Jag finner verkligen inga ord, dock vill jag skrika rakt ut att:..

J A G . Ä R . V Ä L D I G T . L E S S . P Å . M Ä N S K L I G H E T E N .

Ni vet när människor JÄMT tror att de har rätt att styra och ställa kring andra, get a life bitch.

​Och trött är jag, herreeegud vad jag är trört. Och kroppen håller på att haverera; åtminstone min höft/bäckene ja. #life

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Om det är nått som kan få mig alldelea lugn och helt på andra tankar, är det att läsa böcker. Jag älskar verkligen att läsa, det är sån avkoppling för mig.

På senare år har det dock inte funnits tid. Som dem flesta vet när man har i alla fall mer än ett barn, så sätter man sig själv åt sidan till 100%. Det finns knappt tid till att borsta tänderna ibland, typ. (med ett barn också såklart.. men fler barn än ett kräver även mer tid av en sjölv). I alla fall, jag känner att jag tappar mig själv mer och mer, vilket jag verkligen inte vill.

Så jag har börjat läsa igen! Både ljudbok och vanlig bok. I ljudboken går ljudet av Therése Lindgren och i läsning är det just nu Joakim Lundells bok. Båda dessa är så himla bra och spännande. Okej, det är självbiografer men exempelvis Theréses bok.. den säger och lär mig massor! I promise.

Jag har även tagit upp mina promenader igen. Mår väldigt bra av dem och bebisarna sover väldigt bra utomhus = winwin. Nått som däremot är mindre roligt är att jag tror mig ha en inflammation på högredelen nere vid bäckenet. Det gör såå fruktansvärt ont alltså.

Och trött är jag, så jag avrundar här.

Likes

Comments

Varje dag har jag dåligt samvete för att jag inte hinner med. Varje dag försöker jag göra så gott jag kan. Varje dag är en dag med stress. Varje dag önskar jag att timmarna inte skulle gå så snabbt för att kommande dag inte skall komma.

Varje dag är en dag jag önskar jag kunde dela på mig och vara alla till lags.

Varje dag önskar jag mig en annqn dag.

Likes

Comments

Livet som förälder är underbart. I promise!

MEN, just nu är det tungt. Just nu är det ingen skillnad på natt och dag då man är vaken dygnet runt.. med små vilor i mellan. Det finns ingen sammanhängande sömn, det finns ingen tid för ens egna kropp att återhämta sig. Det finns helt enkelt inte tid för att tänka på en själv.

Trött. Så in i helvete.

Livet som förälder, med tre småbarn. Inom loppet av 2år.

Just nu handlar det inte om att leva.

Det handlar om att ö v e r leva.

Likes

Comments

Kan nog räkna på mer än en hand alla gånger jag loggat in här, påbörjat ett inlägg, raderat allt för att sedan logga ut igen.

Jag har typ inget vettigt att skriva heller.
Är så sinnessjukt trött, som vanligt. Jag vet!
Men jag är ju trött. typ. jämt.

Likes

Comments

Att ständigt behöva försvara sig själv är väldigt påfrestande. vill jag lova. Att ständigt behöva försvara sig för saker som andra människor inte har med att göra.

Att andra som försöker vara involverade, glömmer bort att jag varit gravid en stor del av de senaste tre åren, jag har ammat ett barn i över 1års tid. Människor som försöker involvera sig förstår inte hur mycket hormoner som är i kroppen under en graviditet, man hoppar inte på en gravid människa heller överhuvudtaget.

Att även behöva strida för sig själv DIREKT efter en förlossning, hur tänker man som människa att lägga all tid och energi på att bråka med någon som precis har haft en förlossning, och inte bara med ett barn utan med två. Att föda barn är både påfrestande för psyket men också fysiskt såklart. Att sen bråka med någon som har två nyfödda barn och ett barn på 1,6år. Hur tänker man som människa? Hur tänker man när man försöker trycka ner och bråka med en redan sårbar människa som egentligen bara behöver stöd och som redan står ensam? Eller så väljer man att inte lägga sig i alls.

Ja, att stå ensam för att någon försöker vända hela världen mot dig, när du precis fått barn. När du inte har varit dig själv på ca 3år.

Idag, idag är jag väldigt sårbar. Idag försöker jag bygga upp mig för den jag en gång var. För mig. Jag försöker vara mig, jag försöker bygga upp mig. Jag vill ha ett bra liv med mina barn. För det har jag, jag har tre stycken barn som är under 2år. Och det ÄR påfrestande.

Jag sover aldrig, jag är vaken i princip dygnet runt för att det i princip är ett barn vaket jämt. Precis när den tredje har somnat så vaknar den som somnade först and so on. Förstår ni? Kanske inte lätt att förstå men testa själv. Och du kan inte säga att du förstår om du gör allt för att lägga energi på att trycka ner en människa i den situationen. Pröva att vara utan sömn i 2 år, att aldrig sova en hel natt. Att få som mest 2h sammanhängande sömn.

