Header

Hej hopp, här kommer en liten uppdatering från oss!
Vi lever och mår bra. Odin växer så det knakar och Freja är lika vild som vanligt. Denna vecka har vi hållit oss hemma, förutom hämtning av Freja, och kommer nog fortsätta så veckan ut. Jag känner mig rätt trött och sliten av någon anledning och behöver nog lite tid att bara vara just nu. Även om det knappast är att bara vara när man har barn att ta hand om, haha.

Fast jag ljög lite nyss. Igår lämnade jag faktiskt huset, helt ensam. Det kändes verkligen som om jag hade glömt något när jag var helt ensam i bilen. Målet var frisören och jag kom en och en halv timme senare med betydligt mycket mindre hår. Ska bespara er åsynen av mitt trötta fejs men en bild kanske kommer senare. Det känns tomt samtidigt som det är väldigt, väldigt skönt att ha blivit av med rufset. Mitt hår har inte tagit två graviditeter och amning på bästa sätt.

Och nu till rubriken och en stor anledning till att jag idag är extra trött. Det handlar om nässpray. Ända sen graviditeten med Freja har jag varit tvungen att ha med mig en flaska nässpray vart jag än går. Jag kan inte ens räkna alla gånger jag i panik sladdat in på närmaste mack och kastat mig in för att köpa en flaska när jag glömt att ta med en.
Nu ska det få ett slut och jag är inne på dygn två utan nässpray. Gårdagen gick över förväntan, med kortisonspray och koksalt klarade jag mig faktiskt fint. Natten gick bra till en början men vid halv fyra vaknade jag med totalstopp i näsan. Det är tur att jag är så jäkla envis för det var många gånger jag var på väg att använda den där jäkla sprayen bara för att kunna somna om. Men det gjorde jag inte, varken använde sprayen eller somnade om.
Att ligga ner var rena tortyren så till slut gick jag upp och satte mig i soffan och spelade Candy Crush tills resten av familjen kom upp vid sex.

Därför, mina vänner, är jag lagom slut just nu. Under dagen har nästäppan kommit och gått. Som tur är drabbas en näsborre åt gången så jag kan åtminstone använda halva näsan att andas med. Men det är påfrestande, helt sjukt påfrestande faktiskt. Ibland tror jag att jag ska kvävas på riktigt. Om när jag klarar av det här ska jag aldrig mer använda vanligt förkylningsnässpray, det är ett som är säkert!


Nya lampan i Odins rum, den är underbar!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Här inne har det varit tyst i en vecka. Livet kom liksom emellan vilket det måste få göra. Jag har varit ensam med barnen fler kvällar än var M har varit hemma vilket är en bidragande orsak till brist på tid till att skriva. Dessutom har Odin sovit oroligt i flera nätter. Jag är en människa som verkligen inte klarar sömnbrist. Jag blir helt och hållet förstörd och känner mig nästan deprimerad när jag inte får sova. Jag hoppas att det bara är en fas och att vi snart är på banan igen, annars får jag helt enkelt bara stå ut ett tag till. Efter den här veckan hoppas jag att det ska lugna ner sig lite för M och att jag kan få lite avlastning några timmar varje kväll åtminstone.

Under veckan som gått har vi hunnit med en hel del. Jag har varit hos barnmorskan på efterkontroll. Allt ser fint ut, vågen visade minus tio kilo av dom nitton jag gick upp och vi pratade igenom förlossningen. Odin sken som en sol när han hörde min barnmorska prata, precis som om han kände igen hennes röst. Det var bland det sötaste jag sett!
Vi har också varit på ett besök på vårt BVC som flyttat till alldeles nya, fräscha lokaler. Odin som blivit två månader är nu 60,5 cm lång och väger på pricken sex kg. Freja var fyra månader när hon vägde lika mycket och om det fortsätter så här så kommer dom vara lika stora om ett år, haha.
Vi har också träffat vänner, i söndags en middag med gulasch och vitlöksbröd och i måndags en fika med lekstund för barnen efteråt.

