Header
View tracker

Hej allihopa!

Nu har jag mentalt äntligen landat i Sverige. Allt känns mycket bättre och jag mår riktigt bra. Mitt utbytesår hade inte kunnat vara bättre och jag ångrar det inte minsta lilla att jag åkte. Nu till hösten ska jag börja andra året på Värmdö gymnasium i Stockholm. Känner redan en hel del människor i skolan och ett par stycken i nya klassen så är inte speciellt nervös inför det. Ska se till att jobba på i skolan nu sista två åren samt försöka få ett extra jobb vid sidan av. Jag så snart jag får tiden göra en video med bilder osv från utbytesåret hade jag tänkt, så den kommer förhoppningsvis upp här om nån månad eller två. Jag har fortfarande kontakt med mina vänner och min familj i Texas och vi pratar då och då. Inom en snar framtid hoppas jag att jag får chansen att träffa allihopa igen.

Ni får ha det så bra!

Här kommer lite bilder från senaste veckorna, bara för jag tycker det är trist med inlägg utan bilder ;)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej allesammans!

Dröjde några mer dagar än vad jag tänkt innan det här inlägget kom upp. Jag behövde tid och samla mig, landa, fundera ut vad jag ville skriva och ha sagt med detta inlägg. För det kanske blir det sista inlägget om året och det är speciellt för mig. Dock känner jag på mig att det inte kommer bli bra haha, toppen att skriva det i början av inlägget tänker ni, men det är bara så det känns. Jag vet lixom inte ens vad jag vill ha sagt egentligen, men jag har ändå mycket som vill ut. Jag kan väl börja med att det var väldigt jobbigt att säga hejdå till Texas och alla där. Mina närmaste vänner kom hem till mig dagen innan jag åkte och sedan var jag med Colby till rätt sent. Nästa morgon kom han hem till mig halv fem och vi sov ut några timmar till. Sen packade vi det sista, det blev stressigt så vi fick slänga oss in i bilen och åka till AFS samlingen några timmar bort. Tog inte ens en sista titt på mitt fina rum.. Usch.

Vi åt mexikanskt på vägen och bilresan var väldigt rolig och trevlig. Jag var inte alls ledsen. Det var när jag klev in i byggnaden där vi skulle samlas och säga hejdå till värdfamiljer (plus Colby i mitt fall) och när såg Jacopo och alla mina andra AFS kompisar som jag kände att någon slog mig hårt i magen. Tårarna kunde inte hållas inne hur mycket jag än försökte. Jag grät högt och länge så både min värdmamma och Colby nog blev lite rädda, det är ju inte alls likt mig. Hela dagen är verkligen oklar och jag grät 99% av tiden. Klockan 1 på natten, alltså många timmar senare, satt jag på en buss till Houson. Tårarna rann hela resan medan alla andra sov. Jag hatade den där bussen som tog mig längre och längre bort från Austin och min värdfamilj.

Sedan väntade en lång resa. När jag mellan landade i Frankfurt grät jag ännu mer för att det kändes konstigt att återigen vara i Europa och när jag landade i Sverige var det samma visa igen. När jag sedan träffade min fina familj och min bästavän grät jag igen, tyvärr inte av glädje utan igen av frustration att året VERKLIGEN var över.

Okej, nog om resan. Hur är det egentligen att vara tillbaka är ju vad jag vill skriva om. Och det är underbart, verkligen. Jag tycker det är så skönt att vara i mitt egna rum, med min egen säng, med mina saker, i Sverige. Jag kan slappna av på ett sätt jag inte gjorde någon gång under hela året. Men det är också hemskt. Jag drömmer om Texas och mitt liv där hela tiden, jag saknar det hela tiden och jag vill tillbaka hela tiden. Jag känner mig delad på mitten och inte alls hel. Jag är förvirrad och vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Det svåraste att ta in är att det är slut. Att jag inte är en utbytesstudent i Texas längre. Jag kan verkligen inte förstå det.

Det blir nog ett till inlägg snart ändå hörni, för jag är inte nöjd med detta alls. Jag behöver tid att läka typ, det är en del som slitits bort från mig på nåt vis. Även fast delen fortfarande finns där, bara väldigt långt bort. Och jag har så otroligt kul här i Sverige. Har haft otroliga dagar och nätter med mina kompisar sen jag kom hem. Men saknaden skaver när jag tänker tillbaka. Älskar Texas.

