View tracker

Hej!

Hoppas ni har haft en bra vecka. Förlåt för dålig bloggande den här veckan, men jag har haft en vecka med många prov och mysiga händelser. Så att det har inte blivit något bloggande helt enkelt, FÖRLÅT

I ett av mina senaste inlägg snackande jag om hur jag har blivit så mentalt stark, men jag har mina brister fortfarande. Brister som jag inte har pratat om, för att jag är "rädd" för hur folk ska reagera. Mina brister är att jag inte riktigt vågar fråga folk am dom vill vara med mig eller om jag får hänga med på fester eller liknade. Det här "problemet" har jag haft hela mitt liv. Jag kom ihåg när jag var liten så fick mamma och pappa tvinga mig att ringa till kompisar, och jag kom ihåg att jag medans signalerna gick fram tänkte att hoppas ingen svarar, hoppas ingen svarar. Och det var inte för att jag inte ville vara med personen. Då visste jag inte varför jag kände så. Men idag tror jag att det är för att jag känner att jag inte är riktigt som alla andra. Jag tänker ofta att varför skulle folk vilja umgås med mig. Det är likadant när det kommer till kärlek. Jag tänker ofta att jag aldrig kommer bli tillsammans med någon, för varför skulle någon vilja vara tillsammans med mig. Jag tror typ att folk inte vill vara med mig p.g.a min skada.

Det är inget/ingen som har gjort så att jag känner såhär. Det är bara jag. Jag hoppas att jag någon gång ska slippa känna såhär. Och om någon av mina vänner läser det här och tänker "varför har hon inte berättat det här?" Så är det för att jag typ skäms över det.. Jag tycker att jag är tramsig för att jag känner såhär. Men jag kan inte hjälpa det. Jag hoppas att någon dag, SNART, inte ska känna såhär. Och nu kanske ni undrar tycker du det ät jobbigt när folk frågar dig om du vill hitta på något med dom? Nej, det gör jag inte. För då är det ju de dom frågar och då vet jag ju att de vill vara med mig (hoppas jag), men det är inte så ofta folk frågar om jag vill hänga med och göra saker. Och det gör ju bara allt värre. Så för det mesta (typ alltid) är jag med min familj.

Jag är med kompisar (på fritiden) kanske en gång i halvåret. Jag hoppas verkligen att detta förändras, för jag vill inte ha det såhär längre, jag vill inte känna det jag känner längre. Jag vill kunna hitta på saker med jämngamla (fika, gå på bio, vara hemma hos någon m.m) iallafall en gång i veckan/en gång varann vecka. Nu tar det typ ett halvår mellan gångerna som jag är med kompisarna. Och ja, jag vet att det är mitt eget fel och att jag måste våga mer och att jag är värsta tönten. Men jag kan inte hjälpa det. Det bara är så och har alltid varit så, och det är bara mitt fel att det är så.


Jag hoppas ni inte känner såhär och att ni har det bra❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu var det dags för del två i min lilla blogg serie, och den här gången tänkte jag berätta om de olika sorterna som cerebral pares brukar delas in i.

Så vi börjar med den första sorten som är Spastik CP. Fyra av fem som har en CP-skada har spastisk CP. Vid spastisk CP är musklerna både svagare och mer spända än vanligt. Spänningen i musklerna är i obalans, och vissa muskelgupperna drar starkare än andra. Personer utan CP finns det en jämvikt mellan muskelgrupperna så att deras krafter balanserar varandra. Till exempel balanserar böj- och sträckmusklern i ett knä varandra, men om man har en Spastik CP-skada så spänns knät av sig själv. Vilket innebär att det är svårt att sträcka ut eller böja knät. Om man har en Spastik CP-skada är det vanligt att benen dras inåt och korsar varandra. Det är många som även kallar det spetsfot. Detta innebär att musklerna i vaden är spända och har blivit för korta. Detta gör så att man står på tår eftersom man inte kan trampa ner ordentligt. Spända muskler växer dåligt, och utan rätt behandling kan lederna formas fel eftersom att det är en obalans mellan musklerna. Man brukar kalla spastisk CP som bara påverkar ena sidan av kroppen för unilateral spastisk CP. Det förkortas USCP. Om skadan påverka båda halvorna kallas de för bilateral spastisk CP, och förkortas BSCP. Vid bilateral spastisk CP är det mer vanligt med symtom från benen än från armarna. Bilateral spastisk CP där benen påverkas mer än armarna kallades tidigare spastisk diplegi. Bilateral spastisk CP där armarna är mer eller lika mycket påverkade kallade tidgare spastisk tetraplegi.