Idag hämtade jag hem Freja redan vid elva. Hon var helt ensam hos dagmamman då alla dom andra barnen var sjuka och även om hon trivs är det inte kul när det inte finns några kompisar att leka med. Vi åkte hem och mös framför Frost, lekte med tågbanan och kladdade med play-doh medan regnet öste ner utanför. Nu ser det ut som vädret blir lika dåligt i morgon också men vi håller tummarna för att det åtminstone regnar lite mindre så vi kan gå ut och leka. Jag gillar verkligen inte blåst och regn tillsammans...

Likes

Comments

Jag hade tänkt att ligga på soffan och bara göra det den minsta avkomman krävde av mig idag medan Freja var hos dagmamman. Planen ändrades dock i morse. Freja klagade igår eftermiddag och kväll på att hon hade ont i nacken. Det var mest när hon reste sig från liggande eller vred snabbt på huvudet, annars var hon som hon brukar, därför tänkte jag inte mer på det. Men i morse kom hon in i vårt sovrum och det första hon säger är: "Aj!" och tar hon sig för örat/nacken. Hon gick alldeles snett med huvudet, var lite svullen bakom örat och grät så fort jag tryckte lätt på svullnaden så vi bestämde snabbt att hon får vara hemma. Jag tog febern men den var normal. I två timmar gjorde hon inte mycket mer än satt i mitt knä med tårar i ögonen och snyftade "aj".
När klockan slog åtta greppade jag telefonen och skulle ringa BVC men kände efter på Frejas nacke först. Svullnaden var mycket mindre och jag fick ingen reaktion från Freja. Jag frågade om hon hade ont och hon sa nej och hoppade ner på golvet och drog fram allt sitt lego. Efteråt har det varit fullt ös och hon reagerar inte alls på varken rörelser eller tryck.

Jag misstänker att det var nackspärr eller en lymfkörtel som svullnat. På mig svullnar dom mer eller mindre varje gång jag blir förkyld och det kan göra riktigt ont och Freja har varit lite snorig och hostig sen hon hade feber förrförra helgen.

Så istället för en dag för återhämtning blev det mys med båda barnen. Vilket inte gör något alls men jag hoppas att båda två kan sova en stund samtidigt mitt på dagen så jag också kan slumra lite ❤️


Likes

Comments

Idag "fyller" min fina kille två månader. Jag är väl ganska ensam om att säga att jag, just nu i alla fall, tycker att tiden går långsamt. Något som jag är himla glad över för det är helt underbart att få spendera dagarna med att lära känna vår nya familjemedlem.
Tänkte i alla fall lista lite saker om Odin, hans tvåmånadersdag till ära.

- Han har storlek 62 i kläder. Vissa plagg i 56 funkar fortfarande men dom är få.

- Han är glad och nöjd nästan jämt. Har länge skrattat med ljud och jollrar till svar när man pratar med honom,

- Älskar sin vagn och sover som bäst i den på dagarna.

- På nätterna sover han i sin spjälsäng som står bredvid vår säng.

- Äter ungefär var tredje timme, dag som natt.

- Gillar att titta på Freja när hon stojar runt, han skrattar väldigt ofta åt henne.

- Börjar bli ganska stadig i nacken men är inte alls lika stark som Freja var vid samma ålder.

- Som ni ser på bilden nedan blir hans hår lockigt när det är fuktigt. 


Likes

Comments

Måndagar brukar riktigt tråkiga dagar då vi sörjer att helgen är över och att M måste tillbaka till jobbet. Så är det idag också och vi tycker det är riktigt tråkigt att pappan jobbar men annars är det otroligt skönt att helgen är över, faktiskt. Den har varit så himla intensiv och jag är helt slutkörd. I fredag var ju, som jag skrev i förra inlägget, M på konferens med övernattning och i lördags var han i garaget i stan och städade innan vi möttes upp på eftermiddagen för att handla mat. Lördagskvällen var enda stunden vi hade med lugn och ro och vi gjorde inte mycket annat än att mysa i tv-soffan med lite gottis.

