Maj har varit säkert den mest händelserika månaden hittills. Har varit hit och dit i New Brunswick och Nova Scotia, sovt både i hotell och i tält, och sprungit och gått sammanlagt ungefär 50 km.

Första veckoslutet i maj ordnade Rotary en "orientation weekend" för alla som ska fara på utbyte nästa augusti. Det var ett jätte roligt veckoslut, och vi fick igen träffa nya mänskor, och det var roligt att vara den som kunde svara på alla frågor och ge tips om hur man har ett lyckat år. Fast på samma gång var det också lite ledsamt för jag börjar förstå hur lite kvar det är av mitt utbytes år, och hur snabbt allt tar slut. Alla som var på veckoslutet åker inte på long-term utbyte, några åker bara iväg för några veckor. 2 stycken ungdomar kommer till Finland i juli för en månad, en till Lahtis och den andra till Ylivieska, och en tredje ska stanna i Seinäjoki ett helt år. På lördag eftermiddag kom allas föräldrar på en föreläsning, och vi utbyteselever fick svara på deras frågor om resande och kulturen i våra land. Veckoslutet slutade med en sketch som vi utbyteselever hade hittat på om våra erfarenheter i Kanada.

Övre bilden är alla som var med på veckoslutet, och den undre är bara vi New Brunswick utbyteselever

På lördag kväll var vi på en välgörenhets event för kvinnors heart and stroke foundation och på söndagen efter orientation veckoslutet sprang vi med Stefania ett välgörenhets race på 5 km för kvinnors mental hälsa.

Följande veckoslutet åkte vi till Halifax med min host mamma och hennes vän. Vi var till The art museum of Nova Scotia och tittade på Maude Lewis utställning. Hon var en kanadensisk målare från en liten by i Nova Scotia. Hon fick reumatism som hemskt ung, och kunde inte göra vanligt arbete, så hon började måla sitt lilla hus på insidan och utsidan. Hon började också måla vykort och sålde dem. På det här sättet blev hon känd i Atlantic Canada och senare i hela Kanada. Det här året kom det en film ut om hennes liv.

Förutom konstmusee var vi också ner till boardwalken vid vattnet och träffade ett par andra utbytare som bor i Halifax. Vi gick på glass, och gick sedan tillbaka till vårt hotell för att göra oss redo för middagen. Vi åt middag på en super mysig spanskinspirerad restaurang i down town Halifax.

På söndag morgon åt vi morgonmål, och körde sedan hem, med ett stop vid en plats där arkeologer hade hittat ett mastodont skelett.

Maude Lewis riktiga hus, som är bevarat i konstmuseet vi besökte

Veckoslutet efter det spenderade vi med min första host familj, då vi gick en 16 km lång hike i Fundy national park, och sedan campade över på farföräldrarnas property. Det var först planerat att vi skulle åka till en flod på gränsen till Quebec och NB, men det regnade hela början av månaden, så vattnet hade stigit massor och det var för farligt att paddla. Det var ju lite synd, men vi hade ända ett roligt långt veckoslut ute i skogen.

Joel, min första host pappa, håller kurser i wilderness first aid, så vi gjorde ett litet first aid scenario, där det såg ut som att jag hade stigit i en björnfälla och mitt ben var brustet. Joel lagade ett fake sår på mitt ben som såg helt jätte riktigt ut, och jag skådespelade det bästa jag kunde. Har bilder av det, men det ser faktiskt så riktigt ut att jag skickar hellre bilden som meddelande.

Förutom allt det här, har jag varit på en indisk middag hos en kvinna från vår Rotary klubb. Hon klädde oss i traditionella saris, och matade oss indisk mat.

Sista fredagen av maj hade jag min presentation om Finland för Rotary klubben, och det gick jätte bra, och det var roligt att få berätta om Finland.

Jag och vår Rotary klubbs president, Susy Campos, efter min presentation för klubben.

Och så var jag utan telefon i 6 veckor, så har inte kunnat vara hemskt aktiv på social media eller liknande, men jag fick en ny i slutet av månaden.

