Header

Jag hade tänkt att ligga på soffan och bara göra det den minsta avkomman krävde av mig idag medan Freja var hos dagmamman. Planen ändrades dock i morse. Freja klagade igår eftermiddag och kväll på att hon hade hon i nacken. Det var mest när hon reste sig från liggande eller vred snabbt på huvudet, annars var hon som hon brukar, därför tänkte jag inte mer på det. Men när hon i morse kommer in i vårt sovrum är det första hon säger: "Aj!" och så tar hon sig för örat/nacken. Hon gick alldeles snett med huvudet, var lite svullen bakom örat och grät så fort jag tryckte lite på svullnaden så vi bestämde snabbt att hon får vara hemma. Jag tog febern på en gång men den var normal. I två timmar gjorde hon inte mycket mer än att sitta i mitt knä med tårar i ögonen och snyftade "aj".
När klockan slog åtta greppade jag telefonen och skulle ringa BVC men kände efter på Frejas nacke först. Svullnaden var mycket mindre och jag fick ingen reaktion från Freja. Jag frågade om hon hade ont och hon sa nej och hoppade ner på golvet och drog fram allt sitt lego. Efteråt har det varit fullt ös och hon reagerar inte alls på varken rörelser eller tryck.

Jag misstänker att det var nackspärr eller en lymfkörtel som svullnat. På mig svullnar dom mer eller mindre varje gång jag blir förkyld och det kan göra riktigt ont! Freja har varit lite snorig och hostig sen hon hade feber förrförra helgen.

Så istället för en dag för återhämtning blev det mys med båda barnen. Vilket inte gör något alls men jag hoppas att båda två kan sova en stund samtidigt mitt på dagen så jag också kan slumra lite ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag "fyller" min fina kille två månader. Jag är väl ganska ensam om att säga att jag, just nu i alla fall, tycker att tiden går långsamt. Något som jag är himla glad över för det är helt underbart att få spendera dagarna med att lära känna vår nya familjemedlem.
Tänkte i alla fall lista lite saker om Odin, hans tvåmånadersdag till ära.

- Han har storlek 62 i kläder. Vissa plagg i 56 funkar fortfarande men dom är få.

- Han är glad och nöjd nästan jämt. Har länge skrattat med ljud och jollrar till svar när man pratar med honom,

- Älskar sin vagn och sover som bäst i den på dagarna.

- På nätterna sover han i sin spjälsäng som står bredvid vår säng.

- Äter ungefär var tredje timme, dag som natt.

- Gillar att titta på Freja när hon stojar runt, han skrattar väldigt ofta åt henne.

- Börjar bli ganska stadig i nacken men är inte alls lika stark som Freja var vid samma ålder.

- Som ni ser på bilden nedan blir hans hår lockigt när det är fuktigt. 


Likes

Comments

Måndagar brukar riktigt tråkiga dagar då vi sörjer att helgen är över och att M måste tillbaka till jobbet. Så är det idag också och vi tycker det är riktigt tråkigt att pappan jobbar men annars är det otroligt skönt att helgen är över, faktiskt. Den har varit så himla intensiv och jag är helt slutkörd. I fredag var ju, som jag skrev i förra inlägget, M på konferens med övernattning och i lördags var han i garaget i stan och städade innan vi möttes upp på eftermiddagen för att handla mat. Lördagskvällen var enda stunden vi hade med lugn och ro och vi gjorde inte mycket annat än att mysa i tv-soffan med lite gottis.

I söndags var barnens farfar och bonusfarmor och hälsade på på förmiddagen. Det var första gången dom träffade Odin och skämde bort kidsen med en massa fina kläder! När dom åkt kastade vi Freja i säng och hon hann sova knappt 40 minuter innan vi fick dra upp henne och åka mot Ms mamma för att fora hennes födelsedag. Vi stannade kvar där och beställde pizza till middag.
På väg hem svängde vi in på Gränby centrum för att uppdatera Odins strumpgarderob. Stackars barnet har gått med för små strumpor i flera veckor nu för att hans mamma har glömt att köpa nya när vi har varit i stan...
Vi var hemma vid åtta och då var båda barnet helt slit och somnade på två röda. Nästan jag med faktiskt.