I söndags var barnens farfar och bonusfarmor och hälsade på på förmiddagen. Det var första gången dom träffade Odin och skämde bort kidsen med en massa fina kläder! När dom åkt kastade vi Freja i säng och hon hann sova knappt 40 minuter innan vi fick dra upp henne och åka mot Ms mamma för att fira hennes födelsedag. Vi stannade kvar där och beställde pizza till middag.
På väg hem svängde vi in på Gränby centrum för att uppdatera Odins strumpgarderob. Stackars barnet har gått med för små strumpor i flera veckor nu för att hans mamma har glömt att köpa nya när vi har varit i stan...
Vi var hemma vid åtta och då var båda barnet helt slut och somnade på två röda. Nästan jag med faktiskt.

Så efter den här helgen som började med två dagar ensam med barnen och slutade med en dag utan en enda sekund att sitta mer och ta det lugnt känns det helt okej med en lat måndag. Inga storslagna planer utan bara ta dagen som den kommer. Vi har haft en mysig förmiddag inomhus men tänker gå ut och njuta av det underbara vädret så fort Freja har vaknat efter sin vila.
Tyvärr kommer jag i stort sett vara ensam till på torsdagkväll som det ser ut nu. M har saker efter jobbet och ett föräldramöte att gå på. Det kommer gå hur bra som helst men man känner att det blir extra kämpigt när man bara är en hemma. En stor eloge till er ensamstående!

Här nedan ser ni dom fina kläderna barnen fick (minus en underbar kofta till Odin som fick åka i tvätten efter att ha blivit kräkt på).

Likes

Comments

Här sitter jag och njuter av mitt-på-dagen-lugnet. Det finns både för och nackdelar med att ha barn hyfsat tätt men det absolut bästa är att Freja fortfarande sover middag. Jag ska inte jinxa något nu men oftast kan jag få Odin att somna samtidigt vilket betyder att jag har någon timme då jag kan göra vad jag vill. Typ sluka en påse chips, titta på ett avsnitt av Paradise Hotel eller sova lite jag med, ni vet såna där viktiga grejer som gör att man känner sig så jäkla vuxen!

Som rubriken lyder är jag gräsänka ikväll. Min sambo är iväg på konferens med jobbet och är tillbaka i morgon. Jag har bjudit in mig och barnen på middag hos mina föräldrar för att få lite sällskap. Jag åker dit lite senare på eftermiddagen och lagar middagen så den står klar när dom kommer hem. Dom får middag och jag får sällskap, win win!

Annars har vi en ganska fullspäckat helg framför oss, som vanligt nu för tiden. Det är städning av garage och träff med barnens farfar med bonusfarmor och firande av deras farmor som står på schemat.

Likes

Comments

Dom senaste dagarna har jag känt mig trött. Odin har sovit dåligt om nätterna. Han sover men ändå inte om ni förstår. Kastar sig av och an och gnyr, känts orolig liksom. Igår och idag har han inte heller velat bli nedlagd utan vara med och på mig men jag tycker att jag får mer och mer kontakt med honom. I morse jag började fundera på om det kunde vara ett utvecklingssteg som börjat och mycket riktigt, för en halvtimme sen kom aviseringen från appen att han kan ha kommit in i steg 2.

Jag minns det här från när Freja var liten. Hur jag kunde känna att det blev lite extra gnälligt och hur tröttheten smögs sig på och vips; utvecklingssteg! Om jag inte varit med om det själv tidigare skulle jag tro att föräldrar överdrev eller hittade på när dom sa att dom märkte när barnen kom in i ett nytt steg men det är fantastiskt att dom kan vara som klockor!

