View tracker

Idag var vi alla tre en sväng på Mos. Blev lite nytt till allihopa. Jag hittade två tröjor, den ena är den jag har på mig på bilden. Trodde aldrig jag skulle falla för en ljusblå tröja men den kändes både vårig och fräsch och jag gillade modellen. Andreas fick sig ett par nya pjucks och en skjorta och Elliot ett jättegulligt set från newbie.

Han var så snäll. Sov hela tiden i vagnen. Väntade mig en både hungrig och gnällig bebis när vi kom hem då han inte ätit på ca 4 timmar men icke! Så nu efter lite mat i magen och ny blöja ligger han och jollrar i mitt knä. Han är som besatt av tavlorna som hänger bakom soffan så favoritpositionen är att man har fötterna mot bordet och så sitter han liksom lutad mot låren så han tittar mot mig. Då kan man sitta och småprata med honom också och räcka ut tungan, det är så roligt :)

Likes

Comments

Alltså lyckan man känner när man ser ens unge le! Han har gett oss några smile i någon vecka nu men idag var nog det tydligaste. Fick det dessutom på bild (om än lite suddig).

Älskade unge! <3

Likes

Comments

Idag har vår lilla plutt varit utanför magen i hela 6 veckor! Vad tiden går fort. Idag var det också dags för hans första läkarbesök på BVC och att få vaccin mot rotaviruset. Han växer så det knakar och ökar stadigt i vikt. Aptiten kan man verkligen inte klaga på. Men tog upp det idag också då det ibland känns som att han får för mycket mat och aldrig blir nöjd och vi fick lite knep som vi ska prova och se om det blir bättre. Är främst kvällar som han kan äta hur mycket som helst, han har liksom ingen botten. Och sedan får magen jobba hela natten. Samtidigt är det ju så svårt att avgöra vad som är vad när det kommer till hunger och oro. Lilla plutten!

Att ge vaccin-dropparna var det då inga problem med. Han smaskade i sig de så nöjt. BVC-sköterskan hade aldrig varit med om att det varit så lätt tidigare, haha. Säger kanske en del om vårt lilla matvrak :)

Nu ska jag ge mig ut på en riktig powerwalk. Vi har börjat ett nyttigare liv idag. Elliot får tyvärr stanna inne då de inte behagar ploga vägarna i den här stan, skandal!

// Camilla

Likes

Comments

Besöket i morse gick hur smidigt som helst. Eftersom jag var enda patienten där fick jag träffa läkaren efter typ 30 min. Och vi kunde se att bölden är borta! Lycka! Dränet ville hon dock inte dra utan det får sitta till på onsdag men skönt att veta att det fungerat. Min sänka som var på 144 förra helgen var bara på 9 idag och det är ju nästan nere på normal nivå.

Var hemma igen vid 8 i morse och då somnade jag i soffan med en sovandes Elliot i famnen. Så himla mysigt! Och så har dagen fortsatt. Går nog inte utanför dörren mer idag :)

// Camilla

Likes

Comments

Det har varit lite mycket senaste veckorna. Inte för Elliot, han mår så bra så men mitt ena bröst har krävt väldigt mycket uppmärksamhet.

Det hela började väl med en mjölkstockning veckan efter förlossningen. Hade hög feber och ett ömt bröst men det lade sig och blev bra. Började träna bort amningsnappen (som jag tror var anledningen till att det stockade sig) och hade precis kommit igång ganska bra med en fungerande amning. Men så började det göra så vansinnigt ont i mitt högra bröst. Jag skrek och grät så fort han sög till. Det liksom skar som knivar i hela bröstet och ända bak i ryggen. Så nyårsafton åkte vi till akuten. Där konstaterades via ultraljud att jag fått en böld. Sånt där man googlar och läser om på familjeliv men tänker att det kan inte vara det jag fått. Men jodå! Så de fick kalla på förstärkning och lägga dränet. Det har jag sedan spolat hemma tre gånger per dygn. Går även på antibiotika och det börjar (peppar peppar) faktiskt bli bättre. Däremot så har dränet nu börjat läcka. Det jag spolar in rinner ut direkt från insticksstället. Sedan läcker det ju ut mjölk hela tiden också så jag får gå med tjocka nattbindor i bh:n. Väldigt sexigt! Men det är i alla fall anledningen till att jag befinner mig på akuten idag. Tredje gången på en vecka. Tänkte att jag skulle få det här lite snabbt överstökat så ville vara hör tidigt och kan säga att det lönar sig, inte en kotte här mer än jag så först i kön. Läkaren är dock på förlossningen just nu så får vänta lite ändå men borde inte ta alltför länge. Hoppas jag, så jag får åka hem och mysa med min bebis. Och förhoppningsvis utan drän!

