Instagrammar du välfriserade selfies, vackert dukade middagsbord eller pedantiskt städade vardagsrum? Bloggar du om ditt stressiga men roliga jobb som innebär dyra lunchmöten många resor och flashiga events? Är dina frukostbilder oerhört hälsosamma, färgkoordinerade och snyggt arrangerade i softat motljus? Missar du aldrig att lägga ut bilder på dagens outfit? Då har jag några frågor till dig. Hur mår du egentligen? Känner du dig stressad? Hur hinner du med allt? Ligger det inte en oerhörd press på dig att hålla stilen som dina följare förväntar sig? Hinner du njuta av fritiden? Är ditt liv verkligen så där tillrättalagt och perfekt?

Men du kanske mår helt okej, vad vet jag. Det enda jag vet är att jag själv inte skulle kunna leva ditt liv och må bra, oavsett om det nu är äkta eller bara en filterbubbla.

Jag trivs med mitt stökiga, tråkiga och jobbiga liv, och jag tycker faktiskt det är trevligare att följa någon som är lika vanligt stökig och oorganiserad som mig. Det känns hemtamt på något vis, jag kan relatera. Jag blir enbart stressad av att följa någon med ett, till synes, perfekt, välorganiserat och glättigt liv eftersom jag samtidigt i mitt huvud hela tiden undrar hur hen verkligen mår…

P o K

💗

Dream vs Reality

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu är det snart slut på långledigheten. Åker upp till Ramsele och min lilla lägenhet på måndag morgon för årets första arbetsvecka. Det har varit skönt att få ta igen sig lite, både kroppsligt och mentalt, men det känns också helt okej att återgå till vardagsrutinerna igen.

Arbetsmässigt kommer det här året att bli mycket mer lättjobbat i och med att jag är på plats i min ordinarie arbetsmiljö och i direktkontakt med mina kollegor. Hälsomässigt kan jag bara hoppas på att jag inte råkar ut för några komplikationer i min ensamhet, att mina nya RA -sprutor kommer att fungera kanon och att mitt byte av vårdcentral ska ge tätare och mer kontinuerliga vårdkontakter. Privat är det kaos men hoppas innerligt att allt kommer att lösa sig inom en inte allt för lång framtid vilket kommer att innebära en stressförslust av gigantiska mått som också kommer att påverka hälsan positivt.

Har även tänkt att utveckla mina hemliga projektplaner under året, men allt beror på hälsa och utvecklingen på det privata planet. Jag kommer inte att avslöja min idé och mina planer förrän de är fullt utvecklade och igångsatta, så stay tuned...

Det här blev ju inte mycket till intressant inlägg, mer som en lägesrapport, men just nu är jag väldigt nöjd med att orka blogga överhuvudtaget. Så till nästa gång säger jag bara sköt om er och ha det så bra...

P o K

💋

Likes

Comments

Kikar in som hastigast för att önska er ett Gott Slut och ett Gott Nytt År.

Har haft det kämpigt under 2017 och 2018 ser ut att bli ödesdigert om jag inte hittar en utväg att vända på förutsättningarna. Tänker inte utveckla mitt privata helvete mer än så, men vill ge en hint så att ni kanske förstår bättre varför mitt bloggande är lite till och från och en aning upp och ner tillsvidare.

Vill i alla fall önska er ett härligt nyårsfirande och ett toppenbra 2018!

GOTT NYTT ÅR!

🎈🍸🔔🎉

Likes

Comments

En tanke till alla dem som suttit ensamma under julhelgen av olika orsaker, och som förmodligen kommer att sitta fortsatt ensamma under Nyårs- och Trettondagshelgerna...

Dem vars enda sällskap är TV-apparaten, där närapå samtliga program och filmer under helgerna handlar om att fira högtiderna tillsammans med nära och kära och därmed liksom gnuggar in den där sorgsamma ensamhetskänslan ordentligt i hjärtat....

Det behöver inte handla om en bortglömd farmor på seniorboendet, det kan lika gärna handla om en yngre kroniskt sjuk människa, utan anhöriga i närheten, och som inte tar sig utanför hemmet på egen hand, men det finns naturligtvis många andra orsaker till ofrivillig ensamhet.