Den andra sorten heter Dyskinetisk CP. Av alla som har en CP-skada har var sjätte person dyskinetisk CP. Vid en dyskinetisk CP kan man ha ofrivilliga rörelser i hela kroppen, till och med i munnen, tunga och svalg. Vid Dyskinetisk CP kan rörelserna vara slängande och ibland mer långsamt vridande. Det kan vara svårt att hitta rätt kroppshållning. Dessa rörelser kallas atetos, eller choreoatetos. Musklernas spänning kan variera mellan låg till plötsligt kraftigt ökad, detta kallas tonusväxling. Spänningen ökar så mycket ibland så att kroppen fastnar i stela förvridna positioner. Man kallar ofta tonusväxling för dystoni. Tonusväxling kan göra så att man får mycket stora svårigheter att röra sig, vid Aten-OS brukar rörelseförmågan vara mycket bättre. Det är vanligt att man har en blandform av CP. Vid dyskinetisk, både vid atetos och tonusväxling, kan en del av det som kallas normala spädbarnsreflexer finnas kvar hela livet. Många barn med dyskinetisk CP, särskilt de som inte har så mycket dystoni, verkar kunna fortsätta förbättra sin motoriska funktion långt upp i skolåldern och senare

Vid CP ataxi, eller ataktisk CP, kan man ha rubbningar i balansen, svårt att koordinationera sina rörelser eller så är ens rörelser skakiga. Det är ovanligt med atatisk CP. Det är bara ungefär tio procent av de som har en CP-skada som har ataktisk CP. Man har ofta Spasticitet, vilket då betyder att man har ökad muskelspänning i benen.


Det var allt för del två. Har du missat första delen finns den under kategorin CP-serie.

HA DET BRA!

KÄLLA:

http://www.1177.se/Jonkopings-lan/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Cerebral-pares---CP/

Likes

Comments

View tracker

Många i min närhet brukar fråga mig hur jag kan vara så stark. Inte fysiskt, men psykisk.
Och sanningen är att anledningen till det är den beröm och komplimanger jag får, och bara att veta att folk tycker att jag är stark gör att jag känner mig stark. Men också att klara av saker som jag inte tror att jag ska klara eller saker som jag inte förväntas att klara av gör så att jag känner mig starkare.

Men det som gör mig starkast är alla som säger till mig att de tycker att jag är stark.
Och jag önskar att jag var bättre på att dela ut komplimanger till mina nära och kära. För att jag tänker ofta på hur fina människor jag har runt omkring mig, men jag vågar inte säga det till dom. Jag önskar att jag var bättre på det. Jag tror jag inte vågar för att det är så känsligt, men jag försöker jobba på det. Jag tror att det inte bara jag som behöver bli bättre på det utan alla människor borde bli det. Inte bara på att ge varandra komplimanger utan även att hjälpa varandra. Utan all hjälp jag som jag har fått hade jag inte varit där jag är idag.  Så hjälp dina vänner när det är svårt. Hjälp dina föräldrar att ta hand om hemmet. För att hjälpa någon annan kan också göra så att du kännerdig stark.

Vi behöver inte bara bli bättre på att erbjuda hjälp och ge komplimanger utan även ta emot det. För vi måste få bort det här med att det är "fel" eller att man är dryg för att man tycker bra om sig själv. Våga berätta till andra det du är bra på och vad som är bra med dig. Ta åt dig av de komplimanger du får. För du är värd dom. Du är bäst! Tro på dig själv!

Mitt nyårslöfte i år är att bli bättre på att ge och ta emot komplimanger, för det är något jag verkligen vill bli bra på.

Likes

Comments

Hej allihopa!

Sist jag åkte skridskor var när jag gick i tredje klass (alltså för 8 år sedan). Då trillade jag och slog i rumpan, och sedan dess har jag haft problem med ryggen och inte vågat åka skridskor igen.