Så efter den här helgen som började med två dagar ensam med barnen och slutade med en dag utan en enda sekund att sitta mer och ta det lugnt känns det helt okej med en lat måndag. Inga storslagna planer utan bara ta dagen som den kommer. Vi har haft en mysig förmiddag inomhus men tänker gå ut och njuta av det underbara vädret så fort Freja har vaknat efter sin vila.
Tyvärr kommer jag i stort sett vara ensam till på torsdagkväll som det ser ut nu. M har saker efter jobbet och ett föräldramöte att gå på. Det kommer gå hur bra som helst men man känner att det blir extra kämpigt när man bara är en hemma. En stor eloge till er ensamstående!

Här nedan ser ni dom fina kläderna barnen fick (minus en underbar kofta till Odin som fick åka i tvätten efter att ha blivit kräkt på).

Likes

Comments

Här sitter jag och njuter av mitt-på-dagen-lugnet. Det finns både för och nackdelar med att ha barn hyfsat tätt men det absolut bästa är att Freja fortfarande sover middag. Jag ska inte jinxa något nu men oftast kan jag få Odin att somna samtidigt vilket betyder att jag har någon timme då jag kan göra vad jag vill. Typ sluka en påse chips, titta på ett avsnitt av Paradise Hotel eller sova lite jag med, ni vet såna där viktiga grejer som gör att man känner sig så jäkla vuxen!

Som rubriken lyder är jag gräsänka ikväll. Min sambo är iväg på konferens med jobbet och är tillbaka i morgon. Jag har bjudit in mig och barnen på middag hos mina föräldrar för att få lite sällskap. Jag åker dit lite senare på eftermiddagen och lagar middagen så den står klar när dom kommer hem. Dom får middag och jag får sällskap, win win!

Annars har vi en ganska fullspäckat helg framför oss, som vanligt nu för tiden. Det är städning av garage och träff med barnens farfar med bonusfarmor och firande av deras farmor som står på schemat.

Likes

Comments

Dom senaste dagarna har jag känt mig trött. Odin har sovit dåligt om nätterna. Han sover men ändå inte om ni förstår. Kastar sig av och an och gnyr, känts orolig liksom. Igår och idag har han inte heller velat bli nedlagd utan vara med och på mig men jag tycker att jag får mer och mer kontakt med honom. I morse jag började fundera på om det kunde vara ett utvecklingssteg som börjat och mycket riktigt, för en halvtimme sen kom aviseringen från appen att han kan ha kommit in i steg 2.

Jag minns det här från när Freja var liten. Hur jag kunde känna att det blev lite extra gnälligt och hur tröttheten smögs sig på och vips; utvecklingssteg! Om jag inte varit med om det själv tidigare skulle jag tro att föräldrar överdrev eller hittade på när dom sa att dom märkte när barnen kom in i ett nytt steg men det är fantastiskt att dom kan vara som klockor!

I appen står det att hjärnans aktivitet förändras och de fyra sinnena utvecklas. Barnet blir mer uppmärksamt och upptäcker sina händer och fötter som hen kommer försöka använda. Medfödda automatiska reflexer ersätts av medvetna men ryckiga rörelser.

Jag ser så mycket fram emot att han ska kunna använda sona händer ordentligt även om det brukar dröja ett tag. Men att kunna ge honom en leksak och han håller i den själv, jag kommer ihåg hur stor Freja kändes när hon kunde det!

Likes

Comments

Plats nummer tre - drömhuset på drömplatsen till drömpriset
För några år sedan, till och med ett år sedan, var jag inte alls kräsen när jag surfade runt på hemnet, då hittade jag flera intressanta objekt. Nu har listan över möjliga objekt minskat drastisk och jag hittar fel på i stort sett alla hus vi kikar på. Och när vi vill bo kvar på ungefär samma ställe där vi bor nu minskar valmöjligheterna ytterligare. Har någon ett lagom stort hus med minst tre sovrum, ingen öppen planlösning och bra förvaring till salu?