Min tanke gör ingen skillnad för dem, men den gör att jag mitt i min egen sorgsenhet finner någon sorts egoistisk tröst över att jag åtminstone inte är helt ensam i mitt eget elände utan har ett, om än litet, skyddsnät som finns där och fångar upp mig när allting känns hopplöst. Jag är ändå lyckligt lottad.

Jag kan bara önska att alla som behöver kan få någon som bryr sig om och ställer upp när ensamheten hälsar på.....

Kramen ❤

Likes

Comments

Hej Fina

Livet går upp och ner, ibland prioriterar man helt andra saker än det man normalt tycker är viktigt. Att vara multisjuk har sina sidor rent hälsomässigt naturligtvis, men påverkar också i hög grad hur man värderar vissa saker vid olika tidpunkter beroende på hur man mår både fysiskt och psykiskt.

Den senaste tiden har jag försökt att ta det lugnt och stressa ned, få ordning på veckoboendet, återinstallera mig på min "gamla" arbetsplats och anpassa invanda rutiner. Det kanske inte låter så svårt men är en big deal för mig så därför har bloggandet kommit lite i andra hand.

Jag kommer fortsättningsvis försöka att uppdatera bloggen minst en gång i veckan och även ändra innehållet en aning. Det kommer att bli mer intressebetonat och lite mindre "dagbok". Vill man mot förmodan läsa om mitt vardagsliv inklusive krämpor och allt, kan man följa min blogg "Alla Dagar".

För övrigt hoppas jag att du fått en bra start på veckan och inte stressar allt för mycket så här de sista dagarna före jul. Tomten kommer nog ändå.....

P o K

Likes

Comments

Hej på er!

Satt och bläddrade i en gammal damtidning och fick se en reklamannons för extra sköna gel-sulor för högklackat och började fundera lite i vanlig ordning.….

Kvinnor har stolpat omkring i högklackat i urminnes tider, många påstår att det är jättebekvämt men jag har svårt att tro att de talar sanning. Fötter och vader får en onaturlig ställning och nästan all tyngd ligger på främre delen av foten och på tårna. Det har konstaterats att vissa fot- ben – och ryggproblem kan härledas till användandet av höga klackar. Det görs även reklam för speciella skavsårsplåster och avslappnande fotkrämer för kvinnor i högklackat, underförstått att användandet faktiskt ger problem av olika slag. Så varför har det blivit så etablerat? Och går verkligen kvinnor omkring på 10-12 cm, sylvassa klackar och får besvär helt för sin egen skull?

Jag har en väninna som alltid använder superhögklackat. Hon har även problem med rygg och fötter, troligtvis p.g.a. just detta men vägrar envist att erkänna det. Jag påstår att hon plågar sig själv för männens skull (hon är singel för tillfället) men hon blir bara förbannad. ”Man får snyggare ben och så är det supersexigt” försvarar hon sig med. Okej, men hur ofta beundrar du dina egna ben och blir DU verkligen sexuellt upphetsad av dina höga klackar? I don’t think so… om inte i första hand, så åtminstone i någon mån är det för karlarnas skull kvinnor plågar och pyntar sig, och så har det väl alltid varit. Jag säger inte att det nödvändigtvis är något fel med det, men varför inte bara erkänna det? Man kan faktiskt vara feminist OCH ha högklackat. Det betyder ju inte att man inte vill kämpa för kvinnors rättigheter, jämlikhet mellan könen och patriarkatet i allmänhet bara för att man klär sig på ett speciellt sätt eller vill göra det bästa av sitt utseende för att attrahera det motsatta könet.....eller...?

Ha en fortsatt bra helg!

P o K 💗

Likes

Comments

Hej på er! Long time no see….Hoppas helgen varit bra!

Äntligen känns det som om mitt gamla “jävlar anamma” är på väg tillbaka. Det har varit en jobbig period de senaste månaderna fylld av tappade sugar och känslan av att ingenting är roligt längre. Men nu, mitt i den mörkaste årstiden, har jag konstigt nog fått tillbaks en liten gnista av positiv energi.

