Hej på er!

Länge sedan sist. Mycket har hänt men det slår tomt i huvudet då jag försöker skriva ner allt jag gjort på sistone. Livet rullar på som vanligt, dagarna går i skolan och med vänner. Korissäsongen tog slut och därmed min on-off tid över de senaste 10 åren med sporten jag älskar mest också. Är så tacksam för att fått över huvudtaget spela efter en lång paus, men också för att fått spela med ett så bra lag och så ljuvliga människor.

Halloween kom och gick med spirit week i skolan och fester, tog en sväng till Toronto med en massa utbyteselever, sätter nog bilder från resan men har så många att gör nog ett skilt inlägg för det. Med all stress runt om då alla här nu söker till universitet och college börjar jag också småningom inse vad jag vill göra efter gymnasiet och börjar planera vad skulle vara bäst.

Känner mej plötsligt som en helt annan person än den jag var då jag lämnade Finland nästan 3 månader sen. Att vara utbyteselev är helt sjukt svårt och tungt ibland men det är 1000% värt det då man jämför de bra stunderna till de dåliga. Känner mej så lycklig att ha hittat de vänner jag har i en så kort tid och det är så skönt att kunna lita på människor här.

Om ni har sett "grafen" som visar utbyteselevernas humör och hur det går upp och ner under året, jag har varit i första stadiet av att vara super glad hela tiden jättelänge och tror jag börjar gå in i "andra stadiet" av hemlängtan. Kommer inte hem och gråter hela eftermiddagen men vissa små saker kan ibland påminna om familjen eller något hemma och det är ju inte så kul. Det kommer och går och jag har ju mina vänner att tala med så är inte alls orolig.

Kan helt klart inte skriva på svenska mer, måste lita på google translate mer och mer med varje inlägg. Vill inte veta hur den kommer vara då jag far tillbaka hem haha

Måste nu fara på timme, vi ses :-)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 44 readers

Likes

Comments

Hej! Kommer inte ihåg när jag sist varit så här glad. Livet rullar framåt väldigt bra, dagarna går i skolan och koristräningar eller med vänner. Sitter i bussen påväg hem från säsongens första spel, som vi vann. Det har faktist hunnit gå hela 4 år sen jag sist spelade på denna nivå så trodde att jag skulle vara helt rostig men spelet rullar helt som de gjorde förut. Kanske all tid spenderad på handbollen efter jag slutade paid off :-) Leticias födis var på torsda så vi hade en stor sleepover. Hade ingen skola förra fredagen pga Carp Fair här nära, vart vi for med en massa vänner. Jätte kul med långt veckoslut, skönt att få tänka på annat än skola och träning för en gångs skull hehe

Saknar inte hem på samma sätt som förut då jag inte har en massa tid att tänka på det och jag börjar "ha" det liv jag vill ha här om ni alls förstår vad jag menar. Har nu varit här en månad och känner mej så lycklig att ha hittat så bra människor som vänner och känner mej redan mycket självsäkrare och annars bara mer som mej själv. Typ alla mina vänner här är lokala så brukar facetima med nån av mina vänner på utbyte nån gång i veckan.

Bokade igår resa till Toronto med utbytes"kontoret" och är ganska säkert på väg till Brasilien med familjen till julen, så försöker lära mej så mycket portugisiska som möjligt före, får se 😊

Som sagt mycket saker på g, vi hörs snart igen!

Likes

Comments

Hej! Just nu är klockan 20:38 och jag är ensam hemma, sitter i vårt basement med hunden och Netflix eftersom en ganska stor storm är på kommande (hörde om möjlig tornado) och detta är typ safest place in the house. Försöker kanske smått också distrahera mig själv från att bli för freaked out haha.

Har haft det jättekul de senaste dagarna. Skolan rullar framåt riktigt bra, valde bra och passliga kurser och börjar småningom hitta nära vänner. En positiv överraskning i skolan har varit att typ ingen, lärarna också, verkar märka att jag är utländsk före jag själv säger om det. Får höra att jag inte har en aksent dagligen, som är såklart kul men känns också konstigt för människor aldrig märker att jag är utbytare och därför inte typ bryr sig för till dem är man just another white girl haha, visst är mitt liv svårt?

Igår kväll for vi med flickgänget och tittade på en skräckfilm, Don't Breathe. Tyckte inte den var alls lika skrämmande som t.ex. The Conjuring 2:an som jag såg ett par månader sen men vi alla tyckte att de som gjort filmen kanske skulle behöva lite mental vård hehe, messed up stuff. Övernattade med ett par vänner hos Lucy och på morgonen for vi till Bayshore, ett mall här nära. Köpte en massa saker, bl.a. ett par byxor som jag typ grät över för jag trodde att jag inte kunde köpa pga högt pris tills jag märkte att de var på rea... Anyways hade så kul, saknaden hem osv lättar sååå mycket då man inte har tid att tänka på saken för mycket. Hade basketball tryouts på torsdag och har ännu på måndag. Kändes konstigt att spela igen efter 4 års paus men kändes ändå bättre än jag trodde det skulle. Får se hur det går, brukar vara ganska självkritisk :-)

Men ja livet är helt bra och kommer småningom in i en daglig rytm med skola och allt annat, mår bra!