Som sagt, det regnade  hemskt mycket här i maj, och på grund av det har det inte varit hemskt varmt förrän i slutet av månaden. Och dessutom så finns här redan ca en miljon myggor och jag har redan mera myggbett än vad jag har i Finland i slutet av sommaren.

Jag har bara ca. 1 och en halv månad kvar tills jag åker hem till Finland igen, och fast det ska bli roligt att komma hem, är jag hemskt ledsen att lämna alla mina vänner här.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Har inte alls haft tid att skriva nånting under de senaste veckorna, så april inlägget kommer lite sent.

Nå, i alla fall, i april firades det påsk, så vi åkte med min host familj till en liten by i Quebec, som heter Saint-Jean-Port-Joli. Bilresan dit tog ungefär 6 timmar. I Quebec spenderade vi det mesta av tiden på min host pappas brors maple syrup farm. Vi fick hjälpa till att laga maple syrup, och kolla att allt fungerade så som det ska. På lördagen åt vi påskmiddag som bestod av en stor skinka och potatismos. Nästan allt som vi åt där var lagat med maple syrup. På fredag kväll då vi kom fram, hade Alains (host pappa) mamma lagat bönor med maple syrup, nästa morgon åt vi toast med maple butter, i te och kaffe satt man inte vanligt socker, utan maple sugar, och kakan som vi åt till efterrätt på lördagen hade maple syrup frosting. Helt gott till en början, men efter tre dagar så var det nog helt för mycket.

Maple syrup taffy. Man kokar sirapen till en viss temperatur, och sen häller man den i snö och det blir som godis.

Fina utsikter i Quebec

Veckoslutet efter påsk hade vi en Rotary grej igen i New Brunswicks huvudstad, Fredericton. Det var RYLA, som står för Rotary Youth Leadership Awards. Några pris fick vi nog inte, men det var ett jätte roligt veckoslut med utbyteseleverna från New Brunswick plus en massa nya mänskor från hela provinsen. Vi lyssnade på intressanta gästtalare, hjälpte till i Frederictons community kitchen, som serverar mat åt hemlösa, och veckoslutet slutade med en fin middag med en massa Rotary mänskor.

Och, vad annat?

I början av månaden var vi på outdoor pursuits field trip med skolan till ett fruset vattenfall. Det var helt super fint, och en rolig dag.

Jag bor nuförtiden i samma hus med Stefania, vilket är hemskt roligt, för hon är som en riktigt syster till mej, och så lagar hon en massa god italiensk mat nu och då.

På tal om mat, så försökte jag baka bullar för några veckor sedan, men det lyckades nog inte alls. Det finns ingen färskjäst här, och den torrjästen som finns fungerar inte alls på samma sätt som den i Finland. Dessutom så lagar alla som bakar bröd här sitt bröd i en brödmaskin, vart man bara behöver sätta in alla ingredienser i maskinen, som sedan gör allt jobb för en. Knådar, jäser och steker. Jag och Stefu provade att laga bröd i den och det blev helt okej.

Vete-råg bröd

outdoor pursuits field trip

Roadtrip till Quebec, jag och en kalv någonstans i västra New Brunswick, och jag efter min sista korismatch i Kanada

Maj har varit väldigt busy busy hittills, och vi har försökt tränga in allt vi inte hann göra de senaste åtta månaderna i de sista två.

Likes

Comments

Tiden går så otroligt snabbt och jag kan inte fatta att mars redan är över! Har gjort så mycket roliga saker igen, och fast 10 månader kändes som en evighet i augusti, känns det nu som ingenting.

En stor ändring var att ja klippte ungefär 15 cm av mitt hår, som hade blivit ganska så långt sedan mitt senaste frissa besök i maj.