Jag sätter upp planer inför framtiden i mitt huvud, och även om jag vet att planering oftast är idioti när man har flera oberäkneliga sjukdomar, tänker jag inte ge mig så lätt. Det får ta den tid det tar, mina planer ska förverkligas förr eller senare.

Det bästa med att ha lyckats bytt ”mind-set” är att alla krämpor känns mindre besvärande. Visst, jag har ont som f-n och allt tar dubbelt så lång tid men det ska inte få hindra mig. Med en annan inställning skulle jag bara tänka på det negativa, hur ont det gör och hur jäkla mycket ondare jag kommer att ha efteråt och att inget verkar bli klart nångång....Och det är ju klart att tänker man så blir ju ingenting roligt och inspirerande gjort, bara tråkiga måste-grejor.

För övrigt har jag nu fått hyreskontraktet till min lilla etta som jag ska ha som veckoboende på arbetsorten. Flyttar in 4/12 så hinner jag fixa i ordning lite innan julledigheten och få en lugn och bra start på 2018.

Nu får man bara hoppas att den här sköna positiva känslan håller i sig ett tag….

Önskar er en fin vecka....

Puss 💗

Likes

Comments

Hej på er! Hoppas att ni fredagsmyser för fullt därute och har roliga planer för helgen.

Själv måste jag nog börja planera min lilla flytt i helgen om jag ska hinna vara packad och klar innan månadens slut. Jag fick ju tursamt nog tag på en liten övernattningslägenhet på arbetsorten och inflyttning kommer att ske i början på december som det ser ut. Eftersom jag kommer att vara ”bofast” där i veckorna behöver jag lista upp det jag behöver i form av möbler, husgeråd, verktyg, hygienartiklar, kläder, mediciner etc. innan jag börjar packa. Det är lika bra att börja i tid, saker som kräver arbete med armar och händer, går liksom inte särskilt fort när man är stel och har skitont.

Jag har delade känslor angående det här, det känns bra att komma tillbaks till ordinarie arbetsplats och kollegorna, det blir mycket mer lättjobbat och jag kommer inte att missa vare sig några möten eller viktig information. Dessutom är alla lokaler nyrenoverade och fräscha, vilket även min lilla etta kommer att vara.

Men det känns också lite oroligt att befinna sig ensam utan det vanliga skyddsnätet med tanke på min hälsa. Min diabetes är svår och inget att leka med, de övriga diagnoserna är pest och pina men inte direkt livshotande. Men det ordnar sig förhoppningsvis.

Har inte så mycket mer att säga just nu förutom att önska er en mysig helg….

Puss 

Likes

Comments

Det här med klädstorlekar hörrni….visst är det toppen och på tiden att exempelvis KappAhls reklamsnuttar visar lite fylligare kvinnor än de vanliga modellkropparna, men något irriterar mig ändå nästan till hjärnblödning, nämligen tre små jävligt onödiga ord.

Ni kanske har sett reklamen, man har flera olika snuttar där kvinnor visar upp en outfit och i några meningar beskriver sina känslor kring just denna perfekta outfit, men bara den lite fylligare modellen ser det nödvändigt att, precis i slutet, övertyga oss om att hon ”loves her curves”.

Alltså what?! Inte hör jag någon av de smala modellerna påstå att ”I love my hip-bones” eller ”flat-butt”, men har man lite kött på benen måste man tydligen intyga att man minsann är helt okej med detta helt outrageous faktum.

En annan sak som gnager är uttrycket ”plus size”. Visst, jag använder det själv i brist på något bättre, men vad betyder det egentligen? Att det är storlek (ar) över den normala, men vad är då det ”normala” undrar jag.

Det kan tyckas lite löjligt att reta upp sig på en ynka mening i en reklamsnutt, men den underliggande orsaken är större och allvarligare än en modell som tvingas att verbalt bejaka sina kurvor inför omvärlden. Det handlar om ideal och hur unga tjejer, i små subtila budskap, lär sig att uppfatta sina kroppsformer på helt felaktigt sätt.

Puss 💋

Likes

Comments