Plats nummer två - frukostinspo
Det är så tråkigt med frukost just nu. Jag är inte ens sugen på mackor som jag i vanliga fall älskar. Skulle nog behöva göra en moodboard med olika frukostalternativ som jag kan titta på varje morgon när jag kliver upp. Just nu äter jag Mannafrutti, that's it.

Plats nummer ett - självdisciplin
Alternativ någon som kan vara med mig all min vakna tid och vakta mig. Det gäller det jag äter och hur jag äter. Jag småäter och jag småäter onyttiga saker. Det finns liksom ingen botten i mig när det kommer till kakor, godis och chips. Jag slukar allt i min väg. I den bästa av världar skulle bli portad från alla slags affärer som säljer minsta lilla onyttigt så jag inte ens kunde handla. I ju för sig skulle det väl sluta med att jag hänger runt hörnet på ICA och ber någon skum gubbe köpa ut ett paket glass åt mig...

Likes

Comments

För dig som inte läst del ett ännu och vill göra det - då hittar du den HÄR.
Denna delen kan upplevas lite rörig, vilket är precis så jag minns det. Jag har INGEN koll på vilka som var inne hos oss i förlossningssalen. Det hanns inte riktigt med några presentationer. Dom hade också ganska hög belastning på förlossningen och därför försvann all personal utom en sköterska när allt var klart. Jag är trots det väldigt tacksam för personerna som var där och hjälpte mig genom förlossningen. Utan dom hade jag givit upp.

När maten var uppäten tycker jag mig ha lite kraftigare värkar. Vid 19:45 och jag börjar klocka värkarna, dom kommer med ca fyra minuters mellanrum men är inte särskilt smärtsamma än så vi avvaktar. Sen går det undan, värkarna blir allt tätare och gör allt ondare. Jag håller ut då jag absolut inte vill vara inne på förlossningen längre än nödvändigt. Vid 20:30 ger jag mig till slut och ringer förlossningen igen då med tre minuters mellanrum på värkarna. Det går fyra minuter innan någon svarar och då kommer värkarna nästan med bara två minuters mellanrum och jag börjar känna mig lite stressad. Kvinnan som svarade hälsade oss hjärtligt välkomna in och vi skyndande ner till parkeringen. 20:46 tittar jag på klockan i bilen. Freja föddes 22:46 och jag frågade M om han trodde att bebis skulle komma innan eller efter kvart i elva. "Efter" svarade han stensäkert och jag sa att jag tror innan. Det skulle visa sig att jag hade väldigt rätt.

20:55 kliver vi innanför dörrarna på Akademiska igen och får komma in på ett intagningsrum en andra gång denna kväll. Nu gör värkarna ont men jag kan fortfarande hantera dom utan problem genom att andas. En undersköterska tar blodtryck och får sen vänta medan jag tar en värk innan hpon mäter temperatur igen. Sköterskan går sen ut för att hämta en barnmorska som skulle sätta CTG.
Precis när hon stänger dörren känner jag ett fruktansvärt tryck neråt och jag klarar helt plötsligt inte av att stå upp på grund av smärtan. Jag bara vet att bebis är på väg ut och kvider till M att det trycker på nu. Han ser förvirrat på mig och frågar: "Menar du att jag ska trycka på knappen eller att det är dags?" "BÅDE OCH!" får jag ur mig och M trycker på larmknappen.

Nu har jag så, så, så ont och smärtan släpper inte. En person öppnar dörren och jag vet inte om det är jag eller M som säger till henne att det är dags NU. Hon backar ut och mumlar något om att hon ska se om det finns personal. Jag blir lite lätt panikslagen och inbillar mig att jag kommer föda där på golvet med endast M som hjälp (inget illa menat mot min älskade sambo men jag vill hemskt gärna ha åtminstone en barnmorska på plats, haha). Några sekunder senare öppnas dörren igen och tre personen och en rullstol kommer in. Dom frågar mig om jag kan sitta i stolen och jag frågar vad jag har för val. Personalen skrattar och hjälper mig upp och 21:00 skyndar vi in i närmast möjliga förlossningssal. Jag får kliva ur skor, byxor och trosor och kliva upp i sängen. Väl där konstaterar dom att det bara är att krysta när jag känner för det. Jag får lustgasmasken i handen och i motsats till förra gången tycker jag inte alls att den hjälper.