Här kommer lite bilder från mina allra första dagar hemma

Likes

Comments

View tracker

Hej hörni!
Först och främst: förlåt. Jag höll ut med bloggen hela året och så gick det åt skogen sista två veckorna. TUSAN OCKSÅ. Att lämna var HEMSKT, att komma hem var JOBBIGT men nu efter över en vecka hemma känns det bättre. Uppdatering om allt kommer snart. Jag hoppas ni kan hålla ut ca 5 dagar till. Den här bloggen är bäst, inte för att jag skrivit den men för att den hjälpt mig så mycket genom året och nu är så härlig att titta tillbaka på. Funderar nästan på att starta en ny blogg och ha för mig själv. Det är ju nästan som en gratis psykolog att prata med när man behöver nån som lyssnar, plus ett superbra sätt att komma ihåg allt man gör här i livet. Men vem försöker jag lura, jag har knappast tid att sitta och blogga om mina dagar. Fast kanske ändå... Sorry hörni, klockan är 2 på natten och en trött liten jag sitter och övertänker varenda sak som hänt i mitt liv. Så att detta inlägg blev det oklaraste ever skyller jag på det. Puss!

Likes

Comments

Idag är det den 16 Juni. Det betyder att det är 13 ynka dagar kvar innan jag landar i Stockholm, Sverige. Innan jag kramar om min mamma, pappa och lillebror på flygplatsen och andas svensk luft igen. 12 ynka dagar innan jag kliver på ett plan i Houston där jag för nästan 10 månader sedan startade mitt äventyr i Texas. 11 dagar kvar innan jag säger hejdå till min värdfamilj som tagit emot mig och behandlat mig precis som jag vore en vanlig familjemedlem. 11 dagar. Detta. Är. Sjukt.

Hur har det här året varit? Det är en bra fråga. Bra? Fantastiskt? Hemskt? Givande? Hjärtkrossande? Förfärligt? Oförglömligt? Livs förändrande? Underbart? Jag tror jag väljer ordet blandat. Det har varit mycket av allt helt enkelt. Mestadels positiva saker helt klart, men även stunder när allt sugit och man undrat vad man ska ta sig till. Att åka hem kommer vara bland det värsta jag gjort tror jag, med stor sannolikhet. Jag trivs och är lycklig här ju. Jag kan ta ett till blandat år här i Texas utan problem.

Jag undrar hur jag kommer känna väll hemma i Sverige. När jag ser min familj och vänner kommer jag såklart vara fylld av glädje, men hur kommer det vara när jag står i mitt rum för första gången? När jag ställer ner resväskan, andas ut och inser att that was it. Det där var mitt utbytes år och det är slut nu. Det kommer inte komma tillbaka och det finns inget som kan ändra det. Jag kommer inte gå på ett Highschool någonsin igen, jag kommer inte ha hela min AFS familj med utbytesstudenter såhär nära mig någonsin igen och jag kommer antagligen inte ens bo i Texas någonsin igen. Back to reality Elin, nu har du två år kvar i gymnasiet här i Sverige. Nu är du en helt vanlig elev igen, ingen utbytesstudent.

Och hur kommer det kännas att gå omkring där jag bor? Att se tunnelbanan, min gamla skola, mina grannar, mataffären, träden, bilarna och husen. Kommer det att kännas annorlunda? Ni som varit borta hemifrån en längre tid på tex en utomlands resa eller liknande vet hur man känner när man kommer hem. Det känns så skönt att äntligen känna igen lukten, sakerna och att äntligen få sova i sin egen säng.  Jag tror jag kommer känna så, fast multiplicerat med 100.

Kommer vara sjukt. Sjukt skönt och sjukt skevt. För jag är inte samma person som jag var när jag sist såg Sverige. Inte har jag förändrats supermycket, jag kommer ju alltid vara samma Elin, men jag är en bättre version av mig själv nu. Och sist jag såg Sverige såg mitt liv helt annorlunda ut. Jag hade knappt några vänner utanför Stockholm, nu har jag vänner över exakt hela världen tack vare min underbara utbytesår organisation, AFS. Jag hade 1 familj, nu har jag 2. En hemma i Sverige och en här i Texas som jag vet att jag alltid kommer ha kvar i mitt liv. Jag hade en pojkvän då som jag var nära med som jag inte ens känner längre. Jag var vänner med människor jag tappat kontakten med nu. Jag kommer gå i klassen under de jag gick i samma klass med förut. Men livet är ändå bättre nu, helt klart. Det är förändrat på ett bra sätt och jag skulle inte vilja ha det på nåt annat vis.