I början av månaden hade en av mina bästa vänner här i Kanada födelsedag, så vi for ut och äta med några kompisar. Sedan blev det St. Patrick's day som är en ganska stor grej här. Vi for till min host mammas vän som hade ett litet party med grön mat och annat. 4-12.3 var det march break, som motsvarar vårt sportlov. Under den veckan flög Emilia från Ottawa för att hälsa på. Med Emilia besökte vi Prince Edward Island, thrift shoppade och klättrade. En kväll kokade jag också ihop pappas världskända älggryta, och några familjebekanta kom över till middagen. Alla tyckte det var helt super gott och ville absolut ha recept.

Två veckor sen åkte vi med min förra host pappa till Cape Enrage, samma plats vid havet jag var till på hösten med den fina fyren. Vi gjorde upp en eld av drivved och lagade vår mat över öppen eld. Jag och Stefania lagade lever med paprika och rödlök, och Joel lagade en lax på Bear Grylls sätt. Han köpte (inte så mycket Bear Grylls) en hel lax och fyllde den med citron och lime skivor. Sen täckte han hela fisken, förutom huvudet och stjärten, med lera som han sökte från ett kärr brevis stranden. Sen lade han fisken i mitten av elden och täckte den med kol och brinnande trä. Efter ungefär 40 minuter var det färdigt, och det var säkert bästa laxen som jag nånsin ätit.

Den senaste veckan har jag bott hos några grannar/familjebekanta medan min host familj är i Mexiko och hälsar på sin dotter, som är där på utbyte.

I skolan har vi en skoltidning, vart jag skriver nu och då, så om någon är intresserad kan man klicka här . Artiklar borde börja dyka upp inom en vecka.

Nu är det april och det snöar ännu och det är ganska hemskt, men nästa vecka ska det bli varmare och bättre väder. Hoppas att det stämmer!

Likes

Comments

I februari har jag skidat, flyttat, börjat en ny semester i skolan, skidat lite till och gjort allt möjligt annat.

I början av månaden flyttade jag till min andra host familj, och här stannar jag resten av året tills jag flyger hem i mitten av juli. Det kändes lite lustigt och ledsamt att flytta, men jag vande mig snabbt och jag trivs nog jätte bra i mitt nya hem. Och så ser jag ju min gamla host familj åtminstone en gång i veckan.

Efter den försenade provveckan började den nya semestern i skolan. Mina kurser för våren är fysik, journalism, outdoor pursuits (hiking, cross country skiing, climbing, hur man överlever i vildmarken osv...), franska och engelska. I outdoor pursuits har vi skidat alla dagar i skogen och parken som finns breved skolan. Man skulle ju kunna tro att för att vi är i Kanada kan alla skida jätte bra, men jag var nästan den ända i klassen som visste hur man sätter på skidorna.

Vi hade igen ett rotary veckoslut i mitten av månaden som skulle vara en "ski weekend", så eftersom att Stefania aldrig hade åkt slalom förut åkte vi till slalombacken här i New Brunswick för att öva.

Så blev det då dags för vår ski weekend i Nova Scotia. Det var meningen att vi skulle åka på torsdag eftermiddag och ha två hela dagar av slalom, men på grund av en snöstorm (som dessutom var den tredje inom en vecka), flyttades vår avfärd framåt med en dag, vilket var lite synd. Nå i alla fall, vi hade ett helt super roligt veckoslut igen fylld av snö, slalom och skratt. På fredag kväll hade vi ett litet party, och alla klädde sig fint och syd-européerna lärde alla att dansa till reggaeton och latino musik. Lördagen spenderade vi i skidbacken och på kvällen var jag med om säkert häftigaste saken i mitt liv hittills. Vi badade nämligen indian bastu. Eller Mohawk sweat lodge ceremony som de kallade det där. Det var ett stort runt tält med lågt tak med mattor som golv och en grop på mitten. Utanför brann en stor brasa där man hettade upp stora stenar, som sedan togs in i tältet och lades i gropen på mitten. Ceremonin var till för att ära Mother Earth, och bestod av fyra rundor. Under varje runda kastade ledaren hela tiden mera vatten på stenarna och så fanns där två indian kvinnor som trummade på sina trummor och sjöng sånger. Mellan rundorna öppnades dörren för att släppa in mera luft. Under fjärde och sista rundan blev det faktiskt ganska så hett och lite för mycket för några mänskor, men jag tror inte det blev varmare än 70°C, så för mig var det ju helt okej. Efteråt kände man sig väldigt avslappnad och ren, fast vi just suttit och svettats flera liter och inte fått duscha efteråt. Jag vet att den här upplevelsen var något jag aldrig kommer att glömma. På söndag morgon åt vi ett sent morgon mål, städade vårt läger och åkte hem. Resan hem tog nästan 7 timmar.