I appen står det att hjärnans aktivitet förändras och de fyra sinnena utvecklas. Barnet blir mer uppmärksamt och upptäcker sina händer och fötter som hen kommer försöka använda. Medfödda automatiska reflexer ersätts av medvetna men ryckiga rörelser.

Jag ser så mycket fram emot att han ska kunna använda sona händer ordentligt även om det brukar dröja ett tag. Men att kunna ge honom en leksak och han håller i den själv, jag kommer ihåg hur stor Freja kändes när hon kunde det!

Likes

Comments

Plats nummer tre - drömhuset på drömplatsen till drömpriset
För några år sedan, till och med ett år sedan, var jag inte alls kräsen när jag surfade runt på hemnet, då hittade jag flera intressanta objekt. Nu har listan över möjliga objekt minskat drastisk och jag hittar fel på i stort sett alla hus vi kikar på. Och när vi vill bo kvar på ungefär samma ställe där vi bor nu minskar valmöjligheterna ytterligare. Har någon ett lagom stort hus med minst tre sovrum, ingen öppen planlösning och bra förvaring till salu?

Plats nummer två - frukostinspo
Det är så tråkigt med frukost just nu. Jag är inte ens sugen på mackor som jag i vanliga fall älskar. Skulle nog behöva göra en moodboard med olika frukostalternativ som jag kan titta på varje morgon när jag kliver upp. Just nu äter jag Mannafrutti, that's it.

Plats nummer ett - självdisciplin
Alternativ någon som kan vara med mig all min vakna tid och vakta mig. Det gäller det jag äter och hur jag äter. Jag småäter och jag småäter onyttiga saker. Det finns liksom ingen botten i mig när det kommer till kakor, godis och chips. Jag slukar allt i min väg. I den bästa av världar skulle bli portad från alla slags affärer som säljer minsta lilla onyttigt så jag inte ens kunde handla. I ju för sig skulle det väl sluta med att jag hänger runt hörnet på ICA och ber någon skum gubbe köpa ut ett paket glass åt mig...

Likes

Comments

För dig som inte läst del ett ännu och vill göra det - då hittar du den HÄR.
Denna delen kan upplevas lite rörig, vilket är precis så jag minns det. Jag har INGEN koll på vilka som var inne hos oss i förlossningssalen. Det hanns inte riktigt med några presentationer. Dom hade också ganska hög belastning på förlossningen och därför försvann all personal utom en sköterska när allt var klart. Jag är trots det väldigt tacksam för personerna som var där och hjälpte mig genom förlossningen. Utan dom hade jag givit upp.

När maten var uppäten tycker jag mig ha lite kraftigare värkar. Vid 19:45 och jag börjar klocka värkarna, dom kommer med ca fyra minuters mellanrum men är inte särskilt smärtsamma än så vi avvaktar. Sen går det undan, värkarna blir allt tätare och gör allt ondare. Jag håller ut då jag absolut inte vill vara inne på förlossningen längre än nödvändigt. Vid 20:30 ger jag mig till slut och ringer förlossningen igen då med tre minuters mellanrum på värkarna. Det går fyra minuter innan någon svarar och då kommer värkarna nästan med bara två minuters mellanrum och jag börjar känna mig lite stressad. Kvinnan som svarade hälsade oss hjärtligt välkomna in och vi skyndande ner till parkeringen. 20:46 tittar jag på klockan i bilen. Freja föddes 22:46 och jag frågade M om han trodde att bebis skulle komma innan eller efter kvart i elva. "Efter" svarade han stensäkert och jag sa att jag tror innan. Det skulle visa sig att jag hade väldigt rätt.