Behövde skriva av mig lite hörni. Kom precis hem från middag med min familj. Åt baked avocado, min favorit. Puss!

Likes

Comments

Hej allihopa!

Igår kom Colby hem till mig klockan 6 på morgonen. Jag var inte ens vaken men vi hade planerat att ses tidigt för vi ville spendera heeela dagen tillsammans. Slutade med att vi båda somnade om och sov till 11. Sedan bade vi i poolen våra pyjamaser (haha) innan det var dags att åka till IKEA. Så vi åkte dit, gick igenom hela butiken två gånger och diskuterade om alla möjliga inrednings relaterade saker. Tycker sånt är så kul och som tur är verkar Colby gilla det också!

Sedan åkte vi till hem till mig en stund innan vi åkte till en resturang för att fira min lillebror Cannons födelsedag. Det var ett hamburgerställe och det var supergott, kommer sakna hamburgarna här i USA så mycket, har inte haft såhär goda burgare i Sverige. Mina värdsyskons pappa och hans nya fru var också där, plus alla mina syskon förutom min syster Taylor som behövde jobba, deras kusin och mormor och morfar. Vi hade med oss en tårta som hade baseboll tema eftersom Cannon kör baseboll precis som Colby.

Puss på er!

Colby hade på sig sina glasögon idag, vilket han aldrig har, men jag övertalade honom eftersom jag tycker han är så fin i dom!

Vi åt frukost på Ihop innan IKEA, vilket är världens bästa frukost/brunch ställe. Vi delade på en french toast med banana och jordgubbar och crepes med Nutella och banan! Mums

Likes

Comments

Hej allihopa!

I lördags så åkte jag och min syster och shoppade lite. Jag behövde ett par ballerina skor då mina gått sönder och det är alldeles för varmt att gå omkring i sneakers här när det varje dag är över 30 grader. Taylor, min syster, behövde även sommarkläder så vi kollade på det. Sedan körde min värdmamma mig till Austin och jag gick på en musikal som mina vänner från McCallum regisserat. Den var över mina förväntningar, riktigt rolig, galen men samtidigt sorglig och djup. Sedan åkte jag hem till pilar, vi kollade på One Three Hill (världens bästa serie), åt middag och somnade. Nästa dag tränade vi (jag gjorde så gott jag kunde med min stukade fot) och sedan åkte vi till en pool i närheten tillsammans med två andra kompisar. Sedan tog jag bussen hem runt 6 och spenderade resten av kvällen med Colby.

Puss på er och sorry för tråkiga bilder.

Likes

Comments

Hej allihopa!
Idag är det lördag och jag mina planer är att köpa ett par ballerina skor och sedan åka till Austin för att gå på en musikal mina kompisar är med i. Sedan ska jag sova hos Pilar också åker jag hem imorgon. Imorgon kommer Colby hem från sin baseboll turnering också, wiho. Gud jag måste verkligen börja vänja mig med att vara ifrån honom, vi umgås ju typ jämt så kommer bli en extrem omställning när jag åker hem.

Igår så var jag på en jobb picknick i Waco med min värdmamma och min minsta lilla syster. Det var rätt så roligt men super varmt. Och bilturen dit och tillbaka, tänker inte ens ljuga, var hemsk. Satt emellan min lilla syster och min mammas jobbarkompis son som också är runt 4 år. De skrek, kastade saker och det var slem och snor överallt. Fick världens dusch varenda gång de skulle prata med varandra (vilket var hela tiden). Hahah, oh well, kommer längta sönder efter henne när jag är hemma ändå, så ska inte klaga.

OCH HÖRNI!!! Jag har kommit på hur man lägger in videos, det var ju hur enkelt som helst. Känner mig så korkad som inte fattade tidigare haha men iallafall så finns en video i slutet av detta inlägget när jag gungar min lilla syster. Min värdmamma filmade oss i smyg haha.

Puss på er!

Likes

Comments