Hur har sjukvården skött sig då? Både bra och dåligt skulle jag vilja säga. Har för det mesta fått bra bemötande men det som slagit mig och gjort mig ganska irriterad är att man får väldigt olika bud från olika håll. Allt ifrån hur dränet ska spolas till om man ska amma eller låta bröstet vila och få läka. Sedan lämnas man ganska ensam. Man skickas hem med lite natriumklorid och sprutor och en ganska luddig ordination på hur dränet ska spolas och hur länge men helt utan uppföljning. Nu råkar ju jag jobba som sjuksköterska och har stor erfarenhet av just drän och hur de ska spolas så jag har ju löst det själv ändå och åkt till jobbet för att hämta mer grejer när det tagit slut. Men tänker om jag varit någon som bara gjort som den första läkaren sagt? Då hade bölden aldrig tömts för det var så små mängder man skulle spola med. Det är tråkigt, för man tappar förtroendet för vad de säger till slut. Och det är synd för när någon som verkligen vet vad han eller hon pratar om så vågar man ändå kanske inte riktigt lita op det. Men förhoppningsvis ska jag inte behöva träffa så många fler nu, håller alla mina tummar att bölden är borta!

Nånting bra med allt detta i alla fall är att jag nu har frikort! Yeeeyy!

Wish me luck!

// Camilla

Likes

Comments

Bättre sent än aldrig. Har åkt på en bröstböld som upptagit mycket tid så har fått lägga det mesta annat åt sidan. Men här kommer äntligen fortsättningen på resumén av 2016. Den bättre delen!

Juli:

Vi hade vår semester tillsammans. Började med att åka till Barcelona. Där gjorde vi graviditeten officiell på sociala medier och slog likes-rekord så det sjunger om det. Haha. Sedan var vi några dagar på Öland, hyrde stuga på Böda camping. Mycket mysigt! Kärleksnästet hette vår lilla stuga. Och det var äntligen dags för rutinultraljud. Vi fick se en frisk liten välskapt pojke och lyckan var total.

Augusti:

Här började kulan synas. Jag tyckte magen var jättestor där, vilket jag ju insåg senare att den inte alls var. Barnvagn inhandlades och vi var på Veronica Maggios konsert på stadion, kanske en av sommarens mysigaste kvällar.

September:

En månad när det inte hände så mycket. Vi åkte till Ullared och fick vår nya säng. Magen fortsatte växa och sista september slutade jag jobba och gick över gick över på graviditetspenning.

Oktober:

Jag åkte till min syster i Malmö. Träffade min bästa vän Sophie som också bor där. Sedan var min bror och hans flickvän nere och hälsade på en helg. På bilden var vi på Delibruket flatbread som gör de godaste pizzor jag någonsin ätit.

November:

Årets första snö kom och orsakade snökaos i Stockholm. Jag blev överraskad med babyshower av mina fina vänner. Vi körde lite gravidfotografering hemma själva och vi var på 30-årsfest.

Och 28 november kom han, vår lilla Elliot!

Sista bilden på magen (ca 3 timmar innan vattnet gick) och första bilden på Elliot ute i världen.

December:

Ja hur ska vi sammanfatta december. Behövs nog bara ett ord, Elliot <3

Och nu vill jag önska alla som läser ett fint 2017!

// Camilla

Likes

Comments

Att spädbarn sover 16 - 19 timmar per dygn är något man läser överallt där det står om barn och sömn. Så mycket sov Elliot kanske de tre första dagarna eller nåt. Nu är han vaken större delen av dagen, väldigt vaken på kvällen och inte sover han så värst mycket på natten heller. Fick honom att somna efter måååååååånga försök runt midnatt och då sov han till 3.30. Han har fått amma och nu sitter han här i mitt knä hur pigg som helst, kollar sig omkring och är på ett väldans bra humör. Hur kommer detta sig? Behöver han inte mer sömn eller?

Just denna morgon gör det mig inget. Han bjuder på små leenden och vid 06.00 blir jag avbytt av Andreas som tar Morgonpasset så kommer få sova tillräckligt i alla fall men lite påfrestande är det ju med ett barn som inte sover som han ska. Men det är väl så att han ärvt mina sovgener och är det så, då har vi problem. Haha.

// Camilla

Likes

Comments

Tänkte ta och sammanfatta mitt år. 2016 har nog varit mitt bästa år hittills i livet. Der har verkligen hänt saker som förändrat mitt liv för alltid.