Men så igår hade vi skridskor på idrotten. Jag hade som vanligt inte tänkt åka, så jag gick till min idrottslärare i torsdags för att fråga om jag behövde åka upp till skridskorhallen överhuvudtaget, men han sa att jag skulle få låna ett stöd att hålla mig i. Så jag sa okej, och så bestämde vi att jag skulle komma dit.

Så igår då så åkte jag upp till hallen. Jag var väldigt nervös. När jag kom dit fick jag låna ett par skridskor, och min lärare hämtade det här stödet.

Jag gick ut på isen och det gick jättebra. Jag höll mig i stödet och sköt en fot bak. JAG ÅKTE SKRIDSKOR!!!
Jag har alltid viljat åka skridskor, men inte vågat, och jag var jätteglad igår när jag hade gjort. Jag var typ en av de sista som gick av isen.

Hur känns det då att klara av sådana här saker?
Jo, självklart känns det jättebra. Samtidigt så känns det som jag hade viljat klara det utan det där stödet som alla andra, men jag försöker tänka på att min balans och mina muskler inte är lika utvecklade som mina klasskompisars. Och därför är det rättvist att jag får ha stöd.

Så tänk på det nästa gång du eller någon annan inte känner att ni klarar av. Kolla vilken hjälp ni kan få, och hjälp varandra. Om jag inte hade fått all den hjälp jag har fått, både fysiskt och psykiskt, så hade jag inte varit den jag är idag. Så hjälp varandra och be om hjälp när det känns svårt!

/Isabella

Likes

Comments

Idag är det den 24 november, vilket innebär att det är en månad kvar till jul, och det innebär att det är dags att börja planera vad man ska ge till alla i julklapp.

Jag ÄLSKAR julen och jag tycker om att ge folk saker, men att komma på VAD man ska ge dom är lite svår då ingen i min familj/släkt (inklusive mig själv) brukar önska sig något. Fast samtidigt tycker jag det är roligare att ge och få saker man/den som ger har kommit på själv. Det blir mer spännande så. Men hur ska man komma år vad man ska köpa till alla?

Personligen brukar jag börja med att tänka på om någon under året har sagt någon hen skulle behöva/vilja ha, om inte så brukar jag googla på Julklappstips, men jag tycker inte man får så bra tips där, fast ibland så får man det.

Jag brukar göra en lista i memo på mobilen där jag skriver upp alla personer jag ska köpa julklapp till. Sedan bestämmer jag en summa jag känner att jag vill/ha råd med att lägga på alla julklappar sammanlagt. Jag brukar dela denna summa med antal personer jag ska köpa till, så att jag ser ungefär hur mycket presenten kan kosta. Sen kan någon present kosta mer och någon mindre, men man får ett riktmärke om hur mycket varje present kan kosta.

Sen när jag kommer på vad jag ska ge till en person så skriver jag upp de efter hens namn. När jag har köpt presenten skriver jag upp hur mycket presenten kostade, hur mycket om jag sparade något på att köpa den och hur mycket som är kvar av det pengar som jag har tänkt lägga på julklappar. Jag brukar även kolla på nätet var jag kan köpa det jag tänkt köpa. Jag bockar även av personer på listan, så att jag ser att jag har köpt till hen. Det tillexempel kan se ut så här:

Pris. Sparat

✅Pappa- Strumpor 30 kr. 70 kr

Bror - Väska. Affär

Farmor - Ljus Affär

Budget: 300 kr = 100 kr/per person

Jag har kvar: 270 kr


Jag tycker det är skönt att veta vad man ska köpa innan man ger sig ut för att köpa det. De gör så att det går fortare när man väl är ute och shoppa..

Det är så här jag brukar göra.