20:55 kliver vi innanför dörrarna på Akademiska igen och får komma in på ett intagningsrum en andra gång denna kväll. Nu gör värkarna ont men jag kan fortfarande hantera dom utan problem genom att andas. En undersköterska tar blodtryck och får sen vänta medan jag tar en värk innan hpon mäter temperatur igen. Sköterskan går sen ut för att hämta en barnmorska som skulle sätta CTG.
Precis när hon stänger dörren känner jag ett fruktansvärt tryck neråt och jag klarar helt plötsligt inte av att stå upp på grund av smärtan. Jag bara vet att bebis är på väg ut och kvider till M att det trycker på nu. Han ser förvirrat på mig och frågar: "Menar du att jag ska trycka på knappen eller att det är dags?" "BÅDE OCH!" får jag ur mig och M trycker på larmknappen.

Nu har jag så, så, så ont och smärtan släpper inte. En person öppnar dörren och jag vet inte om det är jag eller M som säger till henne att det är dags NU. Hon backar ut och mumlar något om att hon ska se om det finns personal. Jag blir lite lätt panikslagen och inbillar mig att jag kommer föda där på golvet med endast M som hjälp (inget illa menat mot min älskade sambo men jag vill hemskt gärna ha åtminstone en barnmorska på plats, haha). Några sekunder senare öppnas dörren igen och tre personen och en rullstol kommer in. Dom frågar mig om jag kan sitta i stolen och jag frågar vad jag har för val. Personalen skrattar och hjälper mig upp och 21:00 skyndar vi in i närmast möjliga förlossningssal. Jag får kliva ur skor, byxor och trosor och kliva upp i sängen. Väl där konstaterar dom att det bara är att krysta när jag känner för det. Jag får lustgasmasken i handen och i motsats till förra gången tycker jag inte alls att den hjälper.

Såhär i efterhand har jag kommit fram till att jag inte använde den rätt. Jag hade ont heeela tiden och kunde inte riktigt urskilja när jag fick en värk. Dom fick inte heller dit kontakterna för CTG:et och därför hade jag ingen hjälp av kurvorna där heller. I alla fall, efter tre krystvärkar ber barnmorskan mig att låta bli lustgasen. Jag slutar andas men höll masken i ett järngrepp med ena handen. Med den andra handen klämde jag Ms hand i ett minst lika hårt grepp. Jag grät, grät något kopiöst för den brännande smärtan jag kände var inte att leka med. Jag upprepade "jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte" hela tiden och en sköterska sa försiktigt att det inte riktigt fanns någon återvändo. "Jooooo" tjöt jag. Alltså så här i efterhand kan jag inte annat än skratta åt det men där och då ville jag hellre dö än att föda barnet. Jag hade svårt att veta när jag skulle krysta eftersom jag inte kände av när jag fick en värk, jag hade konstant ont, och personalen hade nog lite problem med att få mig att lyssna. Till slut är det i alla fall en som säger åt mig att lyssna ordentligt, hon säger att det snart kommer en jättehårig fin liten bebis, jag måste bara hjälpa till och trycka. Det fick mig att faktiskt försöka lyssna på kroppen och släppa på paniken jag drabbats av och två krystningar senare, klockan 21:22, var han ute.
Dom lägger honom på mig och det enda jag ser är en blå liten kropp med navelsträngen runt halsen. Och han är tyst. Precis lika tyst som Freja var innan dom sprang ut ur rummet med henne direkt efter hon fötts på grund av att hon inte andades ordentligt. Barnmorskan tar snabbt bort navelsträngen och börjar buffa på honom. Jag drabbas av en annan slags panik och kan inte längre andas. I vad som kändes som flera minuter men som säkert bara var några sekunder stod min värld stilla innan han gav ifrån sig ett litet pip. Mer än så blev det inte men det räckte för mig. Jag fick upp honom ordentligt på bröstet och jag grät. Glädjetårar över att han var frisk och för att han var vår. Tårar för att jag aldrig mer ville göra om det jag nyss gjort.

Efter fyra stygn och många timmars väntande (då Odin inte gjorde annat än att äta) på grund av den höga belastningen fick vi äntligen ett nytt rum och blev serverade den där underbara brickan med dom fantastiska mackorna. Jag hinkade i mig en liter saft på några minuter och kunde sen kissa och då blev vi lämnade ifred för natten. M somnade ganska fort medan jag låg vaken och räknade ner timmarna tills vi skulle få åka hem. Det blev en lång väntan men vid 11:00 dagen efter hade Odin fått godkänt av läkaren och en barnmorska fick tid att skriva ut oss och vi kunde åka hem.

