Strax innan Uppsala klippte jag håret. det är märklig vad mycket känslor det finns i hår. Men jag fick höra att det kan va lite lättare att tappa håret om det är något kortare. så det gjorde jag. Och skulle det ändå av kunde men väl slå på en riktig frisyr, så det gjorde jag.

Torsdag
Var jag tröttare än tröttast . Jag var så trött att jag somnade med halva frukosten uppäten.
När jag väl vakna kände jag att en dusch sen i söndags skulle nog behövas, då även min närstående nämnde att hela jag lukta kemikalier, inte så konstigt jag var ju full med kemikalier, gift som skall rädda mitt liv....
Jag vart frikopplad, fri för en lite stund.  det va så skönt att slippa ha fru går man för en stund.  väl efter duschen vart jag snabbt påkopplad igen. Men de glömde sätta på mig en tröja och jag frös med bara linne så när jag bad om att de får koppla bort den igen kom glädjebeskedet. Sköterskorna kom och berätta att de ska ta ett sista prov, för en sista koll. då värderna visa väldigt bra, nästa lite för bra, då kan det hända att de tar bort droppet  redan idag.
Jag är så ung och absorberar gifterna väldigt fort, lite fortare än vad de tänk sig. Ung och har friska njurar och lever så därför går det lättare än för de som har slitna organ pga av ålderns rätt.
lättnaden att bli av med droppet  va nästan overkligt.
Ca kl 16 kom de och tog bort det. Och jag var fri.
Jag skulle få sova utan dropp och få mediciner efter behov även äta det jag ville som Coca Cola. Och resan hem på fredagen var klar bara ett samtal med läkarna på förmiddagen så skulle vi få åka hem.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ons. var trots allt en överkomlig dag. utom att jag sovit illa och irriterade mig på pumpen som knappt lät mig lyfta armen utan att det pep. Låg och slumrade lite varvat med att gå å kissa med pumpen som jag döpt till "fru går man" . Och hon ska ju med överallt, så .... Så mycket till motivation att se sig omkring det fanns det ju inte. och eftersom jag hela tiden droppades i med kalcium och glykos blev jag inte särskilt hungrig. Men en väldigt ung och söt sköterska frågade läkarna om jag fick äta piggelin. och det  fick jag som va väldigt gott.

Det är nämligen så här att under tiden cellgifterna finns i kroppen få jag inte äta något surt eller något med c-vitamin i.
Men tabletten som ska motarbeta cellgifterna som jag får nu, den även på natten verkar göra God effekt så resan hem på fredag verkar inte helt omöjligt.

Ons natt däremot var jobbigt. Jag var trött och utmattad sen tisdags natt och hade hoppats på att jag skulle sova av utmattning vilket jag delvis gjorde från kl 22 till kl 24 som jag vakna i panik av att jag var kissnödig, mellan 23 och 4.30 så började, "fru går man " pep, de skulle byta dropp, jag hade ont och behövde morfin tablett och som vanligt var jag ständigt kissnödig.
Efter 4.25 när broms tabletten kommit lugnade det sig. Men jag hade inte lugnat mig. Det fanns inget lugn någonstans i mig ... Jag kunde inte få ro i mig. Men kroppen är smart och hitta tillslut sett att  lugna ner mig.

Torsdagmorgon behöver vi ju inte gissa på om jag var trött.

fortsättning följer

Likes

Comments

Så måndag kom vi upp till Uppsala. Till det väldigt primitiva onkolog avdelning jag sett. där det var jag och sjuka pensionärer. Rena ålderdomshemmet, och jag uttryckte mig att det va nog avdelningen gud glömde här på  akademiska. Personalen var jätte trevlig på alla serr ska dock inte glömas att säga.  inte lika primitiva som arbetsplatsen dom vistas i 😅.
kl 12 anlände vi och fick vänta i ett trångt såkallat samlingsrum och matsal.
En snäll ung skötersk i min egen ålder kom sedan och skulle ta massa prover och bytte än en gång picclinen som nu hunnit blivit bytt 3 gr på 1 vecka men ständigt något som inte stämt.
Sedan var det väntan. under tiden hade en krypande smärta i höger äggstock kommit som sedan börja spridit sig vidare och jag hade börjat få blodiga flytningar. När väl läkare kom sent på eftermiddagen för att skriva in mig berätta jag om besvären och blir direkt skickade till gyn akut.
Under väntetiden på läkaren hade det också visat sig att det inte fanns någon enkelsal till mig och med den chock av miljö jag hade fått, va det och kändes jag att jag vägra låta min närstående lämna mig här. så det blev så att hon checkade in på ett pastient Hotel vi fick av avdelningen för natten, under den tiden jag satt och vänta på gyn.
Där visade sig att en överstimulering på äggstockarna börjat. efter ingreppet för äggplock som skett tidigare i veckan.
Men läget va lindrig i nuläget och jag fick morfin för smärtorna. då inga andra preparat av någon sort får tas under denna cellgift behandling. Men lycka till morfinet.  För väl till hotellet och mörkrets inbrott hade varit ett tag så sov och fick jag en ganska bra natt iförhållande till den tidigare.