Efter skidveckoslutet var det tillbaka till skolan, och följande veckoslut åkte vi med en rotary gubbe för att skjuta med gammaldags black powder gevär. Det var roligt, men också helt super svårt. På samma ställe kastade vi också en tomahawk yxa och så fick vi en massa god mat, som chili och seafood chowder. Efteråt, på kvällen, åkte vi på hockeymatch.

Nu har jag mindre tid kvar här än vad som gått, och det känns väldigt konstigt för jag tycker att jag just steg av flyget på flygplatsen i Moncton.

P.S. Vi har haft 11 snowdays, alltså lediga dagar från skolan pga snö- och isstormar, den här vintern

Likes

Comments

2017 började bra med ett veckoslut i Halifax, sedan 2 veckor skola och 2 veckor ledigt. Vi hade strömavbrott och stormar nästan varannan dag och den så kallade "January thawn" slog också till.

Ishockey match i Halifax, Halifax Mooseheads vs. Moncton Wildcats

Jag, Naomi och Juliette 🇫🇷

Gabriel 🇩🇪 och jag

Escape room

Halifax waterfront boardwalk, som var lite dyster den här tiden av året

Sista fredagen före skolan började igen efter ett 2 veckor långt jullov, hoppade jag och några andra utbyteselever på bussen till Halifax, en resa på ca. 4 timmar och 260 km. De två flickorna som bor i Halifax det här året hade ordnat ett "Christmas, New Year's and Hanna's birthday party", så alla vi från vårt Rotary distrikt åkte ner för att fira. På fredagen då vi kom fram gick vi först en stund till down town Halifax och åt lunch och tittade oss omkring. Det var jätte skönt att få vara i en riktig stad igen, med riktiga höghus och butiker och smågator. Moncton är ju officiellt en stad, men i riktiga livet finns här en enda gata som lite påminner om en stad, och jag bor inte ens i närheten av den så jag känner mej verkligen lite isolerad ibland. På kvällen gick vi och kollade på en hockeymatch, som av slumpen råkade vara Halifax mot Moncton. Halifax råkade dessutom ha en finsk spelare på sitt lag! På lördag morgon for vi och simma, och simhallen hade en bastu. En bastu på ungefär 50°C och en elektrisk made in China spis som man inte fick kasta vatten på. Lite lame, men då jag suttit där i 20 minuter och Kanadensarna bytts flera gånger förstod jag nog varför. Saknar alltså finsk bastu helt massor. Efter simmandet åkte vi hem för att äta lunch och sen for vi och skrinna. På kvällen efter maten åkte vi in till stan för att göra ett escape room. För att vi var så många, fick vi det svåraste rummet och vi klarade inte av att lösa det. Vi var ganska nära att hitta nyckeln, men tiden tog slut.

På lördag eftermiddag började det snöa, och det fortsatte långt in på söndag morgon. På grund av det här var några bussar inställda och några mänskor måste vänta till eftermiddagen för att åka hem. Min buss avgick som tur som planerat klockan 16, och jag kom hem utan problem.

Nära vårt hus finns en jätte vacker vandringsstig och vi började året med att gå några kilometer längs den.

Rotary klubben firade min födelsedag med ett berg av cupcakes, och den här var speciellt för mig, med ett ljus och extra strössel. De sjöng för mig och jag fick en fin present också.

