Efter den övertygande insatsen mot Leksand togs DIF snabbt ner på jorden under lördagens hemmapremiär inför ett nästintill fullsatt Hovet. Ett extremt disciplinerat Malmö avgick med uddamålsseger, 2-1, i en match som precis som väntat präglades av tufft, fysiskt spel i ett stundtals riktigt högt tempo.

Överlag en ganska kvalitativ och underhållande hockeymatch där Djurgården inte på något sätt behöver skämmas för sin insats. Man hade absolut sina möjligheter att få med sig minst en poäng och kanske till och med vinna den här tillställningen, men som ofta i dagens ishockey avgörs matcherna framför de bägge målen och där var DIF för dagen underlägset Malmö som spelade imponerande tålmodigt, rejält och effektivt. Dessutom hade de spetsspelare som klev fram, inte minst genom finländaren Ilari Filppula som med två fullkomligt geniala framspelningar bäddade för bortalagets mål. Nästan Sebastian Lauritzen-klass – och det säger inte lite. Wow!

Rödhökarna har nu fått en drömstart på SHL-säsongen med tre raka segrar och detta var faktiskt klubbens första trepoängare mot Djurgården i Stockholm sedan 2006. Nye tränaren Peter Anderssons manskap har onekligen något spännande på gång. Djurgården å sin sida har en hel del att jobba med framöver. Då tänker jag såklart framförallt på powerplay, där laget under sex av de tolv första minuterna i öppningsperioden spelade med en man mer på isen utan att egentligen få till vare sig etablerat spel eller målchanser.

På tisdag kommer KHK till Hovet och då krävs helt klart uppryckning i den spelformen. Även passningskvaliteten från bakplan måste upp ett snäpp. I dag höll det på att kosta DIF ytterligare baklängesmål enbart på grund av rent slarv och det håller inte i längden. Förhoppningsvis är även viktige Patrik Lundh tillgänglig igen efter att tyvärr ha klivit av dagens match av ännu okänd anledning. DIF som redan har Ikonen, Possler och Fällström på frånvarolistan skulle verkligen inte må bra av särskilt många fler tunga tapp på forwardssidan...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Blytunga spelartapp, elva nya spelare, ny huvudtränare och en öppningsmatch borta mot en heltaggad nykomling inför fullsatta läktare. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när "nya" Djurgården klev in i årets SHL-säsong borta mot Leksand i ett kokande Tegera Arena. Även om DIF var favoriter på förhand har vi ju sett mer än en gång förr om åren att nykomlingar bara genom rent adrenalin och motivation brukar ha en förmåga att kunna skrälla till sig en och annan poäng under inledningen av en säsong.

Men efter en tveksam start med två klumpiga utvisningar de första tio minuterna var det aldrig något snack om saken. Stockholmarna var överlag skickligare, smartare, starkare, effektivare och fick en drömstart på SHL genom att – fullt rättvist – vinna med 5-2 uppe i Leksand. Att hemmalaget vid tvåmålsunderläge inte mäktade med mer än fyra skott på Tellqvist under hela den sista perioden säger onekligen en hel del om styrkeförhållandena just nu.

Domarna gjorde visserligen sitt yttersta i den andra perioden för att ge Leksand en returbiljett tillbaka in i matchen genom att plocka två horribla utvisningar på Kousa och Tambellini, men spel fem mot fem var det en uppenbar nivåskillnad mellan lagen. Det som imponerade allra mest på mig med Djurgården den här premiärkvällen var precis det som många experter förutspår kommer att känneteckna laget den här säsongen. I fjol levde DIF som bekant väldigt mycket på några få spetsspelare som Thoresen och Sörensen, men i år har man byggt ett jämnare lag där tanken är att ha åtminstone tre kedjor som skall kunna klara av att producera kontinuerligt.

I kväll hamnade samtliga femmor i målprotokollet och den som kanske imponerade mest av alla var fjärdecentern Linus Johansson som förutom sin fräcka inbrytning vid 1-0-målet svarade för ett hästjobb över hela isen och spelade SHL-hockey som om han inte hade gjort något annat i sitt liv. Jag vill även ge ett stort plus till Emil Johansson som stundtals dominerade isen med sin företagsamhet, skridskoåkning och mogna backspel. Han kommer Djurgården att få enormt stor nytta av och det skulle förvåna mig om inte den unge talangen får göra nya åtaganden hos Tre Kronor i vinter.

Leksand då? Ungefär som förväntat. Efter förutsättningarna gör de egentligen en klart godkänd premiärinsats, framförallt offensivt, och de kommer säkert att växa in i SHL-kostymen efterhand. Trots det kan jag inte se hur dalmasarna ska kunna lyckas undvika de två nedersta platserna i tabellen när grundserien väl summeras. Allt annat vore faktiskt snudd på en bragd med nuvarande spelarmaterial. Fast är det något jag har lärt mig är att man aldrig ska räkna ut lag som leds av "Perra" Johnsson. Fråga bara Modo...

Likes

Comments