De här är något som jag länge velat gå ut med, men jag har inte vågat. Jag har skämts så mycket, och de kan jag fortfarande göra ibland. Men jag vet nu att de är inte mitt fel, de är inte mig de är fel på och de är inte jag som ska skämmas.

Min pappa har gjort min uppväxt till ett rent helvete. Dom flesta längtar tillbaka till sin barndom, när livet var enkelt och problem fritt. Jag är bara så glad att de är över, att jag äntligen är fri och inte behöver ha något att göra med min pappa nåmer. Även fast livet kan vara riktigt jobbigt mellan varven, så hade jag valt NU 1000 ggr om, än att behöva vara med om de han utsatt mig för genom åren.

Min pappa har misshandlat mig både psykiskt och fysiskt hela min barndom, jag bodde hos honom varannan vecka. Och varje gång jag skulle till honom kände jag bara ångest och panik, ångest för att jag visste att vad jag än gör så kommer han aldrig att vara nöjd, panik för att jag visste att han kommer att straffa mig för att jag inte gjort nog bra.

Han kunde straffa mig genom att skrika att jag är dum i huvudet, mongolid, äcklig, värdelös och de värsta.. en hora som min mamma. Jag kunde aldrig förstå varför han sa så om min mamma, min underbara mamma, som alltid funnits där.

Han brukade dra mig i håret, trycka upp mig mot väggen, eller hålla ett hårt tag om min nacke och skaka om mig. Ett litet barn, sitt eget barn.

De kunde vara för att jag kommit 5 min sent till maten, eller hade svårt med någon uppgift i hemläxorna, eller för att jag kissat på mig, för att jag var så jävla rädd för att gå hem. Så många gånger som han har förnedrat mig för de.

Han kunde förstöra mina leksaker, som en gång då jag var någon minut sen till maten, jag hade fått ett pollux paket, som han öppnade, tog sönder alla saker och slängde dom i soporna mitt framför ögonen på mig. Jag fick tillbaka någon bok som hade klarat sig..

En gång när vi var i stugan, så blev han full och börja skrika jävla hora till en kvinna han var med då, inför mig och hennes barn. Han drog iväg med skotern mitt i natten, jätte full. Han sa åt mig att följa med honom, men kvinnan lyckades stoppa honom, från att ta med mig. När han träffade henne slutade han göra mig illa fysiskt, då var jag kanske 12år.

Han har bett om ursäkt till mig en gång, och jag minns de som om de var igår. Jag hade skurat upp valp kiss med fel mopp och då blev han helt galen. Och när jag hade gått och lagt mig, kommer han in i rummet och ber om ursäkt. Jag blev så glad!

Konsekvenserna av de han gjort mot mig, har gjort att jag är väldigt osäker på killar, jag klarar inte av när en kille skriker, då blir jag antingen väldigt aggressiv tillbaka eller så får jag en panikångest attack. Jag har haft stora sociala problem, rädd att någon ska tycka att jag är konstig. Jag har trott att jag luktar illa hela tiden, för att han sagt att jag är äcklig. Jag har alltid tvivlat på att jag klarar av saker, för att han sagt att jag är värdelös på allt. Jag har haft stora ångest problem, som jag lever med än idag. Jag slutade gå till skolan, för att de blev för mycket, jag klarade inte av alla människor, och att de krävdes så mycket av mig, som jag trodde att jag inte klarade av att leva upp till. Jag sökte mig till droger och missbrukade i ca 5år, de blev en flykt, för att stänga av. Men idag är jag ren, och har kunnat börja bearbeta allting.

Dehär är bara en liten del av allt, som jag har valt att gå ut med. Jag vill gå ut med dehär för att andra som är eller har vart i samma situation ska veta att ni inte är ensamma. Och ingenting är ert fel, de är inte er de är fel på. Människan som utsätter er för detta är riktigt psykiskt sjuk, och kommer aldrig att förändras, om den själv inte ser att den är sjuk och att den behöver hjälp.

Alla ni där ute som krigar med någonting, ge aldrig upp, för de blir bättre. Du är stark och du klarar Allt!

Likes

Comments