Lycka till med ditt julklapps köpande❤️

Likes

Comments

Hej!
Idag är det den 23/11
För 4 års sedan var det inget med denna dag som var speciellt för mig utan en helt vanlig dag, men så för 3 år sedan hände en sån där sak som "aldrig skulle hända mig". Min mamma, hon som bar mig i sin mage i nio månader, hon som var en av de första som jag såg när jag kom ur magen, hon som såg mig dö och sedan vakna igen. HON som ingen/inget kan ersätta, HON dog. Det har gått tre år! I tre år har jag varit utan dig! DET ÄR SJUKT!!!
Det som gör ondast är allt som hon inte kommer vara här och se (rent fysiskt)
Min student, eventuella bröllop, när mina eventuella barn föds och liknande.
Dom här tre år har jag bevisat för mig själv hur psykisk stark jag är. Jag har ändrats något enormt iallafall mitt sätt att tänka
och min syn på saker. Jag trodde att jag inte skulle klara av att någon i min närhet dog, men det  gjorde jag. Det var tufft, men jag klarade det. Efter att du dog så blev jag såklart helt förstörd, jag grät varje dag i säkert två månader, men efter det förvandlades tårarna till styrka. Jag började kämpa. Jag tog tag i skolan, jag började hjälpa till mer hemma, jag började bry mig mer om allt och alla. Och idag vågar till och med stå för att jag har en CP-skada.
Jag tänker ofta på hur livet skulle se ut om du var här. Skulle jag bott varann vecka fortfarande, skulle jag gått på samma gymnasie och linje, hade jag varit den jag är idag eller hade allt bara fortsatt som det var. Jag hoppas att du kan se mig, peka på mig och säga stolt att det där är min dotter till de andra änglar.
JAG SAKNAR DIG! HOPPAS DU HAR DET BRA, VART DU ÄN ÄR!
KRAM

Likes

Comments

Hej!
I mitt första inlägg nämnde jag att jag har en CP-skada. Därför tänka jag förklara lite vad det är och innebär m.m. Detta tänkte jag göra som en liten bloggserie, annars skulle detta inlägg bli för långt. Andledningen till varför jag tänkte göra detta är för att min CP-skada är en del av mig och det är något som intresserar mig. Jag tycker det är fel att folk har en så fel bild av inte bara CP-skador, utan funktionshinder och liknade. Men eftersom jag själv har en CP-skada så är det lättare för mig att "prata" om det till skillnad ifrån ADHD, som också har blivit något man skämtar om. Men som sagt jag kan inte tala för alla och även de som jag skriver om min bild av hur det är att ha en CP-skada så är det inte säkert att en annan person som har en CP-skada tycker att det är så, men jag kan bara utgå ifrån mig själv. Så i denna delen tänkte jag berätta vad orsaken till en CP-skadad och lite allmän fakta om det.

CP är en förkortning för Cerebral Pares. Cebral betyder att det beror på hjärna och Pares betyder förlamning. En CP-skada gör så att en eller flera muskler inte funkar på samma sätt som den/de skulle gjort om personen med Cp-skada inte skulle haft sin skada. En CP-skada är väldigt inviduell, då det finns olika sortes och "grader" av skadan (jag kommer berätta om de olika sorterna kommande del). Varför man får en CP-skada beror på att man vid födeslen eller innan två års ålder (innan hjärna är färdig utvecklad) får en skada på hjärna, via syrebrist tillexempel. En CP-skada kan även medföra andra funktionsnedsättningar så som nedsatt syn och epilepsi tillexempel. En person som har en CP-skada är oftas beroende av hjälp och olika hjälpmedel. Att veta vilka hjälpmedel och hjälp som du har rätt till kan vara svårt att veta, men som tur är finns Habiliterigen att vända sig till.

Ja, det här var första delen. Hoppas du som läser kommer tycka det är intressant att läsa om detta. Jag tänkte att lägga ut en del i veckan. I skrivande stund har jag kommit på handling till fyra delar inklusive denna delen. Jag hoppas ni har det bra!

//ISABELLA 


KÄLLA:

http://www.1177.se/Jonkopings-lan/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Cerebral-pares---CP/?ar=True#section-5

Likes

Comments

Hej!

Jag heter Isabella, men kallas för Bylan. Jag föddes år 1999. Vid födseln fick jag en CP-skada.

Jag gillar kreativa saker t.ex som att rita, skriva, baka m.m. På min fritid hänger jag ofta med familjen, ritar, sjunger, går på stan och bara slappar.

På min blogg tänkte jag att jag skulle dela med mig av tankar, erfarenheter, min vardag, tips, men kanske mest berättelser, dikter och likanade, eftersom jag gillar att skriva. Min dröm är att jobba med något där jag kan skriva och insperera andra.

Jag hoppas att ni vill läsa och gillar det ni läser!

HA DET BRA❤️


E-POST: onlybella99@gmail.com

Likes

Comments