2017 började bra med ett veckoslut i Halifax, sedan 2 veckor skola och 2 veckor ledigt. Vi hade strömavbrott och stormar nästan varannan dag och den så kallade "January thawn" slog också till.

Ishockey match i Halifax, Halifax Mooseheads vs. Moncton Wildcats

Jag, Naomi och Juliette 🇫🇷

Gabriel 🇩🇪 och jag

Escape room

Halifax waterfront boardwalk, som var lite dyster den här tiden av året

Sista fredagen före skolan började igen efter ett 2 veckor långt jullov, hoppade jag och några andra utbyteselever på bussen till Halifax, en resa på ca. 4 timmar och 260 km. De två flickorna som bor i Halifax det här året hade ordnat ett "Christmas, New Year's and Hanna's birthday party", så alla vi från vårt Rotary distrikt åkte ner för att fira. På fredagen då vi kom fram gick vi först en stund till down town Halifax och åt lunch och tittade oss omkring. Det var jätte skönt att få vara i en riktig stad igen, med riktiga höghus och butiker och smågator. Moncton är ju officiellt en stad, men i riktiga livet finns här en enda gata som lite påminner om en stad, och jag bor inte ens i närheten av den så jag känner mej verkligen lite isolerad ibland. På kvällen gick vi och kollade på en hockeymatch, som av slumpen råkade vara Halifax mot Moncton. Halifax råkade dessutom ha en finsk spelare på sitt lag! På lördag morgon for vi och simma, och simhallen hade en bastu. En bastu på ungefär 50°C och en elektrisk made in China spis som man inte fick kasta vatten på. Lite lame, men då jag suttit där i 20 minuter och Kanadensarna bytts flera gånger förstod jag nog varför. Saknar alltså finsk bastu helt massor. Efter simmandet åkte vi hem för att äta lunch och sen for vi och skrinna. På kvällen efter maten åkte vi in till stan för att göra ett escape room. För att vi var så många, fick vi det svåraste rummet och vi klarade inte av att lösa det. Vi var ganska nära att hitta nyckeln, men tiden tog slut.

På lördag eftermiddag började det snöa, och det fortsatte långt in på söndag morgon. På grund av det här var några bussar inställda och några mänskor måste vänta till eftermiddagen för att åka hem. Min buss avgick som tur som planerat klockan 16, och jag kom hem utan problem.

Nära vårt hus finns en jätte vacker vandringsstig och vi började året med att gå några kilometer längs den.

Rotary klubben firade min födelsedag med ett berg av cupcakes, och den här var speciellt för mig, med ett ljus och extra strössel. De sjöng för mig och jag fick en fin present också.

Den 9:de januari började skolan igen och det var 2 veckor kvar av första semestern och sen började provveckan. Jag hade ett biologiprov, och sen hade jag en vecka ledigt. Men, på onsdagen den veckan flöt en helt massiv isstorm över New Brunswick, och slog av strömmen för hela provinsen. Detta ledde till att skolan var stängd och utan ström resten av veckan, så proven flyttades till följande vecka. Detta betydde att jag hade en ledig vecka till. Det var i princip skönt, men också helt super tråkigt, för alla mina kompisar hade prov, och var antingen i skolan och skrev prov eller hemma och övade på nästa.

Ett annat årligt väderfenomen är att i mitten av januari blev det plötsligt väldigt varmt med nästan 10°C varmt. Ena dagen var det -20°C och nästa dag +10°C. Växthuseffekten eller?

Ja, ungefär halva året här i Kanada har jag kvar och jag hoppas det blir lika roligt som det gångna halvåret!

Likes

Comments

Sista månaden av året och min fjärde månad i Kanada, december var full av snö, vänner och mat. Folk började sätta upp julpynt och -belysning halvvägs genom november och alla var i full julstämning då december kom.

På bilden ovan är jag, Stefania och Maitane på vår Rotary klubbs julfest i början av december.

Den här hösten har jag spelat korgboll med ett gäng flickor som bara spelar för skojs skull och det har varit helt jätte roligt. För några veckor sedan hade vi ett par matcher, och det var skönt att få spela riktiga spel igen. Vi fortsätter igen då skolan börjar efter julen.

Varje måndag har jag hjälpt till som frivillig på special olympics tillsammans med Kay och Stefania. Special olympics är som en "gympatimme" för ungdomar och vuxna med specialbehov. Vi gör en massa olika sporter och lite muskelträning och sånt.