Jag är stolt över att jag tagit mig igenom två förlossningar. Två stycken som är lika olika som dom har varit lika. Båda har varit snabba, startat med vattenavgång och utan egentlig smärta innan krystvärkarna. Under den första var jag hög som ett hus på lustgas och minnet är därför väldigt blurrigt. Under den andra kände jag minsta lilla rörelse där nere och en konstant smärta. Efter den första hade jag kunnat föda fyra barn till. Efter den andra känner jag att det är nog nu (fråga mig igen om ett år).
Klart är i alla fall att dom gett mig det bästa i mitt liv. Mina två ungar som jag älskar mer än något annat. Det låter klyschigt med så är det.
Jag är i alla fall glad över att vi inte åkte hem efter kontrollen vid vattenavgången, då hade jag fött i bilen.

Likes

Comments

Det blir som jag lovade er väldigt oregelbunden uppdatering här inne, det får ni leva med! Tiden räcker inte alltid till och ibland tryter lusten att skriva och då blir verkligen ingenting bra.

Vår fredag blev en intensiv dag. Klockan åtta lämnade jag Freja hos dagmammorna trots att hon hade en ledig dag. Dom skulle fotograferas så hon fick vara där ett par timmar tills dom var klara. Det ska bli så kul att se om dom lyckades fånga henne på bild! Under tiden åkte jag och Odin och handlade, bytte sängkläder och slängde in en tvättmaskin. När Freja var hämtad fick vi besök av en barndomskompis och hennes fem månader gamla son. Det blev några timmar av fika och prat.

På eftermiddagen var vi ute några timmar. Freja lekte för fullt i sin klätterställning och var så glad när M kom hem från jobbet. Vi gick in och hamnade allihop i sängen. Efter en stund märkte vi att Freja inte var sig själv. Hon hoppade inte omkring som hon brukar utan låg helt still. Vi kände att hon var väldigt varm och mycket riktigt, tempen visade 39,7 grader. Det är helt galet hur snabbt det kan slå till!
Resten av kvällen blev därför väldigt lugn. Freja låg mest i soffan och kikade på film och drack hallondricka, vilket var det enda hon ville ha. Jag åkte in till jobbet för att köpa en örontermometer. Det här är tredje gången i sitt liv som Freja har feber och första gången hon har över 39 grader så vi har liksom inte känt behovet av en örontemp tidigare. Men nu har vi en och oj så sjukt smidigt det är!

Innan jag gick och la mig vid tolv tempade jag Freja på 40,4 grader. Hon var så varm och slö stackaren, jag led verkligen av att se henne så medtagen. Tre timmar senare var jag in till henne igen, denna gången var hon svalare och termometern visade 38,8 och sem har det bara gått ner. I morse härjade hon som vanligt och på eftermiddagen var febern helt borta. Jag är tacksam att det fick över så snabbt!

Jag kände mig rastlös idag. M ville helst vara hemma och eftersom Freja haft feber ville vi knappast dra med henne ut på något i alla fall. Därför hörde jag av mig till mamma och hängde på henne in till stan för att titta på kläder och skor. Det blev några timmar i Uppsala och av en slump träffade vi på min stora lillebror också. Odin var självklart med och skötte sig väldigt bra, som vanligt när vi är iväg. Med mig hem hade jag ett par täckbyxor till Freja och en höstoverall till Odin. Vi börjar ladda upp inför kallare tider nu.

I skrivande stund ligger jag och M insidan och kollar på en film så jag ska avsluta och ägna mig åt den istället. Eller gå och lägga mig. Jag har sovit alldeles, alldeles för lite den här veckan.

Likes

Comments