Den 9:de januari började skolan igen och det var 2 veckor kvar av första semestern och sen började provveckan. Jag hade ett biologiprov, och sen hade jag en vecka ledigt. Men, på onsdagen den veckan flöt en helt massiv isstorm över New Brunswick, och slog av strömmen för hela provinsen. Detta ledde till att skolan var stängd och utan ström resten av veckan, så proven flyttades till följande vecka. Detta betydde att jag hade en ledig vecka till. Det var i princip skönt, men också helt super tråkigt, för alla mina kompisar hade prov, och var antingen i skolan och skrev prov eller hemma och övade på nästa.

Ett annat årligt väderfenomen är att i mitten av januari blev det plötsligt väldigt varmt med nästan 10°C varmt. Ena dagen var det -20°C och nästa dag +10°C. Växthuseffekten eller?

Ja, ungefär halva året här i Kanada har jag kvar och jag hoppas det blir lika roligt som det gångna halvåret!

Likes

Comments

Sista månaden av året och min fjärde månad i Kanada, december var full av snö, vänner och mat. Folk började sätta upp julpynt och -belysning halvvägs genom november och alla var i full julstämning då december kom.

På bilden ovan är jag, Stefania och Maitane på vår Rotary klubbs julfest i början av december.

Den här hösten har jag spelat korgboll med ett gäng flickor som bara spelar för skojs skull och det har varit helt jätte roligt. För några veckor sedan hade vi ett par matcher, och det var skönt att få spela riktiga spel igen. Vi fortsätter igen då skolan börjar efter julen.

Varje måndag har jag hjälpt till som frivillig på special olympics tillsammans med Kay och Stefania. Special olympics är som en "gympatimme" för ungdomar och vuxna med specialbehov. Vi gör en massa olika sporter och lite muskelträning och sånt.

I skolan på biologitimmen gjorde vi en "pig dissection lab", där vi öppnade magen och tog ut alla inälvor på små dödfödda grisungar. Det var jätte intressant, men luktade helt förfärligt. Och då jag stod och redde ut en 3 meter lång gristarm förstod jag att jag nog inte kommer att bli någon veterinär.

Min host mamma jobbar på ski patrol, som är en slags första hjälps organisation som mest jobbar i slalombacken, så vi har redan varit ett par gånger till ett "berg" (samma storlek som Himos) en och en halvtimme hemifrån och åkt slalom.

Så när det började närma sig jullov blev också skolan lite mer oseriös och festlig och det ordnades en "winter formal", som var som ett lågstadiedisco, men med fina kläder. Det var en super rolig kväll, men också lite ledsam, för jag måste säga hejdå åt en av mina bästa vänner här som åker hem till Mexico under jullovet.

Och så blev det jul. Som sagt var alla i full julstämning väldigt tidigt. Alla förutom jag. Inte för att jag inte hade roligt eller så, men det bara kändes inte hemskt juligt. Man skulle kunna tänka sig att man firar jul ganska lika här och hemma, men jag tycker nog tusen gånger mera om finsk jul. Jag tyckte att julen kändes lite tillgjord här och det handlade väldigt mycket om att bara köpa en massa grejer. Och jag ska nog inte ens börja med julbelysningen på folks hus här... Säger bara att mänskors elräkning för december är säkert tre gånger så stor som vanligt. Nå, i alla fall, julmaten var den jätte goda turkey dinnern man också äter på thanksgiving med kalkon, ugnsbakad squash, potatismos, gravy och tranbärssylt mm. Jag hade faktiskt lite hemlängtan under dessa dagar, speciellt julafton, men min räddning var att jag hittade riktiga svenska pepparkakor i matbutiken.

En av mellandagarna spenderade jag med mina counsellors och vi gick ut på en snöskovandring på deras bakgård.

På nyåret var jag bara hemma med familjen och vi gick på bio och såg den nya Star Wars filmen. Här skjuter nästan ingen raketer och det kändes väldigt lustigt och tyst.

Jag är väldigt glad över hurdant år 2016 var, och jag hoppas 2017 blir minst lika bra. Jag har ännu 7 månader kvar här och mest ser jag framemot year end touren i början av juli, där jag och 40 andra utbyteselever åker buss till alla stora städer i östra Kanada, med start i Toronto och slut i Halifax.