Tisdag gick vi upp halv sju för att ta frukost och jag fick till min förvåning ner lite frukost.
för att sedan åka till akademiska. väl där var det smått kaotisk ingen enkelsal hade ännu hittats och cellgifterna måste igång NU. i det läget började saker känna totalt oöverkomligt och jag ville inte göra det här. ville bara åka hem. ville inte ligga här i en trång 4 sal med hostande och sjuka pantionärer. Men som allt annat jag fått lära mig de 3 senaste veckorna så var det bara att göra, utlämnad sig själv och förlita sig på vården, Hur mycket läkarskräck och sjukhusskräck jag än hade. En annan ung kille i min ålder kom och presterade sig att han nu var dagens sköterska åt mig. jag börja nästan känna avund Hur de lyckats med livet med en trygg och säkert jobb och framtid om de så ville. Och här låg jag med gamlingar och har cancer...
Jaja efter en del procedurer så  kopplades på med först massa vätska för att  skydda njurarna så gott som möjligt för att sedan få cellgifterna. Cellgifterna skulle va 4 Tim och va säker 2 liter. Detta va en cellgift kur man tydligen bara gör 1-2 gr om året i Sverige och väldigt unik så sköterske studenten som va med läkaren tyckte det va väldigt givande att få va med på en sådan behandling. Det va på något sett en liten tröst, att allt som hände  inte endast visa sig bara va att rädda mitt liv på något vis  utan också kunde ge kunskap till andra.
Själva cellgifterna blev inte så dramatisk som jag trott, tanke på mitt instabila psyke, förutom att piccline krångla och lät sig hela tiden  irritera pumpen så det pep ett hemsk pip tills sköterskor kunde och hann på plats för att kunna stänga av den, då just den också  inte heller kunde va fristående pga att den hade dåligt batteri. Så för varje toa besök blev det ett hysterisk pip som säkert inte bara gav mig utan de övriga nervsammanbrott pga av det. Och det blev många toabesök med all vätska som pumpades i. Efter gifterna sattes in nytt dropp som skulle få sitta hela vistelsen här för njurar skulle ta stryk.
Tillslut tidigare eftermiddag fick vi ett enkelrum och lite hopp om livet kom. Senare kom läkaren som också gjort denna typ av uppsättning av cellgift kuren. Och sa bla  att imorgon sätter man in ett nytt dropp som på något sätt ska kunna motverka gifterna jag fått, då dosen är så hög så skulle man låta bli med det skulle man dö  på stört. Verklighet att man på riktigt modelerat "sätter mitt liv på spel" för att bli frisk visade sig ganska tydlig med de orden.
Det blir inte mycket sömn då jag skriver detta inlägg kl 2 på natten. Då jag både är kissnödig och byte av mer vanligt dropp ska ske kl 3, kanske också morfinet gör sitt.

Första inlägget lite fakta om vad som hänt de 2 senaste dagarna.

Vi Hörs!
Kram på er💖

Likes

Comments

Hej Mina vänner!

Här startar bloggen om min kamp mot Skelettcancer. en Ovanlig form av osteosarkom.

Resan starta för ca 3 veckor sen då mitt besked kom, som blir i ett separat inlägg även allt som hände därefter.

Imorgon startar Cellgifterna uppe vid akademiska sjukhuset i Uppsala!

(Jag har inte lärt mig sidans detaljer och genvägar lägga ut bilder osv så ni får ha överseende med det så länge!)


Återkommer!

Ha det gott!

Kram!


Likes

Comments