Såhär i efterhand har jag kommit fram till att jag inte använde den rätt. Jag hade ont heeela tiden och kunde inte riktigt urskilja när jag fick en värk. Dom fick inte heller dit kontakterna för CTG:et och därför hade jag ingen hjälp av kurvorna där heller. I alla fall, efter tre krystvärkar ber barnmorskan mig att låta bli lustgasen. Jag slutar andas men höll masken i ett järngrepp med ena handen. Med den andra handen klämde jag Ms hand i ett minst lika hårt grepp. Jag grät, grät något kopiöst för den brännande smärtan jag kände var inte att leka med. Jag upprepade "jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte" hela tiden och en sköterska sa försiktigt att det inte riktigt fanns någon återvändo. "Jooooo" tjöt jag. Alltså så här i efterhand kan jag inte annat än skratta åt det men där och då ville jag hellre dö än att föda barnet. Jag hade svårt att veta när jag skulle krysta eftersom jag inte kände av när jag fick en värk, jag hade konstant ont, och personalen hade nog lite problem med att få mig att lyssna. Till slut är det i alla fall en som säger åt mig att lyssna ordentligt, hon säger att det snart kommer en jättehårig fin liten bebis, jag måste bara hjälpa till och trycka. Det fick mig att faktiskt försöka lyssna på kroppen och släppa på paniken jag drabbats av och två krystningar senare, klockan 21:22, var han ute.
Dom lägger honom på mig och det enda jag ser är en blå liten kropp med navelsträngen runt halsen. Och han är tyst. Precis lika tyst som Freja var innan dom sprang ut ur rummet med henne direkt efter hon fötts på grund av att hon inte andades ordentligt. Barnmorskan tar snabbt bort navelsträngen och börjar buffa på honom. Jag drabbas av en annan slags panik och kan inte längre andas. I vad som kändes som flera minuter men som säkert bara var några sekunder stod min värld stilla innan han gav ifrån sig ett litet pip. Mer än så blev det inte men det räckte för mig. Jag fick upp honom ordentligt på bröstet och jag grät. Glädjetårar över att han var frisk och för att han var vår. Tårar för att jag aldrig mer ville göra om det jag nyss gjort.

Efter fyra stygn och många timmars väntande (då Odin inte gjorde annat än att äta) på grund av den höga belastningen fick vi äntligen ett nytt rum och blev serverade den där underbara brickan med dom fantastiska mackorna. Jag hinkade i mig en liter saft på några minuter och kunde sen kissa och då blev vi lämnade ifred för natten. M somnade ganska fort medan jag låg vaken och räknade ner timmarna tills vi skulle få åka hem. Det blev en lång väntan men vid 11:00 dagen efter hade Odin fått godkänt av läkaren och en barnmorska fick tid att skriva ut oss och vi kunde åka hem.

Jag är stolt över att jag tagit mig igenom två förlossningar. Två stycken som är lika olika som dom har varit lika. Båda har varit snabba, startat med vattenavgång och utan egentlig smärta innan krystvärkarna. Under den första var jag hög som ett hus på lustgas och minnet är därför väldigt blurrigt. Under den andra kände jag minsta lilla rörelse där nere och en konstant smärta. Efter den första hade jag kunnat föda fyra barn till. Efter den andra känner jag att det är nog nu (fråga mig igen om ett år).
Klart är i alla fall att dom gett mig det bästa i mitt liv. Mina två ungar som jag älskar mer än något annat. Det låter klyschigt med så är det.
Jag är i alla fall glad över att vi inte åkte hem efter kontrollen vid vattenavgången, då hade jag fött i bilen.