Likes

Comments

Idag har jag varit 100 dagar i Kanada!

Av någon anledning har det blivit så att jag skriver ett inlägg/månad, men det passar mig väldigt bra eftersom nu har jag tillräckligt med saker att skriva om... Det här inlägget kommer i alla fall bestå allra mest av bilder (helt massor av bilder), eftersom såna har jag tagit en hel del den senaste tiden.

I November gjorde jag lite allt möjligt, till exempel var jag på ett knytkalas för alla internationella studeranden i Moncton och så deltog jag i en "Santa Claus Parade" med en massa andra utbyteselever.

Jag, Kayleigh och Stefania på knytkalas (Kayleigh är från Kanada, men vi bjöd henne med oss till knytkalaset)

Den 12 november åkte jag och 3 andra Rotary elever till Prince Edward Island på ett födelsedags kalas hos en utbyteselev från Taiwan. Hon är också här med Rotary, och på kalaset var andra utbyteselever som är i samma Rotary distrikt som vi (träffade dem i September första gången). Vi gick omkring i Charlottetown (P.E.I.s huvudstad), som är en helt underbar stad och vi hade tur med vädret också, fast det blåste ganska kallt. Senare åkte vi hem till Amandas host familj där vi åt pizza och kaka, spelade biljard och sjöng Singstar. Ett helt jätte roligt veckoslut med helt underbara mänskor.

Jag och Stefania

Hela gänget

Jag och Amanda (födelsedagsbarnet)

Jag och Gabriel 🇩🇪

Förra veckoslutet kom hela gänget från P.E.I. och Halifax hit till Moncton för vår andra officiella "district gathering". På fredagen träffades vi och förberedde oss för jul paraden med att göra planscher och annat pyssel. Dessutom hade vuxna som planerat veckoslutet lagt in några "icebreaker" lekar, men jag tror dom inte riktigt förstått hur tajt och nära vår grupp redan är, så några sådana behövdes inte. Lördagen började med ett besök till Monctons marknad och fortsatte med bowling, musée besök, ett varv till det lokala köpcentret för det kvarstående Black Friday reorna och till sist var det dags för Santa Claus Parade. Paraden var en helt unik grej och jag har nog aldrig haft så många mänskor att stirra på mej under en enda kväll. Paraden gick igenom hela Monctons centrum och hela stan var ute för att titta på. Vi gick med våra planscher och flaggor och ropade god jul åt alla på vårt eget språk, det var faktiskt helt super roligt.

Jag och Juliette 🇫🇷 i caribou pälsar som var kläder åt mänskor som bodde i Kanada för 1000 år sedan

Juliette 🇫🇷, jag, Cecilia 🇪🇸 och Agustina 🇦🇷

Hela gänget + Moncton Wildcats maskoten

Jag, Stefania och Maitane

Jag, Gabriel 🇩🇪 och Iguazel 🇪🇸

Jag och Juliette

Jag, Arthur 🇧🇪 och Iguazel 🇪🇸

Jag och Stefania

Alla vi som inte har någon annan från samma land (Tyskland, Argentina, Finland, Syd-Korea, Taiwan, Italien och Mexico)

Jag har en massa mera bilder som jag skulle vilja lägga upp, men det blir nog för mycket då...

