Börjar mer och mer komma in i förra årets sjörutiner, skapade efter fyra månader ombord. Tänk så fantastiskt att bo på en sådan här liten yta, jag kan nå det mesta jag behöver utan att behöva resa mig. Regnade mycket i går och jag skulle ned på stan så jag behövde ett paraply. Körde bara ned armen längst in i garderoben och där låg paraplyet, det är sådant som gör mig nöjd, precis lika nöjd som jag blir missnöjd över att leta en halvtimme efter en pryl.

Nu kom jag i alla fall iväg och har kört cirka fem mil idag. Får väl ses som lite uppvärmning och en koll att grejorna håller. Allt fungerade perfekt men jag kände mig väldigt nervös och tyckte hela tiden jag hörde konstiga ljud från motorn.

Det var väldigt lite trafik ute på floden. Såg kanske fyra pråmar och inte en ända fritidsbåt trots det skulle det naturligtvis tjockna när det var dags för slussning. Jag hade bara en enda på den är dagsresan och den slussen den låg på Seine precis innan det var dags att svänga vänster in på floden Oise. Anropade slussen på radio med min vanliga ramsa på franska om att det var fritidsbåten Camerona från Sverigs som ville bli slussad uppströms. En kvinna svarade men jag förstod inte någonting av vad hon sa, bad henne ta det på engelska men som vanligt blev det inget av det. Nu förstod hon i alla fall att jag var en komplett idiot då jag inte talade franska. Det fanns två slussar bredvid varandra här den ena betydligt större än den andra. Jag skulle köra in i den högra uppfattade jag att kvinnan sa och där lyste också grönt ljus men slussen var stängd, den vänstra mindre stod öppen och såg klar ut att lyfte upp mig. Jag lade mig stilla ett tag och drev och så öppnades den högra slussen också. Jag tuffade in och lade mig så långt bak det går, där är det lugnast. Slussvakterskan öppnade sitt fönster och skrek åt mig "avance" och jag körde framåt i slussen, tittade mig om och akter om mig höll en jättelik passagerarbåtar på att köra in i slussen. Körde så långt fram jag någonsin kunde. Hade ett svagt minne av att det hade varit något som inte var bra med den här slussen, det var ju sista på vägen hit som nu var den första på hemvägen. Noterade att fästena i slussväggen som man ska klamra sig och båten fast vid under slussningen låg väldigt långt över varandra och jag skulle vara tvungen att "byta grepp" under slussningen, det är visserligen rutin, men nu låg jag längst fram och skulle säkert ha världens schå att hålla mig fast. Dessutom var stegen som jag brukade använda som andra punkt att hålla fast mig i på väldigt långt avstånd från båten. Alltså endast en fästpunkter som jag dessutom skulle behöva skifta grepp i, samt längst fram i slussen. Jag var påtagligt nervös och försökte intala mig själv att 240 slussar förra säsongen gjorde mig till proffs på det här. Innan slussporten stängdes kom en pråm och lade sig tätt bakom mig. Äntligen stängdes portarna bakom oss, vattnet levde runt som den värsta norrlandsälven men Camerona låg helt stilla och opåverkad. Byte av fäste skedde helt smärtfritt. När vi väl var uppe så tänkte jag att, först in måste väl innebära först ut och drog på. En officer på den stora passagerarbåten hälsade och jag kände mig tvungen att hälsa tillbaka, en sekunds ouppmärksamhet och jag körde rakt in i slussväggen. Såg dramatiskt ut men då jag har en planka med fendertar innanför klarade sig Camerona utan en skråma.

Målet var att nå Cergy, en liten trång hamn där jag varit på nedfärden där ska Steve, en australiensare, som jag träffade på nervägen ha sin pråm på vintern. Hamnen ligger omgiven av flervåningshus och är riktigt trevlig, det finns allt man behöver, dusch, tvättmaskin, restauranger och en affär på några hundra meters avstånd.

Då var ju egentligen bara frågan var jag skulle börja. Duschen blev det första, sedan tvättmaskinen och medan den jobbade gick jag till affären. Väl hemma blev det restaurang. Får kanske skämmas lite, men jag tog en hamburgertallrik och en öl, detta i Frankrike, förlåt men kände att min kropp efter två veckor på bara konserver behövde det.

Likes

Comments