Likes

Comments

Det blir som jag lovade er väldigt oregelbunden uppdatering här inne, det får ni leva med! Tiden räcker inte alltid till och ibland tryter lusten att skriva och då blir verkligen ingenting bra.

Vår fredag blev en intensiv dag. Klockan åtta lämnade jag Freja hos dagmammorna trots att hon hade en ledig dag. Dom skulle fotograferas så hon fick vara där ett par timmar tills dom var klara. Det ska bli så kul att se om dom lyckades fånga henne på bild! Under tiden åkte jag och Odin och handlade, bytte sängkläder och slängde in en tvättmaskin. När Freja var hämtad fick vi besök av en barndomskompis och hennes fem månader gamla son. Det blev några timmar av fika och prat.

På eftermiddagen var vi ute några timmar. Freja lekte för fullt i sin klätterställning och var så glad när M kom hem från jobbet. Vi gick in och hamnade allihop i sängen. Efter en stund märkte vi att Freja inte var sig själv. Hon hoppade inte omkring som hon brukar utan låg helt still. Vi kände att hon var väldigt varm och mycket riktigt, tempen visade 39,7 grader. Det är helt galet hur snabbt det kan slå till!
Resten av kvällen blev därför väldigt lugn. Freja låg mest i soffan och kikade på film och drack hallondricka, vilket var det enda hon ville ha. Jag åkte in till jobbet för att köpa en örontermometer. Det här är tredje gången i sitt liv som Freja har feber och första gången hon har över 39 grader så vi har liksom inte känt behovet av en örontemp tidigare. Men nu har vi en och oj så sjukt smidigt det är!

Innan jag gick och la mig vid tolv tempade jag Freja på 40,4 grader. Hon var så varm och slö stackaren, jag led verkligen av att se henne så medtagen. Tre timmar senare var jag in till henne igen, denna gången var hon svalare och termometern visade 38,8 och sem har det bara gått ner. I morse härjade hon som vanligt och på eftermiddagen var febern helt borta. Jag är tacksam att det fick över så snabbt!

Jag kände mig rastlös idag. M ville helst vara hemma och eftersom Freja haft feber ville vi knappast dra med henne ut på något i alla fall. Därför hörde jag av mig till mamma och hängde på henne in till stan för att titta på kläder och skor. Det blev några timmar i Uppsala och av en slump träffade vi på min stora lillebror också. Odin var självklart med och skötte sig väldigt bra, som vanligt när vi är iväg. Med mig hem hade jag ett par täckbyxor till Freja och en höstoverall till Odin. Vi börjar ladda upp inför kallare tider nu.

I skrivande stund ligger jag och M insidan och kollar på en film så jag ska avsluta och ägna mig åt den istället. Eller gå och lägga mig. Jag har sovit alldeles, alldeles för lite den här veckan.

Likes

Comments

Vi har varit ute på ett trevligt äventyr idag, jag och Odin. Vi har nämligen varit och hälsat på Isa och Kevin och tillsammans tog vi alla fyra en tur till Thuns. Jag var verkligen inte på shoppinghumör (mitt bankkonto tackar mig) och kilade knappt på något alls men jag köpte några grejer till Frejas paketkalender. Är det fler än jag som är ute i god tid och håller på att planera en sån till sina barn?
Vi hann med en kaffe, en pratstund och lite utlåning av Odin också innan det var dags för mig att åka och hämta hem Freja.

Hemma fikade jag och Freja kanelbullar, dagen till ära! Eller kanelbulle ska jag väl säga. Dom var så stora att vi delade på en! Det lilla barnet har gråtit mycket igen och jag tror det är magen som spökar. Odin har haft ont några dagar den senaste veckan och jag försöker komma på om det kan vara något jag äter som orsakar det, eftersom det kommer så oregelbundet, men jag kan inte förstå vad det skulle kunna vara. Jag skulle verkligen vilja hitta en orsak så jag kan hjälpa honom när han kämpar.

Nu ligger jag nerbäddad i sängen och ögonen går i kors. Hoppas på bättre sömn än igår natt. Den där jäkla fullmånen ställer verkligen till det för mig...