I skolan på biologitimmen gjorde vi en "pig dissection lab", där vi öppnade magen och tog ut alla inälvor på små dödfödda grisungar. Det var jätte intressant, men luktade helt förfärligt. Och då jag stod och redde ut en 3 meter lång gristarm förstod jag att jag nog inte kommer att bli någon veterinär.

Min host mamma jobbar på ski patrol, som är en slags första hjälps organisation som mest jobbar i slalombacken, så vi har redan varit ett par gånger till ett "berg" (samma storlek som Himos) en och en halvtimme hemifrån och åkt slalom.

Så när det började närma sig jullov blev också skolan lite mer oseriös och festlig och det ordnades en "winter formal", som var som ett lågstadiedisco, men med fina kläder. Det var en super rolig kväll, men också lite ledsam, för jag måste säga hejdå åt en av mina bästa vänner här som åker hem till Mexico under jullovet.

Och så blev det jul. Som sagt var alla i full julstämning väldigt tidigt. Alla förutom jag. Inte för att jag inte hade roligt eller så, men det bara kändes inte hemskt juligt. Man skulle kunna tänka sig att man firar jul ganska lika här och hemma, men jag tycker nog tusen gånger mera om finsk jul. Jag tyckte att julen kändes lite tillgjord här och det handlade väldigt mycket om att bara köpa en massa grejer. Och jag ska nog inte ens börja med julbelysningen på folks hus här... Säger bara att mänskors elräkning för december är säkert tre gånger så stor som vanligt. Nå, i alla fall, julmaten var den jätte goda turkey dinnern man också äter på thanksgiving med kalkon, ugnsbakad squash, potatismos, gravy och tranbärssylt mm. Jag hade faktiskt lite hemlängtan under dessa dagar, speciellt julafton, men min räddning var att jag hittade riktiga svenska pepparkakor i matbutiken.

En av mellandagarna spenderade jag med mina counsellors och vi gick ut på en snöskovandring på deras bakgård.

På nyåret var jag bara hemma med familjen och vi gick på bio och såg den nya Star Wars filmen. Här skjuter nästan ingen raketer och det kändes väldigt lustigt och tyst.

Jag är väldigt glad över hurdant år 2016 var, och jag hoppas 2017 blir minst lika bra. Jag har ännu 7 månader kvar här och mest ser jag framemot year end touren i början av juli, där jag och 40 andra utbyteselever åker buss till alla stora städer i östra Kanada, med start i Toronto och slut i Halifax.

Likes

Comments

Idag har jag varit 100 dagar i Kanada!

Av någon anledning har det blivit så att jag skriver ett inlägg/månad, men det passar mig väldigt bra eftersom nu har jag tillräckligt med saker att skriva om... Det här inlägget kommer i alla fall bestå allra mest av bilder (helt massor av bilder), eftersom såna har jag tagit en hel del den senaste tiden.

I November gjorde jag lite allt möjligt, till exempel var jag på ett knytkalas för alla internationella studeranden i Moncton och så deltog jag i en "Santa Claus Parade" med en massa andra utbyteselever.

Jag, Kayleigh och Stefania på knytkalas (Kayleigh är från Kanada, men vi bjöd henne med oss till knytkalaset)

Den 12 november åkte jag och 3 andra Rotary elever till Prince Edward Island på ett födelsedags kalas hos en utbyteselev från Taiwan. Hon är också här med Rotary, och på kalaset var andra utbyteselever som är i samma Rotary distrikt som vi (träffade dem i September första gången). Vi gick omkring i Charlottetown (P.E.I.s huvudstad), som är en helt underbar stad och vi hade tur med vädret också, fast det blåste ganska kallt. Senare åkte vi hem till Amandas host familj där vi åt pizza och kaka, spelade biljard och sjöng Singstar. Ett helt jätte roligt veckoslut med helt underbara mänskor.

Jag och Stefania

Hela gänget

Jag och Amanda (födelsedagsbarnet)

Jag och Gabriel 🇩🇪

Förra veckoslutet kom hela gänget från P.E.I. och Halifax hit till Moncton för vår andra officiella "district gathering". På fredagen träffades vi och förberedde oss för jul paraden med att göra planscher och annat pyssel. Dessutom hade vuxna som planerat veckoslutet lagt in några "icebreaker" lekar, men jag tror dom inte riktigt förstått hur tajt och nära vår grupp redan är, så några sådana behövdes inte. Lördagen började med ett besök till Monctons marknad och fortsatte med bowling, musée besök, ett varv till det lokala köpcentret för det kvarstående Black Friday reorna och till sist var det dags för Santa Claus Parade. Paraden var en helt unik grej och jag har nog aldrig haft så många mänskor att stirra på mej under en enda kväll. Paraden gick igenom hela Monctons centrum och hela stan var ute för att titta på. Vi gick med våra planscher och flaggor och ropade god jul åt alla på vårt eget språk, det var faktiskt helt super roligt.