Vi hörs

Emilia

  • 439 readers

Likes

Comments

Hej! Som ni märker skriver jag på svenska. Har inga problem med engelskan men känns bara mer jag att skriva på svenska och märker nu att min svenska börjar smått tappa sin form, så kommer troligen skriva såhär from now on. Är som sagt vid liv, har nu varit här nästan 2 veckor och det har varit så kul men såklart också så otroligt tungt. Det är inget fel på familjen eller platsen men kunde bara inte veta i förväg att hemlängtan skulle vara så hård. När man är i en helt ny plats helt ensam och talar ett annat språk än man brukar, börjar man förståerligt lätt sakna sitt hem och det "lätta" livet. Har säkert aldrig gråtit så mycket på en vecka som jag gjorde första veckan, tårarna rann av dom konstigaste orsakerna haha. Har väl haft för mycket tid för att tänka nu när skolan inte ännu har börjat. Håller nästan varje dag åtminstone lite kontakt med m&p, som känns skönt och får saknaden att lätta smått.

I de nästan två veckorna jag varit här har jag hunnit göra en massa saker, har varit och shoppa, träffat en massa nya människor, varit sjuk, lärt mej portugisiska, fått nya vänner m.m. Känns lustigt hur jag har så mycket att berätta om på bloggen men kan inte hitta orden för att göra det. Kanske det är min svenska som som sagt börjar bli smått rostig. Dagarna här känns super långa (dock inte på ett dåligt sätt) och jag är alltid jättetrött både fysiskt och psykiskt ren ganska tidigt på kvällen. Svåraste delen var att förstå det att jag faktist kommer vara här, helt ensam, i ett år. Såklart inte egentligen ensam, men utan någon hemifrån, vän eller familjemedlem. Tror nog det lättar då skolan börjar. Vet inte hur ofta jag skriver hit i framtiden men ska försöka hinna åtminstone 1 gång i veckan. 

Klockan är nu 20.56 och efter en hel dag på stranden idag ska jag till skolan imorgon. Ögonen vill inte riktigt hållas öppna, så jag ska ta och gå i säng asap. Inga bilder idag, orkar inte börja såsa med collage osv. Hälsar till vänner och familj där hemma, sköt om er :-)

Mvh, Emilia

Likes

Comments

7 days to go. I'm actually kinda surprised by how much I've gotten done in the past few days. I've sent my declaration of travel to the state department, bought almost all the gifts for my family, gotten a haircut, gone to the doctor's and the dentist, and started packing. Not to say that I don't have lots of stuff left to do, but I'm way less stressed than I was in my last post!

The thing everyone keeps asking me nowadays is whether I'm nervous or not. Not really. I wouldn't say I'm "actively" nervous; I don't walk around all day stressing about what I'm going to do and how I'm going to leave everyone behind, but like most people, I have my moments. Maybe being up at 3am isn't helping :-). The only thing that slightly worries me is leaving/saying goodbye, especially to my family. I'm really close to my parents and brothers and I don't doubt that saying goodbye to them is going to be extremely hard, but the hardest part is probably leaving my 3-year old niece behind. I'm so close to her and see her once or twice a week, so only getting to talk to her on skype isn't going to be the easiest. 

"Leaving is the hardest part, after that everything else is easy" is what I'm trying to remind myself.

On the other hand I'm really happy and relieved to be leaving. I've felt stuck for the longest time. Obviously I love my friends and family but it's so nice to get a break from everything back home and start off fresh somewhere new. Especially being a finn-swede, (or swedish speaking finn, whichever you prefer lol) it's easy to every once in a while feel like you're constantly surrounded by the same people, going to the same parties and doing the same things, so taking a break feels nice.

There are so many new and exciting things in store and I can't wait!!!!!!



Cheers

Emilia

  • 668 readers

Likes

Comments

It's 01.56 A.M. on a Monday night and the fact that I really am leaving in just 16 days is starting to hit me. I should probably be sleeping by now but as I am too stressed to do so, I figured that I might as well do this. Writing a blog about my exchange year feels like such a basic thing to do but this really is the best way to somewhat stay in touch with my friends and family without needing to go through the same things over and over again every time I talk to someone from back home. I couldn't choose between writing in Finnish or Swedish as I've been asked to write in either/both, so I decided on English, as I'll be speaking it the whole time anyway.

Some backstory: I'm a 17 year old girl from Espoo in Finland. Both Finnish and Swedish are my native languages and I attend a Swedish speaking school. I've played both basketball and (team) handball before but don't have any hobbies for now. My mom was an exchange student in Michigan, USA in the 70's and an exchange year has pretty much always been in my plans.

I'm actually not going through an organization; I'll be living with my friend, Leticia, and her family. They're originally from Brazil and used to live in Finland for a while before they moved to Canada. I had been planning on going to the USA or Canada through an organization anyway, but then i talked to her and we decided on trying to make it work without one. She is the only child, so I won't have any other siblings, and they have a dog. I'll probably learn a fair share of Portuguese as that is the language spoken within the family.

Ottawa is the capital (nope, it's still not Toronto haha) of Canada and seems like a really nice city. It's about the same size as our capital, Helsinki, which I think is good. It sits almost right on the border of Quebec, the french province, and a third of the population speaks french. Maybe I'll pick up some too :)

I'm probably gonna go to sleep now and post this in the morning as right now I'm about to pass out on our living room couch.

See ya

Emilia

Likes

Comments