Likes

Comments

Jag har redan skrivit en kortare version av min förlossning med Odin på Instagram men text är ju inte riktigt IGs forum så här kommer en mer detaljerad berättelse.

Jag tror att det var den 15 augusti 2017 (BF -1) som allt egentligen började. På morgonens första toalettbesök upptäcker jag lite blod på pappret tillsammans med en del av slemproppen. Det gjorde jag även med Freja några dagar innan hon föddes och ringde då förlossningen som sa att det bara var att avvakta när det var sån liten mängd blod och jag fortfarande kände fosterrörelser så denna gång ringde jag inte alls utan gladde mig åt att det snart borde sätta igång.
Hela dagen och även dagen efter, på BF, hade jag väldigt smärtsamma sammandragningar som gjorde att jag fick stanna upp och blev lite begränsad i det jag gjorde emellanåt. Bebis var även slöare än vanligt. Trots att det var lite jobbigt var jag taggad och ganska förväntansfull, jag var övertygad om att det skulle dra igång när som helst. Men inte hände det något. På kvällen den 16e började sammandragningarna minska och jag kände mig uppgiven.

När jag vaknade på morgonen den 17 augusti var alla känningar helt bortblåsta. Jag ville hålla mig positiv och försökte tänka att "det startar när det startar". Vi åkte in till Uppsala för att uträtta lite ärenden och hitta bekväma skor till bröllopet vi var bjudna på två dagar senare för nu var jag övertygad om att vi skulle kunna gå på det och att känningarna varit falskt alarm.
Jag kände verkligen INGENTING på hela dagen. På eftermiddagen cyklade jag till brevlådan där träffade en granne och sa till honom att jag säkert får gå två veckor till innan det är dags till. Jag cyklade hem, slog på en kastrull med rödbetor till middagen och gick och satt mig i lektältet i Frejas rum där M och Freja höll på att härja för fullt. Efter några minuter ber jag M om hjälp att resa mig för att kolla till rödbetorna och när han drar mig upp känner jag hur det knäpper till och vatten börjar rinna, klockan är då cirka 17:00. Det kom ingen störtflod utan precis som när vattnet gick förra gången kändes det som att jag kissade på mig lite grann. Med benen i kors hoppar jag mot toaletten och säger till M att nu gick vattnet! Han börjar med lite panik i rösten säga åt Freja att det är dags att klä på sig för vi ska åka medan jag sitter på toaletten och jag får be honom att lugna sig.
Jag ringer förlossningen, vi blir ombedda att komma in på kontroll och nästa samtal går till mina föräldrar som lägligt nog hade kommit hem från jobben. Vi packar ihop det sista, åker och lämnar Freja hos mormor och morfar och fortsätter till Akademiska. I bilen börjar jag få värkar men dom är svaga som sammandragningar och kommer med långa mellanrum.

Väl inne på förlossningen vid 18:15 tar dom temperatur, blodtryck och CTG. Allt ser bra ut och värkarna kommer ungefär var sjätte minut. Efter tjugo minuter kommer en läkare in som frågar om vi vill vara kvar eller åka. Hon tycker att vi ska ta en promenad för att försöka skynda på värkarna och jag säger att vi åker och äter istället då vi inte hann med någon middag hemma. Hon säger att det är okej men rekommenderar inte att vi åker hem utan håller oss i stan med tanke på min snabba första förlossning. Under tiden inne på förlossningen har vattnet runnit på konstant och ganska mycket så Micke får gå ut och hämta ett par byxor ur förlossningsväskan för dom jag kom in med är dyngsura. Jag byter om och vi styr bilen raka vägen mot Max där jag går bananas och köper allt på menyn! Okej, inte riktigt men det kändes som det. Vi åkte sen hem till svärmor för att äta och invänta tätare värkar.

Fortsättning följer...

Om ni vill ha något annat att läsa i väntan på del två; HÄR hittar ni Frejas förlossningsberättelse. 

Likes

Comments

TVÅ MÅNADER

INTENSIVT

GRÄSÄNKA