Likes

Comments

Oktober var en ganska händelserik månad. Det började med thanksgiving och fortsatte med fotbollsmatcher, utflykter och fredagskvällar med kompisar. Dessutom har jag barnvaktat grannens barn nu och då.
Jag och Melanie på årets sista fotbollsmatch
Jag och Miriam 🇩🇪 på fotbollsmatch
Jag och några kanadensare och andra utbyteselever var och skrinnade förra veckoslutet. På vänster jag och pojkarna som kunde skrinna och på höger spanjoren och tyskarna som aldrig hade skrinnat förut. Kände mig igen som en mamma, då jag hjälpte flickorna att sätta på och spänna skridskorna.
Thanksgiving gav oss ett femdagars veckoslut att spendera med familj och vänner. Torsdag och fredag var jag ute med kompisar och lördag och söndag var jag med familjen. På lördagen åkte vi ut till farföräldrarnas property och åt majs, pumpkin pie och hot dogs framför en eld. På söndagen var det dags för en traditionell "turkey dinner", som bestod av ugnsstekt kalkon med brödfyllning, potatismos, batatmos, tranbärssylt och pumpa. Till efterätt fanns det pumpkin pie och apple crumble. Det var helt jätte, jätte gott och jag förstår verkligen hypen för thanksgiving här.
Följande veckoslut åkte vi med familjen till en jätte fin plats vid havet som heter Cape Enrage. Där fanns en fyr och när tidvattnet gick ner kunde man gå runt en udde och upp till fyren. Medan vi väntade att tidvattnet skulle gå ner grillade vi lunch och började sedan promenera. Det var jätte häftigt, för där fanns en massa fossiler och skaldjur och annat spännande.

Förra torsdagen åkte jag, Stefania och Maitane från vår Rotary klubb till en konferens för ungdomar i Fredericton, som är huvudstaden i New Brunswick, för att berätta om hur det är att vara en Rotary utbyteselev. Efter ett par timmar av att stå och le och försöka överrösta de andra mänskorna som var där var både mina ben och mitt ansikte så gott som domnade. Det var ändå roligt, och vi fick jätte god mat helt gratis.

Jag har det alltså riktigt bra här, många kompisar och Rotary klubben är trevlig och aktiv. Dessutom hörde jag att varje fredag på mötena är det en av Monctons bästa kockar som lagar maten!

Likes

Comments

Känns som en evighet sen jag sist skrev nånting här, men egentligen är det bara lite på 3 veckor sedan. Jag har börjat skolan och börjar komma in i rutin. Vardagen rullar på väldigt snabbt och det känns att det är fredag varannan dag.

På senaste tiden har jag inte gjort en massa spännande farligheter, utan mest bara vanliga saker. Men på grund av att allt är så nytt så blir det inte alls tråkigt. Skolan börjar varje dag klockan 8.45 0ch slutar 15.30. Den här semestern har jag biologi, wellness (gympa), pre-calculus, leadership (hur man är en bra ledare, coach osv...) och writing. Efter skolan har jag cross country träningar, och jag är oftast hemma mellan 18 och 19. Då är ja redan så trött att jag bara äter, duschar och sedan somnar 21 tiden. Fast jag tycker att min engelska är ganska bra, och jag förstår allt som alla säger, så är det väldigt, väldigt tröttsamt för hjärnan att hela tiden måsta tänka en extra sekund på hur man sätter ihop en mening för att svara. Någonting som jag är väldigt tacksam för är de andra utbyteseleverna i skolan. Vi är ungefär 30 ungdomar från alla delar av världen och alla i samma situation. Fast ibland känner jag mig som en mamma för alla andra, på grund av att min engelska är på en helt annan nivå än deras (tack vare finska skolan), men det är ganska roligt egentligen.

Jag, Maitane 🇪🇸 och Stefania 🇮🇹

Jag har också varit och kollat på två amerikanska fotbollsmatcher, som var just precis så stereotypiska som dem man ser på film, med sin pep-rally och skolans egna heja-ramsor. Det är jätte roligt att titta på matcherna och det är alltid fullt med folk, men de flesta som är där har ingen aning vad som pågår, fast dom kollat på fotboll hela sitt liv.

Förra veckoslutet spenderade jag på Prince Edward Island med de andra Rotary utbyteseleverna. Vi gick igen en gång igenom en massa regler och på lördag eftermiddag åkte vi till en "rope climbing" bana. Det var super roligt fast jag var livrädd hela tiden. Det var annars också ett helt jätte roligt veckoslut, och jag fick igen träffa nya människor från olika hörn av jorden.

Det har faktiskt inte hänt så jätte mycket på senaste tiden, men som sagt, hinner jag inte ha tråkigt överhuvudtaget.