Januari:

Knegade på med treskift på KS, hade sjuka sömnproblem men kom också igång med träningen ordentligt. Gymkort på sats, PT och grejer. (den kroppen är long gone, haha).

Februari:

En månad med mycket romantik. Blev firad ordentligt på alla hjärtans dag. Vi var på konsert. Vi var på musikal och bodde en natt på hotell. Vi var på spa och jag överraskade älskling med brunch. Var också hör nån gång Elliot blev till, inte så oväntat kanske ;)

Mars:

Påskfirande med min familj som alltid var lika roligt. Slalompremiär för älsklingen och det gick ju alldeles galant, inga brutna ben där inte :)

April:

Vi fick äntligen tillträde till vår lägenhet som vi köpte i november förra året. Jag tog det positiva graviditetstestet, vilket var helt sjukt. Vi hade ju pratat om det och jag hade mina aningar redan innan men oj så overklig känsla ändå. Vi firade valborg genom att gå ut och äta. Jag drack min första alkoholfria cider och nojade ihjäl mig för att den var 0,5 %-ig :P

Maj:

Jag fyllde år och blev firad med blommor och en klocka jag önskat mig. Vi åkte till Göteborg och såg världens bästa band, Mumford and sons. Jag började på mitt nya jobb. Vi började dokumentera hur magen växte, här var nog vecka 10 tror jag. Vi hade mys på balkongen och vi blev bilägare till världens bästa volvo.

Juni:

Jag genomförde mitt sista träningspass på vääääääldigt länge genom att springa Blodomloppet på 5 km. Andreas tog körkort. Vi fick se Elliot för första gången på ultraljud. vi hade besök av våra amerikanska vänner Alan och Maeghan och såklart så firade vi midsommar.

Hoppas jag hinner sätta ihop ett inlägg för andra halvan av året också det var ju då det allra bästa hände. Om inte så vill jag önska alla ett gott nytt år redan nu! :)

// Camilla

Likes

Comments

Här kommer ett riktigt hatinlägg! haha men är seriöst så förbannad just nu.

Jag har sedan några dagar tillbaka börjat få ont i ena bröstet, inte bara i början av amningen utan hela tiden. Kört utan amningsnapp i ca en vecka så tänkte först att det kanske bara berodde på att jag var öm och behövde vänja mig. Sen var jag inne på att det kanske var lite stockning på väg tillbaka igen då jag kännt mig lite vissen och typ febrig. Men sen igår så har det gjort så förbaskat ont och det bränner och svider i hela bröstet. Har dessutom upptäckt att Elliot har torsk i gommen så det lär ju vara en svampinfektion. Ganska lätt att räkna ut och inte det krångligaste att behandla. Men att få vård var då det svåraste jag varit med om. Började med att ringa VC. De ringde tillbaka efter två timmar och hade slut på tider, så får återkomma i morgon bitti och hoppas på bättre tur. De hänvisade då till närakuten. Ringer de och får prata med den tröttaste kärring jag varit med om. Lyckas i alla fall få en tid till i eftermiddag. Men en stund senare ringer hon tillbaka och säger att det här är inte deras område. Utan vi ska åka till vanliga akuten. MEN HUR FAN KAN DET INTE VARA DERAS OMRÅDE?? Aldrig i livet att jag åker till vanliga akuten och hamnar längst ner på prioriteringslistan och därmed får en väntetid på ca 14 timmar!? Sitta där med min en månaders lilla bebis bland en massa sjuka människor, inte en chans! Han ska ju dessutom då till barnakuten, där antagligen en massa barn med RS-virus söker vård. Så nu har jag lämnat meddelande till amningsmottagningen och väntar på att de ska ringa upp för att få råd från dem. För så här svårt kan det ju för fan inte vara! Jag kan inte ens hålla i mitt barn för att det gör så ont, och amningen är ju bara ren skär ångest just nu. Usch!

Vill ha detta ur världen NUUUUUUUU!!!!!!!!!

Likes

Comments

Idag var vi på BVC för vägning och mätning. Och ökar i vikt, det gör han ordentligt. Gått upp ca 1 kg sedan sist (2 veckor sedan). Dagens vikt landade på 5140 g och det känns att det blir allt tyngre på armen. Växt på längden har han också gjort, 4 cm sedan han föddes. Dock ingen skenande kurva på den. Så en kort tjockis är nog vad vi snart har här hemma. Älskade unge! 😍

// Camilla

Likes

Comments