Jag och Juliette 🇫🇷 i caribou pälsar som var kläder åt mänskor som bodde i Kanada för 1000 år sedan

Juliette 🇫🇷, jag, Cecilia 🇪🇸 och Agustina 🇦🇷

Hela gänget + Moncton Wildcats maskoten

Jag, Stefania och Maitane

Jag, Gabriel 🇩🇪 och Iguazel 🇪🇸

Jag och Juliette

Jag, Arthur 🇧🇪 och Iguazel 🇪🇸

Jag och Stefania

Alla vi som inte har någon annan från samma land (Tyskland, Argentina, Finland, Syd-Korea, Taiwan, Italien och Mexico)

Jag har en massa mera bilder som jag skulle vilja lägga upp, men det blir nog för mycket då...

Likes

Comments

Oktober var en ganska händelserik månad. Det började med thanksgiving och fortsatte med fotbollsmatcher, utflykter och fredagskvällar med kompisar. Dessutom har jag barnvaktat grannens barn nu och då.
Jag och Melanie på årets sista fotbollsmatch
Jag och Miriam 🇩🇪 på fotbollsmatch
Jag och några kanadensare och andra utbyteselever var och skrinnade förra veckoslutet. På vänster jag och pojkarna som kunde skrinna och på höger spanjoren och tyskarna som aldrig hade skrinnat förut. Kände mig igen som en mamma, då jag hjälpte flickorna att sätta på och spänna skridskorna.
Thanksgiving gav oss ett femdagars veckoslut att spendera med familj och vänner. Torsdag och fredag var jag ute med kompisar och lördag och söndag var jag med familjen. På lördagen åkte vi ut till farföräldrarnas property och åt majs, pumpkin pie och hot dogs framför en eld. På söndagen var det dags för en traditionell "turkey dinner", som bestod av ugnsstekt kalkon med brödfyllning, potatismos, batatmos, tranbärssylt och pumpa. Till efterätt fanns det pumpkin pie och apple crumble. Det var helt jätte, jätte gott och jag förstår verkligen hypen för thanksgiving här.
Följande veckoslut åkte vi med familjen till en jätte fin plats vid havet som heter Cape Enrage. Där fanns en fyr och när tidvattnet gick ner kunde man gå runt en udde och upp till fyren. Medan vi väntade att tidvattnet skulle gå ner grillade vi lunch och började sedan promenera. Det var jätte häftigt, för där fanns en massa fossiler och skaldjur och annat spännande.

Förra torsdagen åkte jag, Stefania och Maitane från vår Rotary klubb till en konferens för ungdomar i Fredericton, som är huvudstaden i New Brunswick, för att berätta om hur det är att vara en Rotary utbyteselev. Efter ett par timmar av att stå och le och försöka överrösta de andra mänskorna som var där var både mina ben och mitt ansikte så gott som domnade. Det var ändå roligt, och vi fick jätte god mat helt gratis.

Jag har det alltså riktigt bra här, många kompisar och Rotary klubben är trevlig och aktiv. Dessutom hörde jag att varje fredag på mötena är det en av Monctons bästa kockar som lagar maten!

Likes

Comments

Känns som en evighet sen jag sist skrev nånting här, men egentligen är det bara lite på 3 veckor sedan. Jag har börjat skolan och börjar komma in i rutin. Vardagen rullar på väldigt snabbt och det känns att det är fredag varannan dag.

På senaste tiden har jag inte gjort en massa spännande farligheter, utan mest bara vanliga saker. Men på grund av att allt är så nytt så blir det inte alls tråkigt. Skolan börjar varje dag klockan 8.45 0ch slutar 15.30. Den här semestern har jag biologi, wellness (gympa), pre-calculus, leadership (hur man är en bra ledare, coach osv...) och writing. Efter skolan har jag cross country träningar, och jag är oftast hemma mellan 18 och 19. Då är ja redan så trött att jag bara äter, duschar och sedan somnar 21 tiden. Fast jag tycker att min engelska är ganska bra, och jag förstår allt som alla säger, så är det väldigt, väldigt tröttsamt för hjärnan att hela tiden måsta tänka en extra sekund på hur man sätter ihop en mening för att svara. Någonting som jag är väldigt tacksam för är de andra utbyteseleverna i skolan. Vi är ungefär 30 ungdomar från alla delar av världen och alla i samma situation. Fast ibland känner jag mig som en mamma för alla andra, på grund av att min engelska är på en helt annan nivå än deras (tack vare finska skolan), men det är ganska roligt egentligen.