Likes

Comments

Och så har min första vecka i Kanada gått. På bara en vecka har jag gjort allt möjligt spännande, och det känns som att det skulle vara mycket längre än två veckor sedan jag hoppade på flyget på Helsingfors-Vanda. Det här inlägget blir lite längre och bättre än det förra, som jag skrev färdigt på Word och sedan copy-pastade hit och publicerade så att jag skulle hinna göra annat än skriva blogginlägg under mina 30 minuter av gratis wifi på Newark.

På torsdag (25.8) eftermiddag landade mitt flyg i Moncton en och en halv timme senare än vad det var tänkt på grund av att ja måste vänta ganska länge i immigrationskontoret i Montreal. Emot mej på flygplatsen var min hostfamilj, som en halvtimme tidigare hade skickat iväg sin egen son till Brasilien och så min counsellor Suzanne från Rotary-klubben. Jag åkte hem till Suzanne och på fredagen fixade vi ett bankkonto och pratade med skolan. På eftermiddagen åkte vi iväg och campa till en nationalpark, Kouchibouguac , cirka en timme från Moncton. Kanada har en massa nationalparker, men dom är absolut inte lika som i Finland. Där fanns rinnande vatten, wc, dusch och ström. Asfalterade vägar, matbutik, wifi... Det var verkligen bekvämare än vad jag hade väntat mej, vilket var både bra och dåligt. Nå, i alla fall hade jag ett jätte roligt veckoslut med Yves och Suzanne och deras hund Bruce. Vi gick en liten hike, paddlade och åt god mat. Hiken måste vi dock avbryta mitt i, det låg nämligen en färsk hög björnskit mitt på stigen.

På söndag kväll flyttade jag sedan in hos min första familj. Dom är helt underbara, jag skulle inte ha kunnat önska mig en bättre familj. Väldigt, väldigt pratsamma och utåtriktade och äventyrliga, speciellt pappan och min hostsyster. På måndagen började båda föräldrarna jobba, så om dagarna har jag och Eva mest stannat hemma och tittat på Netflix (kommit igenom hela Sherlock serien), men på kvällarna har vi gjort allt möjligt. På tisdagen åkte vi till farföräldrarnas "property", som är en liten bit mark vid en bäck mitt i skogen som de äger, kanadensarna är ju inte lika lyckligt lottade som vi finnar med vår allemansrätt. Vi har också cyklat omkring i Moncton och paddlat i Fundybukten där världens största tidvattenskillnad tar plats.

Tidvattensskillnaden i Fundybukten, den undre bilden är tagen kl. 11 och den övre 14.40

Igår var vi igen till "propertyn" och till ett vattenfall i närheten, där man kunde simma och hoppa från en klippa ner i vattnet. Det var svinkallt, mellan 10ºC och 13ºC, så jag simmade inte hemskt länge. Dessutom är det här stället fullt av myggor, också i +25ºC och fullt solsken.

Och så idag åkte vi 3 timmar bil ner till stranden i Martinique, Nova Scotia. Vi startade tidigt på morgonen, körde via några familjebekanta som följde med och åkte sedan raka vägen till stranden. Vi hyrde ett par surfbräder, och spenderade hela dagen med att surfa både "vanligt" och kajaksurfing. Kajaksurfingen var tusen gånger lättare än med bräden och också helt jätte jätte roligt. Vattnet var mycket varmare än vad jag trodde (lite varmare än 15ºC kanske) och fast det redan är september var det över 20 plusgrader och varm vind på stranden. Avigsidan är ju då att jag brände mig ganska ordentligt i ansiktet.

Jag har inte haft några som helst problem ännu, och ingen hemlängtan att tala om heller, men några lustiga saker har jag ändå lagt märke till.

  1. Inga lås på wc:n hemma
  2. Inga påslakan (???? så opraktiskt)
  3. Kollektivtrafiken är helt usel

Men annars är allt helt super bra, och jag är så glad över att vara här.

Imorgon börjar skolan efter ett 3 månader långt sommarlov, och för en gångs skull väntar jag faktiskt lite på det.

Likes

Comments