Och på allt det här så har jag lämnat min allra största trygghet. Mitt hem. Jag lämnade allt för att flytta hit ner. Här har jag kämpat för mig själv, för vem har suttit med mig om kvällarna när barnet/barnen somnat? Vem har legat brevid mig i sängen och hållt om mig? Vem har hjälpt mig att försöka hitta en trygghet? Jag.

Och nej, man är inte beroende av sina föräldrar för att man vill bo nära dem och vill ha avlastning. Man är verkligen inte det.

När man försöker måla upp en bild om en människa för alla andra, jag vet. Jag är en sån person, jag är en person som jag vet är uppmålad för andra. Någon försöker måla upp mig som en djävul, som någon jag inte är. Och vet ni vad? Om ni väljer att tro på det, så absolut. Gör det alla gånger om. För nu är jag SÅ less på att försvara mig för varenda människa och jag väljer nu att istället för att göra det, kommer jag lägga all energi på mig själv, på mina barn och på alla människor som jag vet tycker om mig för den jag är.

Det är nödvändigt att skriva, det är verkligen det. För mina ord räcker inte till längre. Mina ord går in genom ena örat och ut genom det andra. Och om ni tycker att det inte är så konstigt längre, så förstår ni inte vad jag precis skrev.

Jag tycker verkligen inte synd om mig själv eller vill att någon annan ska göra det.

Det enda jag vill ha är f ö r s t å e l s e.

Förståelse för att även jag är en människa, jag är en människa som har burit på tre barn under en väldigt kort tid och det har gjort att jag inte varit mig själv fram tills nu. Som sagt, förstår man inte behöver man inte lägga sig i heller.

När människor lägger sig i andra människors liv märker man hur lite till liv dem har själva.

Visst är det sjukt? Så in i helvete.

Jag sätter en punkt där.

Likes

Comments

Man försöker göra allting rätt och ändå kan allting bli så himla fel.

Jag försöker finnas till hands för alla mina tre barn, samtidigt. Dumt. Det går inte, jag kan inte vara alla tre till lags samtidigt. Jag försöker få alla tre att inte gråta, att vara nöjda, jag försöker finnas där för alla tre så fort de behöver mig. Jag försöker och försöker men för varje försök känns det som att jag hamnar två steg bakåt istället. Man vaknar så fort man kan om nätterna för att dem inte ska behöva vara ledsen eller skrika av hunger för länge, man vaggar, söver, vaggar, söver och somnar om själv. Man är på helspänn hela nätterna och att falla i djupsömn är väldigt sällsynt nu för tiden.

Men tålamod.. jag har tålamod, men jag behöver mer.

Att vara med sina barn i princip dygnet runt, varenda dag. Det tar, det tar så himla mycket vill jag lova. Jag saknar att göra saker för mig själv, jag saknar att träna -nånting jag tycker är så himla roligt. Jag saknar att kunna gå ut med nåra vänner och dricka en god drink. Jag saknar så mycket. Och missförstå mig rätt, jag älskar mina barn mer än allt annat i hela världen. Men ibland, ibland behöver man vara mer än bara mamma. Ibland behöver jag få vara mig, Cassandra.

Men som allt annat här i livet så har man själv valt, jag har valt att stå där jag står idag. Hade jag vetat DÅ hur det skulle vara NU, hade jag gjort om saker på ett heeelt annat sätt. Jag hade tänk mer och prioriterat mig själv mer än vad jag gör idag.

Jag är trött, jag är trött varenda jävla dag. Livet som mamma är inte en dans på rosor, men alla de bättre sakerna överväger helt klart alla de sämre.

-Känslan av att hela tiden vela vara bättre men man känner sig bara snäppet sämre.

-Känslan av att inte räcka till..

-Känslan av att känna misslyckande för sig själv och för sin roll som mamma.

En dag känns det annat, jag lovar. Men inte just idag..

Likes

Comments

Veckorna rullar på alldeles för fort.

Vi är inne i mitten på juni, jag har hunnit fylla 25år, nästa vecka är det midsommar och veckan efter det flyger hela familjen upp till mamma & pappa. Om jag längtar?! Skoja inte! Saknar mina föräldrar och mina syskon såå mycket. Saknar mina vänner däruppe också.. usch det är så tomt och tråkigt när man inte har någon att dela sina dagar med, speciellt när man är föräldraledig.

Nåväl, sen rullar Mattias semester igång. Äntligen! Det är så underbart när han är hemma.

Likes

Comments

Dåliga dagar finns det gott om. Just nu har jag nog en sämre period i alla fall.. saknar min familj, saknar att umgås med vänner och bebisar. Saknar så det gör ont i magen.

Så less på att vara ensam..

Likes

Comments

Tröttheten är långt borta men ändå så himla nära. Jag hade nog behövt ledigt en vecka från min mammaroll för att kunna bli en normal människa igen. Dock är det ju inte riktigt så livet fungerar.

Mina små kycklingar har precis somnat i vagnen efter en hel vaken natt. Min stora kyckling ligger på min sida i sängen och sussar sött. Min egna lilla familj ♡

Likes

Comments