Jag har nog alltid, eller sedan man började bry sig om hur man såg ut, tyckt jag är tjock. Jag minns som liten att jag HATADE att bada för att alla skulle se min mage, mina armar och hela mina ben ja då var jag typ 8 år. Ändå så ville jag inte bry mig, jag ville gilla mig själv eftersom jag var lat som barn så kände jag att det var lika bra att acceptera det "Du kan ju träna mer när du blir typ sjutton eller så" tänkte jag haha.. När jag var elva blev jag kallad för tjock en gång och för första gången tog jag åt mig. 
Sen har det ju inte blivit bättre av att samhället säger att flickor ska se ut på ett speciellt sätt.
Du ska vara smal, men inte för smal!
Du ska ha rumpa, men inte för mycket rumpa! 
Du ska ha bröst, men det räknas inte om du är tjock! 
Du ska ha långt fint hår, men inte slitet och äckligt ju! 
Du ska ha smala ben, men inte för smala ju! 
Ja listan fortsätter.
Det är sjukt att man inte kan känna sig trygg i sitt eget skal, sin kropp, det man ska leva med i resten av sitt liv. För alla är så JÄVLA fina precis som de ser ut. Ingen ska behöva ha ångest över att åka till stranden ju? 
Människokroppen är en otroligt vacker sak som vi måste ta vara på och inte se ut som alla andra för hur tråkigt är inte det? 

På min skola är mobbningen låg, och eftersom jag har och nästan alltid haft en tuff personlighet så har inte glåpord påverkat mig. Förutom den där gången när den där pojken kallade mig tjock, den gången gav jag honom en elak blick och sen den dagen har jag bara sett ned på sådana människor, som tror de är så jävla mycket bättre än andra, som tror de kan säga vad som helst utan att någon ska såras. Jag har tuffat på mig, byggt yttre skydd och en hårdare personligheter, Men personer som inte är lika inte-bryr-sig som jag har det svårare, de tar åt sig mer och det borde de inte göra. Det ska de inte behöva göra, ingen ska behöva höra något elakt någonsin! 

Människor som inte förstår att man inte ska påpeka andras vikt, längd,röst,hur en person äter,en persons stil,saker som personer inte kan ändra på så lätt eller alls.Varför man inte ska påpeka saker som detta? Jo, för att det är fucking oartigt. De blir fucking sårade.

Men tillbaka till mina egna erfarenheter. 
När jag var liten var jag tjockast av mina kompisar vilket som slog mig hårt, hur alla andra var så mycket finare än mig? Borde jag träna mer? Borde jag äta mindre? Vad är fel på mig? Varför är inte jag smal och fin som alla andra?Borde jag kanske testa spy upp maten?
Detta konstanta jämförande med andra, något jag också vuxit ifrån, är helt sjukt. Varför kunde inte elva åriga Alva bara acceptera hur hon såg ut?
Jag läste min dagbok från femman detta är något jag skrev: Jag är tjock och ful men det är inget jag kan göra något åt, jag kommer aldrig få en kille men det är inget jag kan göra åt. 
HELT SJUKT att jag skrev så? Självklart gjorde jag ju inget åt denna kropps ångest jag hade vilket kanske är bra för jag kanske hade utvecklat en ätstörning? Tur att jag hade min syster att leka med, tur att jag inte var ensam.                                                                                                                                                                            
Idag: Har jag mycket mera kropps acceptans, jag gillar mina ben. Jag gillar inte min mage, jag ska ändra på  det! Jag gillar mitt ansikte. Jag gillar inte mina händer, det är inget jag kan göra något åt.  
Jag mår bra, äter bra, har bra vänner och är glad. 
Alla förtjänar att vara glada! 

  
Detta är en sorts ny bloggning jag kör på, gillar ni det? Lite mer personligt, lite mera #deep


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments