara alldeles för komplicerat att få ihop mitt liv med någon annans. Jag har för stora krav och har blivit alldeles för bekväm i min roll som singelmamma, som jag faktiskt trivs mycket bra med. Visst skulle det vara trevligt att hitta en man som skulle kunna ge mig mer energi och sträcka upp min rygg när den kroknar men han finns inte riktigt där än och jag klarar mig faktiskt. Helt ärligt så tror jag inte att jag är redo förrän mitt liv är i harmoni och jag själv känner större egokärlek än vad jag gör idag. Hopp finns för den här källingen också, haha.



Likes

Comments