Jag, Maitane 🇪🇸 och Stefania 🇮🇹

Jag har också varit och kollat på två amerikanska fotbollsmatcher, som var just precis så stereotypiska som dem man ser på film, med sin pep-rally och skolans egna heja-ramsor. Det är jätte roligt att titta på matcherna och det är alltid fullt med folk, men de flesta som är där har ingen aning vad som pågår, fast dom kollat på fotboll hela sitt liv.

Förra veckoslutet spenderade jag på Prince Edward Island med de andra Rotary utbyteseleverna. Vi gick igen en gång igenom en massa regler och på lördag eftermiddag åkte vi till en "rope climbing" bana. Det var super roligt fast jag var livrädd hela tiden. Det var annars också ett helt jätte roligt veckoslut, och jag fick igen träffa nya människor från olika hörn av jorden.

Det har faktiskt inte hänt så jätte mycket på senaste tiden, men som sagt, hinner jag inte ha tråkigt överhuvudtaget.

Likes

Comments

Och så har min första vecka i Kanada gått. På bara en vecka har jag gjort allt möjligt spännande, och det känns som att det skulle vara mycket längre än två veckor sedan jag hoppade på flyget på Helsingfors-Vanda. Det här inlägget blir lite längre och bättre än det förra, som jag skrev färdigt på Word och sedan copy-pastade hit och publicerade så att jag skulle hinna göra annat än skriva blogginlägg under mina 30 minuter av gratis wifi på Newark.

På torsdag (25.8) eftermiddag landade mitt flyg i Moncton en och en halv timme senare än vad det var tänkt på grund av att ja måste vänta ganska länge i immigrationskontoret i Montreal. Emot mej på flygplatsen var min hostfamilj, som en halvtimme tidigare hade skickat iväg sin egen son till Brasilien och så min counsellor Suzanne från Rotary-klubben. Jag åkte hem till Suzanne och på fredagen fixade vi ett bankkonto och pratade med skolan. På eftermiddagen åkte vi iväg och campa till en nationalpark, Kouchibouguac , cirka en timme från Moncton. Kanada har en massa nationalparker, men dom är absolut inte lika som i Finland. Där fanns rinnande vatten, wc, dusch och ström. Asfalterade vägar, matbutik, wifi... Det var verkligen bekvämare än vad jag hade väntat mej, vilket var både bra och dåligt. Nå, i alla fall hade jag ett jätte roligt veckoslut med Yves och Suzanne och deras hund Bruce. Vi gick en liten hike, paddlade och åt god mat. Hiken måste vi dock avbryta mitt i, det låg nämligen en färsk hög björnskit mitt på stigen.

På söndag kväll flyttade jag sedan in hos min första familj. Dom är helt underbara, jag skulle inte ha kunnat önska mig en bättre familj. Väldigt, väldigt pratsamma och utåtriktade och äventyrliga, speciellt pappan och min hostsyster. På måndagen började båda föräldrarna jobba, så om dagarna har jag och Eva mest stannat hemma och tittat på Netflix (kommit igenom hela Sherlock serien), men på kvällarna har vi gjort allt möjligt. På tisdagen åkte vi till farföräldrarnas "property", som är en liten bit mark vid en bäck mitt i skogen som de äger, kanadensarna är ju inte lika lyckligt lottade som vi finnar med vår allemansrätt. Vi har också cyklat omkring i Moncton och paddlat i Fundybukten där världens största tidvattenskillnad tar plats.

Tidvattensskillnaden i Fundybukten, den undre bilden är tagen kl. 11 och den övre 14.40

Igår var vi igen till "propertyn" och till ett vattenfall i närheten, där man kunde simma och hoppa från en klippa ner i vattnet. Det var svinkallt, mellan 10ºC och 13ºC, så jag simmade inte hemskt länge. Dessutom är det här stället fullt av myggor, också i +25ºC och fullt solsken.

Och så idag åkte vi 3 timmar bil ner till stranden i Martinique, Nova Scotia. Vi startade tidigt på morgonen, körde via några familjebekanta som följde med och åkte sedan raka vägen till stranden. Vi hyrde ett par surfbräder, och spenderade hela dagen med att surfa både "vanligt" och kajaksurfing. Kajaksurfingen var tusen gånger lättare än med bräden och också helt jätte jätte roligt. Vattnet var mycket varmare än vad jag trodde (lite varmare än 15ºC kanske) och fast det redan är september var det över 20 plusgrader och varm vind på stranden. Avigsidan är ju då att jag brände mig ganska ordentligt i ansiktet.

Jag har inte haft några som helst problem ännu, och ingen hemlängtan att tala om heller, men några lustiga saker har jag ändå lagt märke till.

  1. Inga lås på wc:n hemma
  2. Inga påslakan (???? så opraktiskt)
  3. Kollektivtrafiken är helt usel

Men annars är allt helt super bra, och jag är så glad över att vara här.

Imorgon börjar skolan efter ett 3 månader långt sommarlov, och för en gångs skull väntar jag faktiskt lite på det.

Likes

Comments

Av någon anledning hade jag hemskt låga förväntningar för New York. Jag tänkteväl att det var en överhypad turistfälla full av krimskrams. Och nog var det judet till en liten del, men så fort man går någon annanstans än till TimesSquare är det nog allt annat än det.

Till programmet för vårt 3 dagars läger hörde två stycken ”skolningar”,där vi fick höra hur skolan, vardagen osv… fungerar, en rundtur på Manhattandär vi besökte One World Trade Center, Chinatown och Brooklyn Bridge och påonsdagen gick vi en rundtur i NBC Studios där vi också fick göra en egen ”latenight show”. Dessutom åkte jag ännu själv till Soho för ett par timmar. Påonsdag kvällen klädde alla sig fint och så åkte vi limousin runt omkringManhattan och till sist till restaurangen The View på Times Square.Restaurangen var högst uppe i en skyskrapa och snurrade runt så att man helatiden hade en annorlunda utsikt.

Måndagen var lite tung på grund av 8 timmars tidsskillnadoch alla hejdån och annat, men redan på tisdagen kändes allt mycket bättre, ochom man är i en stad som New York kan man inte gå omkring och tänka på det som finnsdärhemma. 

Nu sitter jag på Newarks flygplats i New Jersey sedanklockan 5 och väntar att mitt flyg ska åka klockan 11. Jag åker via Montreal till Moncton och på flygplatsenträffar jag mina counsellors från Rotary klubben och min hostfamilj. På veckoslutet åker jag och campa med mina counsellors till en nationalpark somfinns lite uppåt längs kusten från Moncton.

Chelsea

Brooklyn Bridge

Utsikt från One World Trade Center

Likes

Comments

Jag har då alltså 2 veckor kvar tills jag åker, eller egentligen två veckor och en dag om man ska vara exakt. Mitt flyg till Nordamerika avgår den 22 augusti. Jag åker dock inte rakt till Kanada, utan först till New York där utbytesorganisationen ordnar ett 3 dagars läger som ska hjälpa oss européer att anpassa oss till den nordamerikanska livsstilen.

Såhär i mitt första inlägg tänkte jag berätta lite om varför jag åker, vart jag åker och via vem jag åker.

Enda sedan jag var liten har jag velat åka, först kanske mest för att mamma var utbyteselev i Arizona, USA och de flesta av mina morbröder och mostrar också åkte och hade lyckade år. Nu på senare tid är det väl det att jag jätte gärna vill uppleva nya saker osv. Och så är det också skönt att ha ett år till att tänka på vad man riktigt ska fortsätta med efter gymnasiet.

Efter det korta lägret i New York flyger jag via Montreal till min nya hemstad Moncton. Det är en stad på östkusten av Kanada som ligger ungefär 30 km från havet. I staden bor ungefär 70 000 människor. Moncton ligger i en liten provins som knappt ingen hört om; New Brunswick. Provinsen gränsar till den amerikanska delstaten Maine och 33% av befolkningen talar franska. Jag kommer ändå att bo i engelskspråkiga familjer och gå i engelskspråkig skola. Min första hostfamilj (har 3 st) består av mamma, pappa en 12 årig flicka och en 16 årig pojke som också åker på utbyte. Och så en kanin. Med det som jag nu har talat med dem och den bilden jag har fått av dem via några mail tror jag att jag kommer trivas bra hos dem.


Jag åker på utbyte via Rotary. Det är ett par saker som skiljer dem från de andra utbytesorganisationerna. För det första fick jag inte direkt välja vilket land jag skulle åka till, utan jag fick önska fyra stycken och så togs mina önskningar i beaktning. Mina fyra land var Australien & Nya Zeeland, Frankrike, Schweiz och Kanada, i den ordningen. Den andra annorlunda grejen är mängden familjer. Jag har då alltså 3 stycken familjer och spenderar ungefär 3 månader hos varje. På det här sättet är det meningen att man ska se olika sidor av vardagen och kulturen i